beteckning
stringlengths 6
8
| titel
stringlengths 23
222
| prompt
stringlengths 325
10.1k
|
|---|---|---|
1988:864 | Förordning (1988:864) med instruktion för statens
veterinärmedicinska anstalt | /r3/ Uppgifter
1 § Statens veterinärmedicinska anstalt är ett veterinärmedicinskt
expert- och serviceorgan åt lantbruksstyrelsen och andra myndigheter
samt åt företag, organisationer och andra enskilda.
2 § Anstalten skall särskilt
1. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt,
2. bedriva diagnostisk verksamhet och vara veterinärmedicinskt
centrallaboratorium,
3. medverka i förebyggande och bekämpande av djursjukdomar samt
4. bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom anstaltens
verksamhetsområde.
3 § Anstalten skall i första hand utföra de undersökningar och
utredningar som lantbruksstyrelsen begär. Dessa skall planeras och
genomföras efter samråd med lantbruksstyrelsen. Anstalten skall om
möjligt också med förtur utföra de undersökningar som andra statliga
myndigheter begär.
4 § För utförda undersökningar och utredningar samt tillhandahållna
preparat skall, om inte annat är föreskrivet, ersättning betalas enligt
en taxa som anstalten fastställer efter samråd med riksrevisionsverket.
5 § Anstaltens tjänstemän är skyldiga att i tjänsten inom sitt
ämnesområde undervisa vid Sveriges lantbruksuniversitet. Omfattningen av
undervisningsskyldigheten fastställs av lantbruksuniversitetet efter
samråd med anstalten.
/r3/ Verksförordningens tillämpning
6 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på anstalten med
undantag av 2, 13 och 18 §§.
Frågor enligt 13 § verksförordningen om anstaltens årliga
anslagsframställningar samt andra frågor som är gemensamma för anstalten
och Sveriges lantbruksuniversitet avgörs av lantbruksuniversitetet efter
samråd med anstalten.
/r3/ Myndighetens ledning
7 § Anstaltens föreståndare är chef för anstalten. Föreståndaren har
professors ställning.
/r3/ Styrelsen
8 § Anstaltens styrelse består av högst sju personer, föreståndaren
medräknad. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
/r3/ Organisation
9 § Inom anstalten finns följande enheter, nämligen
centrallaboratoriet,
epizootologiska enheten,
vaccinenheten,
ekonomienheten.
Dessutom finns enligt styrelsens bestämmande enheter för vissa djurslag
och andra enheter med särskilda uppgifter.
Inom centrallaboratoriet finns det antal laboratorier som styrelsen
bestämmer.
10 § Varje enhet leds av en chef. Chefen för den epizootologiska enheten
är även statsepizootolog. Chefen för en djurslagsenhet kallas
statsveterinär.
Under chefen för centrallaboratoriet leds varje laboratorium av en
laboratoriechef.
/r3/ Personalföreträdare
11 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
anstalten.
/r3/ Personalansvarsnämnden
12 § Anstaltens personalansvarsnämnd består -- förutom av föreståndaren
och personalföreträdarna -- av cheferna för centrallaboratoriet,
epizootologiska enheten, vaccinenheten och ekonomienheten. Föreståndaren
är nämndens ordförande.
Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är
närvarande.
/r3/ Tjänstetillsättning, kompetensfordringar m. m.
13 § Föreståndaren förordnas av regeringen för en bestämd tid.
Tjänster som chef för centrallaboratoriet, chef för epizootologiska
enheten, chef för vaccinenheten och laboratoriechef tillsätts av
regeringen efter förslag av anstalten.
Tjänst som chef för ekonomienheten tillsätts av regeringen efter anmälan
av föreståndaren.
Andra tjänster tillsätts av anstalten.
14 § Förordnande att vara föreståndarens ställföreträdare meddelas av
regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av föreståndaren.
15 § För de tjänster som avses i 13 § andra stycket skall finnas en
beskrivning av tjänsternas innehåll.
Innan anstalten avger förslag enligt 13 § andra stycket skall yttrande
om de sökandes vetenskapliga kompetens och skicklighet inhämtas från tre
sakkunniga som anstalten utser efter samråd med Sveriges
lantbruksuniversitet. Ett sådant yttrande skall avges till anstalten
senast tre månader efter det att uppdraget har mottagits.
I fråga om tjänsten som statsepizootolog skall anstalten samråda med
lantbruksstyrelsen.
16 § Bestämmelserna i 15 § första stycket gäller även tjänster som
laborator och statsveterinär. Innan anstalten tillsätter en sådan tjänst
skall yttrande som avses i 15 § andra stycket inhämtas.
17 § Andra styrelseledamöter än föreståndaren utses av regeringen för en
bestämd tid.
Förordnande att vara styrelsens ordförande meddelas av regeringen för en
bestämd tid. Styrelsen utser en ledamot att vara vice ordförande.
18 § Behörig till en sådan tjänst som avses i 13 § andra stycket eller
16 § är den som har den vetenskapliga och pedagogiska skicklighet, de
kunskaper och erfarenheter och sådan förmåga i övrigt som behövs för att
fullgöra tjänsten väl. För behörighet till tjänst som statsepizootolog
eller laborator vid epizootologiska enheten fordras dessutom
legitimation som veterinär, beprövad erfarenhet i ett ämne som tillhör
epizootologins verksamhetsområde samt praktisk erfarenhet av
fältepizootologiskt arbete.
19 § Som befordringsgrund vid tillsättning av sådana tjänster som avses
i 13 § andra stycket eller 16 § gäller graden av sådan vetenskaplig,
pedagogisk och annan skicklighet som är av betydelse med hänsyn till
tjänstens innehåll och beskaffenhet i övrigt. Särskild vikt skall fästas
dels vid vetenskaplig skicklighet som har visats genom egen forskning
samt genom planering och ledning av forskning, dels vid pedagogisk
skicklighet som har visats genom handledning av forskare och
vetenskaplig undervisning eller utarbetande av läromedel för sådan
undervisning, dels vid skicklighet visad genom självständigt arbete inom
tjänstens ämnesområde.
I den mån tjänstens beskaffenhet påkallar det, skall särskild vikt även
fästas vid annan egenskap än som anges i första stycket såsom klinisk
eller praktisk skicklighet, administrativ och arbetsledande förmåga
eller annan erfarenhet av betydelse för tjänsten.
20 § Vid tillsättning av vikariat på sådan tjänst som avses i 13 § andra
stycket eller 16 § skall bestämmelserna om tillsättning av
långtidsvikariat i anställningsförordningen (1965:601) inte tillämpas,
om vikariatet kan antas vara kortare tid än två år.
21 § Bestämmelserna i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef
för central förvaltningsmyndighet gäller föreståndaren.
/r3/ Bisysslor
22 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket
anställningsförordningen (1965:601) lämnas av anstalten i fråga om
innehavare av andra tjänster som regeringen tillsätter än föreståndaren.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2015:677 | Förordning (2015:677) om fastställande av andelar för fördelning av ålderspensionsavgifter och statliga ålderspensionsavgifter under år 2016 | Regeringen fastställer andelarna för fördelning av
ålderspensionsavgifter och statliga ålderspensionsavgifter
under år 2016 enligt följande. Fördelningen av
ålderspensionsavgifter enligt 6 § lagen (2000:981) om
fördelning av socialavgifter ska göras på så sätt att 10,8
procent förs till staten, 20,4 procent förs till
Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning och återstoden
förs efter avstämning till Första-Fjärde AP-fonderna.
Fördelningen av statliga ålderspensionsavgifter enligt 8 §
lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift ska göras på
så sätt att 13,4 procent förs till Riksgäldskontoret för
tillfällig förvaltning och återstoden förs efter avstämning
till Första-Fjärde AP-fonderna.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:985 | Förordning (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd | 1 § Om Polismyndigheten har underrättats om ett sjöfynd
enligt 1 § lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd
eller om sjöfyndet har lämnats till myndigheten enligt 2 §
första stycket samma lag, ska den om möjligt ta hand om
fyndet. Förordning (2014:1136).
2 § I samband med besiktning av ett sjöfynd enligt 3 § första stycket
lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall
besiktningsmännen värdera fyndet och, med tillämpning av de grunder
som föreskrivs i sjölagen (1994:1009), föreslå skälig bärgarlön. I
besiktningsinstrumentet skall anteckning göras om märken och andra
kännetecken, genom vilka ägaren kan känna igen godset. Om fyndet vid
besiktningen anses vara av sådan beskaffenhet att det inte kan vårdas
utan fara för försämring, skall skälen till detta uppges i
besiktningsinstrumentet. Förordning (1995:169).
3 § Om ett sjöfynd som inte kan vårdas utan fara för
försämring ska säljas på offentlig auktion enligt 3 § andra
stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd,
ska auktionen kungöras på lämpligt sätt.
En sådan auktion som avses i första stycket (sjöfyndsauktion)
ska förrättas genom Polismyndighetens försorg. Om godset ska
säljas på något annat sätt, ska myndigheten svara för
försäljningen. Staten har rätt att ta ut ersättning för
godsets vård och försäljning ur köpeskillingen.
Förordning (2014:1136).
4 § Om det finns anledning att anta att ett sjöfynd utgör
oförtullad vara, ska Polismyndigheten underrätta Tullverket
om detta. Förordning (2014:1136).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2010:299 | Lag (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet | Lagens syfte
1 § Denna lag innehåller bestämmelser för genomförande
av
1. Europarådets konvention den 16 maj 2005 om förebyggande av
terrorism med tilläggsprotokollet den 19 maj 2015,
2. punkt 6 i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution
2178 (2014), och
3. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av
den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av
rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut
2005/671/RIF. Lag (2018:1313).
Särskilt allvarlig brottslighet
2 § Med särskilt allvarlig brottslighet avses i denna lag
1. mord, dråp, grov misshandel, synnerligen grov misshandel,
människorov, olaga frihetsberövande, grovt olaga tvång,
mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage
och spridande av gift eller smitta, om syftet med gärningen
är att injaga skräck i en befolkning eller en
befolkningsgrupp eller att förmå en regering eller en
internationell organisation att vidta eller att avstå från
att vidta en åtgärd,
2. terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för
terroristbrott, grovt sabotage, kapning, sjö- eller
luftfartssabotage och flygplatssabotage,
3. sådan brottslighet som avses i
a) artikel 1 i den internationella konventionen den 17
december 1979 mot tagande av gisslan,
b) artikel 7 i konventionen den 3 mars 1980 om fysiskt skydd
av kärnämne,
c) artikel 2 i den internationella konventionen den 15
december 1997 om bekämpande av bombattentat av terrorister,
och
d) artikel 2 i den internationella konventionen den 13 april
2005 för bekämpande av nukleär terrorism,
4. mord, dråp, misshandel, grov misshandel, synnerligen grov
misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, grov
skadegörelse, mordbrand, grov mordbrand samt hot om sådana
brott, om gärningen utförs mot sådana internationellt
skyddade personer som avses i konventionen den 14 december
1973 om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater
och andra internationellt skyddade personer, samt
5. brott enligt 3 § lagen (2002:444) om straff för
finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa
fall. Lag (2017:337).
Terroristorganisation
2 a § Med terroristorganisation avses i denna lag en
sammanslutning av personer som begår särskilt allvarlig
brottslighet eller gör sig skyldiga till försök, förberedelse,
stämpling eller medverkan till sådan brottslighet.
Lag (2020:14).
Ansvar
Samröre med en terroristorganisation
2 b § Till fängelse i högst två år döms, om gärningen är ägnad
att främja, stärka eller understödja en terroristorganisation,
den som
1. för terroristorganisationen tar befattning med vapen,
ammunition, brandfarliga eller explosiva varor eller
transportmedel,
2. upplåter lokal eller mark till terroristorganisationen,
eller
3. lämnar annat liknande stöd till terroristorganisationen.
Lag (2020:14).
Offentlig uppmaning
3 § Den som i ett meddelande till allmänheten uppmanar eller
annars söker förleda till särskilt allvarlig brottslighet
eller till samröre med en terroristorganisation enligt 2 b §
döms till fängelse i högst två år. Lag (2020:14).
Rekrytering
4 § Den som söker förmå någon annan, i annat fall än som anges
i 3 §, att begå eller annars medverka till särskilt allvarlig
brottslighet eller försök, förberedelse eller stämpling till
sådan brottslighet eller att ha samröre med en
terroristorganisation enligt 2 b § döms till fängelse i högst
två år. Lag (2020:14).
Utbildning
5 § Den som meddelar eller söker meddela instruktioner om
tillverkning eller användning av sådana sprängämnen, vapen
eller skadliga eller farliga ämnen som är särskilt ägnade att
användas för särskilt allvarlig brottslighet, eller om andra
metoder eller tekniker som är särskilt ägnade för sådant
ändamål, döms till fängelse i högst två år, om gärningen har
begåtts med vetskap om att mottagaren har för avsikt att
använda instruktionerna för att begå eller annars medverka
till särskilt allvarlig brottslighet. Lag (2018:1313).
5 a § Den som tar del av sådana instruktioner som avses i
5 § i avsikt att använda dem för att begå eller annars
medverka till särskilt allvarlig brottslighet döms till
fängelse i högst två år. Lag (2018:1313).
Resa
5 b § Till fängelse i högst två år döms den som reser eller
påbörjar en resa till ett annat land i avsikt att
1. begå särskilt allvarlig brottslighet eller göra sig skyldig
till förberedelse, stämpling eller medverkan till sådan
brottslighet,
2. ha samröre med en terroristorganisation enligt 2 b §, eller
3. meddela eller ta del av instruktioner enligt 5 eller 5 a §.
Första stycket gäller inte den som är svensk medborgare och
som reser eller påbörjar en resa till Sverige. Lag (2020:14).
Övriga bestämmelser om ansvar
6 § Om brott som anges i 2 b, 3, 4, 5 eller 5 a § är grovt,
döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om brottet har avsett särskilt allvarlig brottslighet
som innefattar fara för flera människoliv eller för egendom av
särskild betydelse, om brottet har ingått som ett led i en
verksamhet som bedrivits i större omfattning eller om det
annars har varit av särskilt farlig art. Lag (2020:14).
7 § Ansvar enligt 2 b § ska inte dömas ut om samröret har
varit obetydligt eller om gärningen med hänsyn till andra
omständigheter är att anse som ringa.
Ansvar enligt 3, 4, 5, 5 a eller 5 b § ska inte dömas ut om
det funnits endast obetydlig fara för att gärningen skulle
leda till förövande av särskilt allvarlig brottslighet, eller
om gärningen med hänsyn till andra omständigheter är att anse
som ringa. Lag (2020:14).
7 a § För försök till brott som anges i 2 b § döms det till
ansvar enligt 23 kap. 1 § brottsbalken. Lag (2020:14).
8 § Om en gärning som anges i 3, 4, 5, 5 a eller 5 b § är
belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken eller i
lagen (2003:148) om straff för terroristbrott ska ansvar
enligt denna lag inte dömas ut. Lag (2020:14).
Domsrätt
9 § Även om det inte finns domsrätt enligt 2 kap. 3 §
brottsbalken är svensk domstol behörig att döma över brott
enligt denna lag om brottet har begåtts
1. av en svensk medborgare, av en utlänning med hemvist i
Sverige eller av en utlänning som befinner sig här i landet,
2. till förmån för en juridisk person som är etablerad i
Sverige, eller
3. mot en av Europeiska unionens institutioner eller mot en av
dess byråer eller ett av dess organ, om byrån eller organet
har säte i Sverige.
Första stycket gäller även om brottet i enlighet med 8 § ska
bestraffas enligt brottsbalken eller lagen (2003:148) om
straff för terroristbrott.
Bestämmelser om krav på tillstånd att väcka åtal i vissa fall
finns i 2 kap. 7 § brottsbalken. Lag (2021:1035).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2007:624 | Förordning (2007:624) om statliga ersättningsgarantier för bostäder | Inledande bestämmelser
1 § Boverket får lämna statlig kreditgaranti
(ersättningsgaranti) till kreditinstitut enligt denna
förordning.
Ersättningsgarantin får bara ersätta sådan kreditgaranti som
är utfärdad av Statens bostadskreditnämnd med stöd av den
upphävda förordningen (1991:1924) om statlig kreditgaranti för
bostäder och som fortfarande gäller. Förordning (2012:550).
2 § Har upphävts genom förordning (2011:242).
Omfattning och villkor
3 § En utfärdad kreditgaranti får ersättas med en
ersättningsgaranti på högst samma belopp. Förordning (2008:21).
4 § En ersättningsgaranti får beviljas längre garantitid än den
kreditgaranti som den ersätter endast i den utsträckning andra
kreditgarantier avvecklas eller minskas.
Garantitiden får uppgå till högst tio år längre tid än den
kreditgaranti som den ersätter. Förordning (2008:21).
5 § För ersättningsgaranti tillämpas följande bestämmelser i
förordningen (2004:105) om statlig kreditgaranti för lån för
bostadsbyggande m.m.:
7 § om ersättning till kreditinstitutet,
9 § om eftergift, och
10 och 11 §§ med övriga bestämmelser. Förordning (2011:242).
Avgift m.m.
6 § För garantier utfärdade före den 1 januari 1997 får
Boverket ta ut en del av avgiften för ersättningsgarantin och
kostnader som kan uppstå för skador och infriande av
ersättningsgarantier från anslagsmedel inbetalda till
garantireserven för äldre garantier. Förordning (2012:550).
7 § För ersättningsgarantier enligt denna förordning gäller i
övrigt vad som föreskrivs om kreditgarantier i förordningen
(2011:211) om utlåning och garantier. Förordning (2011:242).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:421 | Förordning (1975:421)
om vissa avgifter till statens kärnkraftinspektion | 1 § Vid ansökan som avses i denna paragraf skall sökanden erlägga
ansökningsavgift. Avgiften utgör för ansökan om
kronor
1. tillstånd enligt 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet vad gäller verksamhet som avses i 1 §
andra stycket 2 samma lag utom sådana tillstånd som
avses under 5 7 000
2. tillstånd enligt 5 § lagen om kärnteknisk verk-
samhet vad gäller verksamhet som avses i 1 §
andra stycket 1 samma lag för:
anläggning för framställning av reaktorbränsle 36 000
anläggning för hantering, lagring eller slutlig
förvaring av använt kärnbränsle eller kärnavfall 150 000
3. typcertifikat för emballage för transport av
bestrålat bränsle från kärnkraftverk 70 000
4. kolliprototypcertifikat jämte övriga intyg utom
sådana som avses under 6 3 000
5. transporttillstånd 3 000
6. intyg enligt 39 § atomansvarighetslagen (1968:45) 300
Avgiften erläggs när ansökningen ges in till inspektionen.
Förordning (1988:105).
2 § Den som söker tillstånd eller godkännande som avses i 1 § första
stycket, 1, 2 eller 3 skall ersätta inspektionen dess kostnader för
tillståndsprövning enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
eller för typgodkännande i den mån de överstiger ansökningsavgiften.
Förordning (1984:16).
3 § För kostnad för tillsyn enligt lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet utgår från och med det kalenderkvartal
som följer efter det att tillstånd enligt 5 § den lagen har
meddelats följande avgifter per kalenderkvartal:
kronor
1. för kärnkraftsreaktor 785 000
2. för anläggning för framställning av
reaktorbränsle för kärnkraftsreaktorer 80 000
3. för forskningsstation med försöksreaktorer 80 000
4. för anläggning för hantering, lagring eller
slutlig förvaring av använt kärnbränsle vilken
inte utgör del av annan avgiftspliktig
anläggning 185 000
5. för anläggning för hantering, lagring eller
slutlig förvaring av annat kärnavfall än använt
kärnbränsle vilken inte utgör del av annan
avgiftspliktig anläggning 70 000
Förordning (1990:240).
4 § För åtgärd av statens kärnkraftinspektion, som ej är avgiftsbelagd
enligt expeditionskungörelsen (1964:618) och för vilken avgift ej utgår
enligt 3 eller 5 §, får inspektionen ta ut ersättning per timme för
nedlagt arbete med:
Ersättning för
timme, kronor
för tjänsteman i lönegrad N27--N32 310
för tjänsteman i lönegrad N18--N26 260
för tjänsteman i lönegrad N10--N17 220
Inspektionens kostnader för anlitande av konsult skall, i den mån
konsultarbetet kan hänföras till viss anläggning, ersättas av
vederbörande anläggningsinnehavare. Förordning (1988:105).
5 § För sådan kontroll av atområbränsle och särskilt klyvbart material
som följer av Sveriges internationella åtaganden utgår särskild avgift
till statens kärnkraftinspektion. Avgiften utgår per kalenderkvartal och
utgör för
kronor
1. anläggning vari framställs kärnbränsle
för kärnkraftsreaktorer 325 000
2. forskningsstation med försöksreaktorer 115 000
3. kärnkraftsreaktor 185 000
Avgift enligt första stycket 3 utgår från och med det kalenderkvartal
som följer efter det att kärnbränsle för reaktorn mottagits av dess
innehavare. Förordning (1990:240).
6 § Avgift enligt 3, 5 eller 8 § erlägges efter anmodan i förskott för
varje kalenderkvartal. Förordning (1978:686).
7 § Om synnerliga skäl föreligger, får inspektionen bestämma avgiften
eller ersättningen till lägre belopp än som följer av 1--5 eller 8 §.
Förordning (1984:16).
8 § Den som har tillstånd enligt 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet att uppföra, inneha eller driva en kärnkraftsreaktor skall
till statens kärnkraftinspektion erlägga avgift för forskning och
utveckling angående säkerheten vid sådan anläggning. Avgiften utgör
för varje kalenderkvartal 975 000 kronor och utgår för varje reaktor
från och med det kalenderkvartal som följer efter det att tillstånd
lämnats för reaktorn. Förordning (1984:16).
9 § Avgiftsplikten enligt 3, 5 eller 8 § upphör från och med det
kalenderkvartal som följer efter det att anläggningen efter därom till
inspektionen gjord anmälan tas ur drift.
10 § Talan mot inspektionens beslut enligt denna förordning föres hos
regeringen genom besvär.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:204 | Riksgäldskontorets föreskrifter (1996:204) om gällande
inlåningsränta i ungdomsbosparandet | Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 10 § lagen (1988:846)
om ungdomsbosparande samt 1§ förordningen (1989:248) med
instruktion för Riksgäldskontoret.
På medel som står inne på ett konto anslutet till ungdomsbosparandet
skall den bank eller sparkassa som för kontot betala lägst 5,25
procent årlig ränta.
För den kalendermånad, då insättning eller uttag sker, får på det
insatta respektive uttagna beloppet betalas en lägre årlig ränta än
som sägs i första stycket, dock lägst 0,5 procent.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:590 | Förordning (2002:590) om standardformulär för annonsering vid
offentlig upphandling | 1 § Annonsering om upphandling enligt 1-5 kap. lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling skall göras med användning
av standardformulären i bilagorna till denna förordning.
Bilaga 1. Anbudsinfordran/ansökan (2, 3 och 5 kap.)
Bilaga 2. Förhandsannons (2, 3 och 5 kap.)
Bilaga 3. Meddelande om tilldelning av kontrakt (2, 3 och 5
kap.)
Bilaga 4. Anbudsinfordran/ansökan inom försörjningssektorerna
(4 kap.)
Bilaga 5. Förhandsannons utan anbudsinfordran inom
försörjningssektorerna (4 kap.)
Bilaga 6. Förhandsannons med anbudsinfordran inom
försörjningssektorerna (4 kap.)
Bilaga 7. Meddelande om tilldelning av kontrakt inom
försörjningssektorerna (4 kap.)
Bilaga 8. Anbudsinfordran - kontrakt som skall tilldelas av en
koncessionshavare (3 kap.)
Bilaga 9. Byggkoncession (3 kap.)
Bilaga 10. Formgivningstävling (5 kap.)
Bilaga 11. Resultat av formgivningstävling (5 kap.)
Bilaga 12. Kvalifikationssystem för försörjningssektorerna (4
kap.).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:738 | Lag (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur | 1 § För att bekämpa och hindra spridning av uppkommen
salmonellainfektion hos husdjur och hos andra djur som hålls i
fångenskap får statens jordbruksverk besluta om
1. slakt eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg,
2. isolering av djur eller andra begränsningar i hanteringen av djur
eller varor som kan vara infekterade,
3. smittrening av lokaler eller föremål som kan vara infekterade,
4. andra åtgärder som är nödvändiga från bekämpningssynpunkt, såsom i
fråga om transport av djur eller varor, provtagning eller vaccination.
Ett beslut enligt första stycket skall upphävas, så snart det blivit
klarlagt att förutsättningarna för beslutet inte längre föreligger. Lag
(1991:397).
2 § Den som yrkesmässigt håller fjärderfä skall låta utföra och
bekosta undersökning av djuren i fråga om salmonella enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Detsamma gäller den som har ett kläckeri och
producerar fjäderfä.
Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg eller
yrkesmässigt håller fjäderfä för produktion av ägg är skyldig att
föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (1995:363).
3 § Tillsynen över efterlevnaden av beslut enligt 1 § utövas genom
veterinär som jordbruksverket bestämmer.
Veterinären har rätt att för tillsynen få tillträde till områden,
lokaler och andra utrymmen.
Den som innehar djur eller varor eller annan egendom som berörs av ett
beslut enligt 1 § är skyldig att lämna det biträde som behövs för
tillsynen. Lag (1991:397).
4 § Jordbruksverket får meddela föreläggande som uppenbart behövs för
efterlevnaden av denna lag. I beslut om föreläggande får
lantbruksstyrelsen sätta ut vite.
Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag
eller enligt föreläggande, får jordbruksverket förordna om rättelse på
hans bekostnad.
Polismyndigheterna skall lämna den handräckning som behövs för att denna
lag skall efterlevas. Lag (1991:397).
5 § Jordbruksverket får besluta att befogenhet som ankommer
på verket enligt 1 §, 3 § första stycket och 4 § första och andra
styckena helt eller delvis skall ankomma på länsstyrelsen.
Jordbruksverket får också besluta att befogenhet som ankommer på
verket enligt 1 § helt eller delvis skall ankomma på den veterinär
som verket bestämmer. Lag (1993:1479).
6 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot beslut enligt 1 §,
2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt föreskrift som
meddelats med stöd av 2 §,
3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 2 § andra stycket lämnar
oriktig uppgift rörande något förhållande av betydelse, om inte
gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande enligt 4 § döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.
Innefattar brott som avses i första stycket 1 olovlig transport av djur
eller varor, skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är
uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras
förverkat.
7 § Beslut av länsstyrelsen eller av veterinär får överklagas
hos Jordbruksverket.
Jordbruksverkets beslut i ett särskilt fall får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. När veterinär först beslutat i
saken, skall Jordbruksverket föra det allmännas talan vid
allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Beslut som har meddelats enligt denna lag gäller omedelbart, om
inte något annat bestäms. Lag (1998:212).
Övergångsbestämmelser
1983:738
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984, då förordningen (1961:309)
om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. skall upphöra att
gälla.
Bestämmelserna i denna lag skall tillämpas även i fråga om beslut som
har meddelats med stöd av den upphävda förordningen.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift
som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den
nya föreskriften.
1995:56
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1998:212
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.
2. För beslut som meddelats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
1999:658
Lagen gäller dock fortfarande i de fall där sådant beslut om
bekämpning som avses i 1 § i den lagen har fattats före den
1 oktober 1999.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:993 | Lag (1985:993) om avgifter för granskning av
filmer och videogram | Inledande bestämmelse
1 § I denna lag finns bestämmelser om avgifter för granskning av filmer
och videogram enligt förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser
om biografföreställningar m. m.
Avgiften skall betalas av den som anmäler en film eller ett videogram
för granskning.
Avgifter för granskning av film
2 § För granskning av filmer skall avgift betalas efter filmens längd
räknad i meter.
3 § För det först granskade exemplaret av en film (provkopian) betalas
för varje påbörjat 50-tal meter
1. 15 kronor 25 öre för
a) en film som till väsentlig del har undervisande, upplysande eller
vetenskapligt innehåll och vars längd inte överstiger 1 600 meter,
b) en film som till väsentlig del är upptagen efter verkligheten,
2. 74 kronor och 25 öre för andra filmer än sådana som avses i 1. Lag
(1988:586).
4 § För de kopior av en film som är lika med provkopian betalas för
varje påbörjat 50-tal meter
1. 3 kronor 75 öre, om avgiften för provkopian beräknats enligt 3 § 1,
2. 28 kronor 50 öre, om avgiften för provkopian beräknats enligt 3 § 2.
Lag (1988:586).
5 § För film som är omkring 8 millimeter bred skall avgiften beräknas
som om filmens längd vore fem gånger den verkliga längden. För annan
film som är smalare än omkring 35 millimeter skall avgiften beräknas som
om filmens längd vore två och en halv gånger den verkliga längden.
Avgifter för granskning av videogram
6 § För granskning av videogram skall avgift betalas efter videogrammets
längd räknad i antalet spelminuter vid normal visningshastighet.
7 § För det först granskade exemplaret av ett videogram (provkopian)
betalas för varje påbörjad spelminut
1. 8 kronor 30 öre för
a) ett videogram som till väsentlig del har undervisande, upplysande
eller vetenskapligt innehåll och vars speltid inte överstiger 60
minuter,
b) ett videogram som till väsentlig del är upptaget efter verkligheten,
2. 40 kronor 50 öre för andra videogram än sådana som avses i 1. Lag
(1988:586).
8 § För de kopior av ett videogram som är lika med provkopian betalas
för varje påbörjad spelminut
1. 2 kronor 10 öre, om avgiften för provkopian beräknats enligt 7 § 1,
2. 15 kronor 45 öre, om avgiften för provkopian beräknats enligt 7 § 2.
Lag (1988:586).
9 § Har någon fått ett tillståndsbevis som anger att endast vissa delar
av ett videogram godkänts för offentlig förevisning, skall avgift inte
tas ut för den första kopia av videogrammet som han därefter låter
granska, om den kopian kan godkännas i sin helhet.
Gemensamma bestämmelser
10 § Avgift för granskning av en film eller ett videogram skall inte tas
ut, om
1. filmen eller videogrammet helt eller delvis kan godkännas för
offentlig förevisning,
2. filmen eller videogrammet skall visas endast vid ett fåtal tillfällen
vid film- eller videofestivaler eller andra arrangemang som inte har
kommersiellt syfte, och
3. den tid under vilken filmen eller videogrammet skall visas omfattar
en period om högst 30 dagar.
Om avgift inte tas ut, skall godkännandet av filmen eller videogrammet
begränsas till att avse visning uteslutande vid de tillfällen som anges
i beslutet om avgiftsbefrielse.
Har avgiftsbefrielse meddelats i fråga om en film eller ett videogram,
får sådan befrielse inte åter meddelas i fråga om en film eller ett
videogram med samma innehåll, förrän ett år förflutit från dagen för
beslutet om befrielse.
11 § Statens biografbyrå beslutar om avgifter för granskning.
Avgifterna skall erläggas till byrån.
12 § Biografbyråns beslut huruvida avgift skall tas ut eller inte vid
prövning enligt 10 § får överklagas hos regeringen genom besvär.
Övriga beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten genom
besvär.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:986 | Förordning (1993:986) om tillämpning av en överenskommelse
mellan Sverige och Ungern om ömsesidigt bistånd
i tullfrågor | 1 § Den överenskommelse mellan Sverige och Ungern om
ömsesidigt bistånd i tullfrågor som har undertecknats den 25
augusti 1992 skall gälla som förordning här i landet.
Överenskommelsen i engelsk originaltext och i svensk översättning
finns i bilagan till denna förordning.
2 § Tullverket får meddela sådana föreskrifter som behövs
för verkställigheten av denna förordning och som avses i artikel 17
punkten 1 andra meningen i överenskommelsen. Förordning (1999:517).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:891 | Förordning (1989:891) om statsbidrag till enskild väghållning | Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
till byggande och drift av enskilda vägar samt för
förrättningskostnader för fastställande av nya grunder för
fördelning av kostnaderna för vissa gemensamhetsanläggningar.
Till enskilda vägar räknas färjleder som drivs av enskilda.
Förordning (2001:136).
Bidragsberättigande vägar m.m.
2 § Bidrag lämnas för enskilda vägar som inte är av obetydlig
längd och som tillgodoser ett kommunikationsbehov för de fast boende,
näringslivet eller det rörliga friluftslivet. Bidrag lämnas också för
vägar som är av väsentlig betydelse som genomfartsvägar eller som
uppsamlingsvägar för fritidsbebyggelse.
Bidrag lämnas endast för sådana vägar som är ändamålsenliga med
hänsyn till övriga vägar och om kostnaderna är skäliga med hänsyn
till nyttan. Förordning (1995:1653).
3 § Bidrag lämnas inte till vägar inom områden med detaljplan
enligt plan- och bygglagen (2010:900) där en kommun är
väghållare enligt 5 § väglagen (1971:948).
Förordning (2011:361).
3 a § Bidrag lämnas till samfällighetsföreningar för
förrättningskostnader för att enligt anläggningslagen
(1973:1149) fastställa nya grunder för fördelning av
kostnaderna för en gemensamhetsanläggning, om
1. föreningen utgjort en vägförening enligt lagen (1939:608) om
enskilda vägar, och
2. sådant fastställande skall ske enligt 2 § andra stycket
lagen (1997:620) om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda
vägar.
För bidrag enligt första stycket gäller inte 2 och 3 §§.
Förordning (2001:136).
Ansvariga myndigheter och ansökan om bidrag
4 § Har upphävts genom förordning (2009:238).
5 § Frågor om bidrag för byggande prövas av Trafikverkets
region efter skriftlig ansökan. Vid prövningen ska verket
samråda med den som upprättar och fastställer länsplanen för
regional transportinfrastruktur enligt lagen (2010:630) om
regionalt utvecklingsansvar.
Frågor om driftbidrag prövas av Trafikverkets region efter
skriftlig ansökan.
Bidragen betalas ut av Trafikverket. Förordning (2018:2012).
5 a § Frågor om bidrag för förrättningskostnader enligt 3 a §
prövas av Lantmäteriet efter skriftlig ansökan. Bidraget
betalas ut av Lantmäteriet. Förordning (2008:707).
Planer för byggande av enskilda vägar
6 § Trafikverkets region ska på grundval av inkomna ansökningar
om byggnadsbidrag för varje län inom regionen upprätta en
kommunindelad plan för byggande av sådana enskilda vägar för
vilka statsbidrag kan lämnas enligt denna förordning.
Planen ska ligga till grund för fördelningen av medel och
bidrag. Förordning (2010:129).
7 § Planen skall avse fem år och redovisa alla vägbyggnadsföretag som
beräknas bli utförda under planens giltighetstid under förutsättning att
anslag och bidrag beviljas.
Förslagen skall anges i angelägenhetsordning.
8 § Varje företag som redovisas i planen skall innehålla uppgifter om
beräknade kostnader och bidrag.
Vidare skall det anges när arbetena kan beräknas bli utförda.
9 § Trafikverket fastställer planen sedan yttrande
inhämtats från den som upprättar och fastställer länsplanen
för regional transportinfrastruktur och kommunerna i länet.
Förordning (2018:2012).
9 a § Bestämmelserna i 6-9 §§ om upprättande och
fastställande av en plan ska inte tillämpas för åtgärder som
ingår i närtidssatsningen enligt budgetpropositionen för 2009
och som beräknas byggstartas under 2009.
Förordning (2009:238).
10 § Planen skall förnyas vart fjärde år, om inte Trafikverket
i ett särskilt fall beslutar annat. Förordning (2010:129).
11 § Trafikverket ska sända en kopia av den fastställda
planen till
1. den som ansökt om byggnadsbidrag,
2. den som upprättar och fastställer länsplanen för regional
transportinfrastruktur, och
3. kommunerna i länet. Förordning (2018:2012).
Byggnadsbidrag
12 § Byggnadsbidrag lämnas i mån av tillgång på medel med
högst 75 procent av kostnaderna.
Har det i totalförsvarets intresse beslutats en viss åtgärd i
fråga om ett vägobjekt, ska staten ersätta hela kostnaden för
den. Förordning (2009:238).
13 § I de byggnadskostnader som ska ligga till grund för
beräkningen av bidrag ingår kostnader för
1. anläggande av en ny väg,
2. omläggning av en väg i ny sträckning,
3. ombyggnad av en väg,
4. förrättning, projektering och kontroll.
Om det finns synnerliga skäl, får Trafikverkets region medge att
också ersättningar som ska utges för mark och intrång ska
räknas in i byggkostnaderna. Förordning (2010:129).
14 § Byggnadsbidrag får inte lämnas för kostnader som har
uppkommit innan bidraget har beviljats, såvida inte
Trafikverkets region i ett enskilt fall medger undantag.
Byggnadsbidrag som avser kostnader för sådan projektering som
avses i 13 § 4 får lämnas endast om projekteringshandlingarna
godkänts av Trafikverkets region. Förordning (2010:129).
Driftbidrag
15 § Driftbidrag lämnas i mån av tillgång på medel som
1. årliga driftbidrag,
2. särskilda driftbidrag. Förordning (1995:1653).
16 § Årliga driftbidrag till vägar lämnas för skäliga
kostnader för sådana arbeten och verksamheter som avses i 45 §
och 46 § första stycket vägkungörelsen (1971:954). Bidragets
andel av kostnaderna bestäms av vägens angelägenhetsgrad.
Särskild hänsyn får därvid tas till färjleder.
Driftbidrag lämnas endast om vägen är i tillfredsställande
skick för sitt ändamål och väghållningen är ordnad genom en
förrättning som har vunnit laga kraft eller genom en
överenskommelse som har godkänts av Trafikverkets region.
Särskilt driftbidrag kan lämnas för att rusta upp vägar som
inte är i tillfredsställande skick om kostnaden är skälig.
Förordning (2010:129).
17 § Årliga driftbidrag får lämnas med högst följande procent
av kostnaderna för driften, nämligen
1. till färjleder 85 procent,
2. till genomfartsvägar 80 procent,
3. till vägar som tillgodoser ett kommunikationsbehov för fast
boende utanför bebyggelseområdet eller är av väsentlig
betydelse för näringslivet eller det rörliga friluftslivet 70
procent,
4. till övriga vägar 40 procent. Förordning (1997:685).
17 a § Vid fastställandet av driftbidrag till en färjled skall
Trafikverkets region utöver vad som anges i 2 § även beakta
väghållarens möjligheter att täcka kostnaderna med hjälp av
avgifter från trafikanterna.
Driftbidraget till en färjled får användas även för bidrag till
att bygga en bro som ersättning för färjförbindelsen. Bidraget
får i dessa fall lämnas med högst det belopp som skulle lämnats
som byggnadsbidrag enligt 12-14 §§. Förordning (2010:129).
18 § Särskilda driftbidrag lämnas med högst 70 procent av kostnaderna
för sådana arbeten som avses i 45 § 2 och 3 vägkungörelsen (1971:954).
19 § har upphävts genom förordning (1995:1653).
20 § har upphävts genom förordning (1995:1653).'
21 § Driftbidrag får inte lämnas för kostnader som har
uppkommit innan bidraget har beviljats, om inte Trafikverkets
region i ett särskilt fall medger undantag.
Förordning (2010:129).
Utbetalning av byggnadsbidrag
22 § Byggnadsbidrag skall betalas ut allteftersom
byggnadsarbetena fortgår.
Om bidraget avser kostnader för sådan projektering som avses i
13 § 4 skall det betalas ut när Trafikverkets region har godkänt
projekteringshandlingarna. Förordning (2010:129).
23 § Om byggande av en väg kräver tillstånd av en myndighet, får
byggnadsbidrag inte betalas ut förrän tillståndet har meddelats.
Utbetalning av driftbidrag
24 § Årliga driftbidrag till vägar skall betalas ut i efterskott för
kalenderår.
Om driftbidraget avser färjled, får det betalas ut i efterskott för
kvartal.
25 § Särskilda driftbidrag får betalas ut när arbetena har
slutförts eller allteftersom arbetena fortgår. Förordning (1995:1653).
Bidrag för förrättningskostnader i vissa fall
25 a § Bidrag enligt 3 a § lämnas i mån av tillgång på medel
till samfällighetsföreningar, om förrättningen begärts senast
1. den 31 december 2001 med högst 50 procent av kostnaderna,
2. den 31 december 2002 med högst 25 procent av kostnaderna.
Förordning (2001:136).
Tillsyn m. m.
26 § Trafikverket skall se till att de bidrag som lämnas enligt denna
förordning används på lämpligt sätt för avsedda ändamål.
Förordning (2010:129).
27 § Vägar till vilka årliga driftbidrag lämnas skall hållas öppna för
trafik och underhållas väl.
Om en väg stängts av för trafik utan Trafikverkets regions medgivande eller
om underhållet eftersatts, får Trafikverkets region besluta att
beviljat årligt driftbidrag inte skall betalas ut. Förordning (2010:129).
Bemyndigande
28 § Föreskrifter för verkställighet av 3 a, 5 a och 25 a §§
får meddelas av Lantmäteriet. Föreskrifter för verkställighet
av denna förordning i övrigt får meddelas av Trafikverket.
Förordning (2010:129).
Överklaganden
29 § Beslut av Trafikverkets region om bidrag får överklagas hos
Trafikverket. Förordning (2010:129).
30 § Trafikverkets och Lantmäteriets beslut enligt denna
förordning får inte överklagas. Förordning (2010:129).
1989:891
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990, då förordningen
(1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning skall upphöra att
gälla. De nya bestämmelserna i 6--11 §§ tillämpas första gången på
flerårsplaner som avser åren 1991--1995.
Den upphävda förordningen gäller fortfarande för årliga driftbidrag som
avser åren 1989 och 1990.
1997:685
Denna förordning träder i kraft den 1 november 1997. De nya
bestämmelserna i 17 § tillämpas första gången för årlig drift
som avser år 1998.
2009:238
1. Denna förordning träder i kraft den 14 april 2009.
2. Den upphävda 4 § ska fortsätta att gälla vid fördelning av
medel som avser år 2009.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:569 | /r1/ Förordning (1988:569)
om skyldighet för myndigheter att lämna underrättelser om
vissa föreskrifter m. m.; | /r3/ Underrättelser till nordiska länder
1 § En myndighet som inleder arbete med att ändra eller utarbeta nya
föreskrifter eller allmänna råd i fråga om teknisk utformning eller
beskaffenhet i övrigt, märkning, provning eller godkännande av en vara,
som är eller kan bli föremål för internationell handel, skall underrätta
motsvarande myndigheter eller andra ansvariga organ i de övriga nordiska
länderna, om det inte är uppenbart onödigt.
/r3/ Underrättelser till kommerskollegium m. m.
2 § Till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt överenskommelsen
om tekniska handelshinder inom det allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) (SÖ 1980:56) och artikel 12 bis i EFTA-konventionen och bilaga H
till samma konvention (SFS 1988:568), skall en myndighet som avser att
meddela föreskrifter eller allmänna råd i fråga om teknisk utformning
eller beskaffenhet i övrigt, märkning, provning, krav beträffande
godkännande, marknadsföring eller användning av en vara underrätta
kommerskollegium i god tid innan myndigheten avser att fatta beslut.
Myndigheten får inte fatta beslut i ärendet förrän den i artikel 5 i
bilaga H till EFTA-konventionen angivna tidsfristen gått till ända utan
att något land som är medlem i EFTA avgivit utlåtande som sägs i 5 §.
Om tvingande skäl som rör skyddet av allmänhetens hälsa eller säkerhet
eller skyddet av djurs eller växters liv och hälsa medför att
föreskrifterna eller de allmänna råden måste beslutas så skyndsamt att
underrättelse enligt första stycket inte kan fullgöras, skall
underrättelse lämnas snarast möjligt och senast när beslut fattas.
Samtidigt skall det anges på vilka grunder det varit berättigat att
skyndsamt fatta beslut.
3 § Om det finns anledning anta att sådana föreskrifter eller allmänna
råd som avses i 2 § kan ha väsentlig inverkan på handeln mellan Sverige
och andra länder, skall myndigheten, om det inte föreligger synnerliga
skäl, samråda med kommerskollegium innan myndigheten fattar beslut.
/r3/ Notifiering och annan upplysningsverksamhet av kommerskollegium
4 § Kommerskollegium skall
1. notifiera parter i överenskommelsen om tekniska handelshinder inom
GATT genom GATT-sekretariatet och EFTA:s råd om sådana föreskrifter
eller allmänna råd som avses i 2 §,
2. ta emot kommentarer eller utlåtanden över föreskrifterna och de
allmänna råden och bereda regeringens svar på kommentarerna eller
utlåtandena,
3. hålla berörda myndigheter informerade om resultatet av notifieringen,
4. notifiera EFTA:s råd om i vilken utsträckning det varit möjligt att
ta hänsyn till mottagna kommentarer från andra medlemsländer, ändringar
i sak som gjorts i förhållande till det notifierade förslaget samt dagen
för föreskriftens eller rådets ikraftträdande,
5. ombesörja publicering av notiser och fullgöra uppgifter i fråga om
upplysningsverksamhet.
Kollegiet skall härvid tillämpa de notifikationsprocedurer som finns
intagna i överenskommelsen om tekniska handelshinder inom GATT och
artikel 12 bis i EFTA-konventionen och bilaga H till samma konvention.
/r3/ Förfarande vid kommentarer i vissa fall
5 § Om ett land som är medlem i EFTA inom tre månader från dagen för en
notifikation avger ett detaljerat utlåtande enligt vilket förslaget till
en teknisk föreskrift eller ett allmänt råd måste ändras för att
förhindra eller minska uppkomsten av ett handelshinder, får föreskriften
eller rådet inte beslutas förrän sex månader förflutit räknat från
notifikationsdagen, om inte invändningen dessförinnan har återtagits.
/r3/ Verkställighetsföreskrifter
6 § Kommerskollegium får meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av 2--5 §§ denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1988:569
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988, då förordningen
(1973:233) om skyldighet för myndighet att underrätta kommerskollegium
om vissa föreskrifter m. m. skall upphöra att gälla.
Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om förslag
till föreskrifter och allmänna råd som notifierats enligt föreskrifter i
den förordningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1977:105 | Förordning (1977:105)
om översändande av ansökningar om rättshjälp | Sverige undertecknade den 27 januari 1977 i Strasbourg en
överenskommelse om översändande av ansökningar om rättshjälp.
Överenskommelsen träder för Sveriges del i kraft den 28 februari 1977.
Uppgift om vilka främmande stater som är anslutna till överenskommelsen
lämnas i kungörelsen (1971:4) om främmande staters anslutning till vissa
av Sverige biträdda konventioner angående inbördes rättshjälp m.m.
Överenskommelsen avser ansökningar om rättshjälp (fri rättegång eller
annat sådant bistånd) i ärenden av civil, kommersiell eller
administrativ natur. Enligt överenskommelsen får den som vill ansöka om
rättshjälp i annan fördragsslutande stat än den, i vilken han har
hemvist, lämna in sin ansökningshandling till förmedlande organ i den
senare staten. Denna stat översänder sedan ansökningen till mottagande
organ i den förra staten.
Varje fördragsslutande stat utser organ för förmedling och mottagande av
ansökningar enligt överenskommelsen. Regeringen har utsett
utrikesdepartementet till sådant organ.
Den nya överenskommelsen innebär ingen inskränkning i vad som gäller i
motsvarande hänseende enligt artikel 23 i den i Haag den 1 mars 1954
dagtecknade konventionen angående vissa till civilprocessen hörande
ämnen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:728 | Förordning (2011:728) om behörighet för lokförare | Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som ansluter till
lagen (2011:725) om behörighet för lokförare.
Tillsynsmyndighet
2 § Transportstyrelsen utövar tillsyn över efterlevnaden av
lagen (2011:725 om behörighet för lokförare och föreskrifter
som har meddelats i anslutning till lagen.
Förarbevis och kompletterande intyg
3 § Transportstyrelsen ska utfärda förarbevis senast en månad
efter det att myndigheten har mottagit samtliga handlingar som
behövs.
4 § Om Transportstyrelsen anser att en förare vars förarbevis
eller kompletterande intyg har utfärdats i ett annat land inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz
inte längre uppfyller kraven enligt lagen (2011:725) om
behörighet för lokförare eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen, ska Transportstyrelsen vända sig
till den som har utfärdat förarbeviset eller intyget och lämna
en motiverad begäran om en kompletterande kontroll eller en
tillfällig återkallelse av förarbeviset eller intyget.
Transportstyrelsen ska underrätta Europeiska kommissionen och
övriga berörda myndigheter om sin begäran.
Om Transportstyrelsen anser att det beslut som fattas av den
som har utfärdat förarbeviset med anledning av en sådan
begäran inte uppfyller tilllämpliga krav enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den
23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som
framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen, ska
Transportstyrelsen hänskjuta frågan till kommissionen.
5 § Om en behörig myndighet eller ett behörigt organ i ett
annat land inom EES eller i Schweiz begär att
Transportstyrelsen ska göra en sådan prövning som avses i
artikel 29.4 b i direktiv 2007/59/EG, ska Transportstyrelsen
pröva begäran inom fyra veckor. Transportstyrelsen ska
underrätta den begärande myndigheten eller det begärande
organet, Europeiska kommissionen och övriga berörda
myndigheter om sitt beslut.
Register
6 § Den som för ett register som avses i lagen (2011:725)
om behörighet för lokförare får besluta att personuppgifter
som behandlas i registret ska bevaras för arkivändamål av
allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska
forskningsändamål eller statistiska ändamål trots att
uppgifterna skulle ha gallrats enligt 4 kap. 5 § lagen om
behörighet för lokförare eller enligt föreskrifter som har
meddelats i anslutning till den lagen.
Förordning (2018:390).
7 § Direktåtkomst till förarbevisregistret och intygsregister
samt utlämnande av personuppgifter ur sådana register på
medium för automatiserad behandling får endast medges om
direktåtkomst eller utlämnande i varje enskilt fall föregås av
en motiverad begäran.
Bemyndiganden
8 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
1. undantag från krav på kompletterande intyg,
2. undersökningar enligt 2 kap. 11 § andra stycket lagen
(2011:725) om behörighet för lokförare,
3. hälsokontroller av förare,
4. åtgärder för att förhindra förfalskning av förarbevis och
kompletterande intyg,
5. utbildning för att uppfylla kraven enligt 2 kap. 2 §
första stycket 5 och 2 kap. 4 § första stycket 2 och 3 lagen
om behörighet för lokförare,
6. avgifter för prov för förarbevis,
7. avgifter för förarbevisregistret och
tillståndsregistret,
8. att gallring av personuppgifter ska
ske senast vid en viss tidpunkt, och
9. avgifter för tillsyn och ärendehandläggning enligt lagen
om behörighet för lokförare och enligt föreskrifter som har
meddelats i anslutning till lagen.
Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av
första stycket 2 och 3 ska den inhämta ett yttrande från
Socialstyrelsen.
Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av
första stycket 5 ska den inhämta ett yttrande från
Myndigheten för yrkeshögskolan.
Avgifter för särskild bedömning av medicinska krav för
förarbehörighet får bestämmas upp till full
kostnadstäckning. Förordning (2013:994).
9 § Transportstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter
som behövs för verkställigheten av lagen (2011:725) om
behörighet för lokförare.
Transportstyrelsen ska inhämta ett yttrande från Myndigheten
för yrkeshögskolan innan den meddelar föreskrifter om
verkställigheten av följande bestämmelser i lagen om
behörighet för lokförare:
- 2 kap. 2 § första stycket 2, om grundläggande krav för
utfärdande av förarbevis i fråga om genomförd utbildning,
- 3 kap. 1 §, om tillstånd att bedriva utbildning, och
- 5 kap. 8 §, om egenkontroll för utbildningsanordnare.
Transportstyrelsen ska inhämta ett yttrande från Statens
skolverk innan den meddelar föreskrifter om verkställigheten
av 2 kap. 2 § första stycket 2 lagen om behörighet för
lokförare.
Transportstyrelsen ska inhämta ett yttrande från
Socialstyrelsen innan den meddelar föreskrifter om
verkställigheten av följande bestämmelser i lagen om
behörighet för lokförare:
- 2 kap. 2 § första stycket 3, om grundläggande krav för
utfärdande av förarbevis i fråga om fysisk lämplighet att
framföra järnvägsfordon,
- 2 kap. 2 § första stycket 4, om grundläggande krav för
utfärdande av förarbevis i fråga om psykisk lämplighet att
framföra järnvägsfordon, och
- 2 kap. 12 §, om tillståndskrav för läkare och psykologer.
Övergångsbestämmelser
2011:728
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2011.
2. Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att förare
som avses i punkten 4 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser till lagen (2011:725) om behörighet för
lokförare får erhålla förarbevis och kompletterande intyg även
om samtliga krav i 2 kap. 2 och 4 §§ samma lag inte är
uppfyllda.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2006:74 | Lag (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden | Inledande bestämmelser
Tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar
1. rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000
om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet
av domar på privaträttens område (Bryssel I-förordningen),
2. konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet
och om verkställighet av domar på privaträttens område jämte
tillträdeskonventioner (Brysselkonventionen),
3. konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet
och om erkännande och verkställighet av domar på
privaträttens område (2007 års Luganokonvention),
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004
av den 21 april 2004 om införande av en europeisk
exekutionstitel för obestridda fordringar (förordningen om
den europeiska exekutionstiteln), och
5. avtalet den 19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen
och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om
erkännande och verkställighet av domar på privaträttens
område. Lag (2009:1313).
Reservforum
2 § Om det finns svensk domsrätt enligt en unionsrättsakt
eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och annan
behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig.
Lag (2010:580).
Erkännande och verkställighet enligt bestämmelserna i
Bryssel I-förordningen, Brysselkonventionen eller 2007 års
Luganokonvention
Särskild vägransgrund
3 § Om en ansökan görs enligt en unionsrättsakt eller ett
internationellt instrument som avses i 1 § 1-3 eller 5 ska ett
avgörande som rör ett civilrättsligt anspråk inte erkännas
eller verkställas i Sverige, om det har meddelats i en annan
stat inom ramen för ett brottmål som avser ett icke uppsåtligt
brott mot någon som
1. varken har hemvist eller är medborgare i den staten,
2. inte har följt ett föreläggande om personlig inställelse,
och
3. inte har haft tillfälle att svara i målet.
Lag (2010:580).
Exekvaturförfarande
4 § Vid beslut med anledning av en ansökan enligt en
unionsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses
i 1 § 1-3 eller 5 om att ett utländskt avgörande ska erkännas
eller förklaras vara verkställbart i Sverige ska Svea hovrätt
bestå av en lagfaren domare. Lag (2010:580).
5 § Vid handläggningen i Svea hovrätt av en ansökan om ändring
av ett beslut enligt 4 § tillämpas bestämmelserna i
rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut, om inte
annat följer av en unionsrättsakt eller ett internationellt
instrument som avses i 1 § 1-3 eller 5.
En ansökan om ändring ska, om den görs av den som har gjort
ansökan enligt 4 §, ha kommit in till Svea hovrätt inom fyra
veckor från den dag då beslutet meddelades.
En domare som har prövat en ansökan enligt 4 § får inte delta
i prövningen av en ansökan om ändring av beslutet.
Lag (2010:580).
6 § Vid handläggningen i Högsta domstolen av ett överklagande
av ett beslut i en fråga som avses i 4 § tillämpas
bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av hovrätts
beslut, om inte annat följer av en unionsrättsakt eller ett
internationellt instrument som avses i 1 § 1-3 eller 5.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande. Lag (2010:580).
Verkställighet
7 § Har en ansökan enligt en unionsrättsakt eller ett
internationellt instrument som avses i 1 § 1-3 eller 5 om att
ett utländskt avgörande ska förklaras vara verkställbart
bifallits, ska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalkens
bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit
laga kraft, om inte annat följer av unionsrättsakten eller det
internationella instrumentet.
Vid verkställighet av ett utländskt avgörande som rör en
säkerhetsåtgärd ska i stället bestämmelserna om verkställighet
av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas.
Lag (2010:580).
8 § Om hovrätten vid det förfarande som avses i 4 § bifaller en
ansökan om att ett utländskt avgörande skall förklaras vara
verkställbart, skall hovrättens beslut anses innefatta ett
beslut om kvarstad eller om någon annan åtgärd som avses i 15
kap. rättegångsbalken.
Erkännande och verkställighet enligt förordningen om den
europeiska exekutionstiteln
Rättelse av intyg
9 § Om ett intyg om en europeisk exekutionstitel inte stämmer
överens med den bakomliggande domen eller officiella handlingen
eller det bakomliggande utslaget på grund av ett skrivfel eller
liknande, skall intyget rättas av den domstol eller myndighet
som har utfärdat intyget.
Ett beslut i fråga om rättelse får inte överklagas.
Återkallelse av intyg
10 § Om ett intyg om en europeisk exekutionstitel har utfärdats
i strid mot de krav som finns i förordningen om den europeiska
exekutionstiteln, skall intyget återkallas av den domstol eller
myndighet som har utfärdat intyget.
Innan intyget återkallas, skall parterna få tillfälle att yttra
sig, om det inte är obehövligt.
Ett beslut i fråga om återkallelse får inte överklagas.
Verkställighet
11 § Har ett utländskt avgörande intygats vara en europeisk
exekutionstitel, skall avgörandet verkställas enligt
utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom
som har vunnit laga kraft, om inte annat följer av artikel 21
eller 23 i förordningen om den europeiska exekutionstiteln.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:449 | Förordning (1993:449) om statligt litteraturstöd | Inledande bestämmelser
1 § För att främja mångsidighet och kvalitet i bokutgivning kan
statligt litteraturstöd enligt denna förordning lämnas till ett förlag
som har verksamhet i Sverige.
Stöd kan också lämnas till en i Sverige verksam samisk organisation
för bokutgivning på samiskt språk på förlag i Finland eller Norge.
Förordning (1993:1459).
2 § Statligt litteraturstöd avser stöd till utgivning av enskilda
boktitlar i Sverige och kan lämnas för följande slag av litteratur:
1. ny svensk skönlitteratur för vuxna, däri inbegripet debatt- och
rapportböcker som har skönlitterär prägel,
2. skönlitteratur för vuxna i svensk översättning,
3. facklitteratur för vuxna, såväl svensk som utländsk i svensk
översättning,
4. barn- och ungdomslitteratur, svensk och utländsk i svensk
översättning samt svensk i översättning till invandrarspråk,
5. tecknade serier för barn och ungdom,
6. bildböcker och bildverk,
7. klassisk litteratur, såväl svensk som utländsk i svensk
översättning, och
8. litteratur på invandrar- och minoritetsspråk.
Med klassisk litteratur jämställs vid tillämpningen av denna förordning
verk som är att hänföra till allmänt erkänd 1900-talslitteratur om minst
20 år har förflutit sedan verket första gången utgavs.
Förordning (1993:1459).
3 § Statens kulturråd prövar frågor om litteraturstöd.
4 § Frågor om litteraturstöd prövas efter ansökan. Frågor om stöd
till utgivning av sådan klassisk litteratur som avses i 2 § första
stycket 7 får även prövas efter anbudsförfarande.
5 § Urval bland de boktitlar för vilka stöd har sökts eller begärts
efter anbudsförfarande sker särskilt för varje slag av litteratur
som avses i 2 §. Urvalet sker vid en eller flera tidpunkter under
året, vilka i förväg har bestämts av Statens kulturråd. Kulturrådet
skall sprida kännedom om vilken eller vilka tidpunkter som har
bestämts.
Efter varje urvalstillfälle skall Kulturrådet sprida kännedom bland
allmänheten om de beslut som fattats.
Stöd till ny svensk skönlitteratur för vuxna m. m.
Stödformer
6 § Stöd till utgivning av litteratur som avses i 2 § första stycket
1--5 lämnas i efterhand som arkersättning och särskilt stödbelopp.
För litteratur som avses i 2 § första stycket 2--5 kan stöd i stället
lämnas i förhand som produktionsstöd.
Arkersättning
7 § Arkersättning får lämnas om boktiteln har utkommit av trycket
i en upplaga som omfattar minst det antal exemplar som Statens
kulturråd har fastställt som villkor för bidrag.
8 § Arkersättning består av dels en fast del, dels en rörlig del som
lämnas för det antal ark som boktiteln omfattar.
Ersättningen lämnas efter beräkningsnormer som fastställs av
Statens kulturråd efter överläggning med berörda intressenter. Den
fastställs med utgångspunkt i skäliga kostnader för utgivning av
normalutgåvor.
9 § För böcker med stor stil får arkersättning fastställas med
beaktande av de särskilda kostnader som är förenade med detta
framställningssätt.
10 § Förlagsnettopris för titlar av olika omfång och utformning
fastställs av Statens kulturråd efter överläggning med berörda
intressenter.
Om förlagsnettopriset för en boktitel överstiger det belopp som
Statens kulturråd har bestämt för boktitel av ett visst omfång, får
Kulturrådet fastställa lägre arkersättning än som följer av 8 §
andra stycket. Är överskridandet av nämnvärd betydelse, får
arkersättning inte lämnas.
Särskilt stödbelopp
11 § Särskilt stödbelopp får lämnas om utgivningen av viss boktitel
medför särskilt höga kostnader. Sådant stöd betalas ut med belopp
som fastställs särskilt i varje fall. Statens kulturråd kan lämna
förhandsbesked om sådant stöd kan lämnas i ett enskilt fall.
Produktionsstöd
12 § Produktionsstöd får lämnas till särskilt kostnadskrävande
utgivning av sådan litteratur som avses i 2 § första stycket 2--5
och som anses särskilt angelägen. Även särskilt kostsam utgivning
av böcker med stor stil kan få produktionsstöd.
Produktionsstöd får inte lämnas för boktitel som har utgivits innan
beslut om stöd har fattats. Statens kulturråd får ställa ytterligare
villkor om det behövs för att trygga ett lågt pris på den boktitel
som produktionsstödet avser.
Stöd till bildböcker och bildverk
13 § Stöd till utgivning av bildböcker och bildverk lämnas i
förhand.
För utgivning av bildböcker och bildverk som inte är särskilt
kostnadskrävande får stöd i stället lämnas i efterhand. Statens
kulturråd uppställer de villkor i övrigt som behövs för att trygga
ett lågt pris på den boktitel som stödet avser.
Stöd till klassisk litteratur
Stödformer
14 § Stöd till utgivning av klassisk litteratur lämnas som
produktionsstöd och lagerstöd.
Produktionsstöd
15 § Produktionsstöd får inte lämnas för boktitel som har utgivits
innan något beslut om sådant stöd för titeln har fattats.
16 § Statens kulturråd ställer de villkor för produktionsstöd som
behövs för att trygga ett lågt pris på den boktitel som stödet avser.
Kulturrådet får också bestämma andra villkor, såsom att förlag som
får produktionsstöd för en boktitel skall hålla denna i lager under
en viss tid eller att förlaget skall medverka till att ytterligare
upplagor ges ut när tidigare upplaga har slutsålts.
Villkor som avses i första stycket får förenas med skyldighet för
mottagaren att återbetala belopp som har lämnats eller en del
därav, om villkoret inte uppfylls.
17 § En tredjedel av tillgängliga medel för produktionsstöd bör stå
till förfogande för svensk klassisk litteratur och återstoden för
utländsk klassisk litteratur i svensk översättning.
Lagerstöd
18 § Lagerstöd får lämnas för boktitel som har utgivits.
Stödet får avse lägst 100 och högst 2 000 exemplar av samma
boktitel. Stödet beviljas för ett år.
Stöd till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk
Stödformer
19 § Stöd till utgivning av litteratur på invandrar- och
minoritetsspråk får lämnas
1. som projektbidrag i form av stöd till produktionskostnader,
allmänna förlagskostnader och kostnader för distribution av
böcker, eller
2. som särskilt produktionsstöd till sådana kostnader som beror på
att utgivningen sker på annat språk än svenska.
Projektbidrag
20 § Projektbidrag får lämnas till ett förlag som huvudsakligen ger
ut litteratur på invandrar- eller minoritetsspråk.
Projektbidrag skall lämnas med sådant belopp och på sådant sätt
att den verksamhet som bidraget avser kan bedrivas fortlöpande
under några år, om inte särskilda skäl föranleder ett mera begränsat
stöd.
Vid fördelningen av projektbidrag skall företräde ges åt förlag som
är verksamt bland invandrar- och minoritetsgrupper.
Förordning (1993:1459).
Särskilt produktionsstöd
21 § Särskilt produktionsstöd får lämnas till annat förlag än som
avses i 20 § under villkor att
1. annan statlig bidragsform inte är tillämplig på utgivningen och
2. förlaget vid utgivningen samverkar med företrädare för den
språkgrupp som berörs. Förordning (1993:1459).
Särskilda bestämmelser
22 § Om en boktitel fått statligt stöd i annan ordning får stöd
enligt denna förordning lämnas endast om det finns särskilda skäl.
23 § Statens kulturråds beslut i ärenden om litteraturstöd får inte
överklagas.
24 § Statens kulturråd får meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
1993:449
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993, då förordningen
(1978:490) om statligt litteraturstöd skall upphöra att gälla. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om stöd som har beviljats före
ikraftträdandet av denna förordning.
1998:1469
Förordningen gäller fortfarande för statsbidrag som har beviljats
före ikraftträdandet.
Ärenden som senast den 31 december 1998 kommit in till Statens
kulturråd men ännu inte avgjorts handläggs enligt den gamla
förordningen
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:125 | Kungl. Maj:ts kungörelse (1974:125)
om löneplansbeteckningar och lönegradsnummer för statligt
reglerade
tjänster m.m. | 1 § Denna kungörelse avser tjänster för vilka avlöningsförmånerna
fastställes under medverkan av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämmer.
Denna kungörelse avser dock ej tjänst på övergångsstat.
2 § Fullmakt, konstitutorial och förordnande som innehåller
löneplansbeteckning och lönegradsnummer enligt de löneplaner A, B, C
och U som gällde vid utgången av år 1973 skall från och med den 1
januari 1974 avse den löneplansbeteckning och det lönegradsnummer
eller den lönetariffklass enligt löneplanerna F och T som följer av
det mellan statens avtalsverk och statsjänstemännens
huvudorganisationer den 28 februari 1974 träffade preliminära avtalet
om 1974 års löner (PALS).
3 § Bestämmelse som Kungl. Maj:t meddelat i författning eller särskilt
beslut och som anger löneplansbeteckning och lönegrad eller för
lönegradsplacerad tjänsteman löneklass enligt de löneplner A, B, C och
U som gällde vid utgången av år 1973 skall från och med den 1 januari
1974 avse den löneplansbeteckning och den lönegrad eller den löneklass
på löneplan F eller den lönetariffklass på löneplan T som svarar
däremot enligt bestämmelser i PALS, om Kungl. Maj:t ej föreskriver
annat.
Bestämmelse som Kungl. Maj:t meddelat och som för arvodesanställd
tjänsteman anger löneklass enligt de löneplaner A, B, C och U som
gällde vid utgången av år 1973 skall från och med den 1 januari 1974
avse den löneklass om enligt PALS bilaga 1 punkt 3 svarar mot den
tidigare angivna löneklassen, om Kungl. Maj:t ej föreskriver annat.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:691 | Lag (1989:691) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Indonesien | 1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra
skatteflykt beträffande skatter på inkomst som Sverige och Indonesien
undertecknade den 28 februari 1989 skall, tillsammans med det protokoll
som är fogat till avtalet och som utgör en del av detta, gälla för
Sveriges del. Avtalets och protokollets innehåll framgår av bilaga till
denna lag.
2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa
medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle
föreligga.
3 § Om en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom
medfört eller kommer att medföra en beskattning som strider mot
bestämmelserna i avtalet, kan han ansöka om rättelse enligt artikel 25
punkt 1 i avtalet.
4 § Har upphävts genom lag (2011:1336).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:713 | Förordning (1994:713) med instruktion för Militärhögskolan | Uppgifter
1 § Militärhögskolan har till uppgift att för Försvarsmakten utbilda
militär och civil personal. Vid Militärhögskolan skall det också
bedrivas forskning.
Militärhögskolans resurser får även utnyttjas för motsvarande
ändamål för andra totalförsvarsmyndigheter och för samhället i
övrigt.
Militärhögskolan får också anordna utbildning för studerande från
andra delar av samhället och för utländska officerare.
Förordning (1996:443).
2 § Militärhögskolan har till huvuduppgift att bedriva
högskoleutbildning av yrkes- och reservofficerare på högre nivåer
för krigs- och fredsbefattningar.
Militärhögskolan skall inom sitt verksamhetsområde också stödja
utbildningen inom Försvarsmakten.
Militärhögskolan skall även säkerställa att stöd beträffande
forskning m.m. kan lämnas till Försvarshögskolan.
3 § Militärhögskolan skall samverka med universitet, andra
högskolor och Försvarets forskningsanstalt för att hålla sig
underrättad om sådan forskning och annan utveckling som är av
betydelse för Militärhögskolans verksamhetsområde.
Utbildning och forskning skall bedrivas främst inom ämnena
säkerhetspolitik, ledningsvetenskap, ledarskap, krigskonst med
militärhistoria, militärteknik samt ekonomi och logistik med
avseende på försvaret. Förordning (1994:1367).
4 § Militärhögskolan får ta ut avgifter av Försvarsmakten och andra
uppdragsgivare för sin verksamhet. Avgifternas storlek bestäms av
högskolan.
5 § För behörighet till högskoleutbildning gäller kraven i
högskoleförordningen (1993:100).
Verksförordningens tillämpning
6 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
Militärhögskolan med undantag av 30 §. Förordning (1996:104).
Myndighetens ledning
7 § Militärhögskolan leds av en rektor.
Styrelse
8 § Militärhögskolans styrelse består av högst elva personer,
rektorn medräknad. I styrelsen skall representanter för lärare och
studerande ingå. Förordning (1996:239).
Forskningskollegium och andra organ
9 § Vid Militärhögskolan finns ett militärt forskningskollegium.
Vissa befattningshavare kan även tillhöra fakultet vid universitet
eller annan högskola.
10 § Till forskningskollegiet hör de som inom högskolans
vetenskapsområde och verksamhetsområde
1. innehar eller uppehåller anställning som professor,
2. innehar eller uppehåller anställning som lärare eller forskare för
vilken det krävs lägst doktorsexamen eller motsvarande kompetens,
3. innehar eller uppehåller anställning som lärare inom visst
ämnesområde och är officer,
4. innehar eller uppehåller anställning vid forskningsråd, om
anställningen motsvarar någon anställning under 1--3 och
anställningen är knuten till Militärhögskolan,
5. innehar eller uppehåller anställning som lärare eller forskare
och som har doktorsexamen och tjänstgör minst femtio procent vid
Militärhögskolan.
Som ytterligare villkor gäller att den som avses i första stycket
skall inneha eller uppehålla sin anställning utan tidsbegränsning
eller med förordnande för minst två år. Anställningen skall avse
minst halvtidstjänstgöring.
Tjänsteförslagsnämnd
11 § För Militärhögskolans tjänsteförslagsnämnd gäller
bestämmelserna i 6 kap. 1--5 §§ högskoleförordningen (1993:100).
Som fakultet respektive fakultetsnämnd betraktas härvid även
Militärhögskolans forskningskollegium.
Personalföreträdare
12 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas
på Militärhögskolan.
13 § har upphävts genom förordning (1996:104).
Styrelsens ansvar och uppgifter
14 § Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen skall styrelsen
besluta om Militärhögskolans långsiktiga inriktning.
Råd
15 § Till Militärhögskolan får ett eller flera vetenskapliga råd
knytas.
Bibliotek
16 § Vid Militärhögskolan skall det finnas ett vetenskapligt
bibliotek.
Verksamhetsformer
17 § När myndigheten är krigsorganiserad skall verksamheten
bedrivas enligt vad Försvarsmakten föreskriver.
Anställning m.m.
18 § Anställning av institutionschef och linjechef samt av
yrkesofficer som generalmajor, konteramiral, överste av 1. graden
och kommendör av 1. graden beslutas av regeringen efter anmälan
av rektorn.
Som yrkesofficer får endast den anställas som har en motsvarande
anställning i Försvarsmakten. Anställningen vid Militärhögskolan
skall gälla tills vidare, dock längst sex år. Förordning (1996:104).
19 § Militärhögskolan får som lärare anställa professorer
(inbegripet adjungerade professorer), lektorer, adjunkter,
forskarassistenter, utländska lektorer, timlärare, gästlärare,
facklärare och lärare som är officerare.
I fråga om anställning som professor, lektor, adjunkt och
forskarassistent skall bestämmelserna i 4 kap. 8, 10, 12, 13,
15, 16, 18 och 20 §§ högskoleförordningen (1993:100) tillämpas.
20 § I fråga om anställning vid Militärhögskolan av en militär
tjänsteman i Försvarsmakten tillämpas inte 6 §
anställningsförordningen (1994:373).
21 § Två av ledamöterna i styrelsen vid Militärhögskolan utses
genom val bland lärarna och de studerande. Förordning (1996:104).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:870 | Lag (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa | 1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd i form av ett offentligt tillfälligt arbete för äldre
arbetslösa skall inte anses som arbetstagare hos den arbetsgivare som
tillhandahåller platsen. Han eller hon skall dock likställas med
arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 §§ och
7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen
(1977:1160).
2 § Den tid under vilken en person deltagit i ett offentligt
tillfälligt arbete i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning
utgör sådan med utfört arbete jämställd tid som avses i 19 §
lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Vid bestämmande
av ramtid enligt nämnda lag räknas inte tid då personen varit
hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden
inte jämställs enligt vad som nyss sagts. Lag (1997:255).
3 § När det gäller avstängning från rätt till ersättning
skall vad som föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
46 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring gälla också i
fråga om verksamhet som avses i 1 §. Lag (1997:255).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:170 | Förordning (1989:170) om sommartid | 1 § Sommartid skall gälla i landet under perioderna
1. den 25 mars--30 september 1990,
2. den 31 mars--29 september 1991,
3. den 29 mars--27 september 1992.
Sommartid innebär att normaltiden ökas med en timme. Bestämmelser om
normaltid finns i förordningen (1979:988) om svensk normaltid.
2 § Sommartiden börjar klockan 02.00 normaltid den första dagen i varje
period. Tiden anges då som klockan 03.00 sommartid.
Sommartiden upphör klockan 03.00 sommartid den sista dagen i varje
period. Tiden anges då som klockan 02.00 normaltid.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:502 | /r1/ Förordning (1988:502)
med instruktion för centrala studiestödsnämnden; | /r3/ Uppgifter
1 § Centrala studiestödsnämnden är central förvaltningsmyndighet för
studiesociala frågor.
2 § Centrala studiestödsnämnden skall särskilt
1. verka för enhetlig tillämpning av gällande föreskrifter om
studiesocialt stöd samt se till att de studerande får kännedom om dessa
föreskrifter,
2. ha tillsyn över studiemedelsnämndernas och vuxenutbildningsnämndernas
handläggning av studiesociala frågor.
2 a § Centrala studiestödsnämnden skall fullgöra uppgifter enligt
förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och
vissa andra utlänningar. Förordning (1990:1363).
/r3/ Verksförordningens tillämpning
3 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på centrala
studiestödsnämnden med undantag av 13, 20, 21 och 25 §§.
/r3/ Myndighetens ledning
4 § Centrala studiestödsnämndens generaldirektör är chef för
myndigheten. Överdirektören är generaldirektörens ställföreträdare.
Förordning (1990:15).
/r3/ Styrelsen
5 § Centrala studiestödsnämndens styrelse består av högst elva personer,
generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
/r3/ Organisation
6 § Inom myndigheten finns fyra huvudavdelningar, en för
studiestödsfrågor, en för återbetalningsfrågor, en för ADB -- och
utvecklingsfrågor samt en för administrativa frågor. Varje avdelning
leds av en byråchef.
Vid myndigheten finns även en chefsjurist. Förordning (1990:967).
/r3/ Delegationen för utländska studerande
7 § Hos centrala studiestödsnämnden finns en delegation för utländska
studerande med uppgift att avgöra ärenden om rätt till studiehjälp och
studiemedel för den som inte är svensk medborgare.
Delegationen består av högst fem personer. En av ledamöterna är
ordförande och en är vice ordförande.
Delegationen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
/r3/ Personalföreträdare
8 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
centrala studiestödsnämnden.
/r3/ Personalansvarsnämnden
9 § Centrala studiestödsnämndens personalansvarsnämnd består -- förutom
av generaldirektören och personalföreträdarna -- av överdirektören,
cheferna för de fyra huvudavdelningarna och chefsjuristen.
Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra
andra ledamöter är närvarande. Förordning (1990:967).
/r3/ Styrelsens ansvar och uppgifter
10 § Styrelsen skall, i den mån frågorna inte ankommer på delegationen
för utländska studerande, fatta beslut
-- om myndighetens anslagsframställning och årsbokslut,
-- i anledning av riksrevisionsverkets revisionsberättelser och
revisionsrapporter,
-- om sådana föreskrifter som är av principiell betydelse eller av
särskild vikt,
-- med anledning av sådana överklaganden av vuxenutbildningsnämndernas
beslut som är av principiell betydelse eller av särskild vikt.
/r3/ Ärendenas handläggning
11 § När ärenden av större vikt handläggs i styrelsen, delegationen för
utländska studerande eller personalansvarsnämnden, skall om möjligt
samtliga ledamöter vara närvarande.
12 § Generaldirektören skall avgöra ärenden som inte skall avgöras av
styrelsen, av delegationen för utländska studerande eller av
personalansvarsnämnden.
Om sådana ärenden som avses i första stycket inte behöver prövas av
generaldirektören, får de avgöras av någon annan tjänsteman. Hur detta
skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.
Andra stycket gäller inte föreskrifter.
13 § Delegationen för utländska studerande får i arbetsordningen eller i
särskilda beslut lämna över till ordföranden, till generaldirektören
eller till någon annan tjänsteman att avgöra ärenden som är av det
slaget att de inte behöver prövas av delegationen.
14 § Ärendena avgörs efter föredragning.
I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att
ärenden som avgörs av ordföranden i delegationen för utländska
studerande eller av någon annan tjänsteman än generaldirektören inte
behöver föredras.
/r3/ Tjänstetillsättning m. m.
15 § Generaldirektören och överdirektören förordnas av regeringen för en
bestämd tid.
Andra tjänster tillsätts av centrala studiestödsnämnden. Förordning
(1990:15).
16 § har upphävts genom förordning (1990:15).
17 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen
för en bestämd tid. Detsamma gäller ordföranden och de andra ledamöterna
i delegationen för utländska studerande.
Delegationen utser inom sig vice ordförande.
18 § har upphävts genom förordning (1990:15).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:302 | Karantänsförordning (1989:302) | 1 § Termer och begrepp som används i denna förordning har samma
betydelse som i karantänslagen (1989:290).
2 § Socialstyrelsen skall efter samråd med de berörda
landstingskommunerna och kommunerna föreskriva vilka hamnar och
flygplatser som skall vara karantänshamnar respektive
karantänsflygplatser.
3 § Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka sanitära åtgärder
och andra smittskyddsåtgärder som skall vidtas mot transportmedel, gods
och andra objekt samt personer som kommer till eller lämnar landet och
som för smitta eller som misstänks föra smitta av en karantänssjukdom.
4 § Den lots, tulltjänsteman eller tjänsteman vid kustbevakningen som
först kommer ombord på ett fartyg som skall anlöpa svensk hamn skall
underrätta befälhavaren om dennes skyldigheter enligt karantänslagen
(1989:290), denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd
av denna förordning.
5 § Om en befälhavare på ett luftfartyg i fall som avses i 12 § andra
stycket karantänslagen (1989:290) lämnar uppgift till någon annan
myndighet än smittskyddsläkaren, skall den myndighet som mottagit
uppgiften omedelbart underrätta den berörde smittskyddsläkaren om det
inträffade och om innehållet i uppgiften.
6 § Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vem som får utfärda
råttsaneringsbevis och om giltigheten av sådana bevis. Inom
försvarsmakten får generalläkaren utfärda råttsaneringsbevis och
bestämma giltigheten av sådana bevis.
Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten
enligt 16 § första stycket karantänslagen (1989:290) att visa upp
råttsaneringsbevis. Förordning (1994:660).
7 § Socialstyrelsen skall efter samråd med
Ekonomistyrningsverket, Sjöfartsverket och Luftfartsstyrelsen
fastställa en taxa för de avgifter som får tas ut enligt 17 §
första stycket karantänslagen (1989:290). Förordning (2004:1117).
8 § Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vilka uppgifter om
hälsotillståndet ombord som skall lämnas enligt 9 § första stycket
karantänslagen (1989:290) och om hur bevis om vaccination mot gula
febern skall vara utformade. Sådana föreskrifter skall beslutas med
beaktande av vad som anges i de internationella hälsovårdsbestämmelser
som har antagits av världshälsoorganisationen.
9 § Om en läkare misstänker att en patient för smitta av en
karantänssjukdom, skall läkaren, genom telefonsamtal eller på annat
liknande sätt, omedelbart underrätta smittskyddsläkaren om detta.
10 § Råttsaneringsbevis, skriftliga intyg om läkarundersökning och
vaccination och andra skriftliga intyg om åtgärder vid en
karantänssjukdom, som har utfärdats i annat land i enlighet med de
internationella hälsovårdsbestämmelser som antagits av
världshälsoorganisationen, har samma giltighet som intyg som har
utfärdats här i landet.
11 § Socialstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs
för att hindra att karantänssjukdomar förs in i landet eller sprids till
utlandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1991:152 | Förordning (1991:152)
om beräkning av bidragsunderlag för statligt stöd vid ny- och
ombyggnad av bostäder | Inledande bestämmelser
1 § Bidragsunderlag för statligt stöd till sådana byggnadsprojekt som
uppfyller kraven i förordningen (1991:149) om allmänna förutsättningar
för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder skall, i den
utsträckning regeringen särskilt föreskriver, beräknas med iakttagande
av bestämmelserna i denna förordning.
Bidragsunderlag vid nybyggnad
2 § I bidragsunderlaget ingår följande markkostnader:
1. Kostnader för mark, inklusive kostnader för gator och andra allmänna
platser som normalt ställs i ordning för att tillgodose ett områdes
behov av sådana anläggningar (tomtkostnader), med belopp som
länsbostadsnämnden har bestämt för kommunen eller för en del av den.
Belopp för tomtkostnader skall bestämmas på ansökan av kommunen och
motsvara kostnader i områden utan samlad bebyggelse.
2. Kostnader för trafik- och elanläggningar på kvartersmark,
grundberedning, grovplanering, finplanering och tomtutrustning
(exploateringskostnader) med belopp som motsvarar skäliga kostnader för
sådana anläggningar och åtgärder.
3. Kostnader för anläggningar för vattenförsörjning och avlopp på
kvartersmark samt för anläggningsavgifter för allmän vatten- och
avloppsanläggning (va-kostnader) med belopp som motsvarar skäliga
kostnader för sådana anläggningar och avgifter.
För byggnadsprojekt i områden med samlad bebyggelse skall
exploateringskostnader och va-kostnader ingå med belopp som motsvarar
sådana kostnader i områden utan samlad bebyggelse.
3 § Byggnadskostnader ingår i bidragsunderlaget enligt bestämmelserna i
4--8 §§.
4 § Utgångspunkt för beräkningen är beloppen i en baskalkyl som boverket
fastställer. Beloppen skall bestämmas så att summan motsvarar de
beräknade kostnaderna för att uppföra hus med en standard som uppfyller
de grundläggande kraven i verkets föreskrifter för nybyggnad. I kalkylen
får därutöver endast ingå belopp för kostnader som beror på större areor
än som följer av de grundläggande kraven och på bättre utförande av
yttertak, fasader, grundläggning, fönster eller ytskikt i bad- och
duschutrymmen.
5 § Summan av de belopp som har beräknats enligt 4 § multipliceras med
en ortskoefficient enligt särskild förteckning (bilaga).
För byggnadsprojekt på mindre orter i Värmlands, Kopparbergs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län får
länsbostadsnämnden i fråga om mindre projekt bestämma en högre
ortskoefficient än vad som följer av den särskilda förteckningen.
Boverket får meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för
att bestämma en sådan högre koefficient och i vilka kommuner detta får
ske.
6 § Det enligt 5 § erhållna beloppet multipliceras med en
tidskoefficient som fastställs för en månad i taget. Tidskoefficienten
fastställs av boverket på grundval av statistiska centralbyråns
faktorprisindex för gruppbygge av småhus, exklusive löneglidning.
7 § I bidragsunderlaget får även ingå skäliga kostnader för sådana
åtgärder som anges i nedanstående sammanställning till den del
kostnaden, exklusive byggherrekostnad, inte överstiger de angivna
maximibeloppen.
________________________________________________________________________
Åtgärder Maximibelopp
________________________________________________________________________
1. Åtgärder som medför lägre
energiförbrukning:
a) Hus med en lägenhet och egen 30 000 kronor per lägenhet, dock
uppvärmningsanläggning. högst det kapitaliserade värdet
av besparingen.
b) Övriga hus. 20 000 kronor per lägenhet, dock
högst det kapitaliserade värdet
av besparingen.
2. Andra åtgärder än åtgärder enligt 350 kronor per kvadratmeter 1
som begränsar kostnader för bruksarea ovan mark, dock högst
drift och underhåll. 20 000 kronor per lägenhet.
3. Andra åtgärder än åtgärder enligt 20 000 kronor per lägenhet.
1 eller 2 som medför en högre
standard på bostadslägenheter med
tillhörande utrymmen.
4. Åtgärder som underlättar framtida 700 kronor per kvadratmeter
ändringar i byggnaden. bruksarea ovan mark, dock högst
40 000 kronor per lägenhet.
5. Särskilt kostnadskrävande utformning 350 kronor per kvadratmeter
av hus eller den yttre miljön. bruksarea ovan mark, dock högst
20 000 kronor per lägenhet.
Krontalsbeloppen är beräknade exklusive byggherrekostnader och skall
multipliceras med ortskoefficienten enligt 5 § och månadsvis för tid
efter oktober 1990 anpassas till ändringar i kostnadsutvecklingen.
Därvid skall tidskoefficienten enligt 6 § tillämpas.
________________________________________________________________________
8 § Till summan av de belopp som har beräknats enligt 2--7 §§ får
tillägg göras med skäligt belopp som boverket bestämmer för kostnader
för projektering, bygglov, byggadministration, pantbrev, mervärdeskatt
och låneräntor under byggnadstiden (byggherrekostnader). Boverket får
meddela ytterligare föreskrifter om beräkning av byggherrekostnaderna.
9 § I fråga om hyres- och bostadsrättshus får till summan av de belopp
som har beräknats enligt 2--8 §§ tillägg göras för skäliga kostnader för
konstnärlig utsmyckning och gestaltning, dock högst med 25 kronor per
kvadratmeter bruksarea ovan mark.
Om bidrag har lämnats enligt förordningen (1987:316) om bidrag till
konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, får tillägg enligt första
stycket göras endast för resterande kostnad för utsmyckning eller
gestaltning.
10 § I fråga om egnahem eller småhus som skall upplåtas med bostadsrätt
får till summan av de belopp som har beräknats enligt 2--9 §§ tillägg
göras för skäliga kostnader för
1. sådan särskild kontroll och besiktning i fråga om byggnadsföretagets
utförande som sker på sätt som kommunen godkänner, dock högst med 6 475
kronor,
2. garanti och försäkring i den omfattning och på de villkor boverket
föreskriver, dock högst med 5 000 kronor.
11 § Det bidragsunderlag som har beräknats enligt 2--10 §§ skall minskas
enligt bestämmelserna i andra--fjärde styckena.
Har huset och marken inte samma ägare, skall bidragsunderlaget minskas
med ett belopp som motsvarar det kapitaliserade värdet av avgiften för
marken, om inte särskilda skäl talar för annat. Vid beräkningen av det
belopp med vilket minskningen skall ske, får hänsyn endast tas till den
del av avgiften som belöper på bostäder. Minskningen får inte överstiga
summan av de belopp för markkostnader som har beräknats enligt 2 § till
den del beloppen avser kostnader som är hänförliga till bostäder och som
omfattas av avgiften för marken.
Om bidragssökanden inte uppfyller sin förbindelse att lämna bofakta
enligt 17 § andra stycket förordningen (1991:149) om allmänna
förutsättningar för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder,
skall bidragsunderlaget minskas med det belopp som boverket föreskriver.
Bidragsunderlaget skall minskas i den utsträckning bostadsmiljön,
lägenheternas utrustning eller husets skick i övrigt väsentligt
understiger den standard som baskalkylen enligt 4 § utgår från.
Bidragsunderlag vid ombyggnad
12 § Bidragsunderlaget vid ombyggnad skall motsvara skäliga faktiska
utgifter för åtgärderna (godkänd ombyggnadskostnad). Det får dock inte
överstiga vare sig det bidragsunderlag som enligt 3--10 §§ och 11 §
fjärde stycket skulle ha beräknats för en motsvarande nybyggnad med
tillägg för skäliga kostnader för finplanering och tomtutrustning eller
det beräknade värdet av huset i ombyggt skick.
Om bidragssökanden är en enskild person, får kostnader för arbete som
sökanden utför inte ingå i låneunderlaget. Om sökanden är ett aktie-,
handels- eller kommanditbolag, gäller samma begränsning beträffande
kostnader för arbete som utförs av en delägare som är enskild person.
13 § Om projektet avser ombyggnad av en kulturhistoriskt värdefull
byggnad eller en byggnad som är av betydelse för en från kulturhistorisk
synpunkt värdefull bebyggelsemiljö, får bidragsunderlaget bestämmas till
ett högre belopp än det som enligt 3--10 §§ och 11 § fjärde stycket
skulle ha beräknats för en motsvarande nybyggnad. I dessa fall får
bidragsunderlaget motsvara godkänd ombyggnadskostnad intill 140 procent
av den beräknade kostnaden för en motsvarande nybyggnad och tre
fjärdedelar av den del av godkänd ombyggnadskostnad som överstiger 140
men inte 200 procent av nybyggnadskostnaden.
Övriga bestämmelser
14 § Boverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
Bilaga
Förteckning över ortskoefficienter för beräkning av bidragsunderlag
för statligt stöd vid ny- och ombyggnad av bostäder
____________________________________________________________________
Arbetsmarknadsregion (A-region) Ortskoef-
enligt statistiska centralbyråns regionala indelningar ficient
____________________________________________________________________
1. Stockholm/Södertälje 1,09
2. Norrtälje, Enköping, Uppsala, Göteborg
samt Tierps och Älvkarleby kommuner i regionen
Gävle/Sandviken 1,06
3. Nyköping, Katrineholm, Eskilstuna, Visby,
Uddevalla, Trollhättan/Vänersborg, Borås, Västerås,
Fagersta, Sala, Borlänge, Falun, Avesta/Hedemora,
Ludvika, Mora, Gävle/Sandviken -- utom Tierps och
Älvkarleby kommuner --, Bollnäs/Söderhamn,
Hudiksvall/Ljusdal, Sundsvall, Härnösand/Kramfors,
Sollefteå, Örnsköldsvik, Östersund, Umeå, Skellefteå,
Lycksele, Piteå, Luleå/Boden, Haparanda/Kalix och
Kiruna/Gällivare 1,03
4. Övriga regioner 1,00
________________________________________________________________________
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:847 | Förordning (2011:847) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter till
lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och
vissa kollektivtrafiktjänster. De termer och uttryck som
används i lagen har samma betydelse i denna förordning.
Omvandling av vissa driftskostnader till ett belopp i pengar
2 § Den omvandling till ett belopp i pengar av
driftskostnaderna för energianvändning och utsläpp som avses i
7 § första stycket lagen (2011:846) om miljökrav vid
upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster ska
göras enligt 3-7 §§ denna förordning.
Metod för beräkning av driftskostnaderna
Energianvändning
3 § Driftskostnaden för energianvändningen beräknas genom att
bilens energianvändning per kilometer multipliceras med
kostnaden per energienhet och med antalet kilometer enligt
7 §.
Vid beräkningen av energianvändning per kilometer ska det
antal enheter energi som används per kilometer användas. Om
energianvändningen anges som bränsleförbrukning per kilometer,
ska den omräknas till energianvändning per kilometer med hjälp
av de omräkningsfaktorer som anges i tabell 1 i bilagan till
denna förordning. För bränsletyper som inte anges i tabellen,
får i stället uppgifter från tillverkaren användas.
Om energianvändningen per kilometer anges direkt, som för
exempelvis eldrivna bilar, ska det värdet användas.
Vid beräkningen ska det enhetliga penningvärdet per energienhet
användas som utgörs av det lägsta gällande priset på bensin
eller diesel före skatt.
Utsläpp av koldioxid
4 § Driftskostnaden för utsläppen av koldioxid beräknas genom
att bilens utsläpp av koldioxid i kilogram per kilometer
enligt 6 § multipliceras med kostnaden per kilogram, enligt
det intervall som anges i tabell 2 i bilagan till denna
förordning och med antalet kilometer enligt 7 §.
Utsläpp av föroreningar
5 § Driftskostnaden för utsläppen av föroreningar beräknas som
summan av driftskostnaderna för utsläpp av kväveoxider (NOX),
icke-metankolväten (NMHC), och partiklar.
Driftskostnaden för utsläppen av respektive förorening
beräknas genom att bilens utsläpp av föroreningar i gram per
kilometer enligt 6 § multipliceras med respektive kostnad per
gram enligt det intervall som anges i tabell 2 i bilagan till
denna förordning, och med antalet kilometer enligt 7 §.
Värden för bränsleförbrukning och utsläpp
6 § Bränsleförbrukningen samt utsläppen av koldioxid och
föroreningar enligt tabell 2 i bilagan till denna förordning
per kilometer vid fordonsdrift ska baseras på standardiserade
gemenskapstestförfaranden för de bilar för vilka sådana
testförfaranden definieras i gemenskapens lagstiftning för
typgodkännande. För bilar som inte omfattas av standardiserade
gemenskapstestförfaranden ska jämförbarheten mellan olika
anbud säkerställas genom allmänt vedertagna testförfaranden
eller resultat från tester som utförts för den berörda
myndigheten eller, i avsaknad av detta, information från
tillverkaren.
Total tillryggalagd sträcka under livslängden
7 § Vid beräkning av driftskostnaderna ska det totala antalet
tillryggalagda kilometer för en bil under dess livslängd
hämtas från tabell 3 i bilagan till denna förordning, i
förekommande fall med avdrag för redan tillryggalagda
kilometer.
Information
8 § Transportstyrelsen ska i lämplig omfattning informera om
tillämpningen av lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling
av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster.
Bilaga
Uppgifter för beräkning av driftskostnaderna under
livslängden för bilar
Tabell 1: Energiinnehållet i motorbränslen
Bränsle Energiinnehåll
Diesel 36 MJ/liter
Bensin 32 MJ/liter
Naturgas/biogas 33-38 MJ/Nm³
Motorgas (LPG) 24 MJ/liter
Etanol 21 MJ/liter
Biodiesel 33 MJ/liter
Emulsionsbränsle 32 MJ/liter
Väte 11 MJ/Nm³
Tabell 2: Kostnader för utsläpp inom vägtransporter (i 2007
års priser)
Bränsle Kostnad
CO2 0,03-0,04 EUR/kg
NOX 0,0044-0,0088 EUR/g
NMHC 0,001-0,002 EUR/g
Partiklar 0,087-0,174 EUR/g
Tabell 3: Totalt antal km för bilar under livslängden
Fordonskategori1 Totalt antal km under
livslängden
Personbilar (M1)2 200 000 km
Lätta fordon i förvärvstrafik
(N1)3 250 000 km
Tunga lastbilar (N2, N3)4 1 000 000 km
Bussar (M2, M3)5 800 000 km
1 Kategorierna M och N enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om
fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och
släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter
och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana
fordon, senast ändrat genom rådets direktiv 2013/15/EU.
2 Kategori M1: Fordon, konstruerade och byggda för
persontransport, med högst åtta säten utöver förarsätet.
3 Kategori N1: Fordon, konstruerade och byggda för
varutransport, med en högsta vikt som inte överstiger 3,5
ton.
4 Kategori N2: Fordon, konstruerade och byggda för
varutransport, med en högsta vikt som överstiger 3,5 men inte
4 12 ton. Kategori N3: Fordon, konstruerade och byggda för
varutransport, med en högsta vikt som överstiger 12 ton.
5 Kategori M2: Fordon, konstruerade och byggda för
persontransport, med mer än åtta säten utöver förarsätet och
en högsta vikt som inte överstiger 5 ton. Kategori M3:
Fordon, konstruerade och byggda för persontransport, med mer
än åtta säten utöver förarsätet och en högsta vikt som
överstiger 5 ton.
Förordning (2013:786).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:234 | Förordning (1981:234) med instruktion för
kriminalvårdsnämnden | 1 § För kriminalvårdsnämnden gäller 12 § allmänna verksstadgan
(1965:600). I fråga om beslut som angår nämndens administration
gäller även 11 § samma stadga.
2 § Kriminalvårdsnämnden sammanträder på kallelse av ordföranden så
ofta omständigheterna föranleder det eller när minst två av nämndens
övriga ledamöter begär det.
3 § Nämndens sammanträden hålls i Stockholm. För behandling av
ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden får nämnden dock
sammanträda på annan ort.
4 § Kriminalvårdsstyrelsen tillhandahåller nämnden sammanträdesrum,
kanslilokaler och biträdespersonal.
5 § Vid handläggning av ärenden som angår nämndens administration
är nämnden beslutför när ordföranden och minst två andra ledamöter
är närvarande.
6 § Om ordföranden inte bestämmer annat, avgörs ärendena efter
föredragning av tjänstemän hos kriminalvårdsstyrelsen.
Nämnden får föreskriva att en kriminalvårdstjänsteman skall närvara vid
ett sammanträde för att lämna upplysningar.
7 § Vid nämndens sammanträden skall föras protokoll, som skall justeras
av ordföranden.
I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få en
avvikande mening antecknad. Förordning (1986:869).
Nämndens protokoll justeras av ordföranden.
8 § Nämndens beslut skall delges den som beslutet avser. Dessutom
skall underrättelse om beslutet tillställas den skyddskonsulent som
skall ha befattning med ärendet och, om den beslutet avser är intagen
i en kriminalvårdsanstalt, styresmannen vid anstalten. Beslut av
nämnden som avser överprövning av en övervakningsnämnds avgörande
skall vidare tillställas övervakningsnämnden. Förordning (1983:256).
9 § Ordföranden skall övervaka att nämndens arbete bedrivs i föreskriven
ordning och utan onödig tidsutdräkt.
10 § Nämnden skall varje år före den 1 mars ge in en berättelse till
kriminalvårdsstyrelsen om sin verksamhet under det senaste kalenderåret.
Förordning (1983:256).
11 § Kan en kallelse eller ett beslut eller annat meddelande inte
lämpligen delges den dömde på annat sätt, får nämnden begära biträde
med delgivningen av polismyndigheten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:767 | Tillkännagivande (1999:767) av staters anslutning till
konventionen om Österrikes, Finlands och Sveriges
tillträde till Brysselkonventionen | Konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och
om verkställighet av domar på privaträttens område och
tillträdeskonventionerna den 9 oktober 1978, den 25 oktober
1982, den 26 maj 1989 och den 29 november 1996
(Brysselkonventionen), samt protokollet den 3 juni 1971 om EG-
domstolens tolkning av Brysselkonventionen i dess lydelse
enligt nämnda tillträdeskonventioner, träder för Sveriges del i
kraft den 1 januari 1999. Brysselkonventionen i dess lydelse
enligt 1996 års konvention om Österrikes, Finlands och Sveriges
tillträde träder i kraft i förhållande till övriga
konventionsstater när dessa har tillträtt nämnda
tillträdeskonvention. För samtliga EU-stater, med undantag av
Österrike, Finland och Sverige, har 1978, 1982 och 1989 års
tillträdeskonventioner trätt i kraft.
Brysselkonventionen finns publicerad i Europeiska
gemenskapernas tidning (EGT, 98/C 27/01 s. 1).
Brysselkonventionens svenska, engelska och franska texter finns
intagna som bilaga till lagen (1998:358) om domstols
internationella behörighet och om verkställighet av utländska
domar enligt Brysselkonventionen.
Följande stater har anslutit sig till konventionen om
Österrikes, Finlands och Sveriges tillträde till
Brysselkonventionen.
Stat Dag för konventio- Reservationer och
nens ikraftträdande förklaringar
för staten
Danmark 1998-12-01 -
Finland 1999-04-01 -
Grekland 1999-10-01 -
Italien 1999-06-01 -
Nederländerna 1998-12-01 -
Spanien 1999-04-01 -
Sverige 1999-01-01 Sverige har motsatt sig
det förfarande vid
delgivning som be-
skrivs i artikel IV andra
stycket i konventionens
protokoll.
Tyskland 1999-01-01 -
Österrike 1998-12-01 Österrike har motsatt sig
det förfarande vid delgivning
som beskrivs i artikel IV
andra stycket i konven-
tionens protokoll.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2018:394 | Tillkännagivande (2006:502) enligt lagen med vissa bestämmelser (2018:394) om förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol | I 2 § lagen (2006:502) med vissa bestämmelser om
förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol, finns
regler om svenska domstolars rätt eller skyldighet att begära
förhandsavgöranden från Europeiska unionens domstol om
tolkningen av bestämmelser i internationella överenskommelser
som Sverige har tillträtt, och som har ingåtts inom ramen för
Europeiska unionen, i den omfattning som Sverige har åtagit
sig detta. Regeringen ska tillkännage dels sådana åtaganden,
dels bestämmelser i andra lagar om svensk domstols rätt eller
skyldighet att begära förhandsavgörande från Europeiska
unionens domstol. Följande finns att tillkännage.
___________________________________________________________
Åtaganden enligt 2 § första stycket i lagen
___________________________________________________________
1. Konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas
finansiella intressen (bedrägerikonventionen), protokollet
till denna konvention (korruptionsprotokollet) samt
protokollet om förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas
domstol angående tolkningen av bedrägerikonventionen och
korruptionsprotokollet (domstolsprotokollet) har trätt i
kraft den 17 oktober 2002. Sverige har i enlighet med artikel
2.2 b i domstolsprotokollet förklarat att varje svensk
domstol får begära att Europeiska unionens domstol meddelar
ett förhandsavgörande i ett mål eller ärende som uppkommit
vid den svenska domstolen och som rör tolkningen av
bedrägerikonventionen eller korruptionsprotokollet, när
domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att
döma i saken. Konventionen och protokollen finns intagna i SÖ
1999:29, 1999:30 och 1999:31.
2. Konventionen om användning av informationsteknologi för
tulländamål (CIS-konventionen) och protokollet om
förhandsavgörande av Europeiska gemenskapernas domstol
angående tolkningen av denna konvention har trätt i kraft den
25 december 2005. Sverige har i enlighet med artikel 2.2 b i
protokollet förklarat att varje svensk domstol får begära att
Europeiska unionens domstol meddelar ett förhandsavgörande i
ett mål eller ärende som uppkommit vid den svenska domstolen
och som rör tolkningen av CIS-konventionen, när domstolen
anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att döma i
saken. Konventionen och protokollet finns intagna i SÖ
1999:43 och 1999:44.
___________________________________________________________
Bestämmelser enligt 2 § andra stycket i lagen
___________________________________________________________
1. Konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet
och om verkställighet av domar på privaträttens område och
tillträdeskonventionerna den 9 oktober 1978, den 25 oktober
1982, den 25 maj 1989 och den 29 november 1996
(Brysselkonventionen) samt protokollet den 3 juni 1971 om
EG-domstolens tolkning av Brysselkonventionen i dess lydelse
enligt nämnda tillträdeskonventioner, har trätt i kraft i
förhållande till Sverige den 1 januari 1999. Konventionen och
protokollet gäller som lag här i landet. Enligt artikel 2.1 i
protokollet har följande svenska domstolar rätt att begära
att Europeiska unionens domstol ska meddela ett
förhandsavgörande i en tolkningsfråga: Högsta domstolen,
Högsta förvaltningsdomstolen och Arbetsdomstolen. Enligt
artikel 2.2 har alla domstolar rätt att begära ett sådant
förhandsavgörande när de är överinstans. Av artikel 2.3
följer att tingsrätt har rätt att begära ett sådant
förhandsavgörande i fall som avses i artikel 37 i
konventionen. I artikel 3 i protokollet finns ytterligare
bestämmelser om rätt och skyldighet att begära
förhandsavgörande. Konventionen och protokollet finns intagna
i SFS 1998:358.
2. Lagen (1998:167) om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser, i fråga om Romkonventionens protokoll,
har trätt i kraft i förhållande till Sverige den 1 augusti
2004. Lagen är upphävd men tillämpas alltjämt på avtal som
har ingåtts från och med den 1 juli 1998 till och med den 16
december 2009. Artiklarna 1-16 och 18-21 i konventionen om
tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen) samt
artiklarna 1-4 i det första protokollet om Europeiska
gemenskapernas domstols tolkning av Romkonventionen är därmed
tillämpliga på sådana avtal, med de anpassningar och
ändringar som har gjorts genom tillträdeskonventionerna den
10 april 1984, den 18 maj 1992, den 29 november 1996 och den
14 april 2005. Enligt artikel 2.a i protokollet har följande
svenska domstolar rätt att begära att Europeiska unionens
domstol ska meddela ett förhandsavgörande i en
tolkningsfråga: Högsta domstolen, Högsta
förvaltningsdomstolen och Arbetsdomstolen. Av artikel 2.b
följer att alla domstolar har rätt att begära ett sådant
förhandsavgörande när de är överinstans. Konventionen och
protokollet finns intagna i en bilaga till lagen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2008:81 | Förordning (2008:81) om stöd till anläggning av kanalisation | Syfte med stödet
1 § För att främja utbyggnad av infrastruktur för
informationsteknik (IT) får stöd lämnas till en kommun eller
en enskild för projekt där man anlägger kanalisation för IT-
infrastruktur. Den som samtidigt anlägger kanalisation för
annan IT-infrastruktur än den nu aktuella kan inte få stöd
enligt denna förordning för båda kanalisationerna.
Vid konkurrens mellan flera projekt som bedöms vara likvärdiga
får företräde lämnas till det eller de projekt som samtidigt
bedöms vara mest näringspolitiskt motiverade.
Förordning (2010:389).
2 § Stöd får bara lämnas för projekt där en utbyggnad av IT-
infrastruktur inte bedöms komma till stånd på marknadsmässiga
grunder inom tre år från det att ansökan kom in till
länsstyrelsen. Länsstyrelsen fattar beslut om stöd enligt
denna förordning. Förordning (2009:1066).
Allmänna bestämmelser
3 § Med kanalisation avses att rör eller liknande som är
avsedda för IT-infrastruktur anläggs. Förordning (2010:389).
4 § Stöd enligt denna förordning lämnas som ett stöd av
mindre betydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr
1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av
artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt på stöd av mindre betydelse. De uppgifter som
en medlemsstat har enligt artikel 6.1, 6.3 och 6.4 i
kommissionens förordning ska utföras av den länsstyrelse som
enligt 8 § beslutar om stöd. Förordning (2016:613).
5 § I län med ett landsting som avses i lagen (2010:630) om
regionalt utvecklingsansvar i vissa län ska det som sägs i 2,
8, 9, 12, 14-16 och 18 §§ om länsstyrelsen i stället gälla det
berörda landstinget. I Kalmar län ska det som sägs i 2, 8, 9,
12, 14-16 och 18 §§ om länsstyrelsen i stället gälla
samverkansorganet. Förordning (2010:1761).
Underlag för stöd och stödets storlek
6 § I det stödberättigande underlaget får det ingå kostnader
för projektering, material, arbete, maskinhyra, dokumentering
och liknande kostnader som är nödvändiga för att samtidigt
anlägga kanalisationen. Kostnader för att utnyttja mark får
dock inte ingå i det stödberättigande underlaget.
Stöd får lämnas med högst femtio procent av det
stödberättigande underlaget.
Stöd enligt denna förordning får endast lämnas till projekt
som ska vara färdigställda och redovisade inom två år från
det att stödet beviljades. Förordning (2009:1066).
7 § Länsstyrelsen i Örebro län ska ansvara för fördelningen av
stödbeloppet mellan länen. För beredning av sådana ärenden ska
Länsstyrelsen i Örebro län biträdas av en arbetsgrupp som
består av företrädare från tre länsstyrelser, landsting som
avses i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa
län eller samverkansorgan. Regeringen förordnar dessa
företrädare. Förordning (2010:1761).
Ansökan och beslut
8 § En ansökan om stöd ska ges in till länsstyrelsen i det län
där projektet i huvudsak planeras att genomföras. Ansökan ska
innehålla en beskrivning av projektet samt kostnaderna för de
åtgärder ansökan avser. Länsstyrelsen beslutar om stöd och
stödets storlek.
9 § Stöd som beviljats betalas ut efter det att projektet
genomförts och redovisats till länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska
innan utbetalning medges kontrollera att stödet gäller avsett
ändamål och att sökanden utfört arbetet i enlighet med
föreskrivna villkor. Om länsstyrelsen konstaterar att det finns
brister, får länsstyrelsen upphäva ett tidigare beslut eller
ändra det och minska stödets storlek.
Krav på kanalisationen m.m.
10 § Stödberättigande kanalisation ska utformas på ett sådant
sätt att den kan användas samtidigt av två eller flera
innehavare av IT-infrastruktur.
11 § Den som innehar kanalisationen ska upprätthålla och
förvalta dokumentation över den. Innehavaren ska hålla berörda
länsstyrelser informerade om var dokumentationen finns
tillgänglig samt om vilka innehavare av IT-infrastruktur som
har utnyttjat kanalisationen. Dokumentationen hos innehavaren
ska hållas allmänt tillgänglig under minst fem år från den dag
då projektet färdigställdes.
12 § Innehavare av IT-infrastrukturföretag ska ha tillträde
till kanalisationen på ett icke-diskriminerade sätt. Detta krav
på icke-diskriminerande behandling gäller under en period av
fem år, som ska räknas från den dag då projektet
färdigställdes. Kravet ska gälla hela perioden även om
ägarförhållandena ändras, om inte annat följer av andra
bestämmelser. Vid tillhandahållande av kanalisation där
statligt stöd har lämnats, ska priset, om tillhandahållandet
sker inom fem år från länsstyrelsens slutliga beslut, sättas
med hänsyn till det statliga stödets storlek. Priset ska sättas
utifrån självkostnad med skäligt vinstpåslag minskat med
beviljat statligt stöd.
Återkrav
13 § En stödmottagare är återbetalningsskyldig om
1. mottagaren av stödet genom oriktiga eller ofullständiga
uppgifter har föranlett att stödet beviljades,
2. mottagaren av stödet på annat sätt orsakat att stödet
beviljats med för högt belopp, eller
3. stödet använts för något annat än det som avsetts.
14 § Länsstyrelsen ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka stöd som har betalats ut om återbetalningsskyldighet
enligt 13 § föreligger. Stöd får dock inte krävas tillbaka när
fem år har gått sedan stödets storlek har bestämts slutligt.
Tillsyn och uppföljning
15 § Länsstyrelsen ska under en period av fem år efter
projektets avslutande utöva tillsyn över den prissättning som
stödmottagaren tillämpar vid uthyrning av utrymme i den IT-
infrastruktur som byggts med hjälp av stödet.
16 § Länsstyrelsen ska vid domstolar och andra myndigheter
bevaka statens rätt gentemot en stödmottagare. Länsstyrelsen
får då efterskänka statens rätt.
18 § Länsstyrelsen ska löpande föra statistik över antalet
inkomna ansökningar. Det ska framgå av statistiken vilket
belopp en ansökan avser och det beviljade stödets storlek.
Förordning (2010:389).
Övergångsbestämmelser
2008:81
Denna förordning träder i kraft den 1 april 2008. Förordningen
får dock tillämpas på alla projekt som planeras påbörjas under
år 2008.
2009:1066
Denna förordning träder i kraft den 15 december 2009. De nya
bestämmelserna ska dock tillämpas på ansökningar som har
kommit in till länsstyrelsen från och med den 1 januari 2009.
2018:1972
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för stöd
som har beslutats enligt förordningen.
3. Det som sägs om länsstyrelsen i 9, 12, 14-16 och 18 §§ och
om samverkansorgan i 5 § ska efter utgången av 2018 i stället
gälla landstinget eller Gotlands kommun. Detta gäller dock
inte i fråga om beslut som avses i 12 § och som har fattats
före utgången av 2018.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1993:136 | Förordning (1993:136) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Österrike | Lagen (1992:858) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Österrike skall träda i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på
beskattningsår som börjar den 1 januari 1994 eller senare.
Protokollet om ändring i avtalet som undertecknades den 5
november 1991 träder i kraft den 1 maj 1993.
Övergångsbestämmelser
1993:136
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Genom förordningen upphävs kungörelsen (1972:476) om
kupongskatt för person med hemvist i Österrike, m. m.
3. Den upphävda kungörelsen skall dock tillsammans med den
genom lagen (1992:858) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Österrike upphävda kungörelsen (1970:769) om
tillämpning av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och
förmögenhet fortfarande tillämpas på beskattningsår som börjar
före den 1 januari 1994.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:287 | Djurskyddsförordning (1979:287) | Avlivning av djur
1 § Lantbruksstyrelsen meddelar föreskrifter om avlivning av djur i de
fall som avses i 7 § andra stycket lagen (1944:219) om djurskydd.
Användning av hästar i ridskoleverksamhet
2 § Den som yrkesmässigt eller på annat sätt i större omfattning
upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet skall göra
anmälan om verksamheten till miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt de
närmare föreskrifter som meddelas av lantbruksstyrelsen. Förordning
(1983:629).
3 § har upphävts genom förordning (1985:344).
Transport av djur
4 § Lantbruksstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om transport av
djur.
Styrelsen skall därvid samråda med
trafiksäkerhetsverket i fråga om transporter med motorfordon och
släpvagn,
statens järnvägar i fråga om transporter på järnväg,
sjöfartsverket i fråga om transporter med fartyg samt
luftfartsverket i fråga om transporter med luftfartyg. Förordning
(1981:272).
Ansvar m.m.
5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § eller mot
föreskrift som lantbruksstyrelsen har meddelat med stöd av denna
förordning döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff
enligt brottsbalken. Förordning (1985:344).
6 § har upphävts genom förordning (1985:344).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:878 | Förordning (1982:878) om utländska förvärv av
svenska företag m.m. | 1 § Ansökan om tillstånd enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv
av svenska företag m.m. skall göras hos regeringen, om antalet
anställda hos det bolag eller den rörelse ärendet gäller har överstigit
500 under det senaste räkenskapsåret.
I andra fall än som sägs i första stycket gäller följande. Ansökan
om tillstånd skall göras hos länsstyrelsen i det län där
verksamheten huvudsakligen drivs eller, om verksamheten inte har
påbörjats, i det län där verksamheten huvudsakligen skall drivas.
Ansökan om tillstånd enligt 3 § tredje stycket, 4 § andra stycket eller
6 § nämnda lag skall dock göras hos länsstyrelsen i det län där
styrelsen för stiftelsen, föreningen eller aktiebolaget har sitt säte.
Avser ansökan förvärv av aktier i bankaktiebolag, kreditaktiebolag,
finansbolag eller värdepappersbolag skall ansökan om tillstånd göras
hos finansinspektionen.
Om ett ärende gäller ett bolag som är moderbolag inom en koncern skall
i antalet anställda inräknas också de som är anställda i dotterbolag
inom koncernen.
Ansökan skall innehålla uppgift om andra ansökningar om tillstånd enligt
lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. och lagen (1982:618)
om utländska förvärv av fast egendom m.m. som har samband med ansökan
och som har gjorts hos en annan myndighet. Förordning (1991:1012).
1 a § Vad som i 6, 7 och 8 §§ sägs om länsstyrelsen gäller för
finansinspektionen när ärendet avser bankaktiebolag, kreditaktiebolag,
finansbolag eller värdepappersbolag. Förordning (1991:1012).
2 § I ärenden om förvärvstillstånd enligt 7 § lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m.m. skall sökanden
1. förete fångeshandlingen eller motsvarande handling i original
eller bestyrkt avskrift,
2. uppge födelsetid eller personnummer eller, om förvärvaren är
juridisk person, organisationsnummer, om sådant finns,
3. förete personbevis med uppgift om medborgarskap eller, om
förvärvaren är en juridisk person, registreringsbevis, om sådant
finns, samt bolagsavtal, bolagsordning, stadgar eller motsvarande
handling. Om förvärvaren är ett handelsbolag skall varje bolagsman
förete personbevis med uppgift om medborgarskap,
4. förete, i förekommande fall, avskrift av bevis om uppehållstillstånd
enligt utlänningslagen (1989:529) eller tillstånd enligt lagen
(1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring
här i riket,
5. uppge yrke och hemvist eller, om förvärvaren är en juridisk person,
arten och omfattningen av dennes verksamhet samt postadress,
6. uppge arten och omfattningen av verksamheten i det bolag eller den
rörelse som förvärvet avser, varvid särskilt skall anges hur många
anställda som i medeltal har sysselsatts i bolaget eller rörelsen under
det senaste räkenskapsåret,
7. förete bolagets eller rörelsens balansräkning, förvaltningsberättelse
samt resultaträkning för det senaste räkenskapsåret, om skyldighet finns
för bolaget eller rörelsen att upprätta handlingarna i verksamheten,
8. uppge avsikten med förvärvet och vid aktieförvärv särskilt ange det
antal aktier som förvärvaren samt sådant rättssubjekt som avses i 8 §
lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. förut har i bolaget.
Om ansökningen avser förvärv av andelar i handelsbolaget skall sökanden
dessutom förete bevis om att avtal finns enligt vilket inträde är
medgivet i och med att tillstånd ges.
Gäller en ansökan tillstånd till framtida förvärv, skall, i stället för
fångeshandling, uppgift lämnas om den egendom som ansökningen avser.
Ägarens eller upplåtarens skriftliga samtycke till ansökningen skall
företes, om inte ansökningen avser förvärv på auktion.
Hade förvärvet för sin giltighet varit beroende av tillstånd enligt
lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m. för det
fall att förvärvaren inte hade varit kontrollsubjekt enligt lagen om
utländska förvärv av svenska företag m.m. gäller för ansökningen även
vad som föreskrivs i 3 § förordningen (1976:241) om tillämpningen av
lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.
En sökande som är en juridisk person, skall förete sin egen
balansräkning, förvaltningsberättelse samt vinst- och förlusträkning
för det senaste räkenskapsåret eller motsvarande handlingar, om
länsstyrelsen begär det. Sådana handlingar skall alltid fordras in i
ärenden som skall prövas av regeringen. Förordning (1989:556).
3 § I ärenden om ändring av utlänningsförbehåll enligt 6 § (1982:617)
om utländska förvärv av svenska företag m.m. skall sökanden förete
1. avskrift av den bolagsordning som gäller för bolaget,
2. utdrag ur protokoll från bolagsstämma som visar att ett beslut
har fattats om den ändring ansökan avser,
3. uppgift, styrkt av bolagets revisorer, om bolagets innehav av fast
egendom och bundna aktier i andra bolag,
4. balansräkning, förvaltningsberättelse samt resultaträkning för det
senaste räkenskapsåret, varvid särskilt skall anges hur många anställda
som i medeltal har sysselsatts i bolaget under det senaste
räkenskapsåret. Förordning (1982:1021).
4 § I ärenden om tillstånd enligt 4 § andra stycket lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m.m. gäller 3 § 1, 3 och 4.
5 § har upphävts genom förordning (1987:421).
6 § Om länsstyrelsen finner att utredning som anges i 2--4 §§ saknas
eller behöver kompletteras, får länsstyrelsen förelägga sökanden att
inom viss tid avhjälpa bristen. Följs inte föreläggandet får ansökningen
avvisas. En erinran om detta skall tas in i föreläggandet.
Om det behövs ytterligare utredning, får länsstyrelsen förelägga
sökanden att komma in med sådan utredning. Följs inte föreläggandet
får ärendet avgöras i det skick det har. En erinran om detta skall
tas in i föreläggandet.
I ärenden om förvärv av gruvföretag skall Sveriges geologiska
undersökning yttra sig.
Innan ett tillståndsärende avgörs skall arbetstagarorganisation, som är
eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till det
företag ärendet gäller ges tillfälle att yttra sig. Förordning
(1987:421).
7 § Frågor om tillstånd enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv
av svenska företag m.m. skall prövas av länsstyrelsen. I följande fall
skall dock frågan om tillstånd prövas av regeringen
1. om antalet anställda hos det bolag eller den rörelse ärendet gäller
under det senaste räkenskapsåret har överstigit 100,
2. om tillgångarnas nettovärde enligt den fastställda balansräkningen
för det senaste räkenskapsåret överstiger ett gränsbelopp som motsvarar
1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret,
3. om ärendet har samband med ett ärende enligt lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m.m. om detta ärende skall prövas av
regeringen,
4. om ärendet gäller bolag eller rörelse för vars verksamhet fordras
tillstånd enligt 2 § lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel, m.m., eller
5. om ärendet i annat fall kan anses särskilt betydelsefullt från
allmän synpunkt.
Om ett ärende enligt punkt 1 gäller ett bolag som är moderbolag inom
en koncern skall i antalet anställda inräknas också de som är
anställda i dotterbolag inom koncernen.
Om en ansökan om tillstånd enligt lagen om utländska förvärv av svenska
företag m.m. skall göras hos länsstyrelsen men ärendet skall prövas av
regeringen, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna handlingarna
till regeringen. Förordning (1987:421).
8 § Beslut av länsstyrelsen enligt denna förordning överklagas hos
regeringen. Förordning (1987:421).
9 § Beslutet i tillståndsärendet skall tillställas den som har
överlåtiteller upplåtit den med ansökningen avsedda egendomen
eller rättigheten.
Övergångsbestämmelser
1982:878
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1983.
Genom förordningen upphävs
1. förordningen (1971:705) om utredning och tillstånd i ärenden enligt
lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom m.m.,
2. förordningen (1979:82) om tillstånd enligt lagen (1968:557) om vissa
inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m.m.
I fråga om förvärv och upplåtelser av företag och fast egendom m.m. som
har skett före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1989:556
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser
skall fortfarande tillämpas i fråga om beslut om uppehållstillstånd
enligt utlänningslagen (1980:376).
1991:1012
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1991.
2. Vad som i 1 och 1 a §§ sägs om värdepappersbolag skall också gälla
sådant fondkommissionsbolag som med stöd av punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:361 | Förordning (1980:361)
med bemyndigande för länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att
fastställa taxa för viss järnvägstrafik | Regeringen bemyndigar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att
fastställa taxa för persontransporter i järnvägstrafik som statens
järnvägar bedriver enligt avtal med Göteborgsregionens
Kommunalförbund. Härvid skall bestämmelserna i 3 kap. 1 § tredje
stycket och 3 § yrkestrafikförordningen (1979:871) tillämpas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:400 | Förordning (2016:400) om statsbidrag för fortbildning när det gäller
specialpedagogiska insatser | Inledande bestämmelser
1 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
2 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
3 § Förordningen innehåller bestämmelser om statsbidrag för
fortbildning av lärare och förskollärare i
1. förskoleklassen,
2. grundskolan,
3. grundsärskolan,
4. specialskolan, och
5. sameskolan.
Fortbildningen ska syfta till att lärarna och förskollärarna
ska avlägga en speciallärarexamen eller specialpedagogexamen
enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100).
Förordning (2023:143).
4 § Statsbidrag lämnas i den mån det finns tillgång på medel
och för högst ett år i sänder.
5 § Statsbidrag får lämnas för en insats enligt denna
förordning även om bidrag lämnas för samma insats enligt
förordningen (2016:329) om statsbidrag till skolhuvudmän för
insatser inom ramen för samverkan för bästa skola och för att
stärka utbildningens kvalitet för nyanlända. Statsbidrag får
dock inte lämnas för insatser som statsbidrag lämnas för på
annat sätt.
Förutsättningar för statsbidrag
6 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
7 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
8 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
9 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
10 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
11 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
12 § Statsbidrag lämnas till en huvudman för en sådan
skolform som anges i 3 § för ersättning för lön till lärare
eller förskollärare i skolformen som
1. är anställda hos huvudmannen,
2. deltar i utbildning med det syfte som anges i 3 §, och
3. har en grundlärarexamen, ämneslärarexamen,
yrkeslärarexamen, förskollärarexamen eller motsvarande äldre
examen.
13 § Statsbidrag lämnas för utbildning enligt 12 § 2 om
läraren eller förskolläraren
1. deltar i utbildningen under arbetstid,
2. är tjänstledig under utbildningen, eller
3. deltar i utbildningen under den tid då han eller hon inte
arbetar på grund av att anställningen omfattar mindre än
heltid.
Första stycket 2 och 3 gäller endast under förutsättning att
huvudmannen betalar ersättning som motsvarar minst 80 procent
av lärarens eller förskollärarens lön för den tid då han
eller hon deltar i utbildningen.
14 § Statsbidrag enligt 12 § ska motsvara 70 procent av
huvudmannens kostnad för ersättning enligt 13 §.
Om huvudmannen betalar högre ersättning än 80 procent av
lärarens eller förskollärarens lön för den tid då han eller
hon deltar i utbildningen, lämnas inte bidrag för den
överstigande delen.
Ansökan och beslut om statsbidrag
15 § Ansökan om statsbidrag ges in till Statens skolverk som
prövar frågor om och betalar ut bidraget.
En huvudman som ansöker om bidrag ska till Skolverket lämna
de uppgifter som behövs för tillämpningen av denna
förordning.
I ett beslut om att bevilja bidrag ska sista dagen för
redovisning enligt 21 § anges. Beslutet får förenas med
villkor. Villkoren ska framgå av beslutet.
16 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
17 § Har upphävts genom förordning (2023:143).
18 § Om det kommer in fler ansökningar om statsbidrag för
fortbildning när det gäller specialpedagogiska insatser
enligt 12 § än det finns medel för, beslutar Statens skolverk
om urval. Vid urvalet ska Skolverket, i den ordning som anges
nedan, prioritera
1. förskoleklassen, årskurserna 1-3 i grundskolan,
grundsärskolan och sameskolan samt årskurserna 1-4 i
specialskolan, eller
2. övriga årskurser i de nämnda skolformerna.
Skolverket ska också vid urvalet prioritera ansökningar från
huvudmän som har särskilt svåra förutsättningar.
Om en person som har påbörjat utbildning enligt 12 § 2
avbryter den, ska Skolverket om möjligt besluta att
utbildningsplatsen ska övertas av en annan person som anmälts
till utbildningen men inte fått en utbildningsplats.
19 § Statsbidrag ska betalas ut en gång per termin för den
utbildning enligt 12 § 2 som ska genomföras under den termin
som bidraget avser. Bidraget ska betalas ut så snart det har
fastställts vilka lärare eller förskollärare som deltar i
utbildningen. Förordning (2023:143).
Uppföljning och redovisning
20 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har
använts.
21 § Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan
ekonomisk och annan redovisning till Statens skolverk som
verket begär.
Återbetalning och återkrav
22 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig, om
1. bidraget har lämnats på felaktig grund eller med för högt
belopp,
2. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte
har använts för det ändamål det har lämnats för,
3. sådan redovisning som avses i 21 § inte har lämnats,
eller
4. mottagaren inte har följt villkor som framgår av beslutet
om bidrag.
Mottagaren av statsbidrag är dock inte återbetalningsskyldig
enligt första stycket 2 om bidrag, som har lämnats för ett
visst ändamål enligt denna förordning, har använts för ett
annat ändamål enligt förordningen.
En upplysning om bestämmelserna i denna paragraf ska tas in i
beslutet om bidrag.
23 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig
enligt 22 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket besluta
att helt eller delvis avstå från återkrav.
24 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från
och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om
återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje
tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två
procentenheter.
Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk
besluta att helt eller delvis avstå från krav på ränta.
Bemyndigande
25 § Statens skolverk får meddela föreskrifter om
1. fördelning av statsbidrag enligt 18 §,
2. beräkning och omfördelning av bidrag, och
3. verkställigheten av denna förordning.
Förordning (2023:143).
Överklagande
26 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2016:400
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2016.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2011:1597) om
statsbidrag för personalförstärkning inom elevhälsan.
3. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för
statsbidrag som har beviljats före ikraftträdandet.
2023:143
1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2023.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för statsbidrag som
har beslutats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:704 | Förordning (1983:704) om statsbidrag till praktikplatser på
fartyg | 1 § Statsbidrag utgår i mån av tillgång på medel till svenska
rederiföretag som inrättar praktikplatser för sjömän på svenska
fartyg.
Bidrag betalas ut till arbetsgivaren.
2 § Praktikplatserna skall inrättas i ett fartygs däcks- eller
maskinavdelning. Under praktiktiden får sjömannen inte ingå i den för
fartyget fastställda minimibesättningen. På fartyg för vilket
minimibesättning inte skall fastställas men som av sjöfartsverket
godkänts för inrättande av praktikplats, skall sjömannen tjänstgöra i
befattning utöver den ordinarie besättningen.
3 § Bidrag utgår för praktik som pågår minst två månader och som
fullgörs under tiden den 1 oktober 1983--den 30 september 1984, dock
längst till dess sjömannen har uppnått behörighet som matros eller
motorman. För sjöman som under denna tidsperiod uppnår sådan
behörighet utgår bidrag även för praktik som har fullgjorts under
tiden den 1 juli--den 30 september 1983.
4 § Bidrag utgår med högst 75 procent av arbetsgivarens kostnader för
lön till sjömannen och för sådana sociala kostnader som beräknas på
hans inkomst.
Bidrag utgår inte till resekostnader och traktamenten vid resa till
och från fartyget.
5 § Frågor om bidrag enligt denna förordning prövas av
sjöfartsverket.
6 § Arbetsgivaren skall underrätta sjöfartsverket så snart han har
inrättat en praktikplats för vilken han avser söka bidrag.
7 § Ansökan om bidrag görs skriftligen senast tre månader efter det
att praktiktiden har upphört, dock senast den 31 december 1984.
8 § Till ansökningshandlingen skall fogas utdrag från sjömansregistret
om sjömannens tjänstgöring eller annan utredning som sjöfartsverket
kan godkänna samt bestyrkt utdrag ur sökandens räkenskaper i fråga om
lönekostnader för sjömannen.
9 § Den som ansöker om bidrag skall, om så begärs, tillhandahålla
sjöfartsverket redovisningshandlingar och underlag härför i form av
lönebesked eller liknande.
10 § Ett beslut av sjöfartsverket enligt denna förordning får inte
överklagas.
11 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av
sjöfartsverket.
Övergångsbestämmelser
1983:704
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1983, då förordningen
(1982:856) om statsbidrag till praktikplatser på fartyg skall upphöra
att gälla. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga
om praktiktid som har fullgjorts före den 1 oktober 1983.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:541 | Förordning (1988:541) med instruktion för
Centrala försöksdjursnämnden | Uppgifter
1 § Centrala försöksdjursnämnden har till uppgift att samordna och
planera frågor som rör försöksdjur.
2 § Nämnden skall särskilt
1. främja samverkan mellan uppfödare av försöksdjur, forskare, personal
som har hand om försöksdjur, djurskyddsorganisationer och myndigheter,
2. svara för planering av försöksdjursverksamheten i landet och därvid
företa åtgärder för att förbättra försöksdjurssituationen,
3. begränsa behovet av försöksdjur bl. a. genom att främja utvecklingen
av alternativa metoder till djurförsök,
4. efter samråd med lantbruksstyrelsen sammanställa statistik över
försöksdjursförbrukningen,
5. följa de djurförsöksetiska nämndernas arbete och bedömning av frågor
om användningen av försöksdjur,
6. till stöd för utvecklingen av alternativa metoder till djurförsök
fördela medel som ställs till nämndens förfogande, samt
7. tillsammans med berörda högskolemyndigheter, statens
veterinärmedicinska anstalt samt berörda myndigheter i övrigt verka för
att de samlade resurserna för försöksdjursverksamheten och därmed
sammanhängande frågor utnyttjas effektivt.
Sammansättning
3 § Nämnden består av 15 ledamöter. En av ledamöterna är ordförande
och en är vice ordförande.
Ordföranden, vice ordföranden och de övriga ledamöterna utses genom
beslut av regeringen för en bestämd tid. Förordning (1996:573).
Organisation
4 § Hos nämnden finns en byråchef.
Personal vid Vetenskapsrådet och Statens veterinärmedicinska
anstalt som är anställd för uppgifter inom försöksdjurssektorn skall
biträda nämnden. Förordning (2000:1200).
5 § Hos nämnden finns de beredande och rådgivande organ som nämnden
bestämmer.
Verksförordningens tillämpning
6 § Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på nämnden:
18 § om myndighetens organisation,
26 § om ärendenas handläggning,
27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,
29 § om inhämtande av uppgifter m.m., och
31 § om myndighetens beslut. Förordning (1996:573).
7 § Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som
anges i 6-9, 11, 13 och 15 §§ verksförordningen (1995:1322).
Förordning (1996:573).
Ärendenas handläggning
8 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
När ett ärende av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga
ledamöter vara närvarande.
9 § Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över
till ordföranden eller till någon som tjänstgör hos nämnden att avgöra
ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden.
10 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i
särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 9 §
inte behöver föredras.
11 § har upphävts genom förordning (1996:573).
12 § har upphävts genom förordning (1996:573).
Anslag
13 § Nämnden skall efter samråd med de förvaltande myndigheterna
fastställa villkor för de anslag som beviljas av nämnden.
Överklagande
14 § Andra beslut av nämnden än beslut som enligt 22 a §
förvaltningslagen (1986:223) skall överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol får överklagas hos regeringen, om något
annat inte följer av lagen (1987:439) om inskränkning i rätten
att överklaga eller andra föreskrifter. Nämndens beslut i
ärenden om anslag får inte överklagas. Förordning (1998:1115).
Övergångsbestämmelser
1998:1115
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2022:419 | Förordning om nationella järnvägssystem (2022:419) | 1 kap. Inledande bestämmelser
Förordningens innehåll
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser i anslutning till
lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem.
2 § Bestämmelserna i förordningen avser
- inledande bestämmelser (1 kap.),
- säkerhetsansvar och säkerhetskrav (2 kap.),
- godkännande av järnvägsinfrastruktur och fordon (3 kap.),
- tillstånd för järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare
(4 kap.), och
- övriga bestämmelser (5 kap.).
3 § Förordningen är meddelad med stöd av
- 1 kap. 6 § lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem i
fråga om 1 kap. 6 §,
- 1 kap. 7 § i samma lag i fråga om 1 kap. 7 §,
- 2 kap. 10 § i samma lag i fråga om 2 kap. 2, 5 och 6 §§,
- 3 kap. 10 § i samma lag i fråga om 3 kap. 4 §,
- 4 kap. 10 § i samma lag i fråga om 4 kap. 2 och 3 §§,
- 8 kap. 11 § i samma lag i fråga om 1 kap. 8 §, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Tillsynsmyndighet
4 § Transportstyrelsen är tillsynsmyndighet enligt lagen
(2022:368) om nationella järnvägssystem.
Ord och uttryck
5 § De ord och uttryck som används i denna förordning har
samma innebörd som i lagen (2022:368) om nationella
järnvägssystem.
Bemyndiganden
6 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att vissa
spåranläggningar inte ska anses vara järnvägsinfrastruktur.
7 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter
för tillsyn, registrering och ärendehandläggning enligt lagen
(2022:368) om nationella järnvägssystem, denna förordning och
föreskrifter som har meddelats i anslutning till förordningen.
Avgifter för kulturhistorisk järnvägsverksamhet som bedrivs i
begränsad omfattning och utan vinstsyfte får bestämmas upp
till full kostnadstäckning. Detsamma gäller avgifter för
prövning av undantag från medicinska krav för den som utför
säkerhetskritiska arbetsuppgifter inom sådan verksamhet.
8 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
verkställigheten av lagen (2022:368) om nationella
järnvägssystem och av denna förordning.
2 kap. Säkerhetsansvar och säkerhetskrav
Säkerhet
1 § Transportstyrelsen ska övervaka säkerheten i de
järnvägssystem som omfattas av lagen (2022:368) om nationella
järnvägssystem.
Säkerhetsstyrningssystem
2 § Ett säkerhetsstyrningssystem ska främja en kultur av
ömsesidigt förtroende, tillit och lärande.
Säkerhetsstyrningssystemet ska särskilt beskriva
1. ansvarsfördelningen inom en infrastrukturförvaltares eller
ett järnvägsföretags organisation,
2. hur ledningen säkerställer kontroll på olika nivåer inom
organisationen,
3. personalens roll i säkerhetsarbetet,
4. hur en kontinuerlig förbättring av
säkerhetsstyrningssystemet säkerställs, och
5. hur tillgängliga kunskaper och metoder när det gäller
inverkan av mänskliga faktorer omhändertas i verksamheten.
Rapportering av olyckor
3 § Transportstyrelsen ska regelbundet rapportera tillbaka
till Statens haverikommission enligt 15 b § förordningen
(1990:717) om undersökning av olyckor om vilka åtgärder som
vidtagits med anledning av säkerhetsrekommendationer som
riktats till styrelsen.
4 § Föreskrifter om verksamhetsutövares skyldighet att
rapportera om olyckor och olyckstillbud finns även i
förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor.
Bemyndiganden
5 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
1. riskkontroll,
2. lämplighetskrav i fråga om kunskap, hälsa och personliga
förhållanden i övrigt för att få utföra säkerhetskritiska
arbetsuppgifter,
3. att händelser som är av betydelse för järnvägssäkerheten
ska rapporteras i andra fall än de som anges i 2 kap. 8 §
lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem, och
4. undantag från kravet att ge in en årlig säkerhetsrapport.
Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter med stöd av
första stycket 2 ska styrelsen ha gett Socialstyrelsen
tillfälle att yttra sig.
6 § Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om
säkerhetsstyrningssystem enligt 2 §.
3 kap. Godkännande av järnvägsinfrastruktur och fordon
Transportstyrelsens prövning
1 § En ansökan om godkännande av järnvägsinfrastruktur och
fordon ska lämnas in till Transportstyrelsen.
2 § Transportstyrelsen ska meddela ett beslut om att bevilja
eller avslå en ansökan om godkännande av järnvägsinfrastruktur
eller ett fordon så snart som möjligt, dock senast fyra
månader efter det att Transportstyrelsen har tagit emot en
fullständig ansökan.
Provkörning av fordon
3 § Om provkörning behöver utföras på ett järnvägsnät som
förvaltas av Trafikverket och det krävs för att ett fordon ska
kunna godkännas för att tas i bruk, ska Trafikverket se till
att provkörningen kan utföras inom tre månader efter det att
en begäran om det kom in till Trafikverket.
Bemyndiganden
4 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
1. vad som utgör en väsentlig ombyggnad enligt 3 kap. 1 §
lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem,
2. de krav på säkerhet som ska vara uppfyllda för att ett
godkännande ska kunna beviljas enligt 3 kap. 2 § i samma lag,
3. beviljande av tillfälliga godkännanden i andra fall än de
som anges i 3 kap. 3 § i samma lag,
4. krav för godkännande av en utomstående granskare enligt
3 kap. 5 § i samma lag,
5. undantag från krav på registrering av fordon enligt
3 kap. 8 § i samma lag, och
6. undantag från krav på märkning av fordon enligt 3 kap. 9 §
i samma lag.
4 kap. Tillstånd för järnvägsföretag och
infrastrukturförvaltare
Nationellt trafiksäkerhetstillstånd och nationellt
infrastrukturtillstånd
1 § En ansökan om utfärdande av ett nationellt
trafiksäkerhetstillstånd eller ett nationellt
infrastrukturtillstånd som avses i 4 kap. lagen (2022:368) om
nationella järnvägssystem ska ges in till Transportstyrelsen.
2 § En ansökan om ett nationellt trafiksäkerhetstillstånd ska
innehålla ett intyg av försäkringsgivaren eller den som har
ställt annan säkerhet om att försäkringen eller säkerheten
täcker det ansvar som avses i 4 kap. 2 § första stycket 3
lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem.
3 § Vid prövningen av en ansökan om nationellt
infrastrukturtillstånd ska kravet på sådana ekonomiska
förutsättningar som avses i 4 kap. 5 § första stycket 3 lagen
(2022:368) om nationella järnvägssystem anses uppfyllt, om
sökanden visar att denne enligt realistiska antaganden kan
uppfylla sina ekonomiska skyldigheter under de närmaste
12 månaderna från Transportstyrelsens beslut.
Kravet i 4 kap. 5 § första stycket 3 lagen om nationella
järnvägssystem ska inte anses uppfyllt av den som har
betydande skulder för skatter och sociala avgifter.
Bemyndiganden
4 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om uppdatering
av ett tillstånd om det krävs enligt 4 kap. 7 § första stycket
lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem.
5 § Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om
1. försäkring eller motsvarande enligt 2 §, och
2. vad som avses med tillräckliga ekonomiska förutsättningar
enligt 3 §.
5 kap. Övriga bestämmelser
Sanktionsavgift
1 § En sanktionsavgift enligt 7 kap. lagen (2022:368) om
nationella järnvägssystem ska bestämmas till lägst 5 000
kronor och högst 10 000 000 kronor.
När avgiftens storlek bestäms ska särskild hänsyn tas till
1. den skada eller risk för skada som har uppstått till följd
av överträdelsen,
2. om aktören tidigare har begått en överträdelse, och
3. de kostnader som aktören har undvikit till följd av
överträdelsen.
Namn på trafikplatser
2 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om namnet på
trafikplatser för järnväg och får i enskilda fall besluta om
namnet på en sådan trafikplats.
Innan ett namn fastställs eller ändras ska Transportstyrelsen
ge Lantmäteriet, berörda länsstyrelser, kommuner, regionala
kollektivtrafikmyndigheter som avses i 5 kap. 2 § lagen
(2010:1065) om kollektivtrafik, infrastrukturförvaltare och
järnvägsföretag tillfälle att yttra sig.
Överklagande
3 § I 9 kap. 1 och 2 §§ lagen (2022:368) om nationella
järnvägssystem finns bestämmelser om överklagande av
Transportstyrelsens beslut.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:693 | Förordning (1997:693) om luftförorening genom ozon | Definitioner
1 § I denna förordning avses med
1. tröskelvärde för hälsoskydd: värde för ozonhalt som anges i
bilaga 1 punkt 1 och som inte får överskridas om människors
hälsa skall skyddas under en längre tid,
2. tröskelvärde för växtskydd: något av de värden för ozonhalt
som anges i bilaga 1 punkt 2, som om det överskrids kan påverka
växtlivet,
3. tröskelvärde för information till allmänheten: värde för
ozonhalt som anges i bilaga 1 punkt 3, som om det överskrids
medför övergående och begränsade verkningar på hälsan hos
särskilt känsliga grupper av befolkningen vid kortvarig
exponering,
4. tröskelvärde för varning till allmänheten: värde för
ozonhalt som anges i bilaga 1 punkt 4, som om det överskrids
innebär en risk för människors hälsa vid kortvarig exponering.
Mätning och registrering av mätresultat
2 § Naturvårdsverket skall se till att ozonhalterna i
omgivande luft mäts. Mätningarna skall fastställa
a) vilka risker enskilda människor löper för att exponeras för
halter som överskrider tröskelvärdena för hälsoskydd, och
b) växtlivets exponering för de halter som anges i bilaga 1.
Förordning (1998:1289).
3 § Värdena från ozonmätningarna skall registreras så att det
är möjligt att beräkna medelvärdena för en timme respektive
åtta timmar enligt bestämmelserna i bilagorna 1 och 2.
4 § Naturvårdsverket skall se till att halterna av
kväveoxider i omgivande luft mäts. Mätningarna skall utföras på
ett sådant sätt att de ger information om ozonbildning och om
gränsöverskridande av flyktiga organiska föreningar samt göra
det möjligt att identifiera samband mellan de olika förorenande
ämnena. Förordning (1998:1289).
Mätstationer
5 § Naturvårdsverket skall se till att det finns
mätstationer i enlighet med 6 §. Förordning (1998:1289).
6 § Mätstationer skall placeras där
1. risken är störst för att halterna närmar sig eller
överskrider de tröskelvärden som anges i bilaga 1,
2. en exponering sannolikt kan drabba människor eller växtliv,
3. de kan bidra till identifiering och beskrivning av bildning
och transport av ozon och av de ämnen som bidrar till
fotokemisk förorening, samt
4. de kan övervaka förändringar i ozonhalterna i områden med
bakgrundshalter.
Analysmetod
7 § Naturvårdsverket skall se till att UV-
absorptionsmetoden eller någon annan analysmetod som visats ge
mätresultat som är likvärdiga med dem som erhålls med UV-
absorptionsmetoden används.
Naturvårdsverket skall ansvara för att en utvärdering görs av
den metod som är likvärdig med UV-absorptionsmetoden. Verket
skall dessutom se till att jämförelser av laboratorier som
deltar i insamling och analys av data genomförs.
Förordning (1998:1289).
Användningen av mätmetoder och instrument
8 § Vid användning av mätmetoder och instrument i fält skall
följande beaktas:
1. Innan ett mätinstrument tas i bruk skall det kontrolleras i
laboratorium och i fält att dess prestanda överensstämmer med
tillverkarens uppgifter, särskilt i fråga om bakgrundsbrus,
responstid och linearitet.
2. Ett instrument skall regelbundet kalibreras fullständigt med
hjälp av en referens-UV-fotometer enligt ISO:s
rekommendationer.
3. I fält skall instrumenten kalibreras regelbundet. Dessutom
skall kalibreringen valideras genom att ett instrument som
kalibrerats enligt 1 regelbundet används parallellt. Om
instrumentets ingångsfilter byts före kalibreringen skall
kalibreringen utföras först sedan filtret under tillräcklig tid
exponerats för den omgivande ozonhalten.
4. Luftintaget skall placeras minst en meter från eventuella
vertikala ytor för att undvika så kallad väggeffekt och 3-5
meter ovan mark.
5. Filterhållarens öppning skall skyddas mot regn och insekter.
Inget förfilter får användas.
6. Provtagningen får inte påverkas av närbelägna apparater.
7. Provtagningsledningen skall vara av inert material som inte
påverkas av ozon. Den skall i förväg exponeras för lämpliga
ozonhalter.
8. Provtagningsledningen mellan luftintaget och mätinstrumentet
skall vara så kort som möjligt. I synnerhet skall den tid det
tar för luftprovet att passera genom ledningen vara så kort som
möjligt.
9. Kondensation i provtagningsledningen skall undvikas.
10. Provtagningsledningen skall med hänsyn till de lokala
förhållandena rengöras regelbundet.
11. Provtagningsledningen skall vara tät och flödeshastigheten
skall kontrolleras regelbundet.
12. Gasutsläpp från instrument eller kalibreringssystemet får
inte påverka provtagningen.
13. Alla nödvändiga försiktighetsåtgärder skall vidtas för att
förhindra att temperaturvariationer orsakar mätfel.
Information till allmänheten
9 § Om de värden som anges i bilaga 1 punkt 3 och 4 överskrids,
skall Naturvårdsverket vidta nödvändiga åtgärder för att
informera eller varna allmänheten genom press, radio, TV eller
på annat lämpligt sätt. Förordning (1998:1289).
10 § Informationen skall snarast möjligt spridas så att berörda
befolkningsgrupper ges möjlighet att vidta lämpliga
förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder. Informationen skall
innehålla
a) datum, tid och plats för de tillfällen då halter som
överskrider tröskelvärdena i bilaga 1 punkt 3 och 4 har
uppmätts,
b) uppgifter om vilket eller vilka slag av tröskelvärden som
har överskridits,
c) prognoser avseende förändring av halterna,
d) uppgifter om vilka geografiska områden som berörs,
e) uppgifter om överskridandets varaktighet,
f) uppgifter om vilka grupper av befolkningen som berörs, och
g) uppgifter om hur de berörda befolkningsgrupperna skall
skydda sig.
Rapportering till EG-kommissionen
11 § Naturvårdsverket skall lämna uppgifter till EG-
kommissionen om
a) vilken metod som används för att bestämma ozonhalten, samt
om denna metod inte är UV-absorptionsmetoden, belägg för att
den använda metoden är likvärdig med referensmetoden,
b) mätstationernas geografiska koordinater,
c) det område som täcks av mätstationerna, samt
d) de kriterier som tillämpats vid valet av mätplatser.
Förordning (1998:1289).
12 § Naturvårdsverket skall lämna följande uppgifter till
EG-kommissionen senast sex månader efter utgången av den årliga
referensperioden som börjar den 1 januari och slutar den 31
december varje år:
a) maximivärde, median och 98-percentil av de medelvärden för
en timme respektive åtta timmar som registrerats under året vid
varje mätstation, samt
b) antal, datum och varaktighet för perioder då de
tröskelvärden som anges i bilaga 1 punkt 1 och 2 har
överskridits.
Percentilerna enligt första stycket a skall beräknas enligt den
metod som anges i bilaga 2. Förordning (1998:1289).
13 § Om det tröskelvärde för information till allmänheten som
anges i bilaga 1 punkt 3 överskrids under en kalendermånad
eller om det tröskelvärde för varning till allmänheten som
anges i bilaga 1 punkt 4 överskrids under en vecka, räknad från
måndag till söndag, skall Naturvårdsverket senast före
utgången av påföljande månad underrätta EG-kommissionen om
a) datum för händelsen,
b) varaktigheten för varje enskild händelse, och
c) det högsta timmedelvärde som har uppmätts vid varje enskild
händelse.
I de fall då tröskelvärdet för varning överskrids skall även
förklaringar till varför händelsen inträffat lämnas.
Förordning (1998:1289).
Bilaga 1
//I det följande står u för den grekiska bokstaven my i
sammansättningen ug//
TRÖSKELVÄRDEN FÖR OZONHALTER I LUFTEN
Värdena är uttryckta i ug O3/m3. Volymen måste standardiseras
till följande temperatur- och tryckförhållanden: 293 K och
101,3 kPa. Ozonhalterna skall mätas kontinuerligt.
1. Tröskelvärde för hälsoskydd
110 ug/m3 som medelvärde under åtta timmar. Medelvärdet
beräknas fyra gånger om dygnet utifrån de åtta entimmarsvärdena
mellan kl. 0.00 och 8.00, 8.00 och 16.00, 12.00 och 20.00 samt
16.00 och 24.00.
Då det gäller de uppgifter som skall lämnas enligt 12 § 1 är
medelvärdet under åtta timmar ett enkelt, glidande medelvärde
som beräknas varje timme, h, utifrån de åtta timvärdena mellan
h och h-8.
2. Tröskelvärden för växtskydd
200 ug/m3 som medelvärde under en timme
65 ug/m3 som dygnsmedelvärde
3. Tröskelvärde för information till allmänheten
180 ug/m3 som medelvärde under en timme
4. Tröskelvärde för varning till allmänheten
360 ug/m3 som medelvärde under en timme
Bilaga 2
BERÄKNING AV MÄTRESULTATEN FÖR DEN ÅRLIGA REFERENSPERIODEN
1. Halterna skall mätas kontinuerligt.
2. För att percentilberäkningen skall kunna valideras måste 75 %
av de möjliga värdena vara tillgängliga och så långt möjligt
jämnt fördelade under hela den aktuella perioden för den
enskilda mätstationen. Medianvärdet skall beräknas som 50-
percentilen.
Beräkningen av 50 (98)-percentilen utifrån de registrerade
värdena under året måste utföras på följande sätt: 50 (98)-
percentilen beräknas utifrån faktiskt uppmätta värden.
Mätvärdena avrundas till närmaste hela ug/m3. Samtliga värden
förtecknas i stigande följd för varje mätstation:
X1²X2²X3². . .²Xk². . .²XN-1²XN
50 (98)-percentilen är värdet av element k, varvid k beräknas
med följande formel:
k = 0,50 (0,98) x N
N är lika med antalet faktiskt uppmätta värden. Värdet 0,50
(0,98) x N skall avrundas till närmaste heltal.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:845 | Förordning (1997:845) om uppdragsutbildning vid
universitet och högskolor | Inledande bestämmelser
1 § Statliga universitet och högskolor får bedriva
uppdragsutbildning enligt bestämmelserna i denna förordning.
Vissa bestämmelser om uppdragsutbildning vid kommuner och
landsting finns i lagen (1991:1109) om uppdragsutbildning i
vissa fall. Bestämmelserna i 7-8 §§ i denna förordning gäller
även sådan uppdragsutbildning som bedrivs i anslutning till en
kommuns eller ett landstings högskoleutbildning inom
vårdområdet.
Statliga universitets och högskolors uppdragsutbildning
2 § Med uppdragsutbildning avses utbildning som anordnas mot
avgift från annan än enskild för personer som uppdragsgivaren
utser.
3 § Ett universitet eller en högskola får bedriva
uppdragsutbildning som knyter an till sådan grundläggande
högskoleutbildning som universitetet eller högskolan har
examensrätt för.
Om uppdragsgivaren är från ett land utanför Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES), får uppdragsutbildning dock
bedrivas bara efter medgivande av regeringen.
Uppdragsutbildning får inte bedrivas på sådant sätt eller i
sådan omfattning att den får en negativ inverkan på den
grundläggande högskoleutbildning som universitetet eller
högskolan skall bedriva.
4 § Om uppdragsgivaren är en statlig eller en kommunal
myndighet eller ett landsting, skall uppdraget avse
personalutbildning eller utbildning som behövs av
arbetsmarknadsskäl eller av biståndspolitiska skäl. I andra
fall skall uppdraget avse personalutbildning som är ägnad att
få betydelse för deltagarnas arbete åt uppdragsgivaren.
5 § Högskoleverket får meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs för tillämpningen av 2-4 §§ i denna förordning.
6 § Vid uppdragsutbildning tillämpas avgiftsförordningen
(1992:191). Universitet och högskolor får själva bestämma
avgiftens storlek. Avgiften skall beräknas så att full
kostnadstäckning uppnås. Uppdragsutbildning skall särredovisas
enligt 4 kap. 14 § förordningen (1993:1153) om redovisning av
studier m.m. vid universitet och högskolor.
När ett universitet eller en högskola anordnar
uppdragsutbildning som omfattar mer än 40 studieveckor, skall
Högskoleverket underrättas skriftligen om detta.
Gemensamma bestämmelser
7 § De som deltar i uppdragsutbildning får ges betyg och
examens- eller kursbevis enligt bestämmelserna för
grundläggande högskoleutbildning, om samma kvalitetskrav ställs
på uppdragsutbildningen som på grundläggande
högskoleutbildning.
8 § Den som har gått igenom en sådan uppdragsutbildning som
avses i 7 § har rätt att tillgodoräkna sig utbildningen som
grundläggande högskoleutbildning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:938 | Förordning (2009:938) om statligt stöd till åtgärder för produktion, distribution och användning av biogas och andra förnybara gaser | Allmän bestämmelse
1 § Syftet med denna förordning är att främja energiteknik
som är gynnsam ur ett klimatperspektiv men ännu inte
kommersiellt konkurrenskraftig, genom stöd som bidrar till en
effektiv och utökad produktion, distribution och användning
av biogas och andra förnybara gaser.
Definitioner
2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har
samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) nr
651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av
stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt
artiklarna 107 och 108 i fördraget.
Med biogas och andra förnybara gaser avses i denna förordning
gaser som huvudsakligen består av metan och som utvinns ur
biologiskt material. Förordning (2014:1531).
Förutsättningar för stöd
3 § Stöd får endast lämnas i enlighet med de villkor som
anges i kapitel I och i artikel 41 i kommissionens förordning
(EU) nr 651/2014.
Stöd får lämnas som ett engångsbidrag om det finns medel.
Förordning (2014:1531).
4 § För att stöd ska kunna lämnas till ett projekt ska
projektet
1. bidra till ökad produktion, distribution och användning av
biogas och andra förnybara gaser,
2. vara gynnsamt ur ett klimatperspektiv och ge största
möjliga klimatnytta i förhållande till det sökta stödet,
3. vara energi- och resurseffektivt, och
4. ha teknisk potential för såväl utveckling som
konkurrenskraft.
Vid bedömningen enligt 2 ska åtgärder för att minimera
läckage av metan särskilt beaktas. Vid bedömningen av
resurseffektiviteten enligt 3 ska åtgärder för att effektivt
utnyttja rötrester särskilt beaktas.
Om de medel som har avsatts för stödet inte räcker för att
bevilja inkomna ansökningar, ska stöd lämnas till de åtgärder
som bäst bedöms motsvara förutsättningarna enligt första och
andra stycket och syftet med stödet enligt 1 §.
Stödets storlek
5 § Stöd får lämnas med de stödnivåer som anges i artikel 41
i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014, dock högst med
45 procent av de stödberättigande kostnaderna så som dessa
anges i samma artikel.
Stödet till ett projekt får totalt uppgå till högst 25
miljoner kronor. Förordning (2014:1531).
Ansökan och utbetalning
6 § Statens energimyndighet beslutar i ärenden om stöd enligt
denna förordning. En ansökan om stöd ska vara skriftlig och
göras på blankett som har beslutats av myndigheten.
Statens energimyndighet ska vid behov hämta in synpunkter
från Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och andra
berörda myndigheter vid handläggningen av stöd enligt denna
förordning.
7 § En ansökan om stöd ska ha kommit in till myndigheten
innan arbetet med projektet inleds.
8 § En ansökan om stöd ska innehålla
1. en beskrivning av projektet och dess resurs- och
energieffektivitet, klimat- och miljöeffekter inklusive
uppgift om läckage av metan,
2. uppgift om projektets plats och dess start- och
slutdatum,
3. en teknisk beskrivning,
4. en förteckning över projektkostnader,
5. upplysning om huruvida sökanden har sökt eller fått annat
offentligt stöd eller stöd från Europeiska unionen för samma
stödberättigande kostnader, och
6. uppgift om huruvida ansökan avser ett företag, och i
sådant fall uppgifter om företagets namn, antal anställda,
årsomsättning och balansomslutning och om det
finansieringsbelopp som behövs för projektet.
Förordning (2014:1531).
9 § Om Statens energimyndighet beslutar att bevilja stöd, ska
den även bestämma när projektet senast ska vara slutfört och
vilka arbeten som ska ha genomförts för att projektet ska
anses slutfört.
Ett beslut om stöd får förenas med de villkor som behövs för
att tillgodose syftet med stödet.
10 § Stödmottagaren ska begära utbetalning av stödet på
blankett som beslutats av Statens energimyndighet. Begäran om
utbetalning av stöd ska ha kommit in till Statens
energimyndighet senast inom sex månader från det att
projektet, enligt myndighetens beslut, senast ska vara
slutfört.
Till begäran om utbetalning ska stödmottagaren bifoga
specificerade skriftliga underlag för att styrka den
stödberättigande kostnaden. Förordning (2010:1829).
10 a § Ett stöd enligt denna förordning får inte betalas ut
till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund
av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett
stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.
Förordning (2014:1531).
11 § Om Statens energimyndighet beslutar att stöd ska betalas
ut, ska beslutet förenas med villkor om att stödmottagaren
ska lämna de uppgifter som krävs för uppföljning och
utvärdering av stödet.
12 § Statens energimyndighet får besluta att ett beviljat
stöd inte ska betalas ut om
1. den som ansökt om stödet genom oriktiga uppgifter eller på
annat sätt har förorsakat att det lämnats felaktigt eller med
för högt belopp,
2. stödet av någon annan orsak har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett det, eller
3. villkoren för stödet inte har följts.
Återbetalning och återkrav
13 § Mottagaren av ett stöd enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig om någon av de grunder som anges i 12 §
föreligger.
Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt första
stycket, ska Statens energimyndighet besluta att helt eller
delvis kräva tillbaka stödet. Om det finns särskilda skäl,
får Statens energimyndighet efterge kravet på återbetalning
helt eller delvis.
Bemyndigande
14 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om de
ytterligare uppgifter som ska lämnas i ansökan om stöd och i
samband med begäran om utbetalning samt de övriga
föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna
förordning.
Uppföljning och utvärdering
15 § Statens energimyndighet ska följa upp och utvärdera
stödet.
Statens energimyndighet ska föra det register som avses i
artikel 12 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014.
Förordning (2014:1531).
Överklagande
16 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än beslut enligt 10 a och 12 §§ får dock inte
överklagas. Förordning (2018:1045).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:369 | Folkomröstningslag (1979:369) | 1 § Denna lag gäller för folkomröstningar som avses i 8 kap. 2 §
första stycket 5 regeringsformen. Lag (2010:1427).
2 § Den myndighet som avses i 3 kap. 1 § vallagen (2005:837) är
central myndighet också för folkomröstning. Lag (2005:840).
3 § För folkomröstning är riket indelat i omröstningsdistrikt.
Del av kommun som vid val enligt vallagen (2005:837) bildar ett
valdistrikt utgör ett omröstningsdistrikt. Lag (2005:840).
4 § För folkomröstnings genomförande svarar inom varje kommun
valnämnd som avses i 3 kap. 3 § vallagen (2005:837).
När folkomröstning förrättas i samband med val till riksdagen
tjänstgör de röstmottagare i ett valdistrikt som har utsetts
enligt 3 kap. 6 § vallagen också som omröstningsförrättare.
Inför annan folkomröstning utser valnämnden för varje
omröstningsdistrikt minst fyra personer att vid omröstningen
tjänstgöra som omröstningsförrättare i distriktet. Vad som i 3
kap. vallagen föreskrivs om röstmottagare tillämpas beträffande
särskilt utsedd omröstningsförrättare. Lag (2005:840).
5 § Rösträtt vid folkomröstning tillkommer den som är
röstberättigad vid val till riksdagen.
Frågan om en person har rösträtt avgörs på grundval av en före
omröstningen upprättad röstlängd. Om inte omröstningen hålls
samtidigt med ett annat val enligt vallagen (2005:837) skall
röstlängd för omröstningen upprättas med tillämpning av 5 kap.
1, 2, 6 och 7 §§ vallagen. Bestämmelserna i 15 kap. den lagen
om överklagande av beslut om rättelse av röstlängd skall gälla
även i fråga om överklagande i samband med en omröstning.
Lag (2005:840).
6 § När en folkomröstning skall förrättas, skall, i den mån den
centrala valmyndigheten inte bestämmer annat, för var och en
som enligt den röstlängd som upprättats för omröstningen är
röstberättigad vid omröstningen upprättas ett röstkort med
uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet skall dessutom
innehålla uppgifter om omröstningen till ledning för den
röstberättigade. För folkomröstning och val till riksdagen som
äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort. I fråga om
röstkort tillämpas i övrigt 5 kap. 8--10 §§ vallagen (2005:837).
Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom
bland allmänheten om tid och sätt för röstning och om de
bestämmelser i övrigt som gäller för folkomröstningen.
Myndigheten bör vidare inför folkomröstning i grundlagsfråga på
lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om lydelsen av
det förslag som omröstningen avser. Lag (2005:840).
7 § Vid folkomröstningen får användas endast röstsedlar som
tillhandahålls av centrala valmyndigheten.
För varje förslag som är föremål för omröstning framställs röstsedlar
försedda med tryckt meningsyttring. Dessutom skall finnas blanka
röstsedlar. Röstsedlar för en och samma omröstning skall vara lika till
storlek, färg och material.
8 § Statsverket svarar för kostnaderna för framställning av det
antal röstsedlar som behövs.
I lokal där omröstning äger rum skall de röstande ha tillgång
till
1. röstsedlar för varje förslag som är föremål för
folkomröstning och
2. blanka röstsedlar.
De kuvert som används vid folkomröstning skall tillhandahållas
av den centrala valmyndigheten. Lag (2005:840).
9 § Ingen får rösta för mer än ett förslag i en omröstning. Den som inte
önskar rösta för något av förslagen får avlämna blank röstsedel.
10 § Röstning sker på dagen för folkomröstningen i
omröstningslokalen för det omröstningsdistrikt där den röstande
är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av
vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av
annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på tid och
plats som nu sagts, får rösta i en röstningslokal inom landet
eller hos svensk utlandsmyndighet.
Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall den som röstar
i en röstningslokal inom landet eller hos utlandsmyndighet vid
ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
omröstningar som han vill deltaga i. Om omröstning äger rum i
samband med val till riksdagen, skall röstande som nu har
angivits, som önskar delta både i omröstningen och i valet,
avge sin röst i folkomröstningen samtidigt som han röstar i
valet.
I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster
som har avgivits i en röstningslokal inom landet eller hos
utlandsmyndighet tillämpas i övrigt bestämmelserna om ordinarie
val till riksdagen i 7, 8 och 10 kap. vallagen (2005:837). Om
folkomröstning äger rum i samband med extra val till riksdagen
eller om den inte omfattar hela riket, tillämpas i stället de
bestämmelser i nämnda kapitel som avser val som inte gäller
hela landet.
I lokal där röstning äger rum skall vid folkomröstning i
grundlagsfråga texten till det förslag som avses med
omröstningen finnas tillgänglig. Lag (2005:840).
11 § Rösterna räknas preliminärt i omröstningslokal och hos
valnämnd. Därvid tillämpas bestämmelserna i 11 och 12 kap.
vallagen (2005:837). Har omröstning förrättats samtidigt med
val till riksdagen, sker granskningen av förtidsröster
gemensamt för omröstningen och valet.
Vid räkningen ordnas röstsedlarna i grupper efter
meningsyttring. Blanka röstsedlar bildar en grupp. Antalet
röstsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i
protokollet. Röstsedlarna läggs därefter gruppvis in i
särskilda omslag. På omslagen antecknas vilken grupp röstsedlar
omslaget innehåller och röstsedlarnas antal.
Vid rösträkning hos valnämnd används en urna för varje
omröstning och för varje område som bildar en valkrets vid val
av kommunfullmäktige. Lag (2005:840).
12 § Rösterna räknas slutligt av länsstyrelsen. Rösterna skall
därvid redovisas särskilt för varje område som bildar en
valkrets vid val av kommunfullmäktige. Vid rösträkningen skall
13 kap. 1-6 §§ vallagen (2005:837) gälla. Lag (2005:840).
13 § Röstsedel är ogiltig om den
1. ej är sådan som för omröstningen har tillhandahållits av centrala
valmyndigheten eller
2. är försedd med kännetecken som uppenbarligen har blivit
anbragt på röstsedeln med avsikt.
Finns i ett röstkuvert flera likalydande röstsedlar, skall endast en
röstsedel räknas. Finns i annat fall i ett röstkuvert mer än en
röstsedel, är röstsedlarna ogiltiga. Lag (1993:1401).
14 § Sedan rösträkningen inom länsstyrelsen har verkställts,
läggs röstsedlarna in i särskilda omslag, de godkända för sig
och de ogiltiga för sig. Omslagen förseglas. Röstsedlarna
förvaras minst ett år efter det att sammanräkningsförrättningen
har avslutats.
Förrättningen avslutas genom att protokollet läggs fram för
granskning. Protokollet sänds genast till centrala
valmyndigheten. Lag (1997:162).
15 § Centrala valmyndigheten sammanräknar för hela riket de avgivna
rösterna på grundval av protokollen från länsstyrelserna och
tillkännager folkomröstningens utgång genom kungörelse i Post- och
Inrikes tidningar. Därmed är folkomröstningen avslutad. De handlingar
som rör folkomröstningen läggs i säkert förvar och bevaras minst ett år
efter det att omröstningen har avslutats.
16 § Ett beslut av den centrala valmyndigheten att fastställa
utgången av en folkomröstning överklagas till
Valprövningsnämnden. I fråga om ett sådant överklagande
tillämpas de bestämmelser i 15 kap. 5 § första stycket, 6 §
första stycket 5 och andra stycket, 7 § andra stycket och 8 §
vallagen (2005:837) som avser överklaganden av utgången av
riksdagsval samt bestämmelserna i 11 och 12 §§ samma
kapitel.
Ett beslut enligt första stycket får överklagas av
1. den som enligt röstlängden var röstberättigad vid
folkomröstningen,
2. den som enligt ett beslut som sägs i 5 kap. 6 § vallagen
var utesluten från rösträtt, och
3. ett parti eller en kampanjkommitté som har verkat för
något av de förslag som omröstningen har gällt.
Lag (2018:29).
17 § Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av
folkomröstning, för vilken myndighet svarar, förekommit
avvikelse från föreskriven ordning eller har någon hindrat
omröstningen, förvanskat avgivna röster eller otillbörligen
verkat vid omröstningen på något annat sätt, skall
Valprövningsnämnden, om det med fog kan antas att vad som har
förekommit har inverkat på utgången av omröstningen, vid
prövning av ett överklagande av omröstningen upphäva denna i
den omfattning som behövs och förordna om ny omröstning
beträffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid val
av kommunfullmäktige eller, om rättelse kan åstadkommas genom
förnyad rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten att
vidta sådan rättelse. Förordnande om ny omröstning får dock,
såvitt gäller rådgivande folkomröstning, meddelas endast om vad
som förekommit kan ha lett till att resultatet av
folkomröstningen har blivit missvisande med hänsyn till
omröstningens ändamål.
Om enligt bestämmelse i lag talan mot visst beslut inte får
föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet
som avses med beslutet inte åberopas vid besvär som avses i
denna paragraf. Lag (2002:69).
18 § Inför rådgivande folkomröstning anges i särskild lag den fråga som
skall ställas till folket samt tidpunkten för omröstningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:113 | Förordning (1988:113) med instruktion
för Statens löne- och pensionsverk | Uppgifter
1 § Statens löne- och pensionsverk är central förvaltningsmyndighet
för frågor som rör den statliga tjänstepensioneringen, statens
tjänstegrupplivförsäkring och de centrala statliga
personaladministrativa systemen, allt i den utsträckning dessa
frågor inte ankommer på någon annan myndighet. Förordning
(1993:1142).
2 § Verket skall särskilt
1. besluta om och betala ut tjänstepensionsförmåner och
tillsammans med sådana förmåner även socialförsäkringsförmåner,
2. besluta om och betala ut pensionsersättning och särskild
pensionsersättning enligt avtalet om trygghetsfrågor,
3. svara för den automatiska matrikelföringen,
4. svara för det generella löneuträkningssystemet SLÖR, inbegripet
för- och eftersystemet PIR, och det personaladministrativa
informationssystemet PI.
Verket skall tillsammans med övriga myndigheter som är anslutna
till systemen SLÖR, PIR och PI vara registeransvarigt för dessa.
Förordning (1990:76).
3 § Verket får utföra sådana uppdrag åt myndigheter och andra
uppdragsgivare som har samband med SPV:s huvuduppgifter.
Förordning (1996:643).
Avgifter
4 § Statens löne- och pensionsverks verksamhet finansieras genom
avgifter.
Uppdrag enligt 3 § får utföras mot ersättning. Förordning
(1990:1056).
Verksförordningens tillämpning
5 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på verket.
Förordning (1996:643).
Myndighetens ledning
6 § Generaldirektören är chef för myndigheten och ordförande i
styrelsen.
När generaldirektören har förhinder, utövas generaldirektörens
tjänst av den tjänsteman som generaldirektören bestämmer.
Förordning (1996:643).
7 § har upphävts genom förordning (1996:643)
8 § har upphävts genom förordning (1996:643).
Personalföreträdare
9 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
verket.
10 § har upphävts genom förordning (1996:643).
11 § har upphävts genom förordning (1996:643).
12 § har upphävts genom förordning (1993:1142).
13 § har upphävts genom förordning (1996:643).
14 § har upphävts genom förordning (1993:1142).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1991:827 | Förordning (1991:827) med instruktion för Fiskeriverket | Verksamhetens mål
1 § Fiskeriverket skall verka för en ansvarsfull hushållning med fisktill-
gångarna på ett sätt som långsiktigt medverkar till livsmedelsförsörjningen
och vårt välstånd i övrigt. Verket skall i enlighet med sitt sektorsansvar
för miljön och i samråd med naturvårdsmyndigheterna verka för en biologisk
mångfald och därmed för ett rikt och varierat fiskbestånd.
Fiskeriverket skall i sin verksamhet särskilt
-- medverka till att förutsättningar skapas för en livskraftig fiskenäring,
till vilken också vattenbruket hör, och underlätta näringens anpassning till
och utveckling på en fri marknad,
-- medverka i det internationella arbetet med fiskefrågor och i förhandlingar
om sådana frågor,
-- medverka till ökade och ändamålsenliga fiskemöjligheter för allmänheten,
-- verka för ett ansvarsfullt fiske och en god balans mellan yrkes- och
fritidsfiskets intressen, och
-- främja forskning och bedriva utvecklingsverksamhet på fiskets område.
Förordning (1994:79).
Särskilda uppgifter och befogenheter
2 § Fiskeriverket har tillsyn över Svensk Fisk, ekonomisk förening och
förvaltar prisregleringskassan för fisk.
3 § Fiskeriverket får ta ut ersättning för tjänster, material och
publikationer som rör undersökningar och utveckling inom fiskets område,
planering av vattenvård och fiskevård, vattenbruksplanering, utredning och
undersökning som rör vattenbyggnadsföretag, utredning av miljökonsekvenser
inom fiskets område och recipientkontroll.
Fiskeriverket får även ta ut ersättning vid försäljning av fisk från
anläggningar i Älvkarleby och Kälarne.
3 a § Fiskeriverket får bedriva sådan tjänsteexport inom sitt
verksamhetsområde som är förenlig med verkets uppgifter i övrigt
och på de villkor som tjänsteexportförordningen (1992:192)
föreskriver. Förordning (1994:1090).
Verksförordningens tillämpning
4 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på fiskeriverket med
undantag av 30 §.
Myndighetens ledning
5 § Fiskeriverkets generaldirektör är chef för Fiskeriverket.
Överdirektören är generaldirektörens ställföreträdare.
Förordning (1992:582).
Styrelsen
6 § Fiskeriverkets styrelse består av högst 7 personer, generaldirektören
medräknad.
Generaldirektören är styrelsens ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
7 § har upphävts genom förordning (1994:1090).
Verkets råd
7 § För konsumentfrämjande åtgärder på fiskets område har Fiskeriverket
ett råd som beslutar på verkets vägnar om disposition av de medel som finns
för ändamålet. Rådet består av generaldirektören och fem andra ledamöter
som utses särskilt av regeringen. Fiskbranschens riksförbund och Sveriges
fiskares riksförbund får föreslå var sin representant i rådet.
Generaldirektören är rådets ordförande. Förordning (1994:79).
8 § Inom fiskeriverket får de rådgivande organ finnas som verket bestämmer.
Personalföreträdare
9 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
fiskeriverket.
Personalansvarsnämnden
10 § Fiskeriverkets personalansvarsnämnd består -- förutom av
generaldirektören och personalföreträdarna -- av överdirektören och
avdelningscheferna.
Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av
de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (1992:582).
Styrelsens ansvar och uppgifter
11 § Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta sådana
föreskrifter som avses i 13 § verksförordningen (1987:1100). Detta gäller
dock inte sådana föreskrifter som är av principiellt slag eller i övrigt
av större vikt.
Handläggningen av vissa ärenden
12 § Fiskeriverket får besluta att ett ärende som rör fiskeriverkets
ansvarsområde skall överlämnas av länsstyrelsen till verket för avgörande,
om ärendet berör flera länsstyrelsers områden.
Taxor
13 § Fiskeriverket fastställer, efter samråd med riksrevisionsverket,
taxor för fiskeriverkets uppdragsverksamhet.
Tjänstetillsättningar m. m.
14 § Generaldirektören och överdirektören förordnas av regeringen för en
bestämd tid.
Tjänster som avdelningschef tillsätts av regeringen efter anmälan av
generaldirektören.
Andra tjänster vid Fiskeriverket tillsätts av verket.
Förordning (1992:582).
15 § har upphävts genom förordning (1992:582).
16 § Andra ledamöter av fiskeriverkets styrelse än generaldirektören
utses av regeringen för en bestämd tid.
17 § har upphävts genom förordning (1994:1090).
Överklagande
18 § Fiskeriverkets beslut i ärenden om forskningsbidrag får inte
överklagas.
Fiskeriverkets beslut i andra ärenden får överklagas hos regeringen, om
något annat inte följer av
-- lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att
pröva vissa mål,
-- lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga,
-- andra föreskrifter.
Övergångsbestämmelser
1991:827
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991, då förordningen
(1988:863) med instruktion för fiskeristyrelsen och fiskenämnderna skall
upphöra att gälla.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:254 | Förordning (2001:254) om gruppundantag enligt 17 §
konkurrenslagen (1993:20) för specialiseringsavtal | 1 § Denna förordning tillämpas på följande avtal som ingås
mellan två eller flera företag (avtalsparterna) om villkoren
för deras produktspecialisering (specialiseringsavtal):
1. Avtal om ensidig specialisering, varigenom den ena
avtalsparten åtar sig att upphöra med eller avstå från
tillverkning av vissa produkter och att köpa dessa av ett
konkurrerande företag, medan det sistnämnda företaget åtar sig
att tillverka och leverera produkterna i fråga.
2. Avtal om ömsesidig specialisering, varigenom två eller flera
avtalsparter ömsesidigt åtar sig att upphöra med eller avstå
från tillverkning av vissa olika produkter och att i stället
köpa dessa från de andra avtalsparterna som åtar sig att
leverera dem.
3. Avtal om gemensam produktion, varigenom två eller flera
avtalsparter åtar sig att gemensamt tillverka vissa produkter.
2 § Under de villkor som föreskrivs i denna förordning gäller
för specialiseringsavtal gruppundantag enligt 17 §
konkurrenslagen (1993:20) från förbudet i 6 § samma lag.
Undantaget gäller i den mån som specialiseringsavtalen
innehåller konkurrensbegränsningar som omfattas av 6 §
konkurrenslagen.
3 § I fråga om avtalen tillämpas vad som anges i kommissionens
förordning (EG) nr 2658/2000 av den 29 november 2000 om
tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på grupper av
specialiseringsavtal2 på motsvarande sätt, med undantag av
artiklarna 1.1 samt 7-9.
Dock skall i artikel 3-5 "artikel 1" bytas mot "2 § i förening
med 1 §".
Övergångsbestämmelser
2001:254
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001 och gäller
till utgången av december 2010.
2. För tiden intill utgången av juni 2002 skall förordningen
(1996:343) om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen
(1993:20) för specialiseringsavtal, som gäller till utgången av
juni 2001, fortfarande tillämpas på avtal som gäller vid
ikraftträdandet av denna förordning, om avtalet inte uppfyller
villkoren i den här förordningen men villkoren i den äldre
förordningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:306 | Förordning (2003:306) om försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning i grundskolan | Regeringen föreskriver följande.
1 § En huvudman för grundskola får anordna
försöksverksamhet enligt denna förordning.
För elever som har ett annat språk än svenska som dagligt
umgängesspråk med en eller båda vårdnadshavarna får delar
av undervisningen i årskurserna 7-9 anordnas på
umgängesspråket (tvåspråkig undervisning).
Bestämmelser om tvåspråkig undervisning i grundskolan för
elever med ett annat umgängesspråk än svenska finns även i
9 kap. 12 och 13 §§ skolförordningen (2011:185).
Förordning (2011:421).
2 § Under den sammanlagda tid som en elev får tvåspråkig
undervisning får högst hälften ges på umgängesspråket.
Undervisningen ska planeras så att undervisningen på
svenska successivt ökar under utbildningstiden.
Förordning (2011:421).
3 § En huvudman som deltar i försöksverksamheten ska
kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten.
Förordning (2011:421).
4 § En huvudman som har beslutat att delta i
försöksverksamheten ska anmäla detta till Statens
skolinspektion. Anmälan ska innehålla uppgifter om
1. verksamheten vid den aktuella skolenheten,
2. motiven för att delta i försöksverksamheten,
3. utformningen av försöksverksamheten, och
4. hur försöksverksamheten ska följas upp och utvärderas.
Förordning (2011:421).
Övergångsbestämmelser
2008:630
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2008. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande för anmälningar som har gjorts
före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:282 | Förordning (1988:282)
med instruktion för trafiksäkerhetsverket; | Uppgifter
1 § Trafiksäkerhetsverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om
säkerheten i vägtrafiken och skall särskilt svara för samordningen av
trafiksäkerhetsarbetet.
Trafiksäkerhetsverket svarar även för frågor om yrkestrafik och
internationella vägtransporter samt handikappanpassning av kollektiva
färdmedel och terminaler. Verket svarar för kansligöromålen åt buss- och
taxivärderingsnämnden.
Verket skall främja en miljöanpassad fordonstrafik. Förordning
(1991:1726).
2 § Trafiksäkerhetsverket ansvarar också för
1. bil- och körkortsregistreringen,
2. frågor om körkort, förarutbildning och förarprov,
3. frågor om trafik på väg och i terräng,
4. frågor om fordons beskaffenhet och utrustning,
5. information om bestämmelser om trafiksäkerhet.
3 § Trafiksäkerhetsverket får bedriva uppdrags- och
försäljningsverksamhet som är förenlig med verkets uppgifter i övrigt.
3 a § Trafiksäkerhetsverket får, med de begränsningar som följer av
datalagen (1973:289) och sekretesslagen (1980:100) till myndigheter och
enskilda sälja uppgifter ur det bilregister som verket för enligt
bilregisterkungörelsen (1972:599).
Uppgifterna får lämnas ut via terminal, på medium för automatisk
databehandling eller på annat sätt.
Grunderna för prissättningen bestäms av trafiksäkerhetsverket.
Uppgifter som avser den registrerades personliga förhållanden får inte
säljas, om de kan antas utgöra ett hot mot den registrerades personliga
integritet. Har den registrerade anmält till trafiksäkerhetsverket att
han inte önskar att uppgifterna används för direktreklam får hans
uppgifter inte säljas för sådant ändamål. Förordning (1991:2039).
Verksförordningens tillämpning
4 § Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på
trafiksäkerhetsverket.
Trafiksäkerhetsverkets ledning
5 § Trafiksäkerhetsverkets generaldirektör är chef för myndigheten.
Styrelsen
6 § Trafiksäkerhetsverkets styrelse består av högst nio personer,
generaldirektör en medräknad. Generaldirektören är styrelsens
ordförande.
Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande. Förordning (1992:923).
Organisation
7 § Inom trafiksäkerhetsverket finns fyra avdelningar, nämligen
avdelningen för bil- och körkortsregistren, planeringsavdelningen,
trafikavdelningen och kansliavdelningen. Vidare finns en
informationsenhet och en forskningsenhet.
För frågor som gäller samordning och planering av trafiksäkerhetsarbetet
finns ett råd.
Vidare finns en nämnd för yrkestrafikfrågor och en rådgivande delegation
för handikappfrågor. Förordning (1991:1726).
8 § Varje avdelning leds av en avdelningschef. Informationsenheten leds
av en informationschef och forskningsenheten av en forskningschef.
En av cheferna är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning
(1989:112).
9 § För den regionala verksamheten finns sju distrikt. Varje distrikt
förestås av en distriktschef.
Rådet för samordning och planering
10 § Rådet har till uppgift att bistå verket i frågor om
trafiksäkerhetsarbetets samordning och planering.
11 § Rådet består av trafiksäkerhetsverkets generaldirektör, ordförande,
samt motsvarande företrädare för rikspolisstyrelsen, vägverket,
transportforskningsberedningen och skolverket.
I rådet får också ingå företrädare för Landstingsförbundet, Svenska
kommunförbundet och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
samt, för särskilda fall, andra ledamöter som rådet bestämmer.
Förordning (1991:1726).
12 § Trafiksäkerhetsverket skall årligen före den 1 september lämna
regeringen
1. en redovisning av rådets verksamhet under det senaste budgetåret och
planerade verksamhet för löpande budgetår,
2. en programplan för rådets arbete under de kommande tre budgetåren.
Nämnden för yrkestrafikfrågor och den rådgivande delegationen för
handikappfrågor
12 a § Nämnden för yrkestrafikfrågor har till uppgift att följa
utvecklingen på yrkestrafikområdet och ge förslag till åtgärder.
Den rådgivande delegationen för handikappfrågor har till uppgift att
bistå trafiksäkerhetsverket i frågor om handikappanpassning av färdmedel
och terminaler och som är av större vikt. Förordning (1991:1726).
12 b § Nämnden för yrkestrafikfrågor består av trafiksäkerhetsverkets
generaldirektör, ordförande, samt företrädare för rikspolisstyrelsen,
riksskatteverket, länsstyrelserna, Svenska busstrafikförbundet, Svenska
lokaltrafikföreningen, Svenska taxiförbundet, Svenska
transportarbetareförbundet och Svenska åkeriförbundet.
Den rådgivande delegationen för handikappfrågor består av
trafiksäkerhetsverkets generaldirektör, ordförande, samt företrädare för
statens handikappråd, statens järnvägar, Svenska kommunförbundet,
Svenska lokaltrafikföreningen, Handikappinstitutet, Handikappförbundens
centralkommitté, De handikappades riksförbund och Synskadades
riksförbund. Förordning (1991:1726).
12 c § I nämnden för yrkestrafikfrågor och den rådgivande delegationen
för handikappfrågor får företrädare för andra myndigheter och
organisationer ingå i särskilda fall, om nämnden eller delegationen
bestämmer det. Förordning (1991:1726).
Personalföreträdare
13 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på
trafiksäkerhetsverket.
/r3/ Personalansvarsnämnden
14 § Trafiksäkerhetsverkets personalansvarsnämnd består -- förutom av
generaldirektören och personalföreträdarna -- av verkets chefsjurist och
en annan chef som generaldirektören utser. Generaldirektören är nämndens
ordförande.
Nämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter,
däribland chefsjuristen, är närvarande.
/r3/ Styrelsens ansvar och uppgifter
15 § Styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta
föreskrifter. Detta gäller dock inte beträffande föreskrifter som har
principiell betydelse eller annars är av större vikt.
/r3/ Tjänstetillsättningar m. m.
16 § Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.
Tjänsterna som avdelningschef, informationschef och forskningschef
tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören.
Övriga tjänster tillsätts av trafiksäkerhetsverket. Förordning
(1989:112).
17 § Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas
av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av
generaldirektören.
18 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören utses av regeringen
för en bestämd tid.
19 § Andra ledamöter i rådet för samordning och planering än ordföranden
och de ledamöter som utses för särskilda fall förordnas av regeringen
för högst tre år.
19 a § Andra ledamöter i nämnden för yrkestrafikfrågor och den
rådgivande delegationen för handikappfrågor än ordföranden och ledamöter
som utses för särskilda fall förordnas av trafiksäkerhetsverket för en
bestämd tid. Förordning (1991:1726).
/r3/ Bisysslor
20 § Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket
anställningsförordningen (1965:601) lämnas av trafiksäkerhetsverket även
i fråga om avdelningscheferna, informationschefen och forskningschefen.
Förordning (1989:112).
Övergångsbestämmelser
1992:923
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1992. Den tillämpas dock
för tiden från och med den 1 juli 1992.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2013:463 | Kameraövervakningsförordning (2013:463) | Tillsyn
1 § Datainspektionen har det centrala ansvaret för tillsynen
enligt kameraövervakningslagen (2013:460). I detta ingår att
1. utvärdera rättstillämpningen,
2. utvärdera, följa upp och samordna den operativa tillsynen,
3. ge råd och stöd till länsstyrelserna, och
4. ge information och råd till allmänheten och till dem som
tillhandahåller och använder övervakningsutrustning.
2 § Datainspektionen utövar tillsyn över kameraövervakning av
platser dit allmänheten inte har tillträde.
Överklagande
3 § Datainspektionen får överklaga ett beslut om
kameraövervakning av en plats dit allmänheten har tillträde
för att ta till vara allmänna intressen.
Avgifter
4 § Avgifter enligt kameraövervakningslagen (2013:460) tas ut
av länsstyrelsen för anmälan och prövning av ärenden om
kameraövervakning i de fall som följer av 5 och 6 §§.
5 § Avgiften för anmälan om kameraövervakning är 700
kronor.
6 § För avgiftens storlek i övriga fall gäller 10 §
avgiftsförordningen (1992:191). Följande avgiftsklasser ska
tillämpas:
Ärendeslag Avgiftsklass
Tillstånd till kameraövervakning 5
Förlängning av tillstånd 3
Tillstånd till utvidgning av
pågående övervakning 4
Undantag från upplysningsplikten 3
7 § För ansökningsavgiften gäller i övrigt 11-14 §§
avgiftsförordningen (1992:191). Det som sägs där om avgifter
för ansökan ska gälla även avgifter för anmälan.
8 § Varje övervakningsområde som en ansökan eller en anmälan
avser ska behandlas som ett avgiftsbelagt ärende. Med ett
övervakningsområde avses en lokal, en byggnad, en fastighet
eller något annat avgränsat område.
Om en ansökan avser kameraövervakning med övervakningskameror
som är uppsatta på eller i fordon, fartyg eller luftfartyg,
ska de fordon, fartyg eller luftfartyg som ansökan avser
behandlas som ett avgiftsbelagt ärende.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2005:73 | Lag (2005:73) om rätt för Justitiekanslern att överklaga vissa beslut | 1 § Justitiekanslern har rätt att överklaga ett beslut av
domstol i fråga om
1. ersättningsgaranti enligt 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken,
2. ersättning av allmänna medel till målsägande, enskild
part, försvarare, målsägandebiträde, särskild företrädare för
barn, vittne, sakkunnig eller annan som inte är part,
3. förordnande eller byte av offentlig försvarare,
målsägandebiträde eller särskild företrädare för barn, och
4. återbetalningsskyldighet för försvararkostnader enligt
31 kap. 1 och 11 §§ rättegångsbalken eller kostnader för
målsägandebiträde enligt 8 § lagen (1988:609) om
målsägandebiträde.
Rätten att överklaga beslut enligt första stycket 2 omfattar
inte överklagande av beslut om ersättning enligt
skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1413).
2 § Justitiekanslern har rätt att överklaga ett beslut av
domstol om att
1. avvisa en försvarare eller ogilla en framställning om att
avvisa en försvarare, och
2. återkalla ett förordnande av offentlig försvarare eller
ogilla en framställning om att ett sådant förordnande skall
återkallas.
3 § Justitiekanslern får överklaga beslut enligt 1 och 2 §§
särskilt. Vid ett sådant överklagande tillämpas de regler som
gäller för ett särskilt överklagande från part, dock med
följande avvikelser.
Räknas tiden för överklagande från den dag en part fått del av
beslutet, får Justitiekanslern ändå inte överklaga beslutet
senare än två månader från dagen för beslutet. Justitiekanslern
får överklaga ett beslut även till förmån för en enskild part.
4 § I fråga om krav på anmälan om missnöje vid överklagande av
ett beslut av domstol tillämpas 49 kap. 6 § rättegångsbalken.
Övergångsbestämmelser
2005:73
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2005, då lagen
(1985:400) om behörighet för justitiekanslern att överklaga
vissa beslut enligt rättegångsbalken samt lagen (1996:1621) om
rätt för Domstolsverket att överklaga vissa beslut om
ersättning m.m. skall upphöra att gälla.
2. I fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet
gäller de gamla lagarna.
2011:1413
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om beslut
enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt, m.m.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:788 | Förordning (1979:788)
om statsbidrag till enskild väghållning | Inledande bestämmelser
1 § Enligt denna förordning lämnas i mån av tillgång på anslagna medel
statsbidrag till
1. byggande och drift av enskilda vägar,
2. anskaffning av redskap för barmarksunderhåll och vinterväghållning av
enskilda vägar,
3. förrättningar som anges i 11 §.
Vägverket beslutar om fördelning av anslagna medel mellan länen.
I fråga om bidrag till byggande av vissa skogsvägar finns särskilda
bestämmelser. Förordning (1984:771).
2 § Till en väg hör vägbanan och övriga väganordningar.
3 § Till byggande av en väg räknas anläggande av en ny väg, omläggning
av en väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av en väg.
Till drift av en väg räknas barmarksunderhåll, vinterväghållning, mindre
förbättringsarbeten och förnyelse av beläggning.
4 § Statsbidrag lämnas som byggnadsbidrag eller driftbidrag. Driftbidrag
lämnas som årliga driftbidrag, särskilda driftbidrag eller
redskapsbidrag.
Bidragsförutsättningar
5 § Bidrag lämnas för en sådan väg som inte är av ringa längd och som är
ändamålsenlig med hänsyn till övriga vägar, om kostnaderna för vägen är
skäliga med hänsyn till nyttan av den. Vidare skall vägen vara
1. av betydelse som utfartsväg eller uppsamlingsväg för fast boende,
2. av betydelse som genomfartsväg för andra än dem som bor utmed vägen,
3. av väsentlig betydelse som genomfartsväg eller uppsamlingsväg för
näringslivet,
4. av väsentlig betydelse som utfartsväg eller genomfartsväg för det
rörliga friluftslivet, eller
5. av väsentlig betydelse som uppsamlingsväg för fritidsbebyggelse.
Som ytterligare förutsättning för att ett årligt driftbidrag skall
lämnas gäller att vägen är i ett skick som är tillfredsställande för
dess ändamål.
Bidrag lämnas endast om väghållningen är ordnad genom en förrättning som
har vunnit laga kraft eller genom en överenskommelse som har godkänts av
länsstyrelsen.
6 § Bidrag lämnas inte för kostnader som har uppkommit innan bidraget
har beviljats. Om det finns särskilda skäl kan länsstyrelsen dock medge
att bidrag lämnas för sådana kostnader.
7 § Byggnadsbidrag, som avser annat än kostnader för projektering, får
lämnas endast under förutsättning att godkända projekteringshandlingar
för vägföretaget (vägobjektet) finns.
Beräkningen av bidrag
8 § Byggnadsbidrag avser kostnader för byggande av en väg. I kostnaderna
får även räknas in kostnader för projektering av vägobjektet och
kontroll av vägobjektets utförande samt ersättning för en sådan
förrättning som sker i samband med att vägen byggs.
Om det finns synnerliga skäl får i kostnaderna räknas in ersättning för
mark och för intrång som föranleds av att vägen byggs.
Byggnadsbidrag får inte avse merkostnader som uppkommer genom att en väg
byggs efter en högre standard än vad som behövs med hänsyn till
trafiken.
9 § Byggnadsbidrag lämnas med högst 70 procent av sådana skäliga
kostnader som anges i 8 § första och andra styckena. Om en väg är av
särskild betydelse från allmän trafiksynpunkt eller om kostnaderna är
synnerligen betungande, får dock vägverket medge att bidrag lämnas med
högst 85 procent.
Har det i totalförsvarets intresse föreskrivits en viss åtgärd i fråga
om ett vägobjekt, skall staten ersätta kostnaderna för den. Förordning
(1983:821).
10 § Årliga driftbidrag avser kostnader för barmarksunderhåll eller
vinterväghållning och lämnas med följande procent av sådana skäliga
kostnader, nämligen med
1. högst 85 procent till en färjeled,
2. 80 procent till en sådan väg som är genomfartsväg för andra än dem
som bor utmed vägen,
3. 70 procent till en sådan väg som är utfartsväg eller uppsamlingsväg
för fast boende utanför bebyggelseområden eller näringslivet,
4. 50 procent till en sådan väg som är utfartsväg eller genomfartsväg
för det rörliga friluftslivet,
5. 40 procent till en sådan väg som är utfartsväg eller uppsamlingsväg
för fast boende inom bebyggelseområden eller uppsamlingsväg för
fritidsbebyggelse. Förordning (1984:771).
11 § Särskilda driftbidrag lämnas med högst 70 procent av skäliga
kostnader för mindre förbättringsarbeten eller förnyelse av
beläggningar. Vidare lämnas sådana bidrag med högst 50 procent av
kostnader som avser förrättningar för att uppnå en ändamålsenlig
samordning av olika väghållares driftåtgärder i fråga om vägar till
vilka årliga driftbidrag lämnas. Förordning (1984:771).
12 § Redskapsbidrag lämnas med högst 50 procent av skäliga kostnader för
anskaffning av redskap. Förordning (1984:771).
Förfarandet i ärenden om bidrag
13 § Ansökan om bidrag skall göras skriftligen hos länsstyrelsen.
14 § Länsstyrelsen skall på grundval av inkomna ansökningar om
byggnadsbidrag upprätta en plan för byggande av enskilda vägar inom
länet. Planen skall avse fem kalenderår (femårsplan) och förnyas efter
tre år. Förordning (1983:821).
15 § I femårsplanen skall i ordning efter angelägenhetsgrad tas upp de
vägobjekt som uppfyller bidragsförutsättningarna enligt 5 § och som
beräknas komma att utföras under den tid planen avser. I planen skall
anges när de olika vägobjekten beräknas bli utförda.
Länsstyrelsen skall bereda kommunerna i länet och länsvägnämnden
tillfälle att yttra sig över den upprättade femårsplanen. Förordning
(1983:821).
16 § Femårsplanen skall fastställas av länsstyrelsen. Förordning
(1983:821).
17 § En avskrift av den fastställda femårsplanen skall sändas till dem
som har ansökt om byggnadsbidrag, kommunerna i länet, länsvägnämnden och
vägverket. Förordning (1983:821).
18 § Frågor om godkännande av projekteringshandlingar som avses i 7 §
skall prövas av vägverket. Förordning (1983:821).
19 § Frågor om bidrag skall prövas av länsstyrelsen. Förordning
(1983:821).
20 § Bidrag skall betalas ut av vägverket. Förordning (1983:821).
21 § Byggnadsbidrag som avser annat än kostnader för projektering skall
betalas ut allt eftersom arbetet fortgår enligt godkända
projekteringshandlingar. Till ett sådant arbete för vilket tillstånd
krävs av en myndighet får något bidrag dock inte betalas ut förrän
tillståndet har meddelats.
Byggnadsbidrag som avser kostnader för projektering skall betalas ut när
projekteringshandlingarna har godkänts.
22 § Årliga driftbidrag skall betalas ut i efterskott för kalenderår.
Har en väghållare eftersatt vägunderhållet eller utan länsstyrelsens
medgivande helt eller delvis stängt av en väg för trafik får vägverket
besluta att det årliga driftbidraget eller en del av det inte skall
betalas ut. Förordning (1983:821).
23 § Särskilda driftbidrag som avser kostnader för mindre
förbättringsarbeten eller förnyelse av beläggningar skall betalas ut när
arbetena har utförts.
Särskilda driftbidrag som avser kostnader för förrättningar skall
betalas ut när förrättningarna har vunnit laga kraft.
24 § Redskapsbidrag skall betalas ut när redskapet har anskaffats.
Övriga bestämmelser
25 § En väg för vilken ett årligt driftbidrag lämnas får inte helt
eller delvis stängas av för trafik utan länsstyrelsens medgivande.
26 § En väghållare som har erhållit ett redskapsbidrag skall mot skälig
ersättning ställa redskapet till förfogande för en annan väghållare, om
det behövs för rationalisering av driftarbetet.
Ett redskap för vilket redskapsbidrag har lämnats får inte överlåtas
utan länsstyrelsens medgivande.
27 § Vägverket skall övervaka att medel som har tilldelats en väghållare
på lämpligt sätt används för avsett ändamål. Förordning (1983:821).
28 § Vägverkets beslut om fördelning av anslagna medel mellan länen får
inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut överklagas hos vägverket genom besvär. Vägverkets
beslut får inte överklagas.
Länsvägsnämnden får överklaga sådana beslut av länsstyrelsen som berör
nämndens verksamhetsområde. Förordning (1984:771).
29 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av
vägverket. Förordning (1983:821).
Övergångsbestämmelser
1983:821
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om driftbidrag som avser tid före
ikraftträdandet.
En femårsplan upprättas första gången enligt denna förordning år 1984
att gälla åren 1985--1989.
1984:771
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om årliga driftbidrag som avser tid före
ikraftträdandet samt särskilda driftbidrag och redskapsbidrag som
beviljats före ikraftträdandet.
1989:891
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990, då förordningen
(1979:788) om statsbidrag till enskild väghållning skall upphöra att
gälla. De nya bestämmelserna i 6--11 §§ tillämpas första gången på
flerårsplaner som avser åren 1991--1995.
Den upphävda förordningen gäller fortfarande för årliga driftbidrag som
avser åren 1989 och 1990.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:209 | Förordning (1999:209) om tidsbegränsade uppehållstillstånd
i vissa utlänningsärenden | 1 § Medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien som kommer från
provinsen Kosovo och som inte kan återvända dit på grund av
förhållandena där skall anses ha behov av sådant tillfälligt
skydd som avses i 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) och
får, under förutsättning att de behöver skydd här i landet,
beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt samma
bestämmelse, om de har ansökt om uppehållstillstånd enligt 3
kap. utlänningslagen.
2 § Enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen (1989:529) får ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 1 § ges under högst två
år. Om ett program för att förbereda återvändandet har inletts
innan dess, får uppehållstillståndet förlängas med högst två
år.
Den första tillståndsperioden skall vara längst till och med
den 30 april 2000. Förordning (1999:708).
Övergångsbestämmelser
1999:708
Denna förordning träder i kraft den 15 juli 1999 i fråga om 2 §.
För ansökningar om uppehållstillstånd som före ikraftträdandet
getts in till Statens invandrarverk gäller 2 § i sin äldre
lydelse.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:237 | /r1/ Förordning (1988:237)
med bemyndigande för statens löne- och pensionsverk att besluta om
pensionsförmåner i vissa fall; | /r3/ Inledande bestämmelser
1 § Statens löne- och pensionsverk prövar frågor om rätt till
pensionsförmåner som regeringen annars skulle ha prövat enligt
föreskrifterna i denna förordning. Förordning (1990:421).
/r3/ Förtidspension
2 § Statens löne- och pensionsverk prövar ansökningar om förtidspension
om grunden är
att arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller
olycksfall i sådan grad att avgång ur tjänst är motiverad eller
att en arbetstagares förordnande på tjänst med beteckningen p löper ut
och det av annan anledning än arbetstagarens egen begäran inte förnyas.
Verket prövar också frågor om förtidspension skall betalas ut från en
tidigare tidpunkt än pensioneringsperiodens nedre gräns eller
pensionsåldern.
Om statens löne- och pensionsverk finner att en ansökan som avses i
första stycket inte kan bifallas, skall verket med eget yttrande
överlämna ansökan till regeringen för prövning.
/r3/ Livränta
3 § Om rätten till livränta upphört på grund av att arbetstagaren fått
en ny anställning med statlig pensionsrätt, kan statens löne- och
pensionsverk besluta att rätten till livräntan skall bestå. Som villkor
för detta gäller att arbetstagaren inte blivit berättigad till någon
pensionsförmån på grund av den senare anställningen.
/r3/ Familjepensionsförmån
/r4/ Beslut
4 § Statens löne- och pensionsverk beslutar om familjepensionsförmån åt
*/k/ efterlevande make och barn */-k/ efter pensionstagare som endast
hade rätt till pension eller understöd för egen del enligt föreskrifter
som meddelats av Kungl. Maj:t innan statens allmänna
tjänstepensionsreglemente (SPR)/n1/ trädde i kraft, eller enligt
särskilda beslut av Kungl. Maj:t.
5 § Statens löne- och pensionsverk beslutar om familjepensionsförmån åt
*/k/ en frånskild make */-k/ om en domstol inte har förordnat om rätt
till familjepension. Om arbetstagaren har avgått ur tjänst med rätt till
pensionsförmån efter utgången av november 1974 gäller dock begränsningen
i 6 § i fråga om den efterlevandes inkomster. Förordning (1990:421).
6 § Statens löne- och pensionsverk beslutar om familjepensionsförmån åt
*/k/ en ogift person */-k/ av motsatt kön, som vid arbetstagarens eller
förmånstagarens död stadigvarande sammanbott med honom eller henne under
äktenskapsliknande förhållanden och därunder inte uppburit
familjepensionsförmåner, om
sammanlevnaden varat under minst tio år, och
den efterlevandes inkomster i huvudsak utgörs av folkpension enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott.
/r4/ Särskilda villkor
7 § I fråga om förutsättningarna för familjepensionsförmånen samt
förmånens samordning, storlek, fördelning och ändring tillämpas
motsvarande bestämmelser i det allmänna pensionsavtalet för statliga och
vissa andra tjänstemän.
För frånskild make gäller dock i fråga om förutsättningarna för och
fördelningen av familjepensionsförmånen motsvarande bestämmelser i SPR i
deras lydelse den 30 november 1974.
Familjepensionsförmånen begränsas med hänsyn till de
familjepensionsförmåner som andra efterlevande kan ha rätt till.
/r4/ Kostnader
8 § Kostnaden för familjepensionsförmånen betalas på det sätt som gäller
för egenpensionen eller understödet.
/r3/ Pensionsförmåner åt lokalanställda svenska medborgare
9 § Statens löne- och pensionsverk beslutar enligt grunderna i allmänt
pensionsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän om rätt till
pensionsförmåner åt sådana svenska medborgare som är lokalanställda vid
svenska utlandsmyndigheter. Förordning (1990:421).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2017:151 | Lag (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter | Tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser som ger anställda,
uppdragstagare och andra som på liknande grund deltar i sådan
verksamhet som avses i 2 § skydd mot efterforskning och
ingripanden från verksamhetsutövarens sida när de lämnar
uppgifter om verksamheten för offentliggörande i medier som
omfattas av tryckfrihetsförordningen eller
yttrandefrihetsgrundlagen eller medverkar till
framställningar i sådana medier.
Lagen medför inte någon rätt att lämna ut handlingar.
2 § Lagen gäller i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet
som till någon del är offentligt finansierad och som
1. tillhör skolväsendet, de särskilda utbildningsformerna
eller annan pedagogisk verksamhet enligt 1 kap., 24 kap.
eller 25 kap. skollagen (2010:800),
2. utgör hälso- och sjukvård eller tandvård enligt hälso- och
sjukvårdslagen (2017:30) eller tandvårdslagen (1985:125),
eller
3. bedrivs enligt socialtjänstlagen (2001:453), lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
eller utgör personlig assistans som utförs med
assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken.
Upphör verksamheten att vara en sådan verksamhet som avses
i första stycket, gäller skyddet fortfarande i fråga om
uppgifter som lämnas om den tidigare verksamheten för
offentliggörande.
3 § Lagen gäller inte för aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska
föreningar och stiftelser där kommuner, regioner eller
kommunalförbund utövar eller har utövat ett rättsligt
bestämmande inflytande enligt 2 kap. 3 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) och inte heller för de organ som
anges i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen
beträffande den verksamhet som anges där. Lag (2019:974).
Rätt att lämna uppgifter och förbud mot ingripande och
efterforskning
4 § I förhållandet mellan en verksamhetsutövare som bedriver
sådan verksamhet som avses i 2 § och de personer som avses i
1 § gäller, i fråga om uppgifter om verksamheten, det som
föreskrivs i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen om
1. rätt att lämna uppgifter för offentliggörande,
2. förbud mot att ingripa mot bruk eller missbruk av
tryckfriheten eller yttrandefriheten eller medverkan till
sådant bruk eller missbruk, och
3. förbud mot att efterforska upphovsman, meddelare, den som
har utgett eller avsett att utge en framställning i tryckt
skrift, den som har tillhandahållit eller avsett att
tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett
radioprogram eller en teknisk upptagning och den som har
framträtt i en sådan framställning.
Första stycket 1 gäller inte verkställande direktör, vice
verkställande direktör, styrelseledamot eller
styrelsesuppleant i en juridisk person som bedriver
verksamheten.
Inskränkningar i rätten att lämna uppgifter
5 § Rätten enligt denna lag att lämna uppgifter gäller inte
om det föreskrivs i lag att uppgifterna omfattas av
tystnadsplikt. Detsamma gäller för tystnadsplikt som avtalats
eller förordnats med stöd av 9 a § lagen (1974:358) om
förtroendemans ställning på arbetsplatsen eller 21 § lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Straff
6 § Den som uppsåtligen ingriper i strid med 4 § första
stycket 2 döms, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning,
meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, till
böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som
uppsåtligen efterforskar i strid med 4 § första stycket 3.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2024:14 | Förordning (2024:14) om behandling av personuppgifter vid Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten | Allmänna bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser som ansluter till
114 kap. socialförsäkringsbalken.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
Tillgång till personuppgifter
2 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ansvarar för att
det inom respektive myndighet finns rutiner för att tilldela,
förändra, ta bort och regelbundet följa upp behörigheter för
tillgång till personuppgifter.
3 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ansvarar för att
det inom respektive myndighet finns rutiner för att
regelbundet kontrollera och följa upp åtkomsten till
personuppgifter.
Direktåtkomst
4 § Pensionsmyndigheten får ha direktåtkomst till
personuppgifter hos Försäkringskassan om beviljad och utbetald
sjukersättning, aktivitetsersättning och livränta samt
arbetsskada, för att
1. fastställa pensionsrätt för allmän ålderspension,
2. bedöma om allmän ålderspension kan lämnas utan föregående
ansökan, eller
3. bedöma och beräkna rätten till allmän ålderspension,
efterlevandepension eller efterlevandestöd.
Vid direktåtkomst enligt första stycket har
Pensionsmyndigheten rätt att ta del av de personuppgifter som
omfattas av åtkomsten.
5 § Arbetsförmedlingen och sådana kommuner och regioner som
deltar i samverkan och finansiell samordning inom
rehabiliteringsområdet får ha direktåtkomst till
personuppgifter hos Försäkringskassan i den utsträckning den
registrerade samtycker till det. Endast de personer vid nämnda
myndigheter som ansvarar för den lokala samverkansaktivitet i
vilken den registrerade deltar får ges behörighet för
direktåtkomst till sådana personuppgifter.
6 § Den registrerade får ha direktåtkomst till sådana
personuppgifter om sig själv hos Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten som får lämnas ut till honom eller henne.
Vid sådan direktåtkomst ska den registrerades identitet
kontrolleras genom en säker metod för identifiering.
Bemyndiganden
7 § Riksarkivet får, efter att ha gett Försäkringskassan och
Pensionsmyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela
föreskrifter om att uppgifter som ska gallras enligt 114 kap.
15 § socialförsäkringsbalken får bevaras för arkivändamål av
allmänt intresse, vetenskapliga eller historiska
forskningsändamål eller statistiska ändamål.
8 § Försäkringskassan får, i fråga om sin verksamhet, meddela
föreskrifter om
1. fastställande av sådana avgifter som avses i 114 kap. 16 §
socialförsäkringsbalken, om inte utlämnandet är avgiftsfritt
till följd av att det enligt lag eller förordning finns en
skyldighet att lämna ut uppgifterna till en annan myndighet,
och
2. verkställigheten av 114 kap. socialförsäkringsbalken och av
denna förordning.
9 § Pensionsmyndigheten får, i fråga om sin verksamhet,
meddela föreskrifter om
1. fastställande av sådana avgifter som avses i 114 kap. 16 §
socialförsäkringsbalken, om inte utlämnandet är avgiftsfritt
till följd av att det enligt lag eller förordning finns en
skyldighet att lämna ut uppgifterna till en annan myndighet,
och
2. verkställigheten av 114 kap. socialförsäkringsbalken och av
denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2024:14
1. Denna förordning träder i kraft den 15 februari 2024.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2003:766) om
behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens
administration.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:850 | Förordning (1975:850) om kupongskatt för person med hemvist i
Marocko, m.m. | Kupongskatt för person med hemvist i Marocko
1 § Är enligt kungörelsen (1961:521) om tillämpning av avtal mellan
Sverige och Marocko för undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter utdelning på aktie i svenskt aktiebolag
befriad från kupongskatt, iakttages befrielsen vid utbetalning av
utdelningen. Därvid gäller bestämmelserna i 2 §.
Utbetalas utdelning som avses i första stycket till någon som innehar
aktien under sådana förhållanden att annan därigenom obehörigen
beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse
från kupongskatt eller är det i annat fall icke uppenbart att
utdelningen är befriad från kupongskatt, innehålles sådan skatt med
belopp enligt 5 § kupongskattelagen (1970:624).
2 § Beträffande utdelning i avstämningsbolag tillämpas bestämmelserna
i kupongskattekungörelsen (1971:49).
I fråga om utdelning i annat aktiebolag än avstämningsbolag skall
utbetalaren se till, att uppgifter enligt 14 §
kupongskattelagen (1970:624) lämnas jämte intyg av marockansk
myndighet eller bank i Marocko att den utdelningsberättigade har
hemvist i Marocko.
3 § Kupongskatt som innehållits enligt 1 § andra stycket skall
restitueras, om utdelningen enligt kungörelsen 1961:521 är befriad
från sådan skatt.
4 § Ansökan om restitution prövas av riksskatteverket.
5 § Ansökan om restitution göres skriftligen av den
utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till
riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter
utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen fogas intyg eller annan
utredning om den erlagda kupongskatten och utredning om de
omständigheter sökanden åberopar för befrielse från kupongskatten.
6 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution föres i
den ordning som anges i 29 § kupongskattelagen (1970:624).
Statlig inkomstskatt på utdelning från svensk ekonomisk förening
till person med hemvist i Marocko
7 § Ansökan om befrielse från statlig inkomstskatt på utdelning på
andel i svensk ekonomisk förening enligt art. 8 i avtalet göres
skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökan göres hos den
taxeringsnämnd som har att fastställa den skattskyldiges taxering till
statlig inkomstskatt för det år då utdelningen tages till beskattning
eller, om taxeringsnämndens arbete beträffande taxeringen detta år
avslutats, hos den domstol som har att upptaga besvär över nämnda
taxering. Ansökan göres dock senast före utgången av tredje
kalenderåret efter det då utdelningen blev tillgänglig för lyftning.
I samband med ansökningen skall den utdelningsberättigade ge in intyg
om hemvist enligt 2 § andra stycket.
8 § Talan mot beslut i ärende som avses i 7 § föres i den ordning som
anges i taxeringslagen (1956:623) och förvaltningsprocesslagen
(1971:291).
Övergångsbestämmelser
1975:850
Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då
förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Genom förordningen upphäves kungörelsen (1961:522) med vissa
bestämmelser angående kupongskatt för skattskyldig med hemvist i
Marocko.
Förordningen tillämpas beträffande kupongskatt på utdelning som blivit
tillgänglig för lyftning från och med dagen för ikraftträdandet och
beträffande statlig inkomstskatt på sådan utdelning på andel i
ekonomisk förening som blivit tillgänglig för lyftning efter utgången
av år 1974.
Den upphävda kungörelsen gäller fortfarande i fråga om kupongskatt på
utdelning som blivit tillgänglig för lyftning före ikraftträdandet av
denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:993 | Förordning (2012:993) om statsbidrag för utbildning i svenska för invandrare | Inledande bestämmelse
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
för utbildning i svenska för invandrare. Bidrag enligt
förordningen lämnas i form av:
1. kvalitetsbidrag för att höja kvaliteten i och öka
individanpassningen av utbildningen, eller
2. stimulansbidrag för att stimulera anordnandet av utbildning
för vissa personer som omfattas av lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.
Statsbidrag lämnas i den mån det finns tillgång på medel och
för ett kalenderår i taget.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 11 §
regeringsformen i fråga om 11 § och med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Förordning (2023:505).
Förutsättningar för kvalitetsbidrag
2 § Kvalitetsbidrag får lämnas till anordnare av kommunal
vuxenutbildning i svenska för invandrare eller motsvarande
utbildning enligt 20 kap. eller 24 kap. 10-15 §§ skollagen
(2010:800) eller 6 kap. förordningen (2011:1108) om
vuxenutbildning. Bidrag får lämnas för insatser som bidrar
till höjd kvalitet och ökad flexibilitet i utbildningen samt
till ökad individanpassning av utbildningen.
Förordning (2023:505).
3 § Kvalitetsbidrag får inte lämnas
1. till anordnare som har skulder för svenska skatter eller
avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation
eller försatt i konkurs,
2. för insatser som statsbidrag lämnas för på annat sätt,
eller
3. för insatser som anordnaren redan erbjuder.
Förordning (2023:505).
Förutsättningar för stimulansbidrag
3 a § Stimulansbidrag får lämnas till kommuner för kommunal
vuxenutbildning i svenska för invandrare för personer som
avses i 1 § första stycket 2 lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl., om personen saknar sådana grundläggande
kunskaper i svenska språket som utbildningen syftar till att
ge. Bidrag får lämnas för utbildning som ges från och med
andra kalenderhalvåret det år personen fyller 18 år.
Stimulansbidrag ska lämnas med ett belopp per erbjuden
undervisningstimme. Förordning (2023:505).
3 b § Stimulansbidrag får inte lämnas för insatser som bidrag
lämnas för på annat sätt. Bidrag får inte heller lämnas för
utbildning som bedrivs enligt förordningen (1992:395) om
uppdragsutbildning inom skolväsendet. Förordning (2023:505).
Ansökan och beslut om statsbidrag
4 § Ansökan om statsbidrag ges in till Statens skolverk.
Skolverket beslutar om och betalar ut bidraget.
I ett beslut om att bevilja bidrag ska sista dagen för
redovisning enligt 7 § anges. Beslutet får förenas med villkor.
Villkoren ska framgå av beslutet.
Fördelning av kvalitetsbidrag
5 § Statens skolverk ska vid sin fördelning av kvalitetsbidrag
ta hänsyn till
1. i vilken grad insatserna kan höja kvaliteten i och öka
individanpassningen av utbildningen, och
2. behovet av geografisk spridning av insatserna.
Förordning (2023:505).
Uppföljning och redovisning
6 § Statens skolverk ska följa upp hur statsbidraget har
använts.
Skolverket ska i samband med sin årsredovisning till
Regeringskansliet lämna en redovisning av hur bidraget har
använts.
7 § Mottagaren av statsbidrag är skyldig att lämna sådan
ekonomisk och annan redovisning till Statens skolverk som
verket begär.
När det gäller kvalitetsbidrag ska en revisor granska den
ekonomiska redovisningen och redogöra för sina iakttagelser i
ett intyg som ska bifogas redovisningen. Om bidraget som har
tagits emot uppgått till minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap.
6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska revisorn vara
auktoriserad eller godkänd. Förordning (2023:552).
Återbetalning och återkrav
8 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig, om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något
annat sätt har förorsakat att bidraget har lämnats felaktigt
eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller med
för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte
har använts för det ändamål det har lämnats för,
4. sådan redovisning som avses i 7 § inte har lämnats, eller
5. mottagaren inte har följt villkor i beslutet om bidrag.
9 § Statens skolverk ska besluta att helt eller delvis kräva
tillbaka ett statsbidrag om någon är återbetalningsskyldig
enligt 8 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får Skolverket efterge
återkrav helt eller delvis.
10 § På statsbidrag som krävs tillbaka ska ränta tas ut från
och med den dag som infaller en månad efter det att beslut om
återkrav har fattats och efter en räntesats som vid varje
tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två
procentenheter.
Om det finns särskilda skäl för det, får Statens skolverk
efterge krav på ränta helt eller delvis.
Bemyndigande
11 § Statens skolverk får meddela de föreskrifter som behövs
för verkställighet av denna förordning.
Överklagande
12 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:997 | Förordning (1978:997) om statligt bidrag till
prospektering efter olja, naturgas elle kol | 1 § Statligt stöd enligt denna förordning utgår i mån av tillgång på
medel till svenska företag för prospektering efter olja, naturgas eller
kol.
Bidrag för prospektering efter olja eller naturgas utgår dock endast om
prospekteringen avses bli bedriven i Nordsjön eller angränsande
havsområden. Förordning (1984:606).
2 § Med prospektering avses åtgärder som vidtas med stöd av koncession
eller avtal för att
1. söka efter fyndighet av olja, naturgas eller kol, eller
2. vinna närmare kännedom om sådan fyndighets storlek, beskaffenhet
eller utvinningsbarhet. Förordning (1981:594).
3 § Bidrag utgår för visst prospekteringsprojekt eller förvärv av sådant
projekt med högst 50 procent av de godkända kostnaderna för projektet
eller förvärvet.
Som prospekteringskostnad räknas kostnader för
1. förvärv och vidmakthållande av undersökningsrätt,
2. seismiska och andra mätningar, provborrningar och därmed
sammanhängande verksamheter, produktionstestning samt utvärdering av
resultaten av sådana arbeten,
3. försäkringar.
Till kostnaderna för projektet får läggas även kostnad för
administration. Som kostnad för administration kan räknas högst 10
procent av de i andra stycket angivna kostnaderna. Förordning
(1982:683).
4 § Bidrag till prospektering efter olja, naturgas eller kol utgår
endast om företaget
1. beviljas koncession eller träffar avtal som ger rätt till eller rätt
att förvärva olja, naturgas eller kol, som kan komma att utvinnas, och
denna rätt står i rimligt förhållande till företagets insats samt
2. vid prospektering inom utländskt område gör sannolikt att hinder inte
kommer att möta mot att utföra en betydande del av företagets andel av
utvunnen olja eller en motsvarande mängd oljeprodukter eller av
företagets andel av utvunnet kol och att oljan eller oljeprodukterna
eller kolet kommer att kunna transporteras till Sverige. Förordning
(1981:594).
5 § Om inte särskilda skäl föranleder annat, skall som villkor för
bidrag föreskrivas att
1. den olja eller motsvarande mängd oljeprodukter eller det kol, som
bidragstagaren vid utvinning inom utländskt område får utföra, tillförs
den svenska marknaden,
2. bidragstagaren, om prospekteringsprojektet helt eller delvis
överlåts, till staten erlägger ett belopp som svarar mot högst 50
procent av den vinst som därvid kan uppkomma eller förbinder sig att
erbjuda staten att före någon annan förvärva vad som överlåts på
marknadsmässiga villkor,
3. bidragstagaren på anfordran av tillsynsmyndigheten lämnar de
handlingar och det biträde som behövs för tillsynens utövande, och
4. bidragstagaren till tillsynsmyndigheten utan dröjsmål anmäler sådana
ändringar i de förhållanden som har legat till grund för bidragets
beviljande eller haft betydelse för bestämmandet av det belopp med
vilket bidrag högst kan utgå.
Som vinst vid överlåtelse av projekt eller del av projekt skall räknas
uppburen ersättning med avdrag för nedlagda kostnader och bidraget.
Avser överlåtelsen endast del av projekt, skall avdrag ske för så stor
del av kostnaderna och bidraget som svarar mot den överlåtna delen.
Förordning (1982:683).
6 § Bidrag skall i övrigt förenas med de villkor som behövs för att
tillgodose syftet med stödet.
7 § Leder projekt, för vilket bidrag har lämnats, till utvinning av
olja, naturgas eller kol, är bidragstagaren skyldig att återbetala
bidraget.
Överlåts projekt, för vilket bidrag har lämnats, och uppkommer därvid
vinst för bidragstagaren, är denne skyldig att återbetala bidraget.
Avser överlåtelsen endast del av projekt, skall så stor del av bidraget
återbetalas som svarar mot den överlåtna delen. Förordning (1981:594).
8 § Bidrag kan krävas åter, om
1. bidragstagaren genom oriktig eller vilseledande uppgift har föranlett
att bidraget beviljats,
2. bidragstagaren ej iakttar villkor som gäller för bidraget, eller
3. väsentlig ändring sker i förhållande som har legat till grund för
bidragets beviljande och ändringen ej har godkänts. Sådant godkännande
skall lämnas om ändringen beror på omständighet som bidragstagaren inte
rimligen har kunnat råda över.
9 § Skall bidrag betalas åter enligt 7 § eller krävs bidrag åter enligt
8 §, skall återbetalningsskyldigheten fullgöras inom tre år, om
regeringen ej bestämmer annat. På belopp som skall återbetalas utgår
ränta.
Återbetalningsskyldighet inträder i fall som avses i 7 § när utvinning
påbörjas eller överlåtelse sker och i fall som avses i 8 § när krav på
återbetalning har framställts till bidragstagaren.
Räntan beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar det av
riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot med tillägg av
fyra procentenheter. Räntan utgår från tidpunkten för
återbetalningsskyldighetens inträde.
10 § Återbetalas bidrag eller krävs bidrag åter, gäller ändå vad som har
föreskrivits med stöd av 5 §.
11 § Frågor om bidrag kan utgå till ett visst projekt, med vilket belopp
bidrag till projektet högst kan utgå och om villkoren för bidrag prövas
av regeringen. Regeringen prövar även frågor om godkännande som avses i
8 § 3.
I övrigt prövas frågor om bidrag av statens energiverk.
Ansökan hos statens energiverk om bidrag skall göras inom sex månader
från dagen för det beslut som avses i första stycket. Om det finns
särskilda skäl, får energiverket medge anstånd med ansökningens
ingivande. Ett beslut i frågor som avses i första stycket första
meningen upphör att gälla, om ansökan hos statens energiverk om bidrag
inte gjorts inom föreskriven tid eller inom den tid som medgetts av
verket. Förordning (1983:540).
12 § Ansökan om bidrag eller om godkännande som avses i 8 § 3 skall
göras skriftligen och ges in till statens energiverk. Energiverket skall
med eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till regeringen i
fall som enligt 11 § första stycket ankommer på regeringens prövning.
En ansökan om bidrag skall innehålla
1. beskrivning av projektet,
2. bedömning av projektet från teknisk och ekonomisk synpunkt,
3. redogörelse för företagets deltagande i projektet,
4. uppgift om beräknade kostnader,
5. uppgift huruvida förutsättningarna enligt 4 § kan uppfyllas,
6. underlag för fastställande av villkor enligt 5 § första stycket 1 -
2,
7. tidplan för projektet och för utbetalning av bidrag,
8. övriga omständigheter som åberopas till stöd för ansökningen.
Avser en ansökan fråga om bidrag som enligt 11 § andra stycket skall
prövas av statens energiverk, skall ansökningen innehålla även ett
arbetsprogram för projektet avseende minst det närmaste året. Förordning
(1983:540).
13 § Statens energiverk skall följa projekt för vilket bidrag har
beviljats och utöva tillsyn över att föreskrivna villkor iakttas.
Kan med anledning av en anmälan som avses i 5 § 4 eller annars ändring
behöva göras i ett tidigare meddelat beslut om det belopp med vilket
bidrag högst kan utgå, skall energiverket med eget yttrande över lämna
handlingarna i ärendet till regeringen. Förordning (1983:540).
14 § Talan mot statens energiverks beslut enligt denna förordning förs
hos regeringen genom besvär. Förordning (1983:540).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:571 | Förordning (1996:571) med instruktion för
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd | Uppgifter
1 § Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd prövar ärenden enligt 7
kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område.
Nämnden skall genom sin verksamhet medverka till att stärka
patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården inklusive
tandvården. Förordning (1998:1516).
Verksförordningens tillämpning
2 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på nämnden med
undantag av 3-5, 10 och 12 §§, 13 § 4, 14, 17, 19-25, 27, 28 och
32-34 §§.
Det som gäller för styrelsen enligt 11 § och 13 § 1-3
verksförordningen skall gälla för generaldirektören.
Bestämmelserna i 26, 29 och 35 §§ verksförordningen tillämpas dock
endast i fråga om administrativa ärenden.
Organisation
3 § Nämnden består av ordförande eller ställföreträdare för
ordföranden samt ledamöter eller ersättare enligt vad som anges
i 7 kap 2 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område.
I övrigt bestämmer myndighetens chef nämndens organisation.
Förordning (1998:1516).
4 § Ordföranden i nämnden är generaldirektör och chef för
myndigheten.
En ställföreträdare för ordföranden är också ställföreträdande
myndighetschef.
5 § Generaldirektören skall hålla övriga ledamöter i nämnden
informerade om verksamheten.
Handläggning av ärenden enligt lagen (1994:954) om disciplinpåföljd
m.m. på hälso- och sjukvårdens område
Handläggning enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
6 § Bestämmelser om beslutförhet, jäv och omröstning samt om
handläggning av ärenden enligt lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område finns i 7 kap.
3-20 §§ nämnda lag. Förordning (1998:1516).
7 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i
särskilda beslut anges vem som skall vara föredragande.
8 § I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt
att få avvikande mening antecknad.
9 § Generaldirektören och ställföreträdaren får begära in
förklaringar, upplysningar och yttranden i ärenden hos nämnden samt
pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar eller överklagande
av nämndens beslut. Generaldirektören får utse andra tjänstemän vid
kansliet att fullgöra dessa uppgifter.
10 § Generaldirektören eller ställföreträdaren skall underrätta
Socialstyrelsen om innehållet i en anmälan, när det kan ha betydelse
för styrelsens verksamhet att ha kännedom om anmälan, samt om
innehållet i de slutliga beslut som nämnden meddelar.
Anställningar m.m.
11 § I 7 kap. 2 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område finns bestämmelser om hur ordförande och
ledamöter i ansvarsnämnden utses samt om hur ställföreträdare
och ersättare för dessa utses.
Av ansvarsnämndens ledamöter utses en efter gemensamt förslag
av Landstingsförbundet och Svenska Kommunalförbundet, en efter
förslag av Landsorganisationen i Sverige, en efter förslag av
Tjänstemännens Centralorganisation och en efter förslag av
Sveriges Akademikers Centralorganisation. De fyra återstående
ledamöterma utses bland personer som kan anses särskilt
företräda allmänhetens intresse.
Ersättarna utses på samma sätt som ledamöterna.
Har förslag till ledamot eller ersättare inte lämnats, skall
tillräckligt antal ledamöter och ersättare ändå utses.
Förordning (1998:1516).
12 § Generaldirektören utses av regeringen.
Annan personal vid nämnden anställs av generaldirektören.
Ställföreträdaren för myndighetschefen utses för viss tid.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1998:68 | Förordning (1998:68) om tillfällig avvikelse
från en bestämmelse i förordningen (1991:1395)
om försäkring mot kostnader för sjuklön enligt
17 § lagen (1991:1047) om sjuklön | Med avvikelse från vad som föreskrivs i 6 § förordningen
(1991:1395) om försäkring mot kostnader för sjuklön enligt 17 §
lagen (1991:1047) om sjuklön får under tiden mars-maj 1998
försäkringstagaren säga upp försäkringen med verkan från
närmast följande månadsskifte.
Övergångsbestämmelser
1998:68
Denna förordning träder i kraft den 20 mars 1998. Genom
förordningen upphävs förordningen (1996:1091) om tillfällig
avvikelse från en bestämmelse i förordningen (1991:1395) om
försäkring mot kostnader för sjuklön enligt 17 § lagen
(1991:1047) om sjuklön. Den upphävda förordningen skall dock
fortfarande gälla i fråga om anslutning till försäkringen den 1
januari 1997.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:427 | Förordning (1974:427) med instruktion för
statens kärnkraftinspektion | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på statens
kärnkraftinspektion.
Uppgifter
1 a § Statens kärnkraftinspektion är en central förvaltningsmyndighet
med uppgift att övervaka säkerheten vid kärnteknisk verksamhet.
Förordning (1985:882).
2 § Det åligger inspektionen att som central förvaltningsmyndighet följa
utvecklingen på kärnenergiområdet, särskilt beträffande säkerhetsfrågor,
utreda frågor om och ta initiativ till åtgärder för att höja säkerheten
hos kärntekniska anläggningar,
pröva frågor om tillstånd enligt 5 § eller om befrielse enligt 14 §
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i den utsträckning regeringen
bestämmer,
utöva tillsyn enligt 16 § lagen om kärnteknisk verksamhet,
fullgöra uppgifter enligt förordningen (1981:327) med förordnanden
enligt atomansvarighetslagen (1968:45),
handha sådana uppgifter med avseende på kontroll av kärnämne och
kärnteknisk utrustning som följer av Sveriges internationella åtaganden
eller i övrigt är påkallade från allmän synpunkt,
ta initiativ till sådan forskning och utveckling som rör säkerheten hos
kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar, för vilka tillstånd
beviljats eller ansökan om tillstånd ingivits, säkerheten vid transport
av kärnämne eller kärnavfall och säkerheten hos sådana metoder för
hantering och förvaring av kärnavfall, som används eller kan komma att
användas, i den mån sådana uppgifter inte ankommer på någon annan
myndighet,
till samrådsnämnden för kärnavfallsfrågor redovisa sin planerade
forskningsverksamhet angående kärnavfallshantering och avveckling av
kärntekniska anläggningar i den mån verksamheten inte är ett led i
beredning av ärenden som inspektionen har att avgöra samt resultaten av
denna forskningsverksamhet, samt
aktivt bidra till att ge allmänheten insyn i och information om det
arbete på kärnsäkerhetsområdet som bedrivs i landet. Förordning
(1985:882)
2 a § Inspektionen har totalförsvarsuppgifter inom funktionen
energiförsörjning enligt förordningen (1986:294) om ledning och
samordning inom totalförsvarets civila del. Förordning (1986:604).
Organisation
3 § Inspektionen leds av en styrelse, som består av högst åtta
ledamöter. I styrelsen ingår inspektionens generaldirektör. En av
ledamöterna är ordförande. För ordföranden finns en ersättare.
Förordning (1985:882)
4 § Generaldirektören är chef för inspektionen.
Inom inspektionen finns två huvudenheter, en för tillsyn och en för
utredning. Härjämte finns en administrativ enhet och ett
informationssekretariat.
En av cheferna för huvudenhet är generaldirektörens ställföreträdare.
Förordning (1985:882)
5 § Hos inspektionen finns i övrigt personal enligt särskilda
föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar, samt annan
personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får inspektionen anlita utomstående
för särskilda uppdrag. Förordning (1980:619)
6 § Till inspektionen är som rådgivande organ knutna
en nämnd för frågor rörande reaktorsäkerhet,
en nämnd för frågor om kontroll av kärnämne samt
en nämnd för frågor rörande forskning och utveckling på
kärnsäkerhetsområdet.
Ordförande i de nämnder som anges i första stycket utses av regeringen
och övriga ledamöter, högst sex till antalet i varje nämnd, av
inspektionen. Förordning (1985:882)
Ärendenas handläggning m.m.
7 § Av styrelsen avgörs
1. viktigare frågor, i vilka framställning eller yttrande skall avges
till regeringen,
2. viktigare författningsfrågor,
3. viktigare frågor om kärnkraftinspektionens organisation och
arbetsformer,
4. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
5. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller
om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan,
avstängning eller läkarundersökning,
6. utseende av ledamöter i de nämnder som anges i 6 §,
7. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen.
Förordning (1985:882)
8 § Styrelsen är beslutför när minst hälften av ledamöterna, bland dem
ordföranden eller, vid förfall för honom, hans ersättare är närvarande.
När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga
ledamöter närvara.
Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner
sammanträda för behandling av ärendet, avgörs detta genom meddelande
mellan minst hälften av ledamöterna, bland dem ordföranden eller, vid
förfall för honom, hans ersättare. Kan ärendet inte lämpligen avgöras på
detta sätt, får generaldirektören besluta ensam i närvaro av den
föredragande till vars uppgifter ärendet hör. Beslut, som fattas enligt
detta stycke, skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.
Förordning (1986:810).
9 § Ärenden, som inte skall avgöras av styrelsen, avgörs av
generaldirektören ensam. Förordning (1980:619)
10 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt andra
tjänstemän än generaldirektören att avgöra ärenden eller grupper av
ärenden som inte är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på
generaldirektören. Förordning (1980:619)
10 a § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas
den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av
generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av vissa
ärenden eller grupper av ärenden.
Uppkommer hinder för såväl generaldirektören som dennes
ställföreträdare, utövas generaldirektörens tjänst av den tjänsteman,
som generaldirektören bestämmer. Förordning (1985:882)
11 § I generaldirektörens frånvaro får inte fattas beslut av större
vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller utan hans medgivande vidtas
åtgärder, som rubbar eller ändrar av inspektionen meddelade föreskrifter
eller tillämpade grunder.
Första stycket gäller även vid ledighet på generaldirektörstjänsten,
till dess regeringen bestämmer annat. Förordning (1980:619)
12 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom
särskilda beslut får medges att ärenden som handläggs enligt 10 § avgörs
utan föredragning.
Föredragningen av ett ärende ankommer på chefen för den huvudenhet dit
ärendet hör eller chefen för administrativa enheten eller på särskilt
förordnad föredragande. Föredragande förordnas av generaldirektören.
Generaldirektören får överta beredningen och föredragningen av ärenden.
Chef för huvudenhet eller chefen för administrativa enheten har rätt att
närvara när ett ärende som hör till hans enhet föredras av annan.
Förordning (1981:668)
12 a § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i
statlig tjänst m. m. följer att myndighetens befogenhet att besluta kan
vara begränsad i vissa hänseenden. Förordning (1985:882).
13 § har upphävts genom förordning (1986:810).
14 § När föredragande inte kan tillkallas och ett ärende är brådskande,
får generaldirektören utan föredragning meddela beslut som inte kan
uppskjutas utan olägenhet. Förordning (1980:619)
15 § Generaldirektören, chef för huvudenhet, chefen för administrativa
enheten eller, efter beslut av generaldirektören, annan tjänsteman får
infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärenden hos
inspektionen. Förordning (1981:668)
Tjänstetillsättning m.m.
16 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år.
Tjänst som chef för huvudenhet, överingenjör eller byråchef tillsätts av
regeringen efter anmälan av generaldirektören.
Övriga tjänster tillsätts av inspektionen.
Förordnande för chef för huvudenhet att vara generaldirektörens
ställföreträdare meddelas av regeringen. Förordning (1985:882)
16 a § Ersättare för styrelsens ordförande samt andra styrelseledamöter
än generaldirektören förordnas av regeringen för högst tre år.
Förordnande att vara styrelsens ordförande meddelas av regeringen för
högst tre år. Förordning (1985:882).
Bisysslor
17 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av kärnkraftinspektionen även i fråga om chef för
huvudenhet, överingenjör och byråchef. Förordning (1985:882)
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2008:560 | Förordning (2008:560) om varningstext på magnetleksaker | 1 § Förordningen genomför Europeiska kommissionens beslut
2008/329/EG av den 21 april 2008 om skyldighet för
medlemsstaterna att se till att magnetleksaker som släpps ut
eller tillhandahålls på marknaden är försedda med en
varningstext om de hälso- och säkerhetsrisker de utgör.
2 § Magnetleksaker är produkter eller material som
1. innehåller eller består av en eller flera magneter eller en
eller flera magnetiska delar som ryms helt och hållet i den
smådelscylinder som definieras i den svenska standarden
SS-EN 71-1:2005+A4:2007, utgåva 1, och
2. är utformade eller klart avsedda som leksaker för barn under
14 år.
De magneter och magnetiska delar som avses är sådana som är
lösa eller som kan lossna från leksaken under normal eller
förutsebar användning av barn, även om de är inneslutna,
infällda eller på annat sätt infattade i leksaken.
Utsläppande på marknaden är tillhandahållande för första gången
av en magnetleksak på marknaden.
Tillhandahållande på marknaden är varje utbud av en produkt för
distribution, förbrukning eller användning på marknaden i
samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis.
Tillbakadragande från marknaden är åtgärder för att förhindra
att produkten distribueras, exponeras eller bjuds ut.
3 § En magnetleksak som släpps ut eller tillhandahålls på
marknaden ska vara försedd med varningstext enligt bilagan till
denna förordning.
4 § Varningstext enligt 3 § ska vara väl synlig och lätt läsbar
samt placerad på förpackningen eller fäst vid magnetleksaken på
ett sådant framträdande sätt att konsumenten ser den vid köpet.
5 § En magnetleksak som saknar varningstext enligt kraven i
denna förordning får inte släppas ut eller tillhandahållas på
marknaden.
6 § Om en magnetleksak har släppts ut eller tillhandahållits i
strid med kraven i denna förordning ska varan dras tillbaka
från marknaden och konsumenterna informeras om riskerna på
lämpligt sätt.
7 § Av 27 § produktsäkerhetslagen (2004:451) följer att
Konsumentverket får meddela de förelägganden och förbud som
behövs i ett enskilt fall för att bestämmelserna i denna
förordning ska följas.
Bilaga
Varningstext på magnetleksaker
Varningstext enligt 3 § ska vara avfattad på svenska och ha
följande eller annan likvärdig lydelse: "Varning! Denna leksak
innehåller magneter eller magnetiska delar. Magneter som
fastnar vid varandra eller vid ett metallföremål inuti kroppen
kan orsaka allvarliga skador och dödsfall. Uppsök omedelbart
läkare om någon har svalt eller andats in magneter."
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:55 | Nationalstadsparksförordning (2009:55) | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om sådana
nationalstadsparker som avses i 4 kap. 7 § andra stycket
miljöbalken.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 13 §
regeringsformen.
En nationalstadsparks vård och utveckling
2 § I de län där det finns en nationalstadspark ska
länsstyrelsen besluta om en vård- och utvecklingsplan för
parken.
Syftet med planen är att ge en samlad bild av de mål och
riktlinjer för parkens vård och utveckling som finns i planer
enligt plan- och bygglagen (2010:900), utredningar, program och
annat planeringsunderlag. Den ska kunna användas som grund för
inriktning och prioriteringar i fråga om parkens skötsel,
underhåll och utveckling.
Innan länsstyrelsen beslutar om planen ska länsstyrelsen
samråda med de statliga myndigheter, kommuner och andra som kan
antas vara berörda. Förordning (2011:380).
3 § Länsstyrelsen ska, om det finns en nationalstadspark i
länet, ha uppsikt över utvecklingen av parkens värden.
Kungliga nationalstadsparken
4 § I denna förordning avses med Kungliga nationalstadsparken
det område som i 4 kap. 7 § första stycket miljöbalken kallas
Ulriksdal-Haga- Brunnsviken-Djurgården.
5 § Inom Länsstyrelsen i Stockholms län ska det finnas ett
nationalstadsparksråd med ledamöter som representerar de
statliga myndigheter, kommuner, större markägare, förvaltare,
organisationer och andra aktörer som kan antas vara berörda av
Kungliga nationalstadsparkens vård- och utveckling.
6 § Nationalstadsparksrådet ska samordna frågor som rör
utvecklingen av Kungliga nationalstadsparken och
1. arbeta med utvecklingen av parken i enlighet med den vård-
och utvecklingsplan som länsstyrelsen har beslutat, bistå
länsstyrelsen i frågor som rör uppsikten över parken samt i
frågor som rör finansiering och genomförande av särskilda
insatser i parken, och
3. vara ett forum för informationsutbyte i frågor som rör
parken.
7 § Länsstyrelsen ska utse ordföranden och ledamöterna i
rådet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:679 | Förordning (1992:679) om skatteutjämningsavgift | Riksskatteverket skall meddela de föreskrifter som behövs för
verkställigheten av lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift.
Övergångsbestämmelser
1992:679
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första
gången i fråga om skatteutjämningsavgift för landsting för år 1993.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1987:566) om
skatteutjämningsavgift. Den upphävda förordningen tillämpas dock
alltjämt i fråga om skatteutjämningsavgift för år 1992 och tidigare år.
1994:965
Regeringen föreskriver att förordningen (1992:679) om
skatteutjämningsavgift skall upphöra att gälla vid utgången av juni
1994. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande gälla för
år 1993 och tidigare år.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2002:920 | Förordning (2002:920) om bidrag till arbetslivsmuseer | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om bidrag till
arbetslivsmuseer.
2 § Med arbetslivsmuseum avses ett museum vars verksamhet har
till syfte att bevara och gestalta fysiska och immateriella
kulturhistoriska värden. Verksamheten skall vara eller avses
att bli tillgänglig för allmänheten.
3 § Bidrag får lämnas för särskilda insatser som syftar till
att bevara och bruka industrisamhällets kulturarv.
4 § Frågor om bidrag prövas av Riksantikvarieämbetet. Beslut om
bidrag skall fattas i samråd med Statens kulturråd.
5 § Riksantikvarieämbetet får meddela de föreskrifter som
behövs för verkställigheten av denna förordning.
6 § Riksantikvarieämbetets beslut enligt denna förordning får
inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:318 | Förordning (1988:318) med instruktion för Tjänsteförslagsnämnden
för domstolsväsendet | Uppgifter
1 § Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet har till
uppgift att
1. avge förslag till regeringen i ärenden om anställning som
domare eller hyresråd enligt särskilda bestämmelser,
2. besluta i fråga om tillstånd som avses i 12 kap. 3 §
rättegångsbalken när det gäller lagfarna domare i och
rättsbildade befattningshavare vid domstol,
3. handha och pröva frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 d §§
lagen (1994:260) om offentlig anställning när det gäller lagman
i tingsrätt och länsrätt,
4. handha och pröva frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 c §§
lagen om offentlig anställning när det gäller hyresråd som är
chef för hyresnämnd,
5. fullgöra vad regeringen i övrigt bestämmer.
Förordning (2001:1022).
Sammansättning m. m.
2 § Nämnden består av minst sju ledamöter. För varje ledamot
finns en personlig ersättare.
Ledamöterna och ersättarna utses av regeringen för en tid av högst
tre år.
Regeringen utser bland ledamöterna en att vara ordförande och en
att vara vice ordförande. Förordning (1993:1747).
Organisation
3 § Nämndens kansligöromål utförs av Domstolsverket.
Verksförordningens tillämpning
4 § Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet:
29 § om inhämtande av uppgifter m.m.,
31 § om myndighetens beslut,
35 § om överklagande. Förordning (1996:389).
Ärendenas handläggning
5 § Nämnden är beslutför när minst hälften av ledamöterna, bland
dem ordföranden eller vice ordföranden, är närvarande.
När ärenden av principiell natur eller annars av större vikt
handläggs bör samtliga ledamöter vara närvarande. Förordning
(1993:1747).
6 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner
sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom
meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter
som behövs för beslutförhet. Ett sådant beslut skall anmälas vid
nästa sammanträde med nämnden.
Även i annat fall än som avses i första stycket får ärenden avgöras
genom meddelanden mellan ledamöterna, om samtliga ledamöter
deltar i avgörandet och är ense om utgången.
7 § Ärendena avgörs efter föredragning av en tjänsteman vid
Domstolsverket.
Ordföranden får överta beredning och föredragning av ärenden.
Chefen för Domstolsverket och den enhetschef som inom verket
har huvudansvaret för personalfrågorna får närvara när ett ärende
föredras av en annan tjänsteman hos verket. Förordning (1994:1256).
8 § Ordföranden eller Domstolsverket får begära in förklaringar,
upplysningar eller yttranden i ärenden hos nämnden samt pröva
frågor om utlämnande av allmänna handlingar. Nämnden får
överlämna till tjänsteman vid Domstolsverket att pröva frågor som
avses i 24 § förvaltningslagen (1986:223).
8 a § Vid nämndens prövning skall de sökandes skicklighet för
anställningen särskilt beaktas.
Innan nämnden avger sitt förslag beträffande annan anställning
än som chef för domstol eller hyresnämnd skall den inhämta
yttrande från chefen för den aktuella domstolen eller
hyresnämnden. Chefen för den aktuella domstolen eller
hyresnämnden bör träffa de sökande som han eller hon avser att
yttra sig över. I yttrandet bör anges om det finns behov av en
jämnare könsfördelning.
Innan nämnden i ett ärende om anställning som domare eller
hyresråd för upp en sökande på förslag, skall uppgifter om
sökanden inhämtas ur belastningsregistret enligt förordningen
(1999:1134) om belastningsregister, om det inte möter något
hinder enligt 7 § lagen (1998:620) om belastningsregister.
Förordning (2007:71).
Överklagande m. m.
9 § Nämndens förslag skall genast anslås på nämndens
anslagstavla. Förslaget får överklagas hos regeringen.
Skrivelsen med överklagandet ges in till regeringen och skall
ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då anslaget
sattes upp.
I fråga om överklagande i annat fall finns bestämmelser i 23 §
andra stycket förvaltningslagen (1986:223).
Nämndens förordnande av ordförande och vice ordförande i
övervakningsnämnderna samt sakkunniga ledamöter i
miljödomstolarna får inte överklagas. Förordning (1999:705).
10 § har upphävts genom förordning (1990:37).
Övergångsbestämmelser
2003:495
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2003. Äldre
föreskrifter gäller för anställningar som har förklarats lediga
före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2006:396 | Förordning (2006:396) om försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser för nyanlända invandrare | Syfte m.m.
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om
försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadspolitiska
insatser för nyanlända invandrare. Försöksverksamheten syftar
till att få till stånd en tidig etablering på arbetsmarknaden
för nyanlända invandrare i yrkesverksam ålder som beviljats
tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Verksamheten ska bedrivas av Arbetsförmedlingen i samverkan med
vissa kommuner och andra aktörer till och med den 1 juli 2008.
Förordning (2007:930).
Försöksverksamhetens innehåll
2 § Försöksverksamheten ska bestå av individuellt anpassade
arbetsmarknadspolitiska aktiviteter, såsom bedömning av
yrkeskompetens och annan validering av kunskaper och kompetens,
aktivt arbetssökande, förberedande utbildning,
arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik och arbetslivsinriktad
rehabilitering, som anordnas parallellt med svenskundervisning
för invandrare (sfi) och annan lämplig verksamhet.
Arbetsförmedlingen svarar för de arbetsmarknadspolitiska
aktiviteterna samt samordnar verksamheten. Kommunerna svarar
för undervisningen i svenska. Förordning (2007:930).
2 a § Bestämmelser om stöd för anställning av nyanlända
invandrare finns i förordningen (2006:1481) om stöd för
nystartsjobb. Förordning (2006:1484).
Var försöksverksamheten bedrivs
3 § Försöksverksamheten omfattar personer som är bosatta i
Stockholms, Kronobergs eller Skåne län enligt vad
Arbetsförmedlingen närmare bestämmer. Förordning (2007:930).
Anvisningar
4 § Arbetsförmedlingen prövar frågor om anvisningar till
försöksverksamheten. En anvisning ska gälla under längst tolv
månader och normalt göras inom tre månader efter det att den
enskilde beviljats permanent uppehållstillstånd. Anvisningen
ska avse verksamhet på heltid eller under den tid som motsvarar
deltagarens arbetsutbud.
En anvisning ska vara arbetsmarknadspolitiskt motiverad. Det
betyder att den får göras endast om det är lämpligt både för
den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt
perspektiv. Anvisningen ska också vara lämplig ur ett
integrationspolitiskt perspektiv.
Anvisningen ska återkallas om den enskilde missköter sig, stör
verksamheten eller det i övrigt finns särskilda skäl för
återkallelse. Anvisningen får också återkallas om den enskilde
får ett arbete. Förordning (2007:930).
Ekonomiskt stöd
5 § I lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för
flyktingar och vissa andra utlänningar och socialtjänstlagen
(2001:453) finns bestämmelser om försörjningsstöd och annat
ekonomiskt stöd till den enskilde som inte lämnas av
Arbetsförmedlingen. Aktivitetsstöd lämnas inte till den som
deltar i aktiviteterna.
Arbetsförmedlingen ska ge kommunen det underlag kommunen
behöver för att pröva ärenden om ekonomiskt stöd.
Förordning (2007:930).
Omprövning m.m.
6 § Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska
omprövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det
begärs av den som beslutet angår.
En begäran om omprövning ska ske skriftligt. Skrivelsen ska ges
in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre
veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av
beslutet. Förordning (2007:930).
6 a § Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning får
inte överklagas. Förordning (2007:930).
Bemyndigande
7 § Arbetsförmedlingen får meddela de närmare föreskrifter som
behövs för verkställigheten av 1-4 §§ och 5 § andra stycket
denna förordning. Förordning (2007:930).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2010:738 | Lag (2010:738) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument | 1 § Denna lag gäller en kontohavares ansvar för belopp som
belastar ett konto på grund av en obehörig transaktion med ett
betalningsinstrument.
2 § I lagen avses med
1. betalningsinstrument: ett kontokort eller något annat
personligt instrument eller en personlig rutin som används för
att elektroniskt initiera en betalningstransaktion,
2. obehörig transaktion: en transaktion som genomförs utan
samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt
kontoavtalet är behörig att använda betalningsinstrumentet,
3. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för
ändamål som faller utanför näringsverksamhet.
3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna
lag är till nackdel för en konsument är utan verkan mot honom
eller henne.
4 § Kontohavaren är skyldig att
1. skydda en personlig kod som han eller hon fått,
2. vid vetskap om att betalningsinstrumentet kommit bort eller
obehörigen använts snarast anmäla detta till den som är
betaltjänstleverantör och
3. i övrigt följa de villkor som enligt kontoavtalet gäller
för användning av betalningsinstrumentet.
5 § Om en obehörig transaktion har kunnat genomföras till
följd av att kontohavaren har underlåtit att skydda en
personlig kod, ansvarar kontohavaren för beloppet, dock högst
1 200 kronor.
6 § Om en obehörig transaktion har kunnat genomföras till
följd av att en skyldighet enligt 4 § åsidosatts genom grov
oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet.
Är kontohavaren konsument, är ansvaret enligt första stycket
begränsat till högst 12 000 kronor. Har kontohavaren handlat
särskilt klandervärt, ansvarar han eller hon dock för hela
beloppet.
7 § Oavsett vad som anges i 5 och 6 §§, ansvarar kontohavaren
inte för något belopp som har belastat kontot efter det att
han eller hon anmält till betaltjänstleverantören att
betalningsinstrumentet ska spärras. Detta gäller dock inte om
kontohavaren genom svikligt handlande har bidragit till den
obehöriga transaktionen.
8 § Kontohavaren ansvarar för hela beloppet om han eller hon
inte underrättar betaltjänstleverantören utan onödigt dröjsmål
efter att ha fått vetskap om den obehöriga transaktionen.
Detsamma gäller om betaltjänstleverantören har lämnat
kontohavaren information om transaktionen och kontohavaren
inte underrättar betaltjänstleverantören inom tretton månader
från det att beloppet belastat kontot.
9 § Om även någon annan än kontohavaren är behörig enligt
kontoavtalet att använda ett betalningsinstrument, ska, vid
bedömningen enligt 5-8 §§ av om kontohavaren ansvarar för
något belopp, den andra personens handlande räknas som om
kontohavaren själv hade handlat.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2023:618 | Försäkringskassans föreskrifter (2023:618) om ändring av vissa underhållsbidrag år 2024 | Med stöd av 1 § förordningen (1979:321) om ändring av vissa
underhållsbidrag föreskriver Försäkringskassan att det
procenttal med vilket bidragsbelopp ska ändras enligt 4 §
första stycket första meningen lagen (1966:680) om ändring av
vissa underhållsbidrag år 2024 är 9.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:87 | Lag (1975:87) om förbud för redare att i visst fall lämna ut handling som angår den svenska sjöfartsnäringen | 1 § Om främmande stats myndighet avfordrar redare i svenskt fartyg
handling som förvaras utanför den staten och innehåller uppgift vars
utlämnande till myndigheten kan medföra betydande skada för den
svenska sjöfartsnäringen, får sjöfartsverket vid vite förbjuda redaren
att lämna ut handlingen.
2 § Talan om utdömande av vite får väckas endast efter förordnande av
regeringen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:599 | Förordning (1983:599) om statsbidrag
till vissa elevresor | 1 § Den, som i ett län är huvudman enligt lagen (1978:438) om
huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik, får enligt
föreskrifterna i denna förordning statsbidrag till kostnaderna för vissa
elevresor.
2 § Bidraget ges till kostnader för sådana dagliga resor som företas av
elever, vilka studerar vid läroanstalter och utbildningslinjer i länet
och som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen (1973:349).
Bidraget skall avse kostnaderna för sådana resor som äger rum mellan
bostaden och skolan och där färdvägen är minst sex kilometer.
3 § Bidraget lämnas till huvudmannen om denne har åtagit sig ansvaret
för resorna.
Huvudmannen får bestämma hur resorna skall ske. Om de inte kan ske med
kollektivt färdmedel som huvudmannen tillhandahåller eller anvisar,
skall huvudmannen lämna ersättning till eleven för hans resekostnader.
4 § Frågor om bidragen prövas av centrala studiestödsnämnden.
5 § Bidragen beräknas för ett redovisningsår i sänder. Varje
redovisningsår avser tiden den 1 juli--den 30 juni nästa år.
6 § De bidragsmedel som är tillgängliga för ett redovisningsår fördelas
mellan huvudmännen på grundval av dels det beräknade elevantalet under
redovisningsåret, dels taxorna för månadskort den 1 april året före
redovisningsåret. I ärendet skall Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet ges tillfälle att yttra sig. Förordning (1989:618).
7 § Centrala studiestödsnämnden skall betala ut bidragen kvartalsvis i
förskott med en fjärdedel vid varje tillfälle.
8 § Sådan verksamhet till vilken bidrag lämnas står under tillsyn av
centrala studiestödsnämnden.
Nämnden skall meddela de föreskrifter och allmänna råd som behövs för
verkställigheten av denna förordning.
9 § Centrala studiestödsnämndens beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.
Övergångsbestämmelser
1983:599
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983.
För redovisningsåret 1983/84 beräknas bidragen enligt 6 § enligt
bestämmelser som regeringen eller den myndighet regeringen utser
meddelar särskilt.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:831 | Förordning (1979:831)
med instruktion för beredningen för internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete | Inledande bestämmelser
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och
15 §, tillämpas på beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete. Förordning (1984:1133).
Uppgifter
2 § Beredningen har till uppgift att utvidga och stärka Sveriges
förbindelser med enskilda utvecklingsländer. Beredningen skall i sin
verksamhet sträva efter att utforma samarbetet med utvecklingsländer
så att ekonomisk och social utveckling främjas enligt de
biståndspolitiska målsättningarna samtidigt som Sveriges relationer
med dessa länder fördjupas. Förordning (1981:356).
3 § Beredningen skall
1. handlägga framställningar om tekniskt samarbete som kommer från
vissa utvecklingsländer,
2. fatta beslut om utnyttjande av medel för tekniskt samarbete under
anslaget III C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m. och härvid
bereda och genomföra insatser som bekostas helt eller delvis med dessa
medel, främst avseende
-- utbildningsinsatser som företas i samarbete med svenska
institutioner eller företag,
-- främjande av samarbete mellan svenska institutioner och
institutioner i utvecklingsländer,
-- genomförbarhetsstudier och annan konsultmedverkan,
-- försöksutrustning och
-- kulturellt samarbete och personutbyte. Förordning (1984:1133).
4 § Beredningen skall
1. svara för kreditgivning enligt förordningen (1984:1132) om krediter
för vissa utvecklingsändamål (u-krediter),
2. motta ansökningar om u-kredit samt fatta beslut om krediterna och
deras villkor liksom om utnyttjande av medel för u-krediter under
anslaget III C 8. Övriga u-landspolitiska insatser m. m.,
3. fatta beslut om garantier avseende u-krediter efter yttrande från
exportkreditnämnden och
4. genomföra uppföljning och utvärdering av u-kreditfinansierade
projekt.
Förordning (1984:1133).
5 § Beredningen skall varje år före den 15 oktober till chefen för
utrikesdepartementet avge berättelse över beredningens verksamhet
under det senaste budgetåret. Förordning (1984:1133).
Organisation
6 § Beredningen leds av en styrelse. Ledamöter av denna är en
ordförande, en vice ordförande och högst nio andra ledamöter.
För varje ledamot utom ordföranden och vice ordföranden finns en
personlig ersättare. Ledamöter och ersättare förordnas av regeringen
för högst tre år. Förordning (1984:1135).
7 § Beredningen har ett sekretariat. Det förestås av beredningens
direktör. Hos beredningen finns i övrigt personal enligt särskilda
beslut av regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång
på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får beredningen anlita
utomstående för särskilda uppdrag. Förordning (1984:1133).
Ärendenas handläggning
8 § Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller då minst
tre ledamöter anser det erforderligt. Förordning (1981:356).
9 § Av styrelsen avgörs
1. ärenden som ankommer på beredningen enligt 3--5 §§,
2. viktigare frågor om beredningens organisation och arbetsformer,
3. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
4. frågor om skiljande från tjänst eller uppdrag eller om
disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning,
5. andra frågor som ordföranden eller direktören hänskjuter till
styrelsen.
I den mån ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av
styrelsen, får de avgöras av ordföranden eller annan ledamot eller av
direktören eller annan tjänsteman i sekretariatet i den omfattning som
framgår av arbetsordningen eller av särskilda beslut. Förordning
(1984:1133).
10 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och
minst fem andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt
handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter närvara. Förordning
(1986:804).
11 § har upphävts genom förordning (1986:804).
12 § När direktören har förhinder, fullgörs dennes åligganden av den
tjänsteman som direktören bestämmer. Förordning (1984:1133).
13 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas
vem som får infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärenden
hos myndigheten samt pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar
eller överklagande av myndighetens beslut. Förordning (1986:804).
Tjänstetillsättning
14 § Tjänster i lägst F 25 tillsätts av regeringen. Övriga tjänster
tillsätts och annan personal antas av styrelsen. Förordning
(1984:1133).
Bisysslor
15 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen
(1965:601) lämnas av beredningen även i fråga om direktören.
Förordning (1984:1133).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:222 | Förordning (1996:222) om schweiziska försäkringsföretags skadeförsäkringsverksamhet i Sverige | 1 § Försäkringsföretag med säte i Schweiz får efter särskilt
tillstånd av den myndighet som beviljar koncession enligt 4
kap. 1 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
verksamhet i Sverige bedriva skadeförsäkringsrörelse genom
generalagent eller filial i Sverige med stöd av denna
förordning. Förordningen gäller inte för försäkringsföretag som
motsvarar företag som avses i 1 kap. 10 § tredje stycket
försäkringsrörelselagen. Förordning (1999:1206).
2 § För sådan verksamhet som avses i 1 § skall följande
bestämmelser i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
verksamhet i Sverige inte tillämpas:
a) 4 kap. 4 § andra stycket 2 och 5 kap. 1-4 §§ om deposition,
b) 5 kap. 12-18 §§ om solvenskrav och verksamhet i flera länder
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och
c) 6 kap. i de delar som gäller tillsyn av tillämpningen av de
bestämmelser som anges i a och b. Förordning (1999:1206).
3 § För ett försäkringsföretags kapitalbas, solvensmarginal och
garantibelopp gäller bestämmelserna i Schweiz. Den behöriga
myndigheten i Schweiz ansvarar för kontrollen av att de
bestämmelserna följs.
Finansinspektionen skall lämna de uppgifter till den behöriga
myndigheten i Schweiz som denna behöver för att kontrollera det
försäkringsföretagets kapitalbas samt i övrigt ha ett sådant nära
samarbete med myndigheten som föranleds av avtalet mellan Europeiska
ekonomiska gemenskapen och Schweiz om annan direkt försäkring än
livförsäkring. Förordning (1999:1206).
4 § Har regeringen eller Finansinspektionen i ett ärende om
koncession inte meddelat beslut inom sex månader efter det att
ansökan gavs in, får sökanden begära förklaring av kammarrätten att
ärendet onödigt uppehålls. Har regeringen eller Finansinspektionen
inte meddelat beslut inom sex månader efter det att en sådan
förklaring avgetts, skall det anses som att ansökan har avslagits.
Förordning (1999:1206).
5 § har upphävts genom förordning (1999:1206).
6 § har upphävts genom förordning (1999:1206).
7 § har upphävts genom förordning (1999:1206).
8 § har upphävts genom förordning (1999:1206).
9 § har betecknats 3 § förordning (1999:1206).
10 § har betecknats 4 § förordning (1999:1206).
Övergångsbestämmelser
1996:222
1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1996.
2. Ett försäkringsföretag som omfattas av denna förordning och som
vid förordningens ikraftträdande har koncession enligt lagen
(1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige skall återfå de tillgångar som
deponerats enligt den lagen och anses ha koncession enligt denna
förordning.
1999:1206
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Äldre föreskrifter skall alltjämt tillämpas för förhållanden
som avser räkenskapsår som har påbörjats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1988:816 | Förordning (1988:816) om vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda | Inledande föreskrifter
1 § I denna förordning meddelas föreskrifter om vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux).
2 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
3 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
4 § Med lektion avses en tidsenhet om 40 minuter då eleverna undervisas.
En undervisningstimme motsvarar en lektion.
Samrådsorgan m.m.
5 § Eleverna skall ha inflytande över hur deras undervisning utformas.
Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas
efter deras förutsättningar. Formerna för samverkan mellan elever och
personal skall utvecklas med beaktande av lokala behov. Förordning
(1991:1064).
Läroplan m.m.
6 § I läroplan för kommunal och statlig utbildning för vuxna anges mål
och riktlinjer för utbildningen. Läroplanen innefattar i övrigt
föreskrifter i form av timplaner och kursplaner. Förordning (1991:1064).
7 § Föreskrifterna i 1 kap. 11, 12 och 13 §§
vuxenutbildningsförordningen (1985:288) skall tillämpas i fråga om
timplaner, kursplaner och arbetsplan i särvux.
Vid fastställande av timplaner skall beaktas att antalet lektioner för
särvuxkurser får utgöra högst 150 procent av det sammanlagda antalet
lektioner i motsvarande kurser enligt timplanerna för komvux. Förordning
(1991:1064).
Studiegång m.m.
8 § En elevs studiesituation skall prövas fortlöpande och särskilt efter
inskolningsperioden och i slutet av annan undervisningsperiod.
Om det behövs skall en elev ges möjlighet till utökad studievägledning
och till stödundervisning.
9 § Föreskrifterna i 1 kap. 15--18 §§ vuxenutbildningsförordningen
(1985:288) skall tillämpas i fråga om befrielse från undervisning,
studieavbrott, skiljande från undervisning m. m.
10 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
11 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
12 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
13 § har upphävts genom förordning (1991:1064)
14 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
15 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
16 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
17 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
18 § har upphävts genom förorkdning (1990:1471).
19 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
20 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
21 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
22 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
Utbildningen m.m.
23 § Särvux omfattar undervisning motsvarande den som ges i
träningsskolan avseende kommunikation samt verklighetsuppfattning och
omvärldskunskap.
Särvux omfattar grundläggande utbildning i läsning, skrivning och
räkning på en nivå som motsvarar utbildning enligt högst årskurs 6 i
grundsärskolan.
I läroplanen finns ytterligare föreskrifter. Förordning (1991:1064).
24 § På en nivå som motsvarar grundsärskolans högstadium får särvux
omfatta kurser i följande ämnen, nämligen svenska, svenska som
andraspråk, matematik, religionskunskap, samhällskunskap, historia,
geografi, naturkunskap, engelska, maskinskrivning och hemspråk.
25 § Utbildningen inom särvux skall bedrivas som deltidsstudier med
högst 20 lektioner per vecka under högst 45 veckor per år.
Om inte särskilda skäl föranleder annat skall undervisningen bedrivas
med lägst två undervisningstillfällen per vecka.
26 § Om inte något annat följer av 4 a kap. 5 § första eller andra
stycket vuxenutbildningslagen (1982:1118) eller av 27 eller 28 § nedan
skall undervisningen i särvux upphöra efter 1 000 lektioner. Förordning
(1990:1090).
27 § Om en elev inte har nått studiemålet efter den tid som anges i 26 §
får styrelsen för utbildningen förlänga studietiden med högst 500
lektioner. För en elev med särskilda svårigheter får styrelsen förlänga
studietiden med ytterligare högst 1000 lektioner, om eleven bedöms kunna
nå studiemålet genom en sådan ytterligare förlängning. Förordning
(1991:1064).
28 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
29 § Undervisningen skall bedrivas som gruppundervisning. Enskild
undervisning får anordnas för en elev som har särskilt behov av det.
Undervisningen förläggs med hänsyn till elevernas behov. Förordning
(1991:1064).
30 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
Behörighet och urval
31 § Behörig att tas in i särvux är den som med hänsyn till tidigare
studier och annan verksamhet bedöms ha förutsättningar att följa
undervisningen.
32 § Om inte särskilda skäl föranleder annat får endast den tas in som
senast den hösttermin då studierna påbörjas fyller 21 år.
33 § Ansökan om intagning görs hos styrelsen för utbildningen i den
ordning som styrelsen bestämmer. Förordning (1991:1064).
34 § Till kurs i svenska som andraspråk får endast tas in den som har
annat språk än svenska som modersmål, som har grundläggande kunskaper i
svenska språket och som behöver kursen för att tillgodogöra sig annan
undervisning inom särvux.
35 § Vid urval bland behöriga sökande skall företräde ges den som har
störst behov av utbildningen. Därvid skall särskilt beaktas
utbildningsbehovet för sökande
1. som inte tidigare har deltagit i motsvarande utbildning eller
2. för vilka studierna är av betydelse för yrkesverksamhet eller
yrkesval.
Betyg m.m.
36 § Betyg ges vid slutet av en sådan kurs som avses i 24 §. Som betyg
används Godkänd eller Icke godkänd (tvågradig betygsskala). Om det finns
särskilda skäl får rektor besluta att intyg skall utfärdas i stället för
betyg.
Elever i sådan undervisning som avses i 23 § skall få intyg över
genomgången utbildning om de begär det.
37 § Läraren i kursen bestämmer betyget. Om betyget är beroende av två
eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, bestämmer
rektor betyget.
Betyg skall dokumenteras i betygskatalog. Förordning (1991:1064).
38 § Ett betygsdokument skall utfärdas av rektor för den skolenhet, där
eleven fått sista betyget av betydelse för dokumentet. Efter rektors
bemyndigande får annan skolledare utfärda betygsdokumentet.
Närmare bestämmelser om betygsdokument meddelas i läroplanen.
Förordning (1991:1064).
39 § Föreskrifterna om rättelse av betyg i 3 kap. 38 §
vuxenutbildningsförordningen (1985:288) skall tillämpas.
40 § Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om
betygsättning samt om betygskatalog och betygsdokument.
Förordning (1991:1064).
41 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
42 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
43 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
44 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
45 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
46 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
47 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
48 § har upphävt genom förordning (1991:1064).
49 § har upphävt genom förordning (1991:1064).
50 § har upphävt genom förordning (1991:1064).
51 § har upphävt genom förordning (1991:1064).
52 § har upphävts genom förordning (1989:612).
Överklagande m.m.
53 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
54 § Beslut av styrelsen för utbildningen om att skilja en elev från
undervisningen enligt 9 § jämförd med 1 kap. 17 §
vuxenutbildningsförordningen (1985:288) får överklagas hos kammarrätten.
Förordning (1991:1064).
55 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
56 § har upphävts genom förordning (1991:1064).
57 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
58 § Av 23 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en skrivelse med
överklagande skall ges in till den myndighet som har meddelat beslutet.
59 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
60 § har upphävts genom förordning (1990:1471).
Övergångsbestämmelser
1988:816
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988.
I fråga om statsbidrag för redovisningsåret 1988/89 skall
skolöverstyrelsen meddela föreskrifter om vid vilken tidpunkt
huvudmännen och länsskolnämnderna skall fullgöra de skyldigheter som
anges i 4 a kap. 7 och 11 §§ vuxenutbildningsförordningen (1985:288) och
i 7 § förordningen (1987:736) om timramar för kommunal utbildning för
vuxna.
1988:1059
1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1988.
2. Om skolförordningen (1971:235) skall tillämpas vid tillsättning av
arvodestjänster som timlärare för särvux, skall intill den 1 mars 1989
17 kap. 38 och 40--42 §§ nämnda förordning tillämpas i deras lydelse vid
utgången av oktober 1988.
1989:612
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989.
2. Om förfarande har inletts före ikraftträdandet för att tillsätta en
tjänst som studierektor eller ett långtidsvikariat på en sådan tjänst
skall tjänsten eller vikariatet tillsättas enligt äldre föreskrifter.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
1990:229
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1990. Bestämmelserna om
schablontillägg i 51 § tillämpas första gången i fråga om statsbidrag
för redovisningsåret 1989/90.
1990:530
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990. I fråga om överklagande
av beslut som har meddelats före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser.
1990:1090
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Har undervisningen
påbörjats före den 1 januari 1991 gäller äldre bestämmelser.
1991:1064
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991. För budgetåret 1991/92
fastställer regeringen i särskild ordning det statsbidrag som skall utgå
till driften av särvux.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2019:677 | Tillkännagivande (2019:677) av de EU-bestämmelser som växtskyddslagen (1972:318) kompletterar | Grundförordning som växtskyddslagen kompletterar till alla
delar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den
26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring
av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU)
nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om
upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG,
93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG.
Grundförordning som växtskyddslagen kompletterar i de delar
lagen innehåller bestämmelser som rör skyddsåtgärder mot
växtskadegörare
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den
15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig
verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels-
och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och
djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU)
nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG)
nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av
Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004
och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG,
90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt
rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:346 | Lag (1989:346) om särskild vinstskatt | 1 § Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska
sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter skall till
staten betala särskild vinstskatt. Skatt skall dock inte betalas av
livförsäkringsanstalter och inte heller av bostadsföretag som avses i 2
§ 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller av företag som
avses i 7 § 4 mom. nämnda lag.
Särskild vinstskatt tas ut på grundval av vinsten för det räkenskapsår
som inleds närmast efter den 31 december 1988. Skatt skall dock inte
betalas av företag vars första räkenskapsår inleds efter den 31 december
1989.
2 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen befria ett företag från
skyldighet att betala särskild vinstskatt eller medge att underlaget för
skatten sätts ned.
3 § Särskild vinstskatt tas ut med 15 procent av beskattningsunderlaget.
Beskattningsunderlaget är företagets vinstdelningsunderlag enligt lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt vid taxeringen för det aktuella
räkenskapsåret, sedan detta underlag har justerats enligt 4 och 5 §§.
Med vinstdelningsunderlag avses vid tillämpningen av denna lag även ett
beräknat negativt vinstdelningsunderlag.
4 § Om avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt har medgetts för
avsättning till allmän investeringsfond enligt lagen (1979:609) om
allmän investeringsfond, skall vinstdelningsunderlaget höjas med ett
belopp motsvarande hälften av det avsatta beloppet.
Om vinstdelningsunderlaget höjts till följd av verksamhet i en
förvärvskälla med ett beskattningsår som inletts före den 1 januari
1989, skall underlaget vid tillämpningen av denna lag sänkas med
motsvarande belopp.
5 § Avser räkenskapsåret annan tid än tolv månader, skall
vinstdelningsunderlaget, i förekommande fall efter justering enligt 4 §,
räknas om så att det motsvarar ett räkenskapsår om tolv månader.
6 § Sker taxering till vinstdelningsskatt samtidigt för det räkenskapsår
som anges i 1 § andra stycket och för ett senare räkenskapsår, skall
beskattningsunderlaget enligt denna lag beräknas på grundval av de
vinstdelningsunderlag som har fastställts för de båda räkenskapsåren.
7 § Om ett företag har vidtagit en åtgärd som syftar till att
otillbörligen minska uttaget av särskild vinstskatt, skall
beskattningsunderlaget bestämmas efter vad som får antas ha gällt om
åtgärden inte hade vidtagits.
8 § Beskattningsunderlaget skall avrundas nedåt till helt tusental
kronor. Lag (1990:405).
9 § Reglerna i taxeringslagen (1990:324) om taxering för inkomst
och förmögenhet skall tillämpas för att bestämma
beskattningsunderlaget. Bestämmelserna om särskilda avgifter i
taxeringslagen tillämpas dock inte. Ändras taxeringen till statlig
inkomstskatt eller vinstdelningsskatt skall skattemyndigheten
besluta om den ändring av beskattningsunderlaget som föranleds
härav.
I fråga om debitering och uppbörd av särskild vinstskatt gäller
bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Lag (1990:405).
10 § Ett företag som är skattskyldigt enligt 1 § skall i sin
självdeklaration lämna uppgifter till ledning för beräkning av
beskattningsunderlaget. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt
fastställt formulär.
Övergångsbestämmelser
1989:346
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1989 och tillämpas första gången
vid 1990 års taxering.
1990:405
Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första
gången vid 1991 års taxering.
1996:481
Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om det räkenskapsår som
inleddes närmast efter den 31 december 1988.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:737 | Förordning (1983:737) om avgift för administration av vissa statliga lån | 1 § Låntagaren skall betala uppläggningsavgift och aviseringsavgift för
lån som beviljats eller som tidigare har beviljats och övertas enligt
1. förordningen (1977:395) om försöksverksamhet med statligt kreditstöd
till bokhandel,
2. förordningen (1977:523) om stöd till tidningar på andra språk än
svenska,
3. förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar,
4. förordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets
rationalisering,
5. förordningen (1978:516) om statligt stöd till fiskets
rationalisering, m. m.,
6. förordningarna (1977:174, 1979:1141) om statligt stöd till
trädgårdsföretag,
7. förordningen (1979:638) om statligt stöd till glesbygder,
8. §§ 57--70 arbetsmarknadskungörelsen (1966:368),
9. kungörelsen (1964:411) om statslån till sjukhem,
10. kungörelsen (1966:173) om statsbidrag och lån till barnstugor,
11. förordningen om ändring av reglementet för utdelning av lån till
utländska läkare för viss efterutbildning (N 1977:158),
12. förordningen (1985:439) om statligt stöd till yrkesfisket m. m.,
13. förordningen (1977:1123) om statligt stöd till strukturåtgärder inom
specialstålindustrin m. m.
14. förordningen (1971:324) om lån till den mindre skeppsfarten och
15. förordningen (1985:325) om statligt stöd till bokhandeln.
Detsamma skall gälla för lån som beviljas personal inom
utrikesförvaltningen m. m. och biståndsförvaltningen m. m. enligt
särskilda regeringsbeslut. Förordning (1988:773).
2 § Uppläggningsavgiften är 200 kr. per lån och skall betalas när lånet
eller första delposten av lånet betalas ut.
3 § Aviseringsavgiften är 15 kr. per lån och avisering och skall betalas
varje gång låntagaren aviseras att betala ränta eller kapitalbelopp.
4 § Inkomster av uppläggningsavgiften och aviseringsavgiften enligt
denna förordning skall redovisas under den inkomsttitel där
ränteinkomsterna för resp. lån redovisas eller, om ränta inte utgår för
lånet, under inkomsttiteln Övriga ränteinkomster. Avgifterna skall
särredovisas på ett konto i myndigheternas räkenskaper.
5 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som
behövs för tillämpningen av denna förordning. Förordning (1998:433).
Övergångsbestämmelser
1983:737
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1983.
Bestämmelserna om uppläggningsavgift tillämpas för lån som beviljas fr.
o. m. den 1 september 1983. Bestämmelserna om aviseringsavgift tillämpas
för avisering som görs fr. o. m. den 1 september 1983.
1988:773
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988.
2. Bestämmelserna om uppläggningsavgift tillämpas för lån som beviljas
efter ikraftträdandet. Bestämmelserna om aviseringsavgift tillämpas för
avisering som görs efter ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1994:686 | Lag (1994:686) om försöksverksamhet med medborgarkontor | Avtal med myndigheter m. fl.
1 § En kommun får träffa avtal med en statlig myndighet, en allmän
försäkringskassa eller ett landsting om att åt dessa utföra sådana
förvaltningsuppgifter som inte innebär myndighetsutövning.
Av kommunallagen (1991:900) följer att en kommun får träffa avtal
med enskilda om att åt dessa utföra sådana uppgifter som det är av
allmänt intresse för kommunmedlemmarna att kommunen utför.
Avtalets form och godkännande
2 § Ett avtal som avses i 1 § första stycket skall vara skriftligt. Det
får inte träffas för längre tid än till och med utgången av juni 1999.
Avtalet skall godkännas av regeringen och får inte tillämpas innan
dess. Detsamma gäller ändringar av avtalet.
Verksamhetsredovisning
3 § En kommun och den som kommunen har träffat avtal med
enligt 1 § första stycket skall skriftligen senast den 1 mars varje år
gemensamt redovisa för regeringen hur den avtalade verksamheten
har bedrivits under det närmast föregående kalenderåret.
Återkallande av godkännande m. m.
4 § Regeringen får återkalla ett godkännande enligt 2 § andra
stycket, om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns
andra särskilda skäl för det.
Avtalet skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen
bestämmer.
5 § Om en kommun och den som kommunen har träffat avtal med
enligt 1 § första stycket har kommit överens om att avtalet skall
upphöra att gälla i förtid, skall parterna genast underrätta
regeringen om det.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:988 | Lag (1999:988) om förhör m.m. hos kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet | Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller vissa frågor om förfarandet m.m. hos
kommissionen för granskning av de svenska säkerhetstjänsternas
författningsskyddande verksamhet.
Förhör
2 § Kommissionen får hålla förhör under straffansvar med den
som antas kunna lämna upplysningar av betydelse för
kommissionens verksamhet.
3 § Den som skall höras får föreläggas vid vite att inställa
sig hos kommissionen för förhör. I föreläggandet skall anges
vad förhöret avser.
Den som kallas får föreläggas vid vite att före förhöret
uppliva sin kunskap om det som förhöret gäller genom att
granska för honom eller henne tillgängliga anteckningar eller
andra handlingar, om han eller hon kan göra det utan avsevärd
olägenhet.
4 § Den som hörs har samma rätt och skyldighet att lämna
uppgifter som han eller hon skulle ha haft som vittne i en
rättegång. Vid förhöret får endast sådana frågor ställas som
kunnat ställas vid ett vittnesförhör i domstol. Kommissionen
ska före förhöret erinra om vad förhöret avser och upplysa om
sanningsplikten och om att förhöret sker under straffansvar
samt, när det finns skäl för det, om rätten att vägra yttra
sig.
Ett förhör hos kommissionen får gälla även uppgifter som
avses i 15 kap. 1 eller
2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller någon
bestämmelse till vilken det hänvisas i dessa paragrafer. Den
myndighet i vars verksamhet en sådan uppgift har inhämtats
ska då anses ha lämnat sitt tillstånd till detta.
Om den som ska höras vägrar att yttra sig eller att besvara
en fråga och inte har något giltigt skäl för detta, får
kommissionen förelägga honom eller henne vid vite att
fullgöra sin skyldighet.
Ett förhör ska dokumenteras. Den hörde har rätt att hos
kommissionen ta del av det dokumenterade förhöret.
Lag (2009:484).
Skyldighet att visa upp handlingar och föremål
5 § En enskild som innehar en skriftlig handling eller ett
föremål som kan antas ha betydelse för kommissionens verksamhet
får föreläggas vid vite att visa upp handlingen eller
föremålet. Ingen behöver dock visa upp en sådan handling eller
ett sådant föremål som han eller hon inte skulle ha behövt visa
upp i en rättegång.
En myndighet skall på motsvarande sätt som anges i 4 § andra
stycket anses ha lämnat sitt tillstånd till att handlingen
eller föremålet visas upp.
Biträde
6 § Den som föreläggs att inställa sig till förhör eller att
visa upp en skriftlig handling eller ett föremål enligt denna
lag har rätt att på begäran få ett lämpligt juridiskt biträde
förordnat för sig av kommissionen. Kommissionen skall upplysa
den förelagde om detta.
Sekretess hindrar inte att den för vilken ett biträde
förordnats lämnar uppgifter till biträdet, om det behövs för
att den förelagde skall kunna ta till vara sin rätt. Biträdet
får inte obehörigen röja en sådan uppgift.
Om den för vilken ett biträde har förordnats hörs av
kommissionen, har även biträdet rätt att ställa frågor till
honom eller henne.
Ett förordnande av ett visst biträde kan återkallas, om han
eller hon visar sig vara olämplig för uppdraget.
Tystnadsplikt
7 § Om det vid förhör har kommit fram någon uppgift som det
gäller sekretess för hos kommissionen enligt offentlighets-
och sekretesslagen (2009:400), får kommissionen besluta att
uppgiften inte får röjas. Lag (2009:484).
Uppgiftsskyldighet
8 § En myndighet skall på begäran lämna de uppgifter till
kommissionen som kan antas ha betydelse för kommissionens
verksamhet. En myndighet får dock inte lämna en sådan uppgift
som en enskild inte haft rätt att lämna till kommissionen. En
myndighet får inte heller utan synnerliga skäl lämna en uppgift
genom vilken en yrkeshemlighet skulle uppenbaras.
Ersättning m.m.
9 § Den som har hörts har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för resa, uppehälle och tidsspillan. Den som
efter föreläggande har visat upp en skriftlig handling eller
ett föremål har rätt till skälig ersättning av allmänna medel
för kostnader och besvär. Ett biträde som förordnats av
kommissionen har rätt till skälig ersättning av allmänna medel
för arbete, tidsspillan och utlägg.
Beslut om ersättning meddelas av kommissionen.
Kommissionen får besluta om ersättning även i andra fall än som
avses i första stycket.
Straffbestämmelser
10 § Den som hörs vid ett förhör inför kommissionen och som
därvid lämnar en osann uppgift eller förtiger sanningen döms
till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till
böter eller fängelse i högst sex månader.
Har gärningen begåtts av grov oaktsamhet, är straffet böter
eller fängelse i högst sex månader.
11 § Om utsagan enligt 10 § prövas vara utan betydelse för det
som förhöret avsåg, eller om den hörde hade rätt att vägra
yttra sig och omständigheterna innebär en skälig ursäkt för den
hörde, skall han eller hon inte dömas till ansvar.
Överklagande m.m.
12 § Ett beslut i fråga om förordnande enligt 6 § eller om
återkallelse av ett sådant förordnande får överklagas till
Förvaltningsrätten i Stockholm. Detsamma gäller ett beslut om
ersättning enligt 9 §. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.
I övrigt får ett beslut av kommissionen enligt denna lag inte
överklagas.
Frågor om utdömande av vite prövas av Förvaltningsrätten i
Stockholm. Lag (2010:15).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2017:811 | Förordning (2017:811) om statsbidrag till telefon- och webbaserade stödinsatser inom områdena alkohol, tobak och spel om pengar | Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser om statsbidrag till
juridiska personer som genomför telefon- och webbaserade
stödinsatser inom områdena alkohol, tobak och spel om pengar.
2 § Syftet med statsbidraget är att förebygga bruk, riskbruk
eller beroende av alkohol, tobak och spel om pengar genom att
främja tillgången till telefon- och webbaserade stödinsatser
till personer med denna problematik samt erbjuda stödinsatser
till dessa personers närstående.
Förutsättningar för statsbidrag
3 § Bidrag får, i mån av tillgång på medel, beviljas en
juridisk person som utan vinstintresse
1. genomför telefon- och webbaserade stödinsatser i enlighet
med vad som anges i 2 § inom ett eller flera av områdena
alkohol, tobak och spel om pengar och som inte har
organisatorisk eller annan koppling till verksamhet som
främjar tillgången till alkohol, tobak och spel om pengar,
2. tillhandahåller stödinsatserna utan kostnad för den
enskilde,
3. har en långsiktig inriktning på verksamheten,
4. baserar stödinsatserna på relevant och aktuell kunskap
inom respektive område samt tillhandahåller stödinsatserna på
ett målgruppsanpassat sätt,
5. har organisatorisk eller annan nära anknytning till såväl
klinisk verksamhet som forskningsverksamhet inom det
relevanta området, samt
6. utformar verksamheten på ett kostnadseffektivt sätt och på
ett sätt som möjliggör uppföljning av insatsernas effekt.
Bidraget får inte finansiera ekonomisk verksamhet inom den
egna organisationen. Bidrag får dock lämnas för vissa
kostnader för administration av verksamheten och för
kostnader som kravet på revisors granskning av
bidragsanvändningen enligt 14 § medför.
4 § Bidrag får inte beviljas en juridisk person som har
skulder för svenska skatter eller avgifter hos
Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller
försatt i konkurs.
Formen för statsbidrag
5 § Bidraget lämnas i form av ett verksamhetsbidrag. Att ett
sådant bidrag även får avse vissa andra kostnader följer av
3 § andra stycket.
Handläggningen av bidragsärenden
6 § En ansökan om bidrag ska ha kommit in till
Folkhälsomyndigheten senast den 30 september året före det år
som bidraget söks för eller senast vid den senare tidpunkt
som myndigheten bestämmer.
Ansökan ska göras enligt formulär som Folkhälsomyndigheten
meddelar föreskrifter om.
7 § En ansökan, som ska vara egenhändigt undertecknad av
behörig företrädare för den sökande, ska innehålla
1. handlingar som visar vem eller vilka som har rätt att
företräda den juridiska personen,
2. uppgift om vilken tidsperiod som ansökan avser,
3. i förekommande fall, verksamhets- och
förvaltningsberättelse, balans- och resultaträkning samt
revisionsberättelse för det senaste hela räkenskapsåret,
4. uppgifter om hur den verksamhet som bidrag söks för ska
bedrivas,
5. årlig budget för den verksamhet som ansökan avser, och
6. övrig information som behövs för prövningen av ansökan.
I ansökan ska det intygas att de uppgifter som lämnas där är
riktiga.
8 § Om sökanden inte lämnar in de handlingar eller uppgifter
som följer av 7 §, ska sökanden ges möjlighet att komplettera
ansökan inom viss tid. Om sökanden inte följer en uppmaning
att komplettera ansökan, får denna prövas i befintligt
skick.
Beslut och utbetalning
9 § Folkhälsomyndigheten prövar frågor om statsbidrag enligt
denna förordning.
10 § Folkhälsomyndigheten får prioritera mellan inkomna
ansökningar som uppfyller förutsättningarna för bidrag i 4 §
och ge företräde till de ansökningar som bedöms ha bäst
förutsättningar att uppfylla det syfte som anges i 2 § och de
övriga förutsättningar som anges i 3 §.
11 § Beslut om bidrag får fattas en gång per år och avse en
tidsperiod om ett år.
Bidrag ska betalas ut kvartalsvis i förskott.
12 § Ett beslut om bidrag ska förenas med de villkor som
krävs för att syftet med bidraget ska tillgodoses.
Villkoren ska framgå av beslutet.
Uppföljning och redovisning
13 § En mottagare av bidrag ska senast den 30 april året
efter det att bidrag har tagits emot till
Folkhälsomyndigheten lämna en ekonomisk redovisning och en
redogörelse för vad medlen har använts till. Redovisningen
ska göras enligt formulär som Folkhälsomyndigheten meddelar
föreskrifter om. Vid samma tidpunkt ska medel som inte har
utnyttjats eller använts för de ändamål som de har beviljats
för återbetalas till Folkhälsomyndigheten. En
bidragsmottagare ska även lämna de övriga uppgifter och
handlingar som Folkhälsomyndigheten begär.
14 § En kvalificerad revisor ska granska den ekonomiska
redovisningen. För en kommun, en region, en samverkansregion
eller en sammanslutning av dessa gäller att en ekonomichef får
intyga redovisningen i stället för en revisor. Ekonomichefen
får inte vara samma person som undertecknat rekvisition,
slutrapport eller annan begärd redovisning. Granskningen ska
utföras enligt standard SNT 4400.
Revisorn eller ekonomichefen ska vidta följande
granskningsåtgärder:
1. kontrollera att den ekonomiska redovisningen stämmer med
bidragsmottagarens bokföring för perioden som bidraget enligt
bidragsbeslutet omfattar,
2. kontrollera, för respektive budgetpost, att redovisade
kostnader till sin karaktär överensstämmer med budgetpostens
benämning,
3. kontrollera att det finns underlag (kvitton/fakturor) som
verifierar kostnaderna,
4. kontrollera att kostnaderna avser den tidsperiod som
bidraget enligt bidragsbeslutet omfattar,
5. kontrollera att kostnaderna överensstämmer med den
verksamhet som beskrivs i bidragsbeslutet, samt
6. för lönerelaterade kostnader kontrollera att
a) anställningskontrakt finns för den period som lönekostnaden
omfattar,
b) tidrapporter eller annat underlag som styrker nedlagd tid
finns för den period som lönekostnaderna omfattar, och
c) perioden som lönekostnaderna omfattar avser den tidsperiod
som bidraget omfattar enligt bidragsbeslutet.
Kostnader som granskas ska uppgå till minst 70 procent av
kostnaderna för respektive budgetpost och omfatta ett
stickprov på minst 5 verifikationer för respektive budgetpost.
Revisorns rapport över granskningen ska bifogas redovisningen.
Förordning (2019:1124).
15 § Folkhälsomyndigheten ska årligen senast den 30 september
till regeringen lämna en samlad redovisning av de bidrag som
har lämnats enligt denna förordning. Redovisningen ska
innehålla uppgifter om vilka som har fått bidrag, för vilka
syften och med hur stort belopp.
16 § Folkhälsmyndigheten ska vartannat år, med början 2020,
vid samma tidpunkt lämna regeringen en bedömning av bidragets
effekter i förhållande till de syften och förutsättningar som
anges i 2 och 3 §§.
Återkallelse av beslut
17 § Beslut om bidrag ska helt eller delvis återkallas om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
annat sätt har förorsakat att bidrag har lämnats felaktigt
eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller
använts för de ändamål som det har beviljats för,
4. mottagaren inte har lämnat sådan redovisning som avses i
13 §, eller
5. villkor i beslutet om bidrag inte har följts.
Återbetalning
18 § En mottagare av bidrag är återbetalningsskyldig om det
finns grund för det enligt 17 §.
19 § Folkhälsomyndigheten ska besluta att helt eller delvis
kräva tillbaka bidraget, om bidragsmottagaren är
återbetalningsskyldig enligt 18 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får Folkhälsomyndigheten
besluta att helt eller delvis efterge återkravet.
Överklagande
20 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser
om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Förordning (2018:921).
Bemyndigande
21 § Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om
verkställighet av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2017:811
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2017 och
tillämpas första gången i fråga om statsbidrag från och med
år 2018.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:689 | Förordning (2009:689) om statligt stöd till solceller | Allmänna bestämmelser
1 § För att bidra till omställningen av energisystemet och
till industriell utveckling inom energiteknikområdet syftar
denna förordning till att
1. användningen av solcellssystem och antalet aktörer som
hanterar sådana system ska öka i Sverige,
2. systemkostnaderna ska sänkas, och
3. den årliga elproduktionen från solceller ska öka.
Förordning (2017:1300).
2 § Om det finns medel, får statligt stöd enligt denna
förordning lämnas som ett engångsbidrag för installation av
alla typer av nätanslutna solcellssystem till en
1. kommun eller ett företag för åtgärder som påbörjats
tidigast den 1 juli 2009 och slutförts senast den 30 september
2021, och
2. privatperson om stödet beviljas efter den 14 januari 2021
och avser åtgärder som påbörjats tidigast den 1 juli 2009 och
senast den 31 december 2020 och som har slutförts senast den
30 juni 2021.
Stöd får inte lämnas för åtgärder som har blivit föremål för
annat offentligt stöd, inklusive sådant stöd som lämnats av
Europeiska unionen eller skattereduktion för arbetskostnad. En
privatperson som avses i första stycket 2 kan dock få stöd för
projekterings- och materialkostnader enligt 6 § 1 och 2 även
om en åtgärd har blivit föremål för skattereduktion för
arbetskostnad.
Stöd till företag får endast lämnas i enlighet med de villkor
som anges i kapitel I och i artikel 41 i kommissionens
förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken
vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre
marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget.
Förordning (2021:855).
3 § Termer och uttryck som används i denna förordning har
samma betydelse som i kommissionens förordning (EU) nr
651/2014.
Med solcellssystem avses i denna förordning ett system för
produktion av elektricitet från solstrålning i vilket
solceller ingår och som avgränsas av anslutning till
fastighetsinternt eller externt elnät.
Förordning (2014:1582).
Förutsättningar för stöd
4 § Stöd får endast lämnas för ett solcellssystem per byggnad
eller för ett solcellssystem per fastighet om systemet är
byggt på marken.
För system för samtidig produktion av solel och solvärme i en
integrerad konstruktion (solels- och solvärmehybridsystem)
får stöd lämnas endast om elproduktionen uppgår till minst 20
procent av systemets beräknade sammanlagda årliga el- och
värmeproduktion. Förordning (2014:1582).
5 § Med de begränsningar som följer av andra och tredje
styckena får stöd lämnas till en
1. kommun eller ett företag med högst tio procent av de
stödberättigande kostnaderna enligt 6 §, och
2. privatperson med högst tjugo procent av de stödberättigande
kostnaderna enligt 6 §.
Stöd får lämnas med högst 1,2 miljoner kronor per
solcellssystem eller solels- och solvärmehybridsystem.
Stödberättigande kostnader får uppgå till högst 37 000 kronor
plus mervärdesskatt per installerad kilowatt elektrisk
märkeffekt.
Om solcellssystemet har finansierats med
försäkringsersättning, ska stödet minskas med ett belopp som
motsvarar ersättningen. Förordning (2021:855).
6 § Stödberättigande kostnader är
1. projekteringskostnader,
2. kostnader för material, såsom solcellsmoduler, inklusive
eventuella linser, speglar och kylsystem, stativ eller annan
fästanordning, kablage, elmätare, system för övervakning,
brytare, överspänningsskydd och eventuell växelriktare samt
system för lagring av energi, dock inte värmelager, och
3. arbetskostnader, under förutsättning att den som utför
åtgärden är godkänd för F-skatt eller, i fråga om ett utländskt
företag, har ett intyg eller en annan handling som visar att
företaget genomgår motsvarande kontroll i fråga om skatter och
avgifter i sitt hemland.
Anslutningsavgift till ett externt elnät är inte en
stödberättigande kostnad. Förordning (2011:1473).
Påbörjande och slutförande
7 § En åtgärd anses påbörjad
a) den dag då kontrakt för projektering upprättades i de fall
projekteringskostnader ingår i stödberättigande kostnader,
b) den dag då solcellsmoduler införskaffades för
installationen i övriga fall.
En åtgärd anses slutförd när solcellssystemet ansluts till
elnätet.
Ansökan och utbetalning
8 § Länsstyrelsen beslutar i ärenden om stöd enligt denna
förordning. Efter ansökan av den som investerar i
solcellssystem prövas frågor om stöd av länsstyrelsen i det
län där systemet ska installeras. Om systemet uppförs på
eller i anslutning till en svensk beskickning i utlandet,
prövas ansökan av Länsstyrelsen i Stockholms län.
9 § En ansökan om stöd ska göras skriftligen och
innehålla
1. uppgifter om projektets plats, dess startdatum och
slutdatum,
2. en beskrivning av projektet,
3. en förteckning över projektkostnader, och
4. en upplysning om huruvida sökanden har sökt eller fått
annat offentligt stöd eller stöd från Europeiska unionen för
samma stödberättigande kostnader.
Om ansökan avser ett företag ska den även innehålla uppgifter
om företagets namn, antal anställda, årsomsättning samt
balansomslutning och om det finansieringsbelopp som behövs
för projektet. Förordning (2019:192).
10 § En ansökan om stöd ska ha kommit in till länsstyrelsen
1. innan projektet har påbörjats om sökanden är ett företag,
eller
2. senast inom sex månader från det att projektet påbörjades
om sökanden inte är ett företag.
Trots första stycket ska en ansökan om stöd ha kommit in till
länsstyrelsen senast den 7 juli 2020. Förordning (2020:489).
11 § Om länsstyrelsen beslutar att bevilja stöd får den även
bestämma när projektet senast ska vara slutfört.
Ett beslut om stöd får förenas med de villkor som behövs för
att tillgodose syftet med stödet. Förordning (2021:855).
12 § En begäran om utbetalning av stöd ska ha kommit in till
länsstyrelsen inom två månader från
1. det att projektet, enligt länsstyrelsens beslut eller
enligt denna förordning, senast ska vara slutfört, om
utbetalningen avser en kommun eller ett företag
2. den dag då länsstyrelsen fattat beslut om att bevilja stöd,
om utbetalningen avser en privatperson i enlighet med 2 §
första stycket 2.
Till begäran om utbetalning ska stödmottagaren bifoga
specificerade skriftliga underlag för att styrka den
stödberättigande kostnaden.
Boverket sköter utbetalningen av stödet. Förordning (2021:855).
12 a § Ett stöd enligt denna förordning får inte betalas ut
till ett företag som är föremål för betalningskrav på grund
av ett beslut av Europeiska kommissionen som förklarar ett
stöd beviljat av en svensk stödgivare olagligt och oförenligt
med den inre marknaden. Förordning (2017:1300).
13 § Om länsstyrelsen beslutar att stöd ska betalas ut, ska
beslutet förenas med villkor om att stödmottagaren ska lämna
de uppgifter som krävs för uppföljning och utvärdering av
stödet. Uppgifterna ska lämnas på begäran av Statens
energimyndighet som ansvarar för uppföljning och utvärdering
av stödet.
13 a § Statens energimyndighet ska föra det register som
avses i artikel 12 i kommissionens förordning (EU) nr
651/2014. Förordning (2014:1582).
14 § Länsstyrelsen får besluta att ett beviljat stöd inte ska
betalas ut om
1. den som ansökt om stöd genom oriktiga uppgifter eller på
annat sätt orsakat att stödet lämnats felaktigt eller med för
högt belopp,
2. stödet av annan orsak lämnats felaktigt eller med för högt
belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta,
3. det visar sig att det inte funnits förutsättningar för
stödet och den som ansökt om stödet borde ha insett detta,
eller
4. villkoren för stödet inte har följts.
Återbetalning och återkrav
15 § Mottagaren av ett stöd som betalats ut enligt denna
förordning är återbetalningsskyldig om någon av de grunder
som anges i 14 § föreligger.
Om en stödmottagare är återbetalningsskyldig enligt första
stycket, ska länsstyrelsen besluta att helt eller delvis
kräva tillbaka stödet. Om det finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen efterge kravet på återbetalning helt eller
delvis.
Bemyndigande
16 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om
vilka uppgifter som ska lämnas i ansökan om stöd och i
samband med begäran om utbetalning, på vilket sätt
uppgifterna ska lämnas samt de övriga föreskrifter som behövs
för tillämpningen av denna förordning.
Tillsyn
17 § Statens energimyndighet ska utöva tillsyn över
efterlevnaden av denna förordning och av de föreskrifter som
meddelas med stöd av förordningen.
Överklagande
18 § Länsstyrelsens beslut får överklagas till Statens
energimyndighet.
I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut av Statens energimyndighet i ett överklagat ärende om
utbetalning av stöd får dock inte överklagas.
Förordning (2018:1044).
Övergångsbestämmelser
2012:971
1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2013.
2. För åtgärder som har slutförts före den 1 februari 2013
gäller 5 § i sin äldre lydelse.
2014:1582
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.
2. För ansökningar från andra än företag som inkommit före
ikraftträdandet gäller 5 § i den äldre lydelsen.
2020:1263
1. Denna förordning träder i kraft den 15 januari 2021.
Förordning (2021:854).
2. För stöd som har beviljats före den 15 januari 2021 gäller
12 § i den äldre lydelsen. Förordning (2021:854).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:283 | Förordning (1979:283)
om särskild uppbörd av viss vägtrafikskatt år 1979, m.m. | 1 § I fråga om uppbörd av skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601)
i samband med de ändringar av skattesatserna för fordonsskatt och
kilometerskatt som träder i kraft den 1 juli och den 1 september 1979
gäller följande.
2 § Bestämmelserna i vägtrafikskattekungörelsen (1973:776) tillämpas
vid uppbörd m.m. enligt denna förordning, om annat inte följer av
3-11 §§.
Fordonsskatt
3 § Avser uppbörd av fordonsskatt som äger rum före den 1 september
1979 även tid därefter beräknas skatten för tiden från och med denna
dag enligt de skattesatser som gäller enligt vägtrafikskattelagen
(1973:601) i dess lydelse efter den 31 augusti 1979.
4 § Har före ingången av juni 1979 fordonsskatt för skatteår påförts
för tid efter utgången av augusti 1979 enligt skattesats som gällde
dessförinnan skall tillkommande skattebelopp erläggas för tid från och
med den 1 september 1979 till utgången av skatteåret. För samma tid
skall, om fordonsskatten erlagts, överskjutande skattebelopp
återbetalas.
5 § Innebär lagen (1979:280) om ändring i vägtrafikskattelagen
(1973:601) att fordonsskatten sänks till 1500 kronor eller lägre för
helt år sker uppbörd för den skatteperiod som börjar närmast före den
1 september 1979 under förutsättning att skatten för perioden
överstiger 375 kronor. Nästa ordinarie uppbörd görs under den månad
som skulle utgöra uppbördsmånad för skatteperioden därefter och avser
tiden till utgången av skatteåret.
Innebär lagen, i annat fall än som avses i 4 §, att skatten höjs till
ett belopp överstigande 1500 kronor för helt år sker uppbörd för den
skatteperiod som börjar närmast före den 1 september 1979 under
förutsättning att skatten för perioden överstiger 375 kronor.
Uppgår i fall som avses i första eller andra stycket skatten för den
skatteperiod som börjar närmast före den 1 september 1979 till högst
375 kronor sker uppbörd av skatt för tiden från och med nämnda
skatteperiod till utgången av skatteåret.
6 § Skatt som avses i 4 § förfaller till betalning den 2 juli 1979.
7 § Den som vid ingången av juni månad 1979 är skattskyldig för visst
fordon är skyldig att erlägga tillkommande skatt enligt 4 § och
berättigad till återbetalning av skatt enligt samma paragraf.
8 § Avi med inbetalningskort avseende tillkommande skatt tillställs
den skattskyldige av statens trafiksäkerhetsverk. Har skattskyldig,
som har att erlägga tillkommande skatt, inte erhållit sådan avi, skall
han senast den 25 juni 1979 anmäla detta till länsstyrelse.
Kilometerskatt
9 § Ägare av släpvagn skall, om släpvagnen är kilometerskattepliktig
eller har varit kilometerskattepliktig under någon del av tiden från
föregående ordinarie avstämpling till utgången av juni månad 1979,
senast den 2 juli 1979 lämna uppgift till ledning för beräkning av
kilometerskatt.
10 § Statens trafiksäkerhetsverk sänder blankett för uppgift till
ledning för beräkning av kilometerskatt till ägare av släpvagn som är
kilometerskattepliktig eller som har varit det men på grund av
avställning inte längre är det. Beskattningsmyndigheten sänder sådan
blankett till ägare av släpvagn som första gången blir
kilometerskattepliktig under juni 1979.
11 § Har ägaren inte erhållit blankett enligt 10 § skall han senast
den 25 juni 1979 anmäla detta till länsstyrelse.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:546 | Förordning (2012:546) med instruktion för Boverket | Uppgifter
1 § Boverket är förvaltningsmyndighet för frågor om
1. byggd miljö,
2. hushållning med mark- och vattenområden,
3. fysisk planering,
4. byggande och förvaltning av bebyggelse,
5. boende, och
6. bostadsfinansiering.
Boverket ansvarar också för den centrala administrationen av
statliga stöd och bidrag inom sitt verksamhetsområde.
2 § Boverket ska i frågor inom sitt verksamhetsområde verka
för
1. en ökad kunskap hos kommuner, statliga myndigheter och
andra berörda,
2. en hållbar utveckling med utgångspunkt i den sociala,
ekologiska och ekonomiska dimensionen,
3. en god arkitektur och en ändamålsenlig utformning av den
bebyggda miljön i samhällsplanering och byggande,
4. samordning av de statliga myndigheternas arbete med att ta
fram underlag för tillämpningen av 3-5 kap. miljöbalken och
plan- och bygglagen (2010:900), och
5. en omställning till ett ekologiskt uthålligt energisystem
som innefattar främjandet av användningen av solvärmeteknik,
en god hushållning med energi i bebyggelsen och en
planeringsberedskap för vindkraft i enlighet med den
planeringsram som riksdagen har beslutat.
Förordning (2017:981).
3 § Boverket ska särskilt
1. bygga upp och sprida kunskap om sektorns miljöpåverkan och
utveckling,
2. beakta de konsekvenser som verkets beslut och verksamhet
kan få för funktionshindrade, barn, ungdomar och äldre samt
för integration, boendesegregation, folkhälsa och
jämställdhet,
3. i förhållande till myndigheter, allmänheten och andra
berörda aktivt ge råd och stöd,
4. utöva tillsyn, ge tillsynsvägledning och ha uppsikt i
enlighet med lagar och förordningar,
5. utveckla en fördjupad förståelse för bostadsmarknaders
funktionssätt,
6. aktualisera statistik, följa och analysera utvecklingen på
bostadsmarknaden, såväl i nationellt perspektiv som på
regional nivå,
7. träffa avtal med kommuner om statens medverkan vid
omstrukturering eller rekonstruktion av ett kommunalt
bostadsföretag samt göra uppföljningar och utvärderingar
avseende stöd för vissa kommunala åtaganden för boendet,
8. följa och analysera tillämpningen av plan- och
bygglagstiftningen och lagstiftningen om energideklaration
för byggnader,
9. i förekommande fall upprätta och förvalta register över
energideklarationer,
10. utveckla verifierbara funktionskrav i byggreglerna samt
följa och analysera tillämpningen av dessa,
11. följa utvecklingen av frågor inom verkets
verksamhetsområde och vid behov föreslå åtgärder för att
syftet med regler och andra styrmedel ska nås,
12. samordna, utveckla, följa upp och utvärdera de statliga
stöd och bidrag som Boverket har ett centralt
administrationsansvar för, redogöra för resultat och
fördelning när det gäller stöden och bidragen samt informera
om dem, och
13. samordna det nationella klimatanpassningsarbetet för den
byggda miljön. Förordning (2018:1095).
4 § Boverket ska bistå regeringen med analyser och utredningar
inom sitt verksamhetsområde.
5 § Boverket ska se till att de regelverk och rutiner som
myndigheten disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för
medborgare och företag.
Kreditgarantier och bostadsfinansiering
6 § Boverket har vidare till uppgift att
1. förvalta och redovisa de kreditgarantier som Statens
bostadskreditnämnd eller Boverket utfärdat,
2. bevaka att kreditförsörjningen vid ny- och ombyggnad samt
vid förvärv av bostäder stöds i tillräcklig omfattning av
statliga kreditgarantier och ta de initiativ som behövs i detta
syfte, och
3. erbjuda marknadskompletterande rådgivning kring finansiering
av bostäder till mindre och medelstora byggherrar.
Funktionshindersfrågor
7 § Boverket har ett samlat ansvar, sektorsansvar, för
funktionshindersfrågor med anknytning till sitt
verksamhetsområde.
Boverket ska inom ramen för ansvaret enligt första stycket vara
samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till andra
berörda parter.
Miljö- och hälsofrågor
8 § Boverket ska
1. inom sitt verksamhetsområde verka för att det generationsmål
för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har
fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets
utveckling, och
2. samordna uppföljning, utvärdering och rapportering i fråga
om miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.
Boverket ska i fråga om sitt miljöarbete enligt första stycket
rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om
vilken rapportering som behövs.
8 a § Boverket ansvarar för att vägleda kommuner och andra
när det gäller hur hänsyn bör tas till buller och andra
hälsofrågor vid planering för och byggande av bostäder enligt
plan- och bygglagstiftningen. Förordning (2013:46).
Kommunala markanvisningar
8 b § Boverket ska ge råd och stöd om, följa upp och
analysera samt årligen sammanställa erfarenheterna från
tillämpningen av lagen (2014:899) om riktlinjer för kommunala
markanvisningar.
Sammanställningen ska lämnas till regeringen.
Förordning (2014:1333).
Internationella frågor
9 § Boverket ska delta i det arbete inom sitt verksamhetsområde
som regeringen bedriver inom EU och internationellt.
Boverket ska särskilt
1. bidra med underlag och expertkunskap,
2. delta vid möten i samråd med Regeringskansliet och
rapportera från mötena,
3. samverka med myndigheter och organisationer i andra länder
samt bedriva utvecklingssamarbete,
4. följa, redovisa och medverka i internationellt samarbete som
syftar till att harmonisera regler för byggnader och
byggprodukter,
5. ansvara för samordning och stöd vid arbete med EU-
rättsakter,
6. ansvara för internationell rapportering inom sitt
ansvarsområde,
7. vid sitt deltagande i Europeiska kommissionens arbetsgrupper
tidigt bedöma konsekvenserna av viktigare förslag och ge
berörda aktörer möjlighet att lämna synpunkter till verket,
8. löpande följa och redovisa hur fysisk samhällsplanering och
bebyggelseutveckling, bostadsfrågor och förutsättningarna för
den nationella bostadspolitiken utvecklas inom EU,
9. uppmärksamma förslag till nya och ändrade EU-regler,
rättsutvecklingen i övrigt samt följa annan utveckling inom EU
som kan ha betydelse för den svenska bostadssektorn, och
10. när Europeiska kommissionen har lämnat ett slutligt förslag
till EU-lagstiftning, skyndsamt redovisa en konsekvensbedömning
av förslaget till Regeringskansliet.
10 § Boverket ska
1. aktualisera och följa såväl statistik som analyser med
inriktning på bostadsmarknader och byggande i ett nordiskt
perspektiv, och
2. analysera skillnaderna mellan de nordiska ländernas
utveckling när det gäller bostadsbyggande, inklusive ländernas
olika förutsättningar och andra orsaker till skillnaderna.
11 § Boverket får bedriva tjänsteexport som är direkt kopplad
till myndighetens verksamhetsområde enligt 1 § och med de
begränsningar i övrigt som följer av denna instruktion eller
någon annan förordning.
Ledning
12 § Boverket leds av en myndighetschef.
13 § Vid Boverket ska det finnas ett insynsråd som består av
högst tolv ledamöter.
Särskilda funktioner och organ
14 § Har upphävts genom förordning (2016:1105).
Samlingslokaldelegation
15 § Inom Boverket finns Samlingslokaldelegationen som är ett
särskilt beslutsorgan. Delegationen avgör ärenden om statligt
stöd till allmänna samlingslokaler, vissa icke-statliga
kulturlokaler och folkparksteatrar.
Delegationen avgör inte ärenden som rör regelgivning eller
förslag till anslagsframställningar.
16 § Samlingslokaldelegationen består av en ordförande och
högst åtta andra ledamöter.
Delegationen är beslutför när ordföranden och minst fyra andra
ledamöter är närvarande.
17 § Samlingslokaldelegationen ansvarar själv för sina beslut.
Samlingslokaldelegationen ansvarar för sin verksamhet inför
myndighetschefen.
18 § Myndighetschefen ansvarar inför regeringen för att
Samlingslokaldelegationen tilldelas medel och resurser i övrigt
för sin verksamhet samt för att delegationens verksamhet
bedrivs författningsenligt och effektivt och att den redovisas
på ett tillförlitligt sätt.
Anställningar och uppdrag
19 § Generaldirektören är myndighetschef.
20 § Regeringen utser ordförande och övriga ledamöter i
Samlingslokaldelegationen för en bestämd tid. Delegationen
utser inom sig en vice ordförande.
Personalansvarsnämnd
21 § Vid Boverket ska det finnas en personalansvarsnämnd.
Tillämpligheten av vissa förordningar
22 § Boverket ska tillämpa internrevisionsförordningen
(2006:1228) och personalföreträdarförordningen (1987:1101).
Avgifter
23 § Boverket får ta ut avgift för den verksamhet som anges i
11 §, besluta om avgifternas storlek och disponera
avgiftsinkomsterna.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:286 | Förordning (2001:286) med instruktion för Specialpedagogiska
institutet | Uppgifter
1 § Specialpedagogiska institutet skall i specialpedagogiska
frågor som rör barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder ge
råd och stöd till huvudmän med ansvar för
- förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg,
- utbildning inom det offentliga skolväsendet,
- sådana fristående skolor som står under statlig tillsyn
enligt 9 kap. skollagen (1985:1100),
- sådan utbildning som avses i 10 kap. 1 och 2 §§ skollagen,
och
- utbildning som motsvarar förskoleklassen och inte bedrivs av
en godkänd fristående skola.
Institutet skall därutöver bedriva undervisning för barn och
ungdomar som enligt 10 kap. 3 a § skollagen får utbildning vid
ett särskilt resurscenter och för barn och ungdomar som avses i
punkterna 2, 3, 7 och 8 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1999:886) om ändring i skollagen.
Med funktionshinder avses i denna förordning fysiska
funktionshinder, medicinskt, psykiskt eller neurologiskt
betingade funktionsnedsättningar, svåra läs- och
skrivsvårigheter (dyslexi) samt utvecklingsstörning och andra
funktionshinder som avses i 1 kap. 16 § skollagen.
Förordning (2004:202).
2 § Institutet skall särskilt
- svara för specialpedagogisk rådgivning,
- arrangera och medverka i kompetensutveckling,
- sprida information till de huvudmän som avses i 1 § och till
vårdnadshavare,
- bedriva och medverka i specialpedagogisk
utvecklingsverksamhet,
- samla in och förmedla forskningsresultat inom området,
- ta initiativ till och delta i internationell samverkan,
- samverka med de huvudmän som avses i 1 §, landstingens
habilitering för barn och ungdom, den specialpedagogiska
utbildningen inom lärarutbildningen, Statens skolverk,
Myndigheten för skolutveckling, Nationellt centrum för
flexibelt lärande och andra myndigheter som har ansvar inom
handikappområdet, samt
- samråda med handikapporganisationerna. Förordning (2002:1170).
3 § Institutet skall inom ramen för den rådgivande verksamheten
erbjuda specialpedagogisk utredning inom resurscenter för
1. barn och ungdomar med synskada samt barn och ungdomar med
synskada och ytterligare funktionshinder,
2. barn och ungdomar med grav språkstörning,
3. döva eller hörselskadade barn och ungdomar som också är
utvecklingsstörda, och
4. barn och ungdomar som är dövblindfödda.
Vid ett resurscenter får även ingå specialpedagogisk träning. I
verksamheten vid ett resurscenter skall ingå information till
och utbildning av lärare och annan personal samt av
vårdnadshavare.
Utredning och träning får vid behov även omfatta barn som inte
har börjat i de verksamheter som avses i 1 §.
4 § För sådana barn och ungdomar som avses i punkterna 2, 3, 7
och 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:886) om
ändring i skollagen (1985:1100) skall institutet vara den
styrelse som avses i 7 kap. 5 § skollagen.
5 § Har upphävts genom förordning (2002:239).
6 § Institutet skall främja utveckling, anpassning,
framställning och distribution av läromedel för barn, ungdomar
och vuxna med funktionshinder inom det offentliga skolväsendet
samt för barn och ungdomar med funktionshinder inom motsvarande
utbildningar med enskild huvudman. I den utsträckning behoven
inte kan tillgodoses på den kommersiella läromedelsmarknaden
får institutet också på egen hand utveckla, anpassa, framställa
och distribuera sådana läromedel.
Institutet skall även informera om lämpliga läromedel som finns
på marknaden. Förordning (2004:202).
7 § Har upphävts genom förordning (2007:942).
Myndighetens ledning
8 § Generaldirektören är chef för institutet.
9 § Institutets styrelse består av högst nio ledamöter,
generaldirektören inräknad. Generaldirektören är styrelsens
ordförande.
Andra ledamöter än generaldirektören utses av regeringen för
högst fyra år.
Styrelsen utser inom sig en vice ordförande.
Styrelsens ansvar och uppgifter
10 § Styrelsen ska pröva om institutets verksamhet bedrivs
effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten.
Styrelsen ska biträda generaldirektören och föreslå
generaldirektören de åtgärder som styrelsen finner motiverade.
Styrelsen ska besluta
1. om institutets årsredovisning och budgetunderlag,
2. om åtgärder med anledning av Riksrevisionens
revisionsrapporter och den redovisning som institutet ska lämna
till regeringen enligt 10 a §,
3. föreskrifter som riktar sig till enskilda, kommuner eller
landsting, och
4. i strategiska frågor om inriktning av och resurser i
verksamheten inom ramen för gällande uppdrag och anslag.
Förordning (2007:942).
Åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsberättelse
10 a § Om Riksrevisionens revisionsberättelse över institutets
årsredovisning innehåller någon invändning, ska institutet
redovisa för regeringen vilka åtgärder institutet har vidtagit
eller avser att vidta med anledning av invändningen.
Redovisningen ska lämnas inom en månad efter det att
revisionsberättelsen överlämnats. Förordning (2007:942).
Organisation
11 § Institutets huvudkontor skall ligga i Härnösand.
Regionkontor skall finnas i Umeå, Örebro, Stockholm, Göteborg
och Malmö. Vid varje regionkontor skall det finnas en
regionchef.
Vid institutet skall det finnas sådana resurscenter som avses i
1 och 3 §§.
12 § För ledningen av utbildningen för sådana barn och ungdomar
som avses i 1 § andra stycket skall det finnas en rektor.
Förordning (2004:202).
12 a § Inom institutet finns ett läromedelsråd som skall
ansvara för att tillgången till och tillgängligheten av
läromedel för barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder
främjas.
Rådet skall se till att
1. behovsanalyser görs,
2. utvecklingsarbete bedrivs inom prioriterade områden,
3. teknikutvecklingen bevakas och att ny teknik tas till vara i
utvecklingen av läromedel för funktionshindrade,
4. forsknings- och utvecklingsarbete bevakas, samt
5. institutet ger råd till läromedelsproducenterna i fråga om
läromedel för funktionshindrade.
Rådet beslutar om fördelningen av institutets medel för
läromedelsproduktion och har ansvar för att fördela statligt
stöd till utveckling, anpassning, framställning och
distribution av läromedel för funktionshindrade.
Rådet skall fullgöra sina uppgifter på ett sätt som stimulerar
läromedelsproduktion på den kommersiella läromedelsmarknaden.
Förordning (2004:202).
12 b § Läromedelsrådet består av högst nio ledamöter.
Generaldirektören är rådets ordförande. Regeringen utser övriga
ledamöter för en bestämd tid. Förordning (2004:202).
12 c § Läromedelsrådet är beslutfört när ordföranden och minst
hälften av de övriga ledamöterna är närvarande.
Förordning (2004:202).
13 § Institutet bestämmer i övrigt självt sin organisation.
Ärendenas handläggning
14 § Generaldirektören ska avgöra ärenden som inte ska avgöras
av styrelsen, personalansvarsnämnden eller någon annan enligt
specialskoleförordningen (1995:401).
Om sådana ärenden som avses i första stycket inte behöver
avgöras av generaldirektören, får de avgöras av någon annan
tjänsteman. Hur detta ska ske anges i arbetsordningen eller i
särskilda beslut.
Andra stycket gäller inte föreskrifter och sådana ärenden som
avses i 10 § andra stycket 1 och 2. Förordning (2007:942).
Behörighet till vissa anställningar
15 § Behörig som rektor är den som uppfyller kraven i 2 kap.
2 § skollagen (1985:1100).
16 § Vid anställning av lärare vid resurscentren skall 2 kap.
3, 4 och 5 §§ skollagen (1985:1100) tillämpas.
Personalföreträdare
17 § Institutet ska tillämpa personalföreträdarförordningen
(1987:1101) i dess lydelse före den 1 januari 2008.
Förordning (2007:942).
Rådgivande organ
18 § Vid institutet skall det finnas en samrådsgrupp med
företrädare för de funktionshindrades intresseorganisationer.
Samrådsgruppens sammansättning bestäms av institutet.
Rätt att ta ut ersättning
19 § Institutet har rätt att ta ut ersättning för sådana varor
och tjänster som avses i 4 § första stycket 1-6 och 9
avgiftsförordningen (1992:191) utan den begränsning som
föreskrivs i andra stycket samma paragraf.
Överklagande
20 § Beslut som rektor eller lärare har meddelat enligt
föreskrifter i specialskoleförordningen (1995:401) får inte
överklagas. Förordning (2007:942).
2007:942
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Den upphävda verksförordningen (1995:1322) ska fortfarande
gälla för Specialpedagogiska institutet med undantag av 2, 4,
5, 11-13, 15, 17, 21, 27, 28 och 33-35 §§.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1980:624 | Förordning (1980:624) om sättet och tiden för
utbetalning av pension enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, m.m. | 1 § Med pension avses i denna förordning
a) pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, och
b) förmåner enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer, lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då
make uppbär folkpension, lagen (1969:205) om pensionstillskott
och lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat
barn. Förordning (2000:1049).
2 § Pensionen betalas ut genom Riksförsäkringsverket.
Om pensionstagaren har rätt till sådan kommunal personalpension
som betalas ut av ett för kommunerna och landstingen gemensamt
organ, skall dock annan pension än delpension betalas ut av
samma organ.
Om pensionsutbetalning till den som har rätt till statlig eller
annan tjänstepension som betalas ut av Statens pensionsverk
finns särskilda föreskrifter. Förordning (1998:1398).
3 § Pensionen skall betalas ut månadsvis genom insättning på
pensionstagarens postgiro- eller bankkonto. Riksförsäkringsverket
får besluta om utbetalning på annat sätt om särskilda förhållanden
föranleder det.
Utbetalning i ett enskilt ärende får göras på annat sätt om uppgift
om konto saknas eller det annars finns skäl till det.
Beslut om sättet för utbetalning av pension får inte överklagas.
Förordning (1994:1178).
4 § Annan pension än delpension skall kunna lyftas av
mottagaren följande datum i utbetalningsmånaden. Pension för
pensionstagare som är född någon av dagarna den 1-15 i månaden
skall kunna lyftas av mottagaren den 18 i utbetalningsmånaden.
Pension för pensionstagare som är född någon av dagarna den 16-
31 i månaden skall kunna lyftas av mottagaren den 19 i
utbetalningsmånaden.
Om utbetalningsdagen infaller på en söndag eller på en
omedelbart därpå följande helgdag, skall pensionen kunna lyftas
närmast följande vardag. Om utbetalningsdagen infaller på en
annan helgdag, på en lördag eller på midsommarafton, skall
pensionen kunna lyftas närmast föregående vardag.
Delpension skall kunna lyftas av mottagaren den 25 i
utbetalningsmånaden, i december dock den 23 i månaden. Om
nämnda dagar infaller på en söndag, annan allmän helgdag eller
lördag, skall delpensionen kunna lyftas närmast föregående
vardag. Förordning (1997:789).
5 § Riksförsäkringsverket skall besluta om sättet och tiden för
utbetalning av
1. pension till den som vistas utom riket,
2. pension på grund av frivillig försäkring,
3. det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om pension
eller om ökning av pension.
En utbetalningshandling gäller under två månader från utfärdandet.
6 § På begäran av pensionstagaren får försäkringskassan besluta att
pensionen skall betalas ut till någon annan person.
Om det finns skäl, får försäkringskassan på begäran besluta att pension
till den som är under 18 år skall utbetalas till denne. Förordning
(1984:990).
7 § Om det i fråga om en förmyndare, som ej är förordnad av domstol,
föreligger sådant förhållande som avses i 10 kap. 2 § första stycket
eller 16 kap. 12 § lagen om allmän försäkring, får försäkringskassan
besluta om utbetalning till annan än förmyndaren.
8 § Riksförsäkringsverket får meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna
i 16 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Förordning (1998:1398).
Övergångsbestämmelser
1995:1018
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1995. Under tiden den
1 oktober 1995 -- den 28 februari 1997 gäller dock, med avvikelse
från vad som anges i 4 § första stycket, att annan pension än
delpension skall kunna lyftas av mottagaren enligt följande, i den
mån detta medför tidigare utbetalning.
Utbetalningsdag i månaden
okt. 1995-- mars 1996-- okt. 1996--
Födelsedag febr. 1996 sept. 1996 febr. 1997
1--6 15 18 20
7--12 16 19 21
13--18 17 20 22
19--24 18 21 23
25--31 19 22 24
2000:1049
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Med pension i denna förordning avses även delpension som
betalas ut enligt 6 § lagen (1998:675) om införande av lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
2002:782
De upphävda föreskrifterna gäller dock fortfarande för ansökan och
utbetalning av pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m. som
avser tid före den 1 januari 2003.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:353 | Lag (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister | Inledande bestämmelse
1 § Rättsmedicinalverket får för de ändamål som anges i 3 § med
hjälp av automatiserad behandling föra ett rättspsykiatriskt
forskningsregister.
Rättsmedicinalverket är personuppgiftsansvarigt för registret.
Förhållandet till annan dataskyddsreglering
2 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för
fysiska personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän
dataskyddsförordning), här benämnd EU:s
dataskyddsförordning. Lag (2018:1998).
2 a § Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag
gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till
EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats
i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna
lag. Lag (2018:1998).
Ändamål
3 § Det rättspsykiatriska forskningsregistret får användas
endast för
1. behandling av personuppgifter för forskning inom
rättspsykiatrin, om forskningen och behandlingen har godkänts
enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser
människor, eller
2. Rättsmedicinalverkets uppföljning, utvärdering eller
kvalitetssäkring av sin verksamhet inom rättpsykiatrin
(utvecklingsarbete). Lag (2003:467).
Innehåll
4 § Det rättspsykiatriska forskningsregistret får endast
innehålla uppgifter om en person för vilken ett
rättspsykiatriskt utlåtande enligt lagen (1991:1137) om
rättspsykiatrisk undersökning, ett intyg enligt 7 § lagen
(1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller
motsvarande utlåtande eller intyg enligt äldre lagstiftning har
utfärdats.
Uppgifterna får inte föras in i registret förrän domen i det
mål i vilket utlåtandet eller intyget inhämtats har vunnit laga
kraft. Har åtalet helt ogillats får inga personuppgifter från
det brottmålet föras in i registret.
För varje person får endast de uppgifter registreras som anges
i 5-9 §§.
5 § För varje person får uppgifter om namn, personnummer eller
samordningsnummer, kön, medborgarskap, födelseland, hemkommun
och sysselsättning registreras. Lag (1999:1062).
6 § För varje person får det registreras uppgifter från det
undersökningsförfarande som avses i 4 § första stycket
beträffande
1. vilken domstol som har begärt undersökningen,
2. frihetsberövanden i målet,
3. de brott som personen är misstänkt för i målet,
4. undersökningsenhet och ansvarig undersökningsläkare,
5. undersökningens resultat och diagnostiska bedömningar,
6. förslag till påföljd, samt
7. yttrande av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala
och medicinska frågor.
7 § För varje person får det registreras sådana uppgifter ur
domen som avser
1. utgången i ansvarsdelen,
2. utdömd påföljd eller meddelad påföljdseftergift, och
3. beslut om utvisning enligt 8 a kap. utlänningslagen
(2005:716). Lag (2022:1017).
8 § För varje person som har överlämnats till rättspsykiatrisk
vård, dömts till fängelse eller sluten ungdomsvård får
uppgifter om vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk
vård registreras.
Uppgifter enligt första stycket får avse
1. tidpunkt när vården har påbörjats, avbrutits och upphört,
2. på vilka sjukvårdsinrättningar personen har vårdats, samt
3. vilka diagnoser som har ställts i samband med utskrivning.
Lag (2000:362).
9 § För varje person som har dömts till fängelse får, när
verkställigheten helt eller delvis har skett enligt
fängelselagen (2010:610), uppgifter registreras om när
verkställigheten har påbörjats respektive avslutats samt när
villkorlig frigivning och avbrott i verkställigheten har
skett. Lag (2010:626).
9 a § För varje person som har dömts till sluten ungdomsvård
får, när verkställigheten har skett enligt lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård, uppgifter registreras om
när verkställigheten har påbörjats respektive avslutats samt
när avbrott i verkställigheten har skett. Lag (2000:362).
Uppgiftsskyldighet
10 § Socialstyrelsen, Kriminalvården respektive Statens
institutionsstyrelse skall lämna uppgifter enligt 6 § 7, 8 §, 9 §
och 9 a § till det rättspsykiatriska forskningsregistret.
Lag (2005:982).
Direktåtkomst
11 § Endast Rättsmedicinalverket får ha direktåtkomst till
uppgifter i det rättspsykiatriska forskningsregistret.
Information
12 § När personuppgifter i ett mål första gången
registreras i det rättspsykiatriska forskningsregistret ska
Rättsmedicinalverket lämna information om behandlingen till
den registrerade.
Utöver vad som framgår av artikel 14 i EU:s
dataskyddsförordning ska informationen innehålla upplysningar
om
1. de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller för
behandlingen,
2. bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning och lagen
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning om den registrerades rätt till
skadestånd, och
3. de begränsningar i fråga om tillgång till uppgifter,
utlämnande av uppgifter på medium för automatiserad
behandling och bevarande av uppgifter som gäller för
behandlingen. Lag (2018:1998).
Utlämnande av uppgifter
13 § Rättsmedicinalverket skall till Socialstyrelsen,
Kriminalvården och Statens institutionsstyrelse på
medium för automatiserad behandling lämna de uppgifter som är
nödvändiga för att dessa myndigheter skall kunna lämna
uppgifter enligt 10 § till det rättspsykiatriska
forskningsregistret.
Uppgifter från det rättspsykiatriska forskningsregistret får,
utöver vad som sägs i första stycket, lämnas ut på medium för
automatiserad behandling endast om uppgifterna skall användas
för det ändamål som anges i 3 § 1. Lag (2005:982).
Sekretess
14 § I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns
bestämmelser om begränsningar i rätten att lämna ut uppgifter
från det rättspsykiatriska forskningsregistret. Lag (2009:482).
15 § Har upphävts genom lag (2018:1998).
16 § Har upphävts genom lag (2018:1998).
Övergångsbestämmelser
2000:362
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. De nya bestämmelserna
skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2000.
2014:196
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2014.
2. Vid tillämpningen av 7 § 3 ska med beslut som där nämns
likställas motsvarande beslut enligt äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:126 | Tillkännagivande (2001:126) om EG-förordningar med anledning av
lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner | Regeringen tillkännager enligt 15 § lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner att Europeiska gemenskapen har
beslutat följande förordningar om ekonomiska sanktioner för
vilka straffansvar gäller här i landet direkt enligt 8 § andra
stycket samma lag.
1. Rådets förordning (EEG) nr 3541/92 av den 7 december 1992 om
förbud mot att tillmötesgå irakiska krav i samband med kontrakt
och transaktioner som omfattas av FN:s säkerhetsråds resolution
661 (1990) och därmed förknippade resolutioner (EGT L 361,
10.12.1992, s. 1, Celex 31992R3541).
2. Rådets förordning (EEG) nr 3275/93 av den 29 november 1993
om förbud mot att tillmötesgå krav i samband med kontrakt och
transaktioner som omfattas av Förenta nationernas säkerhetsråds
resolution 883 (1993) och därmed förknippade resolutioner (EGT
L 295, 30.11.1993, s. 4, Celex 31993R3275).
3. Rådets förordning (EG) nr 1264/94 av den 30 maj 1994 om
förbud mot att fullgöra de haitiska myndigheternas krav vad
avser avtal och transaktioner som omfattas av åtgärder enligt
Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner 917 (1994), 841
(1993), 873 (1993) och 875 (1993) (EGT L 139, 2.6. 1994, s. 4,
Celex 31994R1264).
4. Rådets förordning (EG) nr 1733/94 av den 11 juli 1994 om
förbud mot att fullgöra krav avseende avtal och transaktioner
som omfattas av Förenta nationernas säkerhetsråds resolution
757 (1992) och därtill knutna resolutioner (EGT L 182,
16.7.1994, s. 1, Celex 31994R1733).
5. Rådets förordning (EG) nr 2465/96 av den 17 december 1996 om
avbrytande av de ekonomiska och finansiella förbindelserna
mellan Europeiska gemenskapen och Irak (EGT L 337, 27.12.1996,
s. 1, Celex 31996R2465).
6. Rådets förordning (EG) nr 926/98 av den 27 april 1998 om att
inskränka vissa ekonomiska förbindelser med Förbundsrepubliken
Jugoslavien (EGT L 130, 1.5.1998, s. 1, Celex 31998R0926).
7. Rådets förordning (EG) nr 1705/98 av den 28 juli 1998 om
avbrytande av vissa ekonomiska förbindelser med Angola för att
få "União Nacional para a Independência Total de Angola"
(Unita) att uppfylla sina skyldigheter i fredsprocessen samt om
upphävande av rådets förordning (EG) nr 2229/97 (EGT L 215,
1.8.1998, s. 1, Celex 31998R1705).
8. Rådets förordning (EG) nr 1081/2000 av den 22 maj 2000 om
förbud mot försäljning, leverans och export till Burma/Myanmar
av utrustning som kan användas i det inre förtrycket eller för
terrorhandlingar och om frysande av tillgångar som innehas av
vissa personer med anknytning till viktiga offentliga tjänster
i Burma/Myanmar (EGT L 122, 24.5.2000, s. 29, Celex
32000R1081).
9. Rådets förordning (EG) nr 1745/2000 av den 3 augusti 2000 om
import till gemenskapen av oslipade diamanter från Sierra Leone
(EGT L 200, 8.8.2000, s. 21, Celex 32000R1745).
10. Rådets förordning (EG) nr 2488/2000 av den 10 november 2000
om fortsatt frysande av tillgångar med anknytning till Slobodan
Milosevic och med honom associerade personer och om upphävande
av förordningarna (EG) nr 1294/1999 och (EG) nr 607/2000 samt
artikel 2 i förordning (EG) nr 926/98 (EGT L 287, 14.11.2000,
s. 19, Celex 32000R2488).
11. Rådets förordning (EG) nr 467/2001 av den 6 mars 2001 om
förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan,
skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av
tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna
i Afghanistan och om upphävande av förordning (EG) nr 337/2000
(EGT L 67, 9.3.2001, s. 1, Celex 32001R0467).
Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivande (2000:898) om
EG-förordningar med anledning av lagen (1996:95) om vissa
internationella sanktioner.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:966 | Lag (2009:966) om Försvarsunderrättelsedomstol | Försvarsunderrättelsedomstolens uppgifter
1 § Försvarsunderrättelsedomstolen ska pröva frågor om
tillstånd till signalspaning enligt lagen (2008:717) om
signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.
Försvarsunderrättelsedomstolens sammansättning
2 § Försvarsunderrättelsedomstolen består av en ordförande, en
eller högst två vice ordförande samt minst två och högst sex
särskilda ledamöter.
Ledamöterna ska vara svenska medborgare och får inte vara
underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken. Innan en ledamot börjar tjänstgöra
i domstolen, ska han eller hon ha avlagt domared.
I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns
bestämmelser om utnämning av ordförande i domstolen. Vice
ordförande och särskilda ledamöter förordnas av regeringen för
fyra år. Lag (2010:1399).
3 § Ordföranden och vice ordförandena ska vara lagfarna och
ha erfarenhet av tjänstgöring som domare. Övriga ledamöter
ska ha särskild kunskap om förhållanden av betydelse för
domstolens verksamhet.
4 § Är ordföranden förhindrad att tjänstgöra, inträder en
vice ordförande i ordförandens ställe.
Integritetsskyddsombud
5 § Ett integritetsskyddsombud ska bevaka enskildas
integritetsintresse i mål vid domstolen. Ombudet har rätt att
ta del av det som förekommer i målet och att yttra sig.
6 § Regeringen förordnar för minst fyra år i sänder personer
som kan tjänstgöra som integritetsskyddsombud. Under
fyraårsperioden får vid behov ytterligare personer förordnas
för återstående del av perioden.
Ett integritetsskyddsombud ska vara svensk medborgare och ska
vara eller ha varit advokat eller ha varit ordinarie domare.
Ett integritetsskyddsombud får inte vara i konkurstillstånd
eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Regeringen ska inhämta förslag på lämpliga kandidater från
Sveriges advokatsamfund och Domarnämnden.
Ett integritetsskyddsombud får trots att regeringens
förordnande har upphört slutföra pågående uppdrag.
7 § I fråga om ersättning till integritetsskyddsombud
tillämpas 21 kap. 10 § första och andra styckena
rättegångsbalken.
8 § Den som förordnats som integritetsskyddsombud i ett mål
får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått kännedom
om i målet.
Domförhet
9 § Försvarsunderrättelsedomstolen är domför med ordförande
och två särskilda ledamöter. Fler än tre ledamöter får inte
delta i ett avgörande.
10 § Ordföranden får ensam på Försvarsunderrättelsedomstolens
vägnar
1. företa förberedande åtgärder och besluta om avskrivning,
och
2. pröva frågor enligt 5 a § tredje stycket lagen (2008:717)
om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet om
tillstånd i pågående och tillståndsprövade
inhämtningsuppdrag, om prövningen är av enkel beskaffenhet
och endast avser tillgång till signalbärare eller användning
av sökbegrepp som inte är direkt hänförliga till viss fysisk
person.
Ordföranden får förordna en lagfaren tjänsteman vid domstolen
att ensam på domstolens vägnar vidta förberedande åtgärder.
Handläggningen i Försvarsunderrättelsedomstolen
11 § Om inte annat följer av denna lag gäller 3-5, 8, 14, 16-
26, 29-32 och 38-53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) i
tillämpliga delar vid förfarandet i domstolen.
12 § När en ansökan om tillstånd till signalspaning har
kommit in till domstolen, ska domstolen så snart som möjligt
utse ett integritetsskyddsombud i målet och hålla ett
sammanträde. Vid sammanträdet ska ansökande myndighet och
integritetsskyddsombudet närvara. Domstolen får förordna att
annan som kan lämna upplysningar av betydelse för prövningen
får närvara vid sammanträdet.
Om ärendet är så brådskande att ett dröjsmål allvarligt
skulle riskera syftet med ansökan, får sammanträde hållas och
beslut fattas utan att ett integritetsskyddsombud har varit
närvarande eller annars fått tillfälle att yttra sig.
När ett beslut enligt 10 § första stycket 2 har fattats av
ordföranden på domstolens vägnar ska det
integritetsskyddsombud som varit närvarande vid prövningen av
det inhämtningsuppdrag till vilket beslutet är hänförligt
underrättas.
13 § Det förfarande som föreskrivs i 12 § ska tillämpas även
i fråga om ansökningar om kompletterande tillstånd enligt 5 a
§ tredje stycket lagen (2008:717) om signalspaning i
försvarsunderrättelseverksamhet och vid anmälan enligt 5 b §
andra stycket samma lag.
14 § Utöver vad som följer av 16 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) om möjlighet för rätten att förordna om
begränsningar av offentligheten vid muntlig förhandling, får
rättens ordförande innan en förhandling inleds förordna att
förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar, om det står
klart att en uppgift för vilken det hos domstolen gäller
sådan sekretess som avses i offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) kommer att uppenbaras om förhandlingen är
offentlig.
15 § I fråga om omröstning gäller 16 kap. rättegångsbalken i
tillämpliga delar.
16 § Att Försvarsunderrättelsedomstolens beslut i frågor som
rör signalspaning inte får överklagas framgår av 13 § lagen
(2008:717) om signalspaning i
försvarsunderrättelseverksamhet. Inte heller domstolens
beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:633 | Lag (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar | 1 § Författningar som har beslutats av riksdagen eller
regeringen eller av en myndighet under regeringen eller
riksdagen ska kungöras enligt denna lag, om inte annat följer
av 2 §. Detsamma gäller de internationella överenskommelser och
de ändringar i sådana som enligt författning ska gälla som
svensk rätt.
Med författningar ska i denna lag förstås lagar, förordningar
och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas
som föreskrifter.
Rättsakter som innefattar föreskrifter beslutade av Europeiska
unionen och som enligt lagen (1994:1500) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen gäller här i
landet, kungörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Lag (2010:1425).
2 § I fråga om andra författningar än lagar gäller att 4-9 §§
inte tillämpas på en författning
1. som på grund av offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) inte får lämnas ut till envar eller
2. som endast reglerar en statlig myndighets inre
förhållanden eller förhållandet mellan statliga myndigheter
inbördes, förutsatt att författningen inte innehåller något
som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för
berörda arbetstagares eller uppdragstagares rättsställning.
Regeringen får meddela föreskrifter om att följande
föreskrifter inte behöver kungöras på det sätt som anges i
9 §:
1. Föreskrifter som avses i 41 § väglagen (1971:948).
2. Lokala trafikföreskrifter.
3. Föreskrifter med särskilda trafikregler som har meddelats
av en statlig väghållningsmyndighet.
4. Föreskrifter som avses i 3 kap. 11 § ordningslagen
(1993:1617).
5. Föreskrifter om förbud mot eldning utomhus och liknande
förebyggande åtgärder mot brand som har meddelats av en
länsstyrelse.
Regeringen får också meddela föreskrifter om att föreskrifter
om högsta tillåtna färdhastighet eller om bärighetsklasser
för vägar inte behöver kungöras på det sätt som anges i 6 §.
Lag (2016:500).
3 § För kungörande av författningar skall finnas
1. Svensk författningssamling,
2. författningssamlingar för centrala myndigheter under
regeringen,
3. författningssamlingar för riksdagsförvaltningen och
för förvaltningsmyndigheter under riksdagen,
4. en författningssamling för varje län. Lag (2000:421).
4 § Lagar och förordningar ska kungöras i Svensk
författningssamling.
Om möjligheten att överblicka författningsmaterialet
underlättas eller det finns andra särskilda skäl, får
regeringen bestämma att en av regeringen beslutad författning
i stället ska kungöras i någon annan angiven
författningssamling. Om det finns synnerliga skäl, får
regeringen bestämma att en sådan författning ska kungöras i
någon annan angiven publikation.
Om utomordentliga förhållanden kräver det får regeringen
besluta att en författning ska kungöras på något annat sätt
än som anges i första stycket. Den tid som annars räknas från
kungörande i Svensk författningssamling ska då i stället
räknas från det kungörande som regeringen beslutat.
Lag (2016:500).
5 § Regeringen ska se till att Svensk författningssamling
publiceras elektroniskt på en särskild webbplats.
En författning ska anses kungjord när den har publicerats i
Svensk författningssamling på webbplatsen.
Lag (2016:500).
6 § Författningar som beslutas av centrala myndigheter under
regeringen skall kungöras i den författningssamling som
myndigheten enligt regeringens beslut låter ge ut eller, om en
sådan författningssamling saknas, i någon annan av regeringen
bestämd författningssamling som ges ut genom en central
myndighets försorg.
Om författningen skall gälla endast inom ett eller några län,
kan myndigheten besluta att författningen i stället skall
kungöras i det berörda länets författningssamling.
Om det inte finns någon författningssamling i vilken
kungörandet kan ske, skall författningen kungöras i Svensk
författningssamling. I övrigt får en sådan författning som
avses i första stycket kungöras i Svensk författningssamling
endast när det av särskilda skäl anses vara den lämpligaste
åtgärden. Lag (2003:244).
7 § Regeringen får medge att central myndighet under regeringen kungör
författning på annat sätt än i författningssamling. Sådant medgivande
får dock lämnas endast om det finns synnerliga skäl.
8 § Författningar som beslutas av riksdagsförvaltningen skall
kungöras i en författningssamling som riksdagsförvaltningen låter utge.
Författningar som beslutas av en förvaltningsmyndighet under riksdagen
skall kungöras i en författningssamling som utges genom myndighetens
försorg eller på annat sätt som riksdagen föreskriver. Lag (2000:421).
9 § Författningar som beslutas av en länsstyrelse eller av
någon annan regional eller lokal statlig myndighet som är
underordnad regeringen skall kungöras i författningssamlingen
för det län inom vilket myndigheten har sitt säte. Länets
författningssamling ges ut genom länsstyrelsens försorg.
Om utomordentliga förhållanden kräver det, kan regeringen medge
att författningen kungörs på något annat sätt än i länets
författningssamling. Lag (2003:244).
10 § Om kungörandet av kommunala författningar gäller vad som
är särskilt föreskrivet. Lag (2003:244).
11 § Finns bestämmelse om att viss författning skall kungöras på annat
sätt än som följer av denna lag skall även den bestämmelsen gälla.
På kungörande i ortstidning enligt bestämmelse som avses i första
stycket skall 3 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos
myndighet m.m. ha motsvarande tillämpning. Lag (1977:714).
12 § Om författning, som har kungjorts i författningssamling
som avses i denna lag, upphävs eller ändras efter överklagande,
skall den myndighet som har ombesörjt kungörandet låta kungöra
upphävandet eller ändringen i de former i vilka författningen
ursprungligen kungjordes. Lag (2003:244).
13 § Av författning skall framgå när den träder i kraft.
14 § Om det i en författning föreskrivs att en internationell
överenskommelse eller en ändring i en sådan skall gälla som svensk rätt,
skall överenskommelsen eller ändringen kungöras på samma sätt som
författningen. Om det är lämpligare, får regeringen dock bestämma att
överenskommelsen eller ändringen i stället skall kungöras på något annat
sätt. Var kungörandet i sådant fall sker skall ges till känna i den
författningssamling där författningen har kungjorts.
Är en överenskommelse avfattad på mer än ett språk, får den myndighet
som utfärdar författningen besluta att endast en text skall kungöras.
Finns en svensk text, skall denna kungöras. En text som enligt
överenskommelsen skall ha vitsord framför alla de andra, får inte
utelämnas.
Om en utländsk text har utelämnats vid kungörandet av en
överenskommelse, skall uppgift därvid lämnas om var denna text finns
tillgänglig.
En överenskommelse som inte har svensk text skall kungöras tillsammans
med en svensk översättning, om inte särskilda skäl föranleder något
annat.
Om kungörandet i övrigt i författningssamlingar som avses i denna lag av
annat än författningar gäller vad som är särskilt föreskrivet.
Lag (1989:935).
Övergångsbestämmelser
1989:935
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
Genom denna lag upphäves lagen (1894:44 s. 1) angående tiden för
allmänna författningars trädande i kraft.
Vad i lag eller annan författning föreskrives om kungörande i länets
allmänna kungörelser eller länskungörelserna av författning skall från
och med denna lags ikraftträdande avse kungörande i länets
författningssamling.
2016:500
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016 i fråga om 2 §
och i övrigt den dag som regeringen bestämmer.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för författningar
som har utfärdats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:840 | Kungl. Maj:ts Kungörelse (1974:840)
om statsbidrag till färdtjänst | 1 § Landstingskommun och kommun erhåller statsbidrag till kostnader för
färdtjänst enligt denna kungörelse.
2 § Statsbidrag utgår till kostnader för färdtjänst åt personer som på
grund av handikapp har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen
hand eller anlita allmänna kommunikationer.
Till kostnader för resor till grundskola eller gymnasieskola utgår
statsbidrag endast om utbildningen sker inom ramen för kommunal eller
annan vuxenutbildning. Statsbidrag utgår ej till kostnader för resor i
samband med deltagande i förskoleverksamhet enligt 5 § lagen (1976:381)
om barnomsorg. Förordning (1980:786).
3 § Statsbidrag utgår, såvida inte annat följer av det tekniska
beräkninssättet enligt 3 a §, med 35 procent av landstingskommunens
eller kommunens bruttodriftkostnader för färdtjänsten, inberäknat
kostnaderna för arbetsledande personal. I kostnaderna inräknas inte
utgifter som ersätts av någon annan kommun eller av den allmänna
försäkringskassan.
Statsbidrag utgår för kalenderår i efterskott. Förordning (1980:786).
3 a § Statsbidraget till viss landstingskommun eller kommun får för
varje invånare som är 65 år eller äldre i kommunen överstiga
statsbidraget för föregående bidragsår med högst ett visst beräknat
belopp. Detta belopp beräknas genom att det genomsnittliga statsbidraget
för varje invånare som är 65 år eller äldre för hela riket under
föregående bidragsår fördubblas och multipliceras med det tal som anger
den relativa ökningen av konsumentprisindex under bidragsåret.
Förordning (1980:786).
4 § Frågor om statsbidrag prövas av socialstyrelsen.
Ansökan om statsbidrag ges in till socialstyrelsen senast den 1 april
året efter det år för vilket bidrag söks. Ansökan skall innehålla
uppgifter om de grunder efter vilka färdtjänst beviljas samt uppgifter
om utgifter och inkomster för verksamheten.
Statsbidrag utbetalas av socialstyrelsen. Förordning (1979:1007).
5 § Socialstyrelsen meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen av
denna kungörelse.
Övergångsbestämmelser
1990:489
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1990, då kungörelsen
(1974:840) om statsbidrag till färdtjänst skall upphöra att gälla. Den
upphävda kungörelsen gäller dock fortfarande i fråga om statsbidrag som
avser tiden före den 1 januari 1990.
2. Den nya förordningen tillämpas i fråga om statsbidrag som avser tiden
från och med år 1990. Bidrag för servicelinjer enligt den nya
förordningen lämnas dock endast för tid efter ikraftträdandet.
3. Vid tillämpningen av det tekniska beräkningssättet enligt 4 § den nya
förordningen görs för bidragsåret 1990 jämförelse med bidrag som lämnats
för bidragsåret 1989 enligt den upphävda kungörelsen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2005:647 | Riksbankens föreskrifter (2005:647) om minnesmynt på femtio
kronor | Fullmäktige i Riksbanken föreskriver med stöd av 5 kap. 1 §
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank att minnesmynt på femtio
kronor skall ges ut samt att mynten skall ha följande storlek,
beskaffenhet och utseende.
1 § Med anledning av 150-årsminnet av Sveriges första frimärke
skall ett minnesmynt med nominella värdet av femtio kronor ges
ut.
2 § Minnesmyntet skall tillverkas av en legering känd som
"Nordic Gold" och som består av 89 % koppar, 5 % aluminium,
5 % zink och 1 % tenn samt ha en vikt av 22 gram och en diameter
av 36 mm. Avvikelsen från den nominella vikten får vid
uppvägning av etthundra mynt vara högst 22 gram.
3 § Minnesmyntet skall ha följande prägel.
På framsidan i mitten ett fyra skillingbanco frimärke med
omskrift i en ram "SVERIGES FÖRSTA FRIMÄRKE 150 ÅR" samt till
vänster årtalet "1855" och till höger "2005". Till vänster
om texten "150 ÅR" bokstaven "E" som anger myntningsorten
och till höger "H" som är begynnelsebokstaven i
riksbankschefens efternamn.
På frånsidan en bild av ett bevingat brev som flyger över ett
landskap med hus och skog avbrutet av en väg genom landskapet.
På brevet finns ett posthorn avbildat. Till höger
valörbeteckningen 50 KR.
Randen skall vara slät.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:78 | /r1/ Tillkännagivande (1989:78)
om kungörande m. m. i fråga om konventionen den 11 april 1980 angående
avtal om internationella köp; | Förenta nationernas konvention den 11 april 1980 angående avtal om
internationella köp, som för Sveriges del med vissa undantag har trätt i
kraft den 1 januari 1989/n1/, har kungjorts genom publicering i Sveriges
överenskommelser med främmande makter (SÖ 1987:87) i dess lydelse på
originalspråken arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och
spanska. En översättning av konventionen till svenska finns intagen i
bilaga till lagen (1987:822) om internationella köp.
Konventionen kommer den 1 augusti 1989 att vara i kraft i förhållande
till de främmande stater som förtecknats i det följande.
________________________________________________________________________
Stat Dag för konventionens Förklaringar och reservationer
ikraftträdande i för-
hållande till staten
________________________________________________________________________
Amerikas För- 1988-01-01 I enlighet med artikel 95 skall
enta stater punkt 1) b) i artikel 1 inte
vara bindande för Förenta
staterna.
Argentina 1988-01-01 I enlighet med artiklarna 12 och
96 skall de bestämmelser i
artikel 11, artikel 29 och del
II i konventionen, som tillåter
att köpeavtal ingås, ändras
eller upphör genom
överenskommelse i annan än
skriftlig form eller att anbud,
antagande svar eller någon annan
viljeförklaring görs i annan än
skriftlig form, inte gälla när
en part har sitt affärsställe i
Argentinska Republiken.
Australien 1989-04-01 Konventionen skall tillämpas på
alla australiska stater och
kontinentala territorier samt på
alla utomkontinentala
territorier med undantag av
territorierna Julön, Cocos-
(Keeling-) öarna
samt Ashmore- och Cartier-öarna.
Egypten 1988-01-01 --
Finland 1989-01-01 I enlighet med artikel 92 skall
Finland inte vara bundet av del
II i konventionen (avtalsdelen).
I enlighet med artikel 94, i
förhållande till Sverige enligt
första stycket och i övrigt
enligt andra stycket, skall
konventionen inte tillämpas på
köpeavtal då parterna har sina
affärsställen i Finland,
Sverige, Danmark, Island eller
Norge.
Frankrike 1988-01-01 --
Italien 1988-01-01 --
Jugoslavien 1988-01-01 --
Kina 1988-01-01 Folkrepubliken Kina anser sig
inte bunden av punkt 1) b) i
artikel 1, artikel 11 och de
bestämmelser i konventionen som
avser innehållet i artikel 11.
Lesotho 1988-01-01 --
Mexiko 1989-01-01 --
Norge 1989-08-01 I enlighet med artikel 92 skall
Norge inte vara bundet av del II
i konventionen (avtalsdelen).
I enlighet med artikel 94, i
förhållande till Finland och
Sverige enligt första stycket
och i övrigt enligt andra
stycket, skall konventionen inte
tillämpas på köpeavtal då
parterna har sina affärsställen
i Norge, Danmark, Finland,
Island eller Sverige.
Syrien 1988-01-01 --
Ungern 1988-01-01 Ungerska Folkrepubliken anser
Allmänna villkor för leverans av
varor mellan organisationer i
stater som är medlemmar av Rådet
för ömsesidigt ekonomiskt
bistånd/GCD CMEA, 1968/1975,
1979 års version/ vara
underkastade bestämmelserna i
artikel 90 i konventionen;
Ungerska Folkrepubliken
förklarar att i enlighet med
artiklarna 12 och 96 i
konventionen skall de
bestämmelser i artikel 11,
artikel 29 eller del II i
konventionen, som tillåter att
köpeavtal ingås, ändras eller
upphör genom överenskommelse i
annan än skriftlig form eller
att anbud, antagande svar eller
någon annan viljeförklaring görs
i annan än skriftlig form, inte
gälla när en part har sitt
affärsställe i Ungerska
Folkrepubliken.
Zambia 1988-01-01 --
Österrike 1989-01-01 --
Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivandet (1988:844) om
kungörande m.m. i fråga om konventionen den 11 april 1980 angående avtal
om internationella köp.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:706 | Förordning (2001:706) om behandling av personuppgifter i Arbetsmiljöverkets informationssystem om arbetsskador | Förordningens tillämpningsområde
1 § Denna förordning tillämpas vid behandling av
personuppgifter i Arbetsmiljöverkets informationssystem om
arbetsskador om behandlingen är helt eller delvis
automatiserad.
Förhållandet till personuppgiftslagen
2 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av
personuppgifter i informationssystemet, om inte annat följer av
denna förordning.
I lagen (2001:99) om den officiella statistiken och
förordningen (2001:100) om den officiella statistiken finns
bestämmelser om behandling av personuppgifter.
En registrerad har inte rätt att motsätta sig sådan behandling
som är tillåten enligt denna förordning.
Personuppgiftsansvar
3 § Arbetsmiljöverket är personuppgiftsansvarig för
behandlingen av personuppgifter i informationssystemet.
Ändamål
4 § Ändamålet med behandlingen av personuppgifter i
informationssystemet är att ge underlag för arbetet med att
förebygga arbetsskador.
Vilka personuppgifter som får behandlas
5 § De personuppgifter får behandlas som behövs för
- registrering av arbetsskador,
- bearbetning av uppgifter om registrerade arbetsskador,
- framställning av statistik,
- skadeutredningar,
- tillsynsverksamhet,
- forskning och undervisning,
- planering, uppföljning och utvärdering av förebyggande arbete
mot arbetsskador, och
- fullgörande av underrättelseskyldighet som följer av lag
eller annan författning.
Behandling av känsliga personuppgifter
6 § Bara sådana känsliga personuppgifter som rör hälsa får
behandlas och det får ske endast om behandlingen är
oundgängligen nödvändig för de ändamål som anges i 4 §.
Utan hinder av bestämmelsen i 13 § personuppgiftslagen
(1998:204) får uppgifter om språktillhörighet behandlas.
Rättelse och skadestånd
7 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse
och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt
denna förordning.
Överklagande
8 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om
överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut om rättelse enligt 7 § och om avslag på ansökan om
information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får dock
inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:184 | Förordning (1984:184) om försöksverksamhet med
handläggningen av mål om betalningsföreläggande | 1 § Försöksverksamhet enligt denna förordning skall äga rum vid
Handens, Huddinge, Sollentuna, Stockholms, Södra Roslags, Uppsala,
Norrköpings, Kalmar, Helsingborgs, Malmö, Göteborgs, Karlstads,
Sundsvalls, Östersunds, Umeå och Luleå tingsrätter. Vid dessa
tingsrätter gäller denna förordning jämte förordningen (1979:572) med
tingsrättsinstruktion.
2 § Domstolsbiträden, som har vunnit tillräcklig kunskap och
erfarenhet och som har genomgått av domstolsverket föreskriven
utbildning, får med de undantag som framgår av andra stycket förordnas
att på eget ansvar handlägga mål om betalningsföreläggande.
Ett förordnande enligt första stycket omfattar inte
1. avvisningsbeslut,
2. beslut om att hänskjuta målet eller del av det till rättegång,
3. mål, vari ansökan har återkallats eller förfallit och gäldenären
har framställt kostnadsyrkande,
4. mål med utländsk juridisk person som part,
5. mål som i övrigt är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller
vars handläggning av annan orsak kräver särskild kunskap eller
erfarenhet.
3 § Förordnanden meddelas vid Stockholms, Göteborgs eller Malmö
tingsrätt av tingsrätten och annars av hovrätten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:670 | Förordning (1995:670) om märkning av skor | Förordningens ändamål
1 § Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att
genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av
den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och
andra författningar beträffande märkning av material som
används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i
detaljistledet, i lydelsen enligt rådets direktiv 2013/15/EU.
Förordning (2021:686).
Förordningens tillämpningsområde
2 § Förordningen gäller sådana skor som avses i 1 § lagen
(1995:669) om märkning av skor.
Konsumentverket får meddela föreskrifter om att lagen om
märkning av skor och denna förordning inte skall tillämpas på
vissa slags skor.
Definitioner
3 § I denna förordning avses med
skor: sådana produkter som anges i 2 § lagen (1995:669) om
märkning av skor,
huvudbeståndsdelar: ovandel, foder och bindsula samt slitsula
på en sko,
leverantör: tillverkaren eller dennes representant inom
unionen eller, om tillverkaren eller representanten inte är
etablerad inom unionen, den som först släpper ut skorna på
unionsmarknaden,
återförsäljare: den som säljer skor till konsumenter.
Förordning (2012:470).
Märkning
4 § Vid försäljning av skor till konsumenter skall det lämnas
informa tion genom märkning om det material som används i
huvudbeståndsdelarna av skorna. Leverantören ansvarar för att
märkning sker och för att de uppgifter den innehåller är
korrekta. Återförsäljarna är skyldiga att kontrollera att de
skor de säljer är märkta på föreskrivet sätt.
Närmare föreskrifter om märkningsskyldigheten får meddelas av
Konsumentverket.
Informationsskyldighet
5 § Konsumentverket ska se till att konsumenterna ges
information om innebörden av de symboler som finns i
direktivet. Förordning (2012:470).
Tillsyn
Tillsynsmyndighet
6 § Konsumentverket skall se till att föreskrifterna i denna
förordning och de föreskrifter som meddelats med stöd av
förordningen följs.
6 a § Konsumentverket är marknadskontrollmyndighet och utövar
marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om
marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om
ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG)
nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 över att produkter
överensstämmer med kraven i direktiv 94/11/EG.
Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att
besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i
lagen (1995:669) om märkning av skor. Förordning (2022:1155).
Upplysningsskyldighet
7 § En leverantör eller återförsäljare som tillhandahåller skor
som är avsedda för konsumenter är skyldig att på begäran lämna
Konsumentverket sådana upplysningar, handlingar, varuprover och
liknande som behövs för tillsynen.
Kostnader för provtagning och undersökning av skor
8 § En leverantör är skyldig att betala Konsumentverkets
kostnader för provtagning och undersökning av skor, om skorna
vid en kontroll visar sig inte uppfylla de krav som anges i
4 §.
Övergångsbestämmelser
1995:670
1. Denna förordning träder i kraft den 23 mars 1996.
2. I fråga om lagerhållna artiklar som har fakturerats eller
levererats till en återförsäljare före den 23 mars 1996 skall
dock förordningen inte tillämpas förrän den 23 september 1997.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1986:449 | Förordning (1986:449) med instruktion för
riksrevisionsverket | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på
riksrevisionsverket.
Uppgifter
2 § Riksrevisionsverket är central förvaltningsmyndighet för revision
och redovisning samt därmed sammanhängande frågor inom
statsverksamheten.
3 § I fråga om revision skall verket bedriva förvaltningsrevision och
redovisningsrevision.
Det åligger därvid verket särskilt att
1. granska den statliga verksamheten och se till att den bedrivs
effektivt,
2. granska myndigheternas redovisning i syfte att bedöma om den är
rättvisande och varje år avge revisionsberättelser över denna
granskning, om regeringen inte föreskriver annat,
3. i den omfattning som behövs granska hur bidrag av statsmedel används
av mottagare av sådana bidrag, i den mån mottagaren är
redovisningsskyldig för bidragen gentemot statsverket eller särskilda
föreskrifter meddelats om bidragens användning,
4. granska taxor och avgifter i statlig verksamhet,
5. granska hur den statliga upphandlingen bedrivs och verka för
samordning av denna,
6. följa myndigheternas tillämpning av kungörelsen (1970:641) om
begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar
eller råd.
Verkets granskning av affärsverkens redovisning skall ske mot ersättning
som verket fastställer.
4 § I fråga om redovisning och därmed sammanhängande frågor åligger det
verket särskilt att
1. utveckla metoder för ekonomisk styrning såsom verksamhetsplanering,
budgetering, redovisning och resultatanalys inom statsförvaltningen,
2. se till att redovisningssystemen är ändamålsenliga,
3. handha den löpande riksredovisningen och för varje budgetår redovisa
utfallet av statsbudgeten,
4. kontrollera statsverkets checkräkning i riksbanken,
5. göra beräkningar över statsbudgetens inkomster och prognoser över
utfallet av statsbudgeten,
6. utarbeta statistik över statens finanser,
7. besluta om inordnande av myndighet i redovisningsgrupp inom den
statliga redovisningsorganisationen.
5 § Verket får meddela föreskrifter om den statliga redovisningen.
6 § Verket skall i den omfattning som behövs anordna och medverka vid
utbildning av personal för redovisnings- och revisionsverksamhet samt
därmed sammanhängande frågor inom statsförvaltningen.
7 § Verket prövar anmärkningar som uppkommer vid räkenskapsgranskning
inom verket enligt förordningen (1961:313) om förfarandet i
anmärkningsmål.
Verket får meddela föreskrifter om rättelse av sådana felaktigheter som
inte föranlett någon särskild anmärkning.
8 § Verket skall varje år till regeringen lämna
1. beräkningar av statsbudgetens inkomster för nästkommande budgetår,
avsedda som underlag för inkomstberäkningen i budgetpropositionen,
2. reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster för nästkommande
budgetår avsedd som underlag för inkomstberäkningen i
kompletteringspropositionen,
3. prognoser över utfallet av statsbudgeten enligt vad regeringen
särskilt föreskriver,
4. redovisning av statsbudgetens utfall för det senaste budgetåret,
5. verksamhetsberättelse för det senaste budgetåret, vilken även skall
lämnas till riksdagens revisorer,
6. revisionsberättelser över granskning av affärsverkens redovisning
enligt 3 § 2.
9 § Revisionsberättelse enligt 3 § 2 som inte avser något affärsverk
skall lämnas till den granskade myndigheten senast fem månader efter
utgången av det räkenskapsår berättelsen avser.
10 § Om verket vid sin granskning finner att ett visst förhållande bör
påtalas, skall verket i första hand vända sig till den myndighet som
berörs eller till någon annan myndighet, som har ansvar för den
granskade verksamheten. Bedömer verket att en sådan åtgärd inte är
tillräcklig, skall verket anmäla frågan till regeringen.
11 § Verket har rätt att från andra myndigheter utan dröjsmål få ut de
handlingar och få de upplysningar och uppgifter som verket behöver för
sin granskning.
Om handlingens, upplysningens eller uppgiftens innehåll är av sådan
natur att det inte utan synnerliga skäl bör komma till någon annans
kännedom, skall myndigheten snarast låta regeringen pröva frågan.
12 § Verket får medge uppskov med avlämnande till verket av
räkenskapshandlingar och andra föreskrivna uppgifter och handlingar.
13 § Verket företräder staten inom sitt verksamhetsområde såväl vid som
utom domstol, om annat inte följer av särskilda föreskrifter.
14 § Riksrevisionsverket skall samråda med statskontoret vid planeringen
av sin verksamhet samt även i övrigt hålla statskontoret underrättat om
sin verksamhet.
Organisation
15 § I riksrevisionsverket finns ett råd som består av högst tio
personer. Generaldirektören ingår i rådet och är rådets ordförande.
Generaldirektören skall informera rådet om riksrevisionsverkets
verksamhet.
Rådet skall ge generaldirektören de råd som han behöver för att kunna
bedriva verksamheten effektivt och i överensstämmelse med verksamhetens
syfte. Förordning (1987:782).
15 a § Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig
myndighets styrelse m. m. skall tillämpas på verket. Förordning
(1987:782).
16 § Generaldirektören är chef för verket.
17 § Inom verket finns fem avdelningar: tre revisionsavdelningar, en
prognos- och redovisningsavdelning samt en ekonomiadministrativ
avdelning.
Varje avdelning förestås av en avdelningschef. En av avdelningscheferna
är generaldirektörens ställföreträdare.
18 § Hos verket finns i övrigt personal enligt särskilda beslut av
regeringen samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får verket anlita utomstående för
särskilda uppdrag.
19 § En rådgivande delegation för upphandlingsfrågor är knuten till
riksrevisionsverket. Sammansättningen av denna bestäms av regeringen.
Ärendenas handläggning
20 § En personalnämnd beslutar i frågor om
1. skiljande från uppdrag eller från annan anställning än
provanställning,
2. disciplinansvar,
3. åtalsanmälan,
4. avstängning,
5. läkarundersökning.
Nämnden består av generaldirektören, som är ordförande, och
avdelningscheferna. Förordning (1987:782).
21 § Personalnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av
avdelningscheferna är närvarande. Förordning (1987:782).
22 § har upphävts genom förordning (1987:782).
23 § Mål eller ärende, som avses i 7 §, avgörs av generaldirektören och
minst två avdelningschefer samt föredraganden.
Sådant mål eller ärende får efter generaldirektörens bestämmande avgöras
av två avdelningschefer och föredraganden, om samtliga är överens om
beslutet.
Om det framförs skiljaktiga meningar vid en överläggning i ett mål eller
ärende som handläggs enligt första stycket tillämpas föreskrifterna i 16
kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Förordning (1986:967).
24 § Andra frågor än som avses i 20 och 23 §§ avgörs av
generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag
att de behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av någon
annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i
särskilda beslut. Förordning (1987:782).
25 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas
den av hans ställföreträdare. Denne inträder efter beslut av
generaldirektören även i övrigt i hans ställe vid behandlingen av vissa
ärenden eller grupper av ärenden.
När både generaldirektören och hans ställföreträdare har förhinder,
utövas generaldirektörens tjänst av den avdelningschef som
generaldirektören bestämmer.
I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas sådana
beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet. Förordning
(1987:782).
26 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom
särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 24 §
andra meningen avgörs utan föredragning.
Föredragningen av ett ärende ankommer på chefen för den avdelning dit
ärendet hör eller på en särskilt förordnad föredragande.
Avdelningschefen får närvara när ett ärende som hör till hans avdelning
föredras av någon annan. Förordning (1987:782).
27 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i statlig
tjänst m. m. följer att myndighetens befogenhet att besluta kan vara
begränsad i vissa hänseenden.
28 § har upphävts genom förordning (1986:967).
29 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte
utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa
sig.
30 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas vem
som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena.
Detsamma gäller även om räkenskaper, redovisningar och andra handlingar
samt uppgifter som verket behöver för sitt arbete.
Tjänstetillsättning m.m.
31 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år.
Tjänster som avdelningschef och revisionsdirektör tillsätts av
regeringen efter anmälan av generaldirektören.
Andra tjänster tillsätts av verket.
Verket får tillsätta tjänster utan att de har kungjorts lediga till
ansökan.
Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av
regeringen för högst tre år efter anmälan av generaldirektören.
32 § Andra ledamöter av rådet än generaldirektören förordnas av
regeringen för högst tre år. Förordning (1987:782).
Bisysslor
33 § Besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:
601) lämnas av verket även i fråga om avdelningschefer och
revisionsdirektörer.
Övergångsbestämmelser
1986:449
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986.
Genom förordningen upphävs
1. förordningen (1973:444) med instruktion för riksrevisionsverket,
2. förordningen (1980:718) om revision vid revisionskontor,
3. riksrevisionsverkets föreskrifter den 24 november 1980 för
tillämpningen av förordningen (1980:718) om revision vid
revisionskontor.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:633 | Förordning (1982:633)
om kyrkoherdar för döva | 1 § För kyrklig verksamhet bland döva skall finnas en kyrkoherde för
döva inom vart och ett av följande distrikt:
1. Stockholms distrikt, som omfattar Stockholms, Uppsala och Gotlands
län.
2. Linköpings distrikt, som omfattar Södermanlands, Östergötlands,
Kalmar och Västmanlands län.
3. Lunds distrikt, som omfattar Jönköpings, Kronobergs, Blekinge,
Kristianstads och Malmöhus län.
4. Vänersborgs distrikt, som omfattar Hallands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs och Skaraborgs län.
5. Örebro distrikt, som omfattar Värmlands, Örebro och Kopparbergs län.
6. Härnösands distrikt, som omfattar Gävleborgs, Västernorrlands och
Jämtlands län.
7. Luleå distrikt, som omfattar Västerbottens och Norrbottens län.
2 § Kyrkoherdarna för döva skall var och en inom sitt distrikt
1. skaffa sig kännedom om döva samt om deras ställning och behov samt
också föra förteckning över dem,
2. hålla gudstjänster och utföra eller biträda vid andra kyrkliga
förrättningar för döva,
3. meddela konfirmationsundervisning vid de statliga specialskolorna för
döva och hörselskadade,
4. i övrigt utöva och främja kristen verksamhet bland döva.
3 § Domkapitlet i Stockholm har tillsyn över den verksamhet som utövas
av kyrkoherdarna för döva. Domkapitlet skall fastställa stationeringsort
för dem, meddela tjänstgöringsföreskrifter samt bevilja dem semester och
annan ledighet.
4 § Resor som en kyrkoherde för döva företar i tjänsten skall ske efter
en plan som domkapitlet fastställer efter förslag av kyrkoherden.
Om det finns särskilda skäl, får domkapitlet efter prövning i varje
särskilt fall medge att kyrkoherdarna för döva får i tjänsten företa
resor i Sverige utanför de egna distrikten. Förordning (1986:680).
5 § Kyrkoherdarna för döva skall föra anteckningar över utförda
förrättningar och företagna tjänsteresor samt årligen till domkapitlet
avge berättelse över verksamheten under föregående år.
6 § För att överlägga om gemensamma angelägenheter får domkapitlet kalla
kyrkoherdarna för döva till sammanträde en gång årligen under högst tre
dagar. Förordning (1986:680).
7 § Tjänster som kyrkoherde för döva tillsätts av domkapitlet.
I tillsättningsärendena skall tillfälle att yttra sig ges dels styrelsen
för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, dels styrelsen
för varje statlig specialskola för döva och hörselskadade inom
distriktet. Förordning (1988:1030).
8 § Behöriga till tjänster som kyrkoherde för döva är präster inom
svenska kyrkan som har genomgått särskild utbildning för verksamhet
bland döva eller eljest är förtrogna med de dövas teckenspråk. De
sökande skall också ha förvärvat sådana insikter och erfarenheter, som
gör dem lämpade att inneha tjänsten.
9 § I fråga om tillsättning av tjänst som kyrkoherde för döva tillämpas
bestämmelserna om ledigkungörande och ansökan i 7--9 §§
prästvalsförordningen (1958:261). Tillkännagivande av domkapitlets
beslut om tillsättning av tjänst anslås genast på domkapitlets
anslagstavla.
10 § Föreskrifterna i 2, 5--7, 10--12 och 14 §§ förordningen (1965: 729)
med vissa bestämmelser om anställning som präst skall tillämpas på
anställning som kyrkoherde för döva. Vad där sägs om domkapitlet skall
gälla domkapitlet i Stockholm.
11 § Kyrkoherdarna för döva är skyldiga att underkasta sig den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i denna som
domkapitlet ålägger dem.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:315 | Lag (1982:315) om styrelserepresentation för samhället i vissa
stiftelser | 1 § Staten har rätt att utse en ledamot (offentlig styrelseledamot)
och en ersättare i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som
har mer än fem miljoner kronor i tillgångar.
2 § Regeringen beslutar om sådan styrelserepresentation som anges i 1
§.
Högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan representation.
3 § Offentliga styrelseledamöter skall särskilt verka för att
samhällets intressen beaktas i verksamheten.
4 § Om frågan uppkommer att inrätta offentlig styrelserepresentation i
en stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till regeringen
överlämna en avskrift av stiftelseurkunden, stadgar och andra
handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess
ekonomiska ställning.
Sådan anmodan får förenas med vite.
5 § Offentliga styrelseledamöter och ersättare utses för den tid som
regeringen bestämmer.
6 § Den offentlige styrelseledamoten får närvara och delta i
överläggningar när ärenden, som senare skall avgöras av styrelsen,
förbereds av därtill särskilt utsedda styrelseledamöter.
7 § Det åligger stiftelsen att betala arvode och annan ersättning till
den offentlige styrelseledamoten och hans eller hennes ersättare.
Om arvode utgår till ledamöter eller ersättare som har utsetts av
stiftelsen har den offentlige styrelseledamoten eller ersättaren rätt
till arvode med samma belopp. I annat fall bestämmer stiftelsen arvodet
särskilt. Arvodet skall i det senare fallet vara lägst 5 000 kronor och
högst 20 000 kronor om året för ledamot samt lägst 3 000 kronor och
högst 15 000 kronor om året för ersättare.
Offentliga styrelseledamöter och ersättare har rätt till ersättning för
nödvändiga kostnader för resor och uppehälle. Lag (1991:427).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:210 | Kungl. Maj:ts instruktion (1974:210)
för allmänna ombudet i tullmål | 1 § Enligt 98 § tullagen (1987:1065) för det allmänna ombudet det
allmännas talan hos besvärsmyndighet i frågor som avses i 100 § första
stycket tullagen utom sådana frågor som gäller eller har samband med
inskränkning i rätten att förfoga över varor. Förordning (1987:1087).
2 § Fråga huruvida talan skall föras mot beslut av annan tullmyndighet
än generaltullstyrelsen bedömer allmänna ombudet med ledning av vad
som kommer fram genom granskningsverksamheten vid styrelsen eller som
på annat sätt kommer till hans kännedom. Allmänna ombudet får påkalla
biträde hos generaltullstyrelsen för utredning av fråga huruvida sådan
talan skall föras.
3 § Allmänna ombudet bör ej anföra besvär över tullmyndighets beslut
om saken avser ringa avgiftsbelopp och saknar principiell betydelse.
Har enskild anfört besvär över beslut av annan tullmyndighet än
generaltullstyrelsen, bör allmänna ombudet yttra sig över besvären i
målet hos styrelsen, endast om särskilda skäl föreligger.
4 § har upphävts genom förordning (1989:1106).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:6 | Förordning (1975:6) med bemyndigande för
centrala valmyndigheten att meddela vissa
föreskrifter | Regeringen överlåter åt centrala valmyndigheten att meddela de
närmare föreskrifter som behövs för verkställighet av
1. vallagen (1997:157),
2. lagen (1997:158) om röstlängdsregister,
3. lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,
5. folkomröstningslagen (1979:369),
6. annan lag med föreskrifter om rådgivande folkomröstning i
hela landet. Förordning (1999:907).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:197 | Förordning (1990:197) om beredskapslagring av olja
och kol m.m. under lagringsåret 1990/91 | Regeringen föreskriver enligt 9 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring
av olja och kol och 10 § lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på
naturgasområdet att följande andelar av basmängderna för
lagringsbränslen skall lagras under lagringsåret 1990/91.
Varuslag Procentandel av basmängden
Kol 37
Motorbensin 25
Fotogen 25
Dieselbrännolja/
eldningsolja 1 och 2 25
Övriga eldningsoljor 25
Gasol 25
I fråga om ersättningsbränsle för naturgas skall lagringsprocenten
motsvara 28 procent av basmängden för respektive varuslag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |