Datasets:

Schweinhund

/

rattsfall_v_1

like 0

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 3215-16, FT 3216-16

Malin Sofie Berggren

Finnair Oyj

1. Finnair Oyj ska till Malin Berggren betala 600 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 26 februari 2016 till dess betalning sker. 2. Finnair Oyj ska till Fredrik Viklund betala 600 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 26 februari 2016 till dess betalning sker. 3. Finnair Oyj ska ersätta Malin Berggrens rättegångskostnad med 2 553 kr 75 öre, varav 1 653 kr 75 öre avser ombudsarvode. 4. Finnair Oyj ska ersätta Fredrik Viklunds rättegångskostnad med 2 553 kr 75 öre, varav 1 653 kr 75 öre avser ombudsarvode.

Malin Berggren och Fredrik Viklund har yrkat och åberopat omständigheter till stöd för sin talan enligt bilaga 1 med den justeringen att räntan ska beräknas från den 26 februari 2016 när fordran förföll till betalning, dvs. 30 dagar från det att kravbrev skickades. Finnair Oyj har medgett Malin Berggrens och Fredrik Viklunds talan avseende kapitalbelopp, men motsatt sig att yrkad ränta ska utgå. Finnair Oyj har motsatt sig yrkandet om rättegångskostnader. Som grund för bestridandet av ränteyrkandet har Finnair Oyj anfört att kravbrevet mottagits den 2 februari 2016 och att ränta ska utgå från den 2 mars.

Malin Berggren och Fredrik Viklund har yrkat och åberopat omständigheter till stöd för sin talan enligt bilaga 1 med den justeringen att räntan ska beräknas från den 26 februari 2016 när fordran förföll till betalning, dvs. 30 dagar från det att kravbrev skickades. Finnair Oyj har medgett Malin Berggrens och Fredrik Viklunds talan avseende kapitalbelopp, men motsatt sig att yrkad ränta ska utgå. Finnair Oyj har motsatt sig yrkandet om rättegångskostnader. Som grund för bestridandet av ränteyrkandet har Finnair Oyj anfört att kravbrevet mottagits den 2 februari 2016 och att ränta ska utgå från den 2 mars.

Parterna har getts möjlighet att slutföra sin talan. Tingsrätten har därefter, med stöd av 42 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, avgjort målet utan huvudförhandling. Domen grundar sig på alla handlingar som har getts in (se 17 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken).

Finnair Oyj har medgett det yrkade kapitalbeloppet. Det ska därför bifallas. Tvisten i målet rör dels från vilken dag ränta ska utgå, dels Malin Berggrens och Fredrik Viklunds rätt till ersättning för rättegångskostnader. /n/nFrågan om ränta /n /nAv 2 § räntelagen (1975:635), som gäller i den mån annat inte är avtalat mellan parterna, följer att ränta på fordran utgår först efter att fordringen är förfallen till betalning. Av 4 § räntelagen ska ränta betalas på förfallen fordran, för vilken betalningstiden försittes, från den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären avsänt en räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av ett bestämt belopp med angivande av att underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan räkningen eller kravet kommit honom till handa. Ränta börjar alltså inte att löpa omedelbart utan gäldenären har en frist på trettio dagar från att borgenären avsänt räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning. /n /nFinnair Oyj har vidgått att de fått del av kravbrevet den 2 februari 2016, dvs. innan fristen löpt ut. Ränta ska därför utgå i enlighet med vad kärandena yrkat från den 26 februari 2016, dvs. 30 dagar efter att kravbrev avsänts. /n /nFrågan om rättegångskostnader /n /nVid denna utgång i målet ska Finnair Oyj ersätta kärandenas rättegångskostnader i den mån yrkandet om ersättning för dessa kostnader är i överensstämmelse med lag och är skäligt. /n /nVad avser yrkandet om rättegångskostnader har Malin Berggren och Fredrik Viklund yrkat ersättning för två stycken ansökningsavgifter á 900 kr och rättslig rådgivning en timma vardera uppgående till totalt 2 553 kr 75 öre inkl. mervärdesskatt (1 323 kr plus mervärdesskatt om 330 kr 75 öre = 2 553 kr 75 öre). Finnair Oyj har medgett att endast betala en ansökningsavgift om 900 kr och en timmes rättslig rådgivning om ett belopp om 1 653,75 kr inklusive mervärdesskatt eftersom sådan ersättning ska utges per mål och inte för vardera kärande. /n /nAv förordning (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna följer att ansökningsavgift ska tas ut med 900 kr när någon inleder tvistemål där 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken ska tillämpas. Av i målet inlämnade stämningsansökan framgår att två olika flygpassagerare, Malin Berggren som Fredrik Viklund, har begärt ersättning med 600 euro vardera i enlighet med artikel 5 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004. Det är alltså fråga om två mål som stödjer sig på samma rättsliga grund, även om käromålen har framställts i en stämningsansökan. Förutsättningar har därför funnits att, som tingsrätten gjort, dels att registrera två stycken mål och ta ut två stycken ansökningsavgifter, dels att med stöd av 14 kap 2 § rättegångsbalken kumulera målen. Aktbilagering har därefter skett i mål FT 3215-16. /n /nAtt två mål med olika kärande kumuleras innebär inte att dess karaktär som käromål upphör, utan endast att målen ska handläggas i en rättegång. För båda målen har därför gällt att ersättning för rättegångskostnad inte får avse annat än kostnad för rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle för varje instans och med ett belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. För båda målen har också gällt att ersättning för rättegångskostnad även får avse ansökningsavgiften om 900 kr. /n /nI förevarande fall har Malin Berggren som Fredrik Viklund företrätts av samma ombud. Som utgångspunkt har kärandena haft rätt att i båda målen begära ersättning för en timmes rådgivning under förutsättning att sådan rådgivning har skett. Tingsrätten ifrågasätter inte att det i båda målen faktiskt har förekommit en sådan kostnad. Vad Malin Berggren som Fredrik Viklund har begärt i ersättning är därför i överenstämmelse med lag och skäligt./n

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 1659-16

Morgan Olof Wilhelm Andersson

NextJet Sverige AB

1. NextJet Sverige AB ska till Morgan Andersson betala 250 euro samt ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 mars 2016 till dess betalning sker. 2. NextJet Sverige AB ska ersätta Morgan Anderssons rättegångskostnad med 2 554 kr varav 1 654 kr avser ombudsarvode inklusive moms.

Morgan Andersson skulle den 11 januari 2016 flyga från Stockholm via Kramfors till Vilhelmina med NextJet Sverige AB (nedan ”NextJet”). Flyget från Kramfors till Vilhelmina blev inställt. Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar m.m. (”Förordningen”) är tillämplig då NextJet är en EU Carrier. Parterna är överens om att inga extraordinära omständigheter har förelegat och Morgan Andersson är därmed berättigad till 250 euro enligt artikel 5 och 7 i Förordningen. Morgan Andersson anlitade TRS Travelright Services AB (nedan ”TRS”) för att TRS skulle å hans vägnar begära kompensation från NextJet och presenterade, genom TRS, en fullmakt till NextJet. TRS framställde å Morgan Anderssons vägnar ett kravbrev till NextJet. NextJet kontaktade då Morgan Andersson för att utröna huruvida denne avsåg att själv begära kompensation eller om han önskade att TRS skulle föra hans talan. NextJet uppgav att om Morgan Andersson önskade ha direkt kontakt med NextJet måste han avsluta sitt avtal med TRS. Om Morgan Andersson däremot valde att fortsätta anlita TRS att föra hans talan skulle han fylla i en fullmakt som NextJet skickade till honom. All kommunikation därefter skulle ske mellan NextJet och TRS. Den av NextJet presenterade fullmakten innehöll bland annat följande skrivning: ”Genom denna fullmakt intygas att den rätt till kompensation som jag som passagerare har enligt EU-förordning ((EC) 261/2004) formellt förs över till Travelright och att NextJet Sverige AB med befriande verkan gentemot passageraren kan handlägga samt i förekommande fall utbetala den kompensation jag, Morgan Andersson har rätt till enligt Förordningen till Travelright. Efter utbetalning av kompensation enligt EUförordningen intygar jag, Morgan Andersson även att inga ytterligare krav på kompensation med anledning av det inträffande i enlighet med (EC) 261/2004 kommer att riktas av mig Morgan Andersson gentemot NextJet Sverige AB.” Morgan Andersson svarade NextJet att han i brist på tid lät TRS föra sin talan samt ifrågasatte varför NextJet behövde en fullmakt från honom. Morgan Andersson undertecknade inte fullmakten som NextJet hade presenterat. Då ingen kompensation enligt Förordningen utbetalades lämnade TRS in en stämningsansökan till tingsrätten.

Morgan Andersson Morgan Andersson har yrkat att tingsrätten ska förplikta NextJet att till honom betala 250 euro jämte ränta på beloppet enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 15 februari 2016 till dess full betalning sker. Morgan Andersson har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 15 900 kr varav 900 kr avser ansökningsavgift och 15 000 kr avser ombudsarvode. Morgan Andersson har bestridit NextJets yrkande om rättegångskostnader. NextJet NextJet har medgett yrkandet om 250 euro samt vitsordat omräkning enligt valutakurs den dag dom eller beslut meddelas av rätten. NextJet har bestridit yrkandet om ränta. NextJet har bestridit yrkandet om rättegångskostnader. NextJet har för egen del yrkat ersättning för rättegångskostnader med 14 883,75 kr avseende ombudsarvode. Morgan Andersson NextJet vitsordade ersättningsskyldighet men vägrade betala ut ersättningen trots att en giltig fullmakt hade överlämnats till NextJet. Ett kravbrev (samt därefter flera påminnelser) om betalning hade skickats av TRS å Morgan Anderssons vägnar den 15 januari 2016. I detta skede hade inga krav på ombudskostnader framställts. NextJet hade inga specifika invändningar mot presenterad fullmakt. Dock krävde NextJet att dess egna dokument skulle påskrivas för att utbetalning skulle ske. Även om titeln på dokumentet är fullmakt förefaller innebörden inte vara en fullmakt utan snarare ett förlikningsavtal där även fordran överlåtits från Morgan Andersson till TRS. Det kan inte krävas av käranden att denne ska överlåta en fordran för att kompensation ska utbetalas. TRS tar inte över fordringar utan driver, som ombud, kravet å kärandenas räkning. Därför kan TRS inte be sin huvudman att skriva på ett sådant dokument. NextJet kan inte villkora schablonersättningen enligt Förordningen med att inga ytterligare krav får tillkomma. Det skulle frånta käranden sin rätt till ersättning för andra ersättningsmoment enligt Förordningen, såsom ersättning för hotell, utlägg för mat osv. Eftersom Morgan Andersson inte ville träffa denna förlikning, samt att fordran inte skulle överlåtas var han tvungen att ansöka om stämning vid tingsrätten. Han kunde inte heller vända sig till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) eftersom ARN inte kan utfärda någon exekutionstitel. Det var heller inget alternativ att överlämna ärendet till Kronofogden eftersom NextJet hade ställt ytterligare krav för att betala ut ersättning. Rättegångskostnader I målet har det främst varit fråga om rättegångskostnadernas fördelning samt fråga om fullmakt. Den argumentationen kan inte anses vara onödig. Då kapitalbeloppet vitsordades redan innan stämningsansökan lämnades in har NextJet påkallat onödig rättegång (18 kap 3 § och 18 kap 6 § rättegångsbalken) genom att ställa ytterligare krav för utbetalning. Detta berättigar käranden till fulla rättegångskostnader trots att målet handläggs som ett förenklat tvistemål. NextJet, som är ett flygbolag, har inte rätt till ersättning för rättegångskostnader i ett förenklat tvistemål. Frågan rör flygbolagets kärnområde vilket gör att flygbolaget inte ens är berättigat till ersättning motsvarande en timmes rättslig rådgivning. Även om flygbolaget skulle ställa ombud för sig måste flygbolaget själv stå för den kostnaden. NextJet Morgan Andersson inkom med begäran om kompensation för den inställda flygningen samtidigt som TRS gjorde detsamma å hans vägnar. Därför bad NextJet Morgan Andersson, samt vid flera tillfällen TRS, att inkomma med en av NextJet framtagen underskriven fullmakt innan ärendet kunde påbörjas. Trots dessa uppmaningar valde TRS att istället väcka talan vid tingsrätten. Stämningsansökan har lämnats in i onödan vilket orsakat både rättsväsendet och svaranden kostnader. Samtliga passagerare på flyget erhöll ett meddelande från NextJet den 20 januari 2016 med information om att de skulle kompenseras med 250 euro för det inställda flyget om de återkom med sina bankuppgifter. Morgan Andersson hade fått samma meddelande om han valt att föra sin talan själv och inte via tredje part. Talan hade således inte behövt föras då kompensation hade betalats ut om Morgan Andersson hade begärt det själv, alternativt – när denne självmant valde att låta sig företrädas av tredjepart – inkommit med en fullmakt i enlighet med NextJets begäran. Då Förordningen stipulerar att passageraren kan rikta krav på kompensation vid inställd eller försenad flygning och det inte finns någon preskriptionsfrist i Förordningen för talan från passageraren måste ett flygbolag försäkra sig om att handläggning och utbetalning av kompensation till annan part än passagerare sker med befriande verkan för flygbolaget och att inga ytterligare krav kan inkomma från passagerare. På samma grund måste ett flygbolag, även om kompensation betalas ut av flygbolaget direkt till passageraren, efter överenskommelse med ett tredjepartsombud försäkra sig om att utbetalning av kompensation till passageraren sker med befriande verkan för flygbolaget och att inga ytterligare krav kan inkomma. Av ovan angivna skäl föreskriver NextJet att tredjepart som inkommer med talan å passagerares vägnar undertecknar en av NextJet framtagen fullmakt varigenom passageraren formellt för över sin talerätt på tredjepart. Rättegångskostnader 18 kap 6 § RB är inte tillämpligt då NextJet varken uteblivit från rätten eller underlåtit att iaktta ett föreläggande. 18 kap 3 § RB ska tillämpas för att NextJet ska få ersättning för fulla rättegångskostnader. Morgan Andersson valde utan anledning att anlita ett ombud innan NextJet hade beretts en möjlighet att handlägga frågan om kompensation. Kostnader för båda parter hade kunnat undvikas om Morgan Andersson först inkommit med begäran om kompensation och gett NextJet en möjlighet att handlägga frågan om kompensation, eller om han vänt sig till ARN. Morgan Andersson hade även kunnat undvika ytterligare kostnader för båda parter genom att inte invända mot den av NextJet begärda fullmakten. NextJet har sammanfattningsvis inte orsakat Morgan Andersson onödiga rättegångskostnader. Tvärtom har Morgan Andersson orsakat båda parter onödiga kostnader. Han har inlett ett rättsligt förfarande och ingivit stämningsansökan i onödan. Morgan Anderssons ombud har varit den part som inte har velat att Morgan Andersson undertecknar NextJets fullmakt. Tingsrätten bör därför besluta att TRS ska ersätta NextJet för dess rättegångskostnader samt själv stå för sina egna ombudskostnader.

Parterna har getts möjlighet att slutföra sin talan. Tingsrätten har därefter, med stöd av 42 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, avgjort målet utan huvudförhandling. Domen grundar sig därmed på alla handlingar som parterna gett in (se 17 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken).

NextJet har medgett att betala 250 euro till Morgan Andersson. Det yrkade kapitalbeloppet ska såsom medgivet bifallas. Ränta Morgan Andersson har yrkat ränta på kapitalbeloppet från den 15 februari 2016 till dess betalning sker. Enligt 4 § första stycket räntelagen ska ränta betalas på förfallen fordran från den dag som infaller 30 dagar efter det att borgenären framställt krav på betalning av ett bestämt belopp med angivande av att underlåtenhet att betala medför skyldighet att betala ränta. Gäldenären är inte skyldig att betala ränta för tiden innan denne får kravet. Av fjärde stycket i samma paragraf följer att ränta på förfallen fordran i vart fall ska betalas från dagen för delgivning av stämning i mål om utgivande av betalning. Ränta beräknas enligt 6 § samma lag. Morgan Andersson har i ansökan om stämning uppgett att kravbrev har avsänts till NextJet per den 15 januari 2016. Uppgiften som sådan har inte ifrågasatts av NextJet. Bolaget har däremot bestritt ränteyrkandet – såsom tingsrätten har uppfattat det – på den grunden att NextJet hade betalat Morgan Andersson vid första anmodan om denne hade accepterat den av NextJet presenterade fullmakten. Morgan Andersson har inte lämnat in något kravbrev i målet. Det finns inte heller någon uppgift i de andra ingivna handlingarna om att det i samband med att kravet framställdes begärdes ränta vid det fall betalning inte skedde. Ränta på beloppet ska därför utgå från dagen för delgivning av stämningen, dvs. den 9 mars 2016. Rättegångskostnader Hur ansvaret för rättegångskostnaderna fördelas beror på utgången i målet. Enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken ska förlorande part ersätta vinnande part för dess rättegångskostnad. Morgan Andersson är vinnande part i målet, med undantag för räntan som utgår först tre veckor efter det yrkade datumet, och NextJet ska ersätta hans rättegångskostnader. I 18 kap. 3 § rättegångsbalken stadgas bland annat att om vinnande parten har inlett rättegång, utan att motparten gett anledning därtill, eller om den vinnande parten annars uppsåtligen eller genom försummelse har föranlett onödig rättegång, ska han ersätta motparten hans rättegångskostnad eller, om omständigheterna föranleder det, att vardera parten bär sin kostnad. NextJet har medgett betalningsskyldighet av 250 euro men underlåtit att erlägga beloppet, villkorat utbetalningen samt bestridit yrkande om ränta. Tingsrätten anser därför inte att Morgan Andersson föranlett onödig rättegång. Målet har handlagts enligt reglerna i 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken, vilket innebär att rätten till ersättning för rättegångskostnad är begränsad. Enligt 18 kap. 8 a § samma balk får, såvitt nu är av intresse, ersättning inte avse annat än kostnaden för rättslig rådgivning under en timme med ett belopp som högst motsvarar den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen under en timme, för närvarande 1 654 kr inklusive mervärdesskatt, och ansökningsavgiften i tingsrätten, 900 kr, dvs. sammanlagt 2 554 kr. Om en part har handlat så att 18 kap. 6 § rättegångsbalken är tillämplig (vårdslös processföring) får ersättningen till motparten dock avse dennes samtliga kostnader enligt 18 kap. 8 §. Tingsrätten finner att det under målets gång vid tingsrätten inte har framkommit några omständigheter som föranleder att man skulle frångå 18 kap 8 a § rättegångsbalken. Därmed finns det inte heller skäl att pröva huruvida TRS agerat på det sätt som avses i 18 kap 7 § rättegångsbalken.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 1712-14

Trued Holmquist

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Norwegian Air Shuttle ASA ska till Trued Holmquist betala 600 euro jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 april 2014 till dess betalning sker. 2. Norwegian Air Shuttle ASA ska till Charlotta Holmquist betala 600 euro jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 april 2014 till dess betalning sker. 3. Norwegian Air Shuttle ASA ska till Tyra Holmquist betala 600 euro jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 april 2014 till dess betalning sker. 4. Norwegian Air Shuttle ASA ska till Vidar Holmquist betala 600 euro jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 april 2014 till dess betalning sker. 5. Tingsrätten fastställer Eric Foconis vittnesersättning till 9 600 kr. Vittnesersättningen ska utgå från Trued Holmquist, Charlotta Holmquist, Tyra Holmquist och Vidar Holmquist i den mån annat inte anges under punkten 6. Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Trued Holmquists, Charlotta Holmquists, Tyra Holmquists och Vidar Holmquists rättegångskostnad med 5 645 kr, varav 1 276 kr avser ombudsarvode, 3 600 kr avser vittnesersättning till Eric Foconi, 450 kr avser ansökningsavgift och 319 kr avser mervärdesskatt på ombudsarvodet.

-

Trued Holmquist, Charlotta Holmquist, Tyra Holmquist och Vidar Holmquist har yrkat enligt domslutet, med undantag för ersättningen till Eric Foconi (se nedan), och åberopat följande omständigheter till stöd för sin talan. Norwegian Air Shuttle ASA har sålt en flygresa till dem från Stockholm Arlanda till Bangkok Thailand. Flighten blev försenad med mer än tre timmar. Då Norwegian Air Shuttle ASA är ett EGlufttrafikföretag och flighten påbörjades inom Europeiska unionen är Europaparlamentets och Rådets förordning nr. 261/2004 tillämplig. Några extraordinära omständigheter har inte förelegat och Norwegian Air Shuttle ASA har i vart fall inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen. Norwegian Air Shuttle ASA har tidigare bestritt käromålet. Huvudförhandling i målet är utsatt till den 12 februari 2015. Norwegian Air Shuttle ASA har nu inkommit med en skrift där bolaget har medgett Trued Holmquists, Charlotta Holmquists, Tyra Holmquists och Vidar Holmquists talan, även om bolaget fortfarande motsätter sig käromålet i sak. Trued Holmquist, Charlotta Holmquist, Tyra Holmquist och Vidar Holmquist har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Den partssakkunnige Eric Foconi har framställt yrkande avseende sina kostnader för diverse förberedelser inför huvudförhandlingen i målet. Trued Holmquist, Charlotta Holmquist, Tyra Holmquist och Vidar Holmquist har inte haft någon erinran mot begärt belopp och de har yrkat att Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta dem för dessa kostnader. Norwegian Air Shuttle ASA har motsatt sig att bolaget ska utge ersättning för Eric Foconis kostnader, men har i övrigt medgett Trued Holmquists, Charlotta Holmquists, Tyra Holmquists och Vidar Holmquists anspråk på rättegångskostnader. Trued Holmquist, Charlotta Holmquist, Tyra Holmquist och Vidar Holmquist har i huvudsak anfört följande avseende Eric Foconis yrkande. Eric Foconi är en partssakkunnig. Kostnader för partssakkunniga är ersättningsgilla inom ramen för det som gäller om vittnesbevisning. Eric Foconis kostnader avser det arbete som han har lagt ned på att förbereda sig inför huvudförhandlingen; nämligen bestående av genomgång av handlingar i målet, erforderliga efterforskningar, upprättande av sakkunigutlåtande samt av kontakter med kärandenas ombud. Norwegian Air Shuttle ASA har i huvudsak anfört följande avseende Eric Foconis yrkande. Målet är handlagt enligt reglerna i 1 kap. 3 d § rättegångsbalken. Den uppräkning som anges i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken är uttömmande och således begränsande. Kostnader för partssakkunnig finns inte upptagen som ersättningsgill rättegångskostnad. Däremot anges vittnesbevisning. I 36 kap. 24 § rättegångsbalken regleras ersättning för vittnen. Av lagrummet sista stycket följer att ersättning, som ska betalas av part, ska avse nödvändiga kostnader för resa, uppehälle och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt. Detta avser således kostnader som är hänförliga till vittnets inställelse inför rätten. Den typ av ersättning som Trued Holmquist, Charlotta Holmquist, Tyra Holmquist och Vidar Holmquist har begärt ligger inte inom ramen för vad som utgår för vittnesbevisning och ska därför inte ersättas i målet. Därmed ska inte heller Norwegian Air Shuttle ASA bära denna kostnad. Under alla förhållanden har kostnaden för Eric Foconi inte skäligen behövts för att tillvarata Trued Holmquists, Charlotta Holmquists, Tyra Holmquists och Vidar Holmquists rätt. Det begärda beloppet är därtill inte skäligt i sig.

-

Norwegian Air Shuttle ASA har medgett Trued Holmquists, Charlotta Holmquists, Tyra Holmquists och Vidar Holmquists talan. Den ska därför bifallas. Med denna utgång följer att Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Trued Holmquists, Charlotta Holmquists, Tyra Holmquists och Vidar Holmquists rättegångskostnader i den mån tingsrätten finner skäligt. Norwegian Air Shuttle ASA har medgett det yrkade beloppet avseende ombudsarvode, ansökningsavgift och mervärdesskatt, varför ersättning för dessa rättegångskostnader bör utgå. Tingsrätten gör följande bedömning avseende Eric Foconis yrkande. I mål där 1 kap. 3 d § rättegångsbalken tillämpas gäller de begränsningar som följer av 18 kap. 8 a § rättegångsbalken avseende vad ersättning för rättegångskostnader kan avse. Av detta lagrum framgår att ersättning för rättegångskostnad inte får avse annat än kostnad för rättslig rådgivning, ansökningsavgift eller tilläggsavgift, reskostnader för part, ställföreträdare eller ombud, vittnesbevisning och översättning av handlingar. Vissa undantag – som inte är aktuella i detta mål – anges i tredje stycket. Av fjärde stycket i ovan angivna lagrum följer vidare att ersättning endast ska lämnas i den utsträckning som kostnaden skäligen behövts för att ta tillvara partens rätt. Vittneskostnader i mål som handläggs enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken är ersättningsgilla på samma sätt som i andra tvistemål. Kostnader för partssakkunniga ska vidare hanteras inom ramen för reglerna om vittnesbevisning. En part har således rätt till ersättning för kostnader för partssakkunniga i den mån begärd ersättning utgör en ersättningsgill kostnad enligt 36 kap. 24 § rättegångsbalken (se bland annat Fitger med fler, Zeteo, Rättegångsbalken, oktober 2014, Kommentaren till 18 kap. 8 a § samt Kommentaren till 18 kap. 8 §). Av 36 kap. 24 § tredje stycket rättegångsbalken följer att ersättning som begärs av vittne, som åberopas av part, ska avse nödvändiga kostnader för resa, uppehälle och tidsspillan efter vad rätten anser skäligt. Därmed kan Trued Holmquist, Charlotta Holmquist, Tyra Holmquist och Vidar Holmquist tillerkännas ersättning för rättegångkostnad avseende vittnesbevisning för Eric Foconi. Detta förutsätter dock att den ersättning som Eric Foconi begär omfattas av vad som följer av 36 kap. 24 § rättegångsbalken och att yrkat belopp är skäligt. Vid fastställandet av vittnesersättningen är tingsrätten inte bunden av åberopande parts eventuella medgivande av vad vittnet har begärt. Däremot bör, vid ersättningens bestämmande, stort avseende fästas vid partens uppfattning i frågan (se Fitger med fler, Rättegångsbalken, oktober 2014, Kommentaren till 36 kap. 24 §). Tingsrätten anser att Norwegian Air Shuttle ASA gör en något restriktiv tolkning av 36 kap. 24 § rättegångsbalken angående vad som ska ersättas vittnen i dispostiva mål. Fitger med fler har nämligen bland annat framhållit att ersättningen till vittnen, åberopade av part, ofta fastställs till betydligt högre belopp än den ersättning som utgår av allmänna medel (se diskussion Zeteo, Rättegångsbalken, oktober 2014, Kommentaren till 36 kap. 24 § avseende skillnader mellan fallet att ersättning ska utges av part och det att ersättning ska utgå av allmänna medel). Det har av handlingarna framgått att Eric Foconis anspråk avser kostnader som har uppkommit när denne har förberett sig inför huvudförhandlingen. Kostnader som har varit nödvändiga för ett vittne ska kunna förbereda sig inför huvudförhandling bör som huvudregel, i denna typ av mål, utgå med stöd av 36 kap. 24 § rättegångsbalken. Mot bakgrund av att huvudförhandlingen är inplanerad till den 12 februari 2015, är det rimligt att vissa förberedande kostnader har uppstått för Eric Foconi. Eric Foconi har förvisso inte specificerat hur kostnaderna för hans förberedande arbete har fördelat sig på det arbete som vidtagits. Tingsrätten anser emellertid att uppgivet arbete i och för sig får anses vara sådana kostnader som är ersättningsgilla enligt 36 kap. 24 § rättegångsbalken. Mot denna bakgrund av vad som anförts ovan vad gäller rättens bundenheten till Trued Holmquists, Charlotta Holmquists, Tyra Holmquists och Vidar Holmquists inställning till Eric Foconis yrkande – och då kostnaderna får anses vara ersättningsgilla enligt 36 kap. 24 § rättegångsbalken – fastställs yrkat ersättningsbelopp åt Eric Foconi. Denna ersättning ska, som utgångspunkt och om tingsrätten inte förordnar annat, utgå från Trued Holmquist, Charlotta Holmquist, Tyra Holmquist och Vidar Holmquist. I den mån kostnaden är skälig kan tingsrätten dock förpliktiga Norwegian Air Shuttle ASA att stå för även denna rättegångskostnad. Avseende yrkandets skälighet anser tingsrätten att begärt belopp framstår som alltför högt. Eric Foconis ersättning avser förberedelser inför huvudförhandling. Att viss tid ännu återstår innan huvudförhandlingen ska äga rum samt att målet har handlagts enligt reglerna i 1 kap. 3 d § rättegångsbalken påverkar, enligt tingsrätten, bedömningen av vad som kan anses vara skälig ersättning. Förvisso har Eric Foconi varit tvungen att i viss mån gå igenom handlingarna i målet och att göra vissa efterforskningar. Samtidigt konstaterar tingsrätten att Eric Foconi, som har varit åberopad i egenskap av sakkunnig, bör ha viss förkunskap om vad han ska höras om. Därtill har ingivet sakkunnigutlåtandet varit av begränsad omfattning. Tingsrätten anser därför att skälig ersättning bör uppgå till motsvarande tre timmars arbete. Begärd timkostnad får däremot anses skälig. Denna del av vittneskostnaden ska därmed erläggas av Norwegian Air Shuttle ASA.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 2526-16, FT 2527-16

Dan MICHAEL Segenmark

Finnair OYJ

1.Finnair Oyj ska till Michael Segenmark betala 600 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 25 februari 2016 till dess betalning sker. 2. Finnair Oyj ska till Madelene Söderholm betala 600 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 25 februari 2016 till dess betalning sker. 3. Finnair Oyj ska ersätta Malin Berggrens rättegångskostnad med 2 553 kr 75 öre, varav 1 653 kr 75 öre avser ombudsarvode. 4. Finnair Oyj ska ersätta Fredrik Viklunds rättegångskostnad med 2 553 kr 75 öre, varav 1 653 kr 75 öre avser ombudsarvode.

-

Michael Segenmark och Madelene Söderholm har yrkat och åberopat omständigheter till stöd för sin talan enligt bilaga 1. Finnair Oyj har, som bolaget slutligen bestämt sin talan, medgett kärandenas talan men motsatt sig yrkandet om rättegångskostnader.

Parterna har getts möjlighet att slutföra sin talan. Tingsrätten har därefter, med stöd av 42 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, avgjort målet utan huvudförhandling. Domen grundar sig på alla handlingar som har getts in (se 17 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken).

Målet inleddes genom en ansökan om stämning. Efter att Finnair Oyj först medgett att betala hela kapitalbeloppet jämte ränta och Michael Segenmarks och Madelene Söderholms rättegångskostnader har Finnair Oyj återtagit sitt medgivande att betala rättegångskostnader. Finnair Oyj har alltjämt medgett det yrkade kapitalbeloppet jämte ränta. Kärandenas talan ska därför bifallas. Vid denna utgång i målet ska Finnair Oyj ersätta kärandenas rättegångskostnader i den mån yrkandet om ersättning för dessa kostnader är i överensstämmelse med lag och är skäligt. Vad avser yrkandet om rättegångskostnader har Michael Segenmark och Madelene Söderholm yrkat ersättning för två stycken ansökningsavgifter á 900 kr och rättslig rådgivning en timma vardera uppgående till totalt 2 553 kr 75 öre inkl. mervärdesskatt (1 323 kr plus mervärdesskatt om 330 kr 75 öre = 2 553 kr 75 öre). Finnair Oyj har medgett att endast betala en ansökningsavgift om 900 kr och en timmes rättslig rådgivning om ett belopp om 1 653,75 kr inklusive mervärdesskatt eftersom sådan ersättning ska utges per mål och inte för vardera kärande. Av förordning (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna följer att ansökningsavgift ska tas ut med 900 kr när någon inleder tvistemål där 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken ska tillämpas. Av i målet inlämnade stämningsansökan framgår att två olika flygpassagerare, Michael Segenmark och Madelene Söderholm, har begärt ersättning med 600 euro vardera i enlighet med artikel 5 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004. Det är alltså fråga om två mål som stödjer sig på samma rättsliga grund, även om käromålen har framställts i en stämningsansökan. Förutsättningar har därför funnits att, som tingsrätten gjort, dels att registrera två stycken mål och ta ut två stycken ansökningsavgifter, dels att med stöd av 14 kap 2 § rättegångsbalken kumulera målen. Aktbilagering har därefter skett i mål FT 2526-16. Att två mål med olika kärande kumuleras innebär inte att dess karaktär som käromål upphör, utan endast att målen ska handläggas i en rättegång. För båda målen har därför gällt att ersättning för rättegångskostnad inte får avse annat än kostnad för rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle för varje instans och med ett belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. För båda målen har också gällt att ersättning för rättegångskostnad även får avse ansökningsavgiften om 900 kr. I förevarande fall har Michael Segenmark och Madelene Söderholm företrätts av samma ombud. Kärandena har som utgångspunkt haft rätt att i båda målen begära ersättning för en timmes rådgivning under förutsättning att sådan rådgivning har skett. Tingsrätten ifrågasätter inte att det i båda målen faktiskt har förekommit en sådan kostnad. Vad Michael Segenmark och Madelene Söderholm har begärt i ersättning är därför i överenstämmelse med lag och skäligt.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 2593-15

Airhelp Limited

NextJet Aktiebolag

Tingsrätten stadfäster den mellan parterna träffade förlikningen med följande innehåll. 1. NextJet Aktiebolag ska senast den 29 februari 2016, i ett för allt, betala 250 EUR till Airhelp Limited. 2. Betalning enligt punkt 1 (i euro) ska ske genom insättning på Airhelp Limiteds danska konto enligt följande: Airhelp Ltd (75 Bell Gardens, Cambridgeshire CB6 3TX, United Kingdom). Nordea Bank, Denmark IBAN: DK0720005036431743, BIC (SWIFT): NDEADKKK. Som referens ska anges 64708

-

Målet inleddes med en ansökan om stämning. Innan parterna förliktes yrkade Airhelp Limited att NextJet Aktiebolag skulle betala ett kapitalbelopp om 250 EUR jämte dröjsmålsränta och rättegångskostnader. Som grund för sin talan åberopade Airhelp Limited i huvudsak följande. Passageraren Oskar Lindbäck har köpt en flygresa av NextJet Aktiebolag den 16 oktober 2014 mellan Sandefjord Oslo och Stockholm Arlanda. Flygningen, 2N477, blev emellertid inställd, vilket passageraren inte underrättades om mer än två veckor före avgång. Med anledning härav har passageraren rätt till kompensation om 250 EUR enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004. Det har inte förelegat några extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Airhelp Limited har genom avtal övertagit passagerarens krav på kompensation enligt förordningen. NextJet Aktiebolag bestred yrkandet och yrkade för egen del ersättning för sina rättegångskostnader. Som grund för bestridandet åberopade NextJet Aktiebolag att den inställda flygningen berodde på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Parterna har därefter träffat den förlikning som framgår av domslutet och begärt att tingsrätten ska stadfästa förlikningen. NextJet Aktiebolag har dock framhållit att bolaget inte erkänner betalningsskyldighet utan att kapitalbeloppet utges ex gratia.

-

Det finns förutsättningar för att stadfästa förlikningen.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 2617-15

Airhelp Limited

Finnair Oy

Tingsrätten stadfäster den mellan parterna träffade förlikningen med följande innehåll. 1. Finnair Oy ska senast den 22 mars 2016, i ett för allt, betala 600 EUR till Airhelp Limited. 2. Betalning enligt punkten 1 (i EUR) ska ske genom insättning på Airhelp Limiteds danska konto enligt följande: Airhelp Ltd (75 Bell Gardens, Cambridgeshire CB6 3TX, United Kingdom), Nordea Bank, Denmark IBAN: DK0720005036431743, BIC (SWIFT): NDEADKKK. Som referens ska anges 26120. 3. Vardera parten ska stå för sin rättegångskostnad. 4. Genom denna förlikning är parternas samtliga mellanhavanden som omfattas av detta mål slutligt reglerade.

-

Målet inleddes med en ansökan om stämning. Innan parterna förliktes yrkade Airhelp Limited att Finnair Oy skulle betala ett kapitalbelopp om 600 EUR samt viss dröjsmålränta och ersättning för rättegångskostnad. Som grund för sin talan åberopade Airhelp Limited i huvudsak följande. Lena Maria Sin Ae Lee har köpt och betalat en flygresa som skulle anordnas av Finnair Oy den 18 april 2014 mellan Arlanda, Stockholm och Seoul, Sydkorea (flygning AY 041). Flygningen blev inställd, vilket passageraren inte underrättades om mer än två veckor före avgång. Passageraren anlände därför inte till destinationsorten enligt den tidtabellsenliga ankomsttiden. Med anledning av detta har passageraren rätt till kompensation om 600 EUR enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004. Det har inte förelegat några extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Airhelp Limited har genom avtal övertagit passagerarens krav på kompensation enligt förordningen. Finnair Oy bestred yrkandet. Som grund för bestridandet åberopade Finnair Oy i första hand att Airhelp Limited inte kan tillerkännas rätt till ersättning enligt ovan nämnda förordning eftersom sådan rätt inte gå att överlåta från berörd passagerare och i andra hand att den inställda flygningen berodde på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Parterna har därefter träffat den förlikning som framgår av domslutet och begärt att tingsrätten ska stadfästa förlikningen. Finnair Oy har dock framhållit att bolaget inte erkänner betalningsskyldighet utan att kapitalbeloppet utges ex gratia.

-

Det finns förutsättningar för att stadfästa förlikningen.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 3070-16, FT 3072-16, FT 3073-16

Freddie Pettersson

Thomas Cook Airlines Scandinavia A/S

1. Thomas Cook Airlines Scandinavia A/S ska till Freddie Pettersson betala 600 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 31 januari 2013 till dess betalning sker. 2. Thomas Cook Airlines Scandinavia A/S ska till Monika Johansson betala 600 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 31 januari 2013 till dess betalning sker. 2. Thomas Cook Airlines Scandinavia A/S ska till Leia Johansson betala 600 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 31 januari 2013 till dess betalning sker. 3. Thomas Cook Airlines Scandinavia A/S ska ersätta Freddie Petterssons rättegångskostnad med 2 554 kr, varav 1 654 kr avser ombudsarvode. 4. Thomas Cook Airlines Scandinavia A/S ska ersätta Monika Johanssons rättegångskostnad med 2 554 kr, varav 1 654 kr avser ombudsarvode. 5. Thomas Cook Airlines Scandinavia A/S ska ersätta Leia Johanssons rättegångskostnad med 2 554 kr, varav 1 654 kr avser ombudsarvode.

-

Freddie Pettersson, Monika Johansson och Leia Johansson (kärandena) har yrkat och åberopat omständigheter till stöd för sin talan enligt bilaga 1 med den justeringen att yrkandet avseende kapitalbeloppet uppgår till 600 euro till vardera kärande och att ränta ska utgå från den 21 januari 2013. Kärandena har bestritt svarandenas yrkande avseende rättegångskostnader. Thomas Cook Airlines Scandinavia A/S (Thomas Cook) har, som bolaget slutligen bestämt sin talan, medgett kärandenas talan men motsatt sig yrkandet om rättegångskostnader på den grunden att käranden orsakat onödig rättegång genom att inte från början informera svaranden om den reklamation som skett i december 2012. Thomas Cook har för egen del yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 1 654 kr.

Parterna har getts möjlighet att slutföra sin talan. Tingsrätten har därefter, med stöd av 42 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, avgjort målet utan huvudförhandling. Domen grundar sig på alla handlingar som har getts in (se 17 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken).

Målet inleddes genom ansökan om stämning. I svaromål bestred Thomas Cook käromålen på den grunden att kärandena inte hade reklamerat inom skälig tid. Efter att kärandena i yttrandet över svaromålet motsatt sig att reklamation skett för sent har Thomas Cook medgett att kärandena reklamerat inom skälig tid. Thomas Cook har dock bestritt kärandens rättegångskostnader på den grunden att kärandena orsakat onödig rättegång genom att inte från början informera svaranden om den reklamation som skett i december 2012. Käranden har bestritt svarandenas yrkande avseende rättegångskostnader. Tingsrättens bedömning Thomas Cook har medgett det yrkade kapitalbeloppet inklusive ränta. Det ska därför bifallas. Tvisten avser nu frågan om rättegångskostnader med anledning av att Thomas Cook anfört att kärandena inlett en onödig rättegång. Av 18 kap. 3 § följer att om den vinnande parten har inlett rättegång, utan att motparten givit anledning därtill, eller om den vinnande parten annars uppsåtligen eller genom försummelse föranlett onödig rättegång, ska han ersätta motparten hans rättegångskostnad eller ock, om omständigheterna föranleda därtill, vardera parten bära sin kostnad. Av handlingarna framgår följande. De i målet bakomliggande fordringarna har sin grund i en försenad flygresa mellan Thailand (Phuket) och Sverige (Stockholm). Kärandena krävde ersättning enligt artikel 7 i EU-förordning 261/2004 i direkt anslutning till resan i december 2012. Kravet har därefter varit föremål för prövning hos Allmänna reklamationsnämnden (ARN) den 29 november 2013. Efter att Thomas Cook underlåtet att följa ARN:s rekommendation att utge ersättning till kärandena vände sig kärandena till AirHelp, som tillskrev Thomas Cook på nytt den 11 september 2014. Thomas Cook har anfört att de vid angivande av sin inställning till käromålet utgått från uppgiften i stämningsansökan att svaranden erhållit ett kravbrev den 11 september 2014 och att uppgiften i kärandens yttrande över svaromålet att kärandena tillskrivit Thomas Cook ett kravbrev redan i december 2012 var en ny uppgift. Frågan i målet är om den omständigheten att det i stämningsansökan inte angavs att krav hade framställts redan den i december 2012 är sådan att kärandena genom försummelse föranlett onödig rättegång. I motiven till bestämmelsen i 18 kap 3 § påpekade Processlagberedningen att den vinnande parten med uppsåt eller genom oaktsamhet föranlett onödig rättegång bl.a. när han eller hon underlåtit att för motparten uppge en omständighet som otvetydigt visade partens rätt och om vilken motparten varken ägt eller bort äga kännedom (NJA II 1943 s. 229). Av svaromålet framgår att ombudet för Thomas Cook har utgått från att kravbrev framställts först den 11 september 2014. Kravbrevet från december 2012 är emellertid en handling som tillsänts Thomas Cook och är därmed något som bolaget ägt kännedom om eller i vart fall bort känt till, särskilt mot bakgrund av att tvisten varit föremål för prövning i ARN. Thomas Cook har vidare underlåtit att efterkomma ARN:s rekommendation. Att ombudet för Thomas Cook mot denna bakgrund genom ansökan om stämning inte fått del av informationen om kravbrevet i december 2012 kan därför inte föranleda bedömningen att kärandena inlett en onödig rättegång. Thomas Cooks yrkande om att kärandena inlett en onödig rättegång ska därför ogillas. Vad kärandena har begärt i ersättning är i överensstämmelse med lag och är skäligt. Deras yrkande om ersättning för rättegångskostnader ska därför bifallas.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 3231-15, FT 3232-15

DANIEL Richard Stahre

Qatar Airways Sweden

1. Daniel Stahres och Cecilia Stahres yrkanden ogillas.

Daniel Stahre och Cecilia Stahre har genom resebyrån Albatross Travel bokat och köpt biljetter för en flygresa med Qatar Airways Sweden (”Qatar”) från Arlanda till Doha. Cecilia Stahre är allergisk mot nötter, mandel, färsk frukt, citrusfrukt samt morötter, vilket hon även har uppgett till Albatross Travel vid bokningen. Daniel Stahre och Cecilia Stahre skulle den 18 november 2014 ha flugit från Stockholm till Doha med flight QR0170. Problem uppstod emellertid vid incheckning till följd av Cecilia Stahres allergi. Vare sig Daniel Stahre eller Cecilia Stahre flög med anledning av detta med den aktuella flighten. Qatar bokade kostnadsfritt om både Daniel Stahre och Cecilia Stahre till en resa följande dag. Parterna är överens om att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 (Förordningen) är tillämplig. Den huvudsakliga frågan i målet är om Qatar har haft rimliga skäl att neka Cecilia Stahre ombordstigning.

Daniel Stahre och Cecilia Stahre Daniel Stahre och Cecilia Stahre har yrkat att tingsrätten ska förplikta Qatar att till dem vardera utge 600 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 5 februari 2015 till dess full betalning sker. Daniel Stahre och Cecilia Stahre har även yrkat ersättning för rättegångskostnader med 900 kr vardera avseende ansökningsavgift och 1 627,50 kr vardera avseende rättslig rådgivning. Qatar Qatar har bestritt yrkandena men accepterat de yrkade beloppen som skäliga i sig. GRUNDER Daniel Stahre och Cecilia Stahre Cecilia Stahre har nekats ombordstigning genom att Qatar har vägrat att transportera henne fastän hon infunnit sig för ombordstidning och trots att det inte har funnits rimliga skäl till att vägra att transportera henne. Daniel Stahre har indirekt nekats ombordstigning eftersom avsikten med resan var att han och Cecilia Stahre skulle åka på en resa tillsammans, vilket inneburit att vägran att transportera Cecilia Stahre har förtagit syftet med Daniel Stahres resa. Eftersom Qatar flög från ett EU-land är Förordningen tillämplig. Av Förordningen följer att Daniel Stahre och Cecilia Stahre till följd av den nekade ombordstigningen äger rätt till ersättning med 600 euro vardera. Kravbrev har avsänts till Qatar den 5 januari 2015. Qatar Vare sig Cecilia Stahre eller Daniel Stahre nekats ombordstigning eftersom Qatar har haft rimliga skäl att vägra att transportera Cecilia Stahre och därtill inte vägrat att transportera Daniel Stahre. UTVECKLING AV TALAN Daniel Stahre och Cecilia Stahre Cecilia Stahre och Daniel Stahre köpte en resa bestående av dels reguljärbiljetter till Asien tur och retur, dels upplevelser under de veckor de skulle befinna sig i Asien. Resan köptes genom resebyrån Albatross Travel. Med hänsyn till planeringen av maten under de veckor de skulle vara borta uppgav Cecilia Stahre vid bokningen att hon har en viss allergi men även att hon tog medicin mot detta. Någon specialkost begärdes inte och Albatross Travel har därför inte heller beställt någon sådan. Resebyrån har därmed inte gjort något fel och allergiinformationen har skickats till Qatar. Även om resebyrån har begått något fel så ansvarar Qatar för resebyråns agerande enligt Förordningen eftersom resebyrån endast förmedlar en tjänst. På flygplatsen nekades Cecilia Stahre ombordstigning med hänvisning till hennes allergi. Detta trots att Cecilia Stahre har följt Qatars allergipolicy som anger att passagerare endast vid fall av allvarliga allergier måste anmäla dessa minst 48 timmar innan avgång. Cecilia Stahre har inte en allvarlig allergi och hade med sig egen medicin. Hon beställde inte heller någon specialkost vare sig vid bokningen av resan eller på flygplatsen. Cecilia Stahre föreslog att hon antingen kunde köpa egen mat och ta med sig på flygningen eller helt avstå från mat på flygningen, men Qatar nekade henne ändå ombordstigning. Daniel Stahre och Cecilia Stahre bokade biljetter avseende samma flygning och tillhörde samma resesällskap. Även Daniel Stahre har således indirekt nekats ombordsstigning. Det kan inte anses ha varit lagstiftarens intention att en sådan passagerare inte skulle ha rätt till ersättning eftersom ett flygtrafikföretag därmed skulle kunna neka en passagerare, t.ex. ett barn, i ett resesällskap med följden att resterande passagerare, t.ex. föräldrarna, indirekt skulle tvingas avstå från att resa. Passagerarna bokades om till en flygning dagen efter. Cecilia Stahre begärde på Qatars uppmaning att till dess få specialkost. Qatar Qatar har gjort gällande att informationen om Cecilia Stahres allergi angetts på ett felaktigt sätt vilket medfört att Qatar fått denna först när Cecilia Stahre skulle checka in på flygplatsen. Av den information som Qatar har fått framgick det inte om Cecilia Stahres allergi var mild, allvarlig eller luftburen. Qatar har haft rimliga skäl att vägra att transportera Cecilia Stahre eftersom felaktig hantering av allergier kan resultera i sjukdomsfall med efterföljande nödlandning. Den enda indikation Qatar fått om att allergin kunde vara mild var Cecilia Stahres egna uppgifter på flygplatsen. Av säkerhetsskäl kan sådana uppgifter normalt inte tillmätas någon avgörande betydelse eftersom passagerare ofta tonar ner sin allergi för att få åka med på flygningen. Mot bakgrund av detta och att Qatar i övrigt inte hade möjlighet att bedöma hur allvarlig Cecilia Stahres allergi var valde Qatar av hälso- och säkerhetsskäl att försiktighetsvis hantera situationen så som att allergin var allvarlig. Qatar hade ingen kännedom om Cecilia Stahres allergi förrän vid incheckning. När det gäller allvarliga allergier måste Qatar kontaktas senast 48 timmar före avresa och då görs en bedömning, beroende på graden av allergi, om resenären behöver fylla i endast en ”Food allergy indemnity form” eller en sådan samt en ”Medical information form” signerad av läkare. Vid detta tillfälle ska även eventuell specialbeställning av mat göras. Detta gjordes inte i detta fall, vilket resulterade i att Qatar inte kunde acceptera Cecilia Stahre på utresedagen eftersom nödvändiga förberedelser inte kunnat genomföras. Vad gäller Daniel Stahre så har Qatar aldrig vägrat att transportera honom utan han valde själv att inte resa den aktuella dagen. Cecilia Stahre blev ombokad till dagen efter och det hade varit möjligt för Daniel Stahre att resa en dag före henne. Qatar ansvarar vare sig på grund av avtal eller till följd av Förordningen för resebyråns agerande. Om Daniel Stahre och Cecilia Stahre anser att det har begåtts något misstag gällande deras bokning ska de vända sig till resebyrån.

Daniel Stahre och Cecilia Stahre har åberopat partsförhör under sanningsförsäkran med Daniel Stahre. Qatar har åberopat information från Albatross Travel, ett Food Indemnity Form samt ett skriftligt vittnesutlåtande från Gian Luca Pascucci. Målen har avgjorts efter huvudförhandling i förenklad form i enlighet med 42 kap. 20 § andra stycket rättegångsbalken. Parterna har åberopat vad som tidigare anförts under den föregående muntliga förberedelsen.

Rättsliga utgångspunkter Rätt till kompensation med anledning av nekad ombordstigning framgår av artikel 4 och 7 i Förordningen. Vid tillämpning av bestämmelserna i Förordningen ska med nekad ombordstigning avses vägran att transportera passagerare på en flygning, trots att dessa har infunnit sig för ombordstigning på föreskrivet sätt, dock inte i sådana fall då det funnits rimliga skäl att neka ombordstigning, t.ex. av hälso- eller säkerhetsskäl eller på grund av att resehandlingarna är ofullständiga (se artikel 2 punkt j i Förordningen). EU-domstolen har i mål C-22/11 Finnair Oyj mot Timy Lassooy förtydligat att begreppet nekad ombordstigning ska tolkas på så sätt att inte enbart fall där ombordstigning nekas på grund av överbokning omfattas utan även fall där ombordstigning nekas av andra anledningar, som t.ex. driftsmässiga skäl. Förordningen är därmed tillämplig på förevarande mål. Eftersom det är ostridigt att Qatar – när det stått klart att specialkost och övriga nödvändiga åtgärder med anledning av Cecilia Stahres allergi inte kunnat serveras respektive genomföras – har vägrat att transportera Cecilia Stahre trots att hon har infunnit sig för ombordstigning är utgångspunkten att hon har rätt till kompensation om det inte har funnits rimliga skäl för Qatar att neka henne ombordstigning. Mot bakgrund av att Förordningen utgör en konsumentskyddslagstiftning anser tingsrätten att det är Qatar som ska bevisa att sådana rimliga skäl har förelegat (jfr artikel 5.3 i Förordningen avseende bevisbördan vid inställda flygningar). Tingsrättens bedömning Inledningsvis konstaterar tingsrätten att en allvarlig allergi kan utgöra ett sådant rimligt skäl som avses i artikel 2 punkt j i Förordningen, dvs. ett sådant skäl som kan ge lufttrafikföretag rätt att neka en passagerare ombordstigning. Tingsrätten anser vidare att det inte rimligtvis kan krävas av flygtrafikföretag att de kan bevisa att passageraren rent faktiskt har en allvarlig allergi för att de ska kunna neka ombordstigning eftersom dessa omöjligt kan ha tillgång till sådan bevisning. Ett sådant beviskrav skulle i praktiken innebära att flygtrafikföretag inte skulle kunna neka ombordstigning med hänvisning till hälsoskäl. Det finns inte heller med hänsyn till de allmänna konsumentskyddskraven anledning att uppställa ett sådant långtgående beviskrav. Vid bestämmandet av beviskrav bör även beaktas att det vid hälso- och säkerhetsfrågor måste finnas ett utrymme för lufttrafikföretagen att göra vissa diskretionära bedömningar, främst med hänsyn till den individuella passagerarens hälsa och säkerhet men även mot bakgrund av att en eventuell nödlandning kan få betydande ekonomiska följder för lufttrafikföretaget. Tingsrätten har därför att bedöma huruvida Qatar har haft rimliga skäl att anta att Cecilia Stahre har haft en allvarlig allergi. I målet är det ostridigt att Cecilia Stahre har lämnat information om sin allergi till resebyrån Albatross Travel och att resebyrån förmedlat denna information till Qatars incheckningspersonal utan att närmare ange allergins omfattning. Tingsrätten anser att den information som Qatar fått från Albatross Travel i sig är tillräcklig för att Qatar ska ha haft rimliga skäl att anta att Cecilia Stahre har haft en allvarlig allergi. Det är endast lufttrafikföretag som inom ramen för Förordningen kan bli ersättningsskyldiga vid nekad ombordstigning. Betydelsen av resebyråns eventuella felaktiga hanterande av allergiinformationen får därför i detta fall endast betydelse inom ramen för bedömningen av huruvida rimliga skäl att neka ombordstigning förelegat. Tingsrätten har med andra ord att ta ställning till om Qatar har haft rimliga skäl att neka ombordstigning trots att resebyrån fått korrekt allergiinformation från passagerarna. Av utredningen i målet finns det inget som visar att Qatar kan anses ha ett sådant förhållande till en självständig resebyrå att Qatar kan belastas för resebyråns eventuellt felaktiga agerande. Tingsrätten anser därför att Qatar har haft rimliga skäl att neka Cecilia Stahre ombordstigning och Cecilia Stahres talan ska därför ogillas. I och med att Daniel Stahres talan grundar sig på att Cecilia Stahre nekats ombordstigning ska även hans talan ogillas.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 5869-14

Kent JOHAN Flodkvist

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sweden ska till Johan Flodkvist betala 400 euro jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 19 augusti 2014 till dess betalning sker. 2. Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sweden ska ersätta Johan Flodkvists rättegångskostnad med 2 495 kr, varav 1 595 kr avser ombudsarvode.

-

Johan Flodkvist har yrkat enligt domslutet. Som grund för sin talan har Johan Flodkvist åberopat följande. Norwegian har sålt en flygresa från Malaga till Stockholm Arlanda, flight DY5562 den 24 juni 2014, som blivit försenad med mer än tre timmar. Eftersom Norwegian är en EU Carrier så är Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 261/2004 tillämplig. Det har inte förelegat extraordinära omständigheter och Norwegian har i vart fall inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen. Av förordningen följer att Johan Flodkvist har rätt till ersättning med 400 euro. Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sweden har medgett att betala yrkade belopp. Norwegian Air Shuttle ASA har tillagt att flygbolaget inte är enigt med Johan Flodkvist om att denna typ av tekniska fel inte faller under definitionen ”extraordinär omständighet” och att medgivandet inte ska uppfattas som prejudicerande. Johan Flodkvists ombud Stephan Eriksson har uppgett att betalning ska ske till konto med kontonummer 6561 551 535 652 i Handelsbanken tillhörande Advokaterna Liman & Partners AB. BIC Code HANDSESS och IBAN nummer SE54 6000 0000 0005 5153 5652.

-

Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sweden har medgett att betala yrkade belopp. De ska därför bifallas.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 5873-14

Oskar Blom

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Käromålet ogillas. 2. Oskar Blom ska ersätta Norwegian Air Shuttle ASA:s rättegångskostnad med 1 276 kronor avseende en timmes rådgivningsavgift.

-

Oskar Blom Oskar Blom har i stämningsansökan yrkat att Norwegian Air Shuttle ASA (nedan ”Norwegian”) till honom ska betala 600 euro jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 12 augusti 2014 till dess betalning sker. Oskar Blom har, efter svaromål inkommit, återkallat sin talan. Beträffande rättegångskostnader har Oskar Blom yrkat att Norwegian ska ersätta hans kostnader med 20 000 kronor eller i vart fall att vardera parten ska bära sin kostnad. Oskar Blom har bestritt Norwegians rättegångskostnadsyrkande, men han har vitsordat 5 000 kronor som skäligt i och för sig. Oskar Blom har även bestritt att målet ska handläggas enligt allmänna tvistemålsregler. Norwegian Norwegian har bestritt käromålet och bolaget har begärt att målet ska handläggas enligt allmänna regler. Efter återkallandet har Norwegian begärt att målet ska prövas i sak. Norwegian har bestritt Oskar Bloms rättegångskostnadsyrkanden, men bolaget har vitsordat 20 000 kronor som skäligt i och för sig. Norwegian har för egen del yrkat ersättning för rättegångskostnader med 50 000 kronor eller i vart fall med 1 595 kronor, samt att Oskar Bloms ombud Stephan Eriksson ska förpliktas att jämte Oskar Blom ersätta bolagets rättegångskostnader. GRUNDER OCH OMSTÄNDIGHETER Oskar Blom Norwegian har till honom sålt en flygresa från Fort Lauderdale till Stockholm Arlanda, flight DY7036 den 19 juni 2014, som blivit försenad med mer än tre timmar. Eftersom Norwegian är en EU Carrier är Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 261/2004 tillämplig. Vid tidpunkten för stämning har hans inställning varit att det inte har förelegat extraordinära omständigheter och att Norwegian i vart fall inte har vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen. Av förordningen följer att han i sådana fall har rätt till ersättning med 600 euro. Efter det att han har väckt talan, har Norwegian delat med sig av material som visar att förseningen har berott på ett blixtnedslag och felsökning i samband med detta. Parterna är nu överens om att det inte föreligger någon ersättningsgill försening, varför han har återkallat talan i denna del. Norwegian ska dock ersätta hans rättegångskostnader eftersom bolaget uppsåtligen eller av oaktsamhet föranlett onödig rättegång genom att innehålla uppgifter som har varit nödvändiga för att han skulle kunna fatta ett informerat beslut om att väcka talan eller inte. Grunden för hans andrahandsyrkande är att han inte känt till och inte heller borde ha känt till omständigheterna som föranledde återkallelsen. Det belopp Norwegian har yrkat som ersättning för rättegångskostnader är inte skäligt sett till Norwegians agerande samt målets art och svårighetsgrad. Därtill saknas skäl att ålägga Stephan Eriksson skyldighet att ersätta Norwegians rättegångskostnader. Omständigheterna i målet är vidare inte sådana att det ska handläggas enligt allmänna tvistemålsregler. Norwegian Målet ska prövas i sak i enlighet med 13 kap. 5 § rättegångsbalken. Utgången i målet är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden eftersom Stephan Eriksson i kravbrev har framställt Oskar Bloms anspråk tillsammans med anspråk från åttiotre av hans medpassagerare. Tvisten handlar därför om ett belopp som i praktiken överstiger 500 000 kronor. Oskar Blom har ingått avtal med TRS Travelright Services AB med innebörden att bolaget åtagit sig att svara för rättegångskostnaderna. De konsumentskyddsaspekter som motiverar reglerna om begränsad ersättningsskyldighet av motparts rättegångskostnader i förenklade tvistemål är därför inte relevanta i målet. Norwegian har gått i svaromål. Det stora antal passagerare, vars anspråk påverkas av utgången i målet, har gjort att bolaget har varit tvunget att utreda rättsläget grundligt och göra olika överväganden. Norwegian har därmed haft kostnader för ombudsarvode om 50 000 kronor. De omständigheter som föranlett återkallelsen har vid talans väckande varit kända för Oskar Blom, eller borde i vart fall ha varit det. Talan har därför väckts i onödan. Oskar Bloms och Stephan Erikssons agerande utgör sådan försumlig processföring som medför att 18 kap. 6 och 7 §§ rättegångsbalken är tillämpliga. Norwegian har därför rätt till ersättning för sina faktiska rättegångskostnader och Stephan Eriksson ska förpliktas att svara för rättegångskostnaderna jämte Oskar Blom. Norwegians grund för andrahandsyrkandet är att anspråket motsvarar en timmes rådgivningsavgift enligt rättshjälpslagen.

-

Talan i sak Oskar Blom har medgett att han inte har haft rätt till ersättning och har återkallat sin talan. Norwegian har begärt att målet ska prövas i sak. Käromålet ska därför ogillas. Övriga frågor Handläggningsform Av 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken framgår att särskilda regler gäller i tvistemål där förlikning om saken är tillåten och där värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av ett prisbasbelopp. Av andra stycket framgår att första stycket inte gäller om en part första gången denne ska föra talan i målet yrkar att allmänna regler ska tillämpas och därvid gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Av lagkommentaren till bestämmelsen framgår att bestämmelsen endast syftar på sådana rättsförhållanden som konkret föreligger när tingsrätten ska fatta ett beslut om handläggningsform. Att avgörandet eventuellt har prejudikatverkan för tänkta framtida rättsförhållanden har inte betydelse (se Fitger m.fl. Rättegångsbalken, Zeteo, oktober 2014. 1 kap. 3 d § rättegångsbalken). Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2010 s. 336 anfört att begreppet synnerlig betydelse talar för en starkt restriktiv användning av undantagsbestämmelsen. Undantaget bör inte komma ifråga om de gemensamma momenten i det anhängiggjorda målet och de andra rättsförhållandena är begränsade, liksom om det är ovisst om de andra rättsförhållandena kommer att aktualiseras. En part ska därför endast undantagsvis hindras att föra talan i förenklad form på grund av att någon av parterna har andra liknande rättsförhållanden. Tingsrätten konstaterar att Norwegian inte har gjort sannolikt att utgången i målet är av sådan synnerlig betydelse för andra föreliggande rättsförhållanden eller visat att sådana rättsförhållanden faktiskt föreligger, bland annat mot bakgrund av utgången i målet. Undantagsbestämmelsen är därmed inte tillämplig och målet ska handläggas enligt vad som föreskrivs i 1 kap. 3 d § rättegångsbalken. Rättegångskostnader Tingsrätten anser inte att Oskar Bloms käromål har väckts i onödan eller att han eller Stephan Eriksson genom vårdslöshet, försumlighet eller liknande agerande har vållat rättegångskostnader för Norwegian. Det saknas således förutsättningar att bifalla Norwegians yrkande om 50 000 kronor avseende rättegångskostnader, respektive yrkandet mot Stephan Eriksson. Eftersom Oskar Blom har tappat målet ska han i enlighet med 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken ersätta Norwegians rättegångskostnad. Det saknas särskilda omständigheter att göra avsteg från ovan angivna huvudregel och att ålägga Norwegian skyldighet att ersätta Oskar Bloms rättegångskostnad. Den kostnad som Norwegian har yrkat ersättning med stöd av 18 kap. 8 a § rättegångsbalken är skälig och ska utgå, med den ändringen att mervärdesskatten inte ska inkluderas då den är avdragsgill för bolaget.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 6118-14

ERIK Albin Hellström

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sweden ska till Erik Hellström betala 600 euro jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 19 augusti 2014 till dess betalning sker. 2. Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sweden ska ersätta Erik Hellströms rättegångskostnad med 2 495 kr, varav 1 595 kr avser ombudsarvode.

-

Erik Hellström har yrkat enligt domslutet. Som grund för sin talan har Erik Hellström åberopat följande. Norwegian har sålt en flygresa från Stockholm Arlanda till Bangkok, flight DY7205 den 5 juli 2014, som blivit försenad med mer än fyra timmar. Eftersom Norwegian är en EU Carrier så är Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 261/2004 tillämplig. Det har inte förelegat extraordinära omständigheter och Norwegian har i vart fall inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen. Av förordningen följer att Erik Hellström har rätt till ersättning med 600 euro. Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sweden har medgett att betala yrkade belopp. Norwegian Air Shuttle ASA har tillagt att flygbolaget inte är enigt med Erik Hellström om att denna typ av tekniska fel inte faller under definitionen ”extraordinär omständighet” och att medgivandet inte ska uppfattas som prejudicerande. Erik Hellströms ombud Stephan Eriksson har uppgett att betalning ska ske till konto med kontonummer 6561 551 535 652 i Handelsbanken tillhörande Advokaterna Liman & Partners AB. BIC Code HANDSESS och IBAN nummer SE54 6000 0000 0005 5153 5652.

-

Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sweden har medgett att betala yrkade belopp. De ska därför bifallas.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 7128-14

Pekka Sassi

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Norwegian Air Shuttle ASA ska till Pekka Sassi betala 600 euro plus ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 december 2014 till dess betalning sker. 2. Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Pekka Sassis rättegångskostnad med 2 495 kr, varav 1 276 kr avser ombudsarvode.

-

Pekka Sassi har yrkat och åberopat omständigheter till stöd för sin talan enligt bilaga 1. Norwegian Air Shuttle ASA har medgett Pekka Sassis talan, även om bolaget fortfarande motsätter sig käromålet. Pekka Sassi har yrkat ersättning för rättegångskostnad.

-

Norwegian Air Shuttle ASA har medgett Pekka Sassis talan. Den ska därför bifallas. Med denna utgång följer att Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Pekka Sassis rättegångskostnader. Norwegian Air Shuttle ASA har inte haft något att invända mot det yrkade beloppet.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 7593-14

Per Nilsson

VUELING Airlines SA

1. VUELING Airlines SA ska till Per Nilsson betala 400 euro jämte ränta enligt 4 och 6 § räntelagen från den 24 september 2014 till dess betalning sker. 2. VUELING Airlines SA ska ersätta Per Nilsson hans rättegångskostnad med 2 495 kr, varav 1 595 kr avser ombudsarvode.

-

Per Nilsson har yrkat enligt domslutet och som grund för sin talan anfört följande. VUELING Airlines SA har sålt en flygresa från Barcelona till Stockholm Arlanda, flight VY1265 den 28 juli 2014, som blivit försenad med över fem timmar. Eftersom flygresan utgick från en flygplats belägen inom EU är Europarlamentets och Rådets förordning (EG) nr 261/2004 tillämplig. Det har inte förelegat extraordinära omständigheter och VUELING Airlines SA har i vart fall inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika försening. Av förordningen följer att Per Nilsson därmed har rätt till ersättning med 400 euro. VUELING Airlines SA har medgett att betala yrkade belopp.

-

VUELING Airlines SA har medgett att betala yrkade belopp. De ska därför bifallas.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 8077-14

Pia Sassi

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Norwegian Air Shuttle ASA ska till Pia Sassi betala 600 euro plus ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 december 2014 till dess betalning sker. 2. Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Pia Sassis rättegångskostnad med 2 495 kr, varav 1 276 kr avser ombudsarvode.

-

Pia Sassi har yrkat och åberopat omständigheter till stöd för sin talan enligt bilaga 1. Norwegian Air Shuttle ASA har medgett Pia Sassis talan, även om bolaget fortfarande motsätter sig käromålet. Pia Sassi har yrkat ersättning för rättegångskostnad.

-

Norwegian Air Shuttle ASA har medgett Pia Sassis talan. Den ska därför bifallas. Med denna utgång följer att Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Pia Sassis rättegångskostnader. Norwegian Air Shuttle ASA har inte haft något att invända mot det yrkade beloppet.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 8078-14

Petter Sassi

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Norwegian Air Shuttle ASA ska till Petter Sassi betala 600 euro plus ränta enligt 6 § räntelagen från den 9 december 2014 till dess betalning sker. 2. Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Petter Sassis rättegångskostnad med 2 495 kr, varav 1 276 kr avser ombudsarvode.

-

Petter Sassi har yrkat och åberopat omständigheter till stöd för sin talan enligt bilaga 1. Norwegian Air Shuttle ASA har medgett Petter Sassis talan, även om bolaget fortfarande motsätter sig käromålet. Petter Sassi har yrkat ersättning för rättegångskostnad.

-

Norwegian Air Shuttle ASA har medgett Petter Sassis talan. Den ska därför bifallas. Med denna utgång följer att Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Petter Sassis rättegångskostnader. Norwegian Air Shuttle ASA har inte haft något att invända mot det yrkade beloppet.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 8310-16

Gunilla Torssell

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Norwegian Air Shuttle ASA ska till Gunilla Torssell betala 5 734 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 10 mars 2016 till dess betalning sker. 2. Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Gunilla Torsells rättegångskostnad med 900 kr.

-

Gunilla Torsell har yrkat att Norwegian Airshuttle ASA (Norwegian) till Gunilla Torsell ska betala 5 734 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 10 mars 2016. Till stöd för sitt yrkande har Gunilla Torsell i huvudsak anfört följande. Den 23 februari 2016 bokade och betalade Gunilla Torsell en resa för fyra personer från Stockholm till Rom med avgångstid den 10 juli 2016 kl. 06:30. Norwegian ändrade dock avgångstiden till kl. 13:05. Den ändrade avgångstiden innebar att Gunilla Torsell och medresenärer inte skulle hinna med ett kryssningsfartyg som avgick kl. 15.00 samma dag. Norwegian ändrade även avgångstiden för returresan från kl. 10:30 till kl. 07:00 vilket medförde att Gunilla Torsell och medresenärer inte skulle hinna med flyget hem. Mot bakgrund av vad som nämnts var Gunilla Torsell tvungen att boka andra biljetter hos SAS till en kostnad av 14 256 kr. Norwegian har betalat tillbaka kostnaden för biljetterna som bokades av dem uppgående till 8 522 kr. Norwegian ska ersätta Gunilla Torsell för mellanskillnaden. Norwegian har medgett Gunilla Torsells talan. Gunilla Torsell har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 2 523 kr, varav 900 kr avser ansökningsavgift och 1 623 kr avser rättslig rådgivning. Till stöd för sitt yrkande avseende rättslig rådgivning har Gunilla Torsell i huvudsak anfört att hon själv inte besitter all nödvändig kunskap varför hon har varit i behov av rådgivning inför stämning. Servicepoolen i Stockholm, som fakturerat kostnaderna, har inga restriktioner av utfärdande myndighet vad gäller konsultationstjänster. Det föreligger inga begränsningar att endast advokater får bistå med rättslig rådgivning. Erik Torsell har, som egen företagare på sin firma Servicepoolen i Stockholm, bistått och fakturerat enligt gällande regelverk för företagsverksamhet. Norwegian har medgett yrkad ersättning för ansökningsavgift, men motsatt sig yrkandet avseende rättslig rådgivning. Till stöd för sin inställning har Norwegian i huvudsak anfört att Gunilla Torsell inte har styrkt sin kostnad. Hon har inte anlitat en advokat eller använt ett ombud att föra hennes talan. Fakturan som har getts in är utställd av Gunilla Torsells egna firma Servicepoolen som bedriver partihandel med elektronikkomponenter och inte konsultverksamhet. Eget arbete är inte ersättningsgillt.

-

Norwegian har medgett Gunilla Torsells talan. Den ska därför bifallas. Rättegångskostnad Ersättning för ansökningsavgift är medgiven varför denna ska utgå. Enligt 18 kap. 8 a § andra stycket 1 rättegångsbalken har en part rätt till ersättning för rättslig rådgivning under en timme med ett belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Det ankommer på den part som framställt yrkandet att styrka att denna har haft en kostnad som hänför sig till rättslig rådgivning av utomstående. Gunilla Torsell har till stöd för sitt yrkande gett in en faktura utställd av Servicepoolen i Stockholm. Av fakturan framgår att Servicepoolen i Stockholms organisationsnummer motsvarar Gunilla Torsells personnummer. Mot bakgrund av att en enskild firma inte utgör ett självständigt rättssubjekt kan Gunilla Torsell, mot Norwegians bestridande, inte anses ha styrkt att hon har haft en kostnad för rättslig rådgivning av utomstående. Gunilla Torsells yrkande härom ska därför lämnas utan bifall.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 8530-14

Jonny Karlsson

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Norwegian Air Shuttle ASA ska till Jonny Karlsson betala ett kapitalbelopp om 600 euro. 2. Norwegian Air Shuttle ASA ska ersätta Jonny Karlsson hans rättegångskostnad med 900 kr.

-

Jonny Karlsson har framställt yrkanden och anfört omständigheter till stöd för sin talan i huvudsak enligt bilaga 1. Norwegian Air Shuttle ASA har förelagts att komma in med skriftligt svaromål och underrättats om att tredskodom kan komma att meddelas om svaromål inte kommer in. Bolaget har getts anstånd att inkomma med svaromål, men har därefter inte hörts av. Jonny Karlsson har begärt att tingsrätten ska meddela tredskodom.

-

Det finns förutsättningar att bifalla Jonny Karlssons talan genom tredskodom (detta innebär att den som inte svarat förlorat målet). Vid denna utgång ska Norwegian Air Shuttle ASA ersätta Jonny Karlsson hans rättegångskostnad. Yrkad ersättning är skälig.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 9081-14, FT 9082-14

Robert Johansson

Primera Air Scandinavia A/S

1. Tingsrätten förpliktigar Primera Air Scandinavia A/S att till var och en av Robert Johansson och Anneli Eriksson betala 400 euro jämte dröjsmålsränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 10 februari 2015 till dess betalning sker. 2. Primera Air Scandinavia A/S ska ersätta Robert Johanssons och Anneli Erikssons rättegångskostnader med totalt 4 990 kr, varav 3 190 kr avser ombudsarvode.

Robert Johansson och Anneli Eriksson har den 20 september 2014 flugit från Chania till Stockholm med flight PF610 tillhörande Primera Air Scandinavia A/S (Primera). Resan har försenats med mer än 15 timmar. Primera har gjort gällande att förseningen berodde på att en värmesond i planet upphörde att fungera. Felet medförde att planet till följd av säkerhetsskäl endast fick flygas i dagsljus i klart värder. Robert Johansson och Anneli Eriksson har inte ifrågasatt detta. Tvisten i målet är därför om Primera är skyldigt att betala den standardkompensation som följer av artikel 7 i Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (”Förordningen”) med anledning av den försenade flygningen eller om Primera i enlighet med artikel 5.3 i Förordningen, ska undantas skyldigheten på grund av att extraordinära omständigheter förelegat som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Robert Johansson och Anneli Eriksson har yrkat i enlighet med vad som framgår av domslutet. Primera har bestritt yrkandena. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. GRUNDER OCH OMSTÄNDIGHETER Robert Johansson och Anneli Eriksson Robert Johansson och Anneli Eriksson har flugit med Primera från Chania till Arlanda. Flighten skulle ankomma till Arlanda den 20 september 2014 klockan 01.25 men landade först klockan 17.19 samma dag. Förseningen har inte berott på extraordinära omständigheter som inte kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder vidtagits. Robert Johansson och Anneli Eriksson är därför berättigade till kompensation enligt artikel 7.1.b i Förordningen. Primera Robert Johansson och Anneli Eriksson är inte berättigade till ersättning enligt Förordningen eftersom förseningen av det aktuella flyget berodde på ett tekniskt fel som utgjorde en sådan extraordinär omständighet som inte skulle ha kunnat undvikas även om Primera hade vidtagit alla rimliga åtgärder. Felet var oförutsett och utom Primeras normala verksamhet och faktiska kontroll och medförde en oförutsedd brist i flygsäkerheten. Felet berodde inte på bristande underhåll och var inte sådant som kunde ha upptäckts tidigare under det reguljära underhållsarbetet. Primera försökte få tag på ett ersättningsflyg för att undvika försening. Det fanns emellertid inte något tillgängligt ersättningsflyg. Primera hade inte den aktuella reservdelen i lager i Chania eftersom flygplatsen i Chania inte utgör någon hemmaflygplats för Primera. Det skulle innebära en orimlig ekonomisk belastning för Primera att ha ett reservdelslager på samtliga flygsplatser i världen där Primeras flygplan landar. Primera vidtog de åtgärder som rimligen kunde begäras i den uppkomna situationen för att undvika försening.

Parterna har inte åberopat någon bevisning.

Om Förordningen Inledningsvis ska nämnas att Förordningen vid dess tillkomst inte innefattade rätt till kompensation vid försenade flygningar utan endast vid inställda flyg och vid nekad ombordstigning. EU-domstolen fastslog dock i de förenade målen C-402/07 och C-432/07 (Sturgeon mot Condor Flugdienst GmbH och Böck & Lepuschitz mot Air France SA) att en passagerare som drabbats av en försening om tre timmar eller mer ska jämställas med en passagerare som drabbats av en inställd flygning. Rätten till kompensation enligt artikel 7 i Förordningen föreligger därmed även när en passagerare till följd av en försening når sin slutliga bestämmelseort tre timmar eller mer efter den ankomsttid som ursprungligen fastställts av lufttrafikföretaget (se punkterna 60-61). På samma sätt som vid en inställd flygning kan skyldigheten att betala kompensation falla bort om lufttrafikföretaget kan visa att förseningen berodde på extraordinära omständigheter som inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder vidtagits. Eftersom det är ostridigt att Robert Johansson och Anneli Eriksson blivit försenade vid resan från Chania till Stockholm är utgångspunkten att de är berättigade till kompensation om Primera inte kan visa att extraordinära omständigheter som inte hade kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder vidtagits, har orsakat förseningen. Prövningen sker därmed i två steg och tingsrätten har först att pröva huruvida extraordinära omständigheter förelegat och därefter, om så är fallet, huruvida Primera vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen. Om extraordinära omständigheter Av skäl 14 i ingressen till Förordningen framgår att extraordinära omständigheter särskilt kan förekomma vid händelser av politisk instabilitet, meteorologiska förhållanden, säkerhetsrisker, oförutsedda brister i flygsäkerheten samt strejker. EUdomstolen har i mål C-549/07 (Friederike Wallentin-Hermann mot Alitalia Linee Aeree Italiane SpA) konstaterat att gemenskapslagstiftaren inte avsett att händelserna, som endast räknas upp i exemplifierande syfte, i sig ska anses utgöra extraordinära omständigheter utan endast att dessa är händelser som kan ge upphov till sådana. EUdomstolen anför vidare att även om lagstiftaren inkluderat oförutsedda brister i flygsäkerheten i uppräkningen och trots att ett tekniskt problem kan anses vara en sådan brist så kan omständigheterna kring en sådan händelse endast betecknas som extraordinära om de avser en händelse som till sin art eller sitt ursprung faller utanför det berörda lufttrafikföretagets normala verksamhet och utanför dess faktiska kontroll (se punkterna 21-23). EU-domstolen konstaterar att det är vanligt att lufttrafikföretagen konfronteras med olika tekniska problem som oundvikligen uppstår vid drift av flygplanen. För att undvika och förebygga sådana problem är det viktigt att flygplanen regelbundet genomgår strikta kontroller. Det ingår i ett lufttrafikföretags normala verksamhet att lösa ett tekniskt problem som uppstått på grund av bristande underhåll. Sådana tekniska problem som uppdagas vid underhåll av flygplanen eller som beror på brister i underhållet kan därför inte i sig utgöra sådana extraordinära omständigheter (punkterna 24-25). Ett tekniskt problem med ett flygplan som leder till att en flygning ställs in eller försenas, kan inte omfattas av begreppet extraordinära bestämmelser i den mening som avses i bestämmelsen, såvida problemet inte uppkommit till följd av händelser som till sin art och sitt ursprung faller utanför det berörda lufttrafikföretagets normala verksamhet och utanför dess faktiska kontroll. EU-domstolen har i samma mål uttalat att så till exempel kan vara fallet om tillverkaren tillkännager att flygplan som redan satts i drift är behäftade med ett dolt fabrikationsfel eller om flygplanen skadats till följd av sabotage eller terrorism. Det ankommer på den prövande domstolen att avgöra huruvida så är fallet (se punkterna 26-27). EU-domstolen har även i nämnda mål C-549/07 uppmärksammat att uttryck som inte definierats i Förordningen, som till exempel ”extraordinära omständigheter”, ska tolkas enligt vanligt språkbruk med beaktande av det sammanhang i vilket uttrycket används och de mål som eftersträvas genom det regelverk i vilket de ingår. När sådana uttryck återfinns i en bestämmelse som utgör ett undantag från en princip, eller närmare bestämt från gemenskapsbestämmelser som syftar till att skydda konsumenterna, ska de dessutom förstås på ett sådant sätt att nämnda bestämmelse kan tolkas restriktivt. EU-domstolen påpekar även att det av Förordningen framgår att gemenskapens verksamhet på lufttrafikområdet syftar till ett långtgående skydd för passagerarna och att artikel 5.3 får betraktas som ett undantag från principen i artikel 5.1 om kompensation. Artikel 5.3 ska därmed tolkas restriktivt (se punkterna 17-20). Har det förelegat extraordinära omständigheter? Tingsrätten konstaterar att eventuell tveksamhet som uppstår vid bedömningen av huruvida ett tekniskt problem utgör en extraordinär omständighet med utgångspunkt i EU-domstolens resonemang, bör ligga lufttrafikföretaget till last och inte konsumenten eftersom artikel 5.3 utgör ett undantag till en princip till skydd för konsumenter och eftersom det är lufttrafikföretaget som har bevisbördan. Primera har i huvudsak uppgett att förseningen berodde på att en värmesond i planet upphörde att fungera. Felet var oförutsett och utom Primeras normala verksamhet och faktiska kontroll och medförde en oförutsedd brist i flygsäkerheten. Felet berodde inte på bristande underhåll och var inte sådant som kunde ha upptäckts tidigare under det reguljära underhållsarbetet. Mot bakgrund av att ett tekniskt problem i enlighet med EU-domstolens bedömning i C-549/07 inte kan utgöra en extraordinär omständighet om inte problemet uppkommit till följd av händelser som till sin art och sitt ursprung faller utanför det berörda lufttrafikföretagets normala verksamhet och utanför dess faktiska kontroll så är orsaken till det tekniska fel som uppstod under den aktuella flygningen av avgörande betydelse. Primera har inte redogjort för vad som orsakade felet. Primera har inte heller närmare angett varför felet var utanför Primeras normala verksamhet och utanför Primeras faktiska kontroll. Primera kan därför inte anses ha visat att felet uppstått på grund av en händelse som, till sin art eller sitt ursprung, faller utanför Primeras normala verksamhet och utanför dess faktiska kontroll. Tingsrätten finner därför att Primera inte visat att det förelegat sådana extraordinära omständigheter som i enlighet med artikel 5.3 i Förordningen undantar Primera skyldighet att betala kompensation för den försenade flygningen. Har Primera vidtagit alla rimliga åtgärder? Någon prövning av huruvida Primera vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen är med anledning av tingsrättens bedömning inte aktuellt. Ersättning Då Primera inte styrkt att felet utgjort en extraordinär omständighet har Robert Johansson och Anneli Eriksson rätt till ersättning enligt Förordningen. Primera har inte ifrågasatt storleken på den yrkade ersättningen. Ersättning ska därför utgå med det belopp som anges i domslutet. Rättegångskostnader Eftersom Robert Johansson och Anneli Erikssons käromål har bifallits, ska Primera ersätta deras rättegångskostnader med totalt 4 990 kr.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 9805-15

Helena Johansson Vaara

NextJet Aktiebolag

Tingsrätten stadfäster den mellan parterna träffade förlikningen med följande innehåll. 1. NextJet Aktiebolag ska till Helena Johansson Vaara betala 250 euro. 2. NextJet Aktiebolag ska ersätta Helena Johansson Vaaras rättegångskostnad med 900 kr. 3. Genom denna förlikning är parternas samtliga mellanhavanden med anledning av denna tvist slutligt reglerade.

-

Målet inleddes med en ansökan om stämning. Innan parterna förliktes yrkade och åberopade Helena Johansson Vaara omständigheter till stöd för sin talan i huvudsak enligt bilaga 1. NextJet Aktiebolag bestred Helena Johansson Vaara yrkanden; i huvudsak på den grunden att det inte förelegat extraordinära omständigheter. Parterna har träffat den förlikning som framgår av domslutet och begärt att tingsrätten ska stadfästa förlikningen.

-

Det finns förutsättningar för att stadfästa förlikningen.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

FT 11072-15, FT 11073-15

OLOF Lennart Berglund

Thomas Cook Airlines Scandinavia A/S

1. Thomas Cook ska till Olof Berglund betala 171,50 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 4 december 2015 till dess betalning sker. 2. Thomas Cook ska till Malin Remes betala 171,50 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 4 december 2015 till dess betalning sker. 3. Thomas Cook ska ersätta Olof Berglunds rättegångskostnad med 2 527 kr 50 öre, varav 1 627 kr 50 öre avser ombudsarvode. 4. Thomas Cook ska ersätta Malin Remes rättegångskostnad med 2 527 kr 50 öre, varav 1 627 kr 50 öre avser ombudsarvode.

Olof Berglund och Malin Remes (”Kärandena”) köpte var sin resa från resebolaget Ving. Resorna var ett researrangemang, där resa och övernattning köptes som ett paket. Resorna omfattas av paketreselagen (1992:1672). Den 16 oktober 2015 flög Kärandena med flygbolaget Thomas Cook från Stockholm till Larnaca. Flyget ankom mer än 11 timmar försenat. Den 19 oktober 2015 fick Kärandena var sin utbetalning på 171,50 euro (1 604 kr) från resebolaget Ving. Utan att erkänna betalningsskyldighet betalade Thomas Cook sedan till Kärandena var sin kompensation med 228,50 euro. Parterna tvistar om Thomas Cook är skyldigt att betala ytterligare förseningsersättning i enlighet med Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (nedan kallad ”Förordningen”). Detta är till stor del beroende av den mellan parterna också tvistiga frågan huruvida Thomas Cook ska ha rätt att räkna av de utbetalningar Ving har gjort till var och en av Kärandena.

Kärandena har yrkat att Thomas Cook till var och en av dem ska betala 171,50 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 4 december 2015 till dess betalning sker. Thomas Cook har motsatt sig yrkandena, men vitsordat kapitalbeloppet och räntan som skäliga i och för sig. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. GRUNDER OCH OMSTÄNDIGHETER Kärandena Orsaken till den mer än 11 timmar långa förseningen har varit tekniska problem. Några extraordinära omständigheter har inte förelegat. I vart fall har Thomas Cook inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen. Kärandena har därför rätt till förseningsersättning med 400 euro var enligt Förordningen. Efter avräkning för vad de fått av Thomas Cook, nämligen 228,50 euro var, har de rätt till ytterligare 171,50 euro var. Av följande skäl har Thomas Cook inte rätt att göra någon ytterligare avräkning. Flygförseningen var på Kärandenas utresa till deras semestermål. De utbetalningar på 171,50 euro som var och en av dem fått från Ving med stöd av paketreselagen utgör prisavdrag för delvis mistad resa samt mindre utnyttjande av hotell och andra tjänster än vad som avtalats med Ving. Utbetalningarna kompenserar inte för flygförseningen i sig. Ersättningen enligt paketreselagen har således inte varit av samma natur som förseningsersättning enligt Förordningen är. Sistnämnda ersättning är en ideell ersättning för den olägenhet som en tidsförsening motsvarar. Förseningskompensation får räknas av från annan ersättning som passagerarna kan tänkas få, exempelvis enligt paketreselagen. Däremot framgår det inte av Förordningen att kvittning i motsatt riktning är tillåten. Detta gör att en full förseningsersättning alltid ska utbetalas enligt Förordningen för att tillvarata passagerarnas rättigheter. Inte heller kan kvittning enligt svensk rätt ske med hänvisning till betalning som skett av annan fysisk eller juridisk person om inte det särskilt stadgas. Thomas Cook Thomas Cook erkänner inte betalningsskyldighet enligt Förordningen. De utbetalningar på 171,50 euro som var och en av Kärandena fått från resebolaget Ving har skett i enlighet med paketreselagens regler. De motsvarar en dagsandel av resans grundpris. Enligt praxis vid paketresor i Sverige betalas sådan ersättning vid försenad ankomst på mer än åtta timmar i form av ett prisavdrag av resans pris motvarande en dagsandel av resans grundpris för den tid passageraren går miste om på resmålet. Det enda syftet med utbetalningen enligt paketreselagen har varit att kompensera Kärandena för den tid de förlorat vid försenad avresa och försenad ankomst. Det har inte varit kompensation för någon annan överträdelse i paketresan. Syftet har varit detsamma som för förseningsersättning enligt Förordningen. Thomas Cook har därför, enligt regeln om ”ytterligare kompensation” i artikel 12.1 Förordningen, rätt att göra avdrag för utbetalade dagsandelar om171,50 euro från det belopp som Förordningen stipulerar vid förseningen (400 euro). Om båda beloppen utgår utan avräkning överkompenseras Kärandena och gör obehöriga vinster. Ving och Thomas Cook är syskonbolag i samma koncern och ägs av Thomas Cook Northern Europe A/S. Thomas Cook överför löpande belopp internt inom koncernen för att dra av de dagsandelar som utbetalats av Ving till passagerare för förlorad semestertid på grund av försening. Det är därför Thomas Cook som de facto bekostar Vings utbetalningar enligt paketreselagen. Enligt artikel 3.5 Förordningen är det ett flygbolag som ska fullgöra resebyråns förpliktelser när en paketresa köpts.

Parterna har getts möjlighet att slutföra sin talan. Tingsrätten har därefter, med stöd av 42 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken, avgjort målet utan huvudförhandling. Domen grundar sig därmed på alla handlingar som parterna gett in (se 17 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken).

Är Kärandena berättigade till förseningsersättning enligt Förordningen? Av utredningen framgår att Kärandenas flygning försenats mer än 11 timmar. Utgångspunkten är då att Kärandena har rätt till förseningsersättning. Detta gäller såvida inte Thomas Cook kan visa att extraordinära omständigheter – som inte hade kunnat undvikas, även om alla rimliga åtgärder vidtagits – har orsakat förseningen. Thomas Cook har inte gjort gällande att det förelegat några sådana omständigheter. Mot denna bakgrund är utgångspunkten att Thomas Cook är betalningsskyldig mot var och en av Kärandena med 400 euro (den i artikel 7.1 b i Förordningen angivna ersättningen) med avdrag för 228,50 euro (det belopp som Thomas Cook betalat), dvs. 171,50 euro. Detta gäller dock endast under förutsättning att Thomas Cook inte har rätt att tillgodoräkna sig Vings utbetalningar om 2x171,50 euro. Ska utbetalningarna enligt paketreselagen avräknas från förseningsersättningarna? I artikel 12.1 i Förordningen föreskrivs att tillämpningen av Förordningen inte påverkar en passagerares rätt till ytterligare kompensation. Vidare anges att kompensation som beviljas i enlighet med Förordningen får räknas av från sådan kompensation. Enligt EU-domstolen syftar ytterligare kompensation till att komplettera förseningsersättningen så att passagerarna kan erhålla ersättning för hela den skada de lidit på grund av flygbolagets underlåtenhet att iaktta sina avtalsenliga skyldigheter. Enligt bestämmelsen ska det vara möjligt att förplikta flygbolaget att ersätta skada som uppstått för passagerarna på grund av bristande uppfyllelse av avtalet om lufttransport på en annan rättslig grund än Förordningen, bl.a. under de förutsättningar som anges i nationell rätt (se EU-domstolens dom i mål C-83/10, Sousa Rodríguez m.fl., p. 38). Den nationella rätten utgörs i detta fall av paketreselagen. Enligt 16 § den lagen har resenären vid förseningar rätt till prisavdrag och skadestånd om inte felet beror på resenären. Kärandena har gjort gällande att Vings utbetalningar inte grundat sig på flygförseningen i sig, utan syftat till att kompensera dem för mistad resa och mindre utnyttjande av hotell samt andra tjänster, då flygförseningen skedde på deras utresa till semestermålet. Detta får anses ha visst stöd i Vings betalningsspecifikationer. Där benämns nämligen utbetalningarna bl.a. som ”återbetalning på bokningen” och ”Ersättning med en dagsandel av resa”. Det ligger närmast till hands att tolka det som att ersättningen kompenserade minskat utnyttjande av alla avtalade tjänster som ingick i paketresan, dvs. flyg, hotell och övrigt. Det får mot denna bakgrund anses klarlagt dels att de utbetalningar som skett från Ving avsett prisavdrag och inte skadestånd i paketreselagens mening, dels att de inte enbart avsett tidsspillan utan även minskat hotellutnyttjande och andra avtalade tjänster på resmålet. Vings utbetalningar enligt paketreselagen och förseningsersättningen enligt Förordningen grundar sig därmed inte på samma sak. Av det nu anförda följer att utbetalningarna från Ving inte ska räknas av från de förseningsersättningar Kärandena har rätt till. Vid detta förhållande saknar tingsrätten anledning att pröva om det har någon betydelse att kompensationen enligt paketreselagen utbetalats av annan än flygbolaget (jfr ARN:s beslut den 29 december 2015, Änr 2015-03858). Sammanfattande bedömning Av det anförda följer att Kärandena har rätt till ytterligare förseningsersättningar om 171,50 euro vardera samt att Thomas Cook inte har rätt att räkna av Vings utbetalningar till Kärandena. Kärandenas talan ska således bifalls. Rättegångskostnader Med denna utgång ska Thomas Cook ersätta Kärandenas rättegångskostnader. Vad de har yrkat i det avseendet är i överensstämmelse med lag och skäligt.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

T 2704-15, T 2711-15, T 2716-15

Alexandra Lind

Norweigan Air Shuttle ASA

1. Käromålen ogillas. 2. Vardera part ska stå sina rättegångskostnader.

Alexandra Lind, Leonore Wunsche och Armann Skaeringsson (Kärandena) hade köpt flygbiljetter från Köpenhamn (CPH) till Dubai (DXB) den 3 januari 2015 med Norwegians flight DY5030. Flighten, som kom iväg något senare än planerat, skulle ha ankommit Dubai den 4 januari kl. 01.45 men på grund av vissa omständigheter landade planet istället i Muscat (MCT) i Oman. Först ett dygn senare avgick planet från Muscat, varefter det ankom till Dubai den 5 januari 2015 kl. 04.00, vilket innebar en försening om minst 26 timmar. Det är ostridigt att Norwegian är att betrakta som ett EU-lufttrafikföretag enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 (Förordningen) och att Förordningen därför är tillämplig enligt gällande praxis. Frågan i målet är om Norwegian, på grund av den uppkomna förseningen, är skyldigt att betala den standardkompensation som följer av Förordningen eller om Norwegian, i enlighet med artikel 5.3 i Förordningen, ska undantas skyldigheten på grund av att extraordinära omständigheter har förelegat som inte skulle kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Kärandena Kärandena har yrkat att tingsrätten ska förplikta Norwegian att till dem vardera utge 600 EUR, dvs. totalt 1 800 EUR, jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen på kapitalbeloppet från: den 24 februari 2015 till dess betalning sker avseende Alexandra Lind den 25 mars 2015 till dess betalning sker avseende Armann Skaringsson, och den 23 april 2015 till dess betalning sker avseende Leonore Wunsche. Kärandena har vidare hemställt om Norwegian, oavsett utgången i målet, enligt 18 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken, ska åläggas att ersätta kärandena för deras fulla rättegångskostnader. Om kärandena skulle tappa målet ska parterna under alla omständigheter bära sina egna respektive rättegångskostnader enligt 18 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken. Norwegian Norwegian har yrkat att käromålen lämnas utan bifall. Norwegian har vitsordat de yrkade kapitalbeloppen och ränteyrkandena såsom skäliga i sig. Norwegian har bestritt kärandenas rättegångskostnadsyrkanden i alla delar, vilket gäller oavsett målets utgång i sak samt för egen del yrkat att tingsrätten ska förplikta kärandena att solidariskt ersätta Norwegian för dess rättegångskostnader. GRUNDER Kärandena Norwegian har sålt en flygresa till kärandena från Köpenhamn (CPH) till Dubai (DXB). Flighten blev försenad med 27 timmar och 15 minuter. Eftersom Norwegian är en EU Carrier är Förordningen tillämplig. Några extraordinära omständigheter har inte förelegat och Norwegian har i vart fall inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen. Även om en extraordinär omständighet initialt har förelegat och Norwegian har vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen så föreligger försening med minst fyra timmar beräknat från den tidpunkt då den extraordinära omständigheten upphörde och Norwegian är därför ändå ersättningsskyldig. Av Förordningen, Artikel 5 och 7 framgår att kärandena äger rätt till ersättning med 600 euro vardera. Kravbrev har avsänts till Norwegian per den 24 januari 2015 (Alexandra Lind) respektive den 25 februari 2015 (Armann Skaringsson). Norwegian har avsiktligen och i vart fall av oaktsamhet undanhållit för kärandena relevant information, varför 18 kap. 3 § rättegångsbalken är tillämplig. Norwegian Vid tidpunkten för den planerade landningen i Dubai rådde mycket tät timma på flygplatsen och därmed begränsad sikt, vilket medförde att det av säkerhetsskäl inte var möjligt för flygplanet att landa i utsatt tid. Dimman har indirekt haft en stor betydelse för förseningen, men den direkta orsaken till förseningen var den omständigheten att flygkaptenen inte fick tillstånd av flygledningen vid DXB att landa. Den aktuella förseningen har således orsakats av extraordinära omständigheter som Norwegian inte skäligen kunnat förväntas räkna med när avtalen om flygresan ingicks och vars följder Norwegian inte heller kunnat undvika eller övervinna, trots att alla rimliga åtgärder vidtagits. Kärandenas rätt till ersättning enligt artikel 5 och 7 i Förordningen bortfaller därmed enligt artikel 5.3 i Förordningen. Om en extraordinär omständighet har förelegat och alla rimliga åtgärder har vidtagits för att undvika denna så har Norwegian ingen skyldighet enligt Förordningen att begränsa förseningen, vilket innebär att ersättningsskyldighet inte kan uppstå för tiden efter att den extraordinära omständigheten har upphört. Oberoende av detta har Norwegian vidtagit rimliga åtgärder för att undvika och begränsa förseningen. Norwegian har inte undanhållit någon information och har inte heller på annat sätt agerat så att 18 kap. 3 § rättegångsbalken är tillämplig. Vidare har kärandena inte haft några rättegångskostnader, varken ansökningsavgifter eller ombudskostnader. ÖVRIGT Kärandena har efter sammanträde för muntlig förberedelse av målen eftergivit käromålen, varvid Norwegian begärt ogillande dom. Parterna har förklarat att de i anledning av en överenskommelse frånfallit sina yrkanden om rättegångskostnader och begärt att tingsrätten ska förordna att vardera parten ska stå sina kostnader. Målet har avgjort utan huvudförhandling.

-

Käromålen har eftergivits. De ska följaktligen ogillas. Det finns förutsättningar att förordna om rättegångskostnaderna i enlighet med parternas yrkande.

Rättsfall

Attunda Tingsrätt

T 11346-15 T 11347-15 T 11348-15 T 11349-15

Tomas Lesniewski

Norwegian Air Shuttle ASA

1. Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sweden ska till var och en av Tomas Lesniewski, Filip Lesniewski, Jan Lesniewski och Dorotea Lesniewska Lind betala 600 euro med avräkning om 3 000 kr på respektive kapitalbelopp, samt ränta på respektive belopp enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 8 februari 2016 till dess betalning sker. 2. Vardera parten ska stå sin rättegångskostnad.

-

Tomas Lesniewski, Filip Lesniewski, Jan Lesniewski och Dorotea Lesniewska Lind (Kärandena) har yrkat att Norwegian Air Shuttle ASA, filial Sverige (Norwegian) till var och en av dem ska betala 600 euro samt ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från i första hand den 19 mars 2014 och i andra hand datum för delgivning av stämningsansökan, till dess full betalning sker. Norwegian har bestritt betalningsskyldighet men medgett att, ex gratia, ersätta Kärandena med totalt 600 euro med avräkning för de 3 000 kr vardera som tidigare erlagts. Norwegian har bestritt ränteyrkandet. Kärandena har bestritt att avräkning ska ske. GRUND FÖR TALAN Kärandena Norwegian har sålt en flygresa till Kärandena från Bangkok, Thailand till Stockholm, Arlanda. Flighten med nr DY7206 skulle lyfta den 9 februari 2014. Flighten blev mer än tre timmar försenad. Norwegian är ett EG-lufttrafikföretag och flighten DY7206 omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 (Förordningen). Då några extraordinära omständigheter ej har förelegat och Norwegian i vart fall ej har vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen så har Kärandena rätt till 600 euro vardera i kompensation enligt Artikel 7 c Förordningen. Kravbrev från vardera käranden skickades till Norwegian den 13 februari 2014 med post. Kravet får anses mottaget den 17 februari 2014 och ränta ska därför utgå från den 19 mars 2014. Ränta ska i vart fall utgå från datum för delgivning av stämningsansökan. Norwegian Norwegian har medgett att, ex gratia, betala 600 euro till var och en av Kärandena. Från det beloppet ska dock avräknas 3 000 kr vardera som ostridigt har betalats ut år 2014. I första hand var betalningen år 2014 en delbetalning av förseningskompensationen enligt Förordningen och i andra hand ska betalningen avräknas. De kravbrev som Kärandena har avsänt uppfyller inte de krav som framgår av 4 § räntelagen. Det nämns ingenting om att underlåtenhet att betala skulle resultera i ränta. UTVECKLING AV TALAN AVSEENDE AVRÄKNING Kärandena Parterna har aldrig kommit överens om vad utbetalningen om 16 462 kr till Filip Lesniewskis konto år 2014 utgjorde. Norwegians inställning är, och har varit, att Kärandena inte har rätt till förseningsersättning enligt Förordningen eftersom förseningen orsakats av extraordinära omständigheter. Betalningen år 2014 kan därför inte ha utgjort en delbetalning av förseningskompensationen enligt Förordningen. Betalningen specificerades i mejl som ”Goodwill compensation for the long delay: SEK 3 000 per person, total amount SEK 12 000.”. Vad för typ av fördröjning eller försening som avses har inte specificerats. Utbetalningen utgjorde en kompensation med benefikt syfte, av god vilja, helt frånkopplat rätten till förseningskompensationen enligt Förordningen. Utbetalningen verkställdes inte i samband med att krav från Kärandena framställdes, utan kom in på Filip Lesniewskis konto först den 20 maj 2014. För att en utbetalning ska utgöra en delbetalning eller en betalning som kan avräknas från passagernas krav på förseningsersättning krävs passagerarens skriftliga samtyckte, vilket Kärandena aldrig har lämnat. Bevisbördan åligger Norwegian avseende invändningen att utbetalningen år 2014 utgör kompensation för försening enligt Förordningen. Norwegians inställning och tillvägagångssätt genom nekande till bolagets skyldighet att betala kompensation vid försening, samtidigt som ett lägre belopp än det passageraren har rätt till utbetalas, strider mot avsikten med Förordningen. Förordningen syftar enligt dess inledande stycke till ”att sörja för ett långtgående skydd för passagerarna. Dessutom bör full hänsyn tas till de allmänna konsumentskyddskraven.”. Konsumentskyddet skulle urholkas om Norwegian, trots bolagets nekande till skyldigheten att betala kompensation vid förseningar till passagerare enligt Förordningen, tilläts betala viss kompensation som senare skulle anses utgöra en delbetalning, eller kunna avräknas förseningskompensationen enligt Förordningen, utan passagerarnas samtycke eller information om detta. Artikel 12 i förordningen gäller ”ytterligare kompensation”, dvs. utöver kompensation enligt Förordningen, så som exempelvis enligt Montrealkonventionen. Artikel 12 är inte applicerbar i detta mål. Norwegian Norwegian har förklarat sig villigt att ersätta var och en av Kärandena med totalt 600 euro. Eftersom det är ostridigt att var och en av Kärandena redan år 2014 erhöll 3 000 kr ska det återstående beloppet motsvarande mellanskillnaden nu erläggas. Eftersom 600 euro är det maximala beloppet avseende förseningsersättning enligt Förordningen kan Kärandena inte ha rätt till någon ytterligare ersättning. Norwegian valde att delvis tillmötesgå Kärandenas krav oavsett hur en domstol skulle se på frågan om betalningsskyldighet förelåg eller ej. Betalningen år 2014 åtföljdes av ett mejl med ordalydelsen ”Goodwill compensation for the long delay: SEK 3 000 per person, total amount SEK 12 000.”. Denna text innebär att det var mycket tydligt att betalningen avsåg kompensation för den långa försening som passagerarna hade drabbats av. Att ersättningen avsåg förseningsersättning blir än tydligare med beaktande av att mejlet skickades, och betalningen genomfördes, tidsmässigt i anslutning till att passagerarna hade framställt krav på förseningsersättning enligt Förordningen. Kärandena var väl medvetna om, eller borde i vart fall ha förstått, att ”long delay” syftade på förseningen av själva flygningen. Förseningskompensation som betalas genom t.ex. resevouchers förutsätter samtycke från passageraren. Utbetalningen år 2014 skedde dock genom elektronisk banköverföring och Kärandena erhöll fritt tillgängliga medel i form av pengar i svensk valuta. Sådan betalning förutsätter inte något särskilt samtycke från passageraren. Artikel 12 i Förordningen anger att avräkning av olika betalningar ska göras. Syftet med Förordningen är inte att passagerare ska erhålla ”dubbla” ersättningar. Härvid finns diverse rättspraxis från europeiska domstolar som bekräftar att avräkning ska göras.

Parterna har getts möjlighet att slutföra sin talan. Tingsrätten har därefter med stöd av 42 kap. 18 § första stycket punkten 5 rättegångsbalken avgjort målet på handlingarna. Kärandena har inte åberopat någon bevisning. Norwegian har åberopat kravbrev från Kärandena till styrkande av att detta skriftliga krav, som – vilket är ostridigt – framställdes innan Norwegian genomförde betalningen, uttryckligen hänvisade till krav avseende just förseningsersättning enligt Förordningen.

I målet är ostridigt att Kärandena blivit försenade vid resan från Bangkok till Stockholm och att Förordningen äger tillämplighet. Norwegian har medgett att, ex gratia, betala 600 euro till var och en av Kärandena med avräkning om 3 000 kr vardera, vilket belopp ostridigt har erlagts. Huvudfrågan i målet är huruvida Norwegian ska ha rätt att avräkna det tidigare erlagda beloppet. Ska avräkning ske med 3 000 kr per kärande? Av det kravbrev som Norwegian har åberopat framgår att Jan Lesniewski den 13 februari 2014 framställde krav på ersättning om 600 euro enligt Förordningen. Kärandena har vitsordat Norwegians uppgift om att Filip Lesniewski den 7 maj 2014 meddelade Norwegian de kontouppgifter som Kärandena ville att Norwegian skulle använda för utbetalningen. Kärandena har vidare uppgett att sammanlagt 16 462 kr överförts till Filip Lesniewskis konto den 20 maj 2014. Av de i målet ingivna handlingarna, samt av Kärandena vitsordade omständigheter, framgår att Kärandena från februari 2014 till maj 2014 hade återkommande kontakt med Norwegian med anledning av den försening som Kärandena hade drabbats av. Mot denna bakgrund finner tingsrätten att Norwegian visat att betalningen tillsammans med åtföljande mejl avsåg just ersättning enligt Förordningen för den långa flygförsening som de krävde kompensation för. Norwegian utförde utbetalningen i nära anslutning till att Filip Lesniewski angett sitt kontonummer och enligt tingsrättens bedömning hade utbetalningen ett klart samband med det krav som Kärandena framställt. Betalningen om 3 000 kr till var och en av Kärandena ska därför ses som en delbetalning av den förseningskompensation om 600 euro som Norwegian medgett att ex gratia betala till var och en av Kärandena. Betalningen har skett med ett betalningsmedel som inte kräver passagerens samtycke enligt Artikel 7.3 i Förordningen. Norwegian ska således förpliktas att betala 600 euro till var och en av Kärandena, med avräkning om 3 000 kr på respektive kapitalbelopp. Vad Kärandena har anfört om att delbetalning eller avräkning kräver samtycke samt syftet med Förordningen föranleder ingen annan bedömning. Från vilken tidpunkt ska ränta utgå? Kärandena har uppgett att kravbrev, likalydandes det som är åberopat av Norwegian, har avsänts från vardera kärande till Norwegian den 13 februari 2014 och att ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen yrkas från den 19 mars 2014 eftersom kravbreven får anses mottagna måndagen den 17 februari 2014. Enligt 4 § första stycket räntelagen ska ränta betalas på förfallen fordran från den dag som infaller 30 dagar efter det att borgenären framställt krav på betalning av ett bestämt belopp med angivande av att underlåtenhet att betala medför skyldighet att betala ränta. Gäldenären är dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan denna får kravet. Av fjärde stycket följer att ränta på förfallen fordran i vart fall ska betalas från dagen för delgivning av stämning i mål om utgivande av betalning. Ränta ska då beräknas enligt 6 § samma lag. Det kravbrev som Kärandena har gett in är från Jan Lesniewski och riktar sig till Norwegian angående krav på ”ersättning i enlighet med EU:s förordning 261/2004.”. Någon uppgift om när betalning ska ske eller att ränta ska utgå vid utebliven betalning finns inte i den handlingen. Inte heller i någon av de andra ingivna handlingarna framgår att någon av Kärandena i samband med att de framställt krav på ersättning samtidigt uppgett att de krävde ränta vid utebliven betalning. Ränta på beloppen (600 euro minus 3 000 kr) ska därför utgå från dagen för delgivning av stämning, dvs. den 8 februari 2016. Rättegångskostnad Norwegian medgav i sitt svaromål att, ex gratia, ersätta var och en av Kärandena med totalt 600 euro. Den huvudsakliga frågan i målet har rört huruvida Norwegian har rätt att avräkna tidigare erlagt belopp om 3000 kr per kärande. Mot bakgrund av utgången i målet anser tingsrätten att vardera parten bör stå sin rättegångskostnad.