{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/mQ9AME\/","article_text":"Han är en norrman som oroat sig över ”destruktiva krafter” som härjar i svenskt kulturliv. Nu belönas Jon Fosse med årets Nobelpris i litteratur. Dramatikern och författaren Jon Fosse har länge förekommit i Nobelprisspekulationerna. Och på torsdagen meddelade Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm att han är 2023 års litteraturpristagare. SvD får kontakt med årets pristagare några minuter efter tillkännagivandet.  – Jo, jag är överväldigad, säger Jon Fosse som sitter i bilen på väg från sin ”hytte” utanför Bergen när SvD når honom.  – Jag är väldigt, väldigt glad, fortsätter han. Hur känns det att nu tillhöra denna stora, utvalda kanon av författare? – Fantastiskt, det är väl 100 år sedan Nobelpriset gick till en norrman, så det känns också stort – samtidigt är jag faktisk lite rädd för all uppmärksamhet det kommer att skapa. Jon Fosse har beskrivit sig själv som en högkänslig person. Han avskärmar sig gärna. Han ser inte på tv, han lyssnar inte på radio och han undviker folksamlingar, berättade han i en intervju med TT 2021. Han vill dessutom ogärna förklara sitt skrivande.  – Jag upplever ofta att läsare kan min diktning mycket bättre än jag, sa Jon Fosse till SvD i en stor intervju 2018. I Sverige är Jon Fosse kanske framför allt känd som en postmodernistisk dramatiker, men han är också en mångsidig författare. 1983 debuterade han som romanförfattare.  Sedan dess har han givit ut ett stort antal prosaböcker, diktsamlingar, barnböcker och pjäser, samt ett par essäsamlingar. Hans psalm ”Nattsalme” ingår i den norska psalmboken. Många har länge hållit tummarna för Jon Fosse i Nobelsammanhang. En av dem är författaren och litteraturkritikern Björn Kohlström.  – Jon Fosse är ju en idealisk pristagare, för alla kan ju verkligen läsa honom. Det går inte att säga att ”det här är för svårt för mig, eller ointressant”.  Fosses pjäser har tolkats på scener i Europa, Asien och USA. Under många år turnerade han runt till de olika uppsättningarna; han reste ensam med en flaska whisky i bagaget. Spriten blev ett skydd mot blygheten.  För drygt tio år sedan slutade han med alkoholen. Kort därefter konverterade han till katolicismen. – För min del är tron en position, som en protest mot all kommersialism, sexualisering och allt våldet som fyller vår samtid, förklarade han för SvD 2018. I Oslo bor Jon Fosse i ”Grotten”, en statlig konstnärsvilla i Slottsparken. Staten står för alla boendekostnader. Men Jon Fosse tillbringar också mycket tid i Bergen och i Österrike.  Svenska Akademien förklarar i sin prismotivering att Fosse får priset för sin  ”nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”. Nobelkommitténs ordförande Anders Olsson skriver att det finns ”en djup värme och naiv blottställdhet i hans avskalade bilder av mänsklig erfarenhet”. Björn Kohlström betonar att Akademien belönar Fosse, men samtidigt ser han att det finns ett symbolvärde i att priset går till Norge. – Jag har de senaste åren läst väldigt många bra norska författare, och priset kan ge också dem en bekräftelse, säger Björn Kohlström som beskriver Norge som ett litet språkområde med en enormt rik samtidslitteratur.  Vad beror detta på? – Det finns väl många förklaringar. Det kanske finns en annan kritisk offentlighet i Norge, det finns också andra ekonomiska förutsättningar. Det finns kanske också en syn på kultur och litteratur som gynnar författare mer, säger Björn Kohlström som uppfattar att författare har en annan position i offentligheten i Norge än i Sverige","keyword":"litteraturpriset 2023","google_title":"Jon Fosse får Nobelpriset i litteratur 2023","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/rl19al\/","article_text":"Drömmen om ungdomens källa har levt ända sedan antiken, och olika sätt att förlänga livet och bromsa åldrandet har prövats genom historien – med varierande resultat. Människan, som individ betraktad, blir som bekant allt äldre. Före 1800-talet blev flertalet män och kvinnor i regel mellan 35 och 45 år gamla, beroende på om vi räknar med spädbarnsdöda, men därefter har medellivslängden fördubblats tack vare bättre kosthållning och medicinvetenskapens framsteg. När jag en gång bevistade ett symposium om mänsklighetens framtid hörde jag till och med utopiskt sinnad kollega förutspå att ”döden snart kanske endast kommer att betraktas som ett tillval”. Men lika spännande som det är att förlänga livet, lika viktigt förefaller det vara att bromsa själva åldrandet, som när Harvardprofessorn Frank Hu nyligen lade fram sina fem bästa knep för att fördröja processen (30 minuters daglig promenad, sund Medelhavsdiet, BMI på 18,5–24,9, ingen rökning och endast ett eller två glas vin om dagen). Det vill säga, målet är inte bara att bli gammal utan att samtidigt ha en sund själ i en sund kropp. Men hur ny är längtan efter att skjuta upp döendet och döden? Har inte folk drömt om detta i alla tider? Jo, naturligtvis. Historier om folk som sökt förlänga livet genom allt från föregivna odödlighetselixir till människooffer är legio, och de återfinns i samtliga kulturkretsar. Anes problem var att han endast sköt upp själva döden, inte åldrandet, varför de sista decennierna var föga muntra. Se bara på vår egen gamle sagokung Ane, som skall ha låtit blota den ene sonen efter den andre för att asaguden Oden skulle förlänga hans liv. Anes problem var att han endast sköt upp själva döden, inte åldrandet, varför de sista decennierna var föga muntra. Så här skriver Snorre Sturlasson: ”När han hade blotat sju av sina söner levde han i tio år utan att kunna gå. Han blev då buren på en stol. Sedan offrade han sin åttonde son och levde i ännu tio år och låg då till sängs. Sedan blotade han sin nionde son och levde i ännu tio år. Då drack han ur horn som ett litet barn.” När han ville offra även den tionde sonen hade folket fått nog, varför Ane dog och sattes i hög i Uppsala. Ännu mer ryktbara är historierna om ungdomens källa, som folk har drömt om sedan antiken. Den äldsta kända berättelsen om källan återfinns i den grekiske historieskrivaren Herodotos verk, som skrevs på 400-talet f Kr. Efter Herodotos möter vi myten i flera olika varianter, varvid källan flyttas runt mellan olika länder. I redogörelsen för den persiska erövringen av Egypten skildrar Herodotos hur storkonungen Kambyses börjar planera för en vidare expansion söderut längs Nilen, till det vidsträckta afrikanska inland som kallades Etiopien (under antiken en vag geografisk term som inte skall förväxlas med dagens republik med samma namn). Kambyses skall ha sänt spejare och ambassadörer, så kallade ichtyofager (”fiskätare”), från Elefantine (vid dagens Assuan) till kungen av Etiopien för att sondera terrängen inför en eventuell framryckning. Denne förklarade etiopiernas ovanligt långa livslängd genom att hänvisa till ungdomens källa: ”Iktyofagerna frågade nu i sin tur kungen om hans folks livslängd och levnadssätt. Han svarade, att flertalet av dem uppnår 120 år och åtskilliga ännu högre ålder. Deras föda var kokt kött och deras dryck mjölk. När spejarna förvånade sig över deras höga ålder, förde han dem till en källa, där de tvättade sig och därigenom blev skinande som av olja. Och källan doftade som av violer","keyword":"ungdomens källa","google_title":"Dick Harrison om jakten på ungdomens källa","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/eJABaO\/","article_text":"Förlorar Ukraina kriget väntar en ny värld, inte bara för ukrainarna – utan för hela Europa. I de värsta scenariona som tecknas utplånas Ukraina som stat och Europa blir en farlig plats. Men det är inte det mest troliga som väntar, enligt bedömare.  BONN Rysslands flagga hissades i Avdijivka och ukrainarna drog tillbaka sina trupper. Händelsen beskrevs som Rysslands största militära framgång på nio månader. Nu är kriget inne på år tre – och större framsteg för Ukraina har uteblivit. Vad händer om Putins trupper besegrar Ukraina och hur sannolikt är det? För att försöka förstå vad det kan innebära har SvD tagit del av bedömningar och analyser och pratat med experter om olika scenarion om vad som kan hända. I så fall kommer inget längre att bli sig likt. Det säger den tyska militärexperten Gustav Gressel vid European Council on Foreign Relations, till SvD: – Europa riskerar att bli en livsfarlig plats. Han betonar att detta inte är hans huvudscenario – och inte heller något som hotar i närtid. Men det vore oansvarigt att inte vara förberedd på det värsta, säger han. I detta, enligt honom, värsta scenario sprider sig kriget. Först som provokationer och försök att destabilisera och skapa osäkerhet, sedan i form av lågskaliga väpnade konflikter – och slutligen som en direkt konfrontation mellan Ryssland och Nato. Varnar för militära aktioner Liknande varningar har de senaste veckorna kommit från bland annat det danska försvarets underrättelsetjänst FE, som i en ny hotanalys varnar för ryska militära aktioner mot Nato. Enligt FE kommer Ryssland dock att försöka undvika allt som skulle utlösa Natoländernas ömsesidiga försvarsgarantier. Hur sannolik är en sådan utveckling? – Risken är påtaglig om vapenleveranserna från väst sinar. Men det kan undvikas om vi ger Ukraina möjligheter att försvara sig, säger Gustav Gressel. Avgörande anses det amerikanska presidentvalet i höst bli. Om Donald Trump vinner, finns det då en risk för att Europa står mer ensamt? – Jag skulle inte försvara dem, sa Trump nyligen till de många Natomedlemmar i Europa som inte uppfyller sina åtaganden om försvarsinvesteringar på 2 procent av bruttonationalprodukten. – Jag skulle i själva verket uppmuntra dem att göra vad fan de vill, sade han med syftning på Ryssland. ”Putin skulle kunna gå in i Narva” Inte alla bedömare delar farhågorna – och kritiserar att debatten har blivit verklighetsfrämmande. – Visst skulle Putin gärna gå in i Narva i Estland där majoriteten är rysktalande, säger Rysslandexperten Gerhard Mangott vid universitetet i Innsbruck. Han har nyligen kommit ut med en bok om Putins krig. – Men ambitioner är en sak – förmåga något helt annat. Och så länge kriget i Ukraina pågår så saknar Ryssland den förmågan, säger han till SvD. Många ställer sig trots det frågan: Hur riskbenägen är Vladimir Putin? Och vad händer om han skulle lyckas med det han siktar mot – att utplåna Ukraina som självständig stat? Eller åtminstone cementera framgångarna i öst  och klyva landet i två fientliga delar. Vladimir Putin har sagt det många gånger. Nu senast i den uppmärksammade intervjun med Tucker Carlson: Ukraina som egen nation och suverän stat är ett påhitt och har enligt presidenten inget existensberättigande. Målet om att Ukraina ska införlivas i Ryssland bedömdes vara grundtanken när de ryska trupperna för två år sedan gick in i Ukraina och ryckte fram mot Kiev. Avsikten var att i ett blixtanfall krossa allt motstånd och slå ut den ukrainska ledningen. – Den gången misslyckades Ryssland. Men Putin har inte gett upp och strävar fortfarande efter att ta över hela Ukraina, säger militärexperten Gustav Gressel. Ryssland gör militära framsteg Ryssland anses också ha lärt sig av sina misstag och gör militära framsteg, exempelvis den symbolladdade och hårt omstridda staden Avdijivka där Ukraina tvingades backa för att undvika inringning","keyword":"ryssland","google_title":"Kriget i Ukraina – så blir Europa om Ryssland vinner","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/6902lL\/","article_text":"Lust och förlust går hand i hand i Lotta Olssons nya bok. Det är en tunn men tät bok om livet efter en personlig katastrof. Och om att  våga gå vidare och rentav älska igen, mitt i all död.  Lotta Olsson debuterade 1994, med sonettsamlingen ”Skuggor och speglingar” som gav röst åt den grekiska mytologins Persefone, bortrövad av – och bortgift med – dödsrikets härskare Hades. I samma underjordiska gudavärld utspelar sig ”Den mörka stigen” (2003), en sonettkrans om Odysseus försök att hämta tillbaka Eurydike från de döda. Och i ”Himmel i hav” (2012) fick Persefone kliva in på scenen igen. Förutom dessa tre diktsamlingar har Olsson givit ut en stor mängd barnböcker för olika åldrar, en samling med dagsverser och två romaner: ”Rekviem över de alltjämt levande” (1998) och ”De dödas verkliga antal” (2016). Även här spelar dödens närhet till livet en central roll, och i sin nyligen utkomna självbiografi kommenterar Olsson denna upptagenhet vid döden som litterärt tema: ”Gång på gång sökte jag mig dit. I tanke, i skrift. Det fanns något lätt koketterande i det där.” ”Jag som är kvar” handlar inte främst om just döden, utan om livet.  En som skrev minst lika mycket om döden var Ulf Nilsson, författare till moderna bilderboksklassiker som ”Adjö, herr Muffin” och ”Alla döda små djur”. Och det är sorgen efter Ulf Nilsson som står i centrum för ”Jag som är kvar”, en tunn men lika tät som tung redogörelse för livet efter den personliga katastrofen. Även det långa livet tillsammans träder tydligt fram, medan själva sjukdomstiden mest av allt utgör ett gapande, obeskrivligt hål som redogörelsen både kretsar kring och blundar för. Sorgen, däremot, är ständigt närvarande och framträder i sin fulla kraft, ömsom ful och ömsom vacker: ”Aska, maskar, mull.\nU:s aska är inte spridd ännu, den väntar i en urna inte mycket större än en av hans skor. Han hade så stora fötter. Några av skorna står kvar i hallen, ännu flera månader efter att han försvann. Orimligt att han aldrig kommer att använda dem igen. Orimligt att han någonsin har gjort det.” Sorg och död är lika eviga som litterärt inbjudande teman, och självbiografiska skildringar av sorgen efter en partner är en genre med minst sagt kraftfull konkurrens. Joan Didions ”Ett år av magiskt tänkande”, Joyce Carol Oates ”Änkans bok” och Tom Malmquists ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv” är bara några få av alla de välskrivna böcker som redan finns att tillgå. ”Jag som är kvar” är inte Lotta Olssons allra bästa bok, och den kommer troligtvis inte att bli lika ikonisk som de titlar jag nyss har nämnt, men tack vare Olssons lika poetiska som raka skrivsätt har hennes sorgeskildring mycket att bidra med, särskilt – men alls inte bara – för den läsare som vill spegla sin egen sorg. Och sin livslust. Emellanåt blir det ändå en smula smetigt, särskilt med tanke på att alla inblandade är både verkliga och kända. För ”Jag som är kvar” handlar inte främst om just döden, utan om livet. Att våga gå vidare, att vara tvungen till det. Att hoppas och förtvivla. Se sin pappa tyna bort, bära runt på sin döda mamma och sina båda döda exmakar ”i handväskan”. Och vara kär igen, känna begär mitt i sorgen. Att inse hur litet avståndet är mellan lust och förlust: ”Bor inte förlusten i förälskelsen från början? Döden i födelsen. Lidandet i lidelsen. Alltid bara så","keyword":"lotta olsson jag som är kvar","google_title":"Recension: Jag som är kvar – Lotta Olsson","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/P4GO3J\/","article_text":"Även i den undre världen är folk skärrade över det allt brutalare gängvåldet. Det säger juristen Evin Cetin, som intervjuat många nätverkskriminella. ”Men när det handlar om att överleva själv eller att bli dödad har man ingenting att förlora.” – För att förstå hur mörkt det är verkställer den kriminella världen själva dödsstraff. Inte ens det avskräcker unga från att hoppa in. Det säger juristen Evin Cetin som nu upplever bråda dagar. Med sitt värv som advokat och boken ”Mitt ibland oss” – som bygger på intervjuer med gängkriminella – är hennes kunskap om nätverkskriminaliteten efterfrågad. Cetin har tidigare också jobbat för Socialdemokraterna.  Kontexten är välkänd. På tio dagar har sju personer skjutits till döds i Uppsala och Stockholm till följd av ett eskalerat gängvåld – där barn både dödas och lejs som mördare.  Ett svårsmält faktum – men det finns nyanser, understryker Cetin. – De jag pratat med i den kriminella världen är skärrade över utvecklingen och försöker verkligen betona att de inte vill gå i den riktningen att barn utför mord på familjemedlemmar. Varför har gängvåldet blivit grövre? – Många jag pratar med beskriver en situation där folk är väldigt pressade och det finns interna konflikter som gjort människor desperata. I den desperationen, när det handlar om att överleva själv eller att bli dödad, så har man ingenting att förlora. Det är människor som kommit till en nivå där de inte längre värderar sitt eget liv. Om de dör eller inte har inte så stor betydelse. Då bryr de sig heller inte om de utnyttjar ett barn, mördar en kvinna eller en annan ung man. Krissituationen får politiker och myndigheter att febrilt greppa efter lösningar. Hur ska gängen bekämpas här och nu? Hur ska unga långsiktigt hållas borta från nätverkens klor?  Evin Cetin avråder från att klumpa ihop alla unga med gängkoppling i samma kategori. Behoven kan vara olika. För unga i nätverkens utkant eller närhet förordar Cetin en fungerande socialtjänst, en skola som ger alla barn chansen och vård för unga som fastnat i ett narkotikamissbruk. Bland annat.  – Tyvärr säger lärare och rektorer jag pratat med att de kan göra upp emot tio orosanmälningar innan socialtjänsten reagerar. För gruppen svårt radikaliserade unga som ”är beredda att döda” krävs däremot andra, mer repressiva, lösningar, enligt Cetin.  – För att skydda både barnen och vad de kan göra krävs en tydlig förvaring. Jag säger det fast det låter fruktansvärt. Jag gör det utifrån barnperspektivet, det här är barn som inte är rädda för sitt eget liv.  Där inträder nästa svårighet. På senare tid har problem med rymningar och gäng som värvar på HVB-boenden och Sis-hem uppmärksammats. – Jag förstår föräldrar oro som är osäkra över att deras barn ska placeras. Jag har företrätt mammor som förklarar att det inte handlar om att de inte vill att deras barn ska få vård utan att de tycker att det blir värre när deras barn placeras på HVB eller SiS. Jag tycker att de har starka skäl för sin oro, säger Cetin. Hon säger att föräldrarna på något sätt måste få en garanti.  – När staten tvångsomhändertagit barn ska de inte kunna rekryteras och sedan rymma för att utföra mord. Staten sviker ju de här barnen mer än vad föräldrarna gör. Det måste finnas så många vuxna i ungdomsfängelser att det finns en avskildhet från ungdomar i samma destruktiva mönster. Det eskalerade gängvåldet har satt brottsligheten högst upp på den politiska dagordningen","keyword":"evin cetin","google_title":"Juristen Evin Cetin om det allt brutalare gängvåldet","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/4oaVXe\/","article_text":"Helios Innovations vinner årets upplaga av tävlingen Framtidens entreprenör. ”Det är fantastiskt kul”, säger grundaren Jonatan Persson.  För tionde året i rad är Carnegies och SvD Näringslivs tävling Framtidens entreprenör i hamn. Till jubel och musik tog Helios Innovations hem vinnartiteln under onsdagens galakväll.   De fem finalbidragen presenterade ett efter ett sina affärsidéer inför Carnegies specialinbjudna publik, bestående av både investerare och kunder.  Efter en skälvande omröstning stod det klart att flest röster landade på bolaget som renar industrins farliga avfallsvatten, på ett hållbart sätt.   – Det är fantastiskt kul, särskilt då är det så många som stöttat Helios här i kväll, sa grundaren Jonatan Persson efter vinsten.  Den vinnande affärsidén kan i korthet beskrivas så här: med Helios Innovations egenutvecklade teknik kan industriellt avfallsvatten renas på plats, med hjälp av industriell restvärme.  Industribolagen slipper frakta miljontals liter vatten landet över för att rena avfallet på annat håll. På så sätt vill bolaget minska industrins klimatavtryck.  På SvD är vi mer intresserade av framtidens näringsliv än dagens industri. Finalkvällen utspelades på Hotel at six i centrala Stockholm. Med på scenen fanns Björn Jansson, senior partner på Carnegie och juryns ordförande.  Under åren har olika trender synts bland de bolag som ansökt till tävlingen, enligt honom.  – I år var det mycket som hette AI, och en del idéer som, tror jag, byggde på att vi hade så höga elpriser förra året, sa Björn Jansson.  Från Svenska Dagbladet deltog Martin Ahlquist, tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare, på scen.   – På SvD är vi mer intresserade av framtidens näringsliv än dagens industri och då är det naturligt att intressera sig för innovationerna och affärsidéerna som kan komma att forma framtiden.  Digitalisering och klimatomställning skapar helt nya förutsättningar för näringslivet, lyfte han.  – Det här är något som våra läsare också är väldigt intresserade av att läsa om. Tio bolag har under hösten tävlat om att ta sig till final i 2023 års upplaga av Framtidens entreprenör. Sedan dess har fem valts ut, dels av SvD:s läsare, dels av en jury bestående av sju framstående näringslivsprofiler.  På plats från juryn fanns Mouna Esmaeilzadeh, neuroforskare, entreprenör och investerare.  – Generellt vill man få en känsla av att personen är duktig på att använda sin fantasi, sa hon om vilka egenskaper hon letar efter hos entreprenörer.  – Man måste kunna se lösningar där andra ser utmaningar.  Jurymedlemmen Therese Hillman, vd för Network of design (Nod), uppgav att hon bland annat tar med sig den AI-trend som synts bland bolagen som i ansökte till årets tävling.  – Och att många bolag i dag byggs med specialistkompetens, av de som verkligen kan området .  Med och tävlade i finalen var Digitala Lagkassan, ett bolag som grundades 2019 av Stefan Thorberg.  – Det finns tiotusentals frustrerade kassörer som i dag hanterar mer än 20 miljarder på privata konton, sa Rikard Sjöholm, vd på Digitala lagkassan, under sin pitch på finalscenen.  Sporttech-bolaget erbjuder en helhetslösning där allt som rör lagkassan kan hanteras digitalt, enligt Skatteverkets regler. I dag används plattformen av tusentals lag.  Också AI medical technologys vd Christoffer Ekström presenterade det bolag som han var med och grundade 2020.  – Vår vision är att förse alla läkare, över hela världen, med vårt revolutionerande verktyg, sa han på scenen.  Med appen Dermalyser vill bolaget rädda liv, och minska antalet onödiga kirurgiska ingrepp. Det genom att låta AI hjälpa läkare att ställa träffsäkra hudcancerdiagnoser.  Med var också bolaget Revive Retail, grundat av Karin Rehnberg och Cathrin Fogelberg 2023","keyword":"helios innovations","google_title":"Helios Innovations vinnare av Framtidens Entreprenör 2023","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/697kQL\/","article_text":"Vill miljörörelsen ha en snabb klimatomställning måste den få ihop ord och handling. Och för det behövs kärnkraften. Den internationella miljörörelsen har ett dilemma. Å ena sidan säger den sig kämpa för att öka takten i klimatomställningen, och har insett att nyckeln till det är stora mängder fossilfri el. Å andra sidan motarbetar miljörörelsen de flesta fossilfria energislag som finns. Den vill inte bygga vattenkraft, och försöker begränsa den befintliga med hårdare miljökrav. Den är emot ny kärnkraft, och vill avveckla reaktorer som redan existerar. Och även om till exempel Naturskyddsföreningen i Sverige säger sig förespråka en kraftig utbyggnad av vindkraften, är det vanligt att föreningens lokalavdelningar försöker stoppa den. Naturskyddsföreningen i Nynäshamn har till exempel tagit ställning mot planerna på två stora vindkraftsparker utanför den sörmländska kusten. Ord och handling går inte ihop. Men i miljörörelsens mylla börjar en insikt gro – att kärnkraften är den minst dåliga lösningen på dilemmat. Den är fossil- och utsläppsfri. Den tar minimal yta i anspråk jämfört med exempelvis vindkraft. Avfallet är farligt, men mängderna små, och det finns säkra metoder för att ta hand om det. Ord och handling går inte ihop. I veckan startade den 18-åriga klimataktivisten Ia Aanstoot från Linköping en kampanj för att förmå Greenpeace att överge sitt, enligt Aanstoot, ”gammalmodiga och ovetenskapliga” kärnkraftsmotstånd. Det är en hållning som på senare tid fått organisationen att inta de mest märkliga ståndpunkter – till exempel tryckte man på för att Tyskland skulle avveckla sina sista kärnkraftsreaktorer, trots att det innebar att landet behövde återstarta flera kolkraftverk. Greenpeace har också inlett en rättslig process för att stoppa EU-kommissionens beslut att inkludera kärnkraft i den så kallade gröna taxonomin.  Ia Aanstoot genomför kampanjen med hjälp av ett miljönätverk som kallar sig RePlanet, och tillsammans med en grupp aktivister från flera andra länder. Bland annat polska Julia Galosh, som till tidningen The Guardian säger att hon ”fick nog” när Greenpeace började motarbeta Polens planer på att bygga landets första kärnkraftverk, som en del i att minska sitt kolberoende. När till och med klimataktivister börjar få nog av miljörörelsen, gör den bäst i att lyssna. Både för klimatets och sin egen skull.","keyword":"miljörörelsen","google_title":"Miljörörelsen borde lyssna på Ia Aanstoot","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/692e3o\/","article_text":"Ett statligt företag ska inte hota meningsmotståndare. ”Hej, vilken trevlig vingård du har. Det vore ju tråkigt om någonting hände med dina möjligheter att sälja. Ja, om du stöder förslaget om gårdsförsäljning kan man ju aldrig veta vad som händer.” Ungefär så låter det när Systembolaget AB:s representanter rör sig bland svenska bryggerier och vingårdar. Eller på mer polerad kansliprosa från en inlaga till den senaste utredningen om gårdsförsäljning: ”det bedöms som osannolikt att svenska producenter i framtiden kommer att kunna få ett tillträde till Systembolagets butiker som är jämförbart med dagens situation”. Det är bra att Centerpartiets riksdagsledamot Elisabeth Thand Ringqvist agerat för att få stopp på Systembolagets hotfulla agerande mot Sveriges mindre alkoholproducenter, vilket SvD uppmärksammat. Småskaliga alkoholtillverkare har blivit många, främst genom hundratals nya hantverksbryggerier tillkomna under 2010-talet. De skulle förstås uppskatta att liksom sina konkurrenter i friare länder kunna sälja sina produkter till besökare. Systembolaget AB ter sig i dag alltmer som en lekstuga för reklamare och lobbyister. Sådan gårdsförsäljning försöker Systembolaget med alla medel sätta käppar i hjulet för. Det är bara ett av flera exempel på hur det statliga monopolföretaget blivit en politisk aktör. I en rapport framtagen på uppdrag av Sprit & Vinleverantörsföreningen, SVL, häromåret menade Mikael Odenberg att bolaget alltmer är den som utformar alkoholpolitiken. Branschen drar sig för att framföra offentlig kritik, för vem vågar stöta sig med sin enda kund? En kund som har en historia av att gynna sina egna tidigare anställda.  Även de flesta politiker hukar lydigt. Annars kan Systembolaget med offentliga medel från de egna monopolintäkterna dra igång en riktad motkampanj, som de gjorde mot Centerpartiets stämma häromåret. Systembolaget AB ter sig i dag alltmer som en lekstuga för reklamare och lobbyister, som blivit allt fräckare och mer ogenerade i sitt agerande för att främja bolagets snäva egenintresse. Det är varken demokratiskt försvarbart eller politiskt klokt att ett statligt företag har en sådan roll. Ansvaret för att tukta det vildvuxna och kostsamma lobbyarbetet ska dock inte behöva falla på en enskild riksdagsledamot. Det ligger på regeringen och folkhälsoministern.","keyword":"systembolaget","google_title":"Systembolaget ska inte vara lobbyist","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/eJj9w9\/","article_text":"Amerikanskt stöd i en krigssituation kan inte längre tas för givet om Donald Trump vinner i höst, varnar politiker och säkerhetsexperter. Nu höjs röster för att satsa på egen europeisk avskräckning. BONN Året är 2020. Platsen är World Economic Forum i Davos där världens mäktigaste politiker, företagsledare och militärer samlas i januari varje år. Medan tal hålls och beslutsfattare minglar möts i ett av konferensrummen  Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, kommissionären Thierry Breton och USA:s  president Donald Trump. Budskapet som Donald Trump levererar kommer som en kalldusch:  ”Du måste förstå att vi aldrig kommer att hjälpa er om Europa angrips, och förresten så är Nato dött och vi kommer att lämna Nato”, säger han  till Ursula von der Leyen, enligt Thierry Breton. Det var en väckarklocka.  – Vi förstod att vi är ensamma, minns Thierry Breton som häromdagen återgav händelsen i en paneldebatt i Bryssel som arrangerades av den liberala parlamentsgruppen Renew Europe. Kan inte lita på ett Trumpstyrt USA Ursula von Leyen vill i dag varken bekräfta eller dementera innehållet i samtalet. Men det står klart att det i Europas huvudstäder och bland säkerhetsexperter finns en tilltagande oro för vad som ska hända om Donald Trump ännu en gång tar över i USA. – Det vore en katastrof, varnade Tysklands försvarsminister Boris Pistorius i slutet av förra året. Trump väntas enligt Pistorius fokusera på Kina och trappa ned engagemanget i Europa, precis som många räknar med att även demokraten Joe Biden kommer att göra. Men frågan är om Trump också vecklar ihop kärnvapenparaplyet över Europa. Det ultimativa hotet om vedergällning och ömsesidig utplåning som enligt många har förhindrat krig mellan Ryssland och Nato. Säkerhetsexperter som Liviu Horovitz vid den utrikespolitiska tankesmedjan Stiftung Wissenschaft und Politik (SWP) tror inte att det kommer att hända. I alla fall inte så länge USA  har ambitionen att spela en ledande roll i världen.  Trots detta är osäkerheten stor. Och det innebär enligt Tysklands tidigare utrikesminister Joschka Fischer att Europa behöver en egen vedergällningsförmåga, inklusive kärnvapen, för att möta ”en granne som Ryssland som styrs av Putins imperialistisk ideologi”. Roterande ”röd knapp” Efter Joschka Fischers utspel i veckotidningen Die Zeit i början av december rasar en het debatt om för- och nackdelarna med egna europeiska kärnvapen. Men också om hur det i så fall skulle kunna genomföras. Ingen ser framför sig att Ursula von der Leyen skulle sitta vid den röda knappen. Men det finns en rad andra förslag. ”Väskan med den röda knappen bör cirkulera mellan Frankrike, Tyskland och Polen samt Italien och Spanien”, föreslår säkerhetsexperten Herfried Münkler. Carlo Masala vid tyska försvarshögskolan vill ha förhandlingar med kärnvapenmakten Frankrike om ett utökat skydd för Europa. I väskan, som alltid ska finnas bredvid USA:s president och kallas för ”fotbollen”, finns koderna för att avfyra kärnvapen. Markus Kaim vid den utrikespolitiska tankesmedjan Stiftung Wissenschaft und Politik, SWP, säger till SvD att de flesta av idéerna som nu cirkulerar är endera orealistiska eller bör ses som långtidsprojekt liknande den europeiska valutaunionen som det tog en generation att mejsla fram. Frankrike har 290 stridsspetsar En av varianterna är att  Frankrikes EU-partner finansierar en utbyggd fransk kärnvapenkapacitet. Frankrike har i dag sammanlagt 290 nukleära stridsspetsar som möter Rysslands nästan 4 500 insatsberedda kärnvapen, enligt fredsforskningsinstitutet Sipri. De allra flesta av Frankrikes stridsspetsar finns ombord på ubåtar med sammanlagt 48 strategiska missiler. Deras funktion är att hota Ryssland med förintelse om Frankrike skulle attackeras, inte att skydda bundsförvanterna i Europa","keyword":"kärnvapen i europa","google_title":"Kärnvapen i Europa – kan vi lita på hjälp från USA?","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/dw9eLX\/","article_text":"Allt klagande på höstbudgeten får mig att vilja försvara den. Samtidigt som jag lockas att lägga ut en helt vansinnig bild av en minister. Mest för att se hur arg en regering kan bli. I onsdags pustade ett gäng journalister ut i riksdagen efter att höstbudgeten släppts. Den samlade åsikten tycktes hos mina kollegor vara hur värdelös regeringen varit på att presentera sitt budskap.  Hur kunde en regering som anställt så många kommunikatörer vara så usel på kommunikation? Om hur den inställda brytpunkten bjöd på ett moderat inbördeskrig utspelat i offentligheten. Att plottrigheten i satsningarna tyder på att förhandlingarna inom Tidö tar för mycket tid och ger ett resultat som varken är hackat eller malet. Jag var så tyst att mina kollegor\/konkurrenter undrade hur det var med mig. Torehammar låter andra prata utan att säga något själv? Hade jag fått en till stroke? Min avledande manöver var att visa vilken rakt av vansinnig bild vår fotograf tagit av civilförsvarsminister Carl-Oscar Bohlin (M) i ett skyddsrum. Det ser ut som ministern heilar i underjorden. Vi återkommer till den bilden. Men egentligen bubblade jag av oformulerad motvallsvilja. Var verkligen denna höstbudget så usel? Varför måste alltid vi journalister vara så vansinnigt negativa? Vad händer med tilltron till det politiska systemet om vi konstant rackar ner på det? Här kan det vara på plats att förklara min väg in i politisk bevakning. Min far och farfar var lokalpolitiker för FP. Som barn till värmländska missionsförbundare och småföretagare var det i det närmaste omöjligt för mig att inte bli folkpartist. När jag i den sena tonåren insåg att jag saknade ideologisk övertygelse lämnade jag det liberala ungdomsförbundet, men med en sorts idealism intakt.  Sen 17 år har jag arbetat som journalist. Det är ett annat perspektiv. Att belysa och ifrågasätta makten.   Men för mig är inte politiker ett rövarpack, som i oförmågan att få ett riktigt jobb, diar på skattebetalarnas väldiga juver. Utan människor som har väldigt olika ingångar, men i de flesta fall vill samhället gott. Det är lätt att rapportera om enad budgetkritik från höger till vänster – både LO och Svenskt Näringsliv ansåg att finansministern var för återhållsam. Det som missas är att LO var arga över att bara 16 miljarder av reformutrymmet på 40 miljarder gick till välfärden. Svenskt Näringsliv var lika upprörda över att alldeles för mycket gick till kommuner och regioner, istället för att sänka skatter. Många har uttryckt oro över att regeringens politik ökar utsläppen. DN:s korrespondent Anna-Lena Lauren jämförde de två ideologiskt närbesläktade regeringarna i Finland och Sverige på X: ”Känslan av att se två regeringar i två rika, teknologiskt högutvecklade nordiska länder – samtidigt köra ner klimatpolitiken. Fullt medvetna om hur bråttom det är. Så uselt.” Men svenska väljare röstade på tre av fyra Tidöpartier som gick till val på att sänka bränslepriser.  Centerpartiet hotar klimatminister Romina Pourmokhtari (L) med misstroendeomröstning om hon inte börjar sänka utsläppen. Utsikten för att endera ska inträffa under rådande förutsättningar får räknas som minimal. Muharrem Demirok (C) gör sitt bästa för att synas inför helgens kommande partistämma. Centern hamnar allt oftare under fyraprocentsspärren i opinionsundersökningar. Frågan är om centerledaren gjorde sig själv några tjänster genom att ställa upp i SVT:s utfrågning ”30 minuter”.  När journalister försökte få Annie Lööf att välja sida kunde hon nästan Trumpskt vrida verkligheten med sådan frenesi att man trodde att hon skulle lyckas förverkliga det fiktiva Mittens rike på ren trots","keyword":"henrik torehammar stroke","google_title":"Henrik Torehammar: Varför måste vi journalister vara så negativa?","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/3EnRJL\/","article_text":"SEB:s uppmaning till större förståelse hos politikerna för bankernas vinstnivåer möts av skepsis. ”Det är ingen rocket science att se att konkurrensen i banksektorn inte är optimal”, säger finansminister Elisabeth Svantesson (M). Vad är det för banker vi vill ha?  SEB:s finansdirektör Masih Yazdi ställde frågan i en intervju med SvD. Han tycker att den negativa synen på bankerna, både hos allmänhet och politiker, inte stämmer med verkligheten. – Banken har funnits i 167 år. Vi försöker driva den så bra det bara går och framför allt gör vi det extremt långsiktigt. Vi har inget intresse att här och nu maximera någon vinst, sade han.  Masih Yazdi vill inte använda ordet populism, men hans slutsats är att det låga förtroendet hos allmänheten för banksektorn gör den till ett legitimt mål för politiker. – Om man inte har det förtroende man bör ha, så är det inte bra. Jag önskar att det fanns en bättre förståelse.  Masih Yazdi vänder sig särskit mot begreppet övervinster, som både Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson och tidigare finansministern Mikael Damberg (S) hänvisat till i debatten.  – Man har börjat använda ett ord som man inte ens själv kan definiera, sade Masih Yazdi.  I en intervju med SvD håller Mikael Damberg fast vid att det just nu, med tanke på den kostnadskris som det svenska samhället just nu går igenom, rör sig om övervinster i banksektorn. – Vart tredje hushåll har svårt att få ekonomin att gå ihop och i det läget har vi en sektor i samhället som kraftigt ökat sina vinster. Då är det klart att man får en diskussion om det är rimligt, säger Mikael Damberg.  Han tycker att inställningen från bankhåll visar att man inte förstår hur kundernas situation ser ut.   – Hade bankerna förstått hur deras kunder just nu har det så hade de kanske inte svept bort kritiken som de nu gör. Socialdemokraterna har föreslagit en tillfällig bankskatt, med syfte att föra tillbaka en del av bankernas vinster till hushållen. Skatten skulle, om den införs, tillföra statskassan cirka 10 miljarder kronor nästa år, enligt beräkningar.   – Det är väl ingen som säger att vi ska ha olönsamma banker men till och med Finansinspektionen säger ju att de här vinstnivåerna inte har något med bankernas solvens att göra, säger Mikael Damberg.  Finansminister Elisabeth Svantesson vill inte ha en tillfällig bankskatt men hon tycker att bankerna måste förstå att deras vinstlyft ”sticker i ögonen”.  – Om man är i ledningen på en bank är det klokt att förstå att så här höga vinster sticker i ögonen på väldigt många människor som kämpar med att få ekonomin att gå ihop.  SEB:s Masih Yazdi hänvisade i SvD-intervjun till internationella rapporter som visar att konkurrensen på den svenska bankmarknaden är hård i ett europeiskt perspektiv. Det ifrågasätts av Elisabeth Svantesson.  – Jag är både företagsekonom och nationalekonom och i båda de perspektiven kan jag säga detta: Det är ingen rocket science att se att konkurrensen i banksektorn inte är optimal när man gör den här typen av vinster i tider när hushållen har det tufft. Bankerna har ett stort ansvar när det gäller att underlätta för kunder som pressas ekonomiskt, säger hon. – Vinster växer inte fram ur tomma intet. Med en affärsmodell som gör att vinsterna går i taket samtidigt som många av kunderna har det kämpigt, borde bankerna fundera på hur de kan dela med sig till kunderna i sin prissättning. Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar vill i likhet med Socialdemokraterna ha en tillfällig bankskatt. Hon tycker att bankerna har ett arbete att göra när det gäller förtroende. – Som det ser ut nu, är mitt förtroende för de svenska bankerna inte högt. Det är inte alls säkert att höga vinster i bankerna indikerar stabilitet","keyword":"sticker i ögonen","google_title":"Finansministern om storbankerna: Så här höga vinster sticker i ögonen","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/bgEW2v\/","article_text":"Storbritanniens kung Charles ska behandlas för cancer – nu hyllas han för sin öppenhet om cancerbeskedet. Men vad betyder det här för det brittiska kungahuset?  LONDON ”Stackars kungen”, skriver historikern Tom Holland på X och ger uttryck för det många britter känt under det senaste dygnet, sedan det offentliggjorts att kung Charles har drabbats av cancer. Men Tom Holland syftar inte bara på att kungen är sjuk. ”Tänk att allt det här är offentligt”, tillägger han. Kungafamiljen har aldrig tidigare varit så frikostig vad gäller uppdateringar om familjemedlemmarnas hälsa. Men sedan årsskiftet har flera tunga besked kommit från Buckingham Palace. I mitten av januari meddelade kungahuset att prinsessan Catherine genomgått en bukoperation och att hon sjukskrivs till påsk. Samma dag blev det klart att kung Charles skulle behandlas för en förstorad prostata. I måndags meddelade slottet att det i samband med hans prostataoperation uppdagats en cancersjukdom.  Kungens öppenhet om sin hälsa hyllas nu i Storbritannien. – Det är en modern inställning och det här är en modern monarki som nu måste handskas med ett väldigt gammalt problem, säger den konservativa politikern Michael Dobbs.  Kungliga experter uppger att det tidigare främst släppts korta meddelanden om kungafamiljens hälsa. Och ibland har det inte släppts någon information alls. När drottning Elizabeths mor behandlades för cancer 1984 meddelade slottet att hon tagits in på sjukhus för att genomgå en undersökning. Vad vet man om kungens cancer? Det har inte offentliggjorts vilken sorts cancer han har. Men enligt uppgifter i medier ska kungen behandlas inom öppenvården – vilket anses indikera att han inte ska opereras utan istället behandlas med strålbehandling, immunterapi eller med cellgifter.  Det rapporteras att han ska fortsätta med sina arbetsuppdrag som statsöverhuvud – exempelvis mötena med premiärminister Rishi Sunak. Men han ska ta ledigt från sina offentliga uppdrag. Premiärministern uppger i en intervju med BBC att den 75-åriga kungens cancer upptäckts i ett tidigt skede. Kungen anses annars vara vid god hälsa. Han har levt ett aktivt liv och spelade hästpolo i över 40 år. Han ska också gilla att vandra och arbeta i trädgården. Vad betyder det här för resten av kungafamiljen? Under sina första 17 månader som monark har kung Charles hunnit med två statsbesök, tre offentliga utlandsresor och 516 andra uppdrag i offentligheten. Att han nu tvingas dra sig tillbaka från offentliga uppdrag beskrivs i  medier som tufft för prins William. Han hade tagit ledigt för att tillbringa tid med sin fru, prinsessan Catherine, efter hennes operation, men ska återuppta sina arbetsuppdrag. Drottning Camilla väntas också synas mer i offentligheten. Kungens sjukdom har också lett till spekulationer i medierna om en försoning mellan prins William och prins Harry, som uppges flyga till London från Los Angeles för att träffa sin far. Prins Harry ska ha upprätthållit kontakten med sin far – trots att han och hans fru Meghan lämnat kungafamiljen och ofta uttalat sig kritiskt om kungahuset. Däremot beskrivs förhållandet mellan prins Harry och prins William som kyligt. Enligt BBC har kungen bett sina söner att försonas. Hur har britterna reagerat? Kungens sjukdomsbesked har fått stor uppmärksamhet i Storbritannien. Många har uttryckt sin sorg över beskedet och att kungen, som fått vänta på att efterträda sin mor i 70 år, mindre än ett år efter kröningen drabbats av cancer. De senaste mätningarna visar att kung Charles stigit i anseende under det senaste året. Över 50 procent av britterna anser att han gör ett bra jobb. Enligt The Telegraph har kungens hälsoproblem gjort honom ännu mer populär. Öppenheten kring diagnosen har hyllats av organisationer som representerar cancerpatienter. Men oklarheterna kring hur allvarlig diagnosen har lett till både oro och spekulationer","keyword":"kung charles sjuk","google_title":"Kung Charles har cancer – hyllas för sin öppenhet","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/bgx8Rg\/","article_text":"Förbudet mot bensinbilar som ska införas i delar av Stockolms innerstad väcker reaktioner. ”Min första tanke var: ska alla behöva köpa nya bilar nu? Det är ju väldigt dyrt med elbil”, säger Nenne Sidén. Christian Larsson har precis parkerat sin hybridbil när SvD frågar vad han tycker om den kommande lagändringen. Den 31 december 2024 förbjuds bensin och dieselbilar i centrala delar av Stockholm.  Området som förbudet gäller ligger innanför Kungsgatan, Birger Jarlsgatan, Hamngatan och Sveavägen. Klaratunnelns in- och utfart vid Mäster Samuelsgatan inkluderas likaså i förbudet. – Det är inget jag diggar alls, utbrister Christian Larsson. Han jobbar inne i stan och tar bilen varje dag.  – För mig personligen är det inte bra, men ur miljöaspekt kanske det är positivt. Jag har svårt för när stora beslut tas för fort, eftersom det kan påverka många både privat, ekonomiskt och jobbmässigt, säger Christian Larsson. Endast elbilar och utsläppssnåla gasfordon kommer att få köra i området, och transporter och taxibilar innefattas också. Undantagna är dock fordon kopplade till säkerhet, såsom ambulans, polis och färdtjänst. Regleringen ska gälla alla dagar dygnet runt och i nuläget finns ingen dispens för boende i zonen. Förbudet är en del i arbetet mot att innerstan ska bli fossilfri 2030, berättar trafikborgarrådet Lars Strömgren (MP).  Han menar att allt mer forskning påvisar hur luftkvaliteten i städer påverkar människors hälsa. Bland annat forskning från Karolinska institutet. – Man kan se att barn som växer upp på Stockholmsgator med höga utsläpp har nedsatt lungfunktion redan från sex månaders ålder, säger Lars Strömgren (MP). Området valdes ut av flera anledningar, bland annat är luftkvaliteten där dålig uppger trafikborgarrådet. – Den dominerande biltrafiken har gjort detta område mindre attraktivt att vistas i för människor. Vi hoppas kunna ändra på detta, och även bidra till lägre bullernivå och bättre luft.  Nenne Sidén har precis parkerat bilen i ett garage inför arbetsdagen. Garaget kommer att ingå i förbudszonen. Hon berättar för SvD att när hon läste nyheten tänkte hon direkt på den ekonomiska aspekten. I familjen har de två bilar, en elbil och en bensindriven. – Min första tanke var: ska alla behöva köpa nya bilar nu? Det är ju väldigt dyrt med elbil. Självklart är det bra miljömössigt med elbil, men det är ju en kostnadsfråga. Nenne Sidén tror att en lösning kan vara att sänka priserna på elbilar.  – Om fler ska kunna köpa elbilar så behöver priserna sänkas eller subventioneras. Spontant känns det som att detta beslut gått lite väl fort, det blir svårt att ställa om för många och kan sätta hög press på familjer som inte har råd med elbil. Oppositionsborgarråd Dennis Wedin (M) är kritisk till beslutet.  – Det här är ett ideologisk experiment och symbolpolitik från Miljöpartiet. Att göra det i ett så pass ekonomiskt tufft läge som samhället befinner sig i nu är tondövt, säger Dennis Wedin till SvD. Han anser att förbudet kommer att påverka både privatpersoner och näringsidkare negativt. Om det kommer att göra en större skillnad miljömässigt är han tveksam till. – Moderaterna är för målet att vi ska bli fossilfria 2030, men sådana här drastiska beslut är inte vägen dit. Utanför Moodgallerian står Jenny Åman och låser cykeln. Hon är positivt inställd till den nya bensinfria zonen. – Det är skönt med mindre bilar i stan. Miljömässigt är det positivt också, jag tycker att det är bra att man vågar ta i lite med sådana här beslut. Sen är det klart att det är en ekonomisk fråga eftersom elbilar är dyra, säger Jenny Åman. ","keyword":"köpa bensinbil 2024","google_title":"Bensinbilar förbjuds i centrala Stockholm 2024","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/Q7LLpx\/","article_text":"Danmark fick en kung, och rojalismen triumferade. På söndagen förvandlades Köpenhamn till en röd-vit folkfest när Frederik X tog över tronen.  Strax efter klockan 14 på söndagen var det viktigaste klart. Drottning Margarethe II hade skrivit på sin abdikation, rest sig och gett sin stol till sonen som samtidigt blev Frederik X av Danmark.  – Gud bevare kungen, sa drottning Margarethe som för bara 14 dagar sedan hade överraskat hela sitt land – och Sverige med för den delen – med att i sitt nyårstal deklarera att hon ville ”abdicere”, ett tal som hon sedan som vanligt hade avslutat ”Gud bevare Danmark”.  Men söndagens enorma folkuppbåd visade att danskarna verkligen hunnit ställa om till fest. Tiotusentals tillresta människor hade samlats utanför Christiansborg, den slottsbyggnad i Köpenhamn som också rymmer Danmarks parlament, Folketinget. På plats vid det formella tronskiftet var inte bara den gamla drottningen och den nya kungen utan också regeringen med statsråden. Mottog folkets jubel Klockan 15 var det dags för den nye Frederik X att i sällskap med  statsminister Mette Frederiksen gå ut på balkongen över Christiansborg slotsplads för att ta emot folkets jubel. Där utropades han till ny regent över riksgemenskapen Danmark och är därmed kung även över Färöarna och Grönland. – Den regent vi nu får är en kung vi känner, en kung vi tycker om och en kung vi litar på, sa statsminister Mette Frederiksen.  Folkhavet på slottsplatsen böljade i rött och vitt medan tusentals åskådare viftade med Dannebrogen. Och jublet visste inga gränser.  Danskarna gick alltså man ur huse och trotsade kylan för att med egna ögon bevittna tronskiftet på söndagen. Det rådde inget tvivel om att nya kungen är populär. – Vi har följt drottningen i alla år och nu ska vi följa Frederik. Vi känner stor sympati med honom, säger Susanne Nielsen som TT träffade i folkhavet. – Jag menar att han är otroligt populär, säger hennes man Mikael. – För han är en av folket, fyllde Susanne Nielsen i. Thomas Larsen, dansk expert som skrivit flera böcker om den danska monarkin konstaterar att det är en livserfaren kung som landet nu har fått. Frederik har hunnit bli 55 år, och även om han som ung var blyg och ibland ifrågasatt beskrivs han av Thomas Larsen som idag social, älskad och ”mer än redo” att vara kung.   – Det tror jag att han är! Och så har han som kung den stora lyckan att få stöd av kronprinsessan Mary som är plikttrogen och arbetar hårt. Träffade Mary under OS i Sydney Den nye kungen gillar människor, älskar sport, har genomfört flera utbildningar inom det militära och har som den förste i det danska kungahuset tagit en fullständig akademisk examen som statsvetare. Mary, som nu är drottning av Danmark, träffade han på en pub vid sitt besök på OS i Sydney 2000. Paret förlovade sig 2003 och gifte sig året därpå. Kungaexperten Thomas Larsen räknar med att det danska kungahusets nära relationer med de svenska och norska kungafamiljerna kommer att fortsätta och troligtvis växa ännu mer.  Däremot är han inte säker på att den nye kungen kommer att vara lika politiskt frispråkig som sin mamma Margarethe gjorde sig känd för.  – Drottningen har deltagit mycket markant i dansk debatt och har ställt upp i många intervjuer i radio, tv och böcker. Danskarna känner till hennes hållning, säger Thomas Larsen till TT och lägger till:  – Det är inte säkert att det fortsätter så med det nya kungaparet. Kungahuset gratulerade Från svenska kungahuset kom förstås gratulationer på söndagen:  ”Eders Majestät, Käre Frederik! När Du i dag uppstiger på den danska tronen sänder jag mina och det svenska folkets gratulationer till dig och Danmarks folk…","keyword":"kung danmark","google_title":"Märkbart rörd Frederik tog över som kung i Danmark","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/dwXPww\/","article_text":"Förförisk prestigeserie, lovande SVT-komedi och ”Fab 5”-gängets återkomst. SvD Kultur guidar till de bästa nyheterna på svenska streaming­tjänster. Expats Drama, tv-serie, 6 avsnitt av varierande längd, Amazon Prime Video, premiär 26\/1 Nicole Kidman ägnar numera karriären åt att kliva runt i tv-serier man gärna sätter ordet ”prestige” före. Rollen som Margaret i ”Expats” till exempel, Lulu Wangs dramaserie som utspelar sig i Hong Kong och kretsar kring en amerikansk familj där den yngsta sonen en dag försvinner spårlöst. När bokförlagan till serien recenserades i New York Times kallade man författaren Janice Y K Lee ”en kvinnlig, humoristisk Henry James i Asien”. Om serien lever upp till samma förföriska beskrivning återstår att se. Painkiller Dramakomedi, tv-serie, 5 avsnitt x 30 min, SVT Play, premiär 26\/1 Andrea är en hyfsat framgångsrik performancekonstnär i Göteborg. Framgången innebär dock, som för de flesta kulturarbetare, inte en stabil ekonomi. Därför bor hon hemma hos mamma Dijana som dras med kronisk smärta efter ett långt liv som städerska. Gabriella Pichlers vardagsnära serie utspelar sig i en originell gråzon mellan grupper och generationer, med å ena sidan en kulturstressad medelklass som suktar efter ”äkthet” och å andra sidan en arbetarklass som lärt sig hugga i och hålla käften. De två första avsnitten lovar gott, inte bara med sin premiss utan också med fint skådespeleri och kul dialog. Queer eye Reality, tv-serie, 6 avsnitt x 50 min, Netflix, säsong 8, premiär 24\/1 ”Queer eye” startade blygsamt som en nytolkning av ett brittiskt nollnolltalsformat, men blev snabbt både större och bättre än förlagan– en realityserie som med bibehållen trovärdighet kompletterat det gängse make-over-inslagen med pedagogiska, sociala och försiktigt aktivistiska ambitioner. Nya säsongen är sympatiske inredningsdesignern Bobby Berks sista – suck, han är min personliga favorit – så jag passar på att mysgråta lite extra när originalkvintetten återvänder till New Orleans för att piffa och peppa. Veckans höjdare Masters of the air Drama, 9 avsnitt x 50 min, Apple TV+, premiär 26\/1 Ett ”Band of brothers” i luften – så har den här maxade krigsserien beskrivits, och inte bara för att det även denna gång är Tom Hanks och Steven Spielberg som producerat. Den verklighetsbaserade handlingen bygger på Donald L Millers bok med samma namn, och handlar om de unga amerikanerna i den särskilda bombplansgrupp som stred mot nazisterna 1943 – här gestaltade av bland andra Austin Butler, Callum Turner och nepobabyn Raff Law, Judes son alltså.  Mina tv-favoriter just nu 1. The curse (SkyShowtime)\n2. Queer eye (Netflix)\n3. Fargo (HBO Max)\n4. Painkiller (SVT Play)\n5. Masters of the air (Apple TV+)","keyword":"nya band of brothers","google_title":"Spielbergs nya som ”Band of brothers” – SvD om tv-veckan","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/mQmk80\/","article_text":"Lolo Ambles nya pjäs blir i Gunilla Nyroos regi ett tätt ensemblespel utan åthävor. Rutinerade skådespelare står på scenen med en självklar närvaro och avspänd stringens. Den ansvarstyngda vardagen för två par som närmar sig de sextio, med återstoden av livet påtagligt överblickbar. Det är grundsituationen i Lolo Ambles relationsdrama ”En kort evighet”. I Gunilla Nyroos precisa regi speglas övre medelålderslivet genom en lågmäld komik som en finstilt kontrast till vardagsskildringens existentiella klangbotten. Det är urpremiär för pjäsen på studions scen på Göteborgs stadsteater men Amble och Nyroos har tidigare samarbeten bakom sig, år 2015 i ”49 och ett halvt” på Strindbergs Intima teater och våren 2019 i ”Vilddjur” på Dramaten. I ”En kort evighet” möter vi John och Evelyn, Anja och Kristian, med långa äktenskap bakom sig. Barnen är utflugna men föräldrar och syskon behöver tas om hand. De två paren reflekterar över den plattform som livsvalen tagit dem till och hur de vill ha resten av livet. Medan John (Johan Friberg) hävdar sin rätt att ta det lugnt efter ett strävsamt arbetsliv, ständigt på tå, känner Evelyn (Anna Bjelkerud) att hon har mycket kvar att ge.  Kristian (Hans Brorson) förverkligar sin dröm som musiker medan oroliga Anja (Tove Wiréen) känner sig orättvist förbisprungen på sin arbetsplats. De olika viljorna leder till spänningar i parrelationerna. In kommer Charlott (Marie Delleskog) och söker upp John som hon 17 år gammal träffat på en strand på Korfu för 40 år sedan. En rostfärgad sammetsoffa, ett spartanskt stålrörsbord och två stolar, som från vilket hem som helst, framträder mot en fond av Medelhavets blå böljor. Den sparsmakade scenografin fungerar som miljö för de olika tider och situationer som scenberättelsen tar oss till. Kompositionen av scensekvenser liknar minnets associativa vandringar. Den illustrerar känslan av samtidighet hos den som har levt ett tag. Charlott är en nyfiken åskådare till livet, som reflekterar och noterar men håller sig utanför. Hon följer sina infall och nosar på nya möjligheter men ger sig inte riktigt in i dem. Hon skapar inga revolutioner i de två parens liv. Hon vidgar bara en reva som redan fanns där. Ambles dramatik har jämförts med både Becketts och Noréns. Visst har den beckettskt existentiellt djup men den är fast förankrad i vardaglig realism. Den äger norénsk lyhördhet för vardagens tonlägen men utan dramatiskt tillspetsade konflikter mellan rollerna. Blicken på situationerna i berättelsen präglas istället av det distanserade lugn som karaktäriserar Charlotts livsbetraktande. I föreställningen förstärks den blicken av Nyroos regi. Regi och skådespeleri mejslar ut de olika rollernas särdrag i ett tätt ensemblespel utan åthävor. Det är rutinerade skådespelare som står på scenen med en självklar närvaro och avspänd stringens i agerandet. De skapar en lugn och samtidigt intensiv uppmärksamhet hos mig som åskådare, på dialogen och processerna i individerna och mellan dem. Agerandet lyckas ge trist vardaglighet en engagerande spänning. ”En kort evighet” är en fint rytmiserad och på alla plan välgjord uppsättning som utan att sätta scenografi, ljussättning och musik åt sidan litar till teaterns grundläggande element: dialogen och skådespeleriet. Den låter teaterns underverk hända i det enkla avskalade.","keyword":"gunilla nyroos arm","google_title":"Recension: Gunilla Nyroos regi lyhörd på Göteborgs stadsteater","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/3EAJKA\/","article_text":"Microsoftgrundaren Bill Gates investerar i en svensk fabrik för biobränslen. Fabriken ska använda en ny teknik för att omvandla koldioxid som fångats in från ett kraftvärmeverk till nya bränslen. DUBAI Miljardbelopp investeras i den fabrik för biobränslen som det danska  energibolaget  Ørsted just nu bygger i Örnsköldsvik. Fabriken kallas Flagship One och sägs bli Europas största anläggning för produktion av grön e-metanol. Investeringen offentliggjordes under en ceremoni här på COP28 på fredagen tillsammans med EU, Europeiska investeringsbanken samt det av Bill Gates grundade riskkapitalbolaget Breakthrough Energy. Bill Gates som var på plats påpekade att sjöfarten står för en stor del av de globala utsläppen, men att det samtidigt visat sig vara en svår industri att göra fossilfri. International Maritime Organization bedömer att omkring 3 procent av de globala utsläppen orsakas av sjöfarten. Eftersom batteridrift inte är ett alternativ för ett fartyg som ska korsa oceaner är den enda realistiska vägen idag för att ersätta fossilt fartygsbränsle någon form av biobränslen, det vill säga precis det som ska produceras i Flagship One. – Vi har sett stora framsteg på labb-nivå, men att få något att fungera i ett labb är inte den svåraste utmaningen. Det är att få tekniken att fungera i fabrikerna. Det är otroligt viktigt att vi börjar bygga fabriker som kan producera e-metanol, sa Bill Gates och fortsatte: – Om det här ska bli verklighet måste någon kliva fram både när det gäller tekniska lösningar och finansiering. Anläggningen ska stå klar 2025 och väntas då producera 55 000 ton e-metanol per år. Råvaran är vätgas som produceras med el från vindkraft och koldioxid som fångats in från det närliggande kommunägda Hörneborgsverket i Örnsköldsvik. Eftersom kraftvärmeverket eldas med biobränslen som anses vara fossilfria kan man hävda att det biobränsle som produceras också är fossilfritt. Bränslet ska ersätta diesel i fartygsmotorer och kan enligt Ørsted minska utsläppen från sjöfarten med upp till 95 procent. Om det skulle lyckas är det bättre än EU:s mål för sjöfarten som är att reducera utsläppen med 80 procent till 2050. – Snabbaste vägen för att klara 1,5-gradersmålet är att elektrifiera allt vi kan elektrifiera. Men ungefär 30 procent av utsläppen kommer från sektorer som är svåra att elektrifiera, såsom sjöfarten. Om vi ska leverera på målet måste vi skala upp produktionen av gröna bränslen, sa Olivia Breese, vice vd med ansvar för Power2X, det vill säga elektrobränslen, inom Ørsted. Men hon medgav samtidigt att produktionen Flagship One när den är i drift bara kommer att vara en droppe i havet jämfört med det totala behovet från världens fartyg. – För att vi ska kunna skala upp produktionen är det helt avgörande att vi har de finansiella och kommersiella förutsättningarna, sa hon. Det exakta beloppet som Breakthrough Energy går in med i Flagship One är inte offentliggjort. Efter affären kommer Breakthrough Energy att äga 15 procent av anläggningen i Örnsköldsvik. Pengarna ska användas för att  skala upp produktionen så att Flagship One kan teckna långsiktiga avtal med ett flertal kunder inom sjöfarten.","keyword":"bill gates","google_title":"Bill Gates investerar i unikt svenskt bränsle","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/zE2Pov\/","article_text":"Sydsvenska Handels­kammaren: De id-kontroller som regeringen vill införa är rättsligt prövade av EU-domstolen. De är olagliga, punkt och slut. I dagarna avslutas remiss­rundan på regeringens sensationella förslag att införa en lag om att tvinga privata företag att sköta id-gränskontroll åt svenska staten. De flesta vet att Sverige sedan 2015 har haft en lång rad halvårs­perioder med ”tillfälliga” gränskontroller. Dessa har halverat kapaciteten på Öresunds­brons tågtäthet. Men resultaten är spektakulärt magra. Under 2015 och 2016 genomfördes 20 miljoner kontroller och som resultat beslagtog polisen fyra handeldvapen. Resultatet var så magert att statistik inte längre publiceras. Men under en period fanns även så kallade id-kontroller. Dessa utfördes inte av polis utan av busschaufförer och tågkonduktörer. Alla resande på buss eller tåg skulle kontrolleras och bli avvisade om id-handling saknades. Detta skulle sedan bekräftas genom ytterligare kontroll av polis i Sverige. Om bussen missade någon så bötfälldes bussbolaget, eller tågbolaget. Kontroll­apparaten dödade trafiken mellan Sverige och Danmark. Flyg till Arlanda var dock undantaget och allt som behövde visas för inresa till Arlanda från exempelvis Danmark var ett kreditkort för att betala resan. Id-kontrollerna avskaffades 2016. Nu vill regeringen återinföra möjligheten till id-kontroller med en ramlag. Syftet är vagt beskrivet i promemorian men handlar om migration och brottslighet. Sedan 2016 har väldigt mycket hänt. Men det som förändrats är agerande och insatser vid EU:s yttre gräns. Handels­kammaren står givetvis resolut bakom dessa insatser, som är helt i linje med Schengen­reglerna. Det är detta och inte svenska gräns­kontroller som spelat roll. Och det blir tydligt när man går igenom utfall och argument. Vad gäller effekt på brottslighet är det väl enklast att konstatera att Sverige har unikt hög kriminalitet – på latin­amerikansk nivå. Men alla våra grannar är kvar på traditionella och mer måttliga europeiska nivåer. Att skylla kriminaliteten på import från Finland, Danmark, Polen och Tyskland är kanske bekvämt men också rätt och slätt löjeväckande. Argumentet att pensionärer på väg hem i buss från Tyskland är hotet och måste kontrolleras förefaller alltså inte genomtänkt. Därtill kommer att id-kontroller är rättsligt prövade av EU-domstolen. De är olagliga, punkt och slut. Det vet förstås åtminstone juristerna i Regerings­kansliet. Regeringen kommer att fällas och avkrävas skadestånd. Bortsett från att det inte har effekt, så innebär förslaget att vaska skatte­pengar – alltså medvetet i strid med nationella intressen. Därtill finns andra problem. Ska nationen Sverige verkligen överlåta åt buss­chaufförer att sköta passkontroll – är det rimligt ur säkerhets­perspektiv? Hur skall vi hantera situationer när svenskar – i strid mot grundlagen (regerings­formen 2:a kapitlet 7:e paragrafen) – i värsta fall nekas inresa i sitt hemland på grund av detta? Det finns alternativ. Schengen har varit ett genom­brott för möjligheten att samarbeta mellan länder för att bekämpa illegal migration och kriminalitet. Så kallad inre gräns­kontroll kan genomföras i hela landet, inte bara vid gräns. Det innebär att polisen kan kontrollera personers uppehålls­status i hela landet. I ett land med 5 400 kilometer gräns är det en betydligt mer effektiv insats än att stå och still och vänta vid en handfull passager. Sverige och Danmark har sedan Öresunds­bron byggdes ett polisärt samarbets­avtal. Detta kan och bör skalas upp, icke-minst med tanke på det mycket omfattande och för Sverige på många sätt ett nytt utanförskap har byggts upp","keyword":"id kontroller","google_title":"Sydsvenska Handels­kammaren: Olagliga id-kontroller bör inte införas","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/kE78pa\/","article_text":"Asta Olivia Nordenhof gjorde sensation med boken ”Pengar på fickan”. Men när den danska stjärnförfattaren skulle skriva uppföljaren blev hon tvungen att överge sin ursprungsplan – och närmade sig djävulen i stället. Över sundet, från Köpenhamn till Malmö, färdas ryktena. De ekar över vattnet, likt skriken från Ernst-Hugo Järegård i ”Riket”, och får oss i den malmöitiska litterära myllan att förstå att fastän vi geografiskt må befinna oss nära varandra – i Greater Copenhagen Region – ligger Köpenhamn oändligt långt bort. Där, i danska författarförbundets lokaler, ska det finnas en privat öltapp. Dit kan alla medlemmar gå när de är ensamma och behöver sällskap, eller om de har skrivkramp och behöver slappna av med en riktigt kall pilsner. Det berättas också om den mycket lyckade debutanten som stod utan bostad och därför fick en lägenhet av förlaget. Och så är det ryktet om hur det på ett av de största förlagen arbetar en förläggare som, om behovet finns, åker med sin författare till en stuga i Nordnorge en vecka för att supa och finna rätt inspiration. Ur detta klimat är Asta Olivia Nordenhof sprungen, en av Danmarks klarast lysande författarstjärnor. Det är fredagskväll när jag åker över bron för att träffa henne. På Kongens Nytorv dånar musiken. Lis Sørensen, känd för hiten ”Mine øjne de skal se” från 1989, står på en stor scen och sjunger för en huttrande publik. Det är två dagar innan drottning Margrethe ska lämna över kronan till kronprins Frederik, och det pågår en avskedskonsert med Danmarks alla stora, folkliga stjärnor. För att ta mig hem till Asta Olivia Nordenhof behöver jag korsa torget. Hon bor ett stenkast bort, mitt på Nyhavn, endast ett femtiotal meter bort från den klassiska Köpenhamnsvyn. Hon debuterade 2011, tjugotre år gammal, med romanen ”Et ansigt til Emily”. Då var hon redan något av ett namn tack vare bloggen ”Jeg hedder mit navn med versaler”.  För bloggen fick hon, tillsammans med sin tredje bok – diktsamlingen ”Det enkla och det ensamma” – det prestigefyllda Montanas litteraturpris. Det var första gången en blogg tilldelats priset, men både den och diktsamlingen härrör ur samma stil, präglad av en mycket privat ton och en litteratursyn som inte gör skillnad på liv och verk. Boken skulle ha varit en annan Efter en paus på sju år återkom hon  med romanen ”Pengar på fickan”. Det var första delen i en planerad heptologi som skulle kretsa kring branden på färjan Scandinavian Star 1990 – en mycket omtalad katastrof i Skagerrak där det spekuleras i att någon satt eld på färjan för att få ut försäkringspengar. Båten sjösattes i dåligt skick, med en minimerad personal som inte genomfört några brandövningar – och utan fullständiga passagerarlistor. I slutändan omkom 159 personer. Det har hittills inte gått att fastställa vem som anlade branden. För ”Pengar på fickan” – som handlar om det gifta paret Kurt och Maggie – nominerades Asta Olivia Nordenhof bland annat till Nordiska Rådets litteraturpris. Hyllningarna haglade. I romanen figurerar Scandinavian Star i bakgrunden, ett orosmoln som förstärker svärtan och olyckan som finns i Kurt och Maggies liv. På den sista sidan i ”Pengar på fickan” finns en lista över de kommande sex delarna i serien. Bok nummer två har där titeln ”Idéer”. Men den bok som nu kommer ut på svenska har ett annat namn: ”Djävulsboken”.  Vi har alltså att göra med en författare som ångrat sig och gått emot den egna planen. – Det är ju en bok som skulle ha varit en annan, säger hon. Så den är en reaktion, och ett motstånd, mot något jag tänkt att jag skulle göra från början","keyword":"asta olivia nordenhof","google_title":"Asta Olivia Nordenhof: Svårt med kärlek under kapitalismen","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/pQR9yG\/","article_text":"KULTURDEBATT | Rysslands, Belarus och Irans ambassadörer är inte välkomna till Nobelprisutdelningen. Men porta då också ambassadören från det land som hyllar terror­gruppen Hamas som ”frihetskämpar”, skriver Kurdo Baksi. Ingen kan väl ha missat att Recep Tayyip Erdogan, president i Natolandet och EU-kandidaten Turkiet, nyligen hyllade Hamas inför sin partigrupp i det turkiska parlamentet: ”Hamas är ingen terrororganisation. De är frihetskämpar som strider för att skydda sitt land och sina medborgare.” Och eftersom Erdogan kontrollerar all lagstiftande, dömande och verkställande makt i Turkiet blir också hans ord landets officiella utrikespolitik. I motsats till de flesta länder inom Natofamiljen tar alltså Erdogan inte avstånd från Hamas. Tvärtom hyllar han dem. Att Erdogan i det fördolda samarbetar med islamister i Syrien och andra arabiska stater är känt sedan tidigare. Men att han nu ger öppet stöd till islamistiska och jihadistiska Hamas är något nytt. Varken Erdogan eller Turkiet har dock mött några sanktioner eller hårda uttalanden från väst. Orsaken är enkel. Europa är skräckslaget inför Erdogans hot om att skicka uppemot fem miljoner syriska flyktingar till våra breddgrader. Sverige, som satt sig i en beroendeställning gentemot Erdogan efter ansökan om ett medlemskap i Nato, är helt tyst om Erdogans omfamning av terrorgruppen Hamas – för att inte tala om den turkiske presidentens hat och hot mot oliktänkande i sitt eget land och invasioner av territorier i grannstaterna Syrien och Irak. Trots att Nobelstiftelsen ställer krav på respekt för demokratiska värderingar i valet av sina gäster erhåller ändå Erdogans ambassadör, Yönet Can Tezel, en inbjudan till Nobelprisutdelningen. Denna inbjudan syns mig oacceptabel. Varför skämma Nobelprisutdelningen med närvaron av en ambassadör som – förutom att försvara Turkiets blodiga ockupation av norra Cypern, motarbeta det kurdiska språket och förneka folkmordet på 1,3 miljoner armenier, assyrier\/syrianer samt pontiska greker det ödesdigra året 1915 – försvarar terrorgruppen Hamas? Nej, Nobelstiftelsen – använd ert sunda förnuft! Porta Turkiets ambassadör på årets Nobelprisutdelning, precis som ni gör med Irans, Rysslands och Belarus ambassadörer! Ambassadörer som inte respekterar demokrati, yttrandefrihet och allas lika värde har inget att göra på en Nobeltillställning.","keyword":"erdogan hamas","google_title":"Porta Hamas-kramarna från Nobelprisutdelningen","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/3EA4X9\/","article_text":"Israels hemligaste specialförband, ”Enhet 504”, väntas få en nyckelroll när striderna återupptas i Gaza. Deras uppdrag: att lokalisera Hamas gömställen bakom fiendens linjer – och hitta den kvarvarande gisslan. Tidigt på fredagsmorgonen avbröts den kortvariga vapenvilan mellan Israel och Hamas av ett raketangrepp från den palestinska enklaven i Gaza. Nu väntas stora delar av den reguljära israeliska armén gå in i södra delen av Gaza-remsan. Men striderna i och omkring Gaza citys sjukhus lär fortsätta. Israeliska och internationella medier rapporterar om att den hemliga spionorganisationen ”Enhet 504” nu fått uppdraget att lokalisera Hamas-ledaren Yahya Sinwar, som enligt president Netanyahu var hjärnan bakom den överraskande 7 oktober-attacken mot Israel. Det var också Enhet 504 som kartlade hur Hamas använde sig av tunnlar under Shifa-sjukhuset. Den militära spionorganisationen, som funnits i sin nuvarande form sedan Yom Kippur-kriget 1973, är bland det hemligaste Israel har i sina väpnade styrkor. En av deras huvuduppgifter är att lösa just sådana underrättelsekriser som Israel befinner sig i idag, enligt Jerusalem Post. Så vad är då Enhet 504 och vilka uppdrag väntas de få?  Dagens version av Enhet 504 bildades 1973, när det stod klart att Yom Kippur-kriget tagit Israels underrättelse- och säkerhetstjänster på sängen. Både underrättelsetjänsten Mossad och säkerhetspolisen Shin Beth hade missat signalerna om att Syrien och Egypten tänkte angripa Israel med stöd från flera andra arabstater.  Resultatet: ett tre veckor långt krig där såväl döda som skadade räknades i tiotusental. Enligt Jerusalem Post ansåg Israels dåvarande regering att landet behövde en tredje underrättelsefunktion, som kunde ge komplement till de underrättelseanalyser som Mossad och Shin Beth gjorde. Trots det missade samtliga underrättelseorganisationer återigen signalerna om att Hamas förberedde en attack den 7 oktober i år. Det gällde även spionerna i Enhet 504.  Enligt Jerusalem Posts seniore militäranalytiker Yonah Jeremy Bob berodde det bland annat på att 504:an beordrats att prioritera Libanon: ”Man lämnade därför allt mer av spionuppdragen i Gaza till Shin Beth” skrev han i slutet av november. Enhet 504 omdirigerades sedan till Gaza bara några dagar efter 7 oktober, enligt tidningen. Organisationen hade då inte varit verksam i Gaza på ett decennium. Enhetens operatörer hör till den israeliska militären och arbetar ofta tillsammans med fallskärmsjägarförband. Men de fungerar mer som en spionorganisation än som en militär styrka.  Deras huvuduppgift är att ta hem det som på militärspråk kallas Humint – Human intelligence. Det vill säga underrättelseinformation som kommer från människor på plats, snarare än från satellitövervakning och signalspaning på distans. Under den nuvarande konflikten i Gaza har förbandets huvuduppgift varit att lokalisera Hamas gömställen under sjukhusen i Gaza City. Deras primära mål uppges fortfarande vara Hamas-ledaren Yahya Sinwar, enligt nyhetskanalen First Post. Var den palestinske ledaren befinner sig är okänt men i början av de pågående striderna var han stationerad i en av tunnlarna under Gazas gator. Han sågs bland annat av en 85-årig israelisk kvinna, som tagits till fånga och sedan släppts. Enhet 504:s andra uppdrag uppges vara att lokalisera gisslantagna israeler i Gaza-området. Så sent som i torsdags uppgavs 137 gisslantagna personer finnas kvar hos Hamas. Var de finns är inte alltid klart ens för Hamas själva, eftersom fångarna ofta utlokaliseras till andra organisationer mot betalning. De faktiska militära tillslagen som Enhet 504:s Humint resulterar i har utförts av vanliga militära specialförband. Gruppen uppges ha förhört runt 500 misstänkta terrorister sedan den återvände till Gaza i oktober.","keyword":"israeliska specialförband","google_title":"Striderna i Gaza: Israels specialförband ska frita gisslan","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/GM4nMx\/","article_text":"Hövdings konkursbo tar strid mot Konsumentverkets säljförbud och vill föra företagets talan i rätten. Även om Hövdings teknik är såld finns ett lager bokfört till mellan 25 och 30 miljoner kronor. Frågan om försäljningsförbudet mot airbaghjälmen Hövding 3 har sedan december legat still hos Förvaltningsrätten. Nu väljer konkursförvaltaren som leder Hövdings konkursbo att ta frågan vidare.   I slutet av december ansökte Hövding Sverige AB om konkurs. Det efter att Konsumentverket en vecka tidigare beslutat om ett permanent försäljningsförbud mot Hövding 3 – bolagets enda produkt.   Beslutet överklagades av Hövding och Förvaltningsrätten meddelade att försäljningsförbudet skulle hävas till dess att ett slutgiltigt beslut fattats om överklagan, så kallad inhibition.  Sedan dess har det inte hänt mycket i den rättsliga processen.  Varnade konsumenter för Hövding 3 I januari begärde Konsumentverket att Förvaltningsrätten ska upphäva det överklagade beslutet om förbud. Det eftersom Hövding gått i konkurs och att förbudet därmed inte kan riktas mot någon tillverkare.  Men Konkursförvaltaren och advokaten Johan Klåvus ber nu i ett yttrande till Förvaltningsrätten om att få ta över Hövdings pågående process mot Konsumentverket. Han vill också att myndighetens beslut ska prövas i sak av domstolen. – Jag har också motiverat varför det är viktigt för konkursboet att få en sådan prövning eftersom konkursboet har ett lager som i princip är osäljbart så länge Konsumentverkets beslut står sig, säger han till SvD.  Om konsumentverkets beslut skulle fastställas eller upphävas utan sakprövning riskerar konkursbolaget att krävas på stora skulder från bland annat konsumenter och återförsäljare, enligt Johan Klåvus. Det är nu upp till Förvaltningsrätten att besluta om huruvida domstolen tänker gå vidare i frågan.  Johan Klåvus ser sig ha ”goda möjligheter” att få saken prövad av domstol. – Jag tycker att jag har väldigt goda skäl för det. En grundläggande princip i en rättsstat är ju också att man ska kunna få myndigheters beslut överprövade i domstol. Konsumentverket: ”Lagen är tydlig” Sedan förbudet inhiberades i december har Konsumentverket uppmanat återförsäljare att inte sälja airbaghjälmen. Myndigheten har också i ett pressmeddelande varnat konsumenter för Hövding 3.  Konsumentverkets generaldirektör och Konsumentombudsman Cecilia Tisell nyligen sagt till SvD i ett större reportage att hon ”ser det som helt uteslutet” att det skulle bli någon fortsättning på rättsprocessen och att Hövding skulle kunna få rätt i sin överklagan.  – Är det så att domstolen, efter en prövning, skulle tillåta försäljning av den här produkten så vill jag hävda att domstolen har tolkat lagen fel. Lagen är tydlig i att personlig skyddsutrustning som inte håller måttet inte får säljas, sa hon då.  På tisdagen skickar Cecilia Tisell en kort kommentar till SvD via mejl om det nya yttrandet från konkursförvaltaren: ”Vi har inte hört något om detta utan avvaktar domstolens handläggning”. För en vecka sedan kom nyheten att Hövdings tekniktillgångar och patent ska köpas av det privatägda österrikiska industriföretaget Isi group. Företaget tillverkar bland annat krockkuddar och gasbehållare för syre och helium. Isi group köper däremot inte varken Hövdings lager, eller varumärke.  Konkursförvaltaren Johan Klåvus har sedan han tog över konkursboet försökt sälja lagret med Hövding 3-hjälmar. Dock utan framgång","keyword":"hövding","google_title":"Hövdings konkursbo tar strid med Konsumentverket","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/JQko3b\/","article_text":"Regeringen har ingen plan b för om Nato försvagas om Donald Trump blir president. Utrikesminister Tobias Billström säger att det inte finns någon annan säkerhetslösning än Natos artikel fem som kan garantera ”den trygghet och säkerhet som behövs”. Endast Ungerns parlament står nu mellan Sverige och fullvärdigt Natomedlemskap. Men med målet inom räckhåll kommer oroväckande signaler från USA.  Presidentvalskandidaten Donald Trump sa i helgen att han, när han var president, sagt till Natoländer att han vid en rysk attack skulle uppmana Ryssland att göra ”vad fan de vill” med Natoländer som inte når alliansens mål om att lägga 2 procent av BNP på sitt försvar.  Sveriges utrikesminister Tobias Billström (M) säger att regeringen, oavsett administration i USA, kommer att arbeta för goda förbindelser med USA.  – Vad som sägs i den enskilda debatten må vara en sak, men det är lätt att märka att trots den polariserade debatten som ägt rum i USA på senare år, så har stödet för Nato varit kompakt.  Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har kallat Trumps uttalande farligt.  – Alla påståenden om att vi inte står upp för varandra underminerar säkerheten för oss alla. Vi får inte lämna något utrymme för att Moskva ska missförstå att vi är redo att försvara alla medlemsländer, sa Stoltenberg på en presskonferens i Bryssel på onsdagen enligt TT. ”Stoltenberg har varit tydlig” Billström vill inte spekulera i vad som händer med Natos avskräckande effekt om Trump blir president och då skickar signaler som kan uppfattas som att landet inte tänker leva upp till artikel fem – att hjälpa allierade som angrips militärt. – Men jag har noterat att Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har varit väldigt tydlig när han har sagt att ingen har rätt att underminera trovärdigheten i artikel fem, det vill säga en för alla och alla för en, och att man därför bör fundera över hur man uttrycker sig. Den åsikten står naturligtvis Sverige helt och fullt bakom.  Billström säger att kritiken från USA mot länder som inte lever upp till målet om 2 procent av BNP till försvaret också har framförts av nuvarande Biden-administrationen och under Barack Obamas presidentperiod. Sverige når redan idag upp till målet enligt Natos sätt att räkna.  Nuvarande och tidigare administrationer har väl inte uttalat sig på ett sätt som kan underminera Natos avskräckande effekt?  – Det finns olika sätt att uttrycka sig på, men när det gäller sakfrågan så ska man komma ihåg att vi anser som inkommande medlem i Nato att det är viktigt att man lever upp till 2-procentsmålet. USA har rimliga förväntningar på att övriga medlemsstater i Nato lever upp till de här kraven. Sverige har för avsikt att göra det.  Behöver Sverige en säkerhetspolitisk plan b för om Nato försvagas om Trump blir president?  – Vi ser inte i dagsläget att det finns någonting som är starkare än artikel fem, för artikel fem säger en för alla, alla för en. Det är grunden och har varit det under Natos 75-åriga existens. Det här är en fråga som är central för varför vi vill bli medlemmar i Nato. Vi anser att det finns ingen annan säkerhetslösning som för svenskt vidkommande skulle kunna garantera att vi får den tryggheten och säkerheten som behövs. Kritik från oppositionen Tobias Billström talade med journalister under onsdagen efter den utrikespolitiska debatten i riksdagen. I utrikesdeklarationen framkom ingen ny linje i Gazakriget, något som kritiserades av oppositionen. Socialdemokraternas Morgan Johansson och Vänsterpartiets Håkan Svenneling tog upp att Sida fryst biståndet till FN-organet Unrwa.  – Hjälpen kan ju inte avvakta. Utan läkemedel dör man på några timmar, utan vatten dör man på några dagar och utan mat dör man på några veckor, sa Morgan Johansson i debatten. Billström svarade att stödet frusits i väntan på att Unrwas kopplingar till Hamas utretts, och att Sverige i stället ger mer humanitärt stöd via andra organisationer.","keyword":"tobias billström","google_title":"Billström om Natos säkerhet efter Trumps uttalande","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/veoxW4\/","article_text":"Tidöpartierna förlorar i mätning efter mätning – men en vändning är möjlig. Tre tyckare och en statsminister listar faktorerna som kan knäcka Magdalena Anderssons medvind till valet 2026.  För den som inte minns Socialdemokraternas senaste valvaka så var den så här: först var folk jätteglada, tjoade och skrattade åt framgångarna i valdistrikten på det mest mörkblåa Östermalm. Sedan dog festen.  De tidiga prognoserna hade plötsligt vänt och Ulf Kristerssons sida av politiken såg ut att vinna. Så blev det också.   Kan samma sak hända igen, fast för hela mandatperioden? I många artiklar har både SvD och andra medier berättat hur överlägset det rödgröna laget har varit i opinionsmätningarna under Tidöpartiernas första år vid makten. Något som ofta firas av de rödgröna i sociala medier. Men det finns flera komponenter som talar för att situationen ändras fram till nästa riksdagsval, 2026.  Det menar tre politiska tyckare som SvD har pratat med.  Lobbyisten och kristdemokraten Johan Ingerö, tidigare en av Ebba Buschs viktigaste medarbetare, bedömer – utifrån egen känsla – att Tidöpartiena har över 50 procents chans att bli återvalda. Karina Cubilla, ledarskribent LO-ägda tidningen Arbetet, ser det snarare som en risk på 49 procent. Opinionsanalytikern Per Rosencrantz, M-politiker i Stockholms stad, är optimistisk. Han gissar på att Tidöpartierna har 68 procents chans att vinna igen.  Mycket hinner hända före nästa val, men för SvD pekar de tre tyckarna ut de viktigaste faktorerna som talar för att högern får behålla makten. Sist ger också statsministern sin korta analys.  Det finns en enskild faktor som trumfar de andra. Den handlar om agendan för samhällsdebatten, enligt Per Rosencrantz. I förra valet gynnades Tidöpartierna av vilka frågor som diskuterades mest och han tror att samma frågor mycket väl kan bli stora även nästa val. Då tänker han särskilt på hushållsekonomi samt lag och ordning. Vann man på dem sist så kan man göra det igen, säger Per Rosencrantz. – En valrörelse som kretsar kring de här frågorna kommer att gynna Tidöpartierna. Tillsammans har de dessutom högre väljarförtroende gällande lag och ordning jämfört med oppositionspartierna.  Den här agendan fungerade för Tidöpartierna sist, men är det inte annorlunda när de sitter vid makten och bär ansvar för utvecklingen? – Jo, det har du helt rätt i. Hur regeringen sköter sitt jobb kommer att fälla avgörandet. Men jag tror att regeringen kan visa att man har påbörjat en förändring och få väljarnas förståelse att man inte hunnit göra allt.  Karina Cubilla tror att nästa val till stor del kommer att avgöras när folk tittar ner i sina mer eller mindre fyllda plånböcker. Om arbetslösheten växer, inflationen får ny fart och lågkonjunkturen tuffar på blir det väldigt svårt för Tidöpartierna att bli återvalda, är hennes bedömning.  Men om situationen vänder uppåt, vilket många bedömare spår, så kan det vara till deras fördel. Hon tror också att migrationsfrågan fortsatt kan spela en central roll.  – SD står fortfarande för den invandringspolitik som allra flest vill ha. Det kan man tycka vad man vill om men det är en realitet att förhålla sig till. Man kan tycka det är moraliskt förkastligt, hemskt och världsfrånvänt sett till krig och klimat men det är vad väldigt många svenskar tycker.  – Om man inte styr upp kriminaliteten och får ordning på privatekonomin så kommer hotet att kännas ännu större, säger hon.  En komponent som talar till Ulf Kristerssons fördel är historien. Både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven led av dåliga opinionssiffror under första delen av sina första mandatperioder, men lyckades trots det bli återvalda efter fyra år","keyword":"tidöpartierna","google_title":"Faktorerna som gör att Tidöpartierna kan behålla makten efter valet","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/GMo1dq\/","article_text":"Nato har aldrig varit enkelt för Sverige. Snart får de som vill fira. Men en fråga kvarstår: Vad vill det motsägelse­fulla Sverige egentligen göra i den här motsägelse­fulla organisationen? Inbjudan damp ner i lördags. Urban Ahlin, som en gång i tiden var socialdemokratisk riksdagsledamot men nu tituleras Sveriges ambassadör i Washington, välkomnade till mottagning. Den svenska anslutningen till Nato skulle firas. Det skulle ske på onsdag, skrev man. Utrikesminister Billström skulle närvara, skrev man också. Det blev måndag. Då röstade faktiskt det ungerska parlamentet ja till att ratificera ansökan. 188 röster mot 6. Det blev tisdag. Då meddelade ambassaden ampert att festen måste förskjutas. Ingen i Ungern hade signerat några papper. Och ingen hade flugit över Atlanten med några papper. Utrikesminister Billström var någon helt annanstans. Det som skulle ha varit en lättnadens suck – en historisk dag – blev mest bara en dag till i raden av dagar på Sveriges långa väg till Nato. Klart att de korkade upp på de gamla folkpartisternas riksdagskansli ändå, klart att Gunnar Hökmarks lilla tankesmedja Frivärld skulle ha klackarna i taket. – Jag tycker nog att alla firanden av många skäl får anstå lite till, men jag gläds över den breda säkerhetspolitiska samsynen, sa statsminister Kristersson stillsamt. Själv kom jag att tänka på Allan Widman, som när moderaterna i den parlamentariska analysgruppen den där dramatiska våren 2022 började bråka med socialdemokraterna om vilket datum den gemensamma rapporten skulle presenteras ska ha äskat tystnad i mötes­rummet och sagt: – Jag har väntat på socialdemokraterna i 30 år, jag kan vänta två veckor till. Nato har aldrig varit enkelt. Det är en försvarsallians där alla medlemsstater binder sig att bistå varandra vid väpnade angrepp. Så långt är de flesta med. Fast Nato är mer en politisk organisation än en militär. Läser man någon av de många böcker som skildrat förhandlingarna bakom fördraget från 1949 blir man varse de politiska målen. Europa – det västliga Europa – skulle skyddas från totalitära idéer. I protokollen från de sonderande samtalen skrev man att alliansen rörde “the countries who have something in common apart from geography”. Nato skulle vara organisationen för liberal demokrati och rättstat. Det är, och var, en ideologisk allians. Väst mot öst i filosofisk mening, där öst betraktades som barbari och väst som präglat av upplysningens ideal. Leonidas och hans 300 spartaner som håller stånd mot den överväldigande persiska invasionsarmén i Thermopylepasset. Atlantpakten sa man då, eftersom lojaliteten skulle gälla över västerhavet. Vilket var helt avgörande. De framspringande förenade staterna i den nya världen skulle sörja för de sargade och splittrade i den gamla. Ungefär som alverna gjorde i Sagan om Ringen, den fantasytrilogi som JRR Tolkien arbetade på under andra världskriget och började publicera hösten 1949, just när fördraget som North Atlantic Treaty Organization skulle arbeta efter trädde i kraft. Det var, och är, Natos idé. I praktiken har motsägelserna varit många. Nato skulle vara en allians för demokrati, men accepterade redan från start diktaturen Portugal som medlem, eftersom man bedömde tillgång till ögruppen Azorerna så strategiskt viktigt. Nato skulle vara en allians för väst, men tillät 1952 inte bara Grekland utan också det gamla osmanska Turkiet – som kulturhistoriskt måste räknas till öst – att uppgå i kretsen av medlemmar. Västtyskland tillkom 1955, fast landet var demilitariserat och knappast kunde anses kapabelt att försvara sig självt, vilket ju också var ett krav för att få vara med.  I ett decenniums tid från 1966 upphörde Frankrike ensidigt att bidra till det militära planeringsarbetet utan att få några reprimander från de andra medlemmarna – och det alltså i en uttalad militärallians","keyword":"nato","google_title":"Torbjörn Nilsson: Vad vill Sverige göra i Nato förutom att fira?","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/3EyO50\/","article_text":"Åsa Nilsonne utforskar ”det självbiografiska minnet” i sin nya bok, inte minst uppväxtåren i Etiopien som formade henne starkt. Men är allt vi minns sant? Mammans dagbok hade en överraskande berättelse. Åsa Nilsonne utforskar ”det självbiografiska minnet” i sin nya bok, inte minst uppväxtåren i Etiopien som formade henne starkt. Men är allt vi minns sant? Mammans dagbok hade en överraskande berättelse. Åsa Nilsonne räcker över en fickkalender till mig. Den är inte mer än någon decimeter stor men innehållet är värdefullt. Jag bläddrar försiktigt, boken är gammal och sidorna börjar ge vika. − Det var väldigt speciellt att hitta min mors lilla dagbok. Hon var annars en privat människa men här verkar hon ha skrivit precis vad hon tänkte och kände. Vi hade ingen aning om att hon hade fört en dagbok, vi hittade den efter hennes död.  Dagboken rymmer bara några ord på varje datum. Här står saker i stil med ”Förfärligt!”, ”Längtar Beirut”.  − Mycket av det hon skrev om hade hon inte visat för oss barn, en del av hennes känslor var mycket överraskande, säger författaren, psykiatern och professor emeritus i medicinsk psykologi, Åsa Nilsonne. Beskriver en fysiskt fri tid Vi sitter i soffan i hennes lägenhet på Östermalm medan två kinesiska nakenhundar springer över mina papper med frågor och försöker stjäla från kakfatet. Jag är här för att tala om hennes nya bok, ”Den jag blev i Addis Abeba”, ett slags självbiografi men begränsad till fyra betydelsefulla år i hennes liv. Som elvaåring flyttade Åsa Nilsonne tillsammans med sin familj till Etiopien där hennes far skulle arbeta som diplomat. Dessförinnan hade de bott i Beirut, före det Oslo. I boken beskriver hon ankomsten till ett land vars kultur, språk och natur var väsensskilda från det hon mött tidigare. Hon fick börja i fransk skola och därmed byta språk, men framför allt beskriver hon en fysiskt fri tid där hon fick möjlighet att testa gränser och bejaka sin utforskande sida.  − Det ligger något magiskt i att komma till ett ställe där man inte har ord för allting. Det händer något när man möter ett föremål som man inte kan benämna. Något som är fritt från det förflutna och måste tas in som nytt. Och jag mötte väldigt mycket sådant i Etiopien.  Hon säger att skapandet av ett nytt jag blir en automatisk konsekvens när ett barn placeras i en helt ny miljö, särskilt om det inbegriper ett nytt språk.  − Och ofta när man byter miljö på det här sättet så byter man också namn. Om du heter Agneta och hamnar i Frankrike så heter du plötsligt Anjetta, och hon bemöts på ett annat sätt och har andra förväntningar på sig än Agneta. Sedan flyttar du igen och så heter du plötsligt Agníta, och det är också en ny person, säger hon först med franskt och sedan brittiskt uttal.  I Sverige blev hon den konstiga För Åsa Nilsonne blev brottet mellan sina olika ”jag” särskilt tydligt när hon som 15-åring flyttade till Sverige och började på Sigtunaskolan. Från att ha varit en framåt och rolig person, blev hon den där konstiga som inte kunde uttala ord rätt eller sa skämt som ingen skrattade åt.  − Vem var jag egentligen? Den här personen som jag inte tyckte så mycket om, var det också jag? Den här personen som jag tycker bäst om, varför kunde jag inte vara henne hela tiden? Åsa Nilsonne värjer sig emot tanken på ett enda autentiskt jag.  − Om man ser allt det man är som ett giltigt jag är det kanske lättare att fundera över om det är något man skulle vilja ändra","keyword":"åsa nilsonne","google_title":"Även falska minnen intressanta – Åsa Nilsonne om den hon blev","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/rlaLwK\/","article_text":"Från Malmö till Mellanöstern gör S sällskap med krafter som komprometterar både partiet och partiledaren. Det borde framkalla Magdalena Anderssons tårar.  Det var en patetisk föreställning som S-ledaren Magdalena Andersson bjöd på i plenisalen under onsdagens partiledardebatt. I ordets båda bemärkelser: Svulstig och löjeväckande. Med darr på rösten protesterade Magdalena Andersson mot Ulf Kristerssons påstående att det finns terrorromantik i vissa S-kretsar. Hon lät veta att denna beskyllning var oanständig – det var däremot inte S-ledamoten Jamal El-Hajs deltagande i den famösa konferensen i Malmö. Den konferens som Palestinas ambassadör i Sverige, Rula Almhaissen, timmarna före partiledardebatten hade beskrivit som arrangerad av terrororganisation Hamas (DN 15\/11). Magdalena Anderssons tårögda föreställning har en historisk kontext. I mer än ett decennium har Socialdemokraternas projekt varit att beskriva svensk politik som en existentiell kamp mellan ont och gott. I takt med att socialdemokratin har antagit problembeskrivningar och lösningar som stunden innan brännmärkts som oanständiga, har kampens existentiella dimension behövt accentueras. Politiken har framställts som en kamp mellan rasism och antirasism, där vänstern står för det senare. Politiken har framställts som en kamp mellan rasism och antirasism, där vänstern står för det senare. Den ingrodda antisemitism som nu visar sig i delar av socialdemokratin, och inte minst bland partiets väljare, håller på att rasera detta arbete. I intervjun med Palestinas ambassadör i Sverige, som representerar den Fatah-styrda palestinska myndigheten, sades också mycket annat som är komprometterande för S. De konspirationsteorier ambassadören gav uttryck för kastar mörka skuggor över det självstyre som S-regeringen valde att erkänna, liksom över Fatah – som S refererat till som sitt ”kära systerparti”. Från Malmö till Mellanöstern gör S sällskap med krafter som komprometterar både partiet och partiledaren. Som Ann-Sofie Hermansson, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Göteborg (S), skriver i en kolumn på Göteborgs-Postens ledarsida (14\/11): ”Det fanns en tid när min arbetarrörelse klarade att dra en tydlig gräns mot extremism i olika former. Den kompetensen finns inte längre.” Och kanske är det förlusten av den förmågan som framkallar Magdalena Anderssons tårar. Det borde åtminstone vara det.","keyword":"magdalena andersson gråter","google_title":"Magdalena Andersson gråter över fel saker","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/4opRVa\/","article_text":"”En bjässe – och en maktmaskin”, säger ukrainske kaptenen Fedir och visar ett 35 ton tungt fordon för SvD:s utsända. I leran står ett exemplar av artillerisystemet Archer. För första gången prövas nu den svenska kanonindustrins spjutspets i Ukraina. CHARKIVREGIONEN Under den iskalla grå himlen hörs salvor från kriget. Sedan snart två år har krigets buller i princip aldrig tystnat i Charkivregionen. Här har det rapporterats om hela byar som raserats, soldater som stupat i tusental och barn som kidnappats. Under hela den tiden försökte Fedirs kanonbesättning slå tillbaka vågor av ryska soldater med en 40 år gammal sovjetisk haubits.  Tack vare Sverige har de nu uppgraderats avsevärt, enligt honom: – Det här är något helt annat, säger Fedir. Maktmaskinen – som ukrainske kaptenen Fedir kallar det svenska artillerisystemet Archer – med sina meterhöga hjul och bepansrade hytt  står emot både splitter och kemiska attacker. Det är en dyrgrip värd mellan 50 och 100 miljoner kronor stycket och Sverige har skickat åtta Archersystem till Ukraina. Men ukrainarna i den 45:e brigaden som vi besöker fruktar också att det är en potentiell jakttrofé för ryssarna, ungefär som de amerikanska, långskjutande Himarskanonerna: – Alla har hört talas om de här Archersystemen. Det har gjort dem politiskt värdefulla. Om ryssarna lyckas slå ut ett enda av dem så kommer den nyheten att fara runt över allt, säger kapten Fedir. Det system som SvD som först av medier nu får se i krig är väl dolt under kamouflage, kvistar och grenar. Sveriges försvarsmakt bekräftade den 14 november att systemet är på plats i Ukraina.  Bakom den massiva hyttdörren – som för tankarna till en flygplanscockpit – försöker försteoperatören Dima beskriva känslan av att avfyra kanonen. Han imiterar hur han kastas bakåt i sätet av varje skott, i regel två till arton åt gången. – Det är, hur ska jag säga: som en wow-upplevelse, för att inte säga mer, förklarar han. Tillsammans med sina två kamrater, befälet Maksym och föraren Volodymyr, sitter han av ett 24-timmars pass i den trånga hytten. Så fort en order med koordinater kommer så är besättningen redo att köra till en ny, utvald position. Hela idén med Archer är att artillerisystemet ständigt ska kunna dyka upp på nya ställen, slå ut fienden och försvinna lika snabbt som de kom – innan motelden kommer. Någonstans i en ledningscentral långt därifrån sitter kollegor och tittar på drönarbilder för att eldleda och utvärdera attacken. För SvD:s utsända är skillnaden slående mot hur det går till i andra situationer. I Donbass såg vi hur tunga artilleripjäser grävs ned i marken i en skogsdunge och avfyrar uppskattningsvis hundra granater om dagen från samma ställe. Och där motelden kommer efter kanske en timme - och då övergår i ett duellerande så att besättningarna får kasta sig ned på marken eller söka skydd i jordhål.  Dimas befäl Fedir understryker snabbheten i det helautomatiska svenska artillerisystemet. Helautomatiskt innebär att ingen behöver lämna förarhytten för att sikta och skjuta med det 14 meter långa kanonröret. – Archer är snabb i ordets alla bemärkelser. Snabb att rigga upp, att avfyra och att fälla ihop och sedan är den dessutom snabb på vägarna. Speciellt på de här vägarna, säger han pekar uppgivet på de djupa spåren i leran på skogsvägen.  Archer kan åka i upp till 65 kilometer i timmen på landsvägarna. Beroende på vilka granater som används så kan ett Archersystem skjuta på mål upp till fem mil bort. Hans mannar har redan hunnit skjuta mot både ledningscentraler och stridsvagnar med Archer. Häromdagen fick de in en direktträff mot en rysk stridsvagn ett par mil bort","keyword":"archer ukraine","google_title":"Här avfyras Sveriges artillerisystem Archer i Ukraina","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/q10zvo\/","article_text":"Laddad som en thriller, men vacker som en Tjechovnovell. Jessica Aus första roman i svensk översättning är en njutning att läsa, tycker Ylva Lagercrantz Spindler. Huset är intagande. Vackert och vänligt. Här finns välfyllda bokhyllor och ”stilrena, moderna köksgeråd”. Ändå känner berättarjaget (utan namn) en undflyende känsla efter att ha vaktat det åt läraren med de vackra örhängena. Hennes eget barndomshem, däremot, beskriver hon som ”ett postmodernt hopkok”, en plats hon under uppväxten kände en vag skam över. Men också, anar man, ett slags tillhörighet. Små klassmarkörer som ”När jag såg de andra vinflaskorna på bordet insåg jag att vinet jag hade haft med mig var fel” är utmärkande för australiensiska författaren Jessica Aus kortroman om ett berättarjag som tar med sin mamma på en resa till Japan. Hon bestämmer sig alltså för Asien, men inte Hongkong där mamma vuxit upp, med förhoppningen (som hon skriver) ”att vi båda skulle vara främlingar här”. Men i stället för att stärka gemenskapen växer klyftan dem emellan. Ändå gör berättarjaget allt för att mamman ska ha det bra. Ett noga kurerat program tar dem via lokaltåg till en rad exklusiva små museer (med så in i detalj beskrivna konstföremål att jag upplever mig också vara där), restauranger som serverar vitt ris i små vackra skålar och butiker där det finns svarta, eleganta kläder i lager av tyg som faller nästan skulpturalt runt kroppen. Allt är så utsökt. Trots det verkar mamman inte vara nöjd, eller ens särskilt närvarande. Vid flera tillfällen väljer hon att lämna platserna de besöker och sätter sig på en bänk utanför. Inte heller följer hon med dottern på den vandring som hon gör mot slutet av romanen, ett slags pilgrimsfärd genom ett fortsatt regnigt Japan, till synes ensam på en lerig stig i skymning. ”Kallt nog för snö” är en roman som doftar, känns och låter, med sitt myller av detaljrikedom som för tankarna till Tjechovs noveller.  Inför våra ögon målas landskap, platser och ting upp, som vore de fotografier. Här genomsyras allt av konst och design. Till och med vardagliga ritualer som ”Jag hade knutit upp håret med en scarf i samma koboltblå färg som Delft-porslin”.  Ett slags genomgående fokus på materiella ting. Med utanförskap som en röd tråd sveper så Au med kameralinsen över ett disigt och regntungt Japan. Det är betraktarens blick vi får ta del av. Tolkningen av alla dessa ögonblicksbilder lämnar hon åt läsaren. Det är en tät men lätt prosa som flyter genom sidorna, likt det vatten som också är ett återkommande tema. I form av regn, men också som en rund sjö långt in i Australiens skogar, formad av en komet och vars outgrundliga djup ingen vet något om. Även i ”Kallt nog för snö” anas ett djup som först inte är uppenbart. En andlighet dold bakom vad som först bara kan uppfattas som en besatthet av ting. I meningar som återger ett speciellt porslin, ett par vaser vars former hon beskriver som ”finmejslade, med mjuka kurvor och eleganta linjer” med ”den vita färgen mjölkigare och den blå tunnare och bleknad”. Trots den existentiella och nedtonade formen är ”Kallt nog för snö” ibland lika spännande som en thriller. För vad är egentligen sant i denna berättelse som identitet och klass? På ett gammalt svartvit foto syns mamman som barn, tillsammans med sin hjärtsjuke bror och dennes flickvän från överklassen. Vi får ta del av en förbjuden kärlekshistoria – men som sedan dementeras av mamman. Inte heller berättarjagets syster minns den som vuxen","keyword":"kallt nog för snö","google_title":"Recension: Jessica Aus Kallt nog för snö är en njutning att läsa","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/0QAAOA\/","article_text":"En pusselbit av Tidöavtalets migrations­politik är på väg att bli verklighet. I vinter begränsas anhörig­invandringen och möjligheten att få uppehålls­tillstånd av humanitära skäl.  Maria Malmer Stenergard har siktet inställt på den 1 december. Då är tanken att den nya politiken träder i kraft, berättar den moderata migrationsministern. – Ofta kommer kritiken i termer av: ”om man bara får förenas med sina familjemedlemmar så går integrationen mycket bättre”. Men tyvärr är det inte så enkelt. Historien har visat annorlunda.  I torsdags fattade regeringen beslut om propositionen som innehåller skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl. Den är framtagen tillsammans med Sverigedemokraterna och lämnas till riksdagen inom kort.  – Vi har haft en alldeles för stor invandring på allt för lösa premisser under alldeles för lång tid. Det här är en pusselbit i ett stramare regelverk, säger migrationspolitiske talespersonen Ludvig Aspling (SD).  Till exempel höjs gränsen från 18 till 21 år för när en make eller sambo kan nekas uppehållstillstånd på grund av anknytning, vilket är det högst tillåtna enligt EU:s regelverk.  – Det här är viktigt för att driva politiken i en mer restriktiv riktning men framförallt för att motverka tvångsäktenskap. Det är lättare när man är lite äldre att fatta egna beslut och inte tvingas in i äktenskap, säger Maria Malmer Stenergard.  Dessutom skärps försörjningskraven vid anhöriginvandring när anknytningspersonen räknas som alternativt skyddsbehövande.  – Man ska ställa krav på försörjning från dag ett för anhöriga till alternativt skyddsbehövande. Tidigare har man haft en tremånadersrespit där det inte funnits något försörjningskrav, fortsätter migrationsministern.  En annan förändring är att möjligheten till uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsas. Uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter tas bort för barn och vissa vuxna. I stället ska barn kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. När saken bedöms ska hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet vägas in.   – Det kan till exempel handla om en person som lider av en mycket allvarlig, livshotande sjukdom och man inte bedöms kunna få den vården i sitt hemland, säger Maria Malmer Stenergard och fortsätter:  – Den bestämmelsen som vi nu inför var den som gällde under väldigt lång tid i Sverige, mellan 2005 och 2014.  Förslagen har fått kritik från flera håll. Barnombudsmannen hävdar till exempel att barns rättigheter inte tagits i tillräckligt stor beaktning. Flera andra remissinstanser har påpekat samma sak.  Men både migrationsministern och hennes Tidökollega, sverigedemokraten Ludvig Aspling, är övertygade om att den nya politiken är nödvändig. Enligt Aspling bygger kritiken på att det finns så olika uppfattningar om vad man egentligen menar med integration.  – När vi pratar om integration så menar vi resultat: att folk klarar skolan och sin egen försörjning. Det andra politiska perspektivet tenderar snarare att få det att handla om att ha ett enkelt liv och alla rättigheter som man skulle vilja ha, säger han. ","keyword":"maria malmer stenergard barn","google_title":"Maria Malmer Stenergard (M): Nu skärps anhöriginvandringen","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/5Bd7Ez\/","article_text":"Jaan Vaks fick en chock när han såg notan för laddningen av sin laddhybrid. Vad som skulle vara en enkel och billig lösning blev i stället en tekniskt krånglig utmaning och en kamp med olika företag. Det började med att Jaan Vaks fick ett mejl om att den laddningstjänst han använde för laddhybriden var spärrad. Beloppet som han var skyldig var helt enkelt för stort för att dras från hans bankkonto. – Jag blev förvånad och gick in och kollade i appen. Jag såg en summa på över 1 500 kronor och tyckte att det verkade ovanligt högt, men sedan insåg jag att jag hade missat en nolla, berättar Jaan Vaks till SvD.  Det blev starten på en flera månader lång kamp för att ta reda på varför han debiterats så mycket, något som tidningen Mitt i var först att rapportera om. Jaan Vaks och hans sambo skaffade en så kallad laddhybrid  för två år sedan. Tanken var att minska påverkan på klimatet och samtidigt spara pengar, eftersom den både kan drivas på el och bensin\/diesel.  Bilen har passat familjen bra, konstaterar Jaan Vaks. Men det har varit problematisk med tekniken relaterad till laddning och betalning. – På de flesta laddstolpar får man parkera i högst tolv timmar. Det blev besvärligt att ladda över natten, eftersom det alltid var en risk att få en överträdelseavgift om vi stod längre än tolv timmar. Bristen på laddplatser blev också ett problem.  En annan utmaning har varit att det finns olika sorters laddstolpar som kräver olika appar och laddkort.  Därför blev de glada när de fick upp ögonen för finländska elbilsladdningsföretaget Virta, vars laddningstjänster kan användas på laddstolpar över hela Europa. – Då skulle vi inte behöva tänka på olika företag och kort, ”one ring to rule them all”, ungefär. Vi var väldigt nöjda i början. Men i somras när familjen bytte bostad till en annan adress i Solna, ändrades allt. Precis som vanligt parkerade de sin bil för att ladda den över natten, utan att reflektera över att det skulle vara någon prisskillnad. Det fanns inte heller någon prisinformation på laddningsstolpen.  Det var först när det där mejlet från Virta dök upp, om att det inte fanns tillräckligt med pengar, som Jaan Vaks insåg att elva laddningar under en månad resulterat i en kostnad på 15 751 kronor. – Det var helt galet. Normalt sett brukar vi enbart betala för elförbrukningen, och har en total månadskostnad på runt 350 kronor i månaden, vi har aldrig betalat mer än 400 kronor tidigare.  Flera mejl och telefonsamtal senare, visade det sig att Jaan fått betala för mer än bara elen. Utöver elförbrukningen hade han även fått betala för parkering och roaming, inklusive en uppkopplingsavgift på 6,86 euro per timme, även när bilen var fulladdad. Kostnader som började ticka på redan efter två timmar.  – Jag ångrar att jag inte kontrollerade priserna i appen. Ett fåtal gånger hade bilen stått parkerad i upp till 46 timmar. Självklart är det inte rätt att stå inkopplad så länge på den platsen, men livspusslet är inte alltid så enkelt, säger Jaan Vaks.  Efter att ha varit i kontakt med flera olika företag – inklusive Virta, vars tjänst Jaan använt, Voltiva, som äger laddningsstolpen, och JVC, vars kontaktuppgifter finns på stolpen men som inte hanterade fakturafrågor – kände Jaan sig fortfarande osäker på vem som borde betala vad.  – Jag kände mig frustrerad och runtskickad och skrev till Konsumentverket, och lokaltidningen Mitt i, för att få hjälp med att reda ut vad som hänt.  Virtas kundtjänst stod fast vid att Jaan var skyldig dem 15 700 kronor. Men när Mitt i kontaktade Martin Lundgren, Skandinavienchef på Virta, såg det ut som att saken var annorlunda","keyword":"jaan vaks","google_title":"Elbilssmällen för Jaan – laddning kostade 15 700","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/LlKyBx\/","article_text":"Folk vill gärna föreslå praktiska lösningar på min ensamhet: från dejtingappar till körsång. Men reaktionerna avslöjar en beröringsskräck för det verkligt obekväma. Det skriver Malin Lindroth, dramatiker och författare till ”Nuckan”. Mannen ger mig en tankfull blick.  ”Brukar det inte bero på psykisk ohälsa, sånt där?” undrar han.  ”Har du gjort en ordentlig utredning? Det finns mycket hjälp att få.” Men jag behöver ingen doktor. Jag behöver ingen diagnos. Jag är en normalstörd 58-årig kvinna som av olika skäl har kommit att leva nästan hela mitt vuxna liv utanför gängse relationsnormer. Mina ensamma timmar är fler än de flesta finner rimligt. Mitt hus ligger ödsligt i en skog. Ibland är jag ensam en vecka. Det är på många sätt ett mycket bra liv. Jag är väldigt nöjd. Men jag är också ensam. Att kalla det ”självvalt” skulle vara en fet lögn. Jag föredrar ”ofrivilligt” och insisterar på att kalla det så oavsett hur många andra namnförslag jag får. Med tiden har det skamliga begreppet släppt sin trollkraft. Ordet känns relativt neutralt. Jag blir inte upprörd när jag säger det. Jag vet att jag inte är den enda. Vid minst två tidpunkter i livet är vi alla ofrivilligt ensamma. Också den som lyckas leva ett helt liv inbäddad i nära relationer, de som alltid fick svar när de ropade, borde vara medvetna om detta. Det var knappast mitt fria val att bli embryo och bebis. I den sekund man anlände till den här planeten var man ensam och en dag lär man lämna den på samma sätt. Ändå – eller just därför? – är det förvånansvärt många som vägrar att gå med på att erfarenheten alls existerar och finns i närheten. Den snabbt växande grupp av ofrivlligt ensamma, som jag på senare år har räknat mig till, är och förblir de andra. Vi är de som uttalar oss anonymt om folkhälsoproblemet i reportage som illustreras med bilder på ensamma vandrare som tankfullt blickar ut över solnedgångar i natursköna miljöer. Vi är den gamla klasskamraten som det lär ha slutat illa för. Vi är en bekants bekants kusin som blev kvar hos sin gamla mamma och visade alla tecken på att tillhöra incelrörelsen. De som talar om oss har inte sällan sett oss i en annan del av stan, i en annan tid. Jag ser stigmat och jag ser missförstånden. I en värld där ”ofrivilligt” inte sällan brukas som en synonym till ”stor olycka” och ”för evig tid fördömd” tar man en social risk när man presenterar sig som bärare av något ofrivilligt och ofrivillig ensamhet är värst av allt. Till skillnad från annat ofrivilligt, säg en dålig rygg eller ett socialt arv, antas ofrivillig ensamhet ofta rymma hela sanningen om en person. När orden väl har uttalats är risken överhängande att allt du hädanefter säger, skriver och gör kommer att tolkas i ensamhetens ljus. Ibland har jag känt att priset är för högt. Men jag ser också hur mycket jag verkligen behöver och har nytta av detta fula epitet. Att det hjälper mig med något som jag först nu efter 35 år av ensamliv har förstått att jag behöver. I den stund jag presenterar mig som ofrivilligt ensam känns det som att nu, äntligen, har jag hittat två ord med vilka det går att närma sig ensamheten som en genomlevd mänsklig erfarenhet. För att begreppet ska bli meningsfullt får man försöka frigöra sig från idén om att mitt liv är summan av mina fria och medvetna val. En bättre utgångspunkt när man talar om ensamheten är att betrakta hela livet som en stor ganska sölig kollision av motstridigheter – triumfer och slump, resurser och brister – som i slutänden gör oss alla rätt ärrade och tilltufsade","keyword":"malin lindroth","google_title":"Malin Lindroth: Efter 35 år av ofrivillig ensamhet förstår jag","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/rlqVWa\/","article_text":"Vad sägs om att jobba lite mindre? Den idén kommer att bli verklighet, tror LO-profilen Elsa Alm. En orättvis lapp på dörren övertygar henne. Men i vägen står en SD-topp med en svårlöst ekvation.  Lek med tanken att du får två timmar extra ledigt varje dag – fri att göra något annat än att jobba.  Vore det så fel? Ja, tycker en del. Men Elsa Alm är inte en av dem. – De flesta vill ha det gött i livet. Exil-göteborgaren och socialdemokraten är ungsekreterare på den fackliga paraplyorganisationen LO. Det innebär att hon företräder runt 236 000 medlemmar, som är yngre än 30 år, i förbund som IF Metall, Byggnads och Kommunal.  Bara häromveckan träffade hon ett 60-tal av dem på ett internt diskussionsforum i Umeå. – De satt i grupper och fick bord för bord berätta vad som var den viktigaste frågan för dem. Alla lyfte arbetstidsförkortning. Dagens unga värderar andra saker än att jobba, jobba, jobba.  Varför tror du att det är så? – Många har sett sina sönderslitna föräldrar gå till jobbet, kommit hem och kanske inte varit så pigga och glada efteråt. Man ser nog arbetslivet som ganska stressigt. Nyligen fick Elsa Alm en bild skickad till sig från en hemtjänstenhet i en svensk kommun. Enligt henne är den en illustration av en växande klyfta mellan arbetare och tjänstemän.  Hon pekar på mobilen.  – Jag fattar att folk blir arga och upprörda när man ser den här typen av saker.  Bilden visar en uppsatt lapp från en tjänsteman, en enhetschef, som meddelar att hen tar en veckas semester. Personen kommer hem en tisdag och jobbar hemifrån resten av den dagen.  – Och sen en bild på en fin paradisö som inte särskilt många undersköterskor kommer att ha råd att besöka i vinter. Hur många undersköterskor har den möjligheten? Att ta resten av dagen hemma efter att ha kommit hem från semesterparadiset. Det funkar inte. Det stora skiftet kom under pandemin. Då fick tjänstemannayrken allt lättare att jobba hemifrån och hitta nya sätt att få ihop livspusslet. Arbetstidsförkortning vore ett sätt att kompensera arbetaryrkena.  – Om en undersköterska är lite förkyld så får den antingen gå till jobbet ändå eller betala en straffavgift i form av karensavdraget. Man kan älska sitt yrke, men det är lätt att känna en orättvisa. Och den fattar jag. Det finns olika modeller. LO har ett långsiktigt mål om trettio timmars arbetsvecka, vilket skulle kunna innebära att man jobbar sex timmar per dag. En annan modell är att man skulle kunna jobba fyra dagar i veckan. Exakt hur en arbetstidsförkortning skulle utformas har Elsa Alm ingen bestämd åsikt om. Inte heller om det bör ske genom lagstiftning eller kollektivavtal. Så länge man får lika mycket lön som förut. Bäst vore en generell reform, för alla yrken, för att skapa legitimitet.  Politiskt sprängstoff är vad det handlar om, tror Elsa Alm. – Jag tror verkligen att det här är en stor fråga. Den som säger att framtiden innehåller mindre arbete och på riktigt vågar driva den frågan, oavsett modell, kan vinna en hel del mark. Tanken är knappast ny. Generell arbetstidsförkortning har införts flera gånger under historien. Senast en stor sådan reform infördes var för 50 år sedan, 1973, då 40 timmar i veckan blev lag.  Socialdemokraten Annika Strandhäll luftade nyligen idén om att det kan vara dags att ta nästa steg. Åtminstone skissar hon på sådana förslag för sitt partis räkning. Vänsterpartiet har förespråkat sex timmars arbetsdag sedan förra millenniet och Miljöpartiets nya språkrör Daniel Helldén har gjort en stor sak av att den tekniska utvecklingen med AI bör göra det möjligt för oss att arbeta mindre.   Det finns exempel på enskilda arbetsplatser och kommuner som har provat olika typer av arbetstidsförkortningar","keyword":"elsa alm","google_title":"LO-profilen Elsa Alm: Jobba lite mindre kommer att bli verklighet","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/bg0bLk\/","article_text":"Kampen mot Israel har präglat hela hans liv – trots att landet räddade honom från döden. Nu hotar han att upprepa terrorattacken från den 7 oktober och står högst på israeliska arméns dödslista. Den 14 december förra året firade Hamas sin 35-årsdag på Katibah-torget i Gaza City. Tusentals anhängare med mestadels helgröna islamistiska flaggor samlades framför en gigantisk skärm med bilder av al-Aqsa-moskén i Jerusalem. I talarstolen stod Hamas högsta ledare i Gaza, Yahya Sinwar – även kallad ”slaktaren från Khan Yunis”. Där berättade han att Hamas förde hemliga samtal med Israel om en fång­utväxling, som dock gick trögt. Om Israel fortsatte att krångla, så hotade han med att Hamas skulle hitta andra sätt att få de palestinska fångarna fria.  – Då kommer vi med otaliga raketer och med en flodvåg av oräkneliga soldater. Drygt nio månader senare blev hotet verklighet när tusentals terrorister tog sig in i Israel från Gaza och mördade, våldtog och torterade israeler i vad Hamas kallade Operation al-Aqsa-flodvågen. 1 200 dödades, 4 800 skadades och minst 240 kidnappades och fördes till Gaza. Nu står Yahya Sinwar – som beskrivs som hjärnan bakom terrorattacken den 7 oktober – högst upp på den israeliska arméns dödslista. Hans hem i staden Khan Yunis ska ha omringats, men själv befinner han sig med största sannolikhet i någon av Hamas tunnlar under Gaza. Därifrån har han på distans lett Hamas förhandlingar i Qatar om stridspausen och frigivningen av gisslantagna israeler mot fängslade palestinier. I tunnlarna talade han också med flera av de gisslantagna israelerna. Samtalen fördes på felfri hebreiska, något han lärt sig under sina 22 år i israeliskt fängelse. En av dem som indirekt bidrog till hans språkkunskaper var den israeliske journalisten Ehud Yaari. Han intervjuade den inlåste Sinwar fyra gånger på hebreiska mellan 1989 och 2011, trots att de båda kunde arabiska. – Han strävade efter att förbättra sin hebreiska och ville träna sig på att tala med någon som talade på en mer avancerad nivå än vakterna, har Yaari berättat för BBC. Han beskriver Yahya Sinwar som en listig person med stort våldskapital. En psykopat, som också kan slå på en sorts charm. Som när han efter att ha förklarat att Israel måste utplånas och att inga judar fick finnas i Palestina, tillade att han kanske kunde göra ett undantag för Ehud Yaari. – Att bara betrakta honom som en psykopat, punkt slut, vore ett misstag, sa Yaari till BBC.  Yahya Sinwar föddes 1962 i Khan Yunis, som var ett tidigt islamistiskt fäste. Det är där de hårdaste striderna nu pågår. 1985 var han med och bildade en organisation, al-Majd, som skulle leta upp och straffa personer som misstänktes för att samarbeta med Israel.  Han lärde också känna den islamistiske ledaren Ahmed Yassin, som 1987 grundade den ”Islamiska motståndsrörelsen”, vars förkortning på arabiska är Hamas. Det är en palestinsk gren av Muslimska brödraskapet och Sinwars al-Majd kom att bli Hamas inre säkerhetsorganisation. Den blev snabbt ökänd för att jaga och straffa personer som misstänktes för att ha samarbetat med Israel eller för att ha begått så kallade sedlighetsbrott.  Yahya Sinwar blev känd som ”slaktaren från Khan Yunis”. Enligt journalisten Ehud Yaari berättade Yahya Sinwar själv om flera mord som han gjort sig skyldig till. Bland annat ska han ha straffat en misstänkt kollaboratör genom att tvinga mannens bror att begrava honom levande.  1988 greps Sinwar misstänkt för att ha planerat bortförandet och dödandet av israeliska soldater. Samma år dömdes han till fängelse av Israel för mord på palestinier. Totalt fick han fyra livstidsstraff. Därför fanns det en hel del som talade emot att Yahya Sinwar en dag skulle bli huvudperson i ett krig som nu engagerar hela världen. Men särskilt två händelser kom att förändra hans levnadsbana","keyword":"hamas ledare","google_title":"Hamas-ledare Yahya Sinwar fick livet räddat av Israel","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/xgkePn\/","article_text":"Först ville ingen anställa Stefan. Nu jagas han av rekryterare som suktar efter hans kompetens. Tack vare ett it-bolag som tänker utanför boxen gick autismen från hinder till nyckel.  Stefan, 29, har programmerat sedan tonåren och har en kandidatexamen från Uppsala universitet. Han har massor av kunskap men svårt att småprata med främmande människor.  I dag är han tack vare sin unika kompetens eftertraktad på arbetsmarknaden, men när han sökte sitt första jobb var det stopp.  – Jag fick aldrig chansen att visa arbetsgivarna vad jag kunde. Mycket av det de kollar efter vid en rekrytering är inte kompetens utan social förmåga, säger Stefan. Vändningen blev ett it-konsultbolag där autismdiagnos är ett krav och anställning enbart baseras på faktiska kunskaper. Det handlar inte om något socialt företagande utan ett aktiebolag som kommit på en vinnande idé.  Vi backar bandet till sommaren 2016 för att ta allt från början. Anders Barnå som arbetat i branschen sedan 1995 såg en platsannons där de sökte en vd för att starta upp ett nytt bolag.  – Det stod att man skulle arbeta med personer som har aspergers och hjälpa dem in på arbetsmarknaden. Det gjorde mig nyfiken för jag ville ha något viktigare att göra än att bara jaga bättre resultat, säger Anders Barnå.  De utgick från ett norskt koncept som var ganska enkelt: ta tillvara på styrkor som många med autismdiagnos har, se till att kompetensen kommer till nytta hos kunderna och bidra till att arbetslösa med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning får arbete.  När Anders Barnå läste på om autismspektrumtillstånd, som diagnosen heter i dag, förstod han direkt vinsten med att få in fler i it-branschen.  – Innan Unicus arbetade jag på ett bolag som ansvarade för en testavdelning och vi hade det jättejobbigt. Vi anställde testare som bara arbetade i kanske sex månader innan de ville vidare, vilket inte är optimalt ur kvalitetssäkringssynpunkt.  Han tror att några av de bästa konsulterna han arbetat med tidigare kan ha haft autism.  – Styrkorna hos många med autism är att se detaljer. De fångar sådant som andra inte ser. Andra styrkor är analytiska och logiska förmågor och att de ser värdet i att följa strukturer och uppskattar uppgifter med viss repetition.  Rekryteringen till bolaget Unicus Sverige AB är en effektiv process, utan så mycket snack om ”bullshit”, för att citera Anders Barnå.  – Vi intervjuar ju bara personer som har autism så vi ställer raka och tydliga frågor.  På 30 minuter får han reda på allt han behöver veta om personen.  – Hade jag intervjuat en neurotypisk person utan autismdiagnos hade det säkert kunnat ta en och en halv timme, säger Barnå.  De såg alla med autism som en risk och det tycker jag är jättekonstigt. Autism behöver inte betyda nedsättning i arbetsförmåga, menar Unicus. Allt handlar om att arbetsplatserna behöver erbjuda rätt förutsättningar. – Våra konsulter har olika behov men generellt handlar det om enkla anpassningar som jag skulle säga att alla anställda på ett företag mår bra av. Det är viktigt med tydlighet kring arbetsuppgifterna, vad som förväntas och vem som ansvarar för vad, säger Barnå.  Den största utmaningen i uppstarten av företaget var aldrig de anställda, utan något så basalt som att teckna en försäkring för bolaget. – Om man som våra medarbetare har autismdiagnos så anses man inte vara frisk, och därmed inte ha rätt att bli fullt försäkrad. De såg alla med autism som en risk och det tycker jag är jättekonstigt. Det som skulle bli en snabb upphandling tog tid. Men till slut fick Anders Barnå napp. – Det försäkringsbolaget var det enda som kunde hålla med om att en person som jobbar heltid är frisk, även om man har en autismdiagnos.  Drygt sex år senare kan Barnå konstatera att han hade rätt","keyword":"unicus","google_title":"Unicus: Företaget anställer endast personer med autism","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/MoyazB\/","article_text":"Nästa år tillkommer flera flygdestinationer. Gamla favoriter för sol och bad kommer tillbaka men det finns också en spännande världsstad som får nytt transatlantflyg från Stockholm. Sommarsemester vid Medelhavet ser ut att bli den starkaste flygtrenden 2024. När de sargade flyg- och charterbolagen försöker återerövra förlorad mark, går man knappast över ån efter vatten. De destinationer som tillkommer nästa år ligger alltså bara några flygtimmar söderut från Sverige.   Men den största nyheten är trots allt att det blir direktflyg från Stockholm till Montreal och till Toronto nästa sommar. I mitten av juni ska Air Canada sätta in en Boeing 787 Dreamliner på linjerna. Toronto har tidigare haft skandinavisk trafik, men Montreal vars region har cirka fyra miljoner invånare – merparten franskspråkiga – blir en ren nyhet från Stockholm. Inte minst lär ”les Québécois” vara intresserade av Sverige eftersom Air Canada nu storsatsar på tre rundor per vecka därifrån. Men det är alltså Medelhavet som står för flest flygnyheter, även om det vanligen rör sig om gamla favoriter i repris. Till exempel tar Apollo upp direktcharter från Arlanda och Kastrup till den tunisiska flygplatsen Enfidha nära badorterna Hamamet, Sousse och Monastir nu till sommaren. Tunisien har nästan varit borta från charterkartan, men kommer alltså tillbaka. En annan nyhet är att Kreta får direktcharter till en tredje flygplats på ön. Det är Ving som ska pröva den lite mer tillbakalutade grekiska hamnstaden Sitia. Man inleder med flyg Kastrup–Sitia till sommaren. Går det bra, blir det flyg till Sitia även från Arlanda sommaren 2025. – Det är ju Chania och Heraklion som är de stora charterflygplatserna på Kreta men Sitia som ligger längre österut, är mer som en vanlig grekisk stad. Den har strandpromenad men där är jämförelsevis mindre turister, säger Claes Pellvik, kommunikationschef vid Ving.  Norwegian och Ryanair står för flera andra destinationsnyheter 2024. Det gäller orter som brukar komma och gå. Dit hör att Norwegian börjar flyga från Arlanda till italienska Bari i Apulien men också till danska Billund på Jylland. Samtidigt utlovar Norwegian sommartrafik från Landvetter till klassiska destinationer – London, Nice och Palma samt även Pristina i Kosovo. Ryanair vässar sitt utbud från Arlanda med Dubrovnik, samt öppnar dessutom en ny linje Landvetter–Sarajevo. Men det är bara att konstatera att Kastrup har fler nyheter söderut än Arlanda. Frankrikevänner kan glädjas åt ytterligare en ny direktlinje från Kastrup till Toulouse med Norwegian i sommar. För att inte tala om att det spanska flygbolaget Volotea redan har börjat flyga från Kastrup till Nantes respektive Marseille. En helt annan liten nyhet för soltörstande nordbor finns redan nu i vinter. Det gäller charterflyg till ön Boavista som TUI nu trafikerar även från Landvetter. Sedan tidigare är det annars grannön Sal som dominerar i chartern till ögruppen Kap Verde.  Värt att notera är att den badbara marockanska kuststaden Agadir åter har direktflyg från Arlanda, nu med SAS. ","keyword":"flyglinje","google_title":"Sommarens nya flyglinjer – charter-favoriter tillbaka","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/VPWQEr\/","article_text":"Staden är lagd i ruiner. Ukrainska styrkor drar sig tillbaka från Avdijivka. Frågan är om erövrandet kan leda till ett större ryskt genombrott. ”Det skymmer för Ukraina”, säger en försvarsanalytiker. Staden är lagd i ruiner. Ukrainska styrkor drar sig tillbaka från Avdijivka. Frågan är om erövrandet kan leda till ett större ryskt genombrott. ”Det skymmer för Ukraina”, säger en försvarsanalytiker. En sönderbombad grushög under ”helvetiska” förhållanden. Så beskrivs Avdijivka – staden i östra Ukraina, 1,5 mil norr om den ryskockuperade miljonstaden Donetsk, där strider har rasat i månader. Nu har staden fallit och ukrainska styrkor drar sig tillbaka. Det är den största förändringen längs den över 100 mil långa frontlinjen sedan ryssarna intog Bachmut i maj förra året. – Det är ett påtagligt bakslag för Ukraina att man inte lyckas hålla Avdijivka och att ryssarna kan erövra staden, säger Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och lärare vid Försvarshögskolan. Andra bedömare som SvD talat med beskriver den politiska och symboliska vinsten för Ryssland som större än den militära. – Inte minst för att man behöver någon form av militär framgång inför det ryska presidentvalet, säger försvarsanalytikern Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant. Enligt honom kan det påverka motståndsviljan. – Det skymmer för Ukraina. Man har inte haft någon framgång med motoffensiven, man är på väg att förlora Avdijivka, man har brist på artilleriammunition och stödet från väst sviktar. Frågan är om erövrandet kan leda till ett större ryskt genombrott i kriget. – Alltså om man genom att ta Avdijivka kan fortsätta att erövra Donbass och framför allt länet Donetsk. Det tror jag är tveksamt, för ukrainarna har nya försvarslinjer som de kan backa till, säger överstelöjtnant Joakim Paasikivi. Det var natten till lördag som den nye överbefälhavaren Oleksandr Syrskyj uppgav att de ukrainska styrkorna lämnar staden ”för att undvika inringning och bevara liv och hälsa för soldater”. Flera ukrainska soldater ska ha tagits tillfånga i samband med omgrupperingar i industristaden. I stället ska styrkorna ”försvara mer gynnsamma frontlinjer”. Enligt Joakim Paasikivi handlar det om skyttegravar och stödjepunkter från vilka de ukrainska soldaterna kan försvara sig. – Det blev inte längre hållbart att försvara staden, priset blev för högt. Staden har varit ett slagfält ända sedan 2014 då ryskstödda styrkor intog delar av östra Ukraina. Förlusterna på båda sidor har varit stora de senaste månaderna – men ryssarna har ett numerärt övertag. Johan Norberg, militäranalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), pekar på mönstret i kriget: den ryska armén är beredd att ödsla mycket människor och materiel för att nå framgång. – Ukraina måste hela tiden tänka på att spara sina styrkor, materiel och ammunition för de vet inte hur mycket de har i det långa loppet. Ryssland har inte samma problem, resonerar han. Det finns ett militärt resonemang att förlusten av Avdijivka ändå kan ge ryssarna en viss militär fördel i Donetskregionen. Men, fortsätter han, det skulle ändå inte leda till att Ryssland når sitt slutmål om att kontrollera Ukraina. Om stadens betydelse är begränsad – varför har hårda strider rasat där? En förklaring, säger Johan Norberg, är att det är görbart. Det har funnits rysk militär närvaro i flera år. Att Avdijivka ligger nära staden Donetsk gör att resurser och logistikkedjor finns på plats. – Det är också intressant att zooma ut. Den ryska strategin i stort är troligen att pressa ukrainarna så att de inte kan slappna av","keyword":"joakim paasikivi","google_title":"Paasikivi om reträtten från Avdijivka: ”Påtagligt bakslag”","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/EQ8EEA\/","article_text":"Da Vinci, manosfärer, allergier och flöjtjazz – SvD:s Alexander Dominici väljer några poddar som förtjänar din tid.  Äntligen! En av historiens mest nytänkande och mångfacetterade personer förtjänar givetvis en egen poddserie. I ”Da Vinci – avkodad” får vi följa renässansmannens liv i åtta korta episoder. Avsnittet ”Den vitruvianske mannen” handlar om hur Leonardo, i likhet med samtida vetenskapsmän, försökte hitta universell symmetri i människokroppen. När han senare insåg att människor faktiskt ser väldigt olika ut vände han helt om och började i stället intressera sig för individers särprägel, vilket syns i hans skisser av ”groteska” utseenden.  ”Da Vinci – avkodad” fokuserar på konstnärens arbete med ett konstverk i taget och lyckas därigenom säga något om både Da Vinci och den tidsepok han blivit synonym med – ett väldigt lyckat formgrepp. Podd: Da Vinci – avkodad\nLängd: 9 min långa avsnitt\nAvsnitt: 8 totalt\nProduktion: Sveriges Radio Häromdagen var det internationella mansdagen – grattis i efterskott till alla som firar! Med anledning av högtiden delade internetprofilen Myra Åbeck Öhrman en länklista med mansrelaterat innehåll på plattformen X  En av punkterna var ett gammalt avsnitt av anarkistiska tidskriften Brands podd ”Apans anatomi” där hon själv medverkar för att berätta om något hon kallar för ”manosfären”.  Kortfattat kan man beskriva manosfären som de mer eller mindre problematiska idéströmningar som uppstått där män umgås på internet – från incel-kulturen till så kallade pickup artists (ungefär raggningsspecialister). En upplysande genomgång för oss som inte letat oss in på internets mörkaste bakgator, men uppskattar rapporter om vad som pågår där. Podd: Apans anatomi. ”Könskriget”\nMedverkande: Myra Åhbeck Öhrman\nLängd: 1 tim 40 min\nAvsnitt: Släpps ungefär varannan vecka\nProduktion: Brand Det är ett sjukt faktum i sig att en podd som i huvudsak består av intervjuer med olika professorer heter ”Sjuka fakta”. Men idén med att ge vetenskap en lite banal inramning verkar funka för podden som just inlett sin fjärde säsong. I ett nytt avsnitt går professor Erik Melén igenom vad som brukar sägas om allergier och skiljer sanningar från myter.  Luftburen nötallergi är ett utmärkt exempel på det sistnämnda: trots att vissa insisterar på att de kan reagera på nötpartiklar i luften så kan vetenskapen inte bevisa påståendet. Korsallergi däremot, som kanske inte alla hört talas om, kan uppstå när proteinerna i ett livsmedel liknar varandra – ett reellt problem för allergiker som kan reagera på saker de egentligen ska tåla. Podd: Sjuka fakta\nMedverkande: Simon Körösi med gäster\nLängd: Cirka 1 timme långa avsnitt\nAvsnitt: Släpps på tisdagar\nProduktion: Podplay Fans världen över har förundrats över Outkast-rapparen André 3000:s nya album. I stället för lekfullt ordspel över beats blev det åtta spår där han spelar på olika flöjter. Det är en väldigt bra, meditativ skiva ska sägas, men kanske inte vad de som älskar Outkast förväntat sig. För att få svar på hur det blev såhär har jag dammsugit internet och hittat en kul intervju där André Benjamin, som han egentligen heter, berättar om processen.  Att rap är ett ”young mans game” är en etablerad sanning inom hiphop, vilket delvis förklarar den nu 48-årige artistens genrebyte: ämnena han numera vill utforska lämpar sig inte att rappa om. I ett samtal som tar lika oväntade vändningar som musiken berättar han om ayahuasca-trippen som fick honom att morra som en panter, samarbetet med Frank Ocean och hur flöjtmusiken hjälpte rap-kollegan Tyler the Creator att få ordning på sin samling av Louis Vuitton-koffertar","keyword":"apans anatomi","google_title":"Tips på bra poddar: Apans anatomi och André 3000","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/O8O1gq\/","article_text":"Den svenska underrättelseverksamheten ska ses över under ledning av Carl Bildt. Ett försämrat säkerhetsläge kräver att Sverige står väl rustat, skriver försvarsminister Pål Jonson tillsammans med KD och L.  Regeringen har tagit beslut om att låta en särskild utredare göra en översyn av den svenska underrättelseverksamheten. Det försämrade omvärldsläget ställer högre krav på en god lägesbild om de hot och risker som Sverige står inför. Därför har förre stats- och utrikesministern Carl Bildt fått i uppdrag att göra en översyn av svensk underrättelseverksamhet. Syftet är att utifrån det säkerhetspolitiska läget bedöma vilka behov av underrättelser som finns hos regeringen, myndigheter och andra aktörer av relevans för Sveriges säkerhet och hur dessa behov kan tillgodoses. Den senaste allmänna översynen av svensk försvars­underrättelse­verksamhet genomfördes i slutet av 1990-talet. Sedan dess har säkerhetsläget försämrats avsevärt. Det ställer större krav på underrättelser till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det innefattar underrättelser inriktade på främmande länders militära förmågor och handlingsalternativ, samt underrättelser om antagonistiska aktörers politiska överväganden, i syfte att ge underlag för beslut om åtgärder för att stärka den svenska försvarsberedskapen och att förvarna om ett väpnat angrepp.  Den snabba teknikutvecklingen är en annan viktig faktor som aktualiserar behovet av att se över underrättelse­verksamheten. Teknologins ökade roll i samhället innebär större möjligheter, men också ökade sårbarheter. Cyberangrepp riktade mot kritisk infrastruktur och andra väsentliga samhällsintressen kan ge skadliga effekter i paritet med militära attacker. Dessa typer av angrepp utförs ofta på ett sätt som gör det svårt att avgöra vem som är aktören. Underrättelse­verksamheten har bland annat en viktig uppgift i att tillhandahålla underlag för bedömningar av om det överhuvudtaget rör sig om ett angrepp, vem som i så fall står bakom och för beslut om åtgärder för att motverka ett angrepp.  För att tidigt kunna identifiera och agera mot allvarliga hot behövs en väl fungerande underrättelse­verksamhet. Den breda hotbilden där vi parallellt står inför militära hot, hybridhot och fientliga aktörer som försöker undergräva Sverige genom inhemska aktörer gör också att allt fler delar av staten och samhället berörs. Det gör att gränsen mellan yttre och inre hot inte alltid är tydlig och det ställer höga krav på god samverkan mellan olika underrättelse­myndigheter och att rätt information når rätt mottagare i tid. Den översyn som nu görs kommer bland annat ha fokus på att beskriva den säkerhets­politiska och tekniska utvecklingen för att kunna definiera de behov av underrättelse som finns. Det handlar vidare om vilka som bör vara mottagare och vilken samordning och förmåga att sammanställa och analysera underrättelser som behövs för att tillgodose behoven. Utifrån detta ska utredaren även vid behov lämna förslag på förändringar när det gäller processerna mellan underrättelse­myndigheterna och gentemot Regeringskansliet samt hur underrättelse­verksamheten är organiserad. Teknikutvecklingen är en viktig faktor som översynen ska beakta för att kunna definiera behoven. Det handlar till exempel om den enorma mängd information som finns tillgänglig och hur den via användning av artificiell intelligens och maskininlärning kan bearbetas och analyseras. Andra teknikområden som är viktiga för underrättelse­förmågan är kryptering, cybersäkerhet och rymdbaserade förmågor","keyword":"får underrättelser","google_title":"Carl Bildt ska vässa arbetet med underrättelser, skriver M, KD, L","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/nQxkBJ\/","article_text":"Konststudenten Simon Ferner hittade skelett i champagnelådor i Konstakademiens källare. Nu inleder akademien en utredning. ”Kvarlevorna ska få ett värdigt avslut”, förklarar intenden Svante Helmbaek Tirén. En dörr med en dödskalle och en skylt med texten ”anatomi och kuriosa”. Mänskliga skelett i champagnelådor – bland annat ett barnskelett och ett kranium med rasforskaren Gustaf Retzius signum.  När konststudenten Simon Ferner klev ner i Konstakademiens källare gjorde han flera oväntade upptäckter.   – Det var en chock. Många olika känslor gick igenom mig, säger Simon Ferner som kom till Konstakademiens lokaler när han var student på Kungliga Konsthögskolan. 2019 fick han tillgång till en ateljé i byggnaden. Samtidigt började han  intressera sig för att Konstakademien 100 år tidigare visat en stor rasbiologisk utställning.  Simon Ferner insåg att det funnits nära band mellan Konstakademien och professorer som varit direkt kopplade till rasbiologin.  – Det handlade om mer än en utställning, säger han och tillägger att det funnits en rad professorer på Konstakademien i klassisk anatomi med koppling till rasbiologin som undervisat konstnärer som Zorn och Carl Larsson. Simon Ferners examensutställning ”Av jord är du kommen” handlar om fynden på Konstakademien, om människor som försvunnit och om våld och övergrepp i vetenskapens och konstens namn.  Under 1800-talet och början av 1900-talet togs avlidna från fängelser och försörjningsinrättningar till Karolinska institutet där de användes i medicinsk forskning. De avlidna kunde vara utslitna grovarbetare, fattiga och sjuka. I stället för att begravas blev de verktyg i vetenskapens och konstens tjänst. Vissa kroppar fördes vidare från Karolinska till Konstakademien; gamla ritningar visar att huset hade en speciell likhiss. På så sätt kunde konststudenter göra studier i anatomi av kropparna. Kranier och andra kvarlevor sparades för framtida bruk. Personal på akademien har bland annat berättat för Simon Ferner att de hittat en sopsäck med ben som de trodde kom från djur, men som visade sig var mänskliga kvarlevor. Efter att tidningen Flamman uppmärksammat Simon Ferners uställningsarbete har Konstakademien beslutat om en utredning. Akademien skriver på sin hemsida: ”Konstakademien är en av många kulturinstitutioner i Sverige som har mänskliga kvarlevor i sina samlingar.” – Det stämmer ju. Men jag vet inte hur många kulturinstitutioner som har sina kvarlevor i champagnelådor, säger Simon Ferner. Han välkomnar att akademien nu sätter igång ett arbete för att utreda kvarlevornas framtid.  Svante Helmbaek Tirén är intendent på Konstakademien. Han svarar på SvD:s frågor via mejl.  Vad har det funnits för kunskap om kvarlevorna på Akademien? ”Vi vet i nuläget väldigt lite. Det vi vet är att kvarlevorna ursprungligen användes i undervisning, men vad som hände sedan och varför de fortfarande finns kvar är inte utrett.” Vad betyder det att ni påbörjar ett internt arbete för att utreda kvarlevornas framtid? ”Ett första steg nu är att kvarlevorna ska flyttas till en annan plats i väntan på beslut, de ska inte förvaras just här. Kvarlevorna ska få ett värdigt avslut och historien ska synliggöras, både nu och långsiktigt.” Svante Helmbaek Tirén tillägger att han hoppas att akademien kan arrangera ett seminarium tillsammans med Simon Ferner. ”Simon Ferner och andra forskare och experter behöver vara en del av processen. Det här är inget som vi, som enskild institution, ska hantera själva. Det är en historia som angår oss alla.”","keyword":"kungliga konstakademien","google_title":"Konstakademien utreder skelett i källare","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/dwW82o\/","article_text":"Krig och konflikter får konspirations­teorier att frodas – och de gynnas av vår bildbaserade kultur. Länder som Ryssland och Kina använder sig allt mer av informationspåverkan för att förstärka polariseringen i väst. ”Judar äger allt och styr medierna.” Så lyder en klassisk antisemitisk konspirationsteori. Förra veckan kunde den höras i den populära podden ”Högt i tak”. Uttalandena om judar klipptes bort efter kritik, och poddarna Sanna Guidetti och Rosanna Charles försökte be om ursäkt för att de fört samtal som ”kan misstolkas”. Israel–Palestina-konflikten, liksom kriget i Ukraina, har fått konspirations­teorierna att välla fram. Det konstaterar idéhistorikern Andreas Önnerfors, som just nu skriver på en bok om moderna konspirationsteorier. Vad har du sett i samband med dessa krig? – Allt!, säger Andreas Önnerfors med en blandning av suck och skratt.  Konspirationsteorier kan vara vilda och fantasifulla, men också mer försåtliga. I århundraden har människor tagit hjälp av konspirationsteorier för att förstå och tolka världen. Och inget tyder på att de avtar, tvärtom. I och med digitaliseringen sprids de snabbt, och de används dessutom av statliga aktörer i dagens hybridkrigföring med syfte att skapa förvirring och splittring. En slitstark konspirationsteori går ut på att världen regeras av rymdvarelser – en styrande elit som egentligen är ödlor, men som kan skifta hud. En annan gör gällande att EU är en fortsättning på Tredje riket. Två aktuella konspirations­teorier handlar om att Ukraina styrs av knarkande fascister i Kiev och att covid uppfanns för att begränsa människors frihet.  Ofta pekas judar ut som illasinnade aktörer. Ett narrativ handlar om att kriget mellan Ryssland och Ukraina är orkestrerat av en judisk elit som vill splittra två kristna brödrafolk.  Judar finns nästan alltid med i konspirationsteorierna, konstaterar Andreas Önnerfors. Konspirationsteorin som modern förklaringsmodell uppstod i samband med franska revolutionen – en så kallad systemhändelse, precis som 9\/11 och pandemin, med ett stort behov av förklaringar i befolkningen. Konspirationsteorier kan ibland framstå som sagor. Men de vilar alltid på att det finns en fiendegrupp. På 1800-talet gifte sig konspirationsteorierna på allvar med gamla katolska fantasier om judars skuld.  Varför blev judarna så centrala? – Därför att antisemitismen rymde berättelser. Där fanns bland annat de om att judar förgiftade brunnar och skapade pesten och berättelser om att judar kidnappar barn, slaktar barn och använder blodet för att baka bröd till påsk. Konspirationsteorier kan ibland framstå som sagor. Men de vilar alltid på att det finns en fiendegrupp – de påstår att det finns några som håller i trådarna som vill oss illa. Konspirationsteorier handlar om att hitta syndabockar. Enligt Nationalencyklopedin försöker en konspirationsteori förklara en viktig händelse ”med en bakomliggande hemlig komplott av ett antal makthavare.”  Efter att komikern Filip Dikmen petades som tilltänkt programledare för SR:s ”Musikhjälpen” – en petning som han själv uppfattar har att göra med hur han i sociala medier diskuterat Israel–Palestina-frågan – har konton på sociala medier spridit uppgiften att det var en judisk agenda som låg bakom beslutet. Enligt tiktokaren Joseph Avraham Said var det en företrädare för ”Musikhjälpen” som kommer från en familj av ”liberala judar” som fattade beslutet om Dikmen. Han beskriver henne som ”en aktör vi måste hålla koll på” och tillägger att hon ”supportar Ukraina”. Joseph Avraham Said säger till Dagens ETC att han har problem med den judiska församlingens ”agenda”.  Judar brukar hamna överst på listan när forskare beskriver vilka grupper som utsätts för konspirationsteorier. Men även katoliker, muslimer, kommunister, World Economic Forum och hemliga sällskap som Illuminati – ett sällskap med ursprung i 1700-talets Tyskland – är vanligt förekommande","keyword":"populära konspirationsteorier","google_title":"Antisemitism nästan alltid med i konspirationsteorier","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/dwxRxj\/","article_text":"Över hundra personer dog i samband med att en hjälpkonvoj nådde Gaza stad i torsdags. Flera västledare fördömer nu det man de kallar ett ”blodbad” i Gaza och kräver svar. Sviktar det västliga stödet för Israel? Scenerna var kaotiska. När hjälpkonvojen i torsdags morse anlände till Gaza stad flockades hundratals personer runt lastbilarna i hopp om att få mat. Exakt vad som sedan skedde är än så länge svårt att belägga – men det har beskrivits som ett ”blodbad”. Fler än 100 personer har bekräftats döda och över 750 skadade, enligt den Hamaskontrollerade hälsomyndigheten i Gaza. Hamas hävdar att den israeliska militären genomfört en ”massaker” – där de skjutit och mejat ned palestinier i matkön.  Israel bekräftar att de har skjutit i liten skala, men påstår att det gjordes efter att soldater känt sig hotade av folkmassan. Majoriteten av palestinierna ska enligt den israeliska versionen ha dött i trängseln i kaoset. ”Ger stöd åt det palestinska narrativet” Flera västledare går – trots att det ännu råder delade meningar om vad som hände – hårt åt Israel efter torsdagens tragedi. Är det tecken på ett långsiktigt sviktande stöd landet? – Väldigt många av västmakterna var noga med att inte ta ställning i skuldfrågan under torsdagen. Under natten har en del europeiska länder svängt och ger stöd åt det palestinska narrativet, säger Anders Persson, statsvetare och expert på Israel-Palestinakonflikten vid Linnéuniversitetet. Bland flera andra har Frankrikes president Emmanuel Macron fördömt israelisk militär för att ha skjutit mot civila. EU:s utrikeschef Josep Borrell kallar det ”ett blodbad bland civila i Gaza i desperat behov av humanitär hjälp”. Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock kräver att Israel ”tydligt förklarar” masspaniken och beskjutningen. Statsvetaren Anders Persson tvekar till att säga att det västliga stödet urholkas – men trycker på att det finns en alltmer högljudd och utbredd kritik mot Israel. Till och med från USA, som är tätt allierat med Israel, hörs hårdare tongångar. – Jag tycker att man kan se det som att Biden och Netanyahu är på väg mot en kollisionskurs, säger Anders Persson. Kan bli hårdare tongångar från USA I ett av sina skarpaste uttalanden under kriget har USA:s president Joe Biden också kallat Israels militära operationer för ”over the top” – att det har gått för långt. Över 30 000 personer har dödats i Gaza sedan kriget bröt ut efter Hamas attack den 7 oktober i fjol, enligt den palestinska hälsomyndigheten i Gaza. Enligt Anders Persson kan tongångarna från Washington bli ännu hårdare om Israel genomför en offensiv i gränsstaden Rafah som inte har USA:s stöd. Pressen växer också internt i USA på att Biden ska agera. – Det är ingen tvekan om att Biden får betala ett allt högre pris i opinionen. Om kriget i Gaza blir en av de avgörande faktorerna som gör att Biden inte återväljs, då kan det ha en enorm effekt på världspolitiken. Anders Persson tror att USA redan nu kan känna sig tvunget att markera – även om inga stora förändringar i stödet är att vänta. Amerikanerna har flera gånger stoppat FN-resolutioner om omedelbar vapenvila – och hänvisat till att det kan försvåra förhandlingarna om ett eldupphör mellan Israel och Hamas. – Man kan tänka sig att de markerar genom att inte lägga in veto. Man kan också tänka sig att USA själv sponsrar en resolution som är lite hårdare mot Israel än vad som brukar vara fallet, säger Anders Persson. EU-stöd till kritiserade Unrwa På fredagen meddelade EU-kommissionen att man i nästa vecka ska betala motsvarande över en halv miljard kronor till Unrwa, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar. Utbetalningarna stoppades efter att Israel anklagat Unrwa-anställda för att ha varit inblandade i Hamas attack den 7 oktober","keyword":"gaza","google_title":"Kritiken mot Israel ökar efter ”blodbadet” i Gaza","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/kEjVwQ\/","article_text":"Hemlöse Patrik trodde att han redan förlorat allt en människa kan bli av med. Då raderade Skatteverket honom ur folkbokföringen. ”Jag är här och lever. Det känns som de berövat mig mina mänskliga rättigheter.”  När Patrik Ekdahl vaknade en morgon i april verkade allt vara precis som vanligt. Han kokade ägg på sitt gasolkök och rostade bröd. Tofsmesarna kvittrade utanför tältduken. Ingenting vid den välordnade boplatsen i talldungen, som knyter ihop två skånska åkrar, tydde på att 58-åringens liv förändrats.  Men Patrik var försvunnen; han visste bara inte om det än. En dryg månad senare sitter han på sin vanliga plats i kaféet på Åhus bibliotek, det är öde den här soliga junidagen. Han är solbränd och det gråa håret når ner till axlarna. Det står ett öppnat paket yoghurt på bordet framför honom. Här kan Patrik ladda mobilen och sin dator och på vintern kan han värma sig. Men han kan inte låna böcker – för tekniskt sett finns han inte.  – Kan det verkligen vara förbjudet att vara hemlös? Vad blir nästa steg? Det var när han skulle logga in på kommunens hemsida som allt började. Det gick helt enkelt inte eftersom hans bank-id inte fungerade. När han ringde till banken fick han först höra att han verkade vara död. – Men det visste jag ju att det inte stämde. Sedan såg de att jag inte längre är inskriven i folkbokföringen och bad mig ringa Skatteverket. Att inte finnas leder till problem för Patrik. Hans legitimation gäller inte, varken den digitala eller fysiska. Han är utestängd från alla myndighetskontakter och välfärdsförmåner som baseras på att man är skriven i landet och han kan inte längre få bidrag.  Patrik levde redan i samhällets marginal men är nu – åtminstone på pappret – helt utestängd. När SvD söker svar hos Skatteverket blir vi hänvisade till att mejla pressavdelningen. Vi frågar om hur många som myndigheten felaktigt registrerat som utflyttade de senaste åren. Efter en dryg vecka har inget svar kommit; efter en påminnelse kommer beskedet att förfrågan ”fastnat på vägen”. Det tar tre veckor att få veta att:  ”Skatteverket saknar möjlighet att systemtekniskt kunna ta fram uppgiften.” Men det går att utröna vad som hänt i Patriks fall. Tidigare kunde Skatteverket under beteckningen ”utan känd hemvist” registrera hemlösa människor i folkbokföringen. Förra året togs den möjligheten bort. Det är i undantagsfall möjligt för en person att vara skriven på en kommun eller exempelvis ett härbärge som drivs av det allmänna, men för det krävs beslut från myndigheten. Patrik var skriven på Stadsmissionen i Kristianstad – där han dock inte övernattar – och inget sådant beslut togs i hans fall trots att han pratat med Skatteverket och bett om råd. Han blev i stället avregistrerad från folkbokföringen eftersom han i laglig mening ansågs ”försvunnen”. Fanns det något du hade kunnat göra för att undvika det här? – Alltså, jag pratade med Skatteverket i februari där de sa att jag måste byta adress men de sa ingenting om det här. Det hade varit jätteenkelt i så fall. Följande morgon, på nationaldagen, har Patrik vaknat tidigt när vi möter honom i talldungen. Han sover alltid med sina vapen i sängen, berättar han. När kaffet kokar upp visar han den grova kökskniven som han har under kudden och den gråa strumpan som han stoppat med sten. – Jag har varit tvungen att försvara mig här ute. Men det svåraste är nästan att jag inte kan planera i förväg, för jag vet inte hur min morgondag ser ut. Kan jag hålla en tid? Vad händer imorgon? Jag kan råka ut för ett rent helvete här när som helst","keyword":"försvunna patrik","google_title":"Mannen utan id – plötsligt raderades Patrik av Skatteverket.","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/JQjP58\/","article_text":"I tider då antisemitismen flammar upp på nytt är det viktigt att komma ihåg hur mycket ont den tidigare har åstadkommit. Jag minns ett samtal med en överlevande från Förintelsen. De allra sista överlevande lämnar oss. Med en av dessa samtalade jag för några  år sedan i en lägenhet i Vällingby i västra Stockholm. Sara Rosenbaum var för svag och osäker i språket för att våga sig ut i skolorna. Hon var tio då tyskarna ockuperade Litauen och gjorde det ”judefritt”. Hennes far och bror sköts inför hennes ögon. Hon sändes till ett arbetsläger och fick flytta stenar från en plats till en annan, sedan slavarbete i Estland. Hon var kraftig för sina år och klarade sig där hennes kamrater gick under.  1944 transport till dödslägret Stutthof: hundratals i varje barack på hårdstampat jordgolv. Tyskarna sorterade ut 500 unga flickor, bland dem Sara, och forslade dem till Auschwitz, som de inte hade hört talas om. Där beordrades de att klä av sig. Var och en fick tvål och handduk – vilken lycka att tvätta sig ren!  Mitt i baracken stod en äldre man och upprepade gråtande: ”Ja, ja, barn, vi ska till badet.” Hans uppgift var att se till att ingen gick in i gaskammaren med något värdefullt på sig. Och att efteråt transportera bort liken och dra ut guldtänder åt tyskarna.  Sara berättade:  ”Tre och tre på led jagades vi i språngmarsch till det så kallade badet, ett stort skjul med betongväggar. Uppe vid taket satt duschanordningar, utan rör eller kranar. Vi hade hört talas om gasugnarna, men inte vetat var de fanns. Nu visste vi! Det blev panik, alla skrek i vild förtvivlan, men alla vägar var spärrade, vi var helt nakna. Vi stod sammanpackade så att kropparna klistrades vid varandra. Jag stod sist och hade klämts in mot väggen nära ytterdörren. Plötsligt öppnades dörren lite, en av nazisterna stack in huvudet och skrek: ’Vem av er heter Friedman?’ Paniken och gråten gjorde att ingen hörde honom utom jag, som stod närmast. För andra gången vrålade mannen: För helvete, var är Friedman? Då såg jag min chans: Rätt eller orätt – må Gud förlåta mig – jag ville leva, jag var bara 13 år.” ”Av en ingivelse vred jag huvudet mot dörröppningen och ropade gråtande: ’Det är jag!’ Då sparkade han upp dörren, grep tag i mig och slängde mig mot den stackars mannen och röt: ’Tag din dotter!’ Den förmente fadern granskade mig ett ögonblick och ropade förtvivlad: ’Det är ju inte min dotter!’ Bara jag hörde det. Vild av fasa kastade jag mig om hans hals, kramade och kysste honom och stammade fram: ’Pappa, lilla pappa, känner du inte igen ditt barn?’ Då såg han på mig med en oändligt sorgsen blick som sa mig att han förstått och förlät mig mitt falsarium. ’Du har varit i badet’, viskade han, det var det lösenord jag måste begagna.  Nazisten kom just då tillbaka och sa med bitande ironi: ’Nå, liten, var har du varit?’ Han ville höra om jag begripit vad som försiggick. ’Jag har varit i badet’, svarade jag. Miraklet hade hänt. Jag levde, den enda av de 500 som i den omgången förts till gaskamrarna. Hur den arme fadern lyckats friköpa sin dotter är en gåta och hennes öde får jag aldrig veta. För honom fanns ingen räddning: han hade sett för mycket. Hans sorgsna blick lämnar mig aldrig.” Jag skrev ned vad Sara Rosenbaum berättade. Hon och jag och överrabbin Morton Narrowe fick då en skrivelse från en historierevisionist, som ifrågasatte Förintelsen: Sara en lögnare, jag en godtrogen journalist. Han fick fängelse för antisemitiska flygblad och 1994 fängelse för hets mot folkgrupp. I Radio Islam förklarade han Anne Franks dagbok vara ett falsarium","keyword":"sara rosenbaum","google_title":"Per Wästberg: Sara Rosenbaum tog chansen – undkom gaskammaren","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/pQ3QyE\/","article_text":"Sverige behöver bygga upp stora beredskapslager, föreslår en utredning. Men det kommer att ta tid. ”Det är kostsamt och handlar om hur hög försäkringspremie man vill betala”, säger utredaren Ingrid Petersson. Under flera decennier har det saknats en nationell planering för livsmedelsberedskapen i Sverige. Men nu är det hög tid att bygga upp den igen, enligt en ny utredning. – Sveriges förmåga att hantera höjd beredskap och ytterst krig behöver stärkas på bred front. Och här är livsmedelsförsörjning en helt omistlig del för att upprätthålla förmågan inom totalförsvaret, säger landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) på en presskonferens. Han poängterar att det också i högsta grad handlar om att hantera andra kriser. Fredstida krissituationer som effekter av klimatförändringar, smittsamma sjukdomar och radioaktiva utsläpp kan också få konsekvenser för livsmedelsförsörjningen. – En avgörande faktor för Sveriges försörjningsförmåga är konkurrenskraften hos våra bönder och våra livsmedelsproducenter. Böndernas lönsamhet måste därför öka. Produktionen av svensk mat likaså, säger Peter Kullgren. Målet ska vara att hela befolkningen över tid ska över tid ha tillgång nödvändiga livsmedel vid en allvarlig störning. Hur länge maten ska räcka preciseras inte i utredningen. – Det vi gör nu lägger grunden för framtiden. Det tar tid att bygga ut livsmedelsberedskapen och bygga ett mer robust system. Vi behöver upprätthålla hela kedjan och handelsflöden, säger utredaren Ingrid Petersson. Sveriges livsmedelsberedskap avvecklades under 1990-talet och de sista lagren såldes ut i början av 2000-talet. Då innehöll de bland annat livsmedel som konserver och kaffe, men det är inte aktuellt denna gång. När nu lager ska byggas upp igen handlar det om insatsvaror för att kunna hålla jordbruket igång, som mineralgödsel, växtskyddsmedel och utsäde, men även spannmål som ska kunna användas till livsmedel. Vad som ska prioriteras tar inte utredningen ställning till. – Det får den vidare beredningen avgöra. Vi vet ännu inte ifall regeringen tycker att det är en bra idé med lager. Det är kostsamt och handlar om hur hög försäkringspremie man vill betala, säger Ingrid Petersson. Hon lyfter också den enskildes ansvar. Den som har förmågan ska ha livsmedel för minst en veckas förbrukning hemma. Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB, och Livsmedelsverket föreslås ta initiativ för att förbereda befolkningen på situationer med livsmedelsbrist. – Vi måste också ha beredskap för en förändrad kost som kommer att bygga mycket på spannmål. Det kan bli gröt, pasta, bröd men också kött och vad man nu kan få fram, säger Ingrid Petersson. Livsmedelberedskap handlar inte bara om hushållen. Varje vardag serveras cirka tre miljoner måltider i skola, vård och omsorg, där kan behövas större lager än vad som finns i dag. Staten, regioner och kommuner bör samverka för att maten ska kunna serveras även vid kriser. Utredningen föreslår också att kommunerna bör få ett tydligt ansvar för den lokala beredskapen. Ett så kallat Livsmedelsberedskapsråd ska inrättas, en nationell funktion för att tidigt upptäcka hot mot livsmedelsförsörjningen. Kostnaden för en ny livsmedelsberedskap bedöms bli 2,3 miljarder kronor över tre år. Landsbygdsminister Kullgren gav under presskonferensen inget besked om ifall han kommer att skjuta till de pengar som utredningen säger behövs. Förslagen kan träda i kraft den 1 januari 2025, enligt utredaren.","keyword":"om krisen kommer","google_title":"Utredning: Räkna med annan kost om krisen kommer","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/eJVVol\/","article_text":"Benjamín Labatuts romaner om matematik är hyllade, men Måns Wadensjö tycker att ”Maniac” mest liknar ett pepparkakshus: vackert att se på, men alldeles för näringsfattigt. Det finns något med matematiker som gör dem helt oemotståndliga för författare. Om matematikern ifråga dessutom råkade födas i Centraleuropa runt förra sekelskiftet, var eljest på ett sätt som med lite god vilja kan kallas demonisk och hade ett finger med i spelet vid atombombens uppfinning är saken klar: till en sådan dras levnadstecknarna som flugor till en sockerbit. Ja, ibland verkar berättelserna om 1920-talets matematiker ha ersatt den gamla konstnärsmyten rakt av. Om dem kan man obehindrat använda ordet ”geni”, och själva blir de till samma sorts övermänniskor som Tolkiens trollkarlar, Greklands sju vise eller superhjältarna i en serietidning; de gör ohyggliga tekniska framsteg och moraliska insikter, till priset av sin egen hälsa och ett par havererade äktenskap längs vägen. Paradexemplet är förstås sommarens storfilm ”Oppenheimer” – men för litteraturens del undrar jag om detta verkligen är ett särskilt lyckat äktenskap. Är inte dessa verk ofta ett slags förtäckta hagiografier, där djupet är en optisk illusion och resultatet en bok som serveras bara aningen mer al dente än en Napoleonbiografi? Så är åtminstone fallet med den hyllade chilenske författaren Benjamín Labatuts ”Maniac”. I den tar författaren vid där han slutade i sin genombrottsbok ”En fruktansvärd grönska”, och skildrar tre matematiska snillen som alla tycks bära på driften och potentialen att förgöra den värld de lever i. Här möter vi fysikern Paul Ehrenfest, matematikern John von Neumann och den GO-spelande artificiella intelligensen Alphago – men tyngdpunkten ligger tydligt på von Neumann, vars liv återberättas genom olika bekantas röster: från uppväxten som underbarn i Budapest, till slutet som orakel för det militärindustriella komplexet i USA. Berömmet, fördömandena och de stora tankarna kring kunskapens risker och gränser avlöser varandra i långa och flödande meningar. De är ofta vackra, men att läsa Labatut känns ändå som att färdas fort utan att komma någonstans. Även produktionen av den svenska upplagan tycks ha gått fort. På bokens baksida heter Ehrenfest ”Ehrenberg”, Einstein får vid ett tillfälle förnamnet Alfred och i skildringen av schackmästaren Garri Kasparov är några sakfel så allvarliga att jag undrar hur många de kan vara på andra områden, som jag inte vet något om. Detaljer och missar i översättningen? Kanske – men de förstärker intrycket av att Labatuts tankebyggnad är en sorts pepparkakshus: vackert att se på, men knappast till för att sätta i sig och omvandla till verklig näring. Sägs här egentligen någonting väsentligt, som inte har sagts förut? För en pregnant och idéhistoriskt förankrad redogörelse för det mekaniska räknandets historia och algoritmernas maktövertagande kan man exempelvis vända sig till Lorraine Dastons ”Rules: A short history of what we live by”, medan den som vill åt den svindlande skönheten i stora tal och teknisk precision får den i betydligt renare doser hos både Lotta Lotass och Helena Granström. Kapitlet om Alphago följer nästan scen för scen Netflixdokumentären från 2017 med samma namn, och är bara ett exempel på hur Labatut rör sig längs väl upptrampade stigar, men beter sig som om han upptäckte något nytt längs dem. Det är kanske inget fel i det, och söker man en roman som flyhänt och med ett par djärva litterära grepp skriver fram ett eggande tankeinnehåll är ”Maniac” inte alls ett dåligt sällskap för en tid","keyword":"labatut maniac","google_title":"Recension: Labatuts Maniac är djärv men näringsfattig","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/8JMa1r\/","article_text":"Den så kallade flyttskatten bör tas bort helt för dem som bott i sin bostad tio år eller längre. Många äldre som vill flytta till mindre bostäder avstår på grund av skattereglernas effekt, skriver Örjan Hultåker (M). Vid Moderaternas partistämma är den dåligt fungerande bostadsmarknaden och de orimliga flyttskatterna en av de mycket viktiga frågorna. De flesta analyser visar på att flyttskatten (reavinstbeskattningen vid försäljning av privatbostäder) gör det svårt för svenskarna att anpassa sitt boende efter förändrade familjeförhållanden. Skatten drabbar dem som vill sälja två bostäder för att köpa en vid giftermål\/samboende. Skatten drabbar dem som vill sälja en bostad för att köpa två vid skilsmässor. Skatten drabbar dem som vill flytta till mindre bostad när barnen har flyttat hemifrån. Skatten drabbar dem som har behov av fler rum när familjen gläds åt ett nyfött barn. Det är svårt att förstå varför en stat med välfärdsambitioner skall ha en evig flyttskatt som försvårar för medborgarna att organisera sitt privatliv så som de vill leva det. Partier på vänsterkanten brukar tala om att bostaden är en social rättighet, men i verklighetens Sverige är bostaden främst ett skatteobjekt. Flyttskatten har även negativa effekter för sysselsättning och ekonomisk tillväxt när den försvårar för svenskarna att flytta till nya jobb och utbildningar. Fram till slutet av 1960-talet hade Sverige avtrappningsregler som gjorde att flyttskatten bara gällde i fem år för bostadsrätter och i tio år för villor. Den eviga skatten infördes av en socialdemokratisk regering men har behållits även av borgerliga regeringar. Det är unikt bland utvecklade länder, till exempel inom OECD, att ha en evig flyttskatt. Det är ett av de verktyg som ger Sverige status av att vara ett högskatteland. Det speciella är att Sverige jämställer kortsiktig spekulation i till exempel aktier med långvarigt boende när man vill klämma ut skattepengar ur medborgarna.  Inte ens de som har utformat eller slagit vakt om flyttskatten kan väl tro att svenskarna planerar sitt boende som spekulation. Vem tror att en familj flyttar till ett boende som de ogillar och bor där i 40 år för att bostaden skall ge vinst.  Flyttskatten heter officiellt kapitalvinstskatt vilket är en missvisande term eftersom mycket av flyttskatten är en skatt på inflationen när staten inte har lyckats skydda värdet av den svenska kronan. Den familj som för 50 år sedan köpte en villa för 500 000 kronor kanske säljer den för 3 500 000 kronor år 2023. Den svenska staten anser då att man har gjort en vinst om tre miljoner och man får betala 22 procent i skatt på det beloppet, alltså 660 000 kronor.  Staten anser att den säljande familjen har gjort ett klipp som skall beskattas, men i verkligen är familjen fattigare efter det att de har betalat skatten eftersom inflationen har varit över 700 procent och de beskattas enbart för inflationen. Det svenska bostadsbeståndet utnyttjas dåligt på grund av beskattningsreglerna. Värst av skatterna är flyttskatten även bortsett från att staten låter medborgarna betala högre skatt ju mer staten misslyckas med att skydda penningvärdet. Många äldre svenskar vill flytta till mindre bostäder och de räknar då på om de har råd till det; alltså om de har råd att flytta till en mindre bostad sedan de betalat flyttskatten. Önskan att flytta till mindre kan bero på att äldre personer tycker att det är jobbigt att sköta en trädgård eller städa ett stort hus. Det beror sällan på renodlad snikenhet. Genomsnittspriset på en villa i Sverige är enligt Svensk mäklarstatistik 3 582 000 kronor i september 2023. Om ett äldre par vill sälja en sådan villa för att flytta till en bostadsrätt om tre rum på 85 kvadratmeter skulle en sådan kosta 3 475 000 kronor enligt Svensk mäklarstatistik","keyword":"flyttskatt","google_title":"Flyttskatt skapar låsningar på bostadsmarknaden, skriver Örjan Hultåker ","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/8JapaA\/","article_text":"Först blev Usama bin Ladins 20 år gamla verbala attack på USA och Israel viral – via Kinaägda Tiktok. Sedan stod det klart att mängder av amerikanska ungdomar stödjer retoriken. Amerikanska föräldrar och medier har i veckan fått fundera på vad som är värst. Att ett 20 år gammalt verbalt angrepp mot USA och judendomen, författat av en död terrorist, Usama bin Ladin, trendar online.  Eller att det sker på en app, Tiktok, ägd av amerikanska ärkerivalen Kina. Men kanske är det värsta att vissa amerikanska ungdomar, varav många inte var födda när bin Ladin ledde al-Qaida och orkestrerade terrorattacken mot New York och Washington den 11 september 2001, finner hans budskap vettigt. Det hela verkar ha börjat när en artikel publicerad av brittiska The Guardian 2002 och som innehöll texten till bin Ladins ”Brev till amerikanska folket” fångades upp och började spridas på Tiktok.  Snart stod det klart, mot bakgrund av att USA stödjer Israels krig mot terrorgruppen Hamas, att bin Ladins anti-amerikanska och anti-judiska budskap gick hem på bred front. Talet blev viralt och klipp där det diskuterades hade fått 14 miljoner visningar på torsdagen, enligt Politico.  Tiktok, som har en miljonpublik bland amerikanska ungdomar, agerade och började ta bort innehållet i enlighet med företagets policy mot spridning av terrorpropaganda. På torsdagen agerade även The Guardian och redigerade bort talet ur tidningens tjugo år gamla originalartikel.  Föga förvånande uppstod i stället en debatt bland vissa användare på Tiktok om censur. Andra slog tillbaka och menade att det handlade om ungas brist på kunskap i nutidshistoria, medan ytterligare andra tog ställning för eller emot Israel.  ”bin Ladins brev och dess supportrar ger stöd för bombningarna av Gaza,” skriver en användare. ”Han hade ingen anledning att döda alla dessa människor. Ändå, Israel måste få en känga”, resonerade en annan.  Ytterligare någon konstaterade att ”allt vi lärt oss om Mellanöstern, 9\/11 och ’terrorism’ är en lögn.” Usama bin-Ladin dödades i en amerikansk operation i Pakistan beordrad av president Obama i maj 2011. Det var en vedergällning för terrordådet i New York och Washington knappt tio år tidigare som dödade nära 3 000 personer, den hittills värsta terrorattacken på amerikansk mark, och som ledde till ett 20-årigt krig i Afghanistan och Irak.  En del amerikanska föräldrar tvingas nu konstatera att deras tonåringar ser på bin Ladin och hans terrorattack annorlunda än vad de själva gör. Det sker mot bakgrund av dagens konflikt i Gaza som inleddes efter Hamas terrorattack den 7 oktober, där 1 200 dödades i Israel. Att talet sprids på en app ägd av Kina som en majoritet av ungdomar under 30, enligt CNN, använder minst en gång i veckan adderar till bestörtheten i USA över händelsen.  Wall Street Journals konservativa ledarsida konstaterar i en opinionstext att ”en seriös fråga är hur och hur mycket dessa plattformar formar amerikansk utbildning och politisk debatt.”","keyword":"bin ladin","google_title":"Usama Bin Ladin trendar på TikTok – för 20 år gammal verbal attack","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/BW8o7e\/","article_text":"Under 1600-talet ägnade sig Svenska Afrikakompaniet åt handel med guld, elfenben och socker – och med tiden åt en allt mer omfattande slavhandel. Men innan kompaniet vuxit sig starkt nog drabbades det av en allvarlig kris. Det har vållat uppståndelse i svenska medier, bland annat i Göteborgs-Posten, att SVT:s ”Historien om Sverige” föredrar att skicka Simon J Berger till Ghana istället för till Göteborg. Hur kan man mena att den kortlivade svenska kolonin vid Cabo Corso förtjänar mer utrymme än uppkomsten och utvecklingen av Sveriges andra stad? Det här är inte rätta platsen att utröna vilka förmodat postkoloniala perspektiv som har väglett producenterna, men det finns en annan fråga som antagligen är viktigare att konfrontera för majoriteten av tv-tittarna och tidningsläsarna. Hur viktig var egentligen vår afrikanska koloni? Blev Sverige en stor slavhandelsnation eller inte? Den svenska handels- och koloniverksamheten i Afrika inleddes i mitten av 1640-talet. Initiativtagare var Louis De Geer, som beskyddades av kronan och dessutom investerade ett stort personligt kapital. Den första resan om vilken vi har god information ägde rum 1646 under ledning av kapten Arend Gabbes på fartyget St. Jacob. Skeppet avseglade från Göteborg den 12 maj och nådde Guineakusten i juli. Afrikansk handel intresserade drottningen Dödligheten var hög eftersom dysenteri bröt ut i lastutrymmet redan innan Atlantöverfarten påbörjades, men till slut kom Gabbes fram till Barbados och sålde sin last till engelska plantageägare. Därefter skaffade han sig ny last, främst socker, och återvände till Göteborg på sensommaren 1647. Vinsterna bevisade för svenskarna att afrikansk handel var värd att satsa på. Till skillnad från riksrådet, som var skeptiskt inställt till dylika äventyrligheter, blev drottning Kristina intresserad och understödde Louis De Geers vidare planer. Efter ytterligare ett par profitabla resor ställde sig svenska kronan bakom tillkomsten av ett handelskompani, Svenska Afrikakompaniet. Till ledare utsågs den erfarne kompanihandlaren Henrich Carlof från Rostock. År 1650 etablerade Carlof en huvudbas i Cabo Corso, även känd som Oguaa, den viktigaste orten i det lilla Futuriket. Den i särklass viktigaste produkten kompaniet forslade tillbaka till Europa var guld, följt av elfenben och socker.  Inom kort hade Carlof byggt upp ett imponerande handelsnät längs kusten i dagens Ghana. Efter att han lämnat tjänsten 1652 fortsatte kompaniet att expandera under ledning av den nye kommendanten Isaac Mivilla från Basel. Det var Mivilla som påbörjade byggandet av ett regelrätt fort i Cabo Corso, vilket fick namnet Carolusburg. Det byggdes av sten med tjocka murar och vette mot havet. I ombyggt skick står fortet ännu kvar vid Ghanas kust och är numera känt som Cape Coast Castle. De varor som kompaniets skepp förde till Carolusburg var de sedvanliga: textilier, järnstavar, smycken, kopparföremål, knivar och speglar, det mesta inhandlat i Amsterdam hos lokala hantverkare och handelshus. Den i särklass viktigaste produkten kompaniet forslade tillbaka till Europa var guld, följt av elfenben och socker. Dessutom ägnade man sig åt en med tiden allt mer omfattande slavhandel, både med den portugisiska kolonin São Tomé och med Västindien. Luften gick ur projektet Om Svenska Afrikakompaniet hade fortsatt att bedriva handel i Guineabukten och vidareutvecklat sina kontakter med de västindiska plantagesamhällena hade Sverige mycket väl kunnat utvecklas till en aktiv slavhandelsnation, som fallet blev med Danmark. Men så blev det inte. Kompaniet drabbades av en allvarlig kris innan det hade vuxit sig starkt nog att kunna stå emot attacker. Ironiskt nog bar den man som byggt upp kompaniets verksamhet, Henrich Carlof, huvudansvaret för att det gick som det gick","keyword":"svensk koloni i afrika","google_title":"Dick Harrison: Hur viktig var den svenska kolonin i Ghana?","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/pQ33OX\/","article_text":"Stefan Ingves tar bladet från munnen. Sverige bör byta kronan mot euron, införa marknadshyror, slopa ränteavdragen och slå ihop Riksbanken och Finansinspektionen. Men ångrar den före detta riksbankschefen något? Som Riksbankschef flög Stefan Ingves regelbundet till den Europeiska centralbanken, ECB, i Frankfurt. Men eftersom Sverige inte har euro fick han sitta utanför dörren. – Man får vänta medan de andra bestämmer och lyssna på vad de beslutat när de kommer ut från styrelserummet, säger han på sin egen speciella dialekt, sprungen ur finlandssvenskan. Utanför händelsernas centrum satt han med centralbankschefer från Rumänien, Bulgarien, Ungern, Tjeckien, Polen och Danmark. – Det är lite annorlunda kompisar, förutom Danmark. Stefan Ingves är annars van vid att vara inne i värmen. Han har haft flera tunga internationella poster, bland annat som ordförande för Baselkommittén, som tar fram globala regler för banker. För drygt ett år sedan lämnade han Riksbanken då hans tredje och sista mandatperiod gick ut. Totalt var han där i 22 år – fem år som vice riksbankschef och 17 år som riksbankschef. Nu är hans karantän över och då tar 70-åringen bladet från munnen. ”Hårdnackat hålla fast vid kronan” Det han antytt som riksbankschef, som att Sverige borde byta kronan mot euron, säger han nu rakt ut. Först till Morgonpasset i P3 och nu i ett konferensrum hos SvD. Kostymen, den eleganta skjortan och slipsen är ersatta med manchesterbyxor, en tjock rutig skjorta och täckväst. Ett av hans argument för euron är just att Sverige skulle få sitta med vid förhandlingsbordet. – Om man är en liten, öppen ekonomi och granne med en stor elefant som fattar beslut om de riktigt stora transaktionssystemen pekar allt i riktning mot att gå med i euron. Om man inte är med i euron då är man de facto bara en halv medlem i EU. Som riksbankschef var han vagare i sin elefant-liknelse. Till exempel sa han: ”Om din granne är elefant och sprutar vatten med snabeln så stänker det på dig.” Stefan Ingves påpekar att Sverige under längre tidsperioder följer trender i euroområdet, till exempel inom export, och att Riksbanken fattar räntebeslut någorlunda i linje med ECB. – Det ter sig väldigt udda och hårdnackat att Sverige skulle hålla fast vid sin egen valuta. Man kan välja att göra det, men då har man också bestämt sig, och det är ett politiskt ställningstagande, att man inte vill tillhöra dem som har ett stort inflytande i EU. Tajmingen osäker Han lägger armarna i kors över bröstet och tillägger att Sveriges inflytande inom den ekonomiska diplomatin har minskat de senaste 30 åren. Sverige kan inte behålla sitt tidigare internationella inflytande när de globala maktbalanserna förändras utan att anpassa sig, anser han.  Självbestämmandet är en illusion, hävdar han. – Om vi väljer att varje gång inte gå med i euron får vi en slitning mellan den strategin och vårt intresse av frihandel och att handla med alla. Om man är med i en klubb, förväntas man vara med i klubben fullt ut. Men är det bra tajming att gå med nu när kronan har försvagats så kraftigt? – Det vet man först 20 år senare. Stefan Ingves vill inte uttala sig om kronan kommer att försvagas eller stärkas. Var det ett misstag att inte gå med i euron från början när kronan var starkare? – Jag tyckte att det hade varit rimligt att göra det. Då var mitt intryck att de allra flesta bland allmänheten tyckte ungefär så här: Brevlådorna i Sverige har varit gula hur länge som helst, men nu har någon i Bryssel bestämt att vi ska måla dem prickiga istället. Det vill vi inte. Och vi gillar kungen på sedlarna","keyword":"stefan ingves","google_title":"Boräntan: Stefan Ingves ger sina råd till efterträdaren","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/onaJ1V\/","article_text":"Polestar 2 har fått bättre räckvidd. Men är det tillräckligt för att konkurrera med Tesla Model 3? Vi ger oss ut på en mätning från östkusten till västkusten men planerna grusas av ett oväder. Om du ser en Polestar 2 med täckt grill och liten kameralins i mitten är det den uppdaterade versionen. I väntan på att Polestar ska få ut fler modeller på marknaden fräschar man upp ”tvåan” med större batteri, snabbare laddning och effektivare elmotor. Det är samma uppdateringar som syskonbilen Volvo XC40 nyligen fick, där man också gått över från framhjulsdrift till bakhjulsdrift i singelmotorutförandena. Vi provkör den bakhjulsdrivna versionen med det stora batteriet – som vuxit från 78 till 82 kilowattimmar. Det innebär att räckvidden har ökat från 51,3 mil till en WLTP-räckvidd på 61,4 mil. Man har även skruvat upp snabbladdningshastigheten från 150 kilowatt till 205 kilowatt – vilket gör att laddtiden från 10 till 80 procent har kortats ner med 7 minuter, och numera går på 28 minuter. Den har längst räckvidd av de tre versionerna, men för att komma lika långt som officiella siffror uppger krävs det – som i alla elbilar – att man har minst ett ägg under pedalen, ett glas vatten på instrumentpanelen och tur med vädret. Det hade inte vi. Vi kör längs med E20 från Stockholm mot västkusten. Halvvägs till Örebro öppnar sig himlen och det vräker ner så mycket regn att vi bitvis får vattenplaning trots att vi håller 50 kilometer i timmen. När det slutligen lättar kan vi åter hålla en skaplig hastighet, men vädret gör att ambitionen att nå ett räckviddsrekord bara är att lägga ner. När vi anländer till vår destination kan vi konstatera att bilen, i ett vädermässigt inferno med regn och motvind, kommer 35 mil vid blandad fart på E20. Vilket inte är dåligt. Under tillbakaresan, där vi har bråttom och gör en hel del snabba omkörningar på motorvägen, landar räckvidden på 37 mil. Också det skapligt med tanke på marschtakten. Den norska elbilstestaren ”Tesla-Björn” som regelbundet redovisar sina tester på Youtube lyckas bättre. Han kom 51 mil i en snitthastighet på 90 kilometer i timmen och 36,3 mil i en snitthastighet på 120 kilometer i timmen. Inte alls dåligt! Vår resa ger snarare ett hum om räckvidden i ett slags ”värsta fall-scenario” och med tanke på omständigheterna är resultatet bra. Men även om snabbladdningen numera går på knappt en halvtimme, så är man inte ikapp Porsche och koreanska Kia och Hyundai som klarar det på drygt 20 minuter. Trots att dagens Polestar har lite gemensamt med sitt ursprung har ”tvåan” inte glömt sitt arv. Varumärket är sprunget ur racing med sin smurfblå signaturfärg och var även Volvos motsvarighet till BMW:s M-avdelning, Audis RS-bilar och Mercedes AMG. Polestar 2 är en av de trevligare eldrivna körmaskinerna – som verkligen sätter föraren i centrum. På förarplats sitter man omgärdad som i en sportbil, med uppbyggd mittkonsol. Styrningen är precis och direkt, fjädringen åt det sportiga hållet utan att inskränka för mycket på komforten. Denna version har numera 299 hästar, vilket är mer än tillräckligt, den fyrhjulsdrivna versionen med 408 hästar är brutal. Man ska däremot inte betrakta detta som nästa familjebil. Baksätet är inte det största och huvudutrymmet åt sidan tar stryk av den snäva designen. Bagageutrymmet är också lite mindre än i syskonbilen Volvo XC40. Prismässigt är Polestar numera 50 000 kronor dyrare än Volvon med samma drivlina. Förut var det tvärtom. XC40 har lägre toppfart och den accelererar långsammare från 0 till 100, den kommer också fyra mil kortare på grund av att den är knubbigare och mindre strömlinjeformad","keyword":"polestar 2 test","google_title":"Test: Polestar 2 sätter föraren i centrum","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/q1allE\/","article_text":"På kristallklar prosa gnistrande av formuleringsglädje skriver Claire Keegan fram de starka känslorna och den existentiella ensamheten på den irländska landsbygden. Yukiko Duke njuter. I Claire Keegans novellsamling ”Genom blå hagar” finns en berättelse, inspirerad av ett märkligt frieri i John McGaherns fina självbiografi ”Memoir”. McGahern, som sorgligt nog aldrig har uppmärksammats efter förtjänst i Sverige, skrev om vardagslivet på den irländska landsbygden: många anser honom vara Irlands störste författare efter Beckett. Hans betydelse för Keegans författarskap är obestridlig och novellen är en kärleksfull hyllning till läromästaren. Men där McGahern rasar över sakernas tillstånd – fattigdomen, kyrkans makt och samhällets hyckleri – är Keegan mer intresserad vad det är som får människor att bete sig som de gör. John McGaherns berättelse om fadern, en oborstad tölp, och dennes groteska frossande i apelsiner före sitt frieri, blir till något helt annat hos henne: en ritual, en förberedelse för ett annat liv. På några få sidor får hon bilden att tona fram av en känslomässigt trubbig man, som flytt det hårda småbrukarlivet för en bekväm stadstillvaro. För honom symboliserar apelsinätandet en guldkant på tillvaron, en lyx han tidigare inte kunnat unna sig. När hans fästmö tvingar honom tillbaka till jordbruket, äter han sig en sista gång mätt på den sydländska frukten. Claire Keegan skriver en kristallklar prosa som gnistrar av formuleringsglädje. Hennes novellgestalter är däremot ofta fåordiga, om än slagkraftiga. Starka känslor förblir outtalade, de vilar mellan raderna i de vardagliga konversationerna. Keegans metod som författare är att låta de stora händelserna i sina gestalters liv äga rum i det förflutna eller i berättelsens periferi. Som läsare måste man läsa uppmärksamt, annars riskerar man att gå miste om nyckelmeningar som plötsligt dyker upp i texten: uppenbarelser som vänder upp och ner på hela berättelsen. Och man riskera att missa humorn, författarens bistra oneliners, som emellanåt får en att gapskratta! Det är ljuvligt att läsa Erik Anderssons kongeniala översättning, där rytmen och lekfullheten i Claire Keegans språk överförts på ett storartat sätt. De åtta novellerna i den här samlingen rör sig kring ett och samma tema: människor som lider av en obotlig existentiell ensamhet och på olika sätt försöker förändra sin livssituation. Som kvinnan som bestämmer sig för att vara otrogen, prästen som gifter bort sin älskade och kvinnan som drabbas av en objuden gäst. Alla berättelser utom en utspelar sig på den irländska landsbygden i ett nära förflutet, en sorts Keegan-tid: ett barn gläds över en Abba-skiva, avokadon är relativt ny och Ford Cortina förekommer ännu som ett vanligt bilmärke. Familjer håller krampaktigt fast vid sina ärvda jordar, hur magra och eländiga de än är. Levnadsstandarden håller på att bli bättre, men människor har fortfarande fattigdomen inpräntad i sitt DNA. Kyrkan har stor makt, men samtidigt är folktron livskraftig: sanndrömmar, människor med siargåvor och helare är inga konstigheter. Det är en värld där äktenskap ingås för att man är rädd för att bli ensam, men där partillvaron oftast blir en katastrof. Män och kvinnor talar förbi varandra: när man väl har gift sig har man inget att säga varandra. Ändå törstar alla par efter närhet och verklig kommunikation, de förmår bara inte nå varandra. Barn är tysta, brådmogna betraktare av kontaktlösheten i hemmet, ibland blir de offer för den. Övergrepp pågår i det tysta, ofta med andra familjemedlemmars kunskap","keyword":"claire keegan recension","google_title":"Claire Keegans noveller är mästerliga","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/l324le\/","article_text":"Det finns ingen annan än Ryssland som kan ha intresse av att skada gasledningen mellan Finland och Estland. För Ryssland är det ett sätt att bestraffa Finland för Nato-medlemskapet och oroa befolkningen, hävdar försvarsexperten Johan Huovinen. Det är ännu inte klart vem som ligger bakom att en gasledning och en kommunikationskabel mellan Finland och Estland skadats. Men Finlands centralkriminalpolis utreder saken som ett grovt sabotage och president Sauli Niinistös uppger i ett uttalande att skadorna orsakats av externa orsaker. Johan Huovinen, överstelöjtnant vid Försvarshögskolan i Stockholm, hävdar att det knappast kan vara några andra än den ryska ledningen som ligger bakom angreppet. – Det finns ingen annan än Ryssland som har intresse av att göra det. För ryssarna kan det vara ett sätt att bestraffa Finland för att de gått med i Nato, säger Johan Huovinen. Angreppet kommer också lägligt, anser Johan Huovinen. Det är oktober, vintern närmar sig och behovet av energi ökar. Även om gasen bara står för en mindre del av energibehovet i Finland kan avbrottet driva upp priserna och skapa oro bland befolkningen i både Finland och Estland. Det gynnar Ryssland. – Det kan skapa en känsla av att det är bäst att sluta fred med Ryssland så att energipriserna kan komma ned och allt bli som förut igen. Dessutom sänder det här signalen att Finland inte kan försvara sin gasledning och det visar vad som kan hända i ett ännu sämre läge, säger Johan Huovinen. – Det här är signalpolitik från Ryssland. Gasledningen kan fungera i fredstid men vid en fullskalig konflikt mellan Ryssland och Nato skulle den slås ut. Nu är vi i ett gråzonsläge och ledningen har skadats. Gasledningen går mellan Finland och Estland på botten av Finska viken. Den binder samman gasnäten i de båda länderna och är en länk för Finland till det europeiska gasnätet. Johan Huovinen påpekar att Ryssland vid många tillfällen riktat in sig mot viktig infrastruktur. Det har till exempel rapporterats om avbrott på kablar utanför den norska kusten. Han pekar även på att det finns en speciell enhet inom den ryska marinen som arbetar med ubåtar som kan ta sig ned till stora djup och störa installationer på havsbotten. De har sin bas i Sankt Petersburg, inte långt från den gasledning som nu skadats. – De har kapacitet att ge sig på de stora kablarna i Atlanten. För dem skulle det här vara en väldigt enkel operation. Betydligt enklare än att göra någonting med Nord Stream, säger Johan Huovinen. Sverige och Finland har sedan flera år ett allt tätare militärt samarbete. Enligt Johan Huovinen är det oklart om samarbetet nu måste utvecklas för att kunna hantera även den här typen av hot. – Man kan tänka sig att det framöver blir mer samövningar i Finska viken. Men Sverige och Finland vill nog inte provocera Ryssland genom att föra Nato ännu närmare de ryska gränserna.","keyword":"fosgen ryssland","google_title":"Saboterad gasledning i Finland – expert misstänker Ryssland","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/8JeGO1\/","article_text":"Aleksej Navalnyjs död kommer sannolikt spela större roll i västvärlden än i Ryssland. Vårens presidentval är redan avgjort på förhand och utanför de stora städerna var oppositionspolitikern aldrig särskilt populär. Det är en öppningsscen som nu känns tung att se.  Förtexterna i dokumentärfilmen ”Navalnyj” har knappt slutat rulla innan titelpersonen får frågan om vilket meddelande han vill ge det ryska folket om han skulle bli dödad.  – Åh nej. Kom igen. Nej. Det blir ju som att du gör en film utifall jag skulle dö, säger Navalnyj till regissören och skakar på huvudet.  Rysslands mest kände oppositionspolitiker säger att han vill att dokumentären ska bli en ”thriller”. – Om jag dödas kan du göra en tråkig film om mitt minne, lägger Navalnyj till.  Filmen blev en thriller. Den vann en Oskar i fjol och gjorde Navalnyjs kamp mot president Vladimir Putin ännu mer känd i västvärlden. En David mot en ondskefull Goliath, där David åker hem och kastas i fängelse. För att sedan flyttas till en ökänd straffkoloni i Sibirien. Jag ringer upp en av president Putins andra motståndare.  Igor Gretskiy var professor på universitetet i Sankt Petersburg och expert på Rysslands relationer med Ukraina, men sade upp sig i protest mot kriget och flyttade till Estland.  – Innan Navalnyj åkte tillbaka till Moskva fanns det två viktiga politiker i Ryssland, Putin och Navalnyj, förklarar Igor Gretskiy.  – Tyvärr dog politikern Navalnyj i samma ögonblick som han fängslades. Hans medarbetare har fortsätt att försöka hålla Navalnyjs position vid liv, men de överskattade hans popularitet, fortsätter Gretskiy.  För även om Aleksej Navalnyj har spelat en viktig roll för många ryssar – framförallt unga, högutbildade i storstäderna – så har hans ställning inte varit lika stark i övriga landet. I mindre städer och på landsbygden, bland äldre och de som nås av den statliga tv-propagandan dag ut och dag in, är president Putin fortfarande urstark.  I Ryssland riskerar hans bortgång tyvärr att bli ett sista ljus som nu släckts.  I mars är det presidentval. Att vinnaren än en gång kommer att heta Vladimir Putin står bortom allt tvivel. De tre andra kandidaterna är uppsatta på röstkorten eftersom den ryska regimen gärna låtsas att den är en demokrati.  Och för Kremls teater spelar Navalnyjs död inte den minsta roll. Igor Gretskiy tror inte ens att särskilt många kommer att ta till gatorna för att hedra Navalnyj och protestera mot hans död. Gretskiy påminner om när oppositionspolitikern Boris Nemtsov mördades på öppen gata, precis utanför Kremls murar 2015. Nemtsov var då Rysslands mest omtyckta politiker, men några större protester ledde mordet inte till. – Det bor 13 miljoner människor i Moskva och 50 000 tog till gatorna. Bara 50 000. Och på den tiden var samhället inte i närheten av lika auktoritärt som idag, säger Gretskiy. Men Aleksej Navalnyj kommer ändå att bli en symbol. I Ryssland, bland de som stöttade honom, riskerar hans bortgång tyvärr att bli ett sista ljus som nu släckts. En strimma av hopp om en friare tillvaro som inte längre existerar.  I väst blir Navalnyj ytterligare ett bevis för det grymma samhällsbygge som är Putins Ryssland. Något som det flesta redan visste. Men Aleksej Navalnyj kommer för alltid leva kvar som den som hade kunnat föra in landet på en annorlunda väg, om bara verkligheten sett annorlunda ut.  Här kommer Navalnyjs minne att leva länge.","keyword":"aleksej navalnyj","google_title":"I Kremls teater spelar Navalnyjs dödsfall ingen roll","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/gEAo0a\/","article_text":"Det är bra att människor kan växla mellan höga positioner i politiken och i näringslivet. Men det måste ske under ordnade former. ”Politiker ska inte kunna bli lobbyister över en natt.” Det var budskapet från civilministern Ardalan Shekarabi (S) 2018. Då lade den dåvarande regeringen fram en proposition om karensregler för ministrar och statssekreterare som byter jobb. Reglerna innebär att man kan stoppas från att jobba med vissa frågor och områden i upp till ett år. Men lobbyist över en natt är just vad den tidigare statssekreteraren och Nato-chefsförhandlaren Oscar Stenström har blivit.  I dagarna börjar han arbeta hos familjen Wallenberg. Där ska han vara ”rådgivare i internationella och regulatoriska frågor, strategisk affärsutveckling samt Government and Public Affairs”, som det står i de handlingar som Stenström skickade in till den så kallade Karensnämnden. Det är fler och finare ord för lobbyism. Sidbytet är känsligt redan på pappret. Som Nato-förhandlare har Stenström deltagit i möten med turkiska ministrar och topptjänstemän som sannolikt har stort inflytande om den Wallenbergägda försvarskoncernen Saab vill sälja vapensystem till Turkiet. ”Ett solklart fall för maximal karenstid”, skrev SvD:s tidigare försvars- och säkerhetspolitiska reporter Jonas Gummesson i Dagens Nyheter (9\/8) när Stenströms nya jobb blev känt. Sidbytet är känsligt redan på pappret. Men Karensnämnden beslutade att Stenström inte skulle beläggas med restriktioner. Detta eftersom han sedan regeringsskiftet formellt sett hade haft en annan tjänstebenämning än statssekreterare. Nu avslöjar DN att Oscar Stenström inte bara byter jobb, utan också behåller sitt gamla. Utrikesdepartementet har beviljat Stenström sex månaders tjänstledighet för uppdraget i Wallenbergssfären. Om jobbet inte är till belåtenhet kan han i praktiken vara tillbaka på UD om ett halvår. Som om det handlade om vilket prova på-jobb som helst. Det är bra att människor kan växla mellan höga positioner i politiken och i näringslivet. Men det måste ske under ordnade former. Sedan karensreglerna infördes har avgångna ministrar och topptjänstemän bara undantagsvis belagts med restriktioner i sina uppdrag, trots att det i flera fall funnits uppenbara risker för intressekonflikter. Det vittnar om att regelverket är luddigt skrivet. Och, som fallet Oscar Stenström visar, att det omfattar en för snäv krets av personer. Det finns med andra ord starka skäl att se över reglerna.","keyword":"oscar stenström","google_title":"Oscar Stenströms lobbyism är inget prova på-jobb","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/bgP0ek\/","article_text":"Fallet med S-politikern Jamal El-Hajs förtalsanmälan mot Fredrik Kärrholm (M) är unikt. En rättslig bedömning – i den mån en sådan kommer att ske – kokar troligen ned till en faktor. Förtal är ett återkommande tema i dessa kolumner men även om det finns en risk för att jag fokuserar för mycket på ärekränkningarna – av alla juridiska frågor – finns det anledning att säga något om en väldigt speciell polisanmälan som SvD redan har rapporterat om.  Det är den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj som polisanmält den moderate riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm, även känd som skribent i SvD, för förtal.  Det finns flera saker som gör att detta har ett stort allmänintresse. I den polariserade debatten i sociala medier har snabbt två lag etablerats där den ena sidan (som hejar på Kärrholm) anser att anmälan är löjlig och ett yttrandefrihetsproblem. Den andra sidan (som hejar på El-Haj) har givit stöd åt anmälaren. Till denna sida hör inte bara kommentatorer i sociala medier utan även Sveriges förra statsminister, Magdalena Andersson.  Redan detta gör det här till något unikt. Jag känner inte till något tidigare fall där en sittande riksdagsledamot anmäler en annan för ett grovt brott och får stöd av partiledaren, tillika en före detta statsminister. Bortsett från det politiska finns det juridiskt intressanta aspekter i denna historia. Anmälan tar sikte på påståenden som Kärrholm framfört om att El-Haj har kopplingar till eller sympatier med Hamas. El-Haj menar att dessa påståenden utgör grovt förtal, att dessa påståenden pekar ut honom som brottslig eller klandervärd på ett sätt som riskerar att få honom att utsättas för andras missaktning. Den första frågan är om de påståenden som Kärrholm framfört faktiskt pekar ut El-Haj på ett sådant sätt att förtalsregeln kommer i spel.  Det är enbart sakpåståenden som kan utgöra förtal. Värdeomdömen som att peka ut någon som ful eller äcklig kan inte vara förtal. Vissa påståenden kan vara svåra att klassificera.  Om någon skriver på internet att, ”Mårten är en tjuv som stjäl telefoner från sina studenter” så är det självklart inom regeln. Om någon annan skriver ”Mårten är en riktig tjuv, han bara snor från allt och alla” så kan det betraktas som mer av en gliring. I det här fallet är det enligt min mening klart att vissa av Kärrholms påståenden är påståenden om fakta. Därmed föreligger ”förtal i teknisk mening” i dessa fall. Förtal i teknisk mening är fortfarande lagligt i vissa fall. Det krävs dock att det ärekränkande påståendet är 1) försvarligt och, om det var försvarligt, 2) sant – eller att det fanns skälig anledning att tro att det var sant. När det gäller försvarlighetsbedömningen är huvuduppfattningen att den ska göras frikopplad från sanningsbedömningen. Flera prövningar efter metoo-anklagelser om sexuella övergrepp har stannat vid att domstolarna har funnit att uthängningarna varit oförsvarliga utan att någon sanningsprövning gjorts. Även sanningar kan skada. Om domstolen däremot kommer fram till att ett påstående är försvarligt prövas sanningen i påståendet. Påståenden om att en ledamot av riksdagen har kopplingar till en terrororganisation måste kunna framföras om det är sant.  I ett fall som detta står och faller lagligheten med om det var sant eller att Kärrholm hade tillräckliga skäl att tro att det var sant att El-Haj har eller hade de kopplingar till Hamas som Kärrholm påstått.  Det kokar med andra ord, för ovanlighetens skull, ned till sanningen i det här fallet. Det troligaste är dock att det inte blir någon prövning alls","keyword":"känd schultz","google_title":"Mårten Schultz: Har Kärrholm förtalat El-Haj?","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/pQzm1X\/","article_text":"Hovet dementerar att kungen uppmanade Sara Danius att avgå som ständig sekreterare i Svenska Akademien. Men helt klart spelade kungen en viktig roll under Akademiens kris.  ”Jag menar att det var fel. Men det var en speciell och ganska pressad situation”, säger statsvetaren Nils Gustafsson. Under Svenska Akademiens kris våren 2018 kallas Sara Danius till Drottningholms slott. ”Du kan känna dig förrådd av Hans majestät konungen”, skriver hon sedan i sin dagbok.  Det framgår av en ny P3-dokumentär om krisen i Svenska Akademien. Dokumentären baseras bland annat på Sara Danius dagböcker, som donerades till Kungliga Biblioteket efter hennes död. I sina dagböcker skriver hon att kungen under mötet uppmanade henne att avgå som ständig sekreterare. Han frågade henne hur hon såg på sin framtid. Dåvarande riksmarskalken Svante Lindqvist ska därefter ha förklarat för henne att det var kungens sätt att uppmana henne att lämna sin post.  Hovet dementerar att kungen ska ha försökt få Sara Danius att avgå. Svante Lindqvist har inte velat kommentera uppgifterna. Men dokumentären har på nytt väckt frågan om vad kungen har för makt över Svenska Akademien. Att kungen klev fram i samband med krisen i Akademien är tydligt. Akademiens stadgar hade varit i princip oförändrade sedan institutionen instiftades 1786. Men under krisen ingrep kungen och ändrade stadgarna, så att det blev möjligt för ledamöter att avgå.  Det väckte viss förvåning att kungen ansåg sig ha rätt att göra stadgeändringar, konstaterar Martin Sunnqvist, professor i rättshistoria. Sakkunniga tvistade om kungens befogenheter.  – Grundlagen ser ju helt annorlunda ut än på 1780-talet. Men det är nog faktiskt så att kungen har kvar den här makten, genom alla grundlagsändringar som skett. Akademien är ju ingen statlig myndighet. Han tycker att det var rimligt att kungen klev fram.  – Kungen gick in och löste ett problem som ingen annan kunde lösa. Och han hade naturligtvis samrått med regeringen. Rättsligt sett har Svenska Akademien en unik ställning bland institutioner i Sverige. Och kungens roll i förhållande till Svenska Akademien är också unik; kungen ska alltid godkänna nya ledamöter. – Vitterhetsakademien och Musikaliska Akademien har aldrig haft den här nära kopplingen till kungen, där har kungen aldrig behövt godkänna inval av ledamöter.  Kungen är Svenska Akademiens beskyddare. Men frågan är vad som ligger i den rollen.  – Beskyddarrollen har en väldigt speciell funktion när det gäller Svenska Akademien. Här handlar det också om att ändra stadgar och godkänna nya ledamöter, säger Martin Sunnqvist som inte tycker att det är konstigt om en beskyddare av en verksamhet också kommer med olika råd.  – Sedan kan förstås vara svårt att bedöma i vilka situationer det är lämpligt att lämna råd och synpunkter. Statsvetaren Nils Gustafsson skrev i samband med krisen artikeln ”Några anmärkningar om kungens roll för Svenska Akademiens stadgar”.  Han tycker inte att det är oproblematiskt att kungen tilläts spela en så viktig roll under Akademiens kris.  – Det är problematiskt eftersom det strider mot allt annat vi gjort med kungamakten i det här landet de senaste 200 åren.  Att både Sara Danius och Anders Olsson hade möten med kungen visar att Akademien ansåg att kungen hade rätt att komma med goda råd, säger han.  – Det som var mest anmärkningsvärt var att kungen bestämde sig för att han skulle ändra Svenska Akademiens stadgar, säger Nils Gustafsson som menar att det naturliga hade varit att Akademien vänt sig till regeringen i sin kris, då regeringen tidigare reformerat andra kungliga akademier.  – Men hovet tog den här bollen. Akademien hade problem som den inte själv visste hur den skulle hantera, det var problem som ingen var så sugen på att hantera. Och då kom kungen som en lösning","keyword":"kungen avgår","google_title":"Kungen kritiseras efter Danius uppgifter om Akademiens kris","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/kElV6B\/","article_text":"Det går att skratta åt Tucker Carlsons intervju med Vladimir Putin. Men för svenska politiker är den en mindre rolig påminnelse om vad det betyder för svensk säkerhetspolitik, om Donald Trump blir USA:s president.  WASHINGTON Tucker Carlsons intervju med Vladimir Putin börjar med komik. Carlson frågar om bakgrunden till den ryska attacken på Ukraina 2022.  ”Om du inte har något emot det, så tar jag 30 sekunder eller en minut för att ge dig lite historisk bakgrund”, svarar Putin. Sedan pratar den ryske presidenten i en halvtimme om rysk historia, som han ser den.  Putin börjar år 862 med vikingen Rurik – som möjligen var svensk eller dansk – och brukar kallas Rysslands grundare, och fortsätter med Jaroslav den vise (som var svärson till Olof Skötkonung).  Carlson ser ibland ut att få lite huvudvärk. ”Har vi en talkshow, eller ett seriöst samtal” frågar Putin när Carlson tröttnar. Putins budskap i koncentrat: Ukraina är inget riktigt land, det är en artificiell stat, skapad av Josef Stalin. Ukraina måste avnazifieras. USA lurade Ryssland efter Sovjetunionens upplösning. Nato utvidgades österut trots att USA lovat – det är Putins påstående – att det inte skulle ske.   Ingen av de Putinpositionerna är någon nyhet. Den två timmar långa intervjun är den första med någon från väst sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina, och beskrevs redan innan den sändes som en propagandatriumf för Vladimir Putin.  Men frågan är om en halvtimmes patriotisk historielektion gör något för att övertyga en publik i väst? Det är ändå kanske inte innehållet i intervjun som är det viktigaste, utan snarare att den gjordes och sändes. Och förstås aktörerna bakom detta: Carlson & Musk. Elon Musk är världens rikaste man och ägare av plattformen X (förut Twitter) där intervjun med Putin sändes i sin helhet. Liberaler i USA menar att han gjort X till en plattform för röster från yttre högern. Tucker Carlson var och är en inflytelserik programledare på den amerikanska högerkanten, och älskas av Donald Trumps följare i MAGA (Make America Great Again). Carlson nämns ibland som vicepresident till Trump.  Just närheten mellan Carlson och Trump borde få väckarklockan att skrälla i Stockholm. För det Carlson gör – resonera med Putin – är troligen vad Trump kommer att göra om han blir återvald.   ”Ryssland får inte vinna” sa Ulf Kristersson förra våren. ”USA spelar sedan andra världskriget en oumbärlig roll för säkerheten i Europa”, sa utrikesminister Tobias Billström i utrikesdeklarationen. Men MAGA-rörelsen har en annan syn på saken. Trump är uttalad Natoskeptiker, som tycker att Europa åker snålskjuts på USA. Ett nytt stödpaket till Ukraina föll just – på Trumps uppmaning – i kongressen. Och Trumps MAGA-vänner kräver att stödet till Ukraina stryps. ”Zero! Inga mer pengar till Ukraina, vi ska skära av det helt” sa Trumps förre chefsstrateg Steve Bannon till SvD i våras. ”Tvinga Zelenskyj att förhandla”. Donald Trump säger sig kunna ordna ”fred på 24 timmar” om han blir president. Och i intervjun med Carlson sa Putin att ”om ni verkligen vill ha slut på striderna måste ni sluta leverera vapen. Det kommer att vara över inom några veckor”. Men Putins och Trumps fredsplaner skulle knappast genomföras på Ukrainas villkor. Natomedlemskap och att Ryssland ska besegras har varit essensen i svensk säkerhetspolitik efter Putins invasion. Den linjen är i fullständigt samklang med Vita huset.  Men Trump vinner de flesta opinionsmätningar, och Tucker Carlsons besök i Kreml är en påminnelse om att allt snart kan se annorlunda ut. Har Sverige en säkerhetspolitisk plan B?","keyword":"intervju putin","google_title":"Göran Eriksson: Carlsons intervju av Putin en väckarklocka","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/8JMrvG\/","article_text":"AI utvecklas ofta under usla förhållanden. Men entreprenören Daniel Langkilde tror att branschen kan gå samma väg som klädindustrin. ”Till slut blir det en risk för varumärket att delta i exploateringen.” MANILA På långa rader sitter de anställda på Flipside och tränar AI-verktyg. Likt miljontals människor runt jorden märker de data för att hjälpa maskininlärningen på traven. Som SvD tidigare berättat är det ett jobb som vanligtvis utförs under usla förhållanden.  Men det finns undantag, som Flipside. De anställer sina arbetare, ger dem arbetsplatser och drägliga villkor. Flipside tror på sin modell men ser samtidigt risken att konkurreras ut av större spelare, som tar mindre betalt av kunderna men som har betydligt sämre arbetsvillkor för sina anställda.  Det är fredag, vilket betyder att de flesta klär sig mer avslappnat än vanligt. Shorts och linne är okej, men längs raderna av datorer syns framförallt huvtröjor. Luftkonditioneringen står nämligen på full blås, som vanligt på bättre filippinska kontor. – Under pandemin fick vi alla packa ihop våra datorer och jobba hemifrån. Nu är de flesta glada att vara tillbaka på kontoret, där det inte är lika hett och svettigt, säger projektledaren Harrold Zolina. Flipsides kontor ligger i ett affärscentrum intill Marikinafloden, som bildar gräns mot den östra delen av Manila. Här, bland släta trottoarer och varuhus med fontäner, finns många företag som säljer affärstjänster som datasupport, redovisning, och grafisk design till utländska kunder.  Anthony De Luna hade precis startat Flipside när han kom till området, 1999. Då fanns det fortfarande många tomma tomter här. Företaget producerade vid den tiden främst e-böcker, bland annat den digitala versionen av Harry Potter. – Det fanns en tid då allt som hade med magiker och vampyrer passerade våra händer. 2018 fick Anthony De Luna ett meddelande på Linkedin som kom att förändra hans verksamhet. En representant för San Francisco-bolaget Scale AI var på väg till Filippinerna för att kontraktera företag med en helt ny tjänst: datamärkning för utveckling av AI.  Sedan Scale AI grundades två år tidigare hade man rekryterat tusentals filippinare för att jobba med deras onlineplattform. Nu behövde de folk som kunde granska jobbet de utförde. Anthony De Luna kände att Flipside skulle kunna leverera på uppdraget och började anställa. – Framförallt tog jag in gamers med snabb koordination mellan hand och öga.  Det var lysande tider. Scale AI rusade fram och gjorde sig redo för nya investeringar. Snacket var att de skulle bli en ”enhörning”, det vill säga värderas till över en miljard dollar. Men efter ett knappt år av samarbete meddelade Scale AI att arvodet till Flipside skulle minskas med en tredjedel.  – Det var ett existentiellt hot för oss. Vi hade ställt om helt från e-boksproduktion. Min första tanke var ”ska jag bli tvungen att sparka alla?”, berättar Anthony De Luna.  Två andra filippinska underleverantörer gick med på villkoren, men gick i konkurs inom ett halvår. Flipside lyckades däremot hitta nya kunder. Ett av dem, Kognic, är svenskt och driver en onlineplattform för AI-utveckling som bland annat jobbar med att lära självkörande bilar att tolka information längs vägar.  Kognic har avtal med lokala företag med heltidsanställda som får betalt för tiden de lägger ned.  – Vårt mål har varit att vi när som helst ska kunna få journalister på besök och kunna stå för vårt arbete, säger vd:n Daniel Langekild och berättar att man åker runt och inspekterar förhållandena hos sina samarbetspartners. Helst hade Anthony De Luna velat anställa samtliga som arbetar åt honom. Men eftersom datan som ska märkas kommer i sjok snarare än i en jämn takt har han inte alltid tillräckligt med jobb åt alla","keyword":"h&m ai","google_title":"AI-företaget Flipside hoppas på H&M-moment för branschen","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/dw32xJ\/","article_text":"I Sverige är ensamhet en statussymbol. Ali Alonzo ställer diagnos på ett land utan rum för spontana möten, där den som inte redan har vänner riskerar att bli hälsofarligt ensam. Sverige är världens ensammaste land. Eller såhär, den som vill spinna det till något positivt säger nog snarare så här: Sverige är ett av de länder där flest människor lever själva, vilket inte är samma sak som att vara ensam. Svensken bemöter det till synes obehagliga i den statistiken med det främsta verktyget svensken har, exceptionalism. En exceptionalism som försöker vända Sveriges radikala säregenhet från imageproblem och folkhälsohot till något bra. Ja, vår plats på den globala värdemässiga utkanten kan till och med vara ett tecken på att svenskar helt enkelt som vanligt är världsbäst. Vi behöver inte bo med en partner för känna oss lyckade, vi kan ”slå oss fria” från våra familjer i tidigare åldrar. Det är inte så att skandinaver sitter ensamma i nedsläckta hem med sina huvuden lutade över köksbordet med en långdragen finsk vals utspänd mellan öra och radio som vår enda vän. Nej! Snarare är självheten ett tecken på att vi som folk är mer självständiga än resten av världen. Vi behöver inte bo med en partner för att känna oss lyckade, vi kan ”slå oss fria” från våra familjer i tidigare åldrar. Man kan till exempel säga att vi endast ”värnar om vårt oberoende och respekterar andras integritet” – ah, såklart, det gör ju som bekant inte resten av smetiga, klängiga kärleks-världen. Där är visserligen ensamheten inte ens i närheten av så utbredd som vår, men vi har ju ett högre syfte! Becksvart i ”Vänner sökes” I den svenska dokumentären ”Vänner sökes” från 2023 får vi följa tre personer som befinner sig i en becksvart total ensamhet. Antingen överlag, eller endast bestående av en avsaknad av sociala interaktioner utanför den egna familjen. En av de medverkande är gift, men saknar vänner, de andra bor helt själva. Och vad exakt ska dessa människor förväntas göra? Skjuts man ut ur sin gymnasietid utan bestående vänskapskrets så finns det få tillgängliga rum i vårt samhälle för att försöka att skaffa vänner, eller ens vara social. Går man ut på stan är man inte omringad av människor som sociala varelser utan endast av kroppsliga fordon vars enda funktion är att ta sig från en inplanerad destination till en annan, och ska man träffa kompisar är även det planerat. Exakt, kallt, efter plats och klockslag. Ingen hänger kvar efter sista tunnelbanan. Ensamhet är, förvånande nog, även en hälsofara. Det kan enligt Vårdguiden jämföras med att ha dåliga levnadsvanor, alltså innebära en ökad risk för att utveckla hjärt- kärlsjukdomar, stroke och psykiska problem. Ensamheten som naturlag Det verkar som att vi av bekvämlighetsskäl valt att rationalisera fram ensamheten. Ett tydligt exempel är att vi i Sverige betraktar viljan att flytta hemifrån, in i den livsfarliga självständigheten, som ett val som enbart handlar om pengar. Folk bor hemma för att de inte har råd att flytta hemifrån. Därigenom låter man ensamheten bli en naturlag. Som om det inte bara vore så att ekonomisk frihet inte bara innebär att man får friheten att flytta ifrån ett tillstånd man absolut inte vill vara i, något som smärtar en, utan att man faktiskt ges möjligheten att vara själv! Helt ensam! Att bo ensam är såklart alltid bättre än att bo med sin familj, hur mycket vår familj än älskar oss. Ett giftermål är väl mer värt att fira än en skilsmässa","keyword":"ali alonso","google_title":"Ali Alonzo: Sverige har en extrem syn på ensamhet","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/pQqWXj\/","article_text":"Det är en styrka för Sveriges försörjnings­beredskap att vi har en stor fyndighet av naturgas mitt i Sverige. Men det kräver att vi tillåter prospektering och utvinning, skriver företrädare för gasbolaget AB Igrene. Under Siljansringen i Dalarna finns en enorm fyndighet av metangas som följd av ett meteorit­nedslag för 377 miljoner år sedan. Fyndigheten är känd sedan länge, bland annat eftersom det läcker ut gas i området. Den gasen behövs nu när världsläget försämrats och energi­försörjningen är pressad. Då kan vi slippa köpa den ryska gas som fortfarande skeppas in till Sverige. Problemet är att det är förbjudet att utvinna naturgas i Sverige sedan den förra regeringen under 2022 införde ett förbud mot både prospektering och exploatering. Förbudslagen byggde på förutsättningarna att det inte finns några större fyndigheter av naturgas i Sverige och att det allmänna försörjnings­läget vad gäller energi är gott. Då lagen infördes var konsekvenserna av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inte uppenbara. Men sedan EU beslutat att koppla bort den ryska gasen har energi­försörjningen blivit en helt avgörande fråga för Europas säkerhet. Därefter har kriget i Mellanöstern ökat den globala oron och vi ser framför oss många år av geopolitisk instabilitet. Läget är ansträngt och Europa söker med ljus och lykta efter nya gasleveranser. Det är dags att inse att det svenska beslutet var förhastat, det är dags att tillåta oss att utnyttja den enorma resurs som den stora meteoriten gav oss för miljoner år sedan. Det pågår en utredning som kartlägger hur Sveriges industri ska försörjas i tider av oro, kris och krig. En av uppgifterna för försörjnings­utredningen är att undersöka vilka de inhemska tillgångarna på kol, olja och naturgas är, och vilka förutsättningar som skulle krävas för att nyttja dessa vid fredstida kris eller höjd beredskap. Som alla som arbetar med utvinning av natur­resurser vet, det må vara gas, järnmalm eller något annat, så kan man inte börja utvinna resurserna först då krisen är ett faktum. Utvinningen måste vara i gång då krisen slår till, sedan kan man öka produktions­takten. Därför är det enda rationella att återigen tillåta prospektering och utvinning av den svenska gasen. De främsta skälen är: Det är en styrka för Sverige och vår försörjnings­beredskap att vi har en stor fyndighet av naturgas mitt i Sverige som vi kan utvinna på ett både miljö­mässigt och transport­ekonomiskt fördelaktigt sätt. Dessutom ger dagens högre energi­priser helt nya förutsättningar att snabbt kunna utvinna gasen och få ut den på marknaden. Det är bråttom att upphäva förbudslagen om gasen ska göra nytta under de närmaste, krisartade åren. Därför bör regeringen ge försörjnings­utredningen i tilläggs­direktiv att snabbt föreslå de lagändringar som gör det möjligt att börja utvinna naturgasen i Siljansringen. Att ha kvar det svenska förbudet mot att prospektera och utvinna våra egna tillgångar är rent självskade­beteende, dessutom osolidariskt. Även Sverige måste bidra till Europas försörjning i en tid av ökad geopolitisk oro och där har vår egen Siljansgas en viktig roll att fylla. Mats Budh\nvd AB Igrene, som vill utvinna naturgas i Siljansringen\nKarl-Åke Johansson\nordförande AB Igrene","keyword":"igrene nyheter","google_title":"AB Igrene: Svensk gas behövs för beredskapen","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/q1gMKw\/","article_text":"Flera som bor i närheten av radhuset i Hässelby villastad där en explosion inträffade vittnar om hur deras hus ”skakade” och ”studsade”. ”Först får man bara panik, sen kommer rädslan. Nu börjar jag bli riktigt förbannad”, säger en granne. Många som passerar avspärrningarna vid radhuset där det inträffade en stor explosion på måndagsmorgonen visar upp bilder i sina mobiler som de tagit för att dokumentera och förstå vad som har hänt. Kristina, 78 år, och hennes man har en bild på en pelargonkruka som ligger krossad på marken. – Krukan satt på väggen till förrådet och har hoppat upp ur sin upphängning. Hela huset måste ha studsat, berättar Kristina. Explosionen inträffade i ett radhus i Hässelby vid halv sjutiden på måndagsmorgonen. Snabbt blev hela radhuset övertänt och elden spred sig till intilliggande hus.  Lennart, 73 år, visar en bild i mobilen från morgonen där himlen färgats orangeröd av branden. – Jag var ju tvungen att gå ut och titta i morse. Det var en ruggig eld, alltså, säger han. Många har bott länge i området och vittnar om hur lugnt och fint det varit att bo där. Men bara i år har Lennart och andra väckts av explosioner i andra områden i Hässelby flera gånger. Vi går vidare mot tvättstugan som samfälligheten upplåtit som kriscentrum och stadsdelsförvaltningen har personal på plats. Bredvid mangeln står fika uppdukat. Men Lennart viker av hemåt. – Nu ska jag gå hem och krama frugan, säger han. Adressen där detonationen skedde kan kopplas till två personer som är häktade för dödsskjutningen i Jordbro natten mot torsdag. Ingen befann sig i bostaden i samband med explosionen. Mannen som misstänks för mordet i Jordbro är en 22-åring som har kopplingar till högerextremism, vilket SvD tidigare rapporterat om. Han dömdes 2019 för hets mot folkgrupp efter att ha burit nazistiska symboler i samband med en demonstration anordnad av den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR). Den andra är en 21-årig kvinna som är misstänkt för medhjälp till mordet i Jordbro, då en 23-åring dödades och ytterligare en man skadades. Både 21-åringen och 22-åringen är häktade på sannolika skäl, den högre misstankegraden. Människor vi pratar med berättar om ”skumma bilar” som kört i området. – Det är sjukt vad som hänt. Bor vi i Afghanistan eller, ropar en kille när vi står vid avspärrningen och tittar. Han är 15 år, född och uppvuxen i området och väcktes liksom andra av explosionen. – Det är inte som förut, det är mycket skit som händer. Vi har Åkermyntan och Hässelby gård nära. Han och hans kompisar har utarbetat strategier för att känna sig säkrare. – Alla kriminella här inriktar sig lite mer på folk i samma ålder. Så det kan vara krångligt att vara ute på kvällarna. Men man får hålla ihop vänner och vara minst tre, säger han. Pensionärer vi pratar med har sina strategier. – När vi har ätit middag hos varandra ringer vi alltid och berättar när vi har kommit hem, säger en kvinna. Poliser håller ner avspärrningsbanden så att brandbilar kan köra in och avlösa kollegor. Evelina Edström, insatsledare vid Storstockholms brandförsvar, berättar att sex brandstationer deltagit i släckningsarbetet. – Branden har spridit sig ut i konstruktionen i radhusen och det är det vi håller på att släcka. Konstruktionsbränder i radhus är svåra. Branden kryper iväg in i vindsutrymmen, säger hon. Huset där detonationen skedde är helt förstört och boende i tolv radhus är evakuerade medan släckningsarbetet pågår. Eftersläckning kommer att pågå långt in på kvällen, enligt Evelina Edström. Thrérese Lagerman bor cirka hundra meter från radhuset där explosionen skedde","keyword":"hässelby villastad","google_title":"SvD på plats i Hässelby: ”Bor vi i Afghanistan eller?”","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/dw3L4B\/","article_text":"KD vill pumpa in ännu större summor i försvaret, S kommer driva att de rika ska betala och V varnar för att glömma bort vad ÖB vill ha. ”Jag tror att armén blir huvudfråga”, säger Peter Hultqvist (S) om Försvarsberedningens slutrapport.  I delrapporten om civilt försvar som kom före jul gör Försvarsberedningen bedömningen att ”en större konflikt kan inledas med ett angrepp på Sverige”.  Nu ska ledamöterna, representanter från alla riksdagspartier, samlas igen för slutrapporten, och fokusera på finansieringen och det militära försvaret.  Scenariot om ett krig som startar med ett angrepp mot Sverige, i praktiken handlar det om Gotland, är enligt kristdemokraten Mikael Oscarsson ett av flera skäl till att det är bråttom att rusta upp.  – Vi vet ju inte hur framtiden ser ut. Men med historien i backspegeln så kan det vara så att 2024 är 1939.  Enligt Natos sätt att räkna kommer Sverige att lägga 2 procent av BNP på sitt försvar redan i år. Enligt Sveriges sätt att räkna, som tar in färre utgifter än Natos, kommer vi att lägga 2 procent av BNP år 2028. Men Mikael Oscarsson går in i Försvarsberedningens slutfas med ett krav om att det ska ligga över 2 procent enligt båda sätt att räkna.  – Det går inte att låsa fast vid exakt procent, men 2 procent kommer inte att hålla. Man man måste börja med att se vad som saknas.  Och enligt Mikael Oscarsson är det mycket som saknas. Han efterfrågar förstärkningar i havet och i luften - och på land. Enligt tidigare försvarsbeslut ska antalet brigader vara två år 2025 och fyra år 2030. Då räknas grupperna för försvar av Stockholm och Gotland in, som enligt Mikael Oscarsson inte är en hel brigad.  Överbefälhavaren Micael Bydén ville i sina militära råd till regeringen i november att uppbyggnaden av två av brigaderna skulle skjutas upp till 2035, på grund av ansträngningar på Försvarsmakten beroende av anpassningar till Nato och stödet till Ukraina.  Men Mikael Oscarsson vill fortsatt se fyra brigader till 2030 – och ytterligare en till 2035.  – Vi tycker att vi att inte ska pruta på det här i ett försämrat säkerhetsläge.  Socialdemokraternas Peter Hultqvist berättar inga detaljer kring partiets ingångar i Försvarsberedningen. Men kan säger att det är nödvändigt att öka försvarsförmågan, att förstärkningar behövs både i marinen, armén och flygvapnet - och att det kommer att kräva finansiering.  – Vi har föreslagit en särskild beredskapsskatt  som skulle rikta sig till de som har  de högsta inkomsterna, de största tillgångarna. Att de skulle få bidra till det här bygget.  – Det är klart att vi inte vill hamna eller i en situation där försvarskostnaden går ut över vård, skola och omsorg. Då är beredskapsskatten en sak som kommer upp på bordet i Försvarsberedningens arbete. Finns det anledning att öka målet om 2 procent av BNP till 2028?  –  Det får vi titta på i Försvarsberedningen. Men jag tror att vi måste inse att vi måste ha en fortsatt ökad militär förmåga och vi måste på något sätt hitta en väg för att kompensera för stödet till Ukraina.  – Det är mycket viktigt, för vi har inte haft en mer ansträngd politisk situation i Sverige eller i Nordeuropa och Europa sedan andra världskriget.  Försvarsberedningen kommer också att behöva ta ställning till ÖB:s råd om att ha fyra brigader först 2035, säger Peter Hultqvist.  – Jag tror att armén blir stor huvudfråga i försvarsberedningens arbete.  Vänsterpartiet står bakom målet om 2 procent av BNP till 2028, och Försvarsberedningens representant Hanna Gunnarsson tycker det är svårt att säga om det behövs mer än så","keyword":"försvarsmakten organisationsnummer","google_title":"Vänsterpartiet: Lyssna mer på Försvarsmakten","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/eJ3g94\/","article_text":"Med årsskiftet kommer en våg av analyser som förebådar ett år av globala kriser, krig och konflikter. Världen befinner sig i uppror.  I Frankrike hörs sociologen Emmanuel Todd, som blev berömd på att tidigt förutse Sovjetunionens sammanbrott. Han har i dagarna kommit med en analys av hur västvärlden förlorar sin hegemoni (La Défaite de l’Occident). Den libanesiske författaren Amin Maalouf, som sedan i höstas är ständig sekreterare i franska akademin, publicerar en historisk översikt över hur västvärlden utmanas av sina fiender, främst Ryssland och Kina. För att vinna kraftmätningen måste väst börja med att förstå hur man gått vilse i labyrinten (Le Labyrinthe des égarés). I Tyskland har den förträffliga tidskriften Internationale Politik valt samma tema för årets första utgåva: ”Globala rivaler” kopplat till frågan om vem som behärskar morgondagens värld.  Den tyngsta artikeln sätter fokus på USA:s roll i världen och framtiden för den amerikanska demokratin efter presidentvalet den 5 november i år. Författaren Constanze Stelzenmüller påstår att Donald Trump och hans anhängare har Ungerns Viktor Orbán som förebild: Illiberal demokrati utan politisk pluralism och vit rasism.  För Europa skulle ett sådant regimskifte i USA innebära krav på att förvandla retoriken om ett geopolitiskt EU till hård verklighet. Det kräver både nya pengar och en ny mentalitet i EU:s ledarskap. Den tyske statsvetaren Herfried Münkler svarar för en utomordentligt djup och perspektivrik analys av det globala dagsläget i en mycket omfattande skrift (Welt in Aufruhr). Det är en bästsäljande bok trots att dess tunga akademiska format borde avskräcka många läsare. Vem orkar med 525 sidor varav 75 är tätt skrivna litteraturhänvisningar? Lägg därtill en rad idéhistoriska stickspår som tar sats i små essäer om Thukydides, Machiavelli, Clausewittz, Carl Schmitt med flera för att komma till den aktuella analysen av världsläget. Icke desto mindre blir den tålmodige läsaren till slut belönad med några mycket insiktsfulla, pregnanta observationer. Professor Münkler betraktar dagsläget som en instabil övergångsfas efter det att USA övergivit sin position som den ledande makten i världen. Den övergavs redan under president Obama som uppmanade Europa att ta över ansvaret för sin egen säkerhet. Slutpunkten för den amerikanska hegemonin sätter Münkler vid uttåget ur Afghanistan (2021) efter 20 års fåfänga försök att till höga kostnader modernisera landet. Med USA:s reträtt ser Münkler också kollapsen för förhoppningen om en liberal, legalt och institutionellt reglerad världsordning med växande demokratiska friheter och respekt för mänskliga rättigheter.  I stället kommer djungelns lag, som bygger på den starkes rätt. Ur den följer krav på revision av den tidigare ordningens gränser och principer. Putins överfall på Ukraina den 24 februari 2022 framstår som det tydligaste exemplet på denna aggressiva revisionism, men den föregicks av flera smygande etapper som Västvärlden nonchalerade, som Georgien 2008 och Krim 2014. Man kan också se Putins aggression som preventivkrig för att förhindra en demokratisk utveckling i Ryssland. Münkler påpekar att Putins Ryssland inte är den enda makten med revisionistiska ambitioner i Europa. Särskilt i Erdogans Turkiet odlar AKP-partiet neo-osmanska drömmar. Det väcker frågor om hur Europa skall bemöta sådana ambitioner. Försöken att tämja Putins Ryssland med ökad handel misslyckades ju så fatalt att Tyskland till slut tvingades till en grundläggande omprövning (Zeitenwende). Alternativet heter militär avskräckning. Även Münkler förespråkar att EU utvecklar sig till en geopolitiskt trovärdig aktör, i synnerhet om USA försvagar kopplingarna till Europa. Trovärdigheten kräver bland annat att EU bygger upp en egen förmåga att svara för sin egen säkerhet","keyword":"ny världsordning","google_title":"Ny världsordning: fem stormakter dominerar framtiden","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/GMVX8x\/","article_text":"Politiker i Europa har misslyckats med att tala klarspråk med sina invånare om kriget i Ukraina – det anser tunga brittiska experter. Många i Storbritannien ser nu en väg framåt för kriget. LONDON Den förra premiärministern Boris Johnson valde i ett tidigt skede att stödja Ukraina. Och Storbritannien har sedan kriget började stöttat landet med både vapen, träning och flera miljarder pund i bistånd. Men under december började en del brittiska kolumnister undra hur länge detta kan fortsätta. ”En halv miljon”, skriver The Times kolumnist Matthew Parris. Han syftar på soldaterna som redan dött i kriget. ”Varenda en av dem en son eller dotter till en sörjande mor i Ukraina eller Ryssland.” Han är en av dem som förespråkar ett fredsavtal. Men långt ifrån alla brittiska experter och analytiker håller med. Tvärtom. Många tunga brittiska experter anser att västvärldens framtid hänger på kriget – och att ledare i väst misslyckats med att förklara för sina medborgare att det här också är deras krig. Den konservativa förra utrikesministern och partiledaren William Hague skriver i The Times att Europas framtid hänger på hur det går i Ukraina. ”Ett fredsavtal kommer att visa sig vara en overklig dröm ända tills Ryssland har fått slut på män eller Ukraina har fått slut på kredit”, skriver Hague.  Han tillägger att de senaste veckornas oenigheten i väst om det ekonomiska stödet till Ukraina har gett Rysslands president Vladimir Putin en känsla av att ha vind i seglen. ”Vi i väst har visat att vi är allt han föreställt sig att vi är och det han föraktar – så upptagna av kriget i Gaza att vi tappat fokuset på en större konflikt, så lätta att splittra med hjälp av Rysslands desinformation och bottar att vi börjar ifrågasätta oss själva, så fokuserade på våra budgetar och levnadskostnadskrisen att vi överger våra allierade som dör i sina skyttegravar.” Lawrence Freedman, professor emeritus i krigsstudier vid King’s College London, skriver i sitt nyhetsbrev att det är sannolikt att kriget kommer att fortsätta i flera år om inget plötsligt inträffar som ger den ena sidan övertaget. ”Det finns ingen klar väg för Ukraina att förhandla fram ett slut på kriget och ingen klar väg för Ukraina att vinna kriget.” Han anser att den bästa strategin för landet därför är att uppvisa tålamod och fokusera på att bygga upp sina resurser. Men om kriget blir långt handlar mycket om befolkningens vilja i både Ukraina och i väst att fortsätta kämpa, fortsätter han och är inne på samma linje som William Hague. ”Utmaningen för det politiska ledarskapet både i Ukraina och i väst är att visa att det finns en väg framåt”, skriver Lawrence Freedman. Enligt honom har de senaste veckornas turbulens kring viljan att fortsätta stödja Ukraina haft en negativ inverkan på kämparandan. ”Då vi blickar mot framtiden är det viktigt att Västvärlden förbereder sig för ett långt krig. Rysslands ekonomi är liten jämfört med deras och trots att en del klagar över den ekonomiska bördan är det inte de som tvingas ge sig ut krig. Kostnaden en rysk seger skulle medföra är mycket högre”, fortsätter han. Och om konflikten blir lång är tongångarna kring kriget och hur konflikten diskuteras ytterst viktig – anser Financial Times kolumnisten Martin Sandbu. ”Det är intressant hur snabbt väletablerade fakta om kriget nyligen börjat tolkas som om Ukraina vacklar och att väst tvekar i sitt stöd. Lärdomen är den att berättelsen om kriget kan förändras även om inget större inträffat på slagfältet”, skriver han. Martin Sandbu anser också att ledare i väst har misslyckats med att förklara för sina medborgare att det är en topprioritet att fortsätta stödja Ukraina. ”De lät sina medborgare tro att det här kommer att vara lättare än det är","keyword":"krig","google_title":"Experter: Västvärldens framtid hänger på kriget i Ukraina","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/154pvq\/","article_text":"En viktig träff med vänner krockar med 60-årsfirandet för svärmor. ”Får jag fira svärmor senare?”, undrar ”Velig”. Det är svårt att navigera när någon kan såras, svarar SvD:s etikettexpert. Fråga: Jag har en fråga om jag ska prioritera mig själv eller svärmor (som jag tycker om). För ett par månader sedan bokade jag in en helg tillsammans med ett gäng som jag aldrig träffat men som kommit att betyda mycket för mig. Hur stor sannolikheten är att få träffa dem igen är svår att uppskatta. För några veckor sedan fick jag reda på av min man att denna helg är den enda som passar för att fira min svärmors 60-årsdag då hennes andra barn med familj har ett späckat schema. Jag vill inte vara krånglig och insistera på att min önskan att få träffa dessa människor ska göra så att firandet skjuts upp i månader. Samtidigt vill jag så klart fira svärmor. Är det helt mot vett, etik och allmänt gott beteende att jag ber om att få fira svärmor själv senare? \/Velig Sofia Larsson: När olika engagemang som är nära ens hjärta krockar – då är det helt naturligt att känna sig velig. Om den potentiella effekten är att någon blir sårad och ledsen blir det ännu svårare att navigera.  En viktig fråga är: Skulle din svärmor verkligen ta illa upp om du åker i väg på din träff? Du har ju inte på något sätt valt bort henne, utan har bara en annan sak inbokad redan – sedan månader tillbaka. Förmodligen har du i bokningsprocessen tagit hänsyn till hennes födelsedag och troliga festdatum och kunde inte ha en aning om att firandet skulle ske på en helt annan tidpunkt.  Att du aldrig träffat personerna som du gjort upp planer med är egentligen ovidkommande. Jag gissar bara nu, men kanske har ni gått någon distanskurs tillsammans eller via något internetforum kommit varandra nära. En viktig del för att kunna ta dessa relationer vidare är att träffas på riktigt.  Det skulle ju också gå att invända att det är din mans syskon med familj som är krångliga. Om de vet med sig att de har ett späckat schema kunde de ju ha flaggat i god tid för att de vill fira på en annan helg än den mest uppenbara. Födelsedagar kommer ju inte som en överraskning direkt, de sker på samma dag år efter år, så de kunde ju ha gjort upp planer utifrån detta.  Svärmodern så svartmålad att påven tog upp problematiken. En sak att ha i åtanke är att födelsedagar betyder olika mycket för olika personer. För vissa är det den viktigaste dagen på året, för andra är det bara en dag bland alla andra. Ju äldre man blir, desto större är chansen att man hamnar i den senare gruppen. 60 år är förvisso jämnt, men det räknas inte som en milstolpe i livet på samma sätt som 50 eller 100.  De tillfällen som förmodligen är viktigast för de flesta vad det gäller andras närvaro är de som kategoriseras som övergångsriter, exempelvis en student, examen eller vigsel. Då bör man som anhörig inte låta någon form av egen aktivitet krocka, om det inte finns mycket speciella omständigheter.  En brasklapp vill jag slänga in, då relativt enkla frågor alltid kompliceras av människors personligheter, dynamiken mellan dessa och kulturen vi lever i. Du skriver att du tycker om din svärmor och jag förstår att du vill under­stryka detta, då just svärmodern är notoriskt svartmålad. Ja, så pass att påven kände sig nödgad att ta upp problematiken i ett tal på Petersplatsen förra året: ”Jag säger inte att vi ser henne som djävulen, men hon utmålas alltid på ett nedsättande sätt”.  Denna tendens är på intet sätt ny: den romerske tänkaren Juvenalis skrev redan på 100-talet e.Kr. att man kan glömma all harmoni så länge ens svärmor lever","keyword":"får firade","google_title":"Uppförandekoden: Får jag be om att fira svärmor själv senare?","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/nQd4ba\/","article_text":"De paradoxala identitetsuttryck som definierar USA har sin motsvarighet även i Sverige.  Läste en mening i Financial Times som fastnade: ”To be American is to entertain both the urge to separate from the working class and to identify deeply with it.” Alltså, att vara amerikan är både att vilja skilja ut sig från arbetarklassen och att djupt identifiera sig med den. Detta uttrycks i amerikansk klädstil och artikelförfattaren Robert Armstrong tycker att Ralph Lauren är den som bäst visat idealet. Alla vill se ut som lediga Kennedys i tenniströjor ”på landet” i Hyannis Port. Samtidigt vill alla se ut som skruffliga men pålitliga individualister vars ord är att lita på och som inte är beroende av rikas pengar eller vill hänga på deras golfklubbar. Man är naturlig, gillar utomhus och köper kläder på Fjällräven. Eller Haglöfs överlevnadskläder som blivit status i mediernas nya innegrupp, maffian, och förvandlats till gatumode. Vad låter den mixade stilen som?  Som 90-talets hipsters som bakade surdeg, handlade vintage och gick i arbetskläder. Samtidigt som de höll osannolik koll och hade universitetsutbildningen i bakfickan.   Hipstern bryr sig inte om politik, trots att somliga akademiker försökt kategorisera dem. En hipster är också så individualistisk att den aldrig skulle gå med på att den är hipster. Denne kan till och med uttala sig nedsättande om andra genom att kalla dem – hipsters. Följaktligen känner sig hipstern unik, men liknar till sammanblandning alla andra hipsters. Moraliskt, socialt och estetiskt reder sig hipstern själv, gör lagom klassresa, sticker inte upp på möten och gillar att klaga lite på eliterna samt, förnuftigt klädd naturligtvis, hänga i naturen. Amerikan? Hipster?  Snarare det klasslösa klassamhälle som är Sverige, i ett nötskal. I vilket svensken intet ont anande framlever sina numer allt mer halsbrytande dagar.   Tack, Financial Times.","keyword":"susanna popova","google_title":"Susanna Popova: Den klasslösa hipstern","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/y6WVmr\/","article_text":"Köpenhamn rycker ifrån som Skandinaviens främsta flygplats. Det oroar näringslivstoppar i Stockholm, som vill se en snabb utbyggnad av Arlanda. För den svenska regeringen är frågan dock mycket svårare än så.  Det är mycket som har förbättrats på Arlanda sedan krissommaren 2022 när evighetslånga köer gjorde flygresan till en mardröm. En ny stor säkerhetskontroll har minskat körisken, en ny gång mellan terminal 4 och 5 gör det lättare för de som ska byta plan och mer är på gång.  – Det öppnar fler butiker hela tiden. Här kommer det att bli jättefint att sitta och titta ut mot planen, säger Fredrik Jaresved, strategichef på statliga Swedavia som äger Arlanda flygplats, medan vi går mellan de stora byggplank som för tillfället blockerar utsikten. Men långt ifrån alla är lika positiva när det kommer till framtidsutsikterna för Sveriges största flygplats. Drygt 50 mil sydväst ligger en konkurrent som växer snabbare och satsar mer. Och i Stockholm är oron nu stor för att Arlanda tappar mark. Den som tittar på siffrorna får bilden snabbt klar för sig: Köpenhamn flygplats, eller Kastrup som den också kallas, är störst i Norden och har varit det i många år. Arlanda är bara trea, en bra bit efter Oslo.  Den senaste tiden har Köpenhamns flygplats också kunnat räkna in nya långlinjer till städer på andra kontinenter. Arlanda har tvärtom fått se hur flygbolagen dragit ned på sina flygningar till USA och Asien. Och inte blir det bättre av att det krisande skandinaviska flygbolaget SAS håller på att få nya ägare. Svenska staten är på väg ut medan den danska håller fast vid sitt ägande. Köpenhamn har länge varit den centrala punkten för SAS. Den ställningen förstärks allt mer och det märktes senast i början av året när SAS bestämde sig för att dra igång en ny långlinje till Atlanta. Den utgår från Köpenhamn och det innebär att SAS nu har tio långlinjer från Köpenhamn mot tre från Stockholm. Och en del av Stockholmslinjerna går bara under en del av året. – Vi är mycket nöjda med att fler flygbolag väljer Köpenhamns flygplats. Det stärker vår position som den viktigaste knutpunkten i Nordeuropa, säger i Peter Krogsgaard, kommersiell chef för flygplatsen, i en kommentar.  För många svenskar i södra Sverige är det en klar fördel att förbindelserna från Köpenhamn blir fler. För dem är Köpenhamn det naturliga valet av flygplats och under förra året startade 3,5 miljoner svenskar sin resa därifrån.  Totalt sett har Köpenhamn nu ungefär dubbelt så många destinationer på andra kontinenter som Arlanda. De långa linjerna från Stockholm har dessutom en slagsida mot turist- och migrantresmål, medan Köpenhamn har mer fokus mot affärsdestinationer.  I Köpenhamn byggs nu också en av terminalerna ut för att om fyra år bli 60 000 kvadratmeter större. Det ger plats för flera miljoner ytterligare passagerare. I Stockholm växer nu frustrationen. Flera tunga näringslivsföreträdare som Investors ordförande Jacob Wallenberg och Volvochefen Martin Lundstedt har till exempel krävt en satsning på flyget och en utbyggnad av Arlanda. Som de ser det investeras det för lite i Arlanda samtidigt som den svenska flygskatten får flygbolagen att välja andra flygplatser. Det försvårar i sin tur för de stora exportinriktade företag som finns i Storstockholmsområdet. David Stenergard, infrapolitisk expert på Stockholms handelskammare delar den kritiken. – Vi är oroliga för att Köpenhamn ska betraktas som mer attraktivt än Stockholm när stora företag bestämmer var de ska ha sina kontor. Det kan också påverka näringslivets direktinvesteringar, säger David Stenergard. Ute på Arlanda förklarar Fredrik Jaresved på Swedavia att det görs mycket för att lyfta flygplatsen","keyword":"arlanda utbyggnad","google_title":"Arlanda tappar till Köpenhamn flygplats","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/zEJqoO\/","article_text":"BO bör ta bort en missvisande källa och förtydliga för Sveriges kommuner att de inte avråder från barnskydd mot pornografi för yngre barn. Det skriver politiker från fyra partier i en slutreplik.  Vi välkomnar att Barnombudsmannen skriver i sin replik att de inte avråder från att använda digitala barnskydd. Det är dock flera kommuner som har beslutat att inte skydda barn från pornografi med hänvisning till BO:s undermåliga rapport om hur barn och unga påverkas av att titta på pornografi. Rapporten hänvisar till en i sammanhanget grovt missvisande källa som pekar på att äldre barn kan ta sig runt skyddet. Både uppdraget från regeringen till BO att göra rapporten och även barnskydden i sig, avser att skydda yngre barn från att exponeras ofrivilligt från pornografi. Det är därför angeläget att BO tar bort den missvisande källan och förtydligar för Sveriges kommuner att de inte avråder från barnskydd mot pornografi för yngre barn. En av de kommuner som nyligen har beslutat att inte skydda barn från pornografi utifrån BO:s rapport är Skellefteå kommun, som skriver att de föreliggande forskningsresultaten som redovisats av bland andra Barnombudsmannen talar mot att innehållsfilter bör införas. Det är tydligt att BO:s rapport har etablerat ett utbrett missförstånd. Vi är förvånade över att BO inte har noterat eller agerat utifrån de flertal artiklar som visar på hur många som har vilseletts av BO:s rapport sedan den kom 2021. Både debattörer och kommuner hänvisar till källan med den felaktiga målgruppen i BO:s rapport. Ett exempel är från Sandviken där ett medborgarförslag om porrfilter fick avslag. I en artikel i Gefle Dagblad gick att läsa redan den 27 december 2022: ”I avslaget hänvisades också till en rapport från Barnombudsmannen om att porrfilter inte ger önskad effekt.” Det är inte acceptabelt att tusentals barn i Sverige kan exponeras för pornografi på skärmarna i kommunernas förskolor, skolor, fritids och bibliotek. Porrindustrin söker idag upp barnen genom aggressiv marknadsföring och exponerar barnen för skadligt innehåll.  Barnombudsmannens starkt kritiserade rapport om pornografins påverkan på barn och unga har fått stora konsekvenser. Allt fler kommuner beslutar nu att inte skydda sina barn utifrån den missvisande forskningen i BO:s rapport. Det är hög tid att BO tar sitt ansvar och förtydligar att de inte avråder från barnskydd mot pornografi. Ann-Sofie Alm (M)\nHelena Wilhelmsson (C)\nRoland Utbult (KD)\nCecilia Elving \nLiberala Kvinnor","keyword":"porrfilter","google_title":"BO bör förtydliga om porrfilter, skriver debattörer","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/GMdK4Q\/","article_text":"Varför låg USA:s försvarsminister kvar på sjukhus i flera dagar efter nyår utan att meddela sitt tillstånd – ens till president Joe Biden? Lloyd Austin och Pentagon får under rådande krigsläge i världen skarp kritik för bristande transparens. Den 22 december genomgick 70-åringen en planerad operation. Redan dagen efter kunde den fyrstjärnige generalen åka hem.  Men på nyårsdagen fördes han med svåra smärtor till intensivvårdsavdelningen på Walter Reeds militärsjukhus i Maryland.  Biträdande försvarsminister Kathleen Hicks, som då befann sig på semester i Puerto Rico, övertog den 2 januari hans sysslor – utan att informeras om varför Austin var indisponibel. Inte heller Joe Biden, den ende som överstiger Lloyd Austin i militära befälskedjan, informerades om läget. Vilket av kritiker bedöms som extra allvarligt under krigstillstånd på flera fronter i världen. Amerikanska baser i Irak och Syrien har attackerats och hotet från Huthirebellerna i Jemen och Iranuppbackade Hizbollah från Libanon bedöms vara stort. USA:s utrikesminister Antony Blinken påpekade också på tisdagen under sitt besök i Tel Aviv på nytt vikten av att kriget mellan Israel och Hamas inte ska eskalera. I detta skarpa läge som kan kräva snabba operativa beslut låg USA:s försvarsminister på sjukhus – utan att ha meddelat varken Joe Biden eller nationella säkerhetsrådgivaren Jake Sullivan. – Det är lite märkligt, det kan jag hålla med om. I allra högsta grad som läget ser ut i världen. USA är ju inblandat lite varstans, konstaterar Anders Ekholm, överstelöjtnant vid Försvarshögskolan. Pentagons pressekreterare Patrick Ryder, tillika Lloyd Austins rådgivare, har bett om ursäkt för att han inte tidigare gjorde ett offentligt uttalande och att man ska ta lärdom av incidenten, enligt ABC News. Även Lloyd Austin själv, som inte gjorde något uttalande till allmänheten förrän den 6 januari, har sagt att han kunde hanterat saken på ett bättre sätt och meddelat den amerikanska allmänheten. – Det var mitt beslut om avslöjande och jag tar fullt ansvar, säger han. Försvarsministern kunde lämna intensivvårdsavdelningen efter några dygn, men ska ännu vara kvar inom sjukhuset och därifrån utföra sin tjänstgöring.  Senare under tisdagen framkom det att Lloyd Austin opererats för prostatacancer. Uppger NBC. Shawn Turner, tidigare chef för USA:s militära underrättelsetjänst, säger till CNN att ursäkterna skickar fel signaler: – Det är inte folket som ska lugnas, utan främst de som bestämmer i Vita huset och lagstiftare i  kongressen. Mark Esper, både arméminister och försvarsminister under Donald Trump, kallar det som hänt för oacceptabelt: – Presidenten måste kunna lyfta telefonluren och prata med sin underlydande när som helst på dygnet. En utredning i kongressen ska öka förståelsen över vad som hänt. Enligt The Hill överväger inte Joe Biden att entlediga Austin. Men alla lagstiftare är inte nöjda och undrar över försvarsministerns hälsostatus. Elise Stefanik, ordförande för de republikanska ledamöterna i representanthuset och medlem av försvarsutskottet, säger att Austins brist på ärlighet utgör en allvarlig överträdelse av tilliten. – Ansvarskrävandet för denna chockerade brist på omdöme måste börja med att Austin och de som ljugit åt honom avgår, säger hon. ","keyword":"usa försvarsminister","google_title":"USA:s försvarsminister Lloyd Austin inlagd på sjukhus utan att meddela Biden","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/Knx2nE\/","article_text":"Efter sex år har Tesla äntligen fått till komforten och bullernivån i Model 3. Den uppdaterade modellen tar många små kliv framåt. Men att Elon Musk har tagit bort växel- och blinkerspaken har vi svårt att förlåta honom för. Den svenska lanseringen av Model 3 sammanfaller med IF Metalls strejk mot Tesla – som blivit en världsnyhet. Konflikten handlar om att Tesla hittills inte vill teckna kollektivavtal. Facket har försökt nå fram i många års tid, men nått vägs ände. Vill det sig illa blir detta en långdragen historia och kanske får den stora konsekvenser – det är svårt att se att Tesla skulle ge med sig i en så principiellt viktig fråga. Elon Musk har röstat med fötterna förr, som då han flyttade hela huvudkontoret från Kalifornien till Texas när han inte fick igenom sina villkor. Men Tesla-vd:n har faktiskt ändrat sig åtminstone en gång i historien. Det var sagt att uppdaterade Model S enbart skulle levereras med den fyrkantiga flygplansratten, men efter det ljumma mottagandet backade han på den punkten. Tack och lov är ratten rund även i uppdaterade Model 3. Ska man vara kinkig kan man tycka att nyheterna är lite för få för en helt ny bil. När de traditionella biltillverkarna lanserar en ny generation är förändringarna vanligen mer omfattande. Drivlinan och batteriet är samma som tidigare, men bilen har fått drygt två mils längre räckvidd än tidigare tack vare förbättrat luftmotstånd. Modellen har en av världens ”halaste” karosser. Rent konkret har Model 3 efter sex år fått följande uppdateringar: Ny spoilerdesign fram och bak, vassare utseende på fram- och baklampor, nya fälgar och ny gummiblandning i däcken. Bekvämare framsäten med ventilation och sätesvärme i baksätet. Stämningsbelysning med dekorlist som går att ställa in i olika färger. Nya materialval som känns mer påkostade än tidigare, ny mittkonsol med bättre förvaring och bättre lock, och en pekskärm med underhållning för baksätesåkarna. Därtill har bagageutrymmet klätts i bättre material. Men till de riktigt stora förändringarna hör att bilen äntligen har blivit skönare att köra. Förut var det bullrigt och stötigt och styrningen var både för tung och för direktstyrd. Det känns fortfarande att detta är en bil med nerv och spänstigt chassi, men dämpning och fjädring har blivit bättre – de där ljuden som fortplantade sig från mark via hjulupphängningen till kupén är borta. Förarhytten är bättre isolerad med hjälp av laminerade rutor. Att baksätet skulle ha blivit skönare med ny lutning märker vi inte – däremot är styrningen mycket trevligare än förr. Model 3 erbjuds i två versioner. Den bakhjulsdrivna har en räckvidd på 51,3 mil och kostar från 519 170 kronor, och den fyrhjulsdrivna versionen har en räckvidd på 62,9 mil och kostar från 609 170 kronor. Är uppdateringarna värda prispåslaget på dryga 12 000 kronor? Ja, utan tvekan, och det gör fortfarande Model 3 till ett av de mest prisvärda bilköpen i storleksklassen näst efter Model Y. Sammantaget innebär de många små förändringarna en förbättring. Äntligen kan man färdas bekvämt i Model 3 eftersom buller, fjädring, dämpning och materialval har tagit ett kliv i rätt riktning. Det är däremot synd att Tesla inte gjort om bakluckan i Model 3 till en mer praktisk halvkombi-baklucka (som öppnas ihop med bakrutan) – det hade nog många gillat. En vattendelare lär bli avsaknaden av blinkerspak – den är nu ersatt av touchknappar på ratten. Tro mig, chansen att man ska få till blinkningen korrekt ut ur en rondell när ratten är upp och ner och knapparna tillfälligt är spegelvända är minimal","keyword":"tesla model 3 test","google_title":"Test: Tesla model 3 – prisvärd med bättre komfort och bullernivå","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/P4781J\/","article_text":"Riksdagsledamoten Jamal El-Haj stannar som politisk vilde. ”Jag lämnar Socialdemokraterna”, skriver han i ett brev. Partiets gruppledare Lena Hallengren är mycket kritisk till beskedet. I brevet till Socialdemokraternas partistyrelse förklarar Jamal El-Haj att han lämnar partiet – men stannar kvar som partilös ledamot i riksdagen.   I fredags uppmanades han att lämna riksdagen.  ”Jag kommer att behålla min plats i riksdagen. Det vore inte rätt gentemot våra väljare och gentemot den svenska demokratin att lämna mitt uppdrag”, skriver han.  Jamal El-Haj skriver också i brevet, som Aftonbladet var först att rapportera om, att hans hjärta fortfarande klappar för socialdemokratin.  ”Dagens beslut är därför det mest smärtsamma jag har behövt fatta under hela mitt vuxna liv. Men det går inte att vara kvar när partiledningen inte längre har förtroende för mig och drevet har blivit alltför stort.” Partiets gruppledare Lena Hallengren beklagar El-Hajs beslut.   – Skåne uppmanade i fredags Jamal El-Haj att lämna sin riksdagsplats. Jag delar den bedömningen som är samlad och har genomgått prövning. När han istället väljer att lämna partiet och inte riksdagsplatsen tycker jag att det är fel bedömning av honom. Det visar att han återigen inte sätter partiets bästa först, utan återigen sitt eget perspektiv, säger hon till SvD. Hon pekar på att det i Sverige är partier som går till val och tilldelas riksdagsplatser, och säger att det därför inte är rätt mot väljarna att sitta kvar sedan man lämnat sitt parti.  – Är man vald på ett socialdemokratiskt mandat så är man vald på socialdemokratiskt mandat, och lämnar man socialdemokratin så är det väldigt märkligt att man plötsligt tycker att det är ens eget mandat. Det har jag ingen större förståelse för.  När tappade Jamal El-Haj ditt förtroende?  – Jag tycker att det gått successivt. Jag är ledare för riksdagsgruppen och för mig är det viktigt att sätta partiet främst i det här uppdraget. Jag tyckte därför det var rätt när Skåne gjorde den här samlade bedömningen att uppmana honom att ställa sin riksdagsplats till förfogande.  Hon själv har inte haft kontakt med El-Haj sedan han uppmanades att lämna sin riksdagsplats i fredags.  Kommer ni att försöka övertala honom att lämna riksdagen?  – Det är Socialdemokraternas partidistrikt i Skåne som hanterat detta och det är ingen lätt process. De har gjort det som åligger dem. De har haft dialoger och får avgöra hur det fortsätter.  El-Haj har bakgrund inom IF Metall och på fackförbundets hemsida listas han som en av dess ”röster i riksdagen”. ”Vi förutsätter att alla som sitter i riksdagen på ett partimandat också har sitt partis förtroende. Har man inte det är det lämpligt att avgå”, skriver Jesper Petersson, pressansvarig på IF Metall.  Turerna kring riksdagsledamoten Jamal El-Haj har varit många. Det stora fokuset på 63-åringen började när han deltog och höll tal på en stor palestinsk konferens i Malmö i maj förra året.  Inför mötet publicerade Sydsvenskan en artikel där konferensens ordförande, Amin Abu Rashid, pekades ut som en ledargestalt för terrororganisationen Hamas. Trots avrådan från Socialdemokraternas partistyrelse så gick Jamal El-Haj på konferensen.  Kort efteråt häktades Amin Abu Rashid i Nederländerna, han misstänkts ha samlat in pengar till Hamas.  Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson tyckte inte att Jamal El-Hajs agerande var illa nog för att att uteslutas eller förlora sin riksdagsplats, men han tvingades till en paus från sitt uppdrag i utrikesutskottet","keyword":"el haj","google_title":"Jamal El-Haj lämnar S – blir politisk vilde","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/wA2o7P\/","article_text":"Svenske Patrick Lundström var ett av offren i terrorattacken i Bryssel. ”Patrick var en fantastiskt varm, humoristisk och omhändertagande pappa, make, bror, farfar, morfar, morbror och farbror”, skriver hans syskon i ett uttalande till SVT Västernorrland. Två svenska män dödades i terrorattacken i Bryssel i måndags kväll. Dödsskjutningen ägde rum i närheten av ett torg i stadsdelen Molenbeek, bara en dryg timme före Sveriges EM-kval mot Belgien. Ett av offren var 60-åriga Patrick Lundström, bosatt i Schweiz och som var i Bryssel för att se matchen, rapporterar SVT Västernorrland. – Hela familjen är djupt chockade av det ofattbara som har hänt. Vår bror finns inte längre. Vi finner inga ord. Våra tankar går också till de andra offrens familjer, säger syskonen till SVT. I terrordådet dödades även en svensk man i 70-årsåldern, hemmahörande i Stockholmsregionen.  Ytterligare en svensk vårdas på sjukhus med skador som på tisdagen beskrevs som svåra. I ett brev till SVT beskriver syskonen Patrick som ett stort fotbollsfan. ”Han var en obotlig fotbollsfantast som inte bara följde sitt landslag i med och motgång, utan all fotboll, som var hans största intresse. Sverigetröjan var alltid på.” Familjen skriver att de befinner sig i stor sorg efter det som hänt. ”Patrick var en fantastiskt varm, humoristisk och omhändertagande pappa, make, bror, farfar, morfar, morbror och farbror. Hans älskade familj kom alltid i första hand.” Familjen ber nu om att få sörja i lugn och ro, men har uttryckt en önskan om publicering av Patricks namn och bild.","keyword":"lundström","google_title":"Patrick Lundström dödades i terrordådet i Bryssel","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/dw2edj\/","article_text":"Den 12 september publicerades Walter Isaacsons biografi över entreprenören Elon Musk i hela världen. SvD Kultur har samlat några minnesvärda citat ur boken.  ”Som tolvåring sattes han på en buss ut i vildmarken till ett överlevnadsläger, en så kallad veldskool. ’En paramilitär variant av Flugornas herre’, som han själv kallar det. Vart och ett av barnen tilldelades en minimal ranson mat och vatten varje dag, och det var tillåtet att slåss om ransonerna. Faktum är att de uppmuntrades att göra det.”  ”Han var länge både yngst och minst i klassen. Han hade svårt att förstå sociala koder – empati var inget som kom naturligt för honom och att bete sig inställsamt hade han varken lust med eller fallenhet för. Följden blev att mobbarna ständigt hackade på honom och med jämna mellanrum gav honom stryk.” ”När Elon till slut fick komma hem från sjukhuset [efter att ha misshandlats av skolkamrater, reds. anm.] läxade hans pappa upp honom. ’Jag var tvungen att stå i en timme och lyssna på hur han gormade åt mig att jag var en idiot och totalt värdelös’, minns Elon. Kimbal, som tvingades bevittna utbrottet, minns det som den värsta stunden i sitt liv. ’Han tappade förståndet fullkomligt, vilket tyvärr hände ofta. Han hade noll empati.’” ”Ur denna ångande häxkittel bildades en aura kring Musk som ibland fick honom att framstå som en utomjording, som om hans mission att ta människan till Mars i själva verket var en strävan att återvända hem, och hans önskan att konstruera humanoider var ett sökande efter själsfränder av samma art som han.” ”När hon jämförde hans förmågor med Gandalfs gav han henne fem snabba kontrollfrågor om ’Sagan om ringen’ för att se om hon verkligen var ett fan. Hon fick godkänt. ’Det var viktigt för mig’, säger Musk. Hon gav honom en låda med djurben ur sin egen samling i present.” ”Hon noterade att hans olika personligheter hade olika smak, även vad gäller musik och inredning. ’Min favoritversion av E är den som kan dra till Burning Man, som sover på en soffa, äter burkmat och tar det lugnt.’ Den variant av Elon hon inte alls gillar är den som är i det hon kallar för det demoniska läget. ’I demonläget blir han kolsvart till sinnes och slukas av stormen i sitt huvud.’” ”När X föddes tog Musk ett foto av Grimes kejsarsnitt och skickade det till vänner och familj, inklusive hennes far och bröder. Grimes var, förståeligt nog, förfärad och försökte radera det. ’Det var Elons Asperger som kom fram där’, säger hon. ’Han förstod inte alls varför jag blev upprörd.’” ”Förhållanden med Elon innebar vanligtvis en hel del ömsesidiga elakheter, och förhållandet med Grimes var inget undantag. Ibland verkade han gå i gång på spänningen och krävde att Grimes exempelvis skulle reta honom för att vara fet.” ”Musk och Grimes hade nämligen fått sitt tredje barn den veckan, en son som de gav namnet Techno Mechanicus Musk. Pojken, som föddes av en surrogatmamma, fick smeknamnet Tau efter den grekiska bokstaven för det irrationella tal som är lika med två gånger pi.  ”Redan från första början av sin karriär var Musk en krävande chef som föraktade själva idén om balans mellan arbete och fritid. På Zip2 och varje företag han ledde senare pressade han sig själv obevekligt hela dagarna och långt in på nätter, utan ledigheter, och räknade med att andra skulle göra likadant. Det enda nöje han unnade sig var ett avbrott då och då för intensivt datorspelande.” ”När de andra programmerarna hade gått hem gick Musk ibland in i deras kod och skrev om den","keyword":"elon musk pappa","google_title":"Bästa citaten om Elon Musk från Walter Isaacsons biografi","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/LlEdxJ\/","article_text":"I nästan 30 år har Bernt Olsson odlat sin agave. Nu blommar den fem meter hög i hans trädgård – då ska den dö. ”Jag är inte sorgsen, naturen har sin gång.” Det var under midsommarveckan som Bernt Olsson från Uddevalla la märke till något nytt i en av sina agaveplantor. Ett skott hade skjutit ut ur mittpartiet på växten. Det visade sig vara en blomstängel. – Den hade hunnit bli en meter innan jag upptäckte den, och fortsatte växa flera decimeter i veckan, säger Bernt Olsson. I dag är plantan fem meter hög – något den uppnådde på bara fyra månader. Runt de gula blommorna längst upp i toppen flockas ständigt bin från Bernt Olssons 13 bisamhällen. – De kalasar på nektarn i blommorna. Särskilt nu när de flesta andra blommor vissnat är det fest där upp i agaven, säger Bernt Olsson. Bernt Olssons två stora agaveplantor står vanligtvis som två ”lyktor” vid gräsmattan utanför huset hemma i Uddevalla, berättar han.  De har varit i hans ägor i nästan 30 år, och har aldrig tidigare blommat. – Jag minns inte exakt hur de kom till. Men förmodligen har jag brutit skott från en annan planta för 25 – 30 år sedan, säger han. Agave Americana kommer ursprungligen från Mexico och södra USA. På 1500-talet spreds den av människor till Medelhavsområdet där den nu är vanlig. Där blir den i regel större än plantor som växer i Sverige och kan få blomstänglar på uppemot tio meter. Vanligtvis blommar Agave Americana först efter 50 – 70 år. Varför Bernt Olssons planta vuxit sig så pass stor och blommat i år kan han inte svara på. Men det kan bero på att den känt sig stressad över en för liten kruka, säger han. – Jag har inga knep förutom att jag tagit in den i växthuset varje vinter. Där får den hänga uppe i taket för att maximera mängden ljus den får. Agave blommar bara en gång och plantan skrumpnar och dör kort därefter. Snart kommer den nästan 30 år gamla plantan vara borta. Redan nu har de lägre sittande blommorna börjat vissna, berättar Bernt Olsson. – Jag tänker att alla åldrar har sin tjusning. Jag är inte sorgsen, naturen har sin gång. Bernt Olsson är känd i trakten för sina exotiska odlingar. På gården hemma i Uddevalla finns bland annat flera sorters orkidéer och kaktusar. – Jag gläds av att se växterna utvecklas. En morgon kanske en orkidé har fått ett nytt rotskott, en annan växt har dött. Det är ett ständigt kretslopp. I ett av växthusen har Bernt Olsson skapat en tropisk miljö där temperaturen aldrig sjunker under 17 grader. Där har han bland annat odlat bananer, vilket han tidigare uppmärksammats för i Bohuslänningen. – Där inne vistas vi mycket. Vi praktiskt taget bor i växthuset.","keyword":"agave blomma","google_title":"Tog 30 år för agaven att blomma – nu ska den dö","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/eJA8e4\/","article_text":"Nyheten att Roger Akelius tar över som huvudägare för friskolekoncernen Academedia väcker reaktioner. Åsa Fahlén, ordförande för fackförbundet Sveriges Lärare, uppskattar att Akelius pratar mindre om vinst än utbildningens innehåll. ”Oavsett vem som står som ägare är aktiebolag inte en lämplig driftsform för skolverksamhet. Men det är samtidigt uppfriskande med en investerare som vågar prata om att ta bort avkastningskraven och fokusera på det som faktiskt är skolans uppdrag”, säger Åsa Fahlén i ett skriftligt svar till SvD. ”Det centrala är att ge lärare och elever bästa möjliga förutsättningar, den ambitionen ska alla som driver skola ha.” Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund, vill inte kommentera Akelius inhopp i Academedia specifikt. Men skriver i ett mejlsvar att ”det är helt nödvändigt” med skolägare som har pedagogiska ambitioner. ”Det är självklart att skolhuvudmän är engagerade i det pedagogiska arbetet. Det är ju grunden till varför man vill starta och driva friskolor, att erbjuda unga människor en bra utbildning. Innehållet i utbildningen och hur man undervisar är viktigt”, skriver Ulla Hamilton.  Betyder detta något för övriga friskolor? ”Att Roger Akelius stiftelse, om den godkänns av tillsynsmyndigheterna, blir minoritetsägare i Academedia tror jag inte kommer att påverka branschen i stort”, skriver hon. Skolminister Lotta Edholm (L) vill heller inte säga vad hon tycker om att just Roger Akelius tar över. Men på frågan om hur hon ser på att det är en ägare med pedagogiska ambitioner som tar över i Academedia svarar hon så här i en kommentar som SvD får på mejl: ”Att bedriva utbildningsverksamhet inom skolväsendet i Sverige innebär att man förvaltar samhällets förtroende för det uppdraget. Skollagen är samtidigt tydlig med att all utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet”, skriver hon. ”För mig är en sak väldigt klar. De pedagogiska experimentens tid måste vara förbi. Skolan ska tillbaka till grunderna.”","keyword":"sveriges lärare","google_title":"Facket Sveriges Lärare positivt till Akelius Academediaköp","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/BWpaBw\/","article_text":"Även om det finns de som upplever en viss självspäkande tillfredsställelse i att göra uppoffringar för miljöns skull, så är det inte en drivkraft som är hållbar i längden.  Känslan är dålig redan vid upphämtningen av hyrbilen på Arlanda: ”Har du kört en elbil förut?” frågar killen bakom disken glatt. När jag svarar nekande ser han bekymrad ut. Svar på frågorna jag ställer har han inte heller – räckvidden på en full laddning är oklar (”det är ju kallt nu också”) och tiden det tar att ladda i olika slags laddare likaså. Men det finns ju en instruktionsbok, och vi konstaterar gemensamt att det nog ska gå bra – jag ska inte köra särskilt långa sträckor och det är ju trots allt många som kör elbil nuförtiden. Och så är det ju miljövänligt. Det visar sig snabbt att hyrbilskillen och jag har helt fel. Det går inte alls bra. En full laddning med snabbladdare ska, enligt instruktionsboken, ta en halvtimme, men landar alltid på åtminstone det tredubbla. Långsamma laddare, hemma hos vänner eller i köpcenter, är bara att glömma eftersom varje procentenhet kräver timmar. Och att vara bosatt utomlands och hyra elbil visar sig vara en riktigt dålig kombination. Flera av laddningsnätverken kan bara användas med appar som inte går att ladda ner på en iPhone med utländsk app-store. Sedan tillkommer de vanliga problemen med att använda utländska kreditkort, och att ha ett personnummer som inte är aktivt i de svenska systemen – då funkar det ofta inte att betala. Fram till och med annandagen är jag ändå hyfsat nöjd. Jag har hittat en snabbladdare som en utlandssvensk kan använda, och min äldsta dotter tycker att det är mysigt att sitta i bilen och kolla ikapp julkalendern på SVT-appen i telefonen. Då gör det inte så mycket att även snabbladdningarna tar lång tid. Och jag känner mig ändå lite hipp som klarar av att hantera det här med elbil. Jag får i stället låta bogsera bilen till närmaste laddstation. Fast det gör jag inte, visar det sig. Två dagar efter julafton lär jag mig att om batteriet går ner till 10 procent och det samtidigt är kallt ute, så går bilen in i ett nödläge som bara tillåter krypkörning i 7 km\/h. Så även om bilen själv berättar att den har en räckvidd på 20 km, och snabbladdaren bara är 5 km bort, så kan jag inte köra dit eftersom krypkörning på motorväg inte bara är olagligt utan också trafikfarligt. Jag får i stället låta bogsera bilen till närmaste laddstation. Den visar sig vara av det långsamma slaget och jag tillbringar fyra timmar mitt i natten med att vänta på att batteriet ska ladda tillräckligt för att det ska gå att köra bilen till närmaste snabbladdare. Att det sedan krävs halvtimmeslånga samtal med laddnätverkets tekniker för att övertyga stationen om att släppa loss min laddkabel känns i sammanhangen nästan väntat. (För den som hamnar i denna prekära situation, testa att starta laddningen igen och sen avsluta en andra gång, för att se om stationen då kan tänka sig att låta dig och din bil gå – det funkade åtminstone för mig.) Under de fyra timmarna i bilen vid den långsamma laddaren, hinner jag skriva den här kolumnen (som ursprungligen var tänkt att erbjuda peppande tankar och idéer inför det nya året) – och konstatera att miljörörelsen har en del att jobba på. För även om det finns de som upplever en viss självspäkande tillfredsställelse i att göra uppoffringar för miljöns skull, så är det inte en drivkraft som är hållbar i längden. Åtminstone inte för de flesta av oss, som har barn att skjutsa och tider att passa","keyword":"johanna möllerström","google_title":"Johanna Möllerström: Elbilen blev ett fiasko","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/kEj3gA\/","article_text":"SVT:s nya dokumentär ”Transkriget” handlar om transvårdens hantering av barn och unga. Serien är både slarvigt och ohederligt gjord. SVT:s nya dokumentärserie ”Transkriget” är tre korta avsnitt om huruvida transvården för barn i Sverige är för lättvindig med diagnoser och barns hälsa. Det har hunnit komma många reaktioner, och jag kan direkt erkänna att jag sällar mig till kritikerna. Jag har synpunkter på seriens vinkel, experter, statistik, och så vidare. Men rent hantverksmässigt är det också dålig journalistik – och dålig public service. Det är slarvigt, på gränsen till ohederligt, utfört. SVT ska ge utrymme för olika synpunkter och vara en kanal i folkbildandets och åsikts- och yttrandefrihetens tjänst, men det betyder inte att alla ska få tala oemotsagda och lika mycket. Redan i titeln anar jag oråd. Det ska handla om vården, det upprepas, det är transvården och den är farlig för barn, men programmet heter inte ”Transvårdskriget” eller dylikt. Vilket krig är det? Och är det verkligen vården som ”löser upp gränserna mellan könen” (SVT:s programbeskrivning) eller är det hela samhällsutvecklingen som oroar?  Själva diskussionen handlar i sak om att kemiskt, med hormoner, fördröja puberteten hos barn med dysfori, men det är i programmet lite vagt formulerat och det går lätt att tro att vi också pratar om kirurgi – som inte utförs på minderåriga. Sedan: avsändaren. I eftertexterna ser vi en reporter och en redaktör, men ingen hint om vilken avdelning som ligger bakom produktionen eller dess utgångspunkt. Kultur? Medicin? Gräv? Det dyker upp ett ”vi” i berättarrösten, exempelvis när någon avböjt att medverka, men det är allt. En air av objektivt rapporterande. Ett gammalt bra citat om journalistik är att om en person säger att det regnar och en annan säger att det är sol, så är ditt jobb inte att citera dem båda – det är att titta ut genom ett jävla fönster och ta reda på vad som är sant.  Det kan låta som ett orimligt krav när det som i detta fall handlar om människor med känslor och åsikter, men det finns ändock sanningar. Och helst ska journalistik innehålla så mycket av hela sanningen som det bara går. Och det kräver följdfrågor och eget undersökande. Till exempel skulle man som tittare kunna vilja veta vad en läkare menar med ”försiktighet”. Eller vad som skulle ge en studie tillräcklig ”vetenskaplig tyngd”.  Få höra andra orsaker till att både antalet vårdsökande och diagnoser ökar och vad som vore en acceptabel mängd utredning för att påbörja en behandling. Det är omöjligt för tittaren att ta ställning till siffror och faktapåståenden när de presenteras som hela sanningen, utan kontext. Över sex hundra barn i åldrarna 10 - 17 ska ha fått behandling med stopphormoner sedan 2012 – men hur många av dem är 10 år gamla, och hur många är 17? Och hur många är det som faktiskt ångrar sig? Det varnas för biverkningar, men vårdapparaten är väl ett evigt balanserande mellan effekt och biverkningar – är transvården värre än genomsnittet? Egentligen är allt detta samma sak. Den allra enklaste följdfrågan är: och?  ”Det kan bli alldeles för lätt att byta juridiskt kön.” Och? Det är dåligt för att? Helt uppriktigt vill jag som tittare veta, för jag kommer inte på något förutom att det kanske gör SCB:s arbete lite krångligare. ”Det finns inte några bra studier","keyword":"transkriget","google_title":"SVT:s ”Transkriget” om transvård är slarvig och ohederlig","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/2BkXAa\/","article_text":"Med starkt kinesiskt kapital i ryggen siktar shoppingappen Temu på att erövra USA och Europa. Bolaget utmanar både Amazon och inhemska aktörer, men i USA har en diskussion om bolagets säkerhet blossat upp.  Ett verktyg som tar bort hundhår, en korsett för bättre hållning och en propp att sätta i munnen för att träna ansiktsmusklerna.  Shoppingappen Temu tapetserar internet med reklam. Den finns hos Google, Youtube och Tiktok. Enbart hos Facebook och Instagram har Temu just nu 530 aktiva annonser riktade mot svenska användare.  – De kör på i alla kanaler. Det rör sig om mycket pengar, säger Peter Mackhé, medieexpert på Sveriges Annonsörer.  Appen, där billiga varor från Kina säljs under parollen ”shoppa som en miljardär”, toppar listorna över de mest nedladdade gratisapparna i Sverige – både för Iphone och Androidanvändare. Mönstret känns igen. Även i USA toppade appen listorna en kort tid efter lanseringen fjol september, och 50 miljoner nedladdningar hade gjorts bara sju månader efter start. Temu är också en storköpare av annonser. Under 2023 beräknas bolaget att lägga 1,4 miljarder dollar på marknadsföring i USA enligt Wired. För två visningar av en 30 sekunders långa reklamfilm under sportevenemanget Super bowl i februari betalade Temu 14 miljoner dollar.   I annonsen var damkläder i fokus, men Temu säljer allt – inredning, hemelektronik, leksaker, skor, kosmetika, biltillbehör, fiskeutrustning och trädgårdsprylar. Och priserna är lika låga som hos  en annan kinesisk shoppingsajt – Wish.  – Detta är ett Wish på steroider, klassisk Kinashopping i en ny skrud, säger Patrik Müller, e-handelsexpert på betalbolaget Nets.  Men både han och andra experter påpekar att Temu som jobbar mer sofistikerat  än Wish för att snärja konsumenten. Med hjälp av smarta algoritmer visas produkter och prisrabatter presenteras – allt för att kunden ska klicka på köp.  Pinduoduo är Temus systerbolag. Det startades 2015 och blev på tre år näst störst i Kina i efter e-handelsplattform Alibaba. Där har Pindoudou ett marknadsvärde på över 116 miljarder dollar, enligt The Times. Precis som Temu har Pinduoduo  fokus på lågprisvaror, och har gjort grundaren  Colin Huang mycket förmögen - för närvarande är han nionde rikast i Kina och på plats 45 på Forbes miljardärslista. Huang har numera lämnat både vd-stolen och ordförandeklubban, men är fortfarande storägare i PDD Holdings - det börsnoterade ägarbolaget till såväl Pinduoduo som Temu. Att växa vidare i Kina är svårt, Pindoudou har redan vuxit sig mycket stora samtidigt som tillväxten i e-handeln stannat av, enligt  Jacob Lovén från podden den Digitala Draken, som gjort ett avsnitt om Temu.   – Temu är en västerländsk version av Pindoudou.  Ett skäl till Temus stora utbud, låga priser och snabba expandering är Pinduoduos många kontakter med tillverkare och en uppbyggd infrastruktur för att sälja olika fabrikers varor, berättar Lovén.  Steget till USA och Europa är därför helt logisk. Det kinesiska snabbmodeföretagets Sheins framgångar i väst kan ha inspirerat Temu att vilja göra en liknande resa, anser fler experter SvD talat med.  Shein har vuxit om både H&M och Zara. Temus sajt liknar också Sheins med klockor som visar tidsbegränsade erbjudanden och klickbara rabattkuponger. Dessutom kan kunden få rabatter genom att spela olika spel och dela med sig av användardata. För Temu räcker det att en kund har en följarskara i sociala medier på 300 personer för att hen  ska kunna agera ”influencer”, vilket liknar Sheins upplägg. Mot gratisvaror och rabatter låter de alltså privatpersoner göra reklam för bolaget","keyword":"temu","google_title":"Bråttom för kinesiska shoppingappen Temu att inta Europa","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/wAa32n\/","article_text":"En kraftig explosion skakade flerfamiljshuset i Sundbyberg. Polisens teori är att dådet var riktat mot anhöriga till en 26-åring med koppling till Foxtrot, enligt uppgifter till SvD. ”Jag bara väntade på att det skulle hända”, säger en boende i huset. Natten till fredag, några minuter efter klockan 02.00, inträffade en explosion vid ett flerfamiljshus i Sundbyberg norr om Stockholm. På gatan utanför har boende i området samlats för att prata med bekanta och bevittna förödelsen. Porten är utblåst, fönster till de nedre lägenheterna är krossade och balkonger är skadade. Två bilar som står parkerade utanför byggnaden har förstörts.  Det finns däremot inga rapporter om personskador. – Explosionen har skett utomhus, vid fastigheten. Det rör sig om en kraftig detonation, säger polisens presstalesperson Anna Stålhuvud. Händelsen utreds som grov allmänfarlig ödeläggelse. Under fredagsförmiddagen jobbade polisens tekniker fortfarande på den avspärrade brottsplatsen. Inledningsvis har ingen person gripits.  På adressen är en 26-årig man skriven, som tillverkat bomber åt det kriminella nätverket Foxtrot som leds av den internationellt efterlyste Rawa Majid.   26-åringen dömdes i december till fängelse för inblandning i sprängdådet i ett trapphus i Grimsta, i västra Stockholm, den 2 januari i fjol. På adressen bodde en känd svensk rapartist och sprängningen genomfördes när gängkriget rasade som värst mellan Foxtrot och nätverket Dalen från södra Stockholm.  Mannen är även häktad för medhjälp till ett mord begånget i Solna den 20 januari förra året. Mordoffret, en man i 40-årsåldern utan gängkoppling, var inte den tilltänkta måltavlan. Eftersom 26-åringen, som är dömd för ett antal brott, sitter på anstalt tror polisen att dådet var riktat mot hans anhöriga, enligt uppgifter till SvD. Tillvägagångssättet pekar mot att det finns en koppling till gängmiljön, säger polisens presstalesperson Anna Stålhuvud.  – Men vi kommer inte att bekräfta något i nuläget. Vi utreder såklart samband med pågående nätverkskonflikter. En kvinna i 70-årsåldern, som bor i huset, är inte förvånad över explosionen.  – Jag bara väntade på att det skulle hända. Det har vi sagt hela tiden, säger hon.  Hon vaknade mitt i natten av den kraftiga smällen. Utsidan av hennes köksfönster krossades till följd av tryckvågorna.  – Det var en jäkla smäll, får man säga. Jag kände att det dallrade. Jag kände bara att ”jaha, nu har det hänt”, säger hon.  På andra sidan gatan vaknade en annan kvinna av att tre foton i fönsterkarmen föll ner på golvet.  – Det blev mycket buller och mycket väsen. Min första tanke var att det var en sprängning, för det var så olikt allt annat ljud. Detta var så påtagligt. Konstigt var det, och otäckt, säger hon.  Hon har bott i området i cirka 30 år och upplever att det blivit allt mer otryggt.  – Jag har sett uttalanden att man tycker att det är lugnt här. Ja, på ytan kanske. Men jag har inte den känslan, tyvärr, säger hon.  Även småbarnspappan Love kände av explosionen. Han misstänkte direkt att det handlade om en sprängning: – För något år sedan var det en smäll till, men i Huvudsta, så jag kände igen dundret. Det var det första jag tänkte: Nu har de smällt – igen. Han beskriver det som obehagligt, men känner också att han till viss del har blivit avtrubbad. – Ju närmre det kryper, desto läskigare är det. Samtidigt, och det är faktiskt jobbigt att erkänna det, är man van vid att höra det. Framförallt lider han med de drabbade.  – Det är alltid obehagligt och det är så jävla hemskt att det drabbar vanligt folk","keyword":"explosion sundbyberg","google_title":"Teorin om sprängningen i Sundbyberg","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/JQzGJJ\/","article_text":"Den krisande TV4-gruppen är till salu. Enligt uppgifter till Affärsvärlden är ägaren Telia i förhandlingar om en försäljning – bland spekulanterna finns Schibsted och Bonnier.  I december 2019 genomförde Bonnier en strategisk försäljning av TV4-gruppen till Telia för nära 10 miljarder kronor. Nu rapporterar tidningen Affärsvärlden att en säljprocess av TV4 pågår. Prislappen ska vara lägre än hälften av den ursprungliga köpesumman, så låg som 3–4 miljarder kronor. Diskussioner med flera potentiella köpare pågår, däribland norska mediekoncernen Schibsted som i Sverige bland annat äger Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Omni och Blocket.  Schibsted föreslog ändringar i ägarstrukturen förra året och kan se TV4 som ett komplement till sin innehålls- och nyhetsfokuserade verksamhet, enligt Affärsvärlden.  Samtidigt har Schibsted nyligen gått miste om 380 miljoner kronor i krisande Viaplay, som bolaget investerade i så sent som i september i fjol.  SvD har sökt Schibsted som avböjer att kommentera uppgifterna om ett eventuellt köp av TV4.  Även konkurrenten Bonnier och Egmont nämns vara potentiella köpare, liksom riskkapitalbolag och internationella mediegiganter som Discovery, RTL och Canal+.  Med staten som huvudägare i Telia har TV4-köpet ifrågasatts ideologiskt, och frågan om statlig utförsäljning av Telia har diskuterats.  Patrik Hofbauers tillträde som ny vd i Telia den 1 februari kan öka sannolikheten för en försäljning, särskilt om han vill göra snabba förändringar, enligt Affärsvärlden. ","keyword":"äger telia tv4","google_title":"Uppgift: Telia i förhandlingar om att sälja TV4 –","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/abzAkd\/","article_text":"Vladimir Putins avtäckning av nya ryska atomubåtar i Norra ishavet sänder en skarp signal västerut. ”Han vill hålla oss nervösa, utan att behöva prata om kriget i Ukraina”, säger Johan Norberg, Rysslandsexpert på FOI.  Presidentens besök på måndagen i orten Severodvinsk, vid randen av innanhavet Vita havet, beskrevs i ryska medier främst som ett erkännande av tillväxten i denna karga, nordvästra del av Ryssland.  Den statskontrollerade nyhetsbyrån Tass lyfter fram Putins tal om människors livskvalitet, framtidsutsikter och framväxten av både nya städer och äldre samhällen som ska moderniseras i regionen Archangelsk. ”Det symboliserar och förkroppsligar en stor vilja och djärvhet av generationer som genom åren utvecklat den norra delen av vårt land”, sa Putin. Under ytan i regionen döljer sig en betydligt skarpare arsenal. Presidentens besök sammanföll med att två nybyggda atomubåtar avtäcktes. Vladimir Putin hävdade att ytterligare åtta exemplar är under produktion. ”Med sådana farkoster och sådana vapen kommer Ryssland att känna sig säkert”, sa Putin enligt nyhetsbyrån AFP. Atomubåtarna kan var och en utrustas med 16 kärnvapenbestyckade robotar. Klassen benämns Borej.  Under vattenytan kan ubåten röra sig i 25–30 knop, jämfört med ungefär halva farten i ytläge. Ubåtstypen, som är mindre och mer lättmanövrerad och svårupptäckt än sina föregångare Typhoon och Delta, drivs av en OK-650-kärnreaktor. Cirka 100 besättningsmän finns ombord på farkosten som uppskattas kunna dyka ner till ungefär 500 meters djup. Ubåten uppges vara 170 meter lång med en vikt på 14 000 ton och kan bära med sig strategiska kärnvapen. Varje ubåt beräknas kosta motsvarande 770 miljoner dollar – över åtta miljarder kronor.  – Men det betyder inget i sammanhanget. Det är prestige. Putin är också förtjust i marina leksaker. Han missar aldrig marinparaden i Sankt Petersburg varje år och tar varje chans att prisa den ryska marinen, säger militärexperten Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant.  Rysslands militär har sedan ungefär 15 år genomgått en stor upprustning, inte minst i den norra landsänden. – En arktisk brigad, den 80:e, etablerades i Alakurrti, och flera andra baser. Ubåtarna hålls främst kring Murmansk på Kolahalvön med bara något enstaka exemplar opererande österut mot Kamtjatka. Oron för vad en Natoutvidgning innebär är stor och hoten bedöms vara större i Arktis. Men även Östersjön målas upp som ett Natoinnanhav med Finland och Sverige, säger Jörgen Elfving. Ryssland har enligt samstämmiga rapporter förflyttat landstigningsfartyg, både från den norra regionen och från exklaven Kaliningrad, till Svarta havet för delaktighet i kriget i Ukraina. Bo Rask, tidigare chef för svenska ubåtsvapnet och hedersledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet, talar i termer om ”andraslagsförmåga” när det gäller ubåtarnas förtjänster i krig – när militära stridskrafter från luft och mark gjort sitt. – Utöver kärnvapenbestyckning kan de här ryska ubåtarna föra med sig säkert 150 ballistiska robotar. Förmågan är som hos en jaktubåt. Jag bedömer det som att man kommer att segla ut dem i Stilla havet för att operera, säger Bo Rask. Johan Norberg, Rysslandsexpert på FOI, är också inne på andraslagsförmågan och att atomubåtarna skapar en sorts spänning.  – De är ett sätt att dels hålla oss i väst nervösa, och dels inför ryska folket prata om Ryssland som militär stormakt – utan att behöva prata om det motiga kriget i Ukraina, säger Johan Norberg. Det går inte att avfyra robotar genom ett istäcke, men det frusna vattnet utgör ett ypperligt kamouflage för ubåtarna. – De svävar in under isen och pumpar ut lite vatten så att man kan ligga och trycka på ett lagom djup","keyword":"atomubåt","google_title":"Putins nya atomubåtar – kan bära med sig strategiska kärnvapen","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/Kn7B8G\/","article_text":"Dubbelaktuella Sara Sommerfeld återkommer till Dramaten med sitt hjärteprojekt ”Show bizniz – på jiddisch”. En självbiografisk resa som även rymmer teaterhistoria. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 förstördes judiska hem, butiker och gudstjänstplatser och hundratals judar misshandlades och mördades i Tyskland och Sudetenland.  Just på minnesdagen av den så kallade Kristallnatten har Sara Sommerfeld nypremiär på sin ”Show bizniz – på jiddisch”, som fick fin respons vid urpremiären i maj: ”även om den här showen gestaltar en judisk erfarenhet inkluderar den även oss andra”, skrev SvD:s recensent. Showen, på svenska, har inslag på jiddisch som textas till svenska. – Det känns förstås extra fint att få uppmärksamma jiddisch på vår nationalscen samma dag som man världen över håller manifestationer till minne av nazismens offer. Jiddisch, ett av Sveriges nationella minoritetsspråk, föll ju också offer för nazismen. Före Förintelsen hade 13 miljoner människor språket som modersmål i Europa, idag är det runt en miljon, konstaterar Sara Sommerfeld. Det märks att hon brinner för sitt projekt, förverkligat tack vare Kulturrådets återstartsstöd efter pandemin. Nu hoppas hon på turné i vår – även till skolor – och jagar producent och gästspelsscener. Grundidén till showen var att återta jiddisch som språk via roller hon själv gjort på scenen. Ett slags cv i form av Shakespeare, Strindberg, Molière, Norén och musikaler som ”Spelman på taket”.  – Medan jag skrev blev det allt mer självbiografiskt och utlämnande, nästan så jag skämdes inför tanken att stå på scen och berätta det här. Jag insåg hur mycket mitt judiska arv och att vara andra generationens invandrare har påverkat mina livsval. Viljan att passa in, känna sig svensk. Sara Sommerfeld är född i Sverige, barnbarn till förintelseöverlevare och dotter till föräldrar som kom hit från Polen 1968 då kommunistregimens antisemitiska aktioner nådde en kulmen. Alla i hennes familj är läkare, så pressen att skaffa ”ett riktigt jobb” var stor. Skådespelare hörde inte dit. – Mina vänner med rötter i Jugoslavien och Iran känner igen sig i det där. Man ska leva upp till föräldrarnas förväntan, de har ju offrat så mycket. Numera kan hennes mamma skämta om dotterns yrkesval: ”Nu när du står på Dramatens stora scen så är det kanske okej.” En revansch på flera plan... – Jag vill att publiken ska dras in i min berättelse i en tid när invandrare ses som ”belastning”.  Hon vill även få publiken att uppleva att de kan förstå partierna på jiddisch – oavsett textningen till svenska. Språket påminner till stor del om tyska. – Jag kunde inte ett ord själv från början, men pluggade på distans vid Lunds universitet. Det var en fantastisk känsla att det här språket borde vara mitt. Men att översätta sångerna och texterna till föreställningen tog mycket tid. Jag slet tillsammans med min översättare Salomon Schulman.  För Sara Sommerfeld  väntar först en helt annan värld, ”Ett drömspel” på Örebro teater – en av tre uppsättningar av Strindbergs ikoniska pjäs i höst (de andra är på Folkteatern Göteborg och Uppsala stadsteater). Hon ska spela Agnes i Aleksandra Czarnecki Plaudes koreografiska regi. – I vår tolkning är Agnes inte guden Indras dotter som kliver ner på jorden utan en kvinna som hamnat i koma och svävar mellan liv och död. Det är genom hennes medvetande de stora frågorna väcks.","keyword":"sara sommerfeld","google_title":"Sara Sommerfeld spelar sin jiddisch-show på Kristallnatten","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/abmay5\/","article_text":"Forskare bedömer att blott 20 procent av den iranska befolkningen stöder regimen. Fredrik Sixtensson läser en upplysande ny bok om Irans revolutionära historia – och framtid. Dessa dagar är det lätt att glömma – om man någonsin har vetat det – att Irans inställning till väst en gång var, om inte hjärtlig, så åtminstone nyfiken. Och den som mest tänker på Iran i klichéer – det gör väl de flesta av oss? – kan här få sina uppfattningar duktigt omskakade av Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi i Uppsala. På artonhundratalet nåddes Iran av nya impulser från Europa. Resenärer skvallrade om att i London fanns varken tyranni i politiken eller sopor på gatorna. Man häpnade. Hemlandet hade läxor att lära, men oenighet rådde om vilka: sekulära intellektuella, överallt en liberal naturkraft, ville ha medborgerlig frihet.  Shaherna struntade i regel i sådan men var desto mer intresserade av hur en modern statsförvaltning kunde effektivisera krigsmakten, så småningom också av hur man kunde trycka tillbaka religionen. Shialedare i sin tur trodde att ett ökat folkligt inflytande skulle kroka arm med islam. Dessa skilda förhoppningar skulle prägla utvecklingen ända in i vår tid och ge upphov till titelns tre revolutioner: i tur och ordning den konstitutionella revolutionen 1906, då ett parlament först infördes, störtandet av shah Mohammad Reza Pahlavi 1979, vilket banade väg för dagens islamiska republik, och slutligen den framtida revolution då det iranska folket en gång ska göra rent hus med nämnda republik – mer om det om en liten stund. Utvecklingen sedan den konstitutionella revolutionen 1906 måste väl i huvudsak kallas tragisk. Parlamentet var dysfunktionellt och krossades efter hand av kungamakten. Under Pahlavidynastin avvecklades medborgarrätten. Oppositionella och religiösa förföljdes, islam skulle sopas under mattan.  ”Vi måste både till det yttre och i våra sedvanor bli som européer”, säger Reza Shah 1935 och ser ett slöjförbud som nyckeln. Det framstår som en cargokult: måla en landningsbana på tomten så kanske det kommer ett flygplan. Sådan aggressiv och ytlig västifiering bidrog till den andra revolutionen som iranierna i dag lever i, med, och emot. Vad gäller den tredje, framtida revolutionen spår Fazlhashemi inte direkt i kaffesump. En forskare uppskattar att regimen i dag inte har stöd av mer än 20 procent av befolkningen. Sekulariseringen är också starkare än man kan tro. Folk struntar i religiösa påbud som inte stadgats i lag. Av landets 75 000 moskéer har 50 000 stängts. Siffran är så osannolik att jag måste googla för att förvissa mig om att det inte är ett tryckfel. Men det är det inte: folk går ogärna frivilligt och lyssnar på vad de uppfattar som statlig propaganda. Hur har det blivit så här? Boken framför tesen att teokratins politiska misslyckanden förstör för religionen. De shiitiska rättslärdas kompetens handlar om att tolka gudomlig lag, inte om att stifta världslig; tron är helt enkelt perfekt på ett sätt som människor inte är. Detta är inte heller nödvändigtvis en sekulär kritik: till stor del kommer den från de rättslärda själva. Att så mycket regimkritik kommer från religiöst håll förvånar. Helt klart är att Iran inte bara består av de två lägren provästerländska demokrater och religiösa antidemokrater: saken är mycket mer komplicerad. Samtidigt får jag inte direkt intryck av att det är så mycket dialog. Kritikerna tycks stå i öknen och ropa, visserligen inte helt ensamma men ändå på ett visst avstånd från varandra. Om intrycket beror på Fazlhashemis framställning eller på att den offentliga diskussionen helt enkelt är bristfällig vet jag inte","keyword":"iran","google_title":"Recension: Iran mellan tre revolutioner av Mohammad Fazlhashemi","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/Mo8Ol0\/","article_text":"Järnet, en av Sveriges få verkligt stora och internationellt betydelsefulla export­råvaror, lockade valloner till landet under stormaktstiden. Men immigrationen av vallon­smeder kan räknas i hundratal snarare än i tusental. Vallonerna har återigen blivit föremål för intresse på tidningarnas kultursidor, inte minst i kölvattnet efter en nyutkommen bok av Peter Sjölund. Ingen annan invandrargrupp i Sverige har blivit lika mytomspunnen och populär. Det vimlar av svenskar som felaktigt tror att de härstammar från valloner, eftersom det har varit förenat med hög status att vara vallonättling. Det var likadant i min familj: när jag var liten fick jag veta att vi härstammade från valloner på pappas sida, men när jag väl kontrollerade saken hittade jag inte en enda. Men vilka var vallonerna, och varför flyttade de hit? Det enkla svaret är att de var fransktalande protestanter (reformerta) som bodde i de nordligaste delarna av det franska språkområdet. Att de immigrerade berodde på att Sverige befann sig mitt i en intensiv moderniseringsfas och behövde effektivisera och förbättra järnhanteringen. Järnet var en av Sveriges få verkligt stora och internationellt betydelsefulla exportråvaror, men de svenska och tyska smeder som hade dominerat näringen sedan medeltiden var inte lika teknologiskt skickliga som vallonerna. Alltså ville man få hit så många som möjligt. Egentligen rörde det sig inte om en utan två invandringsvågor av bruksarbetare: först från dagens Frankrike, sedan från dagens fransktalande Belgien (Vallonien). Fransmännen kom från trakten kring Sedan, som under några decennier kring 1600 utgjorde ett självständigt furstendöme. De lockades till Sverige av familjen de Besche i början av 1600-talet och bosatte sig framför allt i Östergötland. Vallonerna från dagens Belgien kom hit senare, inte minst på grund av Louis De Geers verksamhet på 1620-talet, och bosatte sig huvudsakligen i Uppland. Risken för arbetslöshet och fattigdom i det nya landet föreföll mången vallonsmed obefintlig. De rekryterande familjerna satt själva på kapital och kontakter, men de visste att deras bruk inte skulle fungera som avsett om de inte fick yrkeskunnigt folk till arbetsplatserna, och det var här immigranterna kom in i bilden. Vallonsmederna hade exklusiva hantverkskunskaper som svenskarna saknade, i synnerhet vad beträffar färskning av råjärn. Vallonsmidets slutprodukter var renare från fosfor och svavel än övrigt svenskt järn och gav därför stora inkomster på exportmarknaden. Väl att märka var valloninvandringen välorganiserad. Det rörde sig inte om spontan flytt på chanstagarbasis utan om noggrant förberedda byten av arbetsplatser. Vallonsmeder skrev på avtal, vilka stadgade flera års anställning i Sverige och ofta innehöll paragrafer om löften om betald återresa för hela familjen om man ville fara hem när den avtalade vistelsen i norr var till ända – en möjlighet som relativt få utnyttjade. Att många valloner lät sig lockas att emigrera berodde på de dåliga konjunkturerna i hemlandet. Kriget mellan Nederländerna och Spanien, som gled över i trettioåriga kriget (med intensivt franskt krigsdeltagande) gjorde näringen i hemlandet olönsam. I valet mellan att dra sig fram i ett krigshärjat land med usla konjunkturer eller att ta jobb i Sverige, som låg långt från slagfälten och marschrutterna, var det många som frestades att byta land. Dessutom gick det oförskämt bra för Sverige i kriget, och för den svenska krigsmaterielexporten gick det om möjligt ännu bättre. De fransktalande smederna var långt ifrån de enda invandrarna i stormaktstidens svenska imperium. Risken för arbetslöshet och fattigdom i det nya landet föreföll mången vallonsmed obefintlig","keyword":"valloner","google_title":"Dick Harrison: Bara ett hundratal valloner kom till Sverige","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/KnVyyG\/","article_text":"Terrorstämplade Hamas kan vara redo att erkänna staten Israel i utbyte mot fred. Forskaren Jan Hallenberg tror inte att Israels regering litar på den terrorstämplade organisationens erbjudande. Om den högt uppsatte Hamas-ledaren Mousa Abu Marzouk talar för hela organisationen kan ett dramatiskt skifte i policy vara på gång. Hamas har haft som uttalat mål att förgöra staten Israel. Men i en intervju med webbsajten Al-Monitor öppnar han nu för ett erkännande av den judiska staten. Abu Marzouk pekar i intervjun på att den palestinska rörelsen PLO sedan tidigare erkänt Israel. – Israel har rättigheter, men inte på bekostnad av andra, sa han enligt den israeliska tidningen Jerusalem Post på torsdagen. Jan Hallenberg, associerad seniorforskare vid Utrikespolitiska institutet, säger att utspelet, om det är allvarligt menat, tyder på att Hamas är extremt hårt pressat militärt. – Hamas upplever nog att den israeliska militären kommer allt närmare den högsta ledningen. Annars skulle de aldrig någonsin överväga det här, säger han. Jan Hallenberg har dock svårt att se att den nuvarande israeliska regeringen skulle frångå sin strategi att försöka förgöra Hamas, även om den terrorstämplade rörelsen kommer med ett konkret fredserbjudande. – Det finns överhuvudtaget inget förtroende för Hamas i den israeliska regeringen, säger han. Om Israel ska frångå sin linje att Hamas måste förgöras innan det kan bli tal om en fredsuppgörelse krävs nya ledare i Jerusalem, menar Jan Hallenberg. – För den nuvarande regeringen är strategin enbart att krossa Hamas. För att det ska ändras måste det komma andra ledare. Det lär det väl göra förr eller senare. Men som det ser ut mu är det inte säkert att nästa val resulterar i en mer liberal regering som är mera fredsvänlig. Det internationella trycket på Israel att upphöra med stridigheterna ökade under tisdagen när FN:s generalförsamling röstade för en icke bindande resolution som kräver eld upphör i Gaza av humanitära skäl. USA var ett av tio länder som röstade mot resolutionen. Jan Hallenberg tror inte att USA kommer att försöka sätta press på den israeliska regeringen att godta en fredsuppgörelse, även om Hamas erbjuder ett erkännande. – Jag tror att USA kommer att låta Israel avgöra om detta är tillräckligt seriöst eller inte och om det är acceptabelt för Israel. Om Israel förkastar det har jag väldigt svårt att se att USA, i vart fall i ett första läge, skulle gå helt konträrt emot Israel. Joe Biden har ju sagt att USA är strategiskt med Israel och att man anser att Hamas bör krossas. Det som skulle kunna skapa ett nytt läge, menar Hallenberg, är om det visar sig att Hamas menar allvar med sitt erbjudande att erkänna Israel.  – Om det framstår som ett verkligen trovärdigt erbjudande och en fundamental positionsförändring från Hamas sida, då kommer det att bli svårare för USA att hålla den positionen. Det internationella trycket har ökat på USA att försöka få stopp på kriget. Ser du några tecken på att ledarna i Gaza verkligen är på väg att inta en mjukare linje? – Jag har svårt att se det just nu. Hamas är en extremt disciplinerad och ur min synvinkel extrem rörelse. Det är möjligen en liten strimma av hopp om Hamas verkligen är beredda att erkänna Israel, men jag tror det beror på att de är så hårt pressade militärt.","keyword":"chans israel","google_title":"Hamas kan erkänna Israel – Expert: Liten chans att de vill ha fred","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/mQA0Vl\/","article_text":"Rättegången mot den våldtäktsanklagade fotbollsstjärnan Dani Alves ses som ett test av det spanska rättsväsendets attityd mot offer för sexualbrott. En gruppvåldtäkt för åtta år sedan blev startskottet för nya lagar – bland annat en svensk samtyckeslag.  BRYSSEL Även om det bara är början februari kallas den redan i Spanien för ”årets rättegång”: den mot den brasilianske fotbollsspelaren Dani Alves, som inleddes på måndagen i Barcelona. Pressuppbådet är enormt.  Alves har suttit fängslad sedan januari förra året, anklagad för att ha våldtagit en 23-årig kvinna på toaletten i vip-avdelningen i en fashionabel nattklubb i den katalanska huvudstaden. Kvinnan anmälde händelsen för säkerhetspersonal och polis, som spärrade av toaletterna i jakt på bevis och finkammade nattklubben på vittnen. På sjukhuset hittade man senare brasilianarens dna, bland annat sperma, i och på kvinnan.  Ändrat sitt vittnesmål Rättsfallet mot Alves har fått stor uppmärksamhet. Inte minst har fotbollsspelaren ändrat sitt vittnesmål flera gånger: från att först påstå att han aldrig sett kvinnan förr, till att de haft sex i samförstånd men att han inte ville att hans fru skulle få reda på det. Den senaste versionen som spelarens försvarsadvokat fört fram är att han var full och inte helt medveten om sina handlingar under kvällen.  Samtidigt säger spelaren själv att hans minne är kristallklart: \n\n– Jag har helt rent samvete angående vad som hände den natten i toaletten i vip-området på nattklubben Sutton, sa han till tidningen La Vanguardia från häktet i Barcelona.  – Vad som hände och vad som inte hände, tillade han. Domaren avvisade även Alves begäran att släppas i väntan på rättegång, med hänvisning till den stora flyktrisken – trots att brasilianaren redan har lämnat ifrån sig sitt pass och tvingas bära avancerad spårningselektronik.  Robinho flydde från Italien till Brasilien En person med sådana enorma rikedomar som Alves kan när som helst anordna en flykt från Spanien, menade domaren. Och skulle han leja ett privatplan och flyga tilll sitt hemland är rättsfallet över: Brasilien utlämnar inte sina medborgare, brottsfällda eller inte.  När en annan världskänd brasiliansk fotbollsspelare, Robinho, anklagades för en våldtäkt i Italien lyckades han lämna landet innan rättegången inleddes. Han lever nu som en fri man i Brasilien, trots en fällande dom i Milano.\n\nDani Alves-fallet ses också som ett slags lackmustest av det spanska rättsväsendets attityd till offer för sexuella övergrepp, åtta år efter en ökänd gruppvåldtäkt som ledde till att Spaniens sexualbrottslagar i grunden skrevs om.  Det fallet ägde rum under tjurrusningsfestivalen i Pamplona år 2016. Fem män, som kallade sig själva för ”vargflocken”, åtalades för gruppvåldtäkt på en 18-årig kvinna. Videoupptagningar visade att kvinnan var orörlig och i det närmaste medvetslös vid våldtäkten. Baseras på svensk samtyckeslag Männen dömdes först till korta eller villkorliga fängelsedomar och böter för sexuellt övergrepp trots att åklagaren krävde upp emot 22 års fängelse för våldtäkt. Domarna ledde till ett offentligt ramaskri, en ny rättegång, längre straff och så småningom en samtyckeslag. Den spanska samtyckeslagen, som i folkmun kallas för ”bara ja betyder ja-lagen” klubbades efter flera års politisk debatt. Den baserades uttryckligen på den svenska samtyckeslagen från 2018.  Enligt lagtexten behöver ett brottsoffer inte längre bevisa att våld eller hot har förekommit för att förövaren ska kunna fällas för våldtäkt","keyword":"dani alves","google_title":"Dani Alves misstänks för våldtäkt på nattklubb Sutton i Barcelona","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/VPWmk4\/","article_text":"Ett svenskt Natomedlemskap är klart. Samtidigt varnar FN:s generalsekreterare för ”verklig risk” att kriget i Ukraina expanderar. ”Det finns många moderna och extremt farliga vapen”, säger António Guterres till SvD. GENÈVE Kriget i Ukraina beskrivs som ett öppet sår av FN:s generalsekreterare António Guterres. Han befarar att konflikten kommer att eskalera och expandera, samtidigt som FN:s säkerhetsråd är helt paralyserat. Risken för eskalering är ”mycket verklig”, menar FN-chefen.  Inför en liten grupp journalister i Genève luftade han sin oro för kriget i samma stund som Ungern godkände Sveriges Natoansökan på måndagen. Vad menar du med att kriget kan eskalera, kan det även dra in Nato där Sverige nu blir medlem? – Det här är en konflikt som bara fortsätter. Det medför en klar risk för en expansion utan att jag vill gå in på några specifika länder. Med det finns många moderna vapen som kan användas och åtskilliga är extremt farliga. Han betonar att det är hög tid för fred – ”en rättvis fred”. – Det är en fred som är baserad på FN-stadgan, internationell lag och respekt för Ukrainas territoriella integritet. Samtidigt pekade han på civila lidanden på båda sidor i kriget.  I Ukraina har minst 10 500 civila dött och många fler har skadats. Skolor, sjukhus och annan viktig civil infrastruktur har förstörts och flera hundra städer och byar är utan elektricitet under en brutal vinter. Flera miljoner människor har drivits från sina hem och otaliga familjer, särskilt vid frontlinjerna, är beroende av humanitär hjälp. – Många ukrainare upplever den levande mardrömmen att förlora sina barn. Alla barn som har deporterats måste återförenas med sina familjer, sade António Guterres och tillade: – Kriget drabbar också det ryska folket. Tusentals unga ryssar dör vid frontlinjerna. Civila som drabbats av attacker mot ryska städer lider också. Flera initiativ är på gång för att stoppa kriget i Ukraina. På måndagen samlade Frankrikes president Emmanuel Macron ett 20-tal europeiska ledare för att diskutera kriget och stötta Ukraina. Ett stort fredsmöte planeras också i Schweiz under våren. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj hoppas att det kan utmynna i en fredsplan som ska presenteras för Ryssland. Över 150 länder ska bjudas till mötet – men Ryssland kommer inte att närvara.  ”Nu får det vara nog”, sa António Guterres häromdagen efter två år med Rysslands fullskaliga krig i Ukraina.  Vilken roll kan FN spela för att få till en fredlig lösning?  – FN är berett att stötta allvarliga försök till fred samtidigt som vi arbetar intensivt med att ge humanitär hjälp till Ukraina. Vår prioritet är också att återupprätta fri sjöfart i Svarta havet.  Vad kan göras när säkerhetsrådet är helt lamslaget? – Säkerhetsrådets brist på enighet både när det gäller Ukraina och Gaza har allvarligt – och kanske fatalt – undergrävt dess auktoritet, sa António Guterres. Han fick därefter frågan om säkerhetsrådet kan liknas vid en hjärndöd patient om man inte kan enas om en vapenvila i Gaza inom de närmaste veckorna. Svaret blev anmärkningsvärt självkritiskt. – Om säkerhetsrådet inte lyckas göra vad det ska är man väldigt nära denna kliniska diagnos. ","keyword":"fn","google_title":"FN:s Guterres varnar för risken att kriget i Ukraina expanderar","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/76z808\/","article_text":"Irans uppbackning av olika terrorgrupper pekas ut som den största risken för att konflikten utökas i Mellanöstern. ”Det är soldater som är hjärntvättade sedan barndomen”, säger Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt. Irans president Ebrahim Raisi har varnat för att ett regionalt krig i Mellanöstern närmar sig då Israel har korsat ”röda linjer” genom sin blodiga offensiv i Gaza.  – Det kan tvinga alla att agera, säger han enligt The Guardian.  Enligt det Internationella institutet för strategiska studier (IISS), baserat i London, har Iran under det senaste decenniet vuxit ut som en maktfaktor när det kommer till proxykrig, även känt som ombudskrig.  Irans tentakler sträcker sig över stora delar av regionen. Allra starkast bedöms stödet vara för den shiamuslimska terrororganisationen Hizbollah i södra Libanon, men IISS konstaterar att Iran har ett finger med i spelet även i Syrien, Irak, Jemen samt i Saudiarabien, Bahrain och Kuwait.  Vilket kan leda till ett flerfrontskrig mot Israel, som SvD tidigare rapporterat om. Hizbollah beskrivs som en syntes av politiskt parti, social välgörare, sekteristisk aktör, beväpnad militär och utländsk intressant. Hizbollah förvillar, chockar, inspirerar och slår tillbaka, skriver IISS. Institutets expert Emile Hokayem säger att Iran stärker, supporterar, guidar, men inte beordrar sina bundsförvanter:  – Väst har svårt att begreppsmässigt definiera dessa kommandokedjor. Irans partners är som juniorer, men ändå vapenbröder som har stort manöverutrymme, förklarar han. Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt vid Stockholms universitet, säger att Hizbollah har en flera decennier lång historia i regionen: – Hizbollah skapades efter revolutionen 1979 då Iran bedömde att tillfälle fanns att organisera shiamuslimerna i södra Libanon. Strukturen av beväpnad motståndsrörelse har byggts upp under decennier, säger Said Mahmoudi, själv född i Irans huvudstad Teheran och tidigare diplomat som blivit kvar i Sverige. Grundprincipen i Irans stöd är att Israel inte ska finnas. Den andra huvudmotståndaren är USA. – Det finns två typer av soldater. De som följer order och gör sitt jobb och soldater som frivilligt offrar sitt liv för saken de tror på. Många soldater som understöds av Iran tillhör den andra gruppen. De hämtas från mindre byar och är hjärntvättade sedan barndomen, säger Said Mahmoudi. Han berättar om sina många resor i Mellanöstern och hur hans iranska ursprung ofta väckt erkännande: – Vanligt folk uttrycker uppskattning om att man vågar göra saker mot Israel. Iran har i dag en väldigt svag ekonomi, men man är starka sett ur ett teoretiskt och ideologiskt perspektiv. Det präntas in i folks medvetande genom egna analyser i tv-sändningar som sänds dag och natt, säger Said Mahmoudi. Irans koppling till Syrien och regimen Bashar al-Assad har successivt stärkts sedan 2011 då interna stridigheter tog fart. Med hjälp av Ryssland har både iranska marktrupper och soldater från Hizbollah, så många som uppskattningsvis 80 000, slagit mot bland annat IS. I grannlandet Irak backar Iran upp den shiamuslimska gruppen Nujaba som utfört attacker på amerikanska militärbaser i landet.  – Det har varit ett maktvakuum efter Saddam Hussein och Iran har skaffat sig ett stort inflytande inom militär, säkerhetstjänst och förvaltning, säger Said Mahmoudi. Iran bryr sig enligt Mahmoudi inte så mycket om monarkier i arabvärlden, som Jordanien. – De betraktas som amerikanska marionetter som representerar västvärlden och som vanligt folk inte associerar sig med, säger han. Irans utrikesminister Hossein Amir-Abdollahians möten med ledare från Hizbollah i Beirut har av vissa bedömare tolkats som att attacken den 7 oktober var koordinerad med Hamas. Någon sådan oberoende underrättelse finns dock inte belagd","keyword":"irans president","google_title":"Irans president Ebrahim Raisi varnar för regionalt krig i Mellanöstern","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/9zyzbE\/","article_text":"Kriminella gäng har insiders nästan över allt. Vissa är släkt och vänner medan andra rekryteras via knarkaffärer. Och om problemet uppdagas är sannolikheten låg att polisen ska utreda det, visar en ny rapport. Gängkriminella ser till att befinna sig i miljöer där finansmäklare hänger. Det kan handla om restaurangerna runt Stureplan, eller tech- och bankmässor. De kommer dit propert klädda och ger intrycket av att ha tjänat mycket pengar inom tech eller kryptovaluta. Det uppger en säkerhetsansvarig, som återges i Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport ”Möjliggörare för kriminella nätverk” – och förklarar varför anställda i finansbranschen är perfekta måltavlor.  ”De har mycket pengar, de har ganska god riskvillighet och det är väldigt enkelt att kroka de här unga säljarna på våra nischbanker, eller för all del på våra stora banker.” Sätter köparen i kokainskuld På så sätt rekryterar ett kriminellt gäng en insider, eller en möjliggörare som Brå kallar det. En person på exempelvis en bank som hjälper gänget med deras affärer. – Möjliggörare finns i ett väldigt stort antal yrkesroller, i privat och offentlig sektor. Där de finns kan skadan bli väldigt stor, säger Karolina Hurve, utredare på Brå. Ett annat sätt att rekrytera insiders är via narkotikahandel. Flera personer som Brå intervjuat berättar att framför allt kokainaffärer ger kontakter. ”Man säljer kokain till dem exempelvis. Sedan får man reda på att ah, du jobbar på bank! Då börjar man bearbeta dem. Sedan sitter de med kokainskulder helt plötsligt”, berättar en tidigare nätverkskriminell i rapporten. Rekryterar släktingar Det vanligaste sättet att få tag på insiders är via de kriminellas omgivning. Ofta handlar det om familj eller släktingar, men det kan också vara barndomsvänner eller andra bekanta. – Det börjar med att man bygger en relation, uppvaktar, försöker smickra och visa att det här livet är spännande med exempelvis festande. Det är en ojämlik relation där hot förekommer, men man ger intryck av att man är lika, säger Karolina Hurve. Undersökningen visar att det ger status till den kriminella som har en insider – många håller ”sin” kontakt anonym för resten av nätverket. Fyra kategorier av insiders Brå delar in insiders i fyra kategorier. Den första är de manipulerade, som ofta inte ens förstår att de utför tjänster åt ett kriminellt nätverk. De jobbar ofta inom Kriminalvården eller socialtjänst. Den andra kategorin är upparbetade kontakter, som fått sina jobb utan tanke på att hjälpa kriminella. Sedan har de på något sätt kontaktats, exempelvis via kokainaffärer. Affärsmässiga insiders vet precis vad de håller på med, och gör det för att tjäna pengar. Placerade insiders är ofta familj eller släkt till nätverken, som fått ett jobb med motivet att hjälpa kriminella. Gängen kommer åt information Det är tydligt att det inte bara handlar om en enskild sektor – problemet finns i allt från kommuner och myndigheter till banker, mäklare och hos advokater, revisorer och inom transport- och säkerhetsbranschen. Och det förekommer över hela landet. De kriminella gängen använder ofta insiders för att komma åt information. – Man vill veta om polisen har koll på vårt nätverk, och i så fall, vilka har de span på? Så man kan undvika att bli upptäckt och fortsätta med brottsligheten, säger Karolina Hurve. Behov av hjälp på banker Det kan också handla om att underlätta logistik – en säkerhetsansvarig i transportsektorn vittnar i rapporten om hur hela lastbilar försvunnit. Nätverken har också insiders för att få hjälp med underlag, intyg eller bolag, och flera intervjuade personer menar att många brottsupplägg är omöjliga utan insiders med ekonomisk kunskap","keyword":"på","google_title":"Insider på banker och myndigheter rekryteras av kriminella gäng","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/8JeVnW\/","article_text":"Snygg sci-fi, redig erotisk thriller och grym ståuppkomik – SvD Kultur guidar till höjdpunkterna i streamingtablån.  Jenny Slate: Seasoned professional Ståuppkomik, Amazon Prime  Röstskådis, vanlig skådis, författare och briljant komiker – Jenny Slate är en ständigt pågående present till alla som tycker om att ha kul. Den här stand up-specialen är hennes andra – ”Stage fright” från 2019 nominerades till en Critics' choice awards – och handlar bland annat om hennes terapeut Pamela, om när hon kissade på sig under pandemin och det högst oromantiska i att behöva cykla i Amsterdam. Based on a true story Komediserie, 8 avsnitt, Viaplay (premiär 25 februari) Kaley Cuoco var toppen som alkad flygvärdinna i den originella thrillerserien ”The flight attendant”. Även den här serien kan placeras i genren, fast mer som ett slags spetsig, satirisk och påfallande blodig sitcom vars grundtema är samtidens eskalerande besatthet av true crime. Cuoco och Chris Messina – senast briljant som agent i Ben Afflecks onödigt trivsamma sneakerdrama ”Air” – spelar ett uttråkat förortspar som nosar upp en misstänkt seriemördare och drar in honom i sitt pågående podcastprojekt varpå tillvaron krånglar ihop sig. Rejält. Verklighetsbaserad, tro det eller ej (låt vara ganska löst). Mea culpa Långfilm, thriller,  2 timmar, Netflix, premiär 23 februari Tyler Perry är inget hushållsnamn i Sverige, direkt. I hemlandet USA är han däremot närmast en egen genre som den förmodligen mest framgångsrika afroamerikanska filmskaparen genom tiderna – om än med högst varierande kvalitet på produktionerna. Nya ”Mea culpa” är något så gammaldags som en redig erotisk thriller, med Kelly Rowland från Destiny's Child i rollen som chic och hårdför försvarsadvokat som råkar gå och blir sugen på sin klient, en mordmisstänkt konstnär. Det ser dyrt, glansigt och alldeles lagom dumseriöst ut – perfekt fredagsunderhållning med andra ord! Ukrainska hjärtan Dramaserie, 10 avsnitt, SVT Play Ett ukrainskt drama inspelat mitt under brinnande invasionskring – serier som Eugen Tunicks ”Ukrainska hjärtan” är sannerligen inget man ser ofta i tablåerna. Huvudpersonen heter Lydia (Anastasia Karpenko), en terapeut som ligger i infekterad skilsmässa och av en slump börjar skjutsa runt sina medmänniskor under kriget: originaltiteln är för övrigt ”In her car”. Varje avsnitt skildrar hur en ny medpassagerares öde flätas ihop med Lydias eget. Fem av dem släpps nu och ytterligare fem senare i vår. Sevärd, om inte annat för sin drabbande och originella premiss. Veckans höjdare  ”Constellation”, thrillerserie, 8 avsnitt, Apple TV+ Men det låter ju precis som ”Gravity”, tänkte jag när jag läste om Apples ”Constellation” – den utgår, precis som Alfonso Cuaróns närmast bokstavligt andlösa thriller från 2013, från en astronaut som blir kvar i rymden efter en katastrof. Men Peter Harness serie, med Noomi Rapace i huvudrollen som Jo Ericsson, är mer mörk science fiction än hetsigt rymddrama, och den verkliga spänningen tar vid när hon återvänt till jorden och inser att något hänt med hennes minnen och verklighetsuppfattning. Ärrade Jonathan Banks från ”Breaking bad” i bra biroll.","keyword":"constellation series","google_title":"Streamingtips: Jenny Slate, Constellation, Mea culpa","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/onovdm\/","article_text":"Kompisen Adriana sköts ihjäl av en förlupen kula 2020. Här skriver 18-åriga Amelia Krzywonos om sin vän som hon tycker hamnat i skuggan av själva brottet. Adriana var en nära vän till mig. Första gången jag träffade henne var vi ute och spelade ”bordspingis”, som vi kallade det. Det är när man kör pingis med en fotboll. Hon skröt direkt om att hennes pappa var en vakt, och jag som var ung och dum trodde hon menade en vaktmästare i hennes skola. Då blev hon inte glad. Efter detta började vi hänga allt mer och bildade en liten grupp med två andra tjejer. Vi hängde nästan varje dag så fort det blev varmt ute och om det var kallt pratade vi ofta i appen ”Houseparty”. Det var också där jag hörde Adrianas röst för sista gången. Natten till den 1 augusti pratade jag och Adriana. Hon hade glömt bort att jag hade rest till Mallorca och frågade om jag kunde kasta ner nudlar från balkongen för att hon var hungrig. Det kunde jag såklart inte göra, men vi fortsatte att prata. Den 2 augusti skulle jag åka hem. Jag satte mig på flyget som snart skulle lyfta. När jag tog fram min mobil för att sätta på flygplansläge kom en notis upp från Aftonbladet, ”15-åring ihjälskjuten i Hallunda”. Jag tänkte inte så mycket på det, eftersom jag inte kände någon 15-åring som bodde i Hallunda. Jag satte på flygplansläge utan att gå in på artikeln. När jag landade på Arlanda några timmar senare tog jag upp min mobil medan vi väntade på vårt bagage. Det första jag gjorde var att öppna Snapchat där jag hade fått massor av meddelanden. En vän till mig hade skrivit att Adriana är död. Jag trodde såklart inte på detta och tänkte att Adriana bett dem skriva så till mig för att skoja. Men efter några minuter insåg jag att det inte var ett skämt. Jag sa detta till min mamma och bonuspappa, fortfarande i tron om att detta var ett skämt. Min bonuspappa gick då in på ”världens pålitligaste källa\" – forumet Flashback. Där stod det att flickan hette Adriana. När han läste upp det från sin telefon bröt jag ihop på plats. Först då förstod jag vad som hade hänt.","keyword":"vad betyder namnet amelia","google_title":"Adrianas vän Amelia, 18: När pappa läste namnet bröt jag ihop","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/EQ9dW5\/","article_text":"På tre och en halv månad ska en enskild utredare lösa alla problem med den svenska klimatpolitiken.  Är det verkligen tidseffektivt?  Göran Arrius är en verserad man, välkammad, vackert disponerad om man får säga det; han inledde yrkeslivet i flottans officerskår. Ett tag jobbade han på bank. Han har sålt försäkringar på bolag också, och engagerat sig fackligt, vilket tagit honom till posten som ordförande för Sveriges Akademikers centralorganisation, det fina förbundet. Han sitter i styrelsen för Kungliga örlogsmannasällskapet också. Och Fjärde AP-fonden. Och Forum för omställning. Och Rikskommittén Sveriges nationaldag.  Han är en sådan som bär nationen – offentligt, privat och ideellt. En sådan teoriböckerna om statsvetenskap utgår från att det finns många av. Nu har emellertid Arrius fått nog. I somras, med ett år kvar till gammaldags pension, skrev han en artikel för att påminna om Ladislaus Horatius, poeten som drog i nödbromsen på X2000 när seklet var ung. Horatius ansåg att allt gick för fort. IT, som digitalisering kallades då, var en förkortning för informationstyranni, hävdade Horatius. Minutpartiet, hans kortlivade parti, föreslog allmänt slopande av sekundvisare.  Arrius ärende var också hastigheter, fast specifikt i politiken. ”Tyvärr har vi en politisk debatt som allt för ofta präglas av populistisk retorik och kortsiktiga utspel som försvinner lika snabbt som de dök upp”, skrev han. Ett unikt svenskt sätt att bedriva politik på. Och önskade seriösa utredningar och förtroendevalda som vågar stå för en ståndpunkt, också över tid. ”Slow politics” kallade han det. Begreppet lät fånigt, men fångade kanske något?  Jag menar, förr kunde man som journalist använda begreppet testballong om när en politiker släppte ur sig en inte helt färdig idé för att undersöka reaktionerna. Nu är alla utspel testballonger och vad ska man kalla det? Barnkalas? Nu föreslår en dansk regering förbud mot koranbränningar och en timme senare står Magdalena Andersson framför journalister i Stockholm för att kräva omgående partiledarsamtal. Och den där korta timmen, den skryter medarbetare och anhängare om. Eller ta regeringens klimatutredare. På tre och en halv månad ska John Hassler ta fram principerna för en ny klimat­politik som ska ersätta den som svenska partier i strid och samförstånd, steg för steg, utformat under 25 års tid. Han ska göra det ensam och under omfattande opposition. Hur hållbart är det? ”För omkring 40 år sedan uppmärksammade internationell forskning vad den betraktade som ett unikt svenskt sätt att bedriva politik på. Svensk politik, sa man, präglades i hög grad av rationalitet, pragmatism och konsensus.” Så skrev statsvetaren Gissur Erlingsson i Dagens Samhälle för nio år sedan. Forskarna, refererade han, pekade på det 400 år gamla kommittéväsendet. Att företrädare för olika riksdagspartier och intressen satte sig ner med ett kompetent sekretariat för att i lugn och ro utreda omständigheterna kring ett aktuellt problem i samhället och tillsammans föreslå åtgärder. Det blev blocköverskridande förslag som granskades och kompletterades i ambitiösa remissrundor. Reformer som ofta visade sig hålla över tid, både i sak och i den politiska debatten. Det var alltså det unika sättet att bedriva politik. Var, i imperfekt.  För den där modellen är borta.  Redan 1998 konstaterade man i en ESO-rapport att de stora breda utredningarna ersatts av enskilda utredare – alltså en person med ett mindre sekretariat – till den grad att det där unika måste betraktas som en myt. Det fanns inte längre. Idag är de så kallade parlamentariska utredningarna få, de så kallade särskilda utredarna många","keyword":"torbjörn nilsson","google_title":"Torbjörn Nilsson om Ulf Kristerssons regering: Alla utspel testballonger","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/onX4zR\/","article_text":"Gängutredningar som blir offentliga riskerar att leda till hämndaktioner. Enligt justitieminister Gunnar Strömmer (M) kan det krävas begränsningar av offentlighetsprincipen för att stävja utvecklingen. ”Det vore ansvarslöst av oss att inte överväga förändringar”, säger han.  I september i fjol sköts en 58-årig kvinna till döds i sitt hem i Uppsala. Hon var mamma till gängtoppen Ismail Abdo – och dådet blev starten på en blodig intern konflikt inom det kriminella nätverket Foxtrot mellan Abdo och ledaren Rawa Majid. På torsdag väntas åklagaren väcka åtal i fallet. I samband med det blir förundersökningen tillgänglig för allmänheten.  SvD har tidigare rapporterat, med hänvisning till poliskällor, att det finns en oro för att personerna som nämns i utredningen riskerar att hamna på en hämndlista. Enligt justitieminister Gunnar Strömmer (M) har det blivit vanligare att gängen använder offentliga handlingar från myndigheter.  – Jag kan bara konstatera att jag från flera håll hör att de kriminella nätverken blir allt mer systematiska i sitt sätt att kartlägga sina möjliga offer för hämndaktioner och annat, säger han till SvD. Risk att det blir värre Och situationen riskerar att förvärras det kommande året. I fjol skedde totalt 53 dödsskjutningar i Sverige – de flesta med kopplingar till gängkriget. Dessutom inträffade rekordmånga sprängdåd.  Samtidigt gjordes många polisiära framgångar och uppklarningsgraden är på uppgång.  Det kommer att leda till fler åtal – och fler offentliga förundersökningar.  – Det innebär påtagliga risker, och det vet jag att polisen och många delar av rättsväsendet är mycket medvetna om, säger Gunnar Strömmer.  Han lyfter fram att Tidöpartierna infört och föreslagit en rad åtgärder för att bemöta den nya verkligheten. Bland annat pekar han på förslaget om att tillåta anonyma vittnen och att polisen har fått utökade möjligheter att använda sig av hemliga tvångsmedel.  Tar inte lätt på ändringar av offentlighetsprincipen Utöver det undersöker man behovet av stärkt sekretess för vittnen och vittnesuppgifter i förundersökningar.  ”Det kan exempelvis handla om uppgifter kopplade till gängrelaterad brottslighet där ett vittne riskerar att utsättas för hot eller påtryckningar om det blir känt vad han eller hon har berättat i polisförhör”, står det i en utredning.  Strömmer medger att det finns svårigheter med att begränsa offentlighetsprincipen.  – Den här ekvationen rymmer konkurrerande integritetsintressen. Å ena sidan integriteten för exempelvis brottsmisstänkta, å andra sidan de enorma integritetsförluster som brottsoffer drabbas av. Den konflikten mellan olika intressen gör att vi måste vara beredda att ompröva balansen, säger han.  Att gå in och peta i offentlighetsprincipen och reglerna för sekretess är dock inget regeringen tar lätt på, enligt Strömmer. Han betonar vikten av insyn i statliga och kommunala verksamheter samt tillgänglighet till allmänna handlingar.  Men det kan ändå bli nödvändigt med förändringar.  – Det finns alltid ett handlingsutrymme för exakt hur man ska utforma systemet och att de kriminella nätverken utnyttjar vår öppenhet på ett så väldigt cyniskt sätt med brutala konsekvenser för enskilda gör att det vore ansvarslöst av oss att inte överväga förändringar. Men det är klart att vi över tid har ett intresse av att värna öppenhet och transparens i systemet, säger han.","keyword":"gunnar strömmer","google_title":"Gunnar Strömmer: Risk för våldsdåd när utredningar blir offentliga","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/q12A8L\/","article_text":"Erfarenheten av rasism finns som en underton när Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez möts i musiken och berättelserna. Två drottningar intar scenen vid turnépremiären i Östersund. Erfarenheten av rasism finns som en underton när Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez möts i musiken och berättelserna. Två drottningar intar scenen vid turnépremiären i Östersund. Erfarenheten av rasism finns som en underton när Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez möts i musiken och berättelserna. Två drottningar intar scenen vid turnépremiären i Östersund. Det börjar lite trevande. En efter en släntrar artisterna Salamanca Taikon Gonzalez, Sofia Jannok och flamencogitarristen Robert Svärd in. Samtalet känns till en början sökt, men allt det försvinner när de båda artisterna går in i musiken. ”Nomad” rör sig i gränslandet mellan teater och musik, kollektiva berättelser och personliga erfarenheter. Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez är framför allt två människor som berättar sina släkters historia och därigenom om samisk och romsk kultur. Om kartor som ritas om och gränser som stängs. Om att flytta med skidor 60 mil när valet är att slakta renhjorden. Stängda gränser ekar också i Salamanca Taikon Gonzalez släkt som splittras när Sveriges gränser stängs för romer. Växelspelet mellan milda franska vintrar och svenska marknadssomrar byts mot åretruntboende i Sverige och iskalla tält. Tre generationer efter släktens första fasta bostad på Hisingen utsätts hon och hennes son för hotfull rasism av en granne.  Erfarenheterna av rasism finns som en dov underliggande ton när lagar bestämmer vilka liv som är möjliga att leva. Men också som glåpord och råd från de äldre: ”Far inte till Stockholm och jojka”. Men framför allt ligger fokus på stoltheten och glädjen i den egna kulturen. Kalvmärkning med kusinerna eller långa somrar i husvagn. Om att dansa flamenco på en medhavd masonitskiva så att det ekar över hela campingen. Om att möta andra urfolk. Om att för några dagar vara i majoritet när tiotusentals romer samlas i en liten fransk stad. Bitar av barndomar och vuxenliv berättas med detaljskärpa och det är i detaljerna berättelserna får liv. Som Sofia Jannoks mormorsmors jojk som finns nedskriven i ett arkiv, men saknar halvtoner för att bli hel. Berättelserna bor också till väldigt stor del i musiken som vävs in i ett teatralt berättande. Sofia Jannok framför sin ”Sweetgrass, madness” liggande i scenens imaginära gräs, dansar på liten yta med låg tyngdpunkt som i den lavvù (en kåta) hon sedan sjunger om: ”En lávvu är uppbyggd så här \/ Av tre starka stänger \/ En syrra, en brorsa \/ Och så bästa vännen”. Salamanca Taikon Gonzalez släkthistoria är fylld av musik, delvis som nödvändighet för försörjning. Hennes röst är som att röra vid sammet, mjukt mörk, men också med det motstånd tyget bjuder. Robert Svärds melodiska gitarr och rytmer bäddar för musikaliskt samarbete. Även i det musikaliska mötet finns ibland finnas något trevande, men här är självklarheten i att nå fram så mycket större.  Med ljusets hjälp växlar den blyertsgrå scenografin färg, blir varmt gul och lila. Kostymen är anslående: Sofia Jannok i grön dress med vida byxor och silverskor. På jackans rygg den samiska flaggan inramad av silverblänk. Salamanca Taikon Gonzalez i elegant ljuslila klänning med en pälsbrämad kappa i ännu ljusare lila. Men det är ingenting mot slutscenens storslagna kostymer: Det är två drottningar som står på scenen.  Det börjar lite trevande. En efter en släntrar artisterna Salamanca Taikon Gonzalez, Sofia Jannok och flamencogitarristen Robert Svärd in","keyword":"salamanca taikon gonzalez","google_title":"Recension: Sofia Jannok och Salamanca Taikon Gonzalez möts i Nomad","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/gEbjA9\/","article_text":"En massiv utbyggnad av kriminalvården i Nederländerna förbyttes till penningslukande överkapacitet och övergivna fängelser. ”Sverige riskerar att gå samma väg”, säger kriminologen och juridikprofessorn André Klip. BONN Svenska Kriminalvården går upp i stabsläge och tvingas dubbelbelägga celler när platsbristen blir allt mer akut -  samtidigt som Tidöpartierna skärper kriminalpolitiken. Samtidigt planeras för en ökning av antalet platser i häkten och anstalter från 9 000 till 27 000 inom en tioårsperiod. Det innebär att Sveriges fångtal därmed går från att vara bland de lägre i Europa till att vara ett av de högsta, enligt kriminologer vid Stockholms universitet. Expansionen uppskattas kosta kring 9,5 miljarder kronor om året. Frågan är om det riskerar att bli en tung belastning i framtiden?  – Vi har varit där och vi vet hur lätt det är att man tar i för mycket, säger André Klip vid universitetet i Maastricht i Nederländerna. Han är expert på internationell straffrätt. En första utbyggnadsfas inleddes i Nederländerna på 1980-talet och ytterligare en ökning kom 20 år senare. Men sedan skiftade politiken. Elektroniska fotbojor och samhällsarbete blev allt vanligare – medan hårda fängelsestraff huvudsakligen utdömdes vid grova våldsbrott och organiserad brottslighet. Kapaciteten har nu skurits ned till en fjärdedel.   André Klip har förståelse för att trycket på svenska politiker nu är massivt. – Folk kräver svar när bomber exploderar i deras omgivning, säger han. Då gäller det få bort kriminella från gatorna. – Men problemet är att politiker, främst högerpolitiker, som kräver hårdare straff och fler fängelser, ofta inte tänker på vad som händer när de intagna kommer tillbaka till samhället igen. Snabb påföljd för unga efter brott I Nederländerna ses framför allt risken för återfall i brott som ett skäl till att undvika att döma till fängelse. Däremot ska grova brott ge fängelsestraff som är långa nog att möjliggöra rehabilitering och yrkesutbildning, något som försvåras av korta straff på bara några månader. Peter van der Laan vid Netherlands Institute for the Study Crime and Law Enforcement anser att det behövs minst sex månader för att arbeta meningsfullt med interner, enligt en intervju i U.S News. En annan grundbult i det nederländska systemet är att straff ska utdömas och verkställas i direkt anslutning till begångna brott. Det gäller framför allt för ungdomar som är på glid.  – Brott ska ge en omedelbar påföljd, betonade åklagare Monique Hogenboom i ett SvD-reportage här om året.   Hon arbetade då vid en så kallad ZSM-grupp där åklagare arbetar i skift med polis, socialtjänst och frivilligorganisationer –  14 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. ZSM är förkortningen för ”Zo Snel Mogelijk”, så snabbt som möjligt. En rättsprocess där allt från ringa stöld till gängslagsmål, inbrott, narkotikabrott, misshandel och våld i nära relationer utreds – och beslut ofta kan fällas inom loppet av timmar. Resultatet av det nederländska politikskiftet kan i dag beskådas runt om i landet.  Fängelser blir turistattraktioner – Prison Escape I Haarlem, två mil väster om Amsterdam, har det tidigare fängelset De Koepel förvandlats till ett kulturcentrum och en hubb för startupföretag. Fängelset som togs i drift 1901 och hade 240 celler stängdes 2016 på grund av det minskande antalet interner och höga kostnader. I det numera nedlagda Boschpoort-fängelset i Breda, söder om Rotterdam, köar i dag äventyrslystna turister för att delta i utbrytningsspelet Prison Escape där man blir inlåst och har tre timmar på att bryta sig ut. Cirka 80 skådespelare agerar fängelsevakter och medfångar","keyword":"kriminalvården stabsläge","google_title":"Kriminalvården i stabsläge och tomma fängelser i Nederländerna","newsroom":"SVD"}
{"article_id":"https:\/\/www.svd.se\/a\/76raw8\/","article_text":"Det är gränsande till självmordsbeteende att västliga politiker kan överväga en politik som kan leda till att Ryssland ges möjligheter att vinna över Ukraina, skriver Karlis Neretnieks, generalmajor och tidigare rektor för Försvarshögskolan samt ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien. De senaste veckorna har det pågått en diskussion om att Ryssland eventuellt skulle kunna vinna sitt angreppskrig mot Ukraina. ISW (Institute for the Study of War) har försökt klargöra för västliga beslutsfattare vilka följderna skulle bli. (”The high price of loosing Ukraine”, 14\/12)  Slutsatsen är övertydlig; det är obegripligt, gränsande till självmordsbeteende, att västliga politiker kan överväga, eller av partitaktiska skäl hamna i, en politik som skulle kunna leda till att Ryssland ges ens hypotetiska möjligheter att lyckas med sitt anfall mot Ukraina. För det första: Ur rysk synvinkel, både hos den politiska eliten och hos stora delar av befolkningen, skulle ett vunnet krig sannolikt stärka uppfattningen att militärt våld fungerar som ett medel för att ta tillbaka landområden som man anser sig orättvist ha förlorat. Krig är därmed ett berättigat och användbart instrument för att återställa Rysslands rättmätiga gränser: Sovjetunionens, Tsarrysslands eller något annat, beroende på den för ögonblicket styrande regimens tolkning.  Detta skulle innebära skrämmande perspektiv för Estland, Lettland, Litauen, Belarus och Moldavien, men också för länder som Georgien och Armenien i Kaukasus. Även Finland skulle ha goda skäl att överväga hur långt Rysslands ambitioner kan tänkas sträcka sig. Länderna i Centralasien skulle hamna i ett besvärligt dilemma i valet mellan att eventuellt försöka hantera ryska imperieambitioner på egen hand eller närma sig Kina. Den i ganska breda kretsar i Ryssland rådande uppfattningen att väst är degenererat och styrs av konflikträdda politiker, vilka inte kommer stå upp mot Ryssland, kommer att befästas. Sammantaget: Risken för en än mer aggressiv rysk utrikes- och säkerhetspolitik, där militära maktmedel är en avgörande komponent, kommer att öka. För det andra: Ett ockuperat Ukraina kommer leda till att rysk militär potential kommer att öka rejält. Att få tillgång till ytterligare cirka 35 miljoner människor (invånare i Ukraina 2024) innebär potentiellt cirka två miljoner fler ”ryska” soldater. Med brutala medel kommer många ukrainare tvingas slåss för Ryssland i ett framtida krig. Ukraina är relativt industrialiserat, kompetensen att producera krigsmateriel – flygmotorer, flygplan, robotar, drönare och ammunition – är tämligen hög. Det är verklighetsfrämmande att tro att produktionen skulle upphöra på grund av strejker eller sabotage. Det är bara fromma förhoppningar av sådana som inte själva riskerar, eller har upplevt, hänsynslös repression.  Under andra världskriget fortsatte industrin i ockuperade länder att producera sådana produkter som Nazityskland behövde. Människorna behövde en utkomst av något slag. Andra tvingades arbeta under hot, riktade mot dem själva eller deras familjer. Det kommer inte vara annorlunda här. I händelse av en ockupation kommer fabrikerna övergå till att producera materiel för den ryska krigsmakten. Att säkerställa att Ukraina inte förlorar kriget är en mycket billig investering jämfört med de risker och kostnader som ett uteblivet stöd skulle leda till. För det tredje: I det fall Ukraina skulle inkorporeras i Ryssland kommer det ryska behovet av att ha en stark gard i söder att försvinna vid ett angrepp mot exempelvis Baltikum och\/eller Finland. Mer resurser kommer att kunna avdelas i den riktning man väljer att agera. Nato kommer behöva höja garden i de flesta riktningar: Svarta havsområdet, Östersjön, Baltikum, Nordkalotten, Östeuropa generellt, Sverige och Finland","keyword":"karlis neretnieks","google_title":"Karlis Neretnieks: Väst får inte ge upp Ukraina","newsroom":"SVD"}