Datasets:

folkopinion

/

government-interpellation-qa-swedish

like 2

Follow

Folkopinion 3

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse i framtiden?

Ja, flickor och kvinnor har högre avskiljningstal och högre grad av rapporterad upplevd otrygghet under placeringstiden på Sis-hem jämfört med pojkar och män. Förekomsten av såväl själskadebeteende som självmordsförsök är högre hos flickor och kvinnor än hos pojkar och män. Det är inte rimligt.Det är inte heller rimligt att inte känna sig trygg när man befinner sig i samhällsvård. Om det är någonstans man ska kunna känna sig trygg är det när man får just samhällsvård, och det ska finnas den behandling och vård som samhället lovar att ge dessa tjejer och kvinnor.Det är en prioriterad fråga för regeringen att förebygga och komma till rätta med sexuella övergrepp på Sis. Det är viktigt att myndigheten och regeringen går till botten med hur detta fortsatt kan förekomma, och det måste ges ett entydigt svar. Mitt svar i dag är att det ska råda nolltolerans mot sexuella övergrepp på Sis.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse i framtiden?

Om det är ett hot eller ett löfte kan man fundera på, men det är i alla fall en garanti för att socialutskottet kommer att fortsätta att bevaka denna fråga.Ungdomar som tas om hand av samhället har rätt till en trygg och säker miljö. Att det över huvud taget förekommer gränslöshet, sexuella närmanden och sexuella övergrepp på statliga ungdomshem är givetvis helt oacceptabelt. Ivos tillsynsrapport från i januari pekar på en verksamhet med stora problem med hur man förhåller sig till och behandlar omhändertagna flickor. Att pojkar och flickor behandlas olika på de statliga ungdomshemmen gör frågan extra allvarlig.Det är inte rimligt att bara drygt hälften av flickorna känner sig trygga, att nästan varannan flicka upplever att hon utsatts för kränkande beteenden från personalen, att tre gånger så många flickor som pojkar avskiljs och att var fjärde flicka varit med om att personal tafsat eller gjort andra sexuella handlingar.Ivos kritik mot Statens institutionsstyrelse för vården av flickor är svidande, och krafttag för att komma till rätta med problemen är helt nödvändiga. Steg har tagits i rätt riktning, vilket är bra, men det krävs mycket för att komma till rätta med problemen. Det handlar om personalens kompetens och utbildning och om vilka verktyg och metoder man använder sig av. Men framför allt handlar det om styrning och ledning av den här verksamheten. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerStatens institutionsstyrelse har nu ögonen på sig vad gäller att bedriva ett effektivt och omfattande förändringsarbete, men det yttersta ansvaret vilar på regeringen. Detta kommer vi i riksdagen att bevaka. Det ska vara en självklarhet att den som blivit omhändertagen av staten också har rätt till en trygg, säker och tillitsfull miljö så att man kan få och ta till sig den vård man behöver.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse i framtiden?

Jag delar bilden av att det finns strukturella problem. Jag önskar att det var begränsat till en enskild myndighet, men när det gäller unga flickor saknas det tyvärr delar i hela behandlingskedjan.Det är behandling och vård vi ska ge våra unga tjejer. De ska få stöd att hitta en ljus framtid. De ska inte gång på gång få bekräftat att när man befinner sig i samhällets vård blir man tafsad på, illa behandlad eller utsatt för sexuella övergrepp. Detta gör att vi behöver se över så mycket mer. Det behöver finnas en annan kunskap om neuropsykiatriska funktionshinder. Traumabehandling är också en del som väldigt ofta lyfts fram i detta sammanhang. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi behöver jobba i hela kedjan. Det innebär att socialtjänsten behöver få möjlighet att arbeta förebyggande på ett helt annat sätt. Målsättningen, som jag tror att ledamoten instämmer i, är att ingen någonsin ska behöva vistas på Sis-hem. När samhället har lyckats med alla sina insatser har man ju förebyggt att ta till den där sista utvägen som Sis-hem ska vara.Detta innebär bland annat att vi förbereder ett nationellt familjehemsregister över licensierade familjehem med specifika kunskaper om just neuropsykiatriska diagnoser eller annat. Det kommer att vara en viktig del i att ta ett samlat grepp om samhällsvården för inte minst utsatta flickor.Regeringen förstärker resurserna till förebyggande åtgärder med 1,2 miljarder, och en inte obetydlig del går till Sis. I regleringsbrevet till Sis har vi också kopplat greppet starkare när det gäller att återkomma med rapporter om förebyggande insatser. Vi har också en närmare dialog med myndigheten än vad som har förekommit tidigare, och då direkt med den politiska ledningen.Jag vet inte om det var ett hot eller ett löfte att socialutskottet tänker fortsätta att följa frågan. Men jag ser det som ett löfte och välkomnar det, för jag tror att det är viktigt att riksdagens starka engagemang fortsätter, också som ett stöd för regeringen att genomföra välbehövliga förändringar.Jag hoppas att jag i närtid kan återkomma med ytterligare insatser om vi ser att det vi gör nu inte är tillräckligt. Som ledamoten väl känner till befinner sig myndigheten i förändring, och det finns utredningar som tittar på att flytta över delar av Sis ansvarsområde till Kriminalvården. Det handlar om våra mest kriminellt belastade ungdomar, i huvudsak pojkar. Samsjuklighetsutredningen tittar också på sådant som kan komma att förändra Sis ansvarsområden. Vi tar alltså ett helhetsgrepp när det gäller Sis framtida uppdrag.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse i framtiden?

Det känns bra att detta är en prioriterad fråga för regeringen. Det kommer även att vara en prioriterad fråga för mig i mitt arbete i socialutskottet.Problemen på de statliga ungdomshemmen handlar ju inte bara om alla de flickor som upplever att de har utsatts för sexuella närmanden eller övergrepp utan också om den mer övergripande bilden av unga flickor som upplever otrygghet på de statliga ungdomshemmen. I Ivos larmrapport framkommer att nästan hälften av de placerade flickorna kände sig otrygga på sina boenden. Endast 55 procent av flickorna uppgav att de kände sig trygga, medan motsvarande siffra för pojkarna var 83 procent. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerOm den vård som dessa flickor får ska ha något som helst genomslag och fungera måste de först och främst känna sig trygga på den plats de befinner sig på. Saknas det trygghet och tillit kommer vården inte att ge några resultat.Många av dessa flickor bär med sig upplevelser av otrygga förhållanden i form av dysfunktionella familjer, destruktiva miljöer och ofta flera placeringar på olika familjehem och kanske HVB-hem innan de har kommit till Sis-hemmet.Att hamna i tvångsvård på ett statligt ungdomshem är naturligtvis inte lätt, men det mest grundläggande är att den miljö man kommer till upplevs som trygg och säker. Det kräver att personalen är både lämpad och väl rustad för det uppdrag man har och har rätt verktyg och metoder.Tyvärr framkommer det också i Ivos rapport att just flickor i betydligt högre grad än pojkar utsätts för olika tvångsåtgärder och att dessa långt ifrån alltid sker på laglig grund. 30 procent av flickorna i rapporten berättar om avskiljningar medan motsvarande siffra för pojkar är 9 procent. Det här pekar på en oförmåga hos personalen att hantera just flickor medan man verkar ha större vana och kanske mer utbildning när det gäller att hantera pojkar i motsvarande situation.Tillsammans med tafsandet och sexuella närmanden samt oförmågan från Sis ledning att hantera den personal som är misstänkt för sådana handlingar visar detta på strukturella problem hos Statens institutionsstyrelse. Det handlar inte om enskilda fall och olyckliga omständigheter utan om en strukturell oförmåga att ta hand om utsatta flickor på ett professionellt sätt.Av de tolv ungdomshem för flickor som Statens institutionsstyrelse driver fick, precis som statsrådet nämnde, samtliga kritik från Ivo. I två fall bedömde man dessutom missförhållandena som så allvarliga att man beslutande om att förelägga Sis att vidta omedelbara åtgärder. Den övergripande bilden visade att det fanns allvarliga brister i trygghet och säkerhet vid de statliga ungdomshem där flickor vistas.Utan tvekan behöver Sis genomgå omfattande förändringar och ha kontinuerlig kontroll från såväl departement som tillsynsmyndigheter. Socialutskottet kommer givetvis att noggrant följa regeringens arbete för att komma till rätta med verksamheten.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta om det trots allt visar sig att utvecklingen även framåt går åt fel håll vad gäller vården av placerade flickor på statens ungdomshem?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse i framtiden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar ledamoten för frågan. Detta är inte bara en fråga som jag har arbetat med under mina snart fyra månader som socialtjänstminister, utan det var också en av de frågor som jag mest intensivt började arbeta med när jag fick börja arbeta i socialutskottet, vilket är över fem år sedan.Detta var redan då ett av de ämnen som verkligen väckte frågor. Det är också något som utskottet har fokuserat på under dessa fem år, vilket jag vill tro har hjälpt myndigheten att få till de förbättringsdelar som nu genomförs.Som ledamoten vet fick Sverige en ny regering för fyra månader sedan, och inom mitt ansvarsområde finns just denna uppgift. Det är ett skäl till att man ska hysa större tilltro till att det kommer att hända någonting denna gång. Jag delar ledamotens uppfattning att det har tagit alldeles för lång tid och att det har hänt för lite i denna myndighet.Jag vill än en gång understryka att det är oerhört allvarligt att Sis inte har kunnat säkerställa att alla barn och unga som vårdas av Sis har en trygg och säker vårdmiljö. Barn, unga och vuxna har rätt att känna sig trygga. Sexuella övergrepp får, som jag sa i mitt inledande svar, aldrig någonsin förekomma. Nolltolerans råder och ska råda.Därför är arbetet för att förebygga och motverka sexuella övergrepp hos Sis ett prioriterat arbete för regeringen. Det är viktigt att personalen inom Sis är lämplig och har rätt kompetens för sitt uppdrag. Därför måste frågor som etik, bemötande och sexuella övergrepp vara närvarande i det dagliga arbetet. Detta är en rättighetsfråga, och det är naturligtvis en central fråga för verksamhetens kvalitet och resultat. Det är också en viktig ledningsfråga, och därför är det viktigt att ledningen inom Sis på varje nivå arbetar väldigt intensivt med att komma till rätta med dessa problem.För att öka tempot i detta har inte minst riksdagens starka oppositionsarbete i ett förändrings- och kvalitetsarbete varit viktigt. Man har fått stora ekonomiska tillskott för att möjliggöra kvalitets- och kapacitetsförbättringar. Det är någonting som den här regeringen under detta budgetår har ökat på med 49 miljoner.Jag är glad över att man nu arbetar med någonting som inte minst barnrättsorganisationerna under lång tid har pekat på, nämligen att få fram en intern klagomålsinstans. Jag kommer att följa detta arbete med stort intresse.När det gång på gång framkommer att det förekommer missförhållanden och övergrepp är det ingen tvekan om att det är helt nödvändigt att myndigheten går till botten med detta och gör en analys av varför det ser ut som det gör. Detta verkar vara en kultur i denna myndighet, och den måste man gå till botten med.Regeringen kommer att arbeta på olika sätt och kommer att följa detta arbete för att säkerställa att man får rätt personal och att personalen arbetar med den vård och den behandling som personerna i fråga har rätt till.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse i framtiden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag ställde denna interpellation redan i december månad. Vi kan ju konstatera att det har dragit ut rätt mycket på tiden, men det känns bra att få den besvarad nu. Jag vill tacka Camilla Waltersson Grönvall för svaret. Jag är också glad över att ministern har agerat i frågan sedan detta uppdagades.Bakgrunden till min interpellation var det avsnitt av P1:s dokumentärprogram Kaliber som sändes i början av december, där det framgick att sexbrottsmisstänkt personal på våra statliga ungdomshem tilläts att arbeta kvar under tiden för pågående utredning. Därefter har det dessutom tillkommit en rapport från Ivo som dels bekräftar den bild som Kaliber visade på, dels pekar på ytterligare missförhållanden på våra statliga ungdomshem, framför allt vad gäller vården av våra flickor.Ungdomar som befinner sig på de statliga ungdomshemmen är tvångsomhändertagna enligt lagen om vård av unga, LVU, och har alltså ingen möjlighet att själva ta sig ut ur situationen eller bege sig iväg från ungdomshemmet där de befinner sig. Bakgrunden till placeringarna är ofta en form av psykosocial problematik som kan handla om kriminalitet, missbruk eller självskadebeteende. Många av ungdomarna bär dessutom på traumatiska bakgrundsupplevelser och har själva varit utsatta för våld eller sexuella övergrepp före placeringen.Dessa ungdomar tvångsomhändertas och tvångsvårdas av samhället för att skydda dem från skadliga miljöer eller destruktiva beteenden. Det innebär att samhället fullt ut tar på sig föräldraansvaret för dessa ungdomar och därmed även ansvaret för att skydda dem och leda dem in på rätt väg. Att det i denna miljö förekommer sexuella ofredanden och sexuella övergrepp är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.Trots det uppger 24 procent av flickorna i Ivos rapport att de en eller flera gånger har varit med om att personal har tafsat eller utfört andra sexuella handlingar mot dem själva eller andra. Dessutom framgår det av rapporten, precis som i radioreportaget, att Sis har låtit personal arbeta kvar i direkt kontakt med ungdomarna under tiden för pågående utredning om sexualbrott. Detta är inte bara oacceptabelt utan underminerar också förtroendet för Sis som institution.Det är naturligtvis bra att Sis nu har tagit till sig av kritiken och bestämt sig för att personal inte längre kommer att få arbeta klientnära under tiden för en sådan utredning, men det är märkligt att det ska krävas både ett radioreportage och en tillsynsrapport för att det ska ske en sådan förändring, som borde vara självklar.Likväl kvarstår problemet med att var fjärde flicka rapporterar om personal som tafsar eller gör andra sexuella närmanden. Ministern lyfter fram att det nu ska göras ett kompetens- och kvalitetslyft på myndigheten och att man tittar på att inrätta en intern klagomålsinstans. Det är naturligtvis bra, men dessa problem har pågått länge. Ledningen för Sis har känt till problematiken under lång tid - sedan före Ivos rapport - men har ändå inte vidtagit nödvändiga åtgärder tidigare.Min följdfråga till ministern är: Vad gör att vi denna gång ska tro på att det verkligen kommer att ske en förändring på statens ungdomshem så att vi slipper framtida rapporter om personal som förhåller sig distanslöst till ungdomarna, tafsar, gör sexuella närmanden eller inleder otillbörliga relationer?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse i framtiden?

Christofer Bergenblock har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förebygga och förhindra sexuella trakasserier och övergrepp vid ungdomshem hos Statens institutionsstyrelse, Sis, i framtiden. Han har också frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att personal som är misstänkt för sexualbrott på ungdomshem hos Sis inte ska tillåtas arbeta med de placerade ungdomarna under utredningstiden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDe barn och unga som tvångsvårdas vid Sis befinner sig i en särskilt utsatt situation. Sis uppdrag är att säkerställa att de barn, unga och vuxna som vårdas vid Sis får en ändamålsenlig, god och rättssäker vård samt bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk, kriminalitet och annat socialt nedbrytande beteende. Sexuella övergrepp får inte förekomma. Det är helt oacceptabelt. Varje fall är ett fall för mycket - nolltolerans råder. Alla har rätt att känna sig trygga och säkra under placeringen på Sis. Därför krävs ett kraftfullt arbete för att förebygga och motverka sådana övergrepp. Sis har fått kraftigt ökade anslag för att möjliggöra ett kompetens- och kvalitetslyft på myndigheten. God utbildning och höjd kompetens hos personalen bidrar till en mer rättssäker vård, ett bättre förhållningssätt och därmed bättre förutsättningar att förebygga och motverka sexuellt utnyttjande och otillbörliga relationer. Sis bedriver ett omfattande förändringsarbete i syfte att stärka kvaliteten i vården och i behandlingen. Arbetet för att förebygga och motverka sexuella övergrepp är prioriterat. Sis arbetar systematiskt med dessa frågor inom ramen för arbetet med styrning och ledning samt kompetensförsörjning och kompetensutveckling. Bland annat har en obligatorisk grundutbildning för alla nyanställda införts där dessa frågor tas upp. Det förs regelbundna diskussioner om etik, moral och värdegrund på alla Sis-hem, och Sis arbetar också med könssammansättningen i personalgrupperna samt för att minska ensamarbetet. Personalen ska ha kunskap och kompetens att identifiera och agera på varningssignaler i verksamheten. Vidare ser Sis över möjligheten att etablera en intern klagomålsinstans som ett komplement till bland annat Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, och Riksdagens ombudsmän. Ivo har haft i uppdrag att förstärka tillsynen av Sis institutioner som vårdar unga flickor enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Uppdraget redovisades den 10 januari 2023, och tillsynen visar att det förekom brister på samtliga särskilda ungdomshem som vårdar flickor. Bristerna rör bland annat otillräcklig kompetens hos personalen om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och bemötande. Flickor på Sis känner sig mindre trygga än pojkar. Ivo konstaterar att otillräcklig kompetens hos personalen ökar risken för användande av särskilda befogenheter och otillåtna tvångsåtgärder. Ivo riktar även kritik mot att sexualbrottsmisstänkta har tillåtits jobba klientnära. Mot bakgrund av Ivos rapport har Sis beslutat om att införa en ny rutin där medarbetare som är föremål för förundersökning inte ska jobba klientnära.Sis har i myndighetens regleringsbrev för 2023 fått ett återrapporteringskrav att analysera och bedöma resultatet av de åtgärder som myndigheten vidtagit för att tillgodose behovet av en trygg miljö samt de åtgärder som har vidtagits i syfte att förebygga och motverka sexuella övergrepp och otillbörliga relationer vid myndigheten. Jag kommer fortlöpande att noga följa Sis omhändertagande av resultatet från Ivos tillsyn och det fortsatta utvecklingsarbetet samt resultatet av detta.

Har statsrådet lämnat tanken på självbestämmande/självidentifikation som grund för ändring av juridiskt kön, och vad är i så fall anledningen till det?

Jag tackar ledamoten för ytterligare information och kunskaper. Det är verkligen nödvändigt att vi kommer framåt och får ett beslut. Samtidigt möter jag många som säger att det inte heller är bra att hasta på om det inte blir rätt. Jag står någonstans mittemellan, och jag tänker ändå hålla så hög hastighet vi kan. Det känns nämligen väldigt tungt att det har gått så lång tid utan att vi har kommit till en bedömning i riksdagen. Den dagen riksdagen får detta på sitt bord är det riksdagen som bedömer vilken lag vi ska ha framöver. Oavsett vilket beslut riksdagen kommer fram till måste vi, precis som ledamoten säger, förbättra vården. Den brister nämligen i dag, och det beror framför allt på att vi har så långa köer till hela hälso- och sjukvården. Därför behöver vi öka kunskapen om hur vi skapar den bästa vården för människor som har könsdysfori och som har dessa behov. I dag möter vi dem inte på bästa sätt. När man kommer till vården ska man alltid få den bästa vården utifrån senaste kända kunskap. Det är en fråga om kunskapsstyrning, vilket vi kämpar med inom hela vården, och den måste finnas med här. Beslutet om nationell högspecialiserad vård tänker jag är en god väg framåt för att vi ska få bättre kunskap och säkerställa att man får den bästa vården enligt känd expertis och medicinsk vetenskap på det ställe dit man söker sig och dit man kommer. Jag ser fram emot att så snart som möjligt få överlämna en proposition till riksdagen för bedömning. Regeringen kommer att göra sitt allra bästa för att genomföra en bra beredning utifrån den lagrådsremiss vi har. Den ska göras så bra som möjligt utifrån alla de överväganden vi behöver göra. Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Har statsrådet lämnat tanken på självbestämmande/självidentifikation som grund för ändring av juridiskt kön, och vad är i så fall anledningen till det?

Jag uppskattar såklart att man tar hänsyn till det som redan har gjorts. Detta har pågått under väldigt lång tid; jag brukar ofta påpeka att lagen är lika gammal som jag, nämligen 50 år. Det är alltså en väldigt gammal lag - faktiskt världens äldsta på området. Vi fick bort de värsta kränkande kraven ur lagen när vi tog bort tvångssteriliseringar, även om många problem återstår. Men det är faktiskt världens äldsta lag på det här området. Jag vill avslutningsvis lyfta fram några andra aspekter. I den ganska hätska offentliga debatt om könstillhörighetslagen som förs i Sverige men också i andra länder har det getts uttryck för uppfattningen att en sådan här lagändring eller lagar som bygger på självidentifikation skulle innebära en övergång till en helt ny syn på vad kön är. Jag vill därför påpeka att vi har haft en syn på kön där könsidentitet ligger till grund för det juridiska könet sedan 1972, alltså i 50 år. Det var därför man införde könstillhörighetslagen. Om vi hade en syn på kön där endast kroppsligt eller biologiskt kön skulle räknas skulle vi inte ha någon könstillhörighetslag. Det är också värt att ta med sig i den ibland väldigt aggressiva debatten. Att det är en grundläggande aspekt av en persons självbestämmanderätt att få juridiskt erkännande av sin könsidentitet brukar ofta lyftas fram av olika människorättsorganisationer, till exempel Amnesty. Det är detta debatten handlar om. Den handlar inte om exempelvis ett förnekande av att kroppsligt kön också existerar, utan könstillhörighetslagen handlar om erkännandet av könsidentiteten. Flera olika människorättsorgan har lyft vikten av detta. Jag kan nämna bara några: FN:s människorättskommissionär, FN:s oberoende expert på frågor kring våld och diskriminering utifrån sexuell läggning och könsidentitet, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och Europarådets parlamentariska församling. Alla dessa organ har lyft vikten av självidentifikation som grund för en könstillhörighetslag, och det är dags för Sverige att lyssna på rekommendationerna från dem och fullt ut respektera transpersoners mänskliga rättigheter. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFrågan om vården är också väldigt viktig. Bland annat har jag i egenskap av sammankallande för riksdagens nystartade hbtqi-nätverk hört av mig till Socialstyrelsen och bett att få en dragning för gruppen om vari problemen består och vad som borde göras.

Har statsrådet lämnat tanken på självbestämmande/självidentifikation som grund för ändring av juridiskt kön, och vad är i så fall anledningen till det?

Jag tackar ledamoten för en rejäl fördjupning. Jag förstår att ledamoten har bättre kunskaper än vad jag har om det arbete som ett par tidigare regeringar gjorde, det vill säga då Miljöpartiet var en del av regeringen. Det är också detta utkast till lagrådsremiss som ledamoten hänvisar till. Men vad som sedan hände och skälen till det kan jag inte alls svara på när det gäller den lagrådsremiss som vi nu arbetar med.Min utgångspunkt som minister har dock varit att inte ha tanken att om någonting har gjorts av en tidigare regering kastar jag bort allt och börjar om. Jag tycker att det är oerhört värdefullt i denna fråga, i beredskapsfrågor och i många andra frågor där jag har förslag som är på väg fram och som jag kan gå vidare med till riksdagen. Jag välkomnar därför det som tidigare regeringar har gjort som underlag, och vi går vidare utifrån dessa utgångspunkter. Men det är, precis som ledamoten säger, många frågor att beakta och värdera. Och jag tänker att det viktiga när regeringen väl lämnar sin proposition till riksdagen är att det framgår vilka överväganden som man har gjort och varför man har landat i det ena eller andra alternativet, så att det framgår just hur man har värderat exempelvis de frågor som ledamoten lyfter fram här i dag. Det är klart att all ny lagstiftning får konsekvenser. Men jag bedömer att dessa konsekvenser, precis som ledamoten själv lyfter fram, finns redan i dag för personer som behöver genomgå en transition för att komma tillbaka till det kön som de upplever är det rätta. Dessa problem finns redan i dag med nuvarande lagstiftning. Dem har vi alltså svårigheter med i dag, och dem behöver vi hantera i dag. Men vi kommer förmodligen att behöva hantera dem även framöver. Det är alltså saker som människor möter och som är väldigt problematiska för den enskilde men som vi förstås har ett uppdrag att lösa. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet andra jag ville lyfta fram - jag vill nämligen gärna lyssna ytterligare på ledamotens synpunkter om det finns möjlighet - är att det jag bedömer att vi har kvar att göra, vid sidan av att få lagförslagen överlämnade till riksdagen för bedömning, är att förbättra vården för personer som behöver könsbekräftande behandling på ett eller annat sätt. Människor behöver få vård när de söker hjälp, men köerna är förfärligt långa i dag. Jag möter människor som inte ens kan få tid för ett kuratorsamtal, och vad det innebär för personer som söker vård, hjälp, stöd och behandling går knappt att föreställa sig. Vi medverkar ju själva till att människor blir sämre och till och med kan få andra sjukdomar på grund av situationen. Det läge vi har inom svensk hälso- och sjukvård är alltså oerhört allvarligt, och vi behöver gå fram på många fronter för att förstärka situationen och få en bättre kompetensförsörjning. Det är förstås också en av de frågor som regeringen kommer att arbeta vidare med vid sidan av överlämnandet av ett förslag till riksdagen för bedömning.

Har statsrådet lämnat tanken på självbestämmande/självidentifikation som grund för ändring av juridiskt kön, och vad är i så fall anledningen till det?

Jag tar tillfället i akt att berätta lite grann om historiken. Jag är säker på att statsrådet är väl förtrogen med den, men jag gör det ändå. Jag backar till hösten 2021. Då lade den dåvarande regeringen, bestående av Miljöpartiet och Socialdemokraterna, fram ett gemensamt utkast till en lagrådsremiss gällande denna lag. Förslaget hade föregåtts av en lång process där man gjort flera olika utredningar, och hänsyn hade tagits till exempelvis invändningar från Lagrådet på ett tidigare framlagt förslag 2018. Därför innehåller detta förslag i utkastet bland annat en kortare väntetid för den som ansöker om ändrat juridiskt kön och dessutom ett krav på godkännande av en extern part om man skulle vilja ändra juridiskt kön flera gånger. Dessa kontrollfunktioner har lagts in i syfte att minska riskerna för missbruk, om personer till exempel vill ändra juridiskt kön av helt andra skäl än att de vill få ett juridiskt erkännande av sin könsidentitet. Det har till exempel nämnts personer som försöker undkomma straff eller utföra olika typer av bedrägerier. Statsrådet nämner i sitt svar att syftet med att behålla en prövning och inte övergå till ett system där ändringen baseras på självidentifikation helt och hållet är just detta som man försöker adressera, att förbehålla möjligheten att ändra det kön som framgår av folkbokföringen för just de individer som upplever att könsidentiteten inte stämmer överens med det kön som framgår av folkbokföringen och alltså har ett behov av en sådan ändring. Detta tolkar jag som att det finns farhågor om att en lag som bygger på självbestämmande ska missbrukas av helt andra personer än transpersoner och att det är anledningen till att man tvekar och inte vill införa självbestämmande fullt ut - om detta fortfarande är fallet när vi har denna diskussion i dag. Då tycker man alltså att de kontrollfunktioner som fanns i utkastet till lagrådsremissen inte är tillräckliga. Jag vill nämna att det finns tunga brottsförebyggande myndigheter, till exempel polisen, Säpo och Kronofogden, som har sagt att det inte finns några svårigheter att spåra en person och att de därför inte ser något skäl att gå emot självbestämmande, som beskrevs i utkastet. Vi kan också titta på erfarenheter från andra länder som redan har infört könstillhörighetslagar som baseras på självbestämmande. Nära till hands ligger Norge och Danmark som brukar kallas våra närmaste grannländer också kulturellt. De har haft sådana lagar sedan 2016 respektive 2014, och deras folkbokföringssystem liknar vårt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag bad riksdagens utredningstjänst att titta på erfarenheter från dessa länder. De hittade inte några exempel på missbruk av kriminella personer. Däremot finns det exempel i offentlig debatt och i forskning på olika potentiella och faktiska problem i tillämpningen. Några av dem rör den berörda personen själv. Det gäller till exempel svårigheter att få ut utbildningsbevis för en utbildning som man gick när man hade sitt tidigare juridiska kön och sådant som också kan beröra andra, till exempel tillträde till omklädningsrum. Det finns dock endast enstaka exempel på att detta har varit problem som har uppstått, och det har också hanterats på olika sätt genom till exempel diskrimineringsärenden. Det är möjligt att det har uppstått situationer som inte har kommit till allmänhetens kännedom. Men ingenting tyder på att det har rört sig om något större antal händelser och, som sagt, några händelser som handlar om att kriminella personer försöker utnyttja systemet. Flera av de nämnda situationerna beror inte heller på just denna lagändring, till exempel problemet med utbildningsbevis. Det har vi redan i Sverige. Detta problem kan man få när man ändrar juridiskt kön oavsett vilka kriterier som ställs upp. Det är inte heller så att till exempel frågor om tillgång till könade utrymmen, som på anstalter inom kriminalvården, helt och hållet bestäms av utformningen av könstillhörighetslagen. Jag hittade ett dokument från Kriminalvården från 2019 som är en handbok som handlar om principer för placering av personer på anstalter. Där har man ett litet avsnitt som berör transpersoner. Man säger bland annat att juridiskt kön är en av flera aspekter som Kriminalvården tar hänsyn till. Men man tar också hänsyn till typen av brottslighet, aktuell klientsammansättning och så vidare. Detta är också ett medskick som jag hoppas att man tar hänsyn till i den vidare behandlingen.

Har statsrådet lämnat tanken på självbestämmande/självidentifikation som grund för ändring av juridiskt kön, och vad är i så fall anledningen till det?

Jag tackar ledamoten för frågan. Det är alltid besvärande om man går åt ett annat håll än vad som var tänkt med lagstiftningen. Det är också därför som all lagstiftning måste vara tydlig och ha förarbeten som talar om vart man ska gå. Vi har många erfarenheter av att det ibland finns skäl att i lagstiftningen inte lägga in för tydliga krav som kanske behöver ändras över tid om det kommer fram nya fakta. Lagstiftningen ska vara svår att ändra. Det ska man inte kunna göra på en kafferast, utan det måste ta sin tid. Men i vissa andra fall är det jättenödvändigt att vara explicit i hur man ska göra. Denna avvägning är förstås en sak som regeringen nu tittar på. Var någonstans ska man vara väldigt tydlig, och var någonstans finns det skäl att inte ha denna tydlighet? Lagrådsremissen är alltså det underlag som har varit offentligt, och den bereds inom Regeringskansliet. Och vi kommer i närtid att kunna överlämna en proposition till riksdagen för bedömning. Men de synpunkter som kommer är väsentliga eftersom det som regeringen menar är att vi behöver en ny ordning där vi delar upp de två delarna i det som är medicinskt, det som individen bedömer att man behöver av medicinska insatser, och det som är en juridisk fråga, det vill säga att ändra i folkbokföringen. Denna förändring är nödvändig, och den behöver vi göra. Jag håller också med ledamoten om att all tid som går åt i väntan på en ny lag innebär att sjukvårdande personal får lägga ned energi och tid som de skulle kunna använda för annat. Av detta skäl behövde vi hasta på. Men å andra sidan ska det också bli en bra produkt. Det ska bli den bästa propositionen som vi lämnar till riksdagen för bedömning. Om det blir den 21 februari eller något senare låter jag just nu vara osagt. När propositionen överlämnas till riksdagen ska den ändå vara så bra som möjligt ur regeringspartiernas synvinkel. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom ledamoten lyfter fram har det tagit väldigt lång tid innan denna lag kommer. Den borde ha funnits färdig och lämnats till riksdagen för flera år sedan. Men nu är vi där vi är, och denna regering tänker göra så gott den kan för att hitta en bra ordning som väger samman alla de intressen som finns. Jag tycker ändå att det är tydligt i regeringens svar i dag att vår utgångspunkt är individens upplevelse, där jag vill göra ändringar, och att det ska bli möjligt genom den juridiska ändringen i folkbokföringen. Sedan får vi återkomma med hur lagen kommer att utformas enligt regeringens förslag.

Har statsrådet lämnat tanken på självbestämmande/självidentifikation som grund för ändring av juridiskt kön, och vad är i så fall anledningen till det?

Jag tackar statsrådet för svaret, som har rätat ut några frågetecken i denna debatt, men det är många som återstår. Jag hör vad statsrådet säger om den pågående beredningen och hoppas att denna diskussion blir ett medskick till den.Sedan jag skickade in min interpellation har också Finland röstat igenom en ny könstillhörighetslag, vilket alltså har skapat situationen att Sverige nu är ensamt i Norden, förutom Färöarna, om att inte ha en könstillhörighetslag som bygger på självbestämmande. Det väcker frågor. Vad särskiljer oss från de andra nordiska länderna? Vad är det i den svenska situationen som gör det omöjligt att genomföra en sådan reform här?Statsrådet påpekade i sitt svar att den prövning av könsidentiteten som även fortsatt föreslås ske ska vara förenklad. Detta välkomnar jag naturligtvis, men det kommer inte heller fortsättningsvis att vara fråga om självbestämmande eller självidentifikation som grund, om det lagförslag som läggs fram i stort överensstämmer med lagrådsremissens förslag.Några formuleringar i statsrådets svar - att lagen "i högre grad" och "så långt som möjligt" ska bygga på självbestämmande - visar också på en medvetenhet om att det inte rör sig om faktiskt självbestämmande, om man går vidare med lagrådsremissens förslag.I den lagrådsremiss som den förra regeringen lade fram står det, vad gäller förutsättningarna för att ändra juridiskt kön, att en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen bör föregås av en prövning av könsidentiteten och att denna prövning bör vara mindre omfattande än den som krävs enligt nuvarande lag och så långt som möjligt utgå från individens uppfattning om sig själv.I lagrådsremissen konstateras samtidigt bland annat att med könsidentitet avses en persons självidentifierade kön, det vill säga den egna upplevelsen av att vara pojke eller man, flicka eller kvinna eller att tillhöra inget eller något annat kön. Här är det värt att observera ordvalet "den egna upplevelsen". Att det är omöjligt för någon annan att göra en prövning av detta säger närmast sig självt.I lagrådsremissen konstateras vidare att vissa i målgruppen har behov av vård medan andra inte har det. Den senare gruppen kommer nu tyvärr, med detta förslag, att även fortsättningsvis vara tvungna att ta vårdens resurser i anspråk för att få till en prövning av könsidentiteten och upplevelsen av det egna könet, om de vill ändra juridiskt kön.De nuvarande formuleringarna i lagtexten har skapat flera olika sorters problem, bland annat att skrivningarna öppnar upp för godtyckliga tolkningar och att läkares värdefulla tid går åt till en arbetsuppgift som inte är medicinskt nödvändig. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI de kriterier som nu föreslås i den nya lagen, alltså i lagrådsremissen, står det att juridiskt kön kan ändras om det kan antas att personen kommer att leva i denna könsidentitet under överskådlig tid. Här finns också ett godtycke inbyggt. Och effekterna av kraven i denna lagrådsremiss är att läkares arbetstid kommer att fortsätta att läggas på arbetsuppgifter vars enda syfte är att uppfylla lagkrav. Dessutom är det såklart fortsatt öppet för tolkning av den ansvariga myndigheten exakt hur denna bedömning ska göras, vilket kommer att leda till osäkerhet och risk för att myndigheten sätter upp hårdare krav än vad lagstiftaren kanske tänkt sig. Det kan i förlängningen leda till att skillnaden mellan den nuvarande situationen och den kommande inte blir så stor som det kanske är tänkt. I sammanhanget kan jag nämna att den instans som i dag fattar dessa beslut om ändrat juridiskt kön till exempel kräver psykiatrisk diagnos, vilket inte står i lagen. Men det är en uttolkning som myndigheten har gjort. Den myndighet som har ansvaret och föreslås få ansvaret även fortsättningsvis har alltså en historik av att ställa mer omfattande krav än vad lagen kräver. Jag hör vad statsrådet säger om svårigheter att bemöta detta, men jag lämnar ändå över ordet och hoppas på en kommentar.

Har statsrådet lämnat tanken på självbestämmande/självidentifikation som grund för ändring av juridiskt kön, och vad är i så fall anledningen till det?

Jag tackar ledamoten för frågan, som vi lyfte upp med varandra för ett tag sedan.Ulrika Westerlund har frågat mig om jag har lämnat tanken på självbestämmande/självidentifikation som grund för ändring av juridiskt kön och vad som i så fall är anledningen till det samt om jag avser att verka för att Sverige ska ha en lag som liknar den som finns i till exempel Norge och Danmark eller den som finns i Malta och Argentina.Arbetet med att få på plats en ny könstillhörighetslagstiftning som i högre grad än den nuvarande uppfyller krav på självbestämmande har kommit långt. Den dåvarande regeringen beslutade i juli 2022 om lagrådsremissen Förbättrade möjligheter att ändra kön.I lagrådsremissen föreslås att två nya lagar - lagen om vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och lagen om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen - ska ersätta den nuvarande lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Lagförslagen innebär att processen för ändring av det kön som framgår av folkbokföringen särskiljs från processen för kirurgiska ingrepp i könsorganen.I lagrådsremissen föreslås att en person som har fyllt 16 år ska få det kön som framgår av folkbokföringen ändrat efter en förenklad prövning av könsidentiteten. En ansökan för ett barn görs av barnets vårdnadshavare med barnets skriftliga samtycke. Ett övergripande mål är att förfarandet för att ändra det kön som framgår av folkbokföringen ska förenklas.Förslagen i lagrådsremissen ligger också närmare den lagstiftning som finns i de länder som interpellanten ger exempel på.I lagrådsremissen görs bedömningen att det inte längre är påkallat med en sådan ingående prövning av könsidentiteten som görs i dag för att en person ska kunna få fastställt ett annat kön än det som framgår av folkbokföringen. En lag som reglerar fastställande av ett annat kön än det som framgår av folkbokföringen i syfte att personer ska få leva i sin könsidentitet bör så långt som möjligt bygga på individens självbestämmande och inte ställa upp hinder som inte är motiverade. Detta är också min och regeringens utgångspunkt.Förslagen i lagrådsremissen innebär att en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen ska föregås av en prövning av könsidentiteten. Denna prövning föreslås i lagrådsremissen dock vara väsentligt mindre ingående jämfört med de prövningar som görs enligt den nuvarande könstillhörighetslagen. Syftet är att förbehålla möjligheten att ändra det kön som framgår av folkbokföringen för just de individer som upplever att könsidentiteten inte stämmer överens med det kön som framgår av folkbokföringen och alltså har ett behov av en sådan förändring.Lagrådet har yttrat sig över förslagen i lagrådsremissen, och frågan bereds nu vidare i Regeringskansliet. Jag avser inte att föregripa resultatet av denna beredning. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill till interpellanten redan nu säga att om svaret känns bekant från tidigare interpellationsdebatter beror det på att vi just nu är i ett intensivt skede med att bereda den proposition som vi kommer att lämna till riksdagen för hantering. Eftersom beredning pågår är mitt svar något knapphändigt.

Bedömer statsrådet att statsrådet behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030?

Vad gör då regeringen? frågar ledamoten Andersson Tay. Låt mig redogöra för det.Vi arbetar hårt för att ha en effektiv och ambitiös klimat- och miljöpolitik. Vi har en miljömålsberedning som har i uppdrag att föreslå en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som kan bidra till Sveriges åtaganden både inom EU och internationellt när det gäller att värna den biologiska mångfalden, naturvård och upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn. De ska också kartlägga synergier och målkonflikter i arbetet med att uppfylla Sveriges åtaganden och vid behov föreslå politiska avvägningar. Det är ett arbete som jag ser fram emot att sätta tänderna i när det landar hos regeringen.Regeringen har också gjort en permanent satsning för att restaurera dikade våtmarker med 200 miljoner kronor per år från 2023. Att det är en permanent satsning är väldigt viktigt, för jag vill precis som ledamoten Andersson Tay inte se att vi kastar oss fram och tillbaka i klimat- och miljöpolitiken utan att det finns en pålitlighet i de satsningar och initiativ som kommer från statens håll som kan lägga grunden för att markägare och andra ska upplåta mark och göra det på ett tryggt sätt - detta till skillnad från den temporära satsning som tog slut 2022 och som gör att vi nu har mycket skog att skydda men saknar medel. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAtt återväta torrlagda våtmarker gör mångdubbel miljönytta. På det kloka och effektiva sättet hoppas vi kunna arbeta framöver från regeringens sida. Det pågår också ett flertal uppdrag om skog som regeringen har lämnat till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen efter propositionen om stärkt äganderätt. Jag välkomnar den analys och de väl förankrade förslag som Naturvårdsverket har lämnat. Vi kommer nu att bereda dessa förslag inom Regeringskansliet och på bästa sätt värna välmående och livskraftiga ekosystem, både för människans livsmiljö och för alla de arter och habitat som finns på vår blågröna planet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Delar statsrådet Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen, och hur avser statsrådet att agera utifrån sin ståndpunkt?

Vad gör då regeringen? frågar ledamoten Andersson Tay. Låt mig redogöra för det.Vi arbetar hårt för att ha en effektiv och ambitiös klimat- och miljöpolitik. Vi har en miljömålsberedning som har i uppdrag att föreslå en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som kan bidra till Sveriges åtaganden både inom EU och internationellt när det gäller att värna den biologiska mångfalden, naturvård och upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn. De ska också kartlägga synergier och målkonflikter i arbetet med att uppfylla Sveriges åtaganden och vid behov föreslå politiska avvägningar. Det är ett arbete som jag ser fram emot att sätta tänderna i när det landar hos regeringen.Regeringen har också gjort en permanent satsning för att restaurera dikade våtmarker med 200 miljoner kronor per år från 2023. Att det är en permanent satsning är väldigt viktigt, för jag vill precis som ledamoten Andersson Tay inte se att vi kastar oss fram och tillbaka i klimat- och miljöpolitiken utan att det finns en pålitlighet i de satsningar och initiativ som kommer från statens håll som kan lägga grunden för att markägare och andra ska upplåta mark och göra det på ett tryggt sätt - detta till skillnad från den temporära satsning som tog slut 2022 och som gör att vi nu har mycket skog att skydda men saknar medel. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAtt återväta torrlagda våtmarker gör mångdubbel miljönytta. På det kloka och effektiva sättet hoppas vi kunna arbeta framöver från regeringens sida. Det pågår också ett flertal uppdrag om skog som regeringen har lämnat till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen efter propositionen om stärkt äganderätt. Jag välkomnar den analys och de väl förankrade förslag som Naturvårdsverket har lämnat. Vi kommer nu att bereda dessa förslag inom Regeringskansliet och på bästa sätt värna välmående och livskraftiga ekosystem, både för människans livsmiljö och för alla de arter och habitat som finns på vår blågröna planet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser statsrådet att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet?

Vad gör då regeringen? frågar ledamoten Andersson Tay. Låt mig redogöra för det.Vi arbetar hårt för att ha en effektiv och ambitiös klimat- och miljöpolitik. Vi har en miljömålsberedning som har i uppdrag att föreslå en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som kan bidra till Sveriges åtaganden både inom EU och internationellt när det gäller att värna den biologiska mångfalden, naturvård och upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn. De ska också kartlägga synergier och målkonflikter i arbetet med att uppfylla Sveriges åtaganden och vid behov föreslå politiska avvägningar. Det är ett arbete som jag ser fram emot att sätta tänderna i när det landar hos regeringen.Regeringen har också gjort en permanent satsning för att restaurera dikade våtmarker med 200 miljoner kronor per år från 2023. Att det är en permanent satsning är väldigt viktigt, för jag vill precis som ledamoten Andersson Tay inte se att vi kastar oss fram och tillbaka i klimat- och miljöpolitiken utan att det finns en pålitlighet i de satsningar och initiativ som kommer från statens håll som kan lägga grunden för att markägare och andra ska upplåta mark och göra det på ett tryggt sätt - detta till skillnad från den temporära satsning som tog slut 2022 och som gör att vi nu har mycket skog att skydda men saknar medel. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAtt återväta torrlagda våtmarker gör mångdubbel miljönytta. På det kloka och effektiva sättet hoppas vi kunna arbeta framöver från regeringens sida. Det pågår också ett flertal uppdrag om skog som regeringen har lämnat till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen efter propositionen om stärkt äganderätt. Jag välkomnar den analys och de väl förankrade förslag som Naturvårdsverket har lämnat. Vi kommer nu att bereda dessa förslag inom Regeringskansliet och på bästa sätt värna välmående och livskraftiga ekosystem, både för människans livsmiljö och för alla de arter och habitat som finns på vår blågröna planet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser statsrådet att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror?

Vad gör då regeringen? frågar ledamoten Andersson Tay. Låt mig redogöra för det.Vi arbetar hårt för att ha en effektiv och ambitiös klimat- och miljöpolitik. Vi har en miljömålsberedning som har i uppdrag att föreslå en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som kan bidra till Sveriges åtaganden både inom EU och internationellt när det gäller att värna den biologiska mångfalden, naturvård och upptag och utsläpp av växthusgaser inom markanvändningssektorn. De ska också kartlägga synergier och målkonflikter i arbetet med att uppfylla Sveriges åtaganden och vid behov föreslå politiska avvägningar. Det är ett arbete som jag ser fram emot att sätta tänderna i när det landar hos regeringen.Regeringen har också gjort en permanent satsning för att restaurera dikade våtmarker med 200 miljoner kronor per år från 2023. Att det är en permanent satsning är väldigt viktigt, för jag vill precis som ledamoten Andersson Tay inte se att vi kastar oss fram och tillbaka i klimat- och miljöpolitiken utan att det finns en pålitlighet i de satsningar och initiativ som kommer från statens håll som kan lägga grunden för att markägare och andra ska upplåta mark och göra det på ett tryggt sätt - detta till skillnad från den temporära satsning som tog slut 2022 och som gör att vi nu har mycket skog att skydda men saknar medel. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAtt återväta torrlagda våtmarker gör mångdubbel miljönytta. På det kloka och effektiva sättet hoppas vi kunna arbeta framöver från regeringens sida. Det pågår också ett flertal uppdrag om skog som regeringen har lämnat till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen efter propositionen om stärkt äganderätt. Jag välkomnar den analys och de väl förankrade förslag som Naturvårdsverket har lämnat. Vi kommer nu att bereda dessa förslag inom Regeringskansliet och på bästa sätt värna välmående och livskraftiga ekosystem, både för människans livsmiljö och för alla de arter och habitat som finns på vår blågröna planet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Bedömer statsrådet att statsrådet behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030?

När riksdagen 1999 beslutade om miljömålen fastslogs att "det övergripande syftet med miljöarbetet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser". I dag, 24 år senare, är nästa generation här, och vi är fortfarande inte i närheten av att ha löst problemen. Inte heller till 2030 kommer vi att ha lyckats.Både klimat- och miljöministern och jag själv tillhör den generation som skulle ha fått ta emot den gåva som ett samhälle utan klimatpåverkan, artutrotning och miljögifter skulle ha varit. Vi var båda barn när miljömålen instiftades, och vi kan inte personligen lastas för att våra företrädare slösade bort tiden och fortsatte att förstöra miljön när de i stället borde ha reparerat den. Vårt ansvar är att göra det bästa av den tid vi har nu.Vad gör då Romina Pourmokhtari? Hon slaktar miljöbudgeten och drar undan de resurser som skulle ha gett oss förutsättningar att nå miljömålen. Budgeten för skydd och skötsel av värdefull natur minskar med 1 ½ miljard kronor. Det här får stora konsekvenser för den biologiska mångfalden. Det drabbar också markägare som själva har visat intresse för att skydda värdefull natur och som nu tvingas vänta på ersättning. För oss som är oroliga över tillståndet i miljön är det omöjligt att känna sig trygg med en sådan regering.

Delar statsrådet Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen, och hur avser statsrådet att agera utifrån sin ståndpunkt?

När riksdagen 1999 beslutade om miljömålen fastslogs att "det övergripande syftet med miljöarbetet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser". I dag, 24 år senare, är nästa generation här, och vi är fortfarande inte i närheten av att ha löst problemen. Inte heller till 2030 kommer vi att ha lyckats.Både klimat- och miljöministern och jag själv tillhör den generation som skulle ha fått ta emot den gåva som ett samhälle utan klimatpåverkan, artutrotning och miljögifter skulle ha varit. Vi var båda barn när miljömålen instiftades, och vi kan inte personligen lastas för att våra företrädare slösade bort tiden och fortsatte att förstöra miljön när de i stället borde ha reparerat den. Vårt ansvar är att göra det bästa av den tid vi har nu.Vad gör då Romina Pourmokhtari? Hon slaktar miljöbudgeten och drar undan de resurser som skulle ha gett oss förutsättningar att nå miljömålen. Budgeten för skydd och skötsel av värdefull natur minskar med 1 ½ miljard kronor. Det här får stora konsekvenser för den biologiska mångfalden. Det drabbar också markägare som själva har visat intresse för att skydda värdefull natur och som nu tvingas vänta på ersättning. För oss som är oroliga över tillståndet i miljön är det omöjligt att känna sig trygg med en sådan regering.

Avser statsrådet att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet?

När riksdagen 1999 beslutade om miljömålen fastslogs att "det övergripande syftet med miljöarbetet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser". I dag, 24 år senare, är nästa generation här, och vi är fortfarande inte i närheten av att ha löst problemen. Inte heller till 2030 kommer vi att ha lyckats.Både klimat- och miljöministern och jag själv tillhör den generation som skulle ha fått ta emot den gåva som ett samhälle utan klimatpåverkan, artutrotning och miljögifter skulle ha varit. Vi var båda barn när miljömålen instiftades, och vi kan inte personligen lastas för att våra företrädare slösade bort tiden och fortsatte att förstöra miljön när de i stället borde ha reparerat den. Vårt ansvar är att göra det bästa av den tid vi har nu.Vad gör då Romina Pourmokhtari? Hon slaktar miljöbudgeten och drar undan de resurser som skulle ha gett oss förutsättningar att nå miljömålen. Budgeten för skydd och skötsel av värdefull natur minskar med 1 ½ miljard kronor. Det här får stora konsekvenser för den biologiska mångfalden. Det drabbar också markägare som själva har visat intresse för att skydda värdefull natur och som nu tvingas vänta på ersättning. För oss som är oroliga över tillståndet i miljön är det omöjligt att känna sig trygg med en sådan regering.

Avser statsrådet att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror?

När riksdagen 1999 beslutade om miljömålen fastslogs att "det övergripande syftet med miljöarbetet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser". I dag, 24 år senare, är nästa generation här, och vi är fortfarande inte i närheten av att ha löst problemen. Inte heller till 2030 kommer vi att ha lyckats.Både klimat- och miljöministern och jag själv tillhör den generation som skulle ha fått ta emot den gåva som ett samhälle utan klimatpåverkan, artutrotning och miljögifter skulle ha varit. Vi var båda barn när miljömålen instiftades, och vi kan inte personligen lastas för att våra företrädare slösade bort tiden och fortsatte att förstöra miljön när de i stället borde ha reparerat den. Vårt ansvar är att göra det bästa av den tid vi har nu.Vad gör då Romina Pourmokhtari? Hon slaktar miljöbudgeten och drar undan de resurser som skulle ha gett oss förutsättningar att nå miljömålen. Budgeten för skydd och skötsel av värdefull natur minskar med 1 ½ miljard kronor. Det här får stora konsekvenser för den biologiska mångfalden. Det drabbar också markägare som själva har visat intresse för att skydda värdefull natur och som nu tvingas vänta på ersättning. För oss som är oroliga över tillståndet i miljön är det omöjligt att känna sig trygg med en sådan regering.

Bedömer statsrådet att statsrådet behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030?

Ja, det är viktigt att skydda vår skog, och det är något som den här regeringen står bakom. Det är ett arbete som vi avser att bedriva. Det är också ett arbete som vi anser är av stor vikt.Vi delar den bild som Naturvårdsverket redogör för - att vi behöver göra mer. Vi är inte på väg att nå våra mål. Det är något som även tidigare regeringar hade problem att lyckas med.När det gäller budgeten har möjligen ledamoten Andersson Tay, men inte särskilt många andra, höjt rösten över hur låg miljö- och klimatbudgeten var 2021, 2020, 2019 och 2018. Alla de åren var budgeten lägre än den som vi har lagt fram, så vi har inte skurit dramatiskt i hela vår klimat och miljöbudget.Tvärtom har den här regeringen helt enkelt tagit ett nytt grepp om sättet vi prioriterar våra pengar på och reflekterar över största möjliga klimatnytta genom att plocka bort vissa åtgärder som vi ansåg inte resulterade i tillräckligt minskade utsläpp i paritet med de pengar man satsade. Det handlar helt enkelt om att bedriva en politik som är ambitiös men också värnar effektivitet.Ansvaret för att skydda värdefull natur framgår av den skogs- och miljöpolitik som vi reglerar i vår gemensamma lagstiftning. Sverige har internationella åtaganden att skydda värdefulla naturområden, djur och växter. Det är ett ansvar som behöver bäras av såväl staten som alla de markägare som bedriver skogsbruk.Markägare och andra aktörer inom skogsbruket har ett ansvar att bedriva sin verksamhet på ett hållbart sätt inom ramen för att vi når våra nationella miljömål. Vår uppgift från politikens håll är, tvärtemot vad Andrea Andersson Tay lyfte fram att regeringen skulle påstå, inte att lämna det därhän och låta markägarna besluta helt själva hur långt de vill gå i sin hållbarhet. I stället är den att nyttja våra myndigheter, som i dialog med skogsägare och markägare på ett klokt sätt kan utforma de verktyg som krävs för att nyttja våra skogar på ett hållbart sätt.Min uppfattning, min starka och bestämda uppfattning, är att det finns och utvecklas väldigt bra stöd och riktlinjer för att ha formellt skydd med frivillighet som grund och på det sättet genom staten arbeta med skydd av natur med respekt för äganderätten och i dialog med berörda markägare. Det är angeläget att myndigheterna anstränger sig för att ha en god dialog med markägare så att processen för skydd av natur blir så bra som möjligt.Vi behöver bidra till att våra skogar har höga naturvärden och skyddas. För att markägare inte ska utsättas för osäkerhet och otydlighet behöver de tillgängliga resurserna ligga i linje med ambitionerna, och vi behöver nyttja varenda satsad krona på ett klokt sätt. Det är också därför den här regeringen fortsätter att satsa på skydd och förvaltning av värdefull natur - totalt över 2 miljarder kronor. Dessutom satsar regeringen drygt 1 miljard på havs- och vattenmiljö. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen avser att aktivt motarbeta artutrotningen genom det globala arbete som sker på EU-nivå, där Sverige inte på något sätt saktar ned utan tvärtom nyttjar ordförandeskapet för att driva på all den nya positiva utveckling som vi kan bidra med i miljö- och klimatarbetet, och att vårda det vi redan har skyddat för att förbättra statusen för våra naturtyper och arter.

Delar statsrådet Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen, och hur avser statsrådet att agera utifrån sin ståndpunkt?

Ja, det är viktigt att skydda vår skog, och det är något som den här regeringen står bakom. Det är ett arbete som vi avser att bedriva. Det är också ett arbete som vi anser är av stor vikt.Vi delar den bild som Naturvårdsverket redogör för - att vi behöver göra mer. Vi är inte på väg att nå våra mål. Det är något som även tidigare regeringar hade problem att lyckas med.När det gäller budgeten har möjligen ledamoten Andersson Tay, men inte särskilt många andra, höjt rösten över hur låg miljö- och klimatbudgeten var 2021, 2020, 2019 och 2018. Alla de åren var budgeten lägre än den som vi har lagt fram, så vi har inte skurit dramatiskt i hela vår klimat och miljöbudget.Tvärtom har den här regeringen helt enkelt tagit ett nytt grepp om sättet vi prioriterar våra pengar på och reflekterar över största möjliga klimatnytta genom att plocka bort vissa åtgärder som vi ansåg inte resulterade i tillräckligt minskade utsläpp i paritet med de pengar man satsade. Det handlar helt enkelt om att bedriva en politik som är ambitiös men också värnar effektivitet.Ansvaret för att skydda värdefull natur framgår av den skogs- och miljöpolitik som vi reglerar i vår gemensamma lagstiftning. Sverige har internationella åtaganden att skydda värdefulla naturområden, djur och växter. Det är ett ansvar som behöver bäras av såväl staten som alla de markägare som bedriver skogsbruk.Markägare och andra aktörer inom skogsbruket har ett ansvar att bedriva sin verksamhet på ett hållbart sätt inom ramen för att vi når våra nationella miljömål. Vår uppgift från politikens håll är, tvärtemot vad Andrea Andersson Tay lyfte fram att regeringen skulle påstå, inte att lämna det därhän och låta markägarna besluta helt själva hur långt de vill gå i sin hållbarhet. I stället är den att nyttja våra myndigheter, som i dialog med skogsägare och markägare på ett klokt sätt kan utforma de verktyg som krävs för att nyttja våra skogar på ett hållbart sätt.Min uppfattning, min starka och bestämda uppfattning, är att det finns och utvecklas väldigt bra stöd och riktlinjer för att ha formellt skydd med frivillighet som grund och på det sättet genom staten arbeta med skydd av natur med respekt för äganderätten och i dialog med berörda markägare. Det är angeläget att myndigheterna anstränger sig för att ha en god dialog med markägare så att processen för skydd av natur blir så bra som möjligt.Vi behöver bidra till att våra skogar har höga naturvärden och skyddas. För att markägare inte ska utsättas för osäkerhet och otydlighet behöver de tillgängliga resurserna ligga i linje med ambitionerna, och vi behöver nyttja varenda satsad krona på ett klokt sätt. Det är också därför den här regeringen fortsätter att satsa på skydd och förvaltning av värdefull natur - totalt över 2 miljarder kronor. Dessutom satsar regeringen drygt 1 miljard på havs- och vattenmiljö. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen avser att aktivt motarbeta artutrotningen genom det globala arbete som sker på EU-nivå, där Sverige inte på något sätt saktar ned utan tvärtom nyttjar ordförandeskapet för att driva på all den nya positiva utveckling som vi kan bidra med i miljö- och klimatarbetet, och att vårda det vi redan har skyddat för att förbättra statusen för våra naturtyper och arter.

Avser statsrådet att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet?

Ja, det är viktigt att skydda vår skog, och det är något som den här regeringen står bakom. Det är ett arbete som vi avser att bedriva. Det är också ett arbete som vi anser är av stor vikt.Vi delar den bild som Naturvårdsverket redogör för - att vi behöver göra mer. Vi är inte på väg att nå våra mål. Det är något som även tidigare regeringar hade problem att lyckas med.När det gäller budgeten har möjligen ledamoten Andersson Tay, men inte särskilt många andra, höjt rösten över hur låg miljö- och klimatbudgeten var 2021, 2020, 2019 och 2018. Alla de åren var budgeten lägre än den som vi har lagt fram, så vi har inte skurit dramatiskt i hela vår klimat och miljöbudget.Tvärtom har den här regeringen helt enkelt tagit ett nytt grepp om sättet vi prioriterar våra pengar på och reflekterar över största möjliga klimatnytta genom att plocka bort vissa åtgärder som vi ansåg inte resulterade i tillräckligt minskade utsläpp i paritet med de pengar man satsade. Det handlar helt enkelt om att bedriva en politik som är ambitiös men också värnar effektivitet.Ansvaret för att skydda värdefull natur framgår av den skogs- och miljöpolitik som vi reglerar i vår gemensamma lagstiftning. Sverige har internationella åtaganden att skydda värdefulla naturområden, djur och växter. Det är ett ansvar som behöver bäras av såväl staten som alla de markägare som bedriver skogsbruk.Markägare och andra aktörer inom skogsbruket har ett ansvar att bedriva sin verksamhet på ett hållbart sätt inom ramen för att vi når våra nationella miljömål. Vår uppgift från politikens håll är, tvärtemot vad Andrea Andersson Tay lyfte fram att regeringen skulle påstå, inte att lämna det därhän och låta markägarna besluta helt själva hur långt de vill gå i sin hållbarhet. I stället är den att nyttja våra myndigheter, som i dialog med skogsägare och markägare på ett klokt sätt kan utforma de verktyg som krävs för att nyttja våra skogar på ett hållbart sätt.Min uppfattning, min starka och bestämda uppfattning, är att det finns och utvecklas väldigt bra stöd och riktlinjer för att ha formellt skydd med frivillighet som grund och på det sättet genom staten arbeta med skydd av natur med respekt för äganderätten och i dialog med berörda markägare. Det är angeläget att myndigheterna anstränger sig för att ha en god dialog med markägare så att processen för skydd av natur blir så bra som möjligt.Vi behöver bidra till att våra skogar har höga naturvärden och skyddas. För att markägare inte ska utsättas för osäkerhet och otydlighet behöver de tillgängliga resurserna ligga i linje med ambitionerna, och vi behöver nyttja varenda satsad krona på ett klokt sätt. Det är också därför den här regeringen fortsätter att satsa på skydd och förvaltning av värdefull natur - totalt över 2 miljarder kronor. Dessutom satsar regeringen drygt 1 miljard på havs- och vattenmiljö. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen avser att aktivt motarbeta artutrotningen genom det globala arbete som sker på EU-nivå, där Sverige inte på något sätt saktar ned utan tvärtom nyttjar ordförandeskapet för att driva på all den nya positiva utveckling som vi kan bidra med i miljö- och klimatarbetet, och att vårda det vi redan har skyddat för att förbättra statusen för våra naturtyper och arter.

Avser statsrådet att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror?

Ja, det är viktigt att skydda vår skog, och det är något som den här regeringen står bakom. Det är ett arbete som vi avser att bedriva. Det är också ett arbete som vi anser är av stor vikt.Vi delar den bild som Naturvårdsverket redogör för - att vi behöver göra mer. Vi är inte på väg att nå våra mål. Det är något som även tidigare regeringar hade problem att lyckas med.När det gäller budgeten har möjligen ledamoten Andersson Tay, men inte särskilt många andra, höjt rösten över hur låg miljö- och klimatbudgeten var 2021, 2020, 2019 och 2018. Alla de åren var budgeten lägre än den som vi har lagt fram, så vi har inte skurit dramatiskt i hela vår klimat och miljöbudget.Tvärtom har den här regeringen helt enkelt tagit ett nytt grepp om sättet vi prioriterar våra pengar på och reflekterar över största möjliga klimatnytta genom att plocka bort vissa åtgärder som vi ansåg inte resulterade i tillräckligt minskade utsläpp i paritet med de pengar man satsade. Det handlar helt enkelt om att bedriva en politik som är ambitiös men också värnar effektivitet.Ansvaret för att skydda värdefull natur framgår av den skogs- och miljöpolitik som vi reglerar i vår gemensamma lagstiftning. Sverige har internationella åtaganden att skydda värdefulla naturområden, djur och växter. Det är ett ansvar som behöver bäras av såväl staten som alla de markägare som bedriver skogsbruk.Markägare och andra aktörer inom skogsbruket har ett ansvar att bedriva sin verksamhet på ett hållbart sätt inom ramen för att vi når våra nationella miljömål. Vår uppgift från politikens håll är, tvärtemot vad Andrea Andersson Tay lyfte fram att regeringen skulle påstå, inte att lämna det därhän och låta markägarna besluta helt själva hur långt de vill gå i sin hållbarhet. I stället är den att nyttja våra myndigheter, som i dialog med skogsägare och markägare på ett klokt sätt kan utforma de verktyg som krävs för att nyttja våra skogar på ett hållbart sätt.Min uppfattning, min starka och bestämda uppfattning, är att det finns och utvecklas väldigt bra stöd och riktlinjer för att ha formellt skydd med frivillighet som grund och på det sättet genom staten arbeta med skydd av natur med respekt för äganderätten och i dialog med berörda markägare. Det är angeläget att myndigheterna anstränger sig för att ha en god dialog med markägare så att processen för skydd av natur blir så bra som möjligt.Vi behöver bidra till att våra skogar har höga naturvärden och skyddas. För att markägare inte ska utsättas för osäkerhet och otydlighet behöver de tillgängliga resurserna ligga i linje med ambitionerna, och vi behöver nyttja varenda satsad krona på ett klokt sätt. Det är också därför den här regeringen fortsätter att satsa på skydd och förvaltning av värdefull natur - totalt över 2 miljarder kronor. Dessutom satsar regeringen drygt 1 miljard på havs- och vattenmiljö. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen avser att aktivt motarbeta artutrotningen genom det globala arbete som sker på EU-nivå, där Sverige inte på något sätt saktar ned utan tvärtom nyttjar ordförandeskapet för att driva på all den nya positiva utveckling som vi kan bidra med i miljö- och klimatarbetet, och att vårda det vi redan har skyddat för att förbättra statusen för våra naturtyper och arter.

Bedömer statsrådet att statsrådet behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030?

Naturvårdsverket bedömer att klimat och biologisk mångfald måste prioriteras politiskt de kommande åren. Lyckas vi vända utvecklingen kan naturen bidra till att motverka klimatkrisen och hjälpa oss att anpassa oss till den, men då krävs kraftfulla insatser.I Vänsterpartiets budget för 2023 föreslår vi kraftigt ökade anslag för att stärka ekosystemen och möta klimatkrisen. Utöver det har vi också lagt fram en rad förslag för att värna naturens förmåga att lagra kol, stärka den biologiska mångfalden och öka incitamenten att bidra till en grön omställning på landsbygden. Vi vill öka resurserna för ersättning till markägare som vill skydda sina skogar. Vi välkomnar Naturvårdsverkets uppmaning till oss politiker att prioritera klimatet och den biologiska mångfalden, och vi vill att många av deras förslag ska förverkligas snarast för att öka takten i arbetet med att nå miljömålen.Regeringen och Sverigedemokraterna har däremot i Tidöavtalet och i budgeten för 2023 tydliggjort att klimat- och miljöfrågor är nedprioriterade. Kraftiga budgetnedskärningar på klimat- och miljöområdet i årets budget försvårar möjligheterna att nå miljömålen till 2030. Inte minst kommer de minskade anslagen för att skydda och förvalta natur att slå hårt mot både den biologiska mångfalden och klimatet. Varningsklockorna ljuder allt högre när det gäller den biologiska mångfalden i svenska skogar. Hälften av alla hotade arter i Sverige är knutna till skogen. I dag utgör artrika naturskogar bara 10-15 procent av den svenska skogen. Länsstyrelser uppger att de tvingas släppa igenom avverkningar av skyddsvärda skogar för att de inte har råd att betala för att skydda dem. Resurserna för skydd av de här skogarna kommer att minska än mer kommande år till följd av regeringens beslut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNaturvårdsverket larmar också om att de minskade resurserna för skydd och skötsel av värdefull natur utöver att ge skador på miljön som inte går att reparera också kommer att leda till att 1 000 arbetstillfällen på landsbygden försvinner. Det är svårt att se vem som egentligen gynnas av den politik som regeringen och Sverigedemokraterna driver.

Delar statsrådet Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen, och hur avser statsrådet att agera utifrån sin ståndpunkt?

Naturvårdsverket bedömer att klimat och biologisk mångfald måste prioriteras politiskt de kommande åren. Lyckas vi vända utvecklingen kan naturen bidra till att motverka klimatkrisen och hjälpa oss att anpassa oss till den, men då krävs kraftfulla insatser.I Vänsterpartiets budget för 2023 föreslår vi kraftigt ökade anslag för att stärka ekosystemen och möta klimatkrisen. Utöver det har vi också lagt fram en rad förslag för att värna naturens förmåga att lagra kol, stärka den biologiska mångfalden och öka incitamenten att bidra till en grön omställning på landsbygden. Vi vill öka resurserna för ersättning till markägare som vill skydda sina skogar. Vi välkomnar Naturvårdsverkets uppmaning till oss politiker att prioritera klimatet och den biologiska mångfalden, och vi vill att många av deras förslag ska förverkligas snarast för att öka takten i arbetet med att nå miljömålen.Regeringen och Sverigedemokraterna har däremot i Tidöavtalet och i budgeten för 2023 tydliggjort att klimat- och miljöfrågor är nedprioriterade. Kraftiga budgetnedskärningar på klimat- och miljöområdet i årets budget försvårar möjligheterna att nå miljömålen till 2030. Inte minst kommer de minskade anslagen för att skydda och förvalta natur att slå hårt mot både den biologiska mångfalden och klimatet. Varningsklockorna ljuder allt högre när det gäller den biologiska mångfalden i svenska skogar. Hälften av alla hotade arter i Sverige är knutna till skogen. I dag utgör artrika naturskogar bara 10-15 procent av den svenska skogen. Länsstyrelser uppger att de tvingas släppa igenom avverkningar av skyddsvärda skogar för att de inte har råd att betala för att skydda dem. Resurserna för skydd av de här skogarna kommer att minska än mer kommande år till följd av regeringens beslut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNaturvårdsverket larmar också om att de minskade resurserna för skydd och skötsel av värdefull natur utöver att ge skador på miljön som inte går att reparera också kommer att leda till att 1 000 arbetstillfällen på landsbygden försvinner. Det är svårt att se vem som egentligen gynnas av den politik som regeringen och Sverigedemokraterna driver.

Avser statsrådet att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet?

Naturvårdsverket bedömer att klimat och biologisk mångfald måste prioriteras politiskt de kommande åren. Lyckas vi vända utvecklingen kan naturen bidra till att motverka klimatkrisen och hjälpa oss att anpassa oss till den, men då krävs kraftfulla insatser.I Vänsterpartiets budget för 2023 föreslår vi kraftigt ökade anslag för att stärka ekosystemen och möta klimatkrisen. Utöver det har vi också lagt fram en rad förslag för att värna naturens förmåga att lagra kol, stärka den biologiska mångfalden och öka incitamenten att bidra till en grön omställning på landsbygden. Vi vill öka resurserna för ersättning till markägare som vill skydda sina skogar. Vi välkomnar Naturvårdsverkets uppmaning till oss politiker att prioritera klimatet och den biologiska mångfalden, och vi vill att många av deras förslag ska förverkligas snarast för att öka takten i arbetet med att nå miljömålen.Regeringen och Sverigedemokraterna har däremot i Tidöavtalet och i budgeten för 2023 tydliggjort att klimat- och miljöfrågor är nedprioriterade. Kraftiga budgetnedskärningar på klimat- och miljöområdet i årets budget försvårar möjligheterna att nå miljömålen till 2030. Inte minst kommer de minskade anslagen för att skydda och förvalta natur att slå hårt mot både den biologiska mångfalden och klimatet. Varningsklockorna ljuder allt högre när det gäller den biologiska mångfalden i svenska skogar. Hälften av alla hotade arter i Sverige är knutna till skogen. I dag utgör artrika naturskogar bara 10-15 procent av den svenska skogen. Länsstyrelser uppger att de tvingas släppa igenom avverkningar av skyddsvärda skogar för att de inte har råd att betala för att skydda dem. Resurserna för skydd av de här skogarna kommer att minska än mer kommande år till följd av regeringens beslut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNaturvårdsverket larmar också om att de minskade resurserna för skydd och skötsel av värdefull natur utöver att ge skador på miljön som inte går att reparera också kommer att leda till att 1 000 arbetstillfällen på landsbygden försvinner. Det är svårt att se vem som egentligen gynnas av den politik som regeringen och Sverigedemokraterna driver.

Avser statsrådet att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror?

Naturvårdsverket bedömer att klimat och biologisk mångfald måste prioriteras politiskt de kommande åren. Lyckas vi vända utvecklingen kan naturen bidra till att motverka klimatkrisen och hjälpa oss att anpassa oss till den, men då krävs kraftfulla insatser.I Vänsterpartiets budget för 2023 föreslår vi kraftigt ökade anslag för att stärka ekosystemen och möta klimatkrisen. Utöver det har vi också lagt fram en rad förslag för att värna naturens förmåga att lagra kol, stärka den biologiska mångfalden och öka incitamenten att bidra till en grön omställning på landsbygden. Vi vill öka resurserna för ersättning till markägare som vill skydda sina skogar. Vi välkomnar Naturvårdsverkets uppmaning till oss politiker att prioritera klimatet och den biologiska mångfalden, och vi vill att många av deras förslag ska förverkligas snarast för att öka takten i arbetet med att nå miljömålen.Regeringen och Sverigedemokraterna har däremot i Tidöavtalet och i budgeten för 2023 tydliggjort att klimat- och miljöfrågor är nedprioriterade. Kraftiga budgetnedskärningar på klimat- och miljöområdet i årets budget försvårar möjligheterna att nå miljömålen till 2030. Inte minst kommer de minskade anslagen för att skydda och förvalta natur att slå hårt mot både den biologiska mångfalden och klimatet. Varningsklockorna ljuder allt högre när det gäller den biologiska mångfalden i svenska skogar. Hälften av alla hotade arter i Sverige är knutna till skogen. I dag utgör artrika naturskogar bara 10-15 procent av den svenska skogen. Länsstyrelser uppger att de tvingas släppa igenom avverkningar av skyddsvärda skogar för att de inte har råd att betala för att skydda dem. Resurserna för skydd av de här skogarna kommer att minska än mer kommande år till följd av regeringens beslut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNaturvårdsverket larmar också om att de minskade resurserna för skydd och skötsel av värdefull natur utöver att ge skador på miljön som inte går att reparera också kommer att leda till att 1 000 arbetstillfällen på landsbygden försvinner. Det är svårt att se vem som egentligen gynnas av den politik som regeringen och Sverigedemokraterna driver.

Bedömer statsrådet att statsrådet behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030?

Låt mig börja med att tala lite kort om den cirkulära ekonomin.Den här regeringen verkar för att främja resurseffektiv cirkulär ekonomi, och det gör vi via ett flertal steg. Det gäller bland annat vad ledamoten Andersson Tay nämnde i sitt anförande, nämligen att jag i mitt svar tog upp att det sker arbete på EU-nivå i fråga om bioekonomi, strategi och annat. Detta är inte brist på handlingskraft. Det är inte så att strategier, direktiv och arbete som utförs i Europeiska unionen är betydelselöst för utvecklingen inom vår cirkulära ekonomi. Tvärtom är det just genom EU som vi tillsammans kan bilda tydliga spelregler för de aktörer som finns på marknaden att faktiskt förhålla sig till en utveckling där vi går mot en mer cirkulär bioekonomi. Det är just så vi behöver arbeta, det vill säga att Sverige genom vårt ordförandeskap kan föra fram förhandlingarna och prioritera det arbete som pågår i att reglera produkters hållbarhet genom en hel livscykel eller se över hur vi nyttjar vårt avfall och vår återvinning på klokast möjliga sätt.Detta låter möjligen inte särskilt intressant, fru talman, när man talar om förordningar, förpackningar och förpackningsavfall i EU. Jag kan förstå att man hellre från Vänsterpartiets håll vill höra om pengar, pengar och pengar och satsningar i kronor på vår miljö. Men som liberal ser jag en potential för EU att som institution kunna bilda tydliga ramar och spelregler för den utveckling som sker, inte bara gällande cirkulär ekonomi utan även för miljö- och klimatpolitik i allmänhet. Jag anser att EU just nu är världens bästa klimat- och miljöorganisation där det fattas beslut om regler och lagar som för oss i rätt riktning, som faktiskt tar oss närmare målen, som inte ger exempelvis bilföretag någon annan möjlighet än att börja tillverka bilar som inte släpper ut fossilt. Det är så vi på verkligt manér kan påverka utvecklingen i vår värld och arbeta mot det artutdöende och de stora problem som finns med biologisk mångfald samt även den rådande klimatkrisen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNär det gäller vår skogspolitik arbetar vi utifrån förvaltarskapstanken och strävar efter att hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Det är i varje fall för regeringen, fru talman, av största vikt att vi inte skadar våra näringar och vår landsbygd. Vi ska på klokast möjliga sätt i dialog och i samarbete integrera miljöfrågan och värnandet av våra skogar. Tillsammans med aktiva och engagerade skogsägare och jordbrukare kan vi stärka landets ekosystem. Det är vad vi menar när vi lyfter upp vikten av att stärka äganderätten.Frivillighet som grund för skydd av värdefull natur ger ett starkt samarbete och till följd en ökad legitimitet som förbättrar möjligheten att nå goda resultat. Det är viktigt att markägare får ekonomisk kompensation, och det var positivt med den satsning som tidigare regeringar har gjort på just denna budgetpost, som gick ut 2022, vilket Andrea Andersson Tay säkert är väl medveten om. Det är därför det ser ut som en kraftig minskning. Men vi kommer att på många olika sätt bidra med även nationella metoder för att värna våra skogar.

Delar statsrådet Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen, och hur avser statsrådet att agera utifrån sin ståndpunkt?

Låt mig börja med att tala lite kort om den cirkulära ekonomin.Den här regeringen verkar för att främja resurseffektiv cirkulär ekonomi, och det gör vi via ett flertal steg. Det gäller bland annat vad ledamoten Andersson Tay nämnde i sitt anförande, nämligen att jag i mitt svar tog upp att det sker arbete på EU-nivå i fråga om bioekonomi, strategi och annat. Detta är inte brist på handlingskraft. Det är inte så att strategier, direktiv och arbete som utförs i Europeiska unionen är betydelselöst för utvecklingen inom vår cirkulära ekonomi. Tvärtom är det just genom EU som vi tillsammans kan bilda tydliga spelregler för de aktörer som finns på marknaden att faktiskt förhålla sig till en utveckling där vi går mot en mer cirkulär bioekonomi. Det är just så vi behöver arbeta, det vill säga att Sverige genom vårt ordförandeskap kan föra fram förhandlingarna och prioritera det arbete som pågår i att reglera produkters hållbarhet genom en hel livscykel eller se över hur vi nyttjar vårt avfall och vår återvinning på klokast möjliga sätt.Detta låter möjligen inte särskilt intressant, fru talman, när man talar om förordningar, förpackningar och förpackningsavfall i EU. Jag kan förstå att man hellre från Vänsterpartiets håll vill höra om pengar, pengar och pengar och satsningar i kronor på vår miljö. Men som liberal ser jag en potential för EU att som institution kunna bilda tydliga ramar och spelregler för den utveckling som sker, inte bara gällande cirkulär ekonomi utan även för miljö- och klimatpolitik i allmänhet. Jag anser att EU just nu är världens bästa klimat- och miljöorganisation där det fattas beslut om regler och lagar som för oss i rätt riktning, som faktiskt tar oss närmare målen, som inte ger exempelvis bilföretag någon annan möjlighet än att börja tillverka bilar som inte släpper ut fossilt. Det är så vi på verkligt manér kan påverka utvecklingen i vår värld och arbeta mot det artutdöende och de stora problem som finns med biologisk mångfald samt även den rådande klimatkrisen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNär det gäller vår skogspolitik arbetar vi utifrån förvaltarskapstanken och strävar efter att hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Det är i varje fall för regeringen, fru talman, av största vikt att vi inte skadar våra näringar och vår landsbygd. Vi ska på klokast möjliga sätt i dialog och i samarbete integrera miljöfrågan och värnandet av våra skogar. Tillsammans med aktiva och engagerade skogsägare och jordbrukare kan vi stärka landets ekosystem. Det är vad vi menar när vi lyfter upp vikten av att stärka äganderätten.Frivillighet som grund för skydd av värdefull natur ger ett starkt samarbete och till följd en ökad legitimitet som förbättrar möjligheten att nå goda resultat. Det är viktigt att markägare får ekonomisk kompensation, och det var positivt med den satsning som tidigare regeringar har gjort på just denna budgetpost, som gick ut 2022, vilket Andrea Andersson Tay säkert är väl medveten om. Det är därför det ser ut som en kraftig minskning. Men vi kommer att på många olika sätt bidra med även nationella metoder för att värna våra skogar.

Avser statsrådet att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet?

Låt mig börja med att tala lite kort om den cirkulära ekonomin.Den här regeringen verkar för att främja resurseffektiv cirkulär ekonomi, och det gör vi via ett flertal steg. Det gäller bland annat vad ledamoten Andersson Tay nämnde i sitt anförande, nämligen att jag i mitt svar tog upp att det sker arbete på EU-nivå i fråga om bioekonomi, strategi och annat. Detta är inte brist på handlingskraft. Det är inte så att strategier, direktiv och arbete som utförs i Europeiska unionen är betydelselöst för utvecklingen inom vår cirkulära ekonomi. Tvärtom är det just genom EU som vi tillsammans kan bilda tydliga spelregler för de aktörer som finns på marknaden att faktiskt förhålla sig till en utveckling där vi går mot en mer cirkulär bioekonomi. Det är just så vi behöver arbeta, det vill säga att Sverige genom vårt ordförandeskap kan föra fram förhandlingarna och prioritera det arbete som pågår i att reglera produkters hållbarhet genom en hel livscykel eller se över hur vi nyttjar vårt avfall och vår återvinning på klokast möjliga sätt.Detta låter möjligen inte särskilt intressant, fru talman, när man talar om förordningar, förpackningar och förpackningsavfall i EU. Jag kan förstå att man hellre från Vänsterpartiets håll vill höra om pengar, pengar och pengar och satsningar i kronor på vår miljö. Men som liberal ser jag en potential för EU att som institution kunna bilda tydliga ramar och spelregler för den utveckling som sker, inte bara gällande cirkulär ekonomi utan även för miljö- och klimatpolitik i allmänhet. Jag anser att EU just nu är världens bästa klimat- och miljöorganisation där det fattas beslut om regler och lagar som för oss i rätt riktning, som faktiskt tar oss närmare målen, som inte ger exempelvis bilföretag någon annan möjlighet än att börja tillverka bilar som inte släpper ut fossilt. Det är så vi på verkligt manér kan påverka utvecklingen i vår värld och arbeta mot det artutdöende och de stora problem som finns med biologisk mångfald samt även den rådande klimatkrisen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNär det gäller vår skogspolitik arbetar vi utifrån förvaltarskapstanken och strävar efter att hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Det är i varje fall för regeringen, fru talman, av största vikt att vi inte skadar våra näringar och vår landsbygd. Vi ska på klokast möjliga sätt i dialog och i samarbete integrera miljöfrågan och värnandet av våra skogar. Tillsammans med aktiva och engagerade skogsägare och jordbrukare kan vi stärka landets ekosystem. Det är vad vi menar när vi lyfter upp vikten av att stärka äganderätten.Frivillighet som grund för skydd av värdefull natur ger ett starkt samarbete och till följd en ökad legitimitet som förbättrar möjligheten att nå goda resultat. Det är viktigt att markägare får ekonomisk kompensation, och det var positivt med den satsning som tidigare regeringar har gjort på just denna budgetpost, som gick ut 2022, vilket Andrea Andersson Tay säkert är väl medveten om. Det är därför det ser ut som en kraftig minskning. Men vi kommer att på många olika sätt bidra med även nationella metoder för att värna våra skogar.

Avser statsrådet att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror?

Låt mig börja med att tala lite kort om den cirkulära ekonomin.Den här regeringen verkar för att främja resurseffektiv cirkulär ekonomi, och det gör vi via ett flertal steg. Det gäller bland annat vad ledamoten Andersson Tay nämnde i sitt anförande, nämligen att jag i mitt svar tog upp att det sker arbete på EU-nivå i fråga om bioekonomi, strategi och annat. Detta är inte brist på handlingskraft. Det är inte så att strategier, direktiv och arbete som utförs i Europeiska unionen är betydelselöst för utvecklingen inom vår cirkulära ekonomi. Tvärtom är det just genom EU som vi tillsammans kan bilda tydliga spelregler för de aktörer som finns på marknaden att faktiskt förhålla sig till en utveckling där vi går mot en mer cirkulär bioekonomi. Det är just så vi behöver arbeta, det vill säga att Sverige genom vårt ordförandeskap kan föra fram förhandlingarna och prioritera det arbete som pågår i att reglera produkters hållbarhet genom en hel livscykel eller se över hur vi nyttjar vårt avfall och vår återvinning på klokast möjliga sätt.Detta låter möjligen inte särskilt intressant, fru talman, när man talar om förordningar, förpackningar och förpackningsavfall i EU. Jag kan förstå att man hellre från Vänsterpartiets håll vill höra om pengar, pengar och pengar och satsningar i kronor på vår miljö. Men som liberal ser jag en potential för EU att som institution kunna bilda tydliga ramar och spelregler för den utveckling som sker, inte bara gällande cirkulär ekonomi utan även för miljö- och klimatpolitik i allmänhet. Jag anser att EU just nu är världens bästa klimat- och miljöorganisation där det fattas beslut om regler och lagar som för oss i rätt riktning, som faktiskt tar oss närmare målen, som inte ger exempelvis bilföretag någon annan möjlighet än att börja tillverka bilar som inte släpper ut fossilt. Det är så vi på verkligt manér kan påverka utvecklingen i vår värld och arbeta mot det artutdöende och de stora problem som finns med biologisk mångfald samt även den rådande klimatkrisen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNär det gäller vår skogspolitik arbetar vi utifrån förvaltarskapstanken och strävar efter att hitta de mest kostnadseffektiva åtgärderna. Det är i varje fall för regeringen, fru talman, av största vikt att vi inte skadar våra näringar och vår landsbygd. Vi ska på klokast möjliga sätt i dialog och i samarbete integrera miljöfrågan och värnandet av våra skogar. Tillsammans med aktiva och engagerade skogsägare och jordbrukare kan vi stärka landets ekosystem. Det är vad vi menar när vi lyfter upp vikten av att stärka äganderätten.Frivillighet som grund för skydd av värdefull natur ger ett starkt samarbete och till följd en ökad legitimitet som förbättrar möjligheten att nå goda resultat. Det är viktigt att markägare får ekonomisk kompensation, och det var positivt med den satsning som tidigare regeringar har gjort på just denna budgetpost, som gick ut 2022, vilket Andrea Andersson Tay säkert är väl medveten om. Det är därför det ser ut som en kraftig minskning. Men vi kommer att på många olika sätt bidra med även nationella metoder för att värna våra skogar.

Bedömer statsrådet att statsrådet behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030?

Det gläder mig att klimat- och miljöministern inser att nuvarande och planerade åtgärder inte är tillräckliga för att nå miljömålen. Problemet är att det är så förtvivlat bråttom. Det har nu gått 24 år sedan miljömålen instiftades, och egentligen skulle de ha uppnåtts redan för tre år sedan. Naturvårdsverkets utvärdering visar att det är långt kvar till att nå de flesta av målen. Hela 12 av 16 miljömål kommer inte att vara nära att nås ens 2030. För klimatet och den biologiska mångfalden blir läget alltmer allvarligt. Resultatet av utvärderingen borde inte komma som en överraskning för någon som har följt miljödebatten de senaste årtiondena. Men när man ser regeringens politik på miljöområdet kan man ibland undra om de har levt under en sten och helt missat hur allvarligt läget är.Jag hoppas ändå att utvärderingen ska fungera som en väckarklocka och få regeringen att äntligen vakna upp. Men efter ministerns svar undrar jag fortfarande vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att nå miljömålen till 2030. Globala ramverk och EU-strategier är inte mycket mer än fina ord på papper. Det som verkligen räknas är praktisk handling. I praktiken motarbetar regeringen de lovande planer som finns, exempelvis i EU:s förordning om restaurering av natur. Fungerande ekosystem är grunden för våra liv och vår välfärd. Naturvårdsverket konstaterar att förlust av naturvärden som inte går att återskapa är ett akut problem. Jord- och skogsbruket är det som påverkar flest hotade arter i Sverige, och odlingslandskapet och skogslandskapet är tillsammans hem för mer än 75 procent av Sveriges rödlistade arter. Igenväxning och avverkning är de största problemen.När man ställer frågor till partierna i regeringsunderlaget om hur de ska lösa problemet har de ingenting annat att komma med än att i tid och otid mekaniskt upprepa samma gamla fraser om att stärka äganderätten. Men äganderätten är inte hotad och har aldrig varit det. Det som är hotat i Sverige i dag är alla de arter som bara kan leva i gamla skogar som inte kalavverkas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag frågade ministern om hon delar myndigheternas bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen. Jag uppfattar hennes svar som att hon lägger hela ansvaret i knät på enskilda markägare. Ministern säger att markägare ska få ekonomisk kompensation, samtidigt som hon precis har lagt fram en budget som minskar anslaget till just detta med 30 procent. Naturvårdsverket varnar för att markägare som vill skydda sina skogar kommer att få vänta i flera år på ersättning. Det underminerar förtroendet för hela systemet. Naturvårdsverket konstaterar i sin utvärdering av miljömålen att vår konsumtion och produktion har stor påverkan på miljö och hälsa både i Sverige och i andra länder. Vi behöver ställa om till ett resurseffektivt och giftfritt samhälle.Jag frågade ministern om hon kommer att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi och minskar efterfrågan på jungfruliga råvaror. I sitt svar pratade hon om strategier och visioner, och hon hänvisade till en rad förhandlingar om nya förordningar och direktiv på EUnivå.Visst finns det mycket som är lovande i dokumenten, men givet det akuta läge vi befinner oss i visade svaret ändå på en anmärkningsvärd passivitet från regeringens sida. Ska vi förlita oss på vackert formulerade strategier och visioner och liknöjt invänta lagstiftning från EU? Har regeringen ingen egen handlingskraft och initiativförmåga?

Delar statsrådet Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen, och hur avser statsrådet att agera utifrån sin ståndpunkt?

Det gläder mig att klimat- och miljöministern inser att nuvarande och planerade åtgärder inte är tillräckliga för att nå miljömålen. Problemet är att det är så förtvivlat bråttom. Det har nu gått 24 år sedan miljömålen instiftades, och egentligen skulle de ha uppnåtts redan för tre år sedan. Naturvårdsverkets utvärdering visar att det är långt kvar till att nå de flesta av målen. Hela 12 av 16 miljömål kommer inte att vara nära att nås ens 2030. För klimatet och den biologiska mångfalden blir läget alltmer allvarligt. Resultatet av utvärderingen borde inte komma som en överraskning för någon som har följt miljödebatten de senaste årtiondena. Men när man ser regeringens politik på miljöområdet kan man ibland undra om de har levt under en sten och helt missat hur allvarligt läget är.Jag hoppas ändå att utvärderingen ska fungera som en väckarklocka och få regeringen att äntligen vakna upp. Men efter ministerns svar undrar jag fortfarande vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att nå miljömålen till 2030. Globala ramverk och EU-strategier är inte mycket mer än fina ord på papper. Det som verkligen räknas är praktisk handling. I praktiken motarbetar regeringen de lovande planer som finns, exempelvis i EU:s förordning om restaurering av natur. Fungerande ekosystem är grunden för våra liv och vår välfärd. Naturvårdsverket konstaterar att förlust av naturvärden som inte går att återskapa är ett akut problem. Jord- och skogsbruket är det som påverkar flest hotade arter i Sverige, och odlingslandskapet och skogslandskapet är tillsammans hem för mer än 75 procent av Sveriges rödlistade arter. Igenväxning och avverkning är de största problemen.När man ställer frågor till partierna i regeringsunderlaget om hur de ska lösa problemet har de ingenting annat att komma med än att i tid och otid mekaniskt upprepa samma gamla fraser om att stärka äganderätten. Men äganderätten är inte hotad och har aldrig varit det. Det som är hotat i Sverige i dag är alla de arter som bara kan leva i gamla skogar som inte kalavverkas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag frågade ministern om hon delar myndigheternas bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen. Jag uppfattar hennes svar som att hon lägger hela ansvaret i knät på enskilda markägare. Ministern säger att markägare ska få ekonomisk kompensation, samtidigt som hon precis har lagt fram en budget som minskar anslaget till just detta med 30 procent. Naturvårdsverket varnar för att markägare som vill skydda sina skogar kommer att få vänta i flera år på ersättning. Det underminerar förtroendet för hela systemet. Naturvårdsverket konstaterar i sin utvärdering av miljömålen att vår konsumtion och produktion har stor påverkan på miljö och hälsa både i Sverige och i andra länder. Vi behöver ställa om till ett resurseffektivt och giftfritt samhälle.Jag frågade ministern om hon kommer att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi och minskar efterfrågan på jungfruliga råvaror. I sitt svar pratade hon om strategier och visioner, och hon hänvisade till en rad förhandlingar om nya förordningar och direktiv på EUnivå.Visst finns det mycket som är lovande i dokumenten, men givet det akuta läge vi befinner oss i visade svaret ändå på en anmärkningsvärd passivitet från regeringens sida. Ska vi förlita oss på vackert formulerade strategier och visioner och liknöjt invänta lagstiftning från EU? Har regeringen ingen egen handlingskraft och initiativförmåga?

Avser statsrådet att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet?

Det gläder mig att klimat- och miljöministern inser att nuvarande och planerade åtgärder inte är tillräckliga för att nå miljömålen. Problemet är att det är så förtvivlat bråttom. Det har nu gått 24 år sedan miljömålen instiftades, och egentligen skulle de ha uppnåtts redan för tre år sedan. Naturvårdsverkets utvärdering visar att det är långt kvar till att nå de flesta av målen. Hela 12 av 16 miljömål kommer inte att vara nära att nås ens 2030. För klimatet och den biologiska mångfalden blir läget alltmer allvarligt. Resultatet av utvärderingen borde inte komma som en överraskning för någon som har följt miljödebatten de senaste årtiondena. Men när man ser regeringens politik på miljöområdet kan man ibland undra om de har levt under en sten och helt missat hur allvarligt läget är.Jag hoppas ändå att utvärderingen ska fungera som en väckarklocka och få regeringen att äntligen vakna upp. Men efter ministerns svar undrar jag fortfarande vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att nå miljömålen till 2030. Globala ramverk och EU-strategier är inte mycket mer än fina ord på papper. Det som verkligen räknas är praktisk handling. I praktiken motarbetar regeringen de lovande planer som finns, exempelvis i EU:s förordning om restaurering av natur. Fungerande ekosystem är grunden för våra liv och vår välfärd. Naturvårdsverket konstaterar att förlust av naturvärden som inte går att återskapa är ett akut problem. Jord- och skogsbruket är det som påverkar flest hotade arter i Sverige, och odlingslandskapet och skogslandskapet är tillsammans hem för mer än 75 procent av Sveriges rödlistade arter. Igenväxning och avverkning är de största problemen.När man ställer frågor till partierna i regeringsunderlaget om hur de ska lösa problemet har de ingenting annat att komma med än att i tid och otid mekaniskt upprepa samma gamla fraser om att stärka äganderätten. Men äganderätten är inte hotad och har aldrig varit det. Det som är hotat i Sverige i dag är alla de arter som bara kan leva i gamla skogar som inte kalavverkas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag frågade ministern om hon delar myndigheternas bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen. Jag uppfattar hennes svar som att hon lägger hela ansvaret i knät på enskilda markägare. Ministern säger att markägare ska få ekonomisk kompensation, samtidigt som hon precis har lagt fram en budget som minskar anslaget till just detta med 30 procent. Naturvårdsverket varnar för att markägare som vill skydda sina skogar kommer att få vänta i flera år på ersättning. Det underminerar förtroendet för hela systemet. Naturvårdsverket konstaterar i sin utvärdering av miljömålen att vår konsumtion och produktion har stor påverkan på miljö och hälsa både i Sverige och i andra länder. Vi behöver ställa om till ett resurseffektivt och giftfritt samhälle.Jag frågade ministern om hon kommer att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi och minskar efterfrågan på jungfruliga råvaror. I sitt svar pratade hon om strategier och visioner, och hon hänvisade till en rad förhandlingar om nya förordningar och direktiv på EUnivå.Visst finns det mycket som är lovande i dokumenten, men givet det akuta läge vi befinner oss i visade svaret ändå på en anmärkningsvärd passivitet från regeringens sida. Ska vi förlita oss på vackert formulerade strategier och visioner och liknöjt invänta lagstiftning från EU? Har regeringen ingen egen handlingskraft och initiativförmåga?

Avser statsrådet att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror?

Det gläder mig att klimat- och miljöministern inser att nuvarande och planerade åtgärder inte är tillräckliga för att nå miljömålen. Problemet är att det är så förtvivlat bråttom. Det har nu gått 24 år sedan miljömålen instiftades, och egentligen skulle de ha uppnåtts redan för tre år sedan. Naturvårdsverkets utvärdering visar att det är långt kvar till att nå de flesta av målen. Hela 12 av 16 miljömål kommer inte att vara nära att nås ens 2030. För klimatet och den biologiska mångfalden blir läget alltmer allvarligt. Resultatet av utvärderingen borde inte komma som en överraskning för någon som har följt miljödebatten de senaste årtiondena. Men när man ser regeringens politik på miljöområdet kan man ibland undra om de har levt under en sten och helt missat hur allvarligt läget är.Jag hoppas ändå att utvärderingen ska fungera som en väckarklocka och få regeringen att äntligen vakna upp. Men efter ministerns svar undrar jag fortfarande vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att nå miljömålen till 2030. Globala ramverk och EU-strategier är inte mycket mer än fina ord på papper. Det som verkligen räknas är praktisk handling. I praktiken motarbetar regeringen de lovande planer som finns, exempelvis i EU:s förordning om restaurering av natur. Fungerande ekosystem är grunden för våra liv och vår välfärd. Naturvårdsverket konstaterar att förlust av naturvärden som inte går att återskapa är ett akut problem. Jord- och skogsbruket är det som påverkar flest hotade arter i Sverige, och odlingslandskapet och skogslandskapet är tillsammans hem för mer än 75 procent av Sveriges rödlistade arter. Igenväxning och avverkning är de största problemen.När man ställer frågor till partierna i regeringsunderlaget om hur de ska lösa problemet har de ingenting annat att komma med än att i tid och otid mekaniskt upprepa samma gamla fraser om att stärka äganderätten. Men äganderätten är inte hotad och har aldrig varit det. Det som är hotat i Sverige i dag är alla de arter som bara kan leva i gamla skogar som inte kalavverkas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag frågade ministern om hon delar myndigheternas bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen. Jag uppfattar hennes svar som att hon lägger hela ansvaret i knät på enskilda markägare. Ministern säger att markägare ska få ekonomisk kompensation, samtidigt som hon precis har lagt fram en budget som minskar anslaget till just detta med 30 procent. Naturvårdsverket varnar för att markägare som vill skydda sina skogar kommer att få vänta i flera år på ersättning. Det underminerar förtroendet för hela systemet. Naturvårdsverket konstaterar i sin utvärdering av miljömålen att vår konsumtion och produktion har stor påverkan på miljö och hälsa både i Sverige och i andra länder. Vi behöver ställa om till ett resurseffektivt och giftfritt samhälle.Jag frågade ministern om hon kommer att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi och minskar efterfrågan på jungfruliga råvaror. I sitt svar pratade hon om strategier och visioner, och hon hänvisade till en rad förhandlingar om nya förordningar och direktiv på EUnivå.Visst finns det mycket som är lovande i dokumenten, men givet det akuta läge vi befinner oss i visade svaret ändå på en anmärkningsvärd passivitet från regeringens sida. Ska vi förlita oss på vackert formulerade strategier och visioner och liknöjt invänta lagstiftning från EU? Har regeringen ingen egen handlingskraft och initiativförmåga?

Bedömer statsrådet att statsrådet behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030?

Andrea Andersson Tay har frågat mig om jag bedömer att jag behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030 och om jag delar Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen samt hur jag avser att agera utifrån min ståndpunkt.Andrea Andersson Tay har vidare frågat mig om jag avser att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet och om jag avser att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror.Låt mig inleda med att Sveriges klimat- och miljöpolitik ska vara ambitiös och effektiv. Vi ska nå våra klimat- och miljömål. Nuvarande åtgärder är inte tillräckliga för att nå samtliga mål. Den fördjupade utvärderingen som nu har presenterats kommer att vara ett viktigt underlag för kommande politiska prioriteringar. Regeringen avser att aktivt motverka artutrotningen både globalt och i Sverige genom bevarande av särskilt känsliga arter och naturmiljöer samt genom att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar fiske och skogsnäring som fortsatt skapar miljö- och klimatnytta.Inom EU-samarbetet ökar ambitionsnivån för den kortsiktiga kolsänkan i skog och mark. Regeringens bedömning är snarare att ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt och användning av produkter från förnybar råvara ger högsta långsiktiga klimatnytta. Inom EU:s klimatpaket Fit for 55 har varje medlemsland, inklusive Sverige, ett åtagande att öka sina prestationer inom LULUCF-sektorn. Förhandlingarna om återstående delar av detta klimatpaket är i sitt slutskede. Regeringen kommer att återkomma med ytterligare åtgärder för att nå våra klimatmål i klimathandlingsplanen.Myndigheternas fördjupade utvärdering pekar på en bekymmersam utveckling och negativ trend i vår svenska miljö när det gäller arter och livsmiljöer. Vi behöver vända den trenden! STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEU:s biodiversitetsstrategi har pekat ut en riktning för unionens samlade arbete att bevara biologisk mångfald. Jag välkomnar också det nya globala ramverket för den biologiska mångfalden som beslutades på COP 15 i Kanada. Ramverket innehåller tydliga globala målsättningar om att till 2030 ska 30 procent av områden på land och till havs skyddas och 30 procent av skadade ekosystem restaureras. Det här var ett viktigt beslut, och det innebär också att alla länder har åtagit sig att förverkliga uppsatta mål och löften. Nu behöver vi på bästa sätt analysera den globala avsiktsförklaringen som det fattades beslut om på partsmötet och se hur Sverige på bästa sätt kan bidra.Regeringen anser att en stark ägande- och brukanderätt är grunden för att i ökad utsträckning kunna ta till vara skogens potential för ekonomi, klimat och miljö. Skyddet för äganderätten ska stärkas. En bärande del i frågan om stärkt äganderätt är att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätt i den utsträckning som de har rätt till. Frivilligt formellt skydd bör vara en grundläggande utgångspunkt och ett huvudsakligt arbetssätt för myndigheterna. När det ska fattas beslut om att inrätta formellt skydd av skog bör avsteg från frivillighet vara mer restriktivt än i dag när så är befogat. Regeringen kommer i alla avseenden och sammanhang att värna och verka för ett hållbart svenskt skogsbruk, med omsorg för kommande generationer.

Delar statsrådet Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen, och hur avser statsrådet att agera utifrån sin ståndpunkt?

Andrea Andersson Tay har frågat mig om jag bedömer att jag behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030 och om jag delar Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen samt hur jag avser att agera utifrån min ståndpunkt.Andrea Andersson Tay har vidare frågat mig om jag avser att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet och om jag avser att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror.Låt mig inleda med att Sveriges klimat- och miljöpolitik ska vara ambitiös och effektiv. Vi ska nå våra klimat- och miljömål. Nuvarande åtgärder är inte tillräckliga för att nå samtliga mål. Den fördjupade utvärderingen som nu har presenterats kommer att vara ett viktigt underlag för kommande politiska prioriteringar. Regeringen avser att aktivt motverka artutrotningen både globalt och i Sverige genom bevarande av särskilt känsliga arter och naturmiljöer samt genom att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar fiske och skogsnäring som fortsatt skapar miljö- och klimatnytta.Inom EU-samarbetet ökar ambitionsnivån för den kortsiktiga kolsänkan i skog och mark. Regeringens bedömning är snarare att ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt och användning av produkter från förnybar råvara ger högsta långsiktiga klimatnytta. Inom EU:s klimatpaket Fit for 55 har varje medlemsland, inklusive Sverige, ett åtagande att öka sina prestationer inom LULUCF-sektorn. Förhandlingarna om återstående delar av detta klimatpaket är i sitt slutskede. Regeringen kommer att återkomma med ytterligare åtgärder för att nå våra klimatmål i klimathandlingsplanen.Myndigheternas fördjupade utvärdering pekar på en bekymmersam utveckling och negativ trend i vår svenska miljö när det gäller arter och livsmiljöer. Vi behöver vända den trenden! STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEU:s biodiversitetsstrategi har pekat ut en riktning för unionens samlade arbete att bevara biologisk mångfald. Jag välkomnar också det nya globala ramverket för den biologiska mångfalden som beslutades på COP 15 i Kanada. Ramverket innehåller tydliga globala målsättningar om att till 2030 ska 30 procent av områden på land och till havs skyddas och 30 procent av skadade ekosystem restaureras. Det här var ett viktigt beslut, och det innebär också att alla länder har åtagit sig att förverkliga uppsatta mål och löften. Nu behöver vi på bästa sätt analysera den globala avsiktsförklaringen som det fattades beslut om på partsmötet och se hur Sverige på bästa sätt kan bidra.Regeringen anser att en stark ägande- och brukanderätt är grunden för att i ökad utsträckning kunna ta till vara skogens potential för ekonomi, klimat och miljö. Skyddet för äganderätten ska stärkas. En bärande del i frågan om stärkt äganderätt är att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätt i den utsträckning som de har rätt till. Frivilligt formellt skydd bör vara en grundläggande utgångspunkt och ett huvudsakligt arbetssätt för myndigheterna. När det ska fattas beslut om att inrätta formellt skydd av skog bör avsteg från frivillighet vara mer restriktivt än i dag när så är befogat. Regeringen kommer i alla avseenden och sammanhang att värna och verka för ett hållbart svenskt skogsbruk, med omsorg för kommande generationer.

Avser statsrådet att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet?

Andrea Andersson Tay har frågat mig om jag bedömer att jag behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030 och om jag delar Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen samt hur jag avser att agera utifrån min ståndpunkt.Andrea Andersson Tay har vidare frågat mig om jag avser att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet och om jag avser att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror.Låt mig inleda med att Sveriges klimat- och miljöpolitik ska vara ambitiös och effektiv. Vi ska nå våra klimat- och miljömål. Nuvarande åtgärder är inte tillräckliga för att nå samtliga mål. Den fördjupade utvärderingen som nu har presenterats kommer att vara ett viktigt underlag för kommande politiska prioriteringar. Regeringen avser att aktivt motverka artutrotningen både globalt och i Sverige genom bevarande av särskilt känsliga arter och naturmiljöer samt genom att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar fiske och skogsnäring som fortsatt skapar miljö- och klimatnytta.Inom EU-samarbetet ökar ambitionsnivån för den kortsiktiga kolsänkan i skog och mark. Regeringens bedömning är snarare att ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt och användning av produkter från förnybar råvara ger högsta långsiktiga klimatnytta. Inom EU:s klimatpaket Fit for 55 har varje medlemsland, inklusive Sverige, ett åtagande att öka sina prestationer inom LULUCF-sektorn. Förhandlingarna om återstående delar av detta klimatpaket är i sitt slutskede. Regeringen kommer att återkomma med ytterligare åtgärder för att nå våra klimatmål i klimathandlingsplanen.Myndigheternas fördjupade utvärdering pekar på en bekymmersam utveckling och negativ trend i vår svenska miljö när det gäller arter och livsmiljöer. Vi behöver vända den trenden! STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEU:s biodiversitetsstrategi har pekat ut en riktning för unionens samlade arbete att bevara biologisk mångfald. Jag välkomnar också det nya globala ramverket för den biologiska mångfalden som beslutades på COP 15 i Kanada. Ramverket innehåller tydliga globala målsättningar om att till 2030 ska 30 procent av områden på land och till havs skyddas och 30 procent av skadade ekosystem restaureras. Det här var ett viktigt beslut, och det innebär också att alla länder har åtagit sig att förverkliga uppsatta mål och löften. Nu behöver vi på bästa sätt analysera den globala avsiktsförklaringen som det fattades beslut om på partsmötet och se hur Sverige på bästa sätt kan bidra.Regeringen anser att en stark ägande- och brukanderätt är grunden för att i ökad utsträckning kunna ta till vara skogens potential för ekonomi, klimat och miljö. Skyddet för äganderätten ska stärkas. En bärande del i frågan om stärkt äganderätt är att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätt i den utsträckning som de har rätt till. Frivilligt formellt skydd bör vara en grundläggande utgångspunkt och ett huvudsakligt arbetssätt för myndigheterna. När det ska fattas beslut om att inrätta formellt skydd av skog bör avsteg från frivillighet vara mer restriktivt än i dag när så är befogat. Regeringen kommer i alla avseenden och sammanhang att värna och verka för ett hållbart svenskt skogsbruk, med omsorg för kommande generationer.

Avser statsrådet att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror?

Andrea Andersson Tay har frågat mig om jag bedömer att jag behöver ta initiativ till att genomföra ytterligare åtgärder i närtid, och i så fall vilka, för att nå miljökvalitetsmålen till 2030 och om jag delar Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen samt hur jag avser att agera utifrån min ståndpunkt.Andrea Andersson Tay har vidare frågat mig om jag avser att verka för ekonomiska incitament för privata skogsägare i syfte att främja biologisk mångfald och kolförrådet och om jag avser att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi i syfte att minska efterfrågan på jungfruliga råvaror.Låt mig inleda med att Sveriges klimat- och miljöpolitik ska vara ambitiös och effektiv. Vi ska nå våra klimat- och miljömål. Nuvarande åtgärder är inte tillräckliga för att nå samtliga mål. Den fördjupade utvärderingen som nu har presenterats kommer att vara ett viktigt underlag för kommande politiska prioriteringar. Regeringen avser att aktivt motverka artutrotningen både globalt och i Sverige genom bevarande av särskilt känsliga arter och naturmiljöer samt genom att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar fiske och skogsnäring som fortsatt skapar miljö- och klimatnytta.Inom EU-samarbetet ökar ambitionsnivån för den kortsiktiga kolsänkan i skog och mark. Regeringens bedömning är snarare att ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt och användning av produkter från förnybar råvara ger högsta långsiktiga klimatnytta. Inom EU:s klimatpaket Fit for 55 har varje medlemsland, inklusive Sverige, ett åtagande att öka sina prestationer inom LULUCF-sektorn. Förhandlingarna om återstående delar av detta klimatpaket är i sitt slutskede. Regeringen kommer att återkomma med ytterligare åtgärder för att nå våra klimatmål i klimathandlingsplanen.Myndigheternas fördjupade utvärdering pekar på en bekymmersam utveckling och negativ trend i vår svenska miljö när det gäller arter och livsmiljöer. Vi behöver vända den trenden! STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEU:s biodiversitetsstrategi har pekat ut en riktning för unionens samlade arbete att bevara biologisk mångfald. Jag välkomnar också det nya globala ramverket för den biologiska mångfalden som beslutades på COP 15 i Kanada. Ramverket innehåller tydliga globala målsättningar om att till 2030 ska 30 procent av områden på land och till havs skyddas och 30 procent av skadade ekosystem restaureras. Det här var ett viktigt beslut, och det innebär också att alla länder har åtagit sig att förverkliga uppsatta mål och löften. Nu behöver vi på bästa sätt analysera den globala avsiktsförklaringen som det fattades beslut om på partsmötet och se hur Sverige på bästa sätt kan bidra.Regeringen anser att en stark ägande- och brukanderätt är grunden för att i ökad utsträckning kunna ta till vara skogens potential för ekonomi, klimat och miljö. Skyddet för äganderätten ska stärkas. En bärande del i frågan om stärkt äganderätt är att markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätt i den utsträckning som de har rätt till. Frivilligt formellt skydd bör vara en grundläggande utgångspunkt och ett huvudsakligt arbetssätt för myndigheterna. När det ska fattas beslut om att inrätta formellt skydd av skog bör avsteg från frivillighet vara mer restriktivt än i dag när så är befogat. Regeringen kommer i alla avseenden och sammanhang att värna och verka för ett hållbart svenskt skogsbruk, med omsorg för kommande generationer.

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder när bankerna inte vill ersätta sina drabbade kunder?

Jag och regeringen har som prioritet att komma till rätta med den otrygghet som har slagit rot i det svenska samhället. Det är upprörande och fruktansvärt när kriminella gäng och ligor ger sig på våra äldre och utsatta människor i samhället och tar deras trygghet och pengar ifrån dem. Många upplever det ännu värre att man tränger sig in i deras hem och tar den sista tryggheten från dem. De trodde att de kunde lita på samhället, polisen eller banken, men i stället känner de sig ensamma och hjälplösa i detta.Detta ska givetvis med kraft bekämpas. Det ska bekämpas med lagstiftning, med poliser, med tillsyn av våra banker, med bättre it-system, med teknisk utveckling och med samhällets fulla kraft.Det ska dock inte bekämpas på det sätt som Nadja Awad antyder i diskussionen här, nämligen genom att politiken ska överpröva, lägga sig i eller ompröva rättssamhället. Det är genom rättssamhället, inte genom att åsidosätta det, som vi ska komma till rätta med brottsligheten. Det ska inte ske genom att avskaffa principen med myndigheter och polis som arbetar med sina verktyg och domstolar som dömer. Vi ska inte ta bort den principen för att i stället gå in och ha ett politiskt beslutsfattande angående exakt vad som ska ske i de olika situationerna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDäremot kunde jag önska mer av förtroende, resurser och även stöd för detta från Vänsterpartiets sida, till exempel till polisens arbete. Vi har nu många förslag för att komma åt den organiserade brottsligheten i samhället. Det handlar om förslag och steg kring nya sekretessregler, skärpta straff och förbättrade åtgärder för att komma åt olika typer av brott. Det förs även diskussioner om preventiva tvångsåtgärder.Jag kunde önska mig, fru talman, att även Vänsterpartiet ställer sig bakom detta. Detta är nämligen inte ett särfenomen utan en del av den organiserade brottslighet som fräter på hela samhället. Vi ska vinna tillbaka allas trygghet, inte minst de äldres.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att stoppa bedrägerier via social manipulation?

Jag och regeringen har som prioritet att komma till rätta med den otrygghet som har slagit rot i det svenska samhället. Det är upprörande och fruktansvärt när kriminella gäng och ligor ger sig på våra äldre och utsatta människor i samhället och tar deras trygghet och pengar ifrån dem. Många upplever det ännu värre att man tränger sig in i deras hem och tar den sista tryggheten från dem. De trodde att de kunde lita på samhället, polisen eller banken, men i stället känner de sig ensamma och hjälplösa i detta.Detta ska givetvis med kraft bekämpas. Det ska bekämpas med lagstiftning, med poliser, med tillsyn av våra banker, med bättre it-system, med teknisk utveckling och med samhällets fulla kraft.Det ska dock inte bekämpas på det sätt som Nadja Awad antyder i diskussionen här, nämligen genom att politiken ska överpröva, lägga sig i eller ompröva rättssamhället. Det är genom rättssamhället, inte genom att åsidosätta det, som vi ska komma till rätta med brottsligheten. Det ska inte ske genom att avskaffa principen med myndigheter och polis som arbetar med sina verktyg och domstolar som dömer. Vi ska inte ta bort den principen för att i stället gå in och ha ett politiskt beslutsfattande angående exakt vad som ska ske i de olika situationerna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDäremot kunde jag önska mer av förtroende, resurser och även stöd för detta från Vänsterpartiets sida, till exempel till polisens arbete. Vi har nu många förslag för att komma åt den organiserade brottsligheten i samhället. Det handlar om förslag och steg kring nya sekretessregler, skärpta straff och förbättrade åtgärder för att komma åt olika typer av brott. Det förs även diskussioner om preventiva tvångsåtgärder.Jag kunde önska mig, fru talman, att även Vänsterpartiet ställer sig bakom detta. Detta är nämligen inte ett särfenomen utan en del av den organiserade brottslighet som fräter på hela samhället. Vi ska vinna tillbaka allas trygghet, inte minst de äldres.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder när bankerna inte vill ersätta sina drabbade kunder?

Jag är stolt över att Vänsterpartiet på många olika sätt står bakom vanligt folk, de äldre och de funktionshindrade, de redan marginaliserade i vårt samhälle.Vi i Vänsterpartiet ser väldigt allvarligt på att bankerna duckar en dom från Högsta domstolen och vad myndigheten Allmänna reklamationsnämnden och den statliga Konsumentombudsmannen hänvisar till när det gäller bankerna. Regeringen kan faktiskt sätta press på storbankerna som har vägrat att ta det ansvar som alldeles vanliga människor har fått ta. Men nu sägs det tydligt att bankerna inte behöver ta det.Återigen hör jag statsrådet och regeringen säga att de inte vill ta detta ansvar. Det är ingen som ber dem gå in på enskilda ärenden, utan det här handlar om ett strukturellt problem. Jag säger inte att vi ska gå in och peta i Åsa Ikekhuas situation, hon som blev bedragen på 25 000 kronor när någon låtsades vara hennes son, eller Joakim Norén som förlorade nära 280 000 kronor.Det man vill se är i stället en lösning som kan appliceras på bankernas säkerhetssystem. Det är vi många gånger överens om liksom om de åtgärder som krävs för att förhindra bedrägerier över nätet och telefon. När olyckan har skett ska bankerna ta sitt ansvar, och det ska finnas ett politiskt incitament från regering och statsråd att stå bakom vanligt folk och utkräva detta ansvar. Om man via regeringens direktiv har en samordnande verksamhet från Polismyndighetens håll tillsammans med bankerna i syfte att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerierna är det faktiskt inte omöjligt att ha samma dialog om ersättning när olyckan och bedrägerierna redan har skett.

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att stoppa bedrägerier via social manipulation?

Jag är stolt över att Vänsterpartiet på många olika sätt står bakom vanligt folk, de äldre och de funktionshindrade, de redan marginaliserade i vårt samhälle.Vi i Vänsterpartiet ser väldigt allvarligt på att bankerna duckar en dom från Högsta domstolen och vad myndigheten Allmänna reklamationsnämnden och den statliga Konsumentombudsmannen hänvisar till när det gäller bankerna. Regeringen kan faktiskt sätta press på storbankerna som har vägrat att ta det ansvar som alldeles vanliga människor har fått ta. Men nu sägs det tydligt att bankerna inte behöver ta det.Återigen hör jag statsrådet och regeringen säga att de inte vill ta detta ansvar. Det är ingen som ber dem gå in på enskilda ärenden, utan det här handlar om ett strukturellt problem. Jag säger inte att vi ska gå in och peta i Åsa Ikekhuas situation, hon som blev bedragen på 25 000 kronor när någon låtsades vara hennes son, eller Joakim Norén som förlorade nära 280 000 kronor.Det man vill se är i stället en lösning som kan appliceras på bankernas säkerhetssystem. Det är vi många gånger överens om liksom om de åtgärder som krävs för att förhindra bedrägerier över nätet och telefon. När olyckan har skett ska bankerna ta sitt ansvar, och det ska finnas ett politiskt incitament från regering och statsråd att stå bakom vanligt folk och utkräva detta ansvar. Om man via regeringens direktiv har en samordnande verksamhet från Polismyndighetens håll tillsammans med bankerna i syfte att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerierna är det faktiskt inte omöjligt att ha samma dialog om ersättning när olyckan och bedrägerierna redan har skett.

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder när bankerna inte vill ersätta sina drabbade kunder?

Nadja Awad redogjorde precis för de åtgärder som rättsstaten Sverige redan har vidtagit. I mitt svar redogjorde jag för de åtgärder och det arbete som fortskrider på området. Jag tror att det är viktigt att man låter rättsstaten vara en rättsstat - ett statsråd eller en riksdagsledamot ska inte gå in och peka på en enskild aktör och berätta exakt hur den ska agera. För detta har vi rättsstaten, våra domstolar och myndigheter. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet blir lite paradoxalt när Nadja Awad förklarar precis hur apparaten verkar - nämligen genom domstolsbeslut, myndighetsbeslut och rekommendationer - och ändå säger att en politiker ska gå in och peka med hela handen. Jag vill inte ha den vänsterpartistiska samhällsmodellen, utan jag vill ha den liberala demokratin och rättsstaten som vi har den i Sverige. Jag vill inte ersätta den med den typ av direktdirektiv som efterfrågas via den här interpellationen. Genom vår rättsstat och våra myndigheter ska vi fortsätta att arbeta för att hålla människor trygga.Här finns det mycket att göra i Sverige. Vi har sett hur den grova, organiserade brottsligheten har slagit rot i vårt samhälle och skapat problem och otrygghet och ibland rena helvetet på jorden för människor. Detta måste givetvis ryckas upp med rötterna. Det handlar om att motverka de här bedrägerierna med lagar och regler, uppdrag till våra myndigheter och givetvis krav på bankerna att ha adekvata och bra it-system.Men det handlar också om att betona det personliga ansvaret, något som Nadja Awad inte riktigt verkar vilja kännas vid. Vi kan aldrig komma till en punkt där vi säger att nu ska samhället eller staten ta hela ansvaret och se till att allting fungerar. Vi måste fortsätta att prata med mormor, farmor, mamma, pappa och alla i samhället om att man behöver vara vaksam och försiktig och aldrig lämna ut koder. Man ska höra av sig till sina anhöriga, och man ska kontakta polisen.Det här kan aldrig fixas med bara en part som tar ansvar. Den grova, organiserade brottsligheten och bedrägerier måste motverkas genom kunskap och genom att hela samhället och alla dess medborgare också är med och engagerar sig.Det är viktigt att erkänna att det i svåra frågor nästan alltid finns svåra avvägningar. Bygger man ett system som är mycket robust blir det väldigt svårt att använda. Vi vill ju ha ett samhälle där man kan swisha och enkelt betala och göra överföringar. Det ska inte krävas att man är civilingenjör med it-kompetens för att man ska kunna logga in på sin internetbank eller annat, fru talman. Vi vill ha ett samhälle där sådant är enkelt, men samtidigt vill vi inte att det ska kunna utnyttjas av kriminella för att begå till exempel bedrägerier, tvätta pengar eller något annat.Politiken måste ta ett samlat grepp kring utvecklingen. Det är alldeles glasklart att regeringen, tillsammans med Tidöavtalet som ingåtts med Sverigedemokraterna, sätter allt sökljus på att gå hårt åt de kriminella och de kriminella gängen. En del i detta är givetvis att arbeta mot de bedrägerier som sker framför allt mot äldre i vårt samhälle. Även andra drabbas, men hårdast drabbas många gånger de äldre av detta.Här är det givetvis viktigt med kunskapshöjande insatser, men en öppen fråga rör också dem som begår dessa brott. Det måste finnas ett pris för att begå de här brotten, och det är många gånger här jag känner att Vänsterpartiet vacklar. Det ska vara straffrabatter, det ska vara låga straff, det är hårda ord mot polisen och många saker som i grunden gör det enklare att begå brott. Kan Nadja Awad också se att det finns en annan sida av detta? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi står till hundra procent bakom dem som drabbas av bedrägerier. Vi står till hundra procent för ett bättre, tydligare och transparentare arbete mot kriminalitet i hela samhället. Står Nadja Awad bakom polisen?

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att stoppa bedrägerier via social manipulation?

Nadja Awad redogjorde precis för de åtgärder som rättsstaten Sverige redan har vidtagit. I mitt svar redogjorde jag för de åtgärder och det arbete som fortskrider på området. Jag tror att det är viktigt att man låter rättsstaten vara en rättsstat - ett statsråd eller en riksdagsledamot ska inte gå in och peka på en enskild aktör och berätta exakt hur den ska agera. För detta har vi rättsstaten, våra domstolar och myndigheter. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet blir lite paradoxalt när Nadja Awad förklarar precis hur apparaten verkar - nämligen genom domstolsbeslut, myndighetsbeslut och rekommendationer - och ändå säger att en politiker ska gå in och peka med hela handen. Jag vill inte ha den vänsterpartistiska samhällsmodellen, utan jag vill ha den liberala demokratin och rättsstaten som vi har den i Sverige. Jag vill inte ersätta den med den typ av direktdirektiv som efterfrågas via den här interpellationen. Genom vår rättsstat och våra myndigheter ska vi fortsätta att arbeta för att hålla människor trygga.Här finns det mycket att göra i Sverige. Vi har sett hur den grova, organiserade brottsligheten har slagit rot i vårt samhälle och skapat problem och otrygghet och ibland rena helvetet på jorden för människor. Detta måste givetvis ryckas upp med rötterna. Det handlar om att motverka de här bedrägerierna med lagar och regler, uppdrag till våra myndigheter och givetvis krav på bankerna att ha adekvata och bra it-system.Men det handlar också om att betona det personliga ansvaret, något som Nadja Awad inte riktigt verkar vilja kännas vid. Vi kan aldrig komma till en punkt där vi säger att nu ska samhället eller staten ta hela ansvaret och se till att allting fungerar. Vi måste fortsätta att prata med mormor, farmor, mamma, pappa och alla i samhället om att man behöver vara vaksam och försiktig och aldrig lämna ut koder. Man ska höra av sig till sina anhöriga, och man ska kontakta polisen.Det här kan aldrig fixas med bara en part som tar ansvar. Den grova, organiserade brottsligheten och bedrägerier måste motverkas genom kunskap och genom att hela samhället och alla dess medborgare också är med och engagerar sig.Det är viktigt att erkänna att det i svåra frågor nästan alltid finns svåra avvägningar. Bygger man ett system som är mycket robust blir det väldigt svårt att använda. Vi vill ju ha ett samhälle där man kan swisha och enkelt betala och göra överföringar. Det ska inte krävas att man är civilingenjör med it-kompetens för att man ska kunna logga in på sin internetbank eller annat, fru talman. Vi vill ha ett samhälle där sådant är enkelt, men samtidigt vill vi inte att det ska kunna utnyttjas av kriminella för att begå till exempel bedrägerier, tvätta pengar eller något annat.Politiken måste ta ett samlat grepp kring utvecklingen. Det är alldeles glasklart att regeringen, tillsammans med Tidöavtalet som ingåtts med Sverigedemokraterna, sätter allt sökljus på att gå hårt åt de kriminella och de kriminella gängen. En del i detta är givetvis att arbeta mot de bedrägerier som sker framför allt mot äldre i vårt samhälle. Även andra drabbas, men hårdast drabbas många gånger de äldre av detta.Här är det givetvis viktigt med kunskapshöjande insatser, men en öppen fråga rör också dem som begår dessa brott. Det måste finnas ett pris för att begå de här brotten, och det är många gånger här jag känner att Vänsterpartiet vacklar. Det ska vara straffrabatter, det ska vara låga straff, det är hårda ord mot polisen och många saker som i grunden gör det enklare att begå brott. Kan Nadja Awad också se att det finns en annan sida av detta? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi står till hundra procent bakom dem som drabbas av bedrägerier. Vi står till hundra procent för ett bättre, tydligare och transparentare arbete mot kriminalitet i hela samhället. Står Nadja Awad bakom polisen?

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder när bankerna inte vill ersätta sina drabbade kunder?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det känns lovande att höra om ministerns och regeringens viktiga arbete och förståelse för den problematik som finns när det gäller att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerier.Men som ministern var inne på är frågan också vilket ansvar bankerna ska ta när bedrägerierna redan har skett. Som tidigare nämnt handlar det om utsatta och drabbade människor som förtjänar rättvisa. Många är äldre och många är funktionsnedsatta. Men det handlar också om kunders förtroende för bankerna. Återigen: Det finns en gräns för hur förberedda, skeptiska och insatta alldeles vanliga människor ska vara, för de bedragare det handlar om är ju väldigt skickliga.I juni 2022 kom ett avgörande från Högsta domstolen som innebar en delvis ny praxis i jämförelse med tidigare. Domstolen tydliggjorde att det krävs mer än Allmänna reklamationsnämndens hittillsvarande praxis för att en kontohavare ska anses ha agerat särskilt klandervärt, så att bankens ansvar därmed upphör och den enskilde själv får bära hela förlusten. Till och med Allmänna reklamationsnämnden har ändrat sig och rekommenderar bankerna att ersätta bedrägerioffer. Efter domen gick även Konsumentombudsmannen Cecilia Tisell ut och krävde att alla banker skulle följa Högsta domstolens beslut och ersätta offer för bedrägerier. Detta skulle innebära att bankerna skulle riva upp tidigare besked som har inneburit att kunderna har blivit utan ersättning. Men tyvärr har detta inte blivit fallet. Alla banker har inte tagit sitt ansvar för att ompröva gamla bedrägeriärenden där kunder nekats ersättning.Jag och Vänsterpartiet vill höra att ministern och regeringen tar denna ansvarslöshet på allvar. Men i stället säger ministern i interpellationssvaret att han som statsråd inte kan uttala sig om hur lagen ska tillämpas i enskilda fall och att det blir svåra avvägningar när man ska sätta press på bankerna att ta ansvar och ersätta sina kunder när nu Högsta domstolen, Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentombudsmannen har tagit bankkundernas parti.Jag vill också säga att detta är ett strukturellt problem. Under andra halvåret av 2022 anmäldes 1 190 bankärenden till Allmänna reklamationsnämnden, vilket kan jämföras med 531 ärenden under första halvåret. Den kraftiga ökningen hänger ihop med den HD-dom som kom i somras.Bankkunderna har Högsta domstolens dom i ryggen, likaså Konsumentombudsmannen och Allmänna reklamationsnämnden. De kräver att bankerna tar ett större ansvar för att ersätta kunderna. Jag ber inte statsrådet att gå in på enskilda ärenden utan att prata om detta som ansvarig minister. Kan statsrådet och regeringen förstå hur bankerna sviker sina bedragna kunder, och vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att trygga situationen för vanliga konsumenter och vanligt folk under dessa svåra tider?

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att stoppa bedrägerier via social manipulation?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det känns lovande att höra om ministerns och regeringens viktiga arbete och förståelse för den problematik som finns när det gäller att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerier.Men som ministern var inne på är frågan också vilket ansvar bankerna ska ta när bedrägerierna redan har skett. Som tidigare nämnt handlar det om utsatta och drabbade människor som förtjänar rättvisa. Många är äldre och många är funktionsnedsatta. Men det handlar också om kunders förtroende för bankerna. Återigen: Det finns en gräns för hur förberedda, skeptiska och insatta alldeles vanliga människor ska vara, för de bedragare det handlar om är ju väldigt skickliga.I juni 2022 kom ett avgörande från Högsta domstolen som innebar en delvis ny praxis i jämförelse med tidigare. Domstolen tydliggjorde att det krävs mer än Allmänna reklamationsnämndens hittillsvarande praxis för att en kontohavare ska anses ha agerat särskilt klandervärt, så att bankens ansvar därmed upphör och den enskilde själv får bära hela förlusten. Till och med Allmänna reklamationsnämnden har ändrat sig och rekommenderar bankerna att ersätta bedrägerioffer. Efter domen gick även Konsumentombudsmannen Cecilia Tisell ut och krävde att alla banker skulle följa Högsta domstolens beslut och ersätta offer för bedrägerier. Detta skulle innebära att bankerna skulle riva upp tidigare besked som har inneburit att kunderna har blivit utan ersättning. Men tyvärr har detta inte blivit fallet. Alla banker har inte tagit sitt ansvar för att ompröva gamla bedrägeriärenden där kunder nekats ersättning.Jag och Vänsterpartiet vill höra att ministern och regeringen tar denna ansvarslöshet på allvar. Men i stället säger ministern i interpellationssvaret att han som statsråd inte kan uttala sig om hur lagen ska tillämpas i enskilda fall och att det blir svåra avvägningar när man ska sätta press på bankerna att ta ansvar och ersätta sina kunder när nu Högsta domstolen, Allmänna reklamationsnämnden och Konsumentombudsmannen har tagit bankkundernas parti.Jag vill också säga att detta är ett strukturellt problem. Under andra halvåret av 2022 anmäldes 1 190 bankärenden till Allmänna reklamationsnämnden, vilket kan jämföras med 531 ärenden under första halvåret. Den kraftiga ökningen hänger ihop med den HD-dom som kom i somras.Bankkunderna har Högsta domstolens dom i ryggen, likaså Konsumentombudsmannen och Allmänna reklamationsnämnden. De kräver att bankerna tar ett större ansvar för att ersätta kunderna. Jag ber inte statsrådet att gå in på enskilda ärenden utan att prata om detta som ansvarig minister. Kan statsrådet och regeringen förstå hur bankerna sviker sina bedragna kunder, och vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att trygga situationen för vanliga konsumenter och vanligt folk under dessa svåra tider?

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder när bankerna inte vill ersätta sina drabbade kunder?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Tack, Nadja Awad, för frågorna i ett mycket viktigt och aktuellt ämne! En av de saker som upprör allra mest är när denna typ av brott drabbar personer som har arbetat och slitit hela sitt liv och vill ha en trygg ålderdom och vill kunna köpa en julklapp till barnbarnen, sätta guldkant på tillvaron eller bara försöka ta sig igenom den mycket tuffa tid som är med höga priser och inflation. Det är en vidrig form av brottslighet där inte bara deras ekonomi utan hela deras trygghet tas ifrån dem. Det handlar om att kriminella söker upp personer via telefon eller till och med kommer hem till människor som befinner sig i en sårbar situation och sedan exploaterar sårbarheten för att stjäla deras pengar. De som gör detta mot äldre människor stjäl inte bara deras besparingar utan tar ju ifrån dem tryggheten i den senare delen av livet. Det kanske både var en trygghet för en själv, för att man ville göra saker på ålderns höst, och en gåva som man ville kunna efterlämna till nära och kära - allt detta blir man bestulen på genom vidrig, grov och organiserad brottslighet. Det är fruktansvärda dåd mot enskilda människor som tar så mycket ifrån dem - mycket mer än bara pengarna, ska sägas.Jag är glad över att Vänsterpartiet genom Nadja Awad också engagerar sig i den här frågan. Jag välkomnar Vänsterpartiets engagemang i alla insatser och åtgärder mot organiserad brottslighet också framöver. Det är viktigt att förstå att detta inte bara handlar om brottslingar som riktar in sig på att stjäla pengar från äldre personer eller personer med lågt tekniskt kunnande, utan många gånger är det brottslingar som ingår i kriminella strukturer eller nätverk som har som affärsidé att begå brott på olika sätt. Detta är ett av de sätt som de begår brott på.Jag håller med Nadja Awad om att vi ständigt behöver höja de krav vi ställer på banker och andra aktörer i det finansiella systemet för att vi ska vara motståndskraftiga och robusta. Det gäller inte bara bedrägerier, ska sägas, utan också motståndskraft i it-system rent generellt. Bedrägerier är en del, men vi ser också hur systemen utnyttjas på många andra sätt av aktörer som vill svenska staten och svenska folket illa. Här är det viktigt att vi gradvis skärper kraven på de aktörer som finns.Sedan behöver man också tillkännage att det finns en del avvägningar att göra i detta. Ju mer säkerhet man bygger in, desto mer krångel bygger man in för de konsumenter som vill använda tjänsterna. Där är det viktigt att avvägningen görs på ett bra sätt, givetvis.Det finns också risker med att bara säga att banker alltid ska ersätta alla. Det kan leda till en situation där enskilda personer inte tar det ansvar som man alltid måste ta för sitt konto, sina koder och så vidare. Vi kan inte ha ett samhälle där man inte har ett eget ansvar. Det är självklart. En annan och kanske ännu allvarligare aspekt och avvägning är att om banker alltid och förutsättningslöst ska ersätta alla finns det risk för att kriminella nätverk riggar system för att utnyttja detta. Det kan vara så att alla parter i bedrägeriet är införstådda med vad som händer och plundrar andra människors konton. Till syvende och sist är det ju vanliga människor med jobb eller pension som har sina bankkonton, och vi kan inte ha en ordning där det är möjligt att rigga system där man plundrar varandra och alla är med på det för att sedan låta andra kunder i banken ersätta detta. Så kan vi inte heller ha det.I grunden finns det alltså ett antal svåra avvägningar som behöver göras. Men vi ska verkligen röka ut dessa kriminella element från det finansiella systemet och skapa trygghet för inte minst våra seniorer.

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att stoppa bedrägerier via social manipulation?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Tack, Nadja Awad, för frågorna i ett mycket viktigt och aktuellt ämne! En av de saker som upprör allra mest är när denna typ av brott drabbar personer som har arbetat och slitit hela sitt liv och vill ha en trygg ålderdom och vill kunna köpa en julklapp till barnbarnen, sätta guldkant på tillvaron eller bara försöka ta sig igenom den mycket tuffa tid som är med höga priser och inflation. Det är en vidrig form av brottslighet där inte bara deras ekonomi utan hela deras trygghet tas ifrån dem. Det handlar om att kriminella söker upp personer via telefon eller till och med kommer hem till människor som befinner sig i en sårbar situation och sedan exploaterar sårbarheten för att stjäla deras pengar. De som gör detta mot äldre människor stjäl inte bara deras besparingar utan tar ju ifrån dem tryggheten i den senare delen av livet. Det kanske både var en trygghet för en själv, för att man ville göra saker på ålderns höst, och en gåva som man ville kunna efterlämna till nära och kära - allt detta blir man bestulen på genom vidrig, grov och organiserad brottslighet. Det är fruktansvärda dåd mot enskilda människor som tar så mycket ifrån dem - mycket mer än bara pengarna, ska sägas.Jag är glad över att Vänsterpartiet genom Nadja Awad också engagerar sig i den här frågan. Jag välkomnar Vänsterpartiets engagemang i alla insatser och åtgärder mot organiserad brottslighet också framöver. Det är viktigt att förstå att detta inte bara handlar om brottslingar som riktar in sig på att stjäla pengar från äldre personer eller personer med lågt tekniskt kunnande, utan många gånger är det brottslingar som ingår i kriminella strukturer eller nätverk som har som affärsidé att begå brott på olika sätt. Detta är ett av de sätt som de begår brott på.Jag håller med Nadja Awad om att vi ständigt behöver höja de krav vi ställer på banker och andra aktörer i det finansiella systemet för att vi ska vara motståndskraftiga och robusta. Det gäller inte bara bedrägerier, ska sägas, utan också motståndskraft i it-system rent generellt. Bedrägerier är en del, men vi ser också hur systemen utnyttjas på många andra sätt av aktörer som vill svenska staten och svenska folket illa. Här är det viktigt att vi gradvis skärper kraven på de aktörer som finns.Sedan behöver man också tillkännage att det finns en del avvägningar att göra i detta. Ju mer säkerhet man bygger in, desto mer krångel bygger man in för de konsumenter som vill använda tjänsterna. Där är det viktigt att avvägningen görs på ett bra sätt, givetvis.Det finns också risker med att bara säga att banker alltid ska ersätta alla. Det kan leda till en situation där enskilda personer inte tar det ansvar som man alltid måste ta för sitt konto, sina koder och så vidare. Vi kan inte ha ett samhälle där man inte har ett eget ansvar. Det är självklart. En annan och kanske ännu allvarligare aspekt och avvägning är att om banker alltid och förutsättningslöst ska ersätta alla finns det risk för att kriminella nätverk riggar system för att utnyttja detta. Det kan vara så att alla parter i bedrägeriet är införstådda med vad som händer och plundrar andra människors konton. Till syvende och sist är det ju vanliga människor med jobb eller pension som har sina bankkonton, och vi kan inte ha en ordning där det är möjligt att rigga system där man plundrar varandra och alla är med på det för att sedan låta andra kunder i banken ersätta detta. Så kan vi inte heller ha det.I grunden finns det alltså ett antal svåra avvägningar som behöver göras. Men vi ska verkligen röka ut dessa kriminella element från det finansiella systemet och skapa trygghet för inte minst våra seniorer.

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder när bankerna inte vill ersätta sina drabbade kunder?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Tack, ministern, för svaret! Det känns jättebra att ministern säger att bedrägerier är ett stort och växande samhällsproblem som behöver förebyggas och stoppas. Nästan varje dag ser vi på nyheterna att människor utsätts för bedrägerier. Det handlar, som ministern nämner, om bankkunder som har drabbats av hänsynslösa bedrägerier de senaste åren, som har resulterat i att deras bankkonton har tömts. Oftast har den enskilda kontohavaren själv fått bära hela förlusten, vilket kan handla om ett helt livs besparingar. Detta ser vi i Vänsterpartiet väldigt allvarligt på.Därför vill jag tydliggöra att enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, anmäldes runt 195 500 bedrägeribrott under 2022, vilket är på samma nivå som föregående år. Då hade dock antalet ökat med 33 procent sett ur ett tioårsperspektiv.Vi vet att bedrägerier genom social manipulation har ökat. Det innebär att människor manipuleras till att utföra olika handlingar, oftast för att bedragaren vill komma åt pengar. Detta är ett av de vanligaste brotten i Sverige, som fortsätter att öka. Som ministern också säger hänger detta väldigt mycket ihop med att samhället har blivit alltmer digitaliserat. Det har gjort det enklare och smidigare att göra betalningar och bankärenden, men baksidan är att det samtidigt har underlättat för bedragares verksamhet.Jag vill specifikt framhålla att äldre är en särskilt utsatt grupp, herr talman. Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet 2022 visar på att var 25:e person, alltså 4 procent, av dem som är födda på 1920- och 1930-talet har råkat ut för att obehöriga har bett dem om koder från deras bankdosa. Totalt har sex av tio internetanvändare blivit utsatta för bedrägeriförsök på nätet under föregående år.Anledningen till att jag säger det här, herr talman, är att hur man än vrider och vänder på detta handlar det om att banker erbjuder produkter och tjänster men inte har ett tillräckligt starkt säkerhetssystem för att omöjliggöra dessa bedrägerier. Uppenbarligen handlar det om väldigt skickliga bedragare, och det måste finnas en rimlighet i hur förberedda, skeptiska och insatta alldeles vanliga människor behöver vara.Det ansvaret lyfter jag här. Bankerna behöver ta det. Det är redan en väldigt tuff tid ekonomiskt för otroligt många konsumenter, och vi kan inte låta bedrägerier vara ytterligare en faktor som slår hårt mot människors plånböcker.Det är givetvis bra, som ministern säger, att Polismyndigheten och större banker har ingått en överenskommelse om samverkan för att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerier och att det också ställs krav på exempelvis bankernas säkerhetssystem. Däremot undrar jag om ministern anser att de krav som ställs på bankernas säkerhetssystem är tillräckliga med tanke på digitaliseringens konstanta utveckling och att bedragare har blivit mer skärpta i sin verksamhet. Det finns exempelvis behov av åtgärder när det gäller kundautentiseringens utformning. Det finns människor som har blivit bedragna på grund av otillräckliga begränsningar gällande Swish-applikationen.Vad anser statsrådet: Bör det ställas ytterligare krav på bankernas säkerhetssystem?

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att stoppa bedrägerier via social manipulation?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Tack, ministern, för svaret! Det känns jättebra att ministern säger att bedrägerier är ett stort och växande samhällsproblem som behöver förebyggas och stoppas. Nästan varje dag ser vi på nyheterna att människor utsätts för bedrägerier. Det handlar, som ministern nämner, om bankkunder som har drabbats av hänsynslösa bedrägerier de senaste åren, som har resulterat i att deras bankkonton har tömts. Oftast har den enskilda kontohavaren själv fått bära hela förlusten, vilket kan handla om ett helt livs besparingar. Detta ser vi i Vänsterpartiet väldigt allvarligt på.Därför vill jag tydliggöra att enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, anmäldes runt 195 500 bedrägeribrott under 2022, vilket är på samma nivå som föregående år. Då hade dock antalet ökat med 33 procent sett ur ett tioårsperspektiv.Vi vet att bedrägerier genom social manipulation har ökat. Det innebär att människor manipuleras till att utföra olika handlingar, oftast för att bedragaren vill komma åt pengar. Detta är ett av de vanligaste brotten i Sverige, som fortsätter att öka. Som ministern också säger hänger detta väldigt mycket ihop med att samhället har blivit alltmer digitaliserat. Det har gjort det enklare och smidigare att göra betalningar och bankärenden, men baksidan är att det samtidigt har underlättat för bedragares verksamhet.Jag vill specifikt framhålla att äldre är en särskilt utsatt grupp, herr talman. Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet 2022 visar på att var 25:e person, alltså 4 procent, av dem som är födda på 1920- och 1930-talet har råkat ut för att obehöriga har bett dem om koder från deras bankdosa. Totalt har sex av tio internetanvändare blivit utsatta för bedrägeriförsök på nätet under föregående år.Anledningen till att jag säger det här, herr talman, är att hur man än vrider och vänder på detta handlar det om att banker erbjuder produkter och tjänster men inte har ett tillräckligt starkt säkerhetssystem för att omöjliggöra dessa bedrägerier. Uppenbarligen handlar det om väldigt skickliga bedragare, och det måste finnas en rimlighet i hur förberedda, skeptiska och insatta alldeles vanliga människor behöver vara.Det ansvaret lyfter jag här. Bankerna behöver ta det. Det är redan en väldigt tuff tid ekonomiskt för otroligt många konsumenter, och vi kan inte låta bedrägerier vara ytterligare en faktor som slår hårt mot människors plånböcker.Det är givetvis bra, som ministern säger, att Polismyndigheten och större banker har ingått en överenskommelse om samverkan för att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerier och att det också ställs krav på exempelvis bankernas säkerhetssystem. Däremot undrar jag om ministern anser att de krav som ställs på bankernas säkerhetssystem är tillräckliga med tanke på digitaliseringens konstanta utveckling och att bedragare har blivit mer skärpta i sin verksamhet. Det finns exempelvis behov av åtgärder när det gäller kundautentiseringens utformning. Det finns människor som har blivit bedragna på grund av otillräckliga begränsningar gällande Swish-applikationen.Vad anser statsrådet: Bör det ställas ytterligare krav på bankernas säkerhetssystem?

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder när bankerna inte vill ersätta sina drabbade kunder?

Nadja Awad har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder dels när det gäller banker som inte vill ersätta sina drabbade kunder, dels när det gäller att stoppa bedrägerier via social manipulation.Bedrägerier är ett stort och växande samhällsproblem som behöver förebyggas och förhindras. I takt med att samhället har blivit alltmer digitaliserat har det på många sätt blivit enklare och smidigare att göra betalningar och bankärenden. Samtidigt har detta lett till att också bedragares verksamhet har underlättats. Enligt Polismyndigheten är bedrägerier mot privatpersoner, inte sällan äldre, en viktig och växande finansieringskälla för kriminella nätverk. De sammanlagda brottsvinsterna till följd av bedrägerier uppgick 2021 till drygt 3 miljarder kronor, enligt myndighetens beräkningar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerÄven om det finns ett stort antal bedrägeriformer förutsätter det stora flertalet av dessa att kriminella missbrukar produkter och tjänster som tillhandahålls av banker. Banker har därför en mycket stark roll för att motverka bedrägerier på betalningsmarknaden.Polismyndigheten, Nordea, SEB, Handelsbanken, Swedbank och Bankföreningen har ingått en överenskommelse om samverkan för att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerier. Genom att identifiera framgångsfaktorer i brottsbekämpningen och sårbarheter i det finansiella systemet är avsikten bland annat att motverka att kriminella omsätter vinster från bedrägerier i annan brottslighet. Med hänvisning till den stora mängden bedrägerier har Polismyndigheten också pekat på behovet av förebyggande åtgärder från bankernas sida och att det inte är rimligt att tro att problemet kan lösas genom insatser bara av de brottsbekämpande myndigheterna.Bestämmelser om bankers skyldigheter att motverka och hantera bedrägerier på betalningsmarknaden finns i lagen om betaltjänster, som genomför EU:s andra betaltjänstdirektiv. Det är Finansinspektionen som utövar tillsyn över att bankerna följer bestämmelserna.För det första ställs krav på stark kundautentisering. Detta innebär att säkra identifieringsmetoder ska användas när en konsument gör en elektronisk betalning, loggar in på sitt betalkonto online eller genomför någon åtgärd på distans som kan innebära en risk för bedrägerier. Två exempel på identifieringsmetoder som uppfyller kravet är bankdosa eller bank-id, det vill säga de identifieringsmetoder som tillhandahålls av bankerna. Kravet på stark kundautentisering har minskat antalet kort- och kreditbedrägerier. I propositionen Stark kundautentisering vid fakturabetalningar online den 27 oktober 2022 föreslog regeringen därför att det ska förtydligas att kravet gäller när fakturabetalningar utgör en betaltjänst. Riksdagen antog lagförslaget den 7 december 2022, och det trädde i kraft den 1 januari 2023.För det andra ställs krav på att en bank ska ha ett system med lämpliga åtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med de betaltjänster som den tillhandahåller. Eftersom kriminella hittar nya sätt att begå brott ligger det i sakens natur att motverkandet av bedrägerier behöver utvecklas fortlöpande. Ett exempel som har minskat bedrägerierna är mobilt bank-id med qr-koder. Jag utgår från att bankerna också i fortsättningen utvecklar säkerheten kring sina identifikationsmetoder för att motverka bedrägerier.För det tredje har konsumenter som huvudregel rätt att få sitt konto återställt vid bedrägerier. Från huvudregeln görs vissa undantag. Om ett bedrägeri har genomförts på grund av att konsumenten har varit grovt vårdslös ansvarar han eller hon för beloppet, dock maximalt 12 000 kronor. Om konsumenten handlat särskilt klandervärt ansvarar han eller hon dock för hela beloppet. Frågan om gränsdragningen mellan grov vårdslöshet och särskilt klandervärt handlande har varit föremål för prövning av Högsta domstolen och Allmänna reklamationsnämnden. Som statsråd kan jag inte uttala mig om hur lagen ska tillämpas i enskilda fall.Att bekämpa kriminalitet är ett prioriterat område för regeringen. Området är också ett av de samarbetsprojekt som regeringspartierna har med Sverigedemokraterna för att lösa Sveriges viktigaste samhällsproblem. Till grund för samarbetet ligger Tidöavtalet. En hel del åtgärder inom området har vidtagits, och fler är på gång.

Avser statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att stoppa bedrägerier via social manipulation?

Nadja Awad har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder dels när det gäller banker som inte vill ersätta sina drabbade kunder, dels när det gäller att stoppa bedrägerier via social manipulation.Bedrägerier är ett stort och växande samhällsproblem som behöver förebyggas och förhindras. I takt med att samhället har blivit alltmer digitaliserat har det på många sätt blivit enklare och smidigare att göra betalningar och bankärenden. Samtidigt har detta lett till att också bedragares verksamhet har underlättats. Enligt Polismyndigheten är bedrägerier mot privatpersoner, inte sällan äldre, en viktig och växande finansieringskälla för kriminella nätverk. De sammanlagda brottsvinsterna till följd av bedrägerier uppgick 2021 till drygt 3 miljarder kronor, enligt myndighetens beräkningar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerÄven om det finns ett stort antal bedrägeriformer förutsätter det stora flertalet av dessa att kriminella missbrukar produkter och tjänster som tillhandahålls av banker. Banker har därför en mycket stark roll för att motverka bedrägerier på betalningsmarknaden.Polismyndigheten, Nordea, SEB, Handelsbanken, Swedbank och Bankföreningen har ingått en överenskommelse om samverkan för att förebygga, förhindra och försvåra bedrägerier. Genom att identifiera framgångsfaktorer i brottsbekämpningen och sårbarheter i det finansiella systemet är avsikten bland annat att motverka att kriminella omsätter vinster från bedrägerier i annan brottslighet. Med hänvisning till den stora mängden bedrägerier har Polismyndigheten också pekat på behovet av förebyggande åtgärder från bankernas sida och att det inte är rimligt att tro att problemet kan lösas genom insatser bara av de brottsbekämpande myndigheterna.Bestämmelser om bankers skyldigheter att motverka och hantera bedrägerier på betalningsmarknaden finns i lagen om betaltjänster, som genomför EU:s andra betaltjänstdirektiv. Det är Finansinspektionen som utövar tillsyn över att bankerna följer bestämmelserna.För det första ställs krav på stark kundautentisering. Detta innebär att säkra identifieringsmetoder ska användas när en konsument gör en elektronisk betalning, loggar in på sitt betalkonto online eller genomför någon åtgärd på distans som kan innebära en risk för bedrägerier. Två exempel på identifieringsmetoder som uppfyller kravet är bankdosa eller bank-id, det vill säga de identifieringsmetoder som tillhandahålls av bankerna. Kravet på stark kundautentisering har minskat antalet kort- och kreditbedrägerier. I propositionen Stark kundautentisering vid fakturabetalningar online den 27 oktober 2022 föreslog regeringen därför att det ska förtydligas att kravet gäller när fakturabetalningar utgör en betaltjänst. Riksdagen antog lagförslaget den 7 december 2022, och det trädde i kraft den 1 januari 2023.För det andra ställs krav på att en bank ska ha ett system med lämpliga åtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med de betaltjänster som den tillhandahåller. Eftersom kriminella hittar nya sätt att begå brott ligger det i sakens natur att motverkandet av bedrägerier behöver utvecklas fortlöpande. Ett exempel som har minskat bedrägerierna är mobilt bank-id med qr-koder. Jag utgår från att bankerna också i fortsättningen utvecklar säkerheten kring sina identifikationsmetoder för att motverka bedrägerier.För det tredje har konsumenter som huvudregel rätt att få sitt konto återställt vid bedrägerier. Från huvudregeln görs vissa undantag. Om ett bedrägeri har genomförts på grund av att konsumenten har varit grovt vårdslös ansvarar han eller hon för beloppet, dock maximalt 12 000 kronor. Om konsumenten handlat särskilt klandervärt ansvarar han eller hon dock för hela beloppet. Frågan om gränsdragningen mellan grov vårdslöshet och särskilt klandervärt handlande har varit föremål för prövning av Högsta domstolen och Allmänna reklamationsnämnden. Som statsråd kan jag inte uttala mig om hur lagen ska tillämpas i enskilda fall.Att bekämpa kriminalitet är ett prioriterat område för regeringen. Området är också ett av de samarbetsprojekt som regeringspartierna har med Sverigedemokraterna för att lösa Sveriges viktigaste samhällsproblem. Till grund för samarbetet ligger Tidöavtalet. En hel del åtgärder inom området har vidtagits, och fler är på gång.

Är ministern beredd att agera för ny lagstiftning som innebär att personer ska kunna dömas för försök eller förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte?

Jag vill börja med att tacka Pontus Andersson för att han lyfter denna utomordentligt viktiga fråga. Jag känner stor respekt för Pontus Anderssons djupa engagemang när det gäller både de politiska frågor som dessa fall aktualiserar och, förstås, den förfärliga brottslighet som alltför många barn utsätts för på det här sättet.Vi är ändå överens om väldigt mycket, till exempel att försök till sådana här övergrepp också ska vara kriminaliserat, vilket är fallet genom gromningsbrottet. Om någon tar kontakt med ett barn i syfte att begå ett övergrepp är detta straffbart även om övergreppet inte äger rum. Detta är utomordentligt viktigt, och jag är öppen för att göra dessa regler ännu skarpare och tuffare.Den specifika fråga som Pontus Andersson lyfter rör om det även ska vara brottsligt om den som är på andra sidan, det vill säga brottsoffret, inte är ett barn utan en vuxen som utger sig för att vara ett barn. Jag har väldigt lätt att känna respekt för även den frågans betydelse. Inte minst moraliskt kan vi bli väldigt upprörda också över den situationen.Sedan är frågan om det också ska vara straffbart - om provokationer ska leda till straffbarhet. Detta är en av de frågor vi har sagt att vi ska titta på inom ramen för Tidöavtalet. Det handlar i så fall inte om brottsprovokation utförd av var och en utan av polisen. Ska detta över huvud taget vara tillåtet och, om det ska vara det, för vilka brott? Vi har sagt att vi ska titta särskilt på sexualbrott.Låt oss avsluta i samstämmighet och säga att detta är den vidrigaste brottslighet man kan tänka sig mot barn. Vi har ett gemensamt ansvar att göra allt vi kan för att skyddet ska stärkas.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Är ministern beredd att agera för ny lagstiftning som innebär att personer ska kunna dömas för försök eller förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte?

Vi kan konstatera att ministern och jag inte är överens om förberedelsebrottets vara eller icke vara.Däremot kan vi konstatera att nuvarande lagstiftning leder till att medborgare tar saken i egna händer eftersom dagens lagstiftning inte lyckas döma dem som ger sig iväg med tron att de är på väg att begå ett övergrepp mot ett barn - ett barn som alltså inte finns.Framför allt kan vi konstatera att nuvarande lagstiftning innebär att varje månad som går utan förändringar är en förlorad månad för dem som vill se till att pedofiler hamnar bakom lås och bom. De stora förlorarna är alla barn som utsätts och kommer att utsättas.Vad ministern och jag däremot är överens om är Tidöavtalet och inte minst de elva sidor som behandlar svensk kriminalpolitik. Det kommer att innebära stora förändringar på hela det kriminalpolitiska området och högst troligt göra Sverige till ett tryggare land.Tidöavtalet är det som ministern och jag är överens om. Därefter finns det mängder med frågor där SD på egen hand driver på för förändrad lagstiftning. Just att man ska kunna döma en person för förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte är en sådan fråga.Denna fråga är nämligen viktig. Det finns många barn i Sverige som far illa, och jag menar att vi behöver använda alla till buds stående medel för att förebyggande arbeta för att personer som är villiga att begå övergrepp mot barn åker fast innan de får utlopp för sina fantasier mot ett verkligt barn. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSamhället behöver stoppa dessa människor innan det är för sent. Det, menar jag, hade man kunnat göra med en förändrad lagstiftning på det här området.

Är ministern beredd att agera för ny lagstiftning som innebär att personer ska kunna dömas för försök eller förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte?

Låt mig först på ett övergripande plan verkligen instämma i att det krävs ett skifte i den svenska kriminalpolitiken. Denna har i decennier präglats av ett väldigt stort fokus på just gärningsmannen. Där har vi som en väldigt viktig principiell ingång sagt att vi måste få till stånd ett skifte där gärningsmannen hamnar i bakgrunden och där brottsoffret och, beroende på vad vi talar om för brottslighet, också det omgivande samhällets behov av skydd mot grov brottslighet hamnar i förgrunden på ett helt annat sätt.Brottsofferperspektivet är naturligtvis helt centralt oavsett vilken brottslighet vi talar om, men det är klart att det känns särskilt trängande när brottsoffren är utsatta barn. Det finns dessvärre alltför mycket brottslighet som drabbar barn, och detta är kanske den allra vidrigaste brottslighet som barn utsätts för.Det perspektivet leder till att vi har all anledning att göra hela den lagstiftning som träffar dessa brott - inklusive gromningsbrottet, som också kriminaliserar försök att få till stånd en träff med barn när personen på andra sidan verkligen är barnet, det presumtiva brottsoffret - ännu vassare och skarpare. Att också påföljderna för denna typ av brottslighet ska skärpas bör vara med i det omtag i fråga om straffen som samarbetspartierna bakom Tidöavtalet är överens om. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSamtidigt sätter brottsofferperspektivet också fingret på knäckfrågan i den fråga som Pontus Andersson tar upp. De fall som Pontus Andersson nämner har ju det gemensamt att det på andra sidan kontakten på nätet, eller var den nu har ägt rum, inte finns något brottsoffer. Där finns inte barnet, utan där finns en vuxen som har utgett sig för att vara barn. Då uppkommer flera andra frågor kring hur man ska tackla den situationen i lagstiftningen.Att den person som tar de här kontakterna fortfarande ägnar sig åt vidrigheter tror jag att alla är överens om. Men vår lagstiftning bygger som sagt på att det i andra änden av en kontakt måste finnas ett presumtivt brottsoffer för att vår lagstiftning med all den kraft som finns där ska kicka in.Jag har väldigt svårt att se framför mig att vi skulle hamna i ett läge där en kontakt av denna typ, oavsett vem den vuxne är - en journalist, en representant för ett ideellt initiativ eller någon annan - skulle vara straffbar, även om vi tycker att den är vidrig. Däremot finns det ett utrymme att diskutera brottsprovokation som görs av staten genom polisen och vad konsekvenserna av ett av polisen framprovocerat brott ska bli.Vi har sagt att vi tillsammans ska utreda de frågorna. Vi har inte föregripit slutsatserna i det vi har kommit överens om, men vi har sagt att vi ska utreda detta utan skygglappar och att ett särskilt perspektiv i det greppet ska vara just sexualbrott.Frågan är alltså berättigad. Den är också ganska svår. Jag tror att de avvägningar som nu ska göras måste göras på ett utomordentligt noggrant sätt så att vi hamnar rätt i denna angelägna fråga.

Är ministern beredd att agera för ny lagstiftning som innebär att personer ska kunna dömas för försök eller förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte?

Jag tackar Gunnar Strömmer för svaret. Jag kan konstatera att ministern tar frågan på allvar, och det uppskattar jag verkligen. Jag ser problem med nuvarande lagstiftning - kanske framför allt att de brottsbekämpande myndigheterna behöver få de verktyg som krävs för att ta fast farliga människor innan dessa begår grova brott mot barn, men också att nuvarande lagstiftning leder till att medborgare, på goda grunder, väljer att ta saken i egna händer.Många har riktat kritik mot exempelvis Dumpens arbetsmetod, att personerna som avslöjas hängs ut till allmän beskådan. Anledningen till att detta anses vara nödvändigt är dock att personerna inte kan dömas med nuvarande lagstiftning eftersom inget barn faktiskt har blivit utsatt - än - trots att dessa människor alldeles uppenbart vill utsätta, och tror att de är på väg att utsätta, ett barn för ett grovt brott. Eftersom dessa då inte kan dömas anser man det vara viktigt att varna allmänheten för dessa uppenbart farliga människor. I många fall kan de vara idrottsledare; i ett fall handlade det om en rektor på en skola. Då finns det en poäng i att faktiskt berätta för allmänheten vilka de är. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerKritiken handlar inte om att man inte lyckas sätta dit tillräckligt många. Ofta handlar kritiken om de uthängda människornas mående. Det är lite där vi ofta hamnar i Sverige: Man känner att det är synd om gärningsmännen. Vi hade ett exempel där en person skyllde på att han varit med om en skilsmässa och hamnat snett. Vi får väl anta att majoriteten som hamnar i den sitsen inte plötsligt väljer att begå övergrepp mot barn. Jag har väldigt svårt för den typen av snyfthistorier från gärningsmän.Vad jag bryr mig om, och vad jag anser att politiken ska bry sig om, är främst barnens mående - inte förövarnas. Just denna fråga har utvecklat sig till ett samhällsproblem, och då ser jag det som politikens uppgift att verka för att genom lagstiftning skydda barnen.Många barn som har utsatts för sexuella övergrepp utvecklar psykisk ohälsa. Det är deras situation som gör mig bedrövad, inte hur en presumtiv våldtäktsman mår efter att ha blivit uthängd på internet. Här har vi alla ett ansvar att välja var våra sympatier ska ligga. I många fall behöver förövaren vård, helt klart, men framför allt menar jag att det behövs en påföljd som håller personen borta från samhället under en tid.Ministern och jag är inte överens om huruvida ett försöksbrott ska införas. Att provokativa åtgärder ska lagfästas är dock en del av Tidöavtalet och något som förmodligen kommer att kunna vara till hjälp i arbetet med att sätta fast sexualförbrytare på internet. Men varje dag som går är en dag där arbetet för att få fast dem inte går fort nog. När kan vi alltså förvänta oss att ha provokativa åtgärder på plats i lagstiftningen?

Är ministern beredd att agera för ny lagstiftning som innebär att personer ska kunna dömas för försök eller förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte?

Tack, Pontus Andersson, för att ledamoten lyfter de här utomordentligt angelägna och viktiga frågorna!Jag tror att de flesta medborgare skulle hålla med om att utöver att brottsligheten förstås är allvarlig för de brottsoffer vi talar om är detta också något av det mest stötande man kan tänka sig när det kommer till brottslighet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFörst vill jag understryka att försöksbrott, att försöka begå brottet, redan är kriminaliserat genom gromningsbrottet. Jag vill gärna uppehålla mig lite vid det. Det är en ganska vid reglering, där man kan säga att den som föreslår eller kommer överens om en träff med ett barn som är under 15 år blir straffad för det alldeles oavsett om överenskommelsen eller träffen verkligen leder fram till ett övergrepp. Den person som tar kontakt med barn och föreslår detta när det finns ett barn på den andra sidan blir straffad. Det är väldigt viktigt att säga detta.Nu kanske det blir lite juridiskt tekniskt, men man kan säga att vår lagstiftning bygger på att ett försök ska vara ett försök kopplat till brottsoffret. Det är därmed försöksrelationen uppstår. Det är också där vi hamnar lite utanför med de fall som Pontus Andersson tar upp, där det ju inte är brottsoffret på den andra sidan av kontakten utan en vuxen person som uppträder som ett barn. Som Pontus Andersson beskriver tror alltså gärningspersonen att man har kontakt med ett barn på den andra sidan, men det visar sig sedan vara en vuxen. Frågan är då: Ska även denna situation kriminaliseras?Det råder ingen tvekan om att det är ett stötande agerande av vuxna även i den situationen, men man kan säga att vi då skulle vara ute i lite okänd terräng sett till hur vår lagstiftning är utformad.Jag är fullt medveten om de olika ideella eller civila initiativ som tas. Pontus Andersson nämner ett av dem. Det förekommer också mediala granskningar där man använder vuxna i kontakter för att avslöja personer som är ute efter att kunna begå den här typen av brott mot barn. Det är en granskning som naturligtvis är välkommen och viktig i vårt samhälle och som kompletterar allt det vi gör och kan göra lagstiftningsmässigt.Jag tror dock att det skulle vara att gå väldigt långt att låta det bli brottsligt med denna typ av kontakter oavsett vilken vuxen som är på den andra sidan.Däremot tycker jag att det finns en legitim fråga som Pontus Andersson tar upp, nämligen denna: Om polisen under ordnade former, staten genom sin polis, skulle ägna sig åt brottsprovokation - borde då inte detta vara straffbart? Det är en av de frågor som vi har sagt och kommit överens om att vi ska titta på och utreda. Jag är fullt medveten om att det vore ett ganska stort avsteg från den modell som vår rättsordning bygger på, nämligen att det straffbara är kopplat till ett verkligt brottsoffer.

Är ministern beredd att agera för ny lagstiftning som innebär att personer ska kunna dömas för försök eller förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte?

I den svenska lagstiftningen finns möjligheten att döma en person till försök till eller förberedelse för olika typer av brott. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEtt av brotten där problem dock uppstår är vid brottsrubriceringen kontakt med barn i sexuellt syfte - detta för att ett av problemen med att i framtiden kunna använda sig av provokativa åtgärder för att komma åt sexualbrottslingar är att det i dag saknas möjlighet att döma en person för förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte. Denna lucka i lagstiftningen har uppmärksammats av bland andra internetsajten Dumpen, vars verksamhet syftar till att uppsöka potentiella sexualbrottslingar på internet.I Tidöavtalet finns en överenskommelse om att provokativa åtgärder ska lagfästas, och i synnerhet ska provokativa åtgärders användning gällande sexualbrott på internet beaktas. Detta är jag och ministern överens om. Arbetssätt liknande provokativa åtgärder har genomförts, bland annat i Dumpens arbete. Men även stora dagstidningar har använt det för att identifiera presumtiva sexualbrottslingar och pedofiler.Min uppfattning är ändå att det bästa vore om det var någon av våra brottsbekämpande myndigheter som ägnade sig åt att komma åt potentiella sexualbrottslingar snarare än att privatpersoner gör det på eget bevåg. Förmodligen hade arbetet bedrivits mer effektivt, och myndigheterna hade kunnat komma åt ännu fler personer.Detta verktyg kommer dock att begränsas av nuvarande lagstiftning eftersom det inte anses vara ett brott att kontakta ett barn i sexuellt syfte om det inte finns något brottsoffer, vilket är fallet när potentiella sexualbrottslingar hamnar i en fälla. Det krävs att kontakten sker med ett faktiskt barn, vilket inte är fallet vare sig om det är brottsbekämpande myndigheter som genomför provokativa åtgärder eller om det är privatpersoner som gör det.Personerna som Dumpen har kommit i kontakt med på internet är människor som inte bara har fantasier om att begå övergrepp mot barn; det är personer som har dessa fantasier och som skrider till verket genom att faktiskt ge sig av från sitt hem för att träffa detta barn för att begå ett övergrepp. Med andra ord: Man når farliga människor. Det är ofta människor som arbetar nära barn och människor som har gett sig ut för att förstöra ett barns liv.Som jag tidigare nämnde, herr talman: Vore det inte bättre om vi från politiskt håll såg till att stifta lagar som gör att våra brottsbekämpande myndigheter får i uppdrag att arbeta för att skydda våra barn från farliga människor? Det är åtminstone min uppfattning att samhällets svaga, i detta fall barn, ska skyddas mot de människor som vill göra dem illa. Mot bakgrund av detta ställde jag frågan till justitieminister Gunnar Strömmer och undrade om ministern är beredd att agera för ny lagstiftning i frågan. Svaret från ministern är inte helt vad jag hoppades på.Att gromning är kriminaliserat är viktigt, men för att i förebyggande syfte kunna uppsöka potentiella sexualförbrytare är det inte tillräckligt. Min uppfattning är att ny lagstiftning krävs. Ser inte ministern potentialen i att brottsbekämpande myndigheter i förebyggande syfte arbetar med provokativa åtgärder för att komma åt framtida sexualbrottslingar?

Är ministern beredd att agera för ny lagstiftning som innebär att personer ska kunna dömas för försök eller förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte?

Pontus Andersson har frågat mig om jag är beredd att agera för ny lagstiftning som innebär att personer ska kunna dömas för försök till eller förberedelse för kontakt med barn i sexuellt syfte.Först vill jag understryka att bekämpandet av sexuella övergrepp mot barn är en utomordentligt angelägen uppgift för hela vårt samhälle och självklart också för regeringen. Det är av yttersta vikt att sådana brott förebyggs och förhindras.Bestämmelsen om kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte, det vi ofta kallar för gromning eller gromningsbrottet, straffbelägger att föreslå eller komma överens om en träff med ett barn under 15 år om syftet är att begå en viss sexuell gärning mot barnet. Bestämmelsen har blivit särskilt viktig med hänsyn till den tekniska utvecklingen och de nya möjligheter till kommunikation som den har medfört.Gromningsbrottet är utformat som en sorts försöks- eller förberedelsebrott till andra sexualbrott. Mot den bakgrunden är inte försök eller förberedelse till kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte kriminaliserat, utan det täcks så att säga av gromningsbrottet.En viktig del i kampen mot sexuella övergrepp mot barn är också den brottsbekämpande kapaciteten. Inom polisen hanteras internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn av särskilt specialiserade utredningsgrupper vid it-brottscentrumen. Polisen har också tagit fram nationella riktlinjer för hur utredningsarbetet ska bedrivas. Vid Åklagarmyndigheten finns bland annat särskilt utsedda åklagare som utreder brott mot barn.Som Pontus Andersson tar upp har samarbetspartierna i Tidöavtalet kommit överens om att användningen av provokativa åtgärder ska utredas. I nuläget kan jag inte säga något om detaljerna i uppdraget. Men som framgår av Tidöavtalet ska i synnerhet användningen av metoderna för att bekämpa sexualbrott på nätet beaktas i detta arbete.

Tänker ministern ta några initiativ för att justera polisens verktyg som redan i dag medger att stoppa och söka igenom personer?

Det här var kanske andra gången under vårt meningsutbyte som jag menar att Mattias Vepsä lyssnade något selektivt. Jag har aldrig över huvud taget påstått att staten ska överge kommunerna.Jag vill också understryka att regeringens budget tillför mer statsbidrag till kommunerna än tidigare. Dessutom säger det något som också är väldigt viktigt. Vi ska säkerställa att kommuner har möjlighet att använda sina resurser på ett bättre sätt. Det gäller till exempel, som jag var inne på, att säkerställa att socialtjänst, skola och polis kan samarbeta på ett mycket bättre sätt än hittills.Jag har inget som helst problem med att kommuner ordnar sommarjobb. Nu måste vi väl ändå blicka åtta år bakom och fundera på vad den tidigare regeringen gjorde i det avseendet. Jag tycker inte att man kanske rosade marknaden i de delarna.Jag lovar att uppmuntra varje kommun i det här landet att ordna sommarjobb till ungdomar. Jag håller helt med om att ett arbete oavsett när det inträder i livet nog är det enskilt viktigaste verktyget för att ta sig in i samhället, bli självständig och skapa relationer och goda framtidsutsikter.Jag säger ingenting emot det över huvud taget. Vad jag däremot vill understryka är att allt det andra är oundgängligt om vi ska ha en reell möjlighet att bryta brottsutvecklingen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerOm vi inte bryter utvecklingen med skjutningarna och sprängningarna, och inte är beredda att göra det med verktyg som vi hittills inte har prövat, känner jag en enorm rädsla för att den tillitsbrist som Mattias Vepsä talar om kommer att utveckla sig till en tillitskris där människor aldrig vågar tala med polis och åklagare. Det är redan i dag ett stort problem. Människor upplever att det omgivande samhället vänder ryggen till och inte bryr sig om otryggheten när den drabbar någon annan.Allt detta ser jag som den stora uppgiften för Justitiedepartementet. Att rättsstaten och socialstaten måste göra det tillsammans är jag den förste att skriva under på.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Hur ska ministern och regeringen arbeta för att kommande lagändringar och arbetssätt blir både effektiva och rättssäkra?

Det här var kanske andra gången under vårt meningsutbyte som jag menar att Mattias Vepsä lyssnade något selektivt. Jag har aldrig över huvud taget påstått att staten ska överge kommunerna.Jag vill också understryka att regeringens budget tillför mer statsbidrag till kommunerna än tidigare. Dessutom säger det något som också är väldigt viktigt. Vi ska säkerställa att kommuner har möjlighet att använda sina resurser på ett bättre sätt. Det gäller till exempel, som jag var inne på, att säkerställa att socialtjänst, skola och polis kan samarbeta på ett mycket bättre sätt än hittills.Jag har inget som helst problem med att kommuner ordnar sommarjobb. Nu måste vi väl ändå blicka åtta år bakom och fundera på vad den tidigare regeringen gjorde i det avseendet. Jag tycker inte att man kanske rosade marknaden i de delarna.Jag lovar att uppmuntra varje kommun i det här landet att ordna sommarjobb till ungdomar. Jag håller helt med om att ett arbete oavsett när det inträder i livet nog är det enskilt viktigaste verktyget för att ta sig in i samhället, bli självständig och skapa relationer och goda framtidsutsikter.Jag säger ingenting emot det över huvud taget. Vad jag däremot vill understryka är att allt det andra är oundgängligt om vi ska ha en reell möjlighet att bryta brottsutvecklingen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerOm vi inte bryter utvecklingen med skjutningarna och sprängningarna, och inte är beredda att göra det med verktyg som vi hittills inte har prövat, känner jag en enorm rädsla för att den tillitsbrist som Mattias Vepsä talar om kommer att utveckla sig till en tillitskris där människor aldrig vågar tala med polis och åklagare. Det är redan i dag ett stort problem. Människor upplever att det omgivande samhället vänder ryggen till och inte bryr sig om otryggheten när den drabbar någon annan.Allt detta ser jag som den stora uppgiften för Justitiedepartementet. Att rättsstaten och socialstaten måste göra det tillsammans är jag den förste att skriva under på.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Tänker ministern ta några initiativ för att justera polisens verktyg som redan i dag medger att stoppa och söka igenom personer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Så kan vi absolut se det. Varje nivå ska ta in sina egna skatteintäkter och klara sig själv. Det är ett lite anmärkningsvärt angreppssätt med tanke på att vi befinner oss i en väldigt svår situation.Vi har en omvärld som är osäker. Vi har ett ekonomiskt läge som hör ihop med kriget i Ukraina och stigande energipriser. Vi har en inflation. Vi har ett ekonomiskt tryck i Sverige som slår framför allt mot vanligt folk och kärnverksamheterna i landets kommuner. SKR och flera kommunala företrädare vittnar om hur svårt läget är. Att då höra här i kammaren att de får klara sig själva är ganska anmärkningsvärt.Vi har precis gått igenom en pandemi. Vi har precis tagit oss igenom en av våra tuffaste utmaningar kanske någonsin under min och vår livstid. Det gjorde vi genom att vi sa att vi skulle rädda både jobben och välfärden och se till att människor klarar sitt liv.Jag tycker nog att staten har ett ansvar att i det här läget skjuta till mer resurser. Det gäller att se att om det finns brister i välfärden och i skolan och socialtjänsten inte får resurser slår det rakt mot de utsatta områden som vi redan har.Ett alternativ om vi nu vill ha ett paradigmskifte vore att säga att alla ungar i de här stadsdelarna ska ha sommarjobb. Det finns både forskning och beprövad erfarenhet som visar att sommarjobb och nycklar och vägar in i vårt samhälle och arbetsmarknad gör att människor kan undvika att hamna i kriminalitet.Sådana förslag har jag inte hört läggas sida vid sida med visitationszonerna. Det är precis det jag försöker säga. De repressiva verktygen minskar tilliten. Vi har redan i dag en ojämlikhet i tryggheten.Den är givetvis reell. Ska vi bryta ojämlikheten måste vi också ha en politik för att både bryta den ekonomiska ojämlikheten och se till att människor känner sig trygga. Det handlar om att ha ett samarbete mellan polis, skola och socialtjänsten och de boende i de här områdena.

Hur ska ministern och regeringen arbeta för att kommande lagändringar och arbetssätt blir både effektiva och rättssäkra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Så kan vi absolut se det. Varje nivå ska ta in sina egna skatteintäkter och klara sig själv. Det är ett lite anmärkningsvärt angreppssätt med tanke på att vi befinner oss i en väldigt svår situation.Vi har en omvärld som är osäker. Vi har ett ekonomiskt läge som hör ihop med kriget i Ukraina och stigande energipriser. Vi har en inflation. Vi har ett ekonomiskt tryck i Sverige som slår framför allt mot vanligt folk och kärnverksamheterna i landets kommuner. SKR och flera kommunala företrädare vittnar om hur svårt läget är. Att då höra här i kammaren att de får klara sig själva är ganska anmärkningsvärt.Vi har precis gått igenom en pandemi. Vi har precis tagit oss igenom en av våra tuffaste utmaningar kanske någonsin under min och vår livstid. Det gjorde vi genom att vi sa att vi skulle rädda både jobben och välfärden och se till att människor klarar sitt liv.Jag tycker nog att staten har ett ansvar att i det här läget skjuta till mer resurser. Det gäller att se att om det finns brister i välfärden och i skolan och socialtjänsten inte får resurser slår det rakt mot de utsatta områden som vi redan har.Ett alternativ om vi nu vill ha ett paradigmskifte vore att säga att alla ungar i de här stadsdelarna ska ha sommarjobb. Det finns både forskning och beprövad erfarenhet som visar att sommarjobb och nycklar och vägar in i vårt samhälle och arbetsmarknad gör att människor kan undvika att hamna i kriminalitet.Sådana förslag har jag inte hört läggas sida vid sida med visitationszonerna. Det är precis det jag försöker säga. De repressiva verktygen minskar tilliten. Vi har redan i dag en ojämlikhet i tryggheten.Den är givetvis reell. Ska vi bryta ojämlikheten måste vi också ha en politik för att både bryta den ekonomiska ojämlikheten och se till att människor känner sig trygga. Det handlar om att ha ett samarbete mellan polis, skola och socialtjänsten och de boende i de här områdena.

Tänker ministern ta några initiativ för att justera polisens verktyg som redan i dag medger att stoppa och söka igenom personer?

Ja, jag håller definitivt med om att det finns stora utmaningar när det gäller tillit, och vi har talat om integritetsfrågor. Det är hela tiden en avvägning mellan olika intressen, inte minst brottsbekämpning och integritet. Den avvägningen tror jag också är utomordentligt viktig just för tillitsfrågan.Min bedömning är att det stora tillitsproblemet i Sverige är att en stor del av vårt samhälle upplever att vi tittar bort eller i varje fall inte gör tillräckligt mycket för att säkerställa trygghet på gator och torg för alla hederliga människor oavsett var de bor i Sverige.Det är klart att brottsligheten i högre grad drabbar utsatta områden än andra områden. Det är helt avgörande för att kunna upprätthålla tilliten i samhället att vi lyckas bryta den utvecklingen, och jag är beredd att gå väldigt långt för att göra det. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är till gagn för alla hederliga människor och också för alla människor som har kommit till Sverige från andra länder och nu gör allt för att arbeta och göra rätt för sig för att komma in i det här landet. De får sin vardag söndertrasad av en hänsynslös grov organiserad brottslighet.Det är därför jag är så fokuserad på den uppgiften och också är beredd att göra saker som vi inte har gjort tidigare. Om vi gör som vi hittills har gjort kommer det att fortsätta att gå som det hittills har gått. Det är, som jag sa tidigare, inte ett alternativ.När det gäller de tillitsfrågor som Mattias Vepsä tar upp i relationen mellan polisen och medborgarna är de problem som Mattias Vepsä nu lyfter fram baserade på de verktyg som polisen redan har i dag.Det vi vill tillföra är visitationszonerna. Det är ett verktyg bland många. I många av de avseenden som Mattias Vepsä tar upp kommer visitationszonerna att vara föredömliga på det sättet att de är förutsebara.De beslutas antingen av åklagare eller kanske till och med genom en domstolsprövning. De är avgränsade geografiskt och gäller för en viss tid. Det betyder att alla som finns i den zonen under den tiden kommer att vara varse. Det kommer att skapa en förutsebarhet. I det ligger i sig ett väldigt stort rättssäkerhetsvärde.Det andra är att det är ett missförstånd att det bara skulle vara zoner som riktas mot utsatta områden. Om man tittar på hur det används i praktiken, inte minst i Danmark, är det ett väldigt etablerat verktyg sedan flera decennier tillbaka och väldigt uppskattat av polisen.I Danmark används det på ett mycket bredare sätt. Exempelvis gjorde man under nyårshelgen delar av Köpenhamns innerstad till en visitationszon för att i förväg förebygga, förhindra och kyla av en brottslighet som man annars såg framför sig skulle äga rum runt nyår. Jag menar att den modellen skulle tillföra mycket ur rättssäkerhetssynpunkt.När det sedan gäller helheten är det klart att det tar tid att utreda nya saker. Det stora skiftet i Sverige nu är inte att vi går från ordentliga utredningar till slarvigt och hafsigt, tvärtom.När man ska ta nya grepp är det väldigt viktigt att göra det ordentligt och på djupet. Det gäller inte minst för att på ett omdömesgillt och balanserat sätt ta hand om de intressekonflikter som Mattias Vepsä tar upp.Jag vill bestämt säga emot Mattias Vepsä på den punkten att vi bara skulle se halva problemet. Det är klart att resurser är en viktig fråga. Men jag vill ändå betona att statsbidragen är en liten del av den finansiering som sker av socialtjänst, skola och annan välfärd. Det är primärt ett kommunalt ansvar.Däremot har vi en lång katalog av åtgärder ägnade åt att stärka socialtjänsten och stärka samspelet mellan socialtjänst, skola och polis. Det handlar om att förändra snittet mellan de sociala insatserna och Kriminalvårdens insatser.Jag skulle säga att det inte finns någon regering, i varje fall inte de senaste åtta, tio åren, som har haft ett lika ambitiöst grepp om helheten som den här regeringen.

Hur ska ministern och regeringen arbeta för att kommande lagändringar och arbetssätt blir både effektiva och rättssäkra?

Ja, jag håller definitivt med om att det finns stora utmaningar när det gäller tillit, och vi har talat om integritetsfrågor. Det är hela tiden en avvägning mellan olika intressen, inte minst brottsbekämpning och integritet. Den avvägningen tror jag också är utomordentligt viktig just för tillitsfrågan.Min bedömning är att det stora tillitsproblemet i Sverige är att en stor del av vårt samhälle upplever att vi tittar bort eller i varje fall inte gör tillräckligt mycket för att säkerställa trygghet på gator och torg för alla hederliga människor oavsett var de bor i Sverige.Det är klart att brottsligheten i högre grad drabbar utsatta områden än andra områden. Det är helt avgörande för att kunna upprätthålla tilliten i samhället att vi lyckas bryta den utvecklingen, och jag är beredd att gå väldigt långt för att göra det. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är till gagn för alla hederliga människor och också för alla människor som har kommit till Sverige från andra länder och nu gör allt för att arbeta och göra rätt för sig för att komma in i det här landet. De får sin vardag söndertrasad av en hänsynslös grov organiserad brottslighet.Det är därför jag är så fokuserad på den uppgiften och också är beredd att göra saker som vi inte har gjort tidigare. Om vi gör som vi hittills har gjort kommer det att fortsätta att gå som det hittills har gått. Det är, som jag sa tidigare, inte ett alternativ.När det gäller de tillitsfrågor som Mattias Vepsä tar upp i relationen mellan polisen och medborgarna är de problem som Mattias Vepsä nu lyfter fram baserade på de verktyg som polisen redan har i dag.Det vi vill tillföra är visitationszonerna. Det är ett verktyg bland många. I många av de avseenden som Mattias Vepsä tar upp kommer visitationszonerna att vara föredömliga på det sättet att de är förutsebara.De beslutas antingen av åklagare eller kanske till och med genom en domstolsprövning. De är avgränsade geografiskt och gäller för en viss tid. Det betyder att alla som finns i den zonen under den tiden kommer att vara varse. Det kommer att skapa en förutsebarhet. I det ligger i sig ett väldigt stort rättssäkerhetsvärde.Det andra är att det är ett missförstånd att det bara skulle vara zoner som riktas mot utsatta områden. Om man tittar på hur det används i praktiken, inte minst i Danmark, är det ett väldigt etablerat verktyg sedan flera decennier tillbaka och väldigt uppskattat av polisen.I Danmark används det på ett mycket bredare sätt. Exempelvis gjorde man under nyårshelgen delar av Köpenhamns innerstad till en visitationszon för att i förväg förebygga, förhindra och kyla av en brottslighet som man annars såg framför sig skulle äga rum runt nyår. Jag menar att den modellen skulle tillföra mycket ur rättssäkerhetssynpunkt.När det sedan gäller helheten är det klart att det tar tid att utreda nya saker. Det stora skiftet i Sverige nu är inte att vi går från ordentliga utredningar till slarvigt och hafsigt, tvärtom.När man ska ta nya grepp är det väldigt viktigt att göra det ordentligt och på djupet. Det gäller inte minst för att på ett omdömesgillt och balanserat sätt ta hand om de intressekonflikter som Mattias Vepsä tar upp.Jag vill bestämt säga emot Mattias Vepsä på den punkten att vi bara skulle se halva problemet. Det är klart att resurser är en viktig fråga. Men jag vill ändå betona att statsbidragen är en liten del av den finansiering som sker av socialtjänst, skola och annan välfärd. Det är primärt ett kommunalt ansvar.Däremot har vi en lång katalog av åtgärder ägnade åt att stärka socialtjänsten och stärka samspelet mellan socialtjänst, skola och polis. Det handlar om att förändra snittet mellan de sociala insatserna och Kriminalvårdens insatser.Jag skulle säga att det inte finns någon regering, i varje fall inte de senaste åtta, tio åren, som har haft ett lika ambitiöst grepp om helheten som den här regeringen.

Tänker ministern ta några initiativ för att justera polisens verktyg som redan i dag medger att stoppa och söka igenom personer?

Låt mig understryka att jag verkligen uppskattar att ministern så tydligt markerar mot rasism. Där är vi fullständigt eniga. Å andra sidan oroas jag av den underliggande ton som hela Tidöavtalet skickar ut, det vill säga att udden i egentligen allt från kriminalpolitik till migrationspolitik och välfärdsbrottslighet riktar sig mot vissa grupper, som kanske har invandrat hit illegalt eller legalt. Att det finns en sådan underliggande ton är allmänt känt, och väldigt många andra har kritiserat det i andra debatter.Jag tror att det här är viktigt för oss att ta med när vi diskuterar vilka verktyg som polisen ska ha framöver. Det är väldigt viktigt att titta på de utredningsdirektiv som regeringen har skrivit fram till just den här utredningen. Det är väldigt bra att det ändå finns skrivningar om rättssäkerhet och integritet. Frågan är om detta förslag verkligen går att genomföra med tanke på grundlagen och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Som det står i utredningsdirektiven har andra länder haft problem med att formulera stop and search-politik, visitationszoner och vad det nu kan vara. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet som jag reagerade över i det första anförandet var att vi har större problem än att man stoppas av polisen. Problemet med dödligt våld är större än problemet med att människor stoppas av polisen. Det är detta jag vill sätta fingret på. Det här är lätt att säga, och jag har kanske också lätt att känna det. Men om detta händer en varje dag - på väg till jobbet eller från jobbet, på Odenplan eller var man nu befinner sig - kan man känna att man inte är en del av samhället och att man inte kan delta fullt ut. Det kan bli så att man alltid är rädd för att bli stoppad av polisen och att man känner sig misstänkliggjord. Då tror jag att vi skapar ett vi-och-dom-samhälle som i sig gör att vi får svårt att komma åt den grova organiserade brottsligheten och de kriminella nätverken, att vi får det svårare att bryta tystnadskulturen och att vi får det svårare att hindra nyrekryteringen.Jag delar den uppfattning som ministern har att vi behöver jobba bredare med socialtjänsten och satsningar på skolan. Med det sagt kan man fundera på det vi pratade om lite tidigare i en debatt här i dag: att regeringen har en förmåga att se halva problemet och halva lösningen. Vill vi verkligen att socialtjänsten, skolan, bostadspolitiken och hela välfärdssamhället ska fungera duger det inte att lägga enorma sparkrav på välfärden i den lågkonjunktur som vi nu går in i. Vi valde att i vår budget dubblera välfärdspengarna. Vi valde att satsa mer pengar på de mest utsatta skolorna. Vi ville se en starkare socialtjänst än vad regeringens budget innebär. Ambitionerna kanske finns, och jag uppskattar att ministern pratar om en helhet. Problemet är att det som regeringen levererar är delar.Ett ytterligare spår i den här diskussionen och debatten är tidsaspekten.Ett argument som vi har haft förut när vi har debatterat och som framkommer är att visitationszoner är viktiga för att kyla ned. Jag noterar att en utredning är klar våren 2024. Med remisstid, beredning och beslut är inte besluten på plats och inte heller effekterna av besluten och lagändringarna i gång förrän möjligtvis våren 2025. Det är väldigt lång tid bort.Jag undrar: Håller du med om att vi behöver göra mer för att öka tilliten? Ser du problemet med hela resonemanget om att vissa inte känner tillit till samhället?

Hur ska ministern och regeringen arbeta för att kommande lagändringar och arbetssätt blir både effektiva och rättssäkra?

Låt mig understryka att jag verkligen uppskattar att ministern så tydligt markerar mot rasism. Där är vi fullständigt eniga. Å andra sidan oroas jag av den underliggande ton som hela Tidöavtalet skickar ut, det vill säga att udden i egentligen allt från kriminalpolitik till migrationspolitik och välfärdsbrottslighet riktar sig mot vissa grupper, som kanske har invandrat hit illegalt eller legalt. Att det finns en sådan underliggande ton är allmänt känt, och väldigt många andra har kritiserat det i andra debatter.Jag tror att det här är viktigt för oss att ta med när vi diskuterar vilka verktyg som polisen ska ha framöver. Det är väldigt viktigt att titta på de utredningsdirektiv som regeringen har skrivit fram till just den här utredningen. Det är väldigt bra att det ändå finns skrivningar om rättssäkerhet och integritet. Frågan är om detta förslag verkligen går att genomföra med tanke på grundlagen och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Som det står i utredningsdirektiven har andra länder haft problem med att formulera stop and search-politik, visitationszoner och vad det nu kan vara. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet som jag reagerade över i det första anförandet var att vi har större problem än att man stoppas av polisen. Problemet med dödligt våld är större än problemet med att människor stoppas av polisen. Det är detta jag vill sätta fingret på. Det här är lätt att säga, och jag har kanske också lätt att känna det. Men om detta händer en varje dag - på väg till jobbet eller från jobbet, på Odenplan eller var man nu befinner sig - kan man känna att man inte är en del av samhället och att man inte kan delta fullt ut. Det kan bli så att man alltid är rädd för att bli stoppad av polisen och att man känner sig misstänkliggjord. Då tror jag att vi skapar ett vi-och-dom-samhälle som i sig gör att vi får svårt att komma åt den grova organiserade brottsligheten och de kriminella nätverken, att vi får det svårare att bryta tystnadskulturen och att vi får det svårare att hindra nyrekryteringen.Jag delar den uppfattning som ministern har att vi behöver jobba bredare med socialtjänsten och satsningar på skolan. Med det sagt kan man fundera på det vi pratade om lite tidigare i en debatt här i dag: att regeringen har en förmåga att se halva problemet och halva lösningen. Vill vi verkligen att socialtjänsten, skolan, bostadspolitiken och hela välfärdssamhället ska fungera duger det inte att lägga enorma sparkrav på välfärden i den lågkonjunktur som vi nu går in i. Vi valde att i vår budget dubblera välfärdspengarna. Vi valde att satsa mer pengar på de mest utsatta skolorna. Vi ville se en starkare socialtjänst än vad regeringens budget innebär. Ambitionerna kanske finns, och jag uppskattar att ministern pratar om en helhet. Problemet är att det som regeringen levererar är delar.Ett ytterligare spår i den här diskussionen och debatten är tidsaspekten.Ett argument som vi har haft förut när vi har debatterat och som framkommer är att visitationszoner är viktiga för att kyla ned. Jag noterar att en utredning är klar våren 2024. Med remisstid, beredning och beslut är inte besluten på plats och inte heller effekterna av besluten och lagändringarna i gång förrän möjligtvis våren 2025. Det är väldigt lång tid bort.Jag undrar: Håller du med om att vi behöver göra mer för att öka tilliten? Ser du problemet med hela resonemanget om att vissa inte känner tillit till samhället?

Tänker ministern ta några initiativ för att justera polisens verktyg som redan i dag medger att stoppa och söka igenom personer?

För egen del har jag över huvud taget ingen rädsla för att prata om rasism, ojämlikhet eller några andra frågor. Jag tycker däremot att det är viktigt att ha stor precision när man talar om de frågorna.När det gäller den skillnad som Mattias Vepsä pekar på mellan olika områden vad gäller den upplevda otryggheten och den upplevda tryggheten skulle jag bestämt vilja hävda att detta i sig inte är ett uttryck för någon underliggande rasism eller en blindhet för ojämlikheter i samhället. Det är en realitet att utsatta områden har mycket större problem med otrygghet, våld och sprängningar än socioekonomiskt mer gynnade delar av samhället. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill bestämt påstå att det viktigaste vi kan göra för att öka både den upplevda och den faktiska tryggheten samt tilliten till polis, åklagare och andra rättsvårdande myndigheter i samhället i stort är att ta den här otryggheten på största allvar och göra allt vi kan för att bryta utvecklingen genom att visa att vi inte trubbas av och att vi inte accepterar en enda skjutning, en enda sprängning eller något annat uttryck för den grova organiserade brottsligheten bara för att utsatta områden drabbas i högre grad än andra. Det skulle jag säga är A och O för att vi ska ha möjlighet att vända samhällsutvecklingen men också skapa tillit i relationen med människor som bor i områden som är mer utsatta än andra.Att det förekommer rasism är en realitet i alla mänskliga samhällen. Det förekommer också fördomsfullhet som inte är fullt utvecklad rasism men som ändå är problematisk och som vi måste ta itu med på olika sätt. Jag vill understryka en sak som är viktig att säga: Det är inte lagligt i Sverige att ägna sig åt det som på engelska kallas racial profiling.Det råder ingen tvekan om att vår polis måste ha stora möjligheter och verktyg att exempelvis kroppsvisitera. Att ägna sig åt inre utlänningskontroll är en utomordentligt legitim verksamhet i ett samhälle, eftersom vår invandring bygger på att den är reglerad. Människor som får stanna i Sverige ska känna att famnen är öppen: Vi ska göra allt vi kan för att du helt och fullt ska bli en del av vårt samhälle. Men det är också väldigt viktigt att människor som inte har rätt att stanna i Sverige lämnar Sverige.Att bedriva den så kallade inre utlänningskontrollen är alltså en viktig uppgift för polisen. Men den får inte bedrivas på ett sådant sätt att den är fördomsfull eller har utgångspunkter som lutar mot det som kallas för racial profiling. Jag vet att polisen är utomordentligt medveten om var de gränserna går. Det gäller naturligtvis att se till att det varje dag och i varje enskilt ingripande blir rätt balans och att man upprätthåller rågången.Frågan om visitationszoner kanske jag får möjlighet att återkomma till i nästa inlägg. Men alla sådana här ingripande åtgärder rymmer en annan viktig avvägning, nämligen den mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet. Det råder för mig ingen som helst tvekan om att tyngdpunkten måste flyttas i riktning mot den effektiva brottsbekämpningen. Så allvarlig är nu vår utveckling. Med det sagt ska varje verktyg alltid vägas av mot den personliga integriteten och utformas på ett sådant sätt att det kan tillämpas både effektivt och rättssäkert.

Hur ska ministern och regeringen arbeta för att kommande lagändringar och arbetssätt blir både effektiva och rättssäkra?

För egen del har jag över huvud taget ingen rädsla för att prata om rasism, ojämlikhet eller några andra frågor. Jag tycker däremot att det är viktigt att ha stor precision när man talar om de frågorna.När det gäller den skillnad som Mattias Vepsä pekar på mellan olika områden vad gäller den upplevda otryggheten och den upplevda tryggheten skulle jag bestämt vilja hävda att detta i sig inte är ett uttryck för någon underliggande rasism eller en blindhet för ojämlikheter i samhället. Det är en realitet att utsatta områden har mycket större problem med otrygghet, våld och sprängningar än socioekonomiskt mer gynnade delar av samhället. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill bestämt påstå att det viktigaste vi kan göra för att öka både den upplevda och den faktiska tryggheten samt tilliten till polis, åklagare och andra rättsvårdande myndigheter i samhället i stort är att ta den här otryggheten på största allvar och göra allt vi kan för att bryta utvecklingen genom att visa att vi inte trubbas av och att vi inte accepterar en enda skjutning, en enda sprängning eller något annat uttryck för den grova organiserade brottsligheten bara för att utsatta områden drabbas i högre grad än andra. Det skulle jag säga är A och O för att vi ska ha möjlighet att vända samhällsutvecklingen men också skapa tillit i relationen med människor som bor i områden som är mer utsatta än andra.Att det förekommer rasism är en realitet i alla mänskliga samhällen. Det förekommer också fördomsfullhet som inte är fullt utvecklad rasism men som ändå är problematisk och som vi måste ta itu med på olika sätt. Jag vill understryka en sak som är viktig att säga: Det är inte lagligt i Sverige att ägna sig åt det som på engelska kallas racial profiling.Det råder ingen tvekan om att vår polis måste ha stora möjligheter och verktyg att exempelvis kroppsvisitera. Att ägna sig åt inre utlänningskontroll är en utomordentligt legitim verksamhet i ett samhälle, eftersom vår invandring bygger på att den är reglerad. Människor som får stanna i Sverige ska känna att famnen är öppen: Vi ska göra allt vi kan för att du helt och fullt ska bli en del av vårt samhälle. Men det är också väldigt viktigt att människor som inte har rätt att stanna i Sverige lämnar Sverige.Att bedriva den så kallade inre utlänningskontrollen är alltså en viktig uppgift för polisen. Men den får inte bedrivas på ett sådant sätt att den är fördomsfull eller har utgångspunkter som lutar mot det som kallas för racial profiling. Jag vet att polisen är utomordentligt medveten om var de gränserna går. Det gäller naturligtvis att se till att det varje dag och i varje enskilt ingripande blir rätt balans och att man upprätthåller rågången.Frågan om visitationszoner kanske jag får möjlighet att återkomma till i nästa inlägg. Men alla sådana här ingripande åtgärder rymmer en annan viktig avvägning, nämligen den mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet. Det råder för mig ingen som helst tvekan om att tyngdpunkten måste flyttas i riktning mot den effektiva brottsbekämpningen. Så allvarlig är nu vår utveckling. Med det sagt ska varje verktyg alltid vägas av mot den personliga integriteten och utformas på ett sådant sätt att det kan tillämpas både effektivt och rättssäkert.

Tänker ministern ta några initiativ för att justera polisens verktyg som redan i dag medger att stoppa och söka igenom personer?

Jag tackar ministern för svaret. Jag reagerade på en sak som togs upp, men jag vill för åhörarnas skull först upprepa skälet till att jag har ställt en fråga om regeringens förslag om visitationszoner.Jag gjorde det efter ett samtal med en man som stoppats av polisen när han varit på väg till jobbet i Järvaområdet den ena dagen, varit på väg från jobbet den andra dagen och varit på väg tillsammans med ett gäng kompisar för att titta på fotboll på en restaurang inne på Odenplan den tredje dagen. Det brott som man kan tänka sig att han hade begått är att han är mörk. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet här drabbar väldigt många i vårt samhälle som har en hudfärg som inte är vit. Jag tycker att det är viktigt att balansera detta på rätt sida av en gräns. Vi måste kunna säga att rasism är fel men också att vi ska ha en polis som har rätt verktyg och som kan bygga förtroende i alla delar av vårt samhälle. Alla i Sverige ska kunna känna förtroende för ordningsmakten och polisen.Efter att jag hört den här berättelsen och träffat personen i fråga valde jag att ta den till kammaren, eftersom jag tycker att det är väldigt viktigt att vi lyfter olika perspektiv på de verktyg som regeringen valt att utreda och gå vidare med.I svaret framgår att ministern har tittat på den undersökning som är gjord av Folkets Husby, vilket jag uppskattar. Jag valde själv att backa till 2020, men som ministern mycket riktigt säger publicerades ytterligare en undersökning 2022.Jag instämmer i att det är allvarligt att fler i dag känner någon som blivit utsatt för dödligt våld eller är släkt med någon som är mördad. Det är en tragedi att så många svarar att de befinner sig i en sådan situation och att vi har olika delar av vår stad där det här är mer vardagligt än det är för oss andra.I samma undersökning ser vi också en stor skillnad mellan hur man svarar i olika grupper. 23 procent av de svarande vars föräldrar är födda i Sverige säger att de stoppats av polisen. Men av dem som har två föräldrar födda söder om Sahara säger 62 procent att de har stoppats de senaste tolv månaderna. Jag tror att det är viktigt att inte bara gå på personliga berättelser utan också titta i statistiken och försöka hitta mönster.I den här undersökningen framkommer också ett annat problem. Nu ska jag inte sväva ut här, men jag vet att det finns de på högerkanten som inte riktigt tycker om orden ojämlikhet och jämlikhet. Vi har dock en ojämlikhet i upplevd trygghet i vårt land. Man är mest otrygg i de mest eftersatta stadsdelarna och mest trygg i de mest välbärgade stadsdelarna.Den här ojämlikheten måste vi göra någonting åt. Den visar sig på ett ganska allvarligt sätt när det kommer till tillit. Otrygghet gör att tilliten minskar. När man har skjutningar i de här bostadsområdena vänder sig 60 procent till familj och vänner eller till religiösa samfund. 40 procent säger att de får stöd i skolan eller av stadsdelen. Men endast 20 procent vänder sig till polisen för stöd. Då undrar jag: Vad anser ministern att vi behöver göra för att fler ska känna tillit till polisen? Det är det som den här frågan handlar om. Hur ska alla kunna känna tillit till polisen?

Hur ska ministern och regeringen arbeta för att kommande lagändringar och arbetssätt blir både effektiva och rättssäkra?

Jag tackar ministern för svaret. Jag reagerade på en sak som togs upp, men jag vill för åhörarnas skull först upprepa skälet till att jag har ställt en fråga om regeringens förslag om visitationszoner.Jag gjorde det efter ett samtal med en man som stoppats av polisen när han varit på väg till jobbet i Järvaområdet den ena dagen, varit på väg från jobbet den andra dagen och varit på väg tillsammans med ett gäng kompisar för att titta på fotboll på en restaurang inne på Odenplan den tredje dagen. Det brott som man kan tänka sig att han hade begått är att han är mörk. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet här drabbar väldigt många i vårt samhälle som har en hudfärg som inte är vit. Jag tycker att det är viktigt att balansera detta på rätt sida av en gräns. Vi måste kunna säga att rasism är fel men också att vi ska ha en polis som har rätt verktyg och som kan bygga förtroende i alla delar av vårt samhälle. Alla i Sverige ska kunna känna förtroende för ordningsmakten och polisen.Efter att jag hört den här berättelsen och träffat personen i fråga valde jag att ta den till kammaren, eftersom jag tycker att det är väldigt viktigt att vi lyfter olika perspektiv på de verktyg som regeringen valt att utreda och gå vidare med.I svaret framgår att ministern har tittat på den undersökning som är gjord av Folkets Husby, vilket jag uppskattar. Jag valde själv att backa till 2020, men som ministern mycket riktigt säger publicerades ytterligare en undersökning 2022.Jag instämmer i att det är allvarligt att fler i dag känner någon som blivit utsatt för dödligt våld eller är släkt med någon som är mördad. Det är en tragedi att så många svarar att de befinner sig i en sådan situation och att vi har olika delar av vår stad där det här är mer vardagligt än det är för oss andra.I samma undersökning ser vi också en stor skillnad mellan hur man svarar i olika grupper. 23 procent av de svarande vars föräldrar är födda i Sverige säger att de stoppats av polisen. Men av dem som har två föräldrar födda söder om Sahara säger 62 procent att de har stoppats de senaste tolv månaderna. Jag tror att det är viktigt att inte bara gå på personliga berättelser utan också titta i statistiken och försöka hitta mönster.I den här undersökningen framkommer också ett annat problem. Nu ska jag inte sväva ut här, men jag vet att det finns de på högerkanten som inte riktigt tycker om orden ojämlikhet och jämlikhet. Vi har dock en ojämlikhet i upplevd trygghet i vårt land. Man är mest otrygg i de mest eftersatta stadsdelarna och mest trygg i de mest välbärgade stadsdelarna.Den här ojämlikheten måste vi göra någonting åt. Den visar sig på ett ganska allvarligt sätt när det kommer till tillit. Otrygghet gör att tilliten minskar. När man har skjutningar i de här bostadsområdena vänder sig 60 procent till familj och vänner eller till religiösa samfund. 40 procent säger att de får stöd i skolan eller av stadsdelen. Men endast 20 procent vänder sig till polisen för stöd. Då undrar jag: Vad anser ministern att vi behöver göra för att fler ska känna tillit till polisen? Det är det som den här frågan handlar om. Hur ska alla kunna känna tillit till polisen?

Tänker ministern ta några initiativ för att justera polisens verktyg som redan i dag medger att stoppa och söka igenom personer?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Mattias Vepsä har frågat mig om jag tänker ta några initiativ för att justera polisens verktyg som redan i dag medger att polisen får stoppa och söka igenom personer. Han har också frågat mig hur jag och regeringen ska arbeta för att kommande lagändringar och arbetssätt ska bli både effektiva och rättssäkra.Låt mig börja med att instämma i att förtroendet mellan människor och staten är helt centralt. För att skapa förtroende måste tryggheten för hederliga människor som upplever en stor otrygghet i sina bostadsområden återupprättas. I den rapport från 2020 som Mattias Vepsä nämner framgår att 45 procent av de tillfrågade stoppats av polis de senaste tolv månaderna. I samma rapport framgår att 55 procent av de tillfrågade känt någon i sitt bostadsområde som har mist livet genom dödligt våld. Den siffran har i motsvarande undersökning från 2022 ökat till 65 procent. Detta är givetvis helt oacceptabelt, och jag tror att många - förhoppningsvis alla - håller med mig om att det dödliga våldet är ett större problem än att bli stoppad av polisen.Den skrämmande utvecklingen med skjutningar och sprängningar har fortsatt. Händelserna i Stockholmsområdet de senaste veckorna är ett sådant exempel. Min och regeringens uppgift är att göra allt som står i vår makt för att vända utvecklingen. Om vi gör som man hittills har gjort kommer det också att gå som det hittills har gått, och det är inte ett alternativ.Nyrekryteringen till gängen måste stoppas, och samtidigt måste polis och åklagare få effektiva verktyg. Möjligheten att besluta om tidsbegränsade visitationszoner är ett exempel bland många. Visitationszoner ska vara tillfälliga i tid och vara geografiskt avgränsade. Syftet är att få bort vapen och andra farliga föremål från gatorna. Polisen behöver även utanför sådana zoner ha möjlighet att stoppa och kroppsvisitera personer under de förutsättningar som dagens reglering medger.Det är självklart så att det finns integritetsaspekter som är kopplade till den här typen av förslag, och en balans måste alltid upprätthållas. Men den allvarliga situationen med skjutningar och sprängningar kräver nya verktyg. Det måste då göras en avvägning mellan olika intressen, och denna avvägning gör jag och regeringen alltid vid utformningen av nya förslag. När det gäller just visitationszoner ingår det uttryckligen i utredarens uppdrag att se till att systemet blir både effektivt och rättssäkert. Jag har också fullt förtroende för att våra brottsbekämpande myndigheter kommer att använda befintliga och nya verktyg på ett rättssäkert sätt.

Hur ska ministern och regeringen arbeta för att kommande lagändringar och arbetssätt blir både effektiva och rättssäkra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Mattias Vepsä har frågat mig om jag tänker ta några initiativ för att justera polisens verktyg som redan i dag medger att polisen får stoppa och söka igenom personer. Han har också frågat mig hur jag och regeringen ska arbeta för att kommande lagändringar och arbetssätt ska bli både effektiva och rättssäkra.Låt mig börja med att instämma i att förtroendet mellan människor och staten är helt centralt. För att skapa förtroende måste tryggheten för hederliga människor som upplever en stor otrygghet i sina bostadsområden återupprättas. I den rapport från 2020 som Mattias Vepsä nämner framgår att 45 procent av de tillfrågade stoppats av polis de senaste tolv månaderna. I samma rapport framgår att 55 procent av de tillfrågade känt någon i sitt bostadsområde som har mist livet genom dödligt våld. Den siffran har i motsvarande undersökning från 2022 ökat till 65 procent. Detta är givetvis helt oacceptabelt, och jag tror att många - förhoppningsvis alla - håller med mig om att det dödliga våldet är ett större problem än att bli stoppad av polisen.Den skrämmande utvecklingen med skjutningar och sprängningar har fortsatt. Händelserna i Stockholmsområdet de senaste veckorna är ett sådant exempel. Min och regeringens uppgift är att göra allt som står i vår makt för att vända utvecklingen. Om vi gör som man hittills har gjort kommer det också att gå som det hittills har gått, och det är inte ett alternativ.Nyrekryteringen till gängen måste stoppas, och samtidigt måste polis och åklagare få effektiva verktyg. Möjligheten att besluta om tidsbegränsade visitationszoner är ett exempel bland många. Visitationszoner ska vara tillfälliga i tid och vara geografiskt avgränsade. Syftet är att få bort vapen och andra farliga föremål från gatorna. Polisen behöver även utanför sådana zoner ha möjlighet att stoppa och kroppsvisitera personer under de förutsättningar som dagens reglering medger.Det är självklart så att det finns integritetsaspekter som är kopplade till den här typen av förslag, och en balans måste alltid upprätthållas. Men den allvarliga situationen med skjutningar och sprängningar kräver nya verktyg. Det måste då göras en avvägning mellan olika intressen, och denna avvägning gör jag och regeringen alltid vid utformningen av nya förslag. När det gäller just visitationszoner ingår det uttryckligen i utredarens uppdrag att se till att systemet blir både effektivt och rättssäkert. Jag har också fullt förtroende för att våra brottsbekämpande myndigheter kommer att använda befintliga och nya verktyg på ett rättssäkert sätt.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att fler ska vilja arbeta som polis i Stockholm?

Jag tackar Mattias Vepsä för hans avslutande anförande.Låt mig ta tillfället i akt att också säga något om de senaste månadernas händelseutveckling i Stockholm. Det här sker i ljuset av en händelseutveckling som dessvärre har pågått under väldigt lång tid. Vi stängde 2022 med ett mycket mörkt och dystert rekord med 62 dödsskjutningar i Sverige att jämföra med 4 i Norge, 4 i Danmark och 2 i Finland. Det säger någonting om hur långt och djupt den här förfärliga utvecklingen har gått och trängt in i vårt samhälle. Med det sagt görs enorma insatser från polisens sida för att i det akuta läget mobilisera för att trycka tillbaka den senaste våldsvågen. Jag har själv besökt poliser på många olika ställen i Stockholm under den här tiden: Skogås, Vällingby, Södertälje, Huvudsta och även andra ställen. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla poliser på fältet som gör heroiska insatser i Stockholm och som också, vilket Mattias Vepsä var inne på, har lyckats trycka tillbaka en stor del av den våldsvåg vi nu har sett.Den är verkligen inte bruten. Men med den mobilisering som har skett i Stockholm med stöd av poliser från andra håll i landet har det gjorts oerhört mycket för att förhindra och förebygga ny brottslighet och också skapa förutsättningar för att klara upp de grova skjutningar och sprängningar som vi har sett.Jag kommer gärna tillbaka till frågan om hur polisen i Stockholm ska kunna växa. Det råder ingen tvekan om att det är viktigt att polisen växer i hela Sverige. Regeringen har som sagt gett ett uppdrag till Polismyndigheten utifrån ett mycket ambitiöst tillväxtmål. Det råder dock heller ingen tvekan om att Stockholm har haft särskilda problem och hittills inte har utgjort en del av polistillväxten i Sverige. Det måste det bli ändring på, och där kan vi gärna samarbeta vidare.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att fler ska vilja arbeta som polis i Stockholm?

Jag tackar för svaret. Jag uppskattar att ministern ser komplexiteten i vår region. Olika delar av landet har olika utmaningar. I vår stad är högre levnadsomkostnader och dyrare hyror en reell utmaning. Mycket ansvar ligger såklart på den kommunala och kanske också den regionala nivån att planera och se till att bostäder byggs. Men jag tror inte att man ska underskatta vad en statlig, nationell bostadspolitik kan göra för att vi ska få personal till välfärdssektorerna och för att fler poliser ska kunna leva ett gott liv, även om de väljer att göra det i just Stockholm som ju har högre levnadsomkostnader. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen här debatten har spretat lite grann. Jag fick med mig väldigt många intressanta spår att följa upp och komma tillbaka till kammaren och ställa följdfrågor om. Vi får se i vilket tempo regeringen levererar propositioner under våren. Några ligger som sagt redan framför oss i justitieutskottet, och vi kommer att ha särskilda debatter om fler verktyg till polisen.På en punkt hoppas jag att justitieministern och regeringen kommer att komma tillbaka och det ganska snart, nämligen när den redovisning från Polismyndigheten kommer som ska innehålla idéer och en handlingsplan för att få fler poliser och nå det polismål vi har i Sverige. Jag vill understryka att vi behöver fler poliser här i Stockholm. Det är väldigt viktigt för att hela staden ska kunna känna trygghet. Men det är minst lika viktigt att vi har poliser i varenda kommun och på varenda plats runt om i landet där det i dag inte finns några poliser.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att fler ska vilja arbeta som polis i Stockholm?

Mattias Vepsä menar att regeringen bara ser delar av problemet. Jag uppfattar att ett större problem kanske är att Mattias Vepsä lyssnar lite selektivt på vad jag har att säga.Först beskrev jag väldigt brett olika aspekter av problematiken. De påverkar naturligtvis också attraktiviteten hos polisyrket, men då kopplat till samhällets förmåga att knäcka till exempel den grova organiserade brottsligheten. Där behövs utan tvekan skarpare verktyg för polis och åklagare. Jag nämnde några av dem. Att riva sekretesshinder är ju ingen hård åtgärd i den bemärkelsen att den bara handlar om att sätta dit och bura in folk under längre tid. Det är också en utomordentligt viktig åtgärd för att förebygga och förhindra att brott över huvud taget begås. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEtt bättre utbyte av information mellan polis, skola och socialtjänst är helt avgörande för att bryta utvecklingen när det gäller exempelvis försörjningen av väldigt unga människor som ägnar sig åt sprängningar och skjutningar. Det är en utveckling som vi den senaste tiden inte minst har sett i Stockholm.Det finns alltså en enorm bredd i perspektivet, och jag menar att alla delar som handlar om förmågan att lösa uppgiften, till exempel den grova organiserade brottsligheten, också har en direkt länk till attraktiviteten i de yrken som ligger närmast dessa stora samhällsproblem.Den bredare frågan gäller Stockholm och villkoren här. Jag är Örnsköldsviksbo i grund och botten och kommer alltså från en mindre stad i landsorten. Det finns säkert andra städer i Sverige som vill göra anspråk på att vara riktiga storstäder, men med internationella mått mätt är nog Stockholm den enda stad i Sverige som kan kallas riktigt stor. Det innebär särskilda utmaningar, bland annat vad gäller förekomsten av socialt utsatta områden - dessutom över en stor yta och i olika väderstreck - och att det är här som statsledningen och de nationella politiska institutionerna finns. Terrorhot riktas oftast mot ett lands huvudstad.Enkelt uttryckt kan man säga att komplexiteten i den polisiära uppgiften är något alldeles extra i en stad som Stockholm. Å andra sidan tror jag att en hel del av den potentiella attraktiviteten i polisyrket också ligger i det. Storstadens komplexitet innebär stora professionella utmaningar på ett positivt sätt. Det tror jag är väldigt viktigt att ha med sig. Det som naturligtvis innebär stora påfrestningar är också det som i grund och botten skapar en väldigt intressant och utvecklande arbetsmiljö.Sedan råder det ingen tvekan om att en annan aspekt av detta är de höga levnadsomkostnaderna i Stockholm. Jag har också hört bostadsfrågan adresseras, även om jag kanske ännu inte på mina fyra månader har hört just Polismyndigheten eller enskilda poliser uttala någon vurm för det investeringsstöd som Mattias Vepsä tog upp. Hur man på ett långsiktigt sätt kan skapa förutsättningar för byggandet av fler bostäder i Stockholm och på andra håll är naturligtvis en fråga som också påverkar levnadsvillkoren för en polis.Kommuner har naturligtvis möjligheter att diskutera direkt med polisen i Stockholm och på andra håll om man vill samarbeta kring bostäder och annat. Det sker också på olika håll. Det är dock en fråga som ligger utanför regeringens domäner. Men jag uppmanar alla kommuner att ha sådana dialoger med den lokala polisen.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att fler ska vilja arbeta som polis i Stockholm?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det var många spår i svaret, och jag tänker addera ytterligare ett i den här debatten. Jag uppfattar nämligen att vi socialdemokrater visserligen är överens med regeringen om en rad av de åtgärder som Gunnar Strömmer lyfter fram, som handlar om fler verktyg och översyn av hur straffen ska se ut och vilka påföljder som ska gälla.Det gjordes ju en rad lagskärpningar redan under föregående mandatperioder. Vi har kommit en bit på vägen, och det ligger några propositioner framför oss att ta ställning till i detalj. Men det är klart att det går en tydlig skiljelinje mellan våra politiska partier. Man hör ganska ensidigt från Moderaterna och den politiska högern att lösningarna på alla våra problem är att skärpa straffen och få ännu fler repressiva verktyg. Vi har en interpellationsdebatt strax efter denna om visitationszoner, som vad jag förstår är ett av ministerns favoritverktyg.Jag vill peka på en annan sida av problemet med att få fler att bo, leva och verka som poliser i Stockholm. Vi såg redan under föregående mandatperiod när en borgerlig majoritet styrde Stadshuset att det producerades färre lägenheter i vår stad, till exempel. Vi såg ett paradigmskifte i regeringens bostadspolitik när man drog undan mattan för dem som kunde producera billiga hyresrätter.Investeringsstödet som fanns förut har regeringen kritiserat och sagt att den gamla regeringen bara hade ett verktyg för att få till fler bostäder. Men det var ett verktyg som faktiskt gav fler hyresrätter till rimlig hyra. I vår region, Stockholm, innebär det nu att 3 500 bostäder inte blir byggda. Det sker i en lågkonjunktur, och man kan ha en annan debatt med en annan minister om hur det påverkar vår samhällsekonomi. I dag handlar det om hur fler poliser ska kunna bo och leva i Stockholm. Då är möjligheten att hitta bostad central.Regeringen har en förmåga att se delar av problemen men kanske inte alltid helheten. När de med ena handen pekar på att fler poliser behövs och med andra handen drar undan statens enda verktyg för att stimulera byggandet av fler billiga bostäder undrar jag om regeringen verkligen förstår effekten av sin politik.Frågan är på vilket sätt just den insatsen underlättar byggandet av fler billiga lägenheter. Den har även flera poliser ställt. Polisförbundet har återkommande lyft fram problematiken kring att flytta till Stockholm. Hur planerar regeringen att underlätta för att fler poliser ska kunna bo och leva i vår region?

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att fler ska vilja arbeta som polis i Stockholm?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Tack, Mattias Vepsä, för frågan och för det här inlägget!Vi delar helt och hållet ambitionen att polisen ska växa. Regeringen har lagt fram ett mycket ambitiöst tillväxtmål. Att vi ska nå EU-snittet betyder grovt räknat att vi ska gå från dagens ungefär 200 poliser per 100 000 invånare till 300 poliser per 100 000 invånare. Det är ett utomordentligt ambitiöst tillväxtmål.Det är riktigt att polisen har växt under senare år som ett resultat av stora ekonomiska satsningar, som inte minst den här kammaren under förra mandatperioden drev fram i förhållande till den då sittande regeringen, men att det inte sedan 2015 har skett någon tillväxt i Stockholm. Det är färre poliser netto i dag än 2015 i Stockholm. Man kan alltså säga att de satsningar som gjorts under senare år inte har inneburit någon polistillväxt i Stockholm. Det är vårt nuläge.Vad gäller lönesatsningar är de naturligtvis en viktig del i att skapa attraktivitet i ett yrke. Om vi nu ska beskriva historien på ett korrekt sätt var de satsningarna något som den förra regeringen var mycket tveksam till, men som riksdagen drev igenom. Det gjordes en riktad, särskild lönesatsning på poliser som var utomordentligt viktig och som skapade utrymme inte minst i Stockholm för riktade lönesatsningar på poliser i lägre inkomstlägen. Den satsningen skapade också drivkrafter att vara ute i yttre tjänst, till exempel. Det är ju otroligt viktigt att tillväxten av poliser sker i mötet med medborgarna.Om man breddar frågan om attraktiviteten tror jag att det finns dels allmänna frågor, dels Stockholmsspecifika aspekter. Allmänt sett handlar det förstås om villkoren - allt från lön till andra anställningsvillkor - men en faktor som jag tror är helt avgörande är att man ute i kapillärerna i verksamheten upplever att man har förutsättningar att göra ett bra jobb som når resultat.Det gäller då hela kedjan. Det handlar om vilka verktyg som tillhandahålls polisen - och där är vi nu långt framme med fler fasta bevakningskameror, ökade möjligheter till hemlig avlyssning och att riva sekretessregler mellan myndigheter. Allt sådant ger ökade möjligheter att förebygga brott, och när brotten väl är begångna ger det polis och andra rättsvårdande eller brottsbekämpande myndigheter rimliga förutsättningar att lösa sina uppgifter.En stor frustration som jag möter bland många poliser är att när de väl lyckats med sin uppgift uppfattar de att konsekvensen i senare delar av systemet inte blir tillräckligt stark. De som begått brott blir inte inlåsta - eller inlåsta under för kort tid - och är snart ute igen och kan begå nya brott. Allting hänger ihop, från verktygen till straffen. Där tror jag inte att polisyrket skiljer sig från andra yrken. Man måste få förutsättningar att göra ett bra jobb. Då kan man också tänka sig att bli polis och stanna kvar längre i yrket.I Stockholm gäller naturligtvis speciella förutsättningar. Mattias Vepsä var inne på konkurrensen från andra arbetsgivare inom såväl polisen som näringslivet och andra delar av samhället. Det skapar en särskild konkurrenssituation. Det är också en realitet att arbetsbelastningen i Stockholm på många sätt är mer krävande än i andra delar av landet, i varje fall på mindre orter. Men här finns även stora möjligheter när det gäller attraktiviteten. Jag ska be att få komma tillbaka till det i kommande inlägg.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att fler ska vilja arbeta som polis i Stockholm?

Jag tackar för svaret.Jag ser precis som ministern behovet av ökad polisnärvaro i hela landet. Vi är därför överens om att skjuta till mer resurser till polisen.Den förra regeringen gjorde som bekant stora satsningar för att vi ska få fler poliser samt lönesatsningar. Vi genomförde en rad lagändringar för att få fler effektiva verktyg och möjligheter att bekämpa den grova brottsligheten. Vi öppnade fler utbildningsplatser över hela landet. Kort och gott var det en historisk utbyggnad av Polismyndigheten, och Sverige har i dag fler poliser än någonsin.Det är viktigt att fortsätta arbetet tillsammans över blockgränserna. Vi går gärna armkrok med regeringen för att nå de högt ställda polismålen. Vi vill också öka antalet poliser. Vi har ett annat uppställt mål, om 50 000 polisanställda till 2032.I ministerns svar hör jag om särskilda lönesatsningar. Det är viktigt för att öka yrkets attraktivitet. Jag uppskattar också att det finns ett tydligt uppdrag till myndigheten om att återkomma senare i vår med en tidsplan och åtgärder för att öka antalet poliser i hela landet. Men jag tänker att det kanske redan nu finns några idéer som ministern vill dela med sig av här i kammaren. Finns det tydligare svar på hur och när vi kan få fler poliser till just Stockholm? Det ligger mig varmt om hjärtat, eftersom jag är riksdagsledamot från den här valkretsen.Jag tror också att det är viktigt att vi samtidigt som vi lyckas säkerställa polisnärvaron under denna period med ett ökat tryck i vår stad och vår region också lyckas säkerställa polisnärvaron i övriga landet. Ministern kanske har några besked att lämna om hur regeringen säkerställer polisnärvaron i övriga landet under den här insatsen.Jag har de senaste veckorna haft flera möten och samtal med både poliser och andra aktörer runt om i samhället. Det är så det fungerar när man är politiker i Sverige. Man sitter inte bara här i kammaren. Vi och våra kollegor åker runt om i landet och träffar aktörer på olika sätt. En sak som de flesta stämmer in i är att man oroar sig över den situation vi har sedan nyårsnatten med ökade sprängningar och skjutningar och över att allt fler unga lockas in i grov kriminalitet.Många i debatten lyfter fram just den mörka sidan. Men låt mig peka på några ljusglimtar. Efter den särskilda händelsen och med de extra resurser som polisen just nu har grips faktiskt fler. Senast i går rapporterades det i medierna att läget ser lite bättre ut. Även om det kanske är lite mer av en paus vet vi fortfarande att läget kan förändras och att man, om vi gör rätt saker, kan åstadkomma ganska mycket.Jag har fångat upp några frågor de senaste veckorna och vill gärna höra vad ministern har att säga om dem. Det finns en närhet mellan polisen i Stockholm och rikspolisen. Hur kan man se till att fler väljer att stanna längre i det lokala polisarbetet innan de kanske väljer ett jobb på rikspolisen? Vilka generella vägar ser ministern för att underlätta för att fler ska söka sig till just Stockholm och välja att jobba här som polis?

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att fler ska vilja arbeta som polis i Stockholm?

God morgon! Mattias Vepsä har frågat mig vilka insatser jag och regeringen planerar för att fler ska vilja arbeta som polis i Stockholm.Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det förutsätter ett starkt rättsväsen och tillgängliga poliser. Som framgår av regeringsförklaringen ska Polismyndigheten få fler anställda med högre löner under mandatperioden. Målet är att polistätheten minst ska motsvara genomsnittet i EU.Regeringen har därför givit Polismyndigheten i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå målet om en polistäthet som åtminstone motsvarar genomsnittet i EU. Av redovisningen ska framgå vilka åtgärder som behöver vidtas, av vem och vid vilken tidpunkt samt vilka förutsättningar som måste finnas för att målet ska nås så snart som möjligt. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars i år.Utöver det har Polismyndigheten tillförts särskilda medel som ska användas för höjda löner och annan ersättning i syfte att stärka polisyrkets attraktivitet.Jag delar interpellantens uppfattning att polistätheten i Stockholm behöver öka och att den är avgörande för att åstadkomma bättre resultat och öka tryggheten. Med mer resurser och bättre verktyg följer också berättigade förväntningar från medborgarna om att utbyggnaden av polisen leder till ökad polisnärvaro och förbättrade resultat.För regeringen är det viktigt att Polismyndigheten upprätthåller en ändamålsenlig polisiär närvaro som utgår från den lokala problembilden i hela landet, både i storstad och i glesbygd. Regeringen har i regleringsbrevet ålagt Polismyndigheten att särskilt redovisa hur myndigheten har frigjort resurser till förmån för den polisiära kärnverksamheten.Det är förstås inte långsiktigt hållbart att poliser från övriga delar av landet flyttas för att under en längre tid arbeta i Stockholm. För att säkerställa hög polisiär närvaro i hela landet är det därför viktigt att polisregion Stockholm har en korrekt dimensionering och en förmåga att försörja sin egen verksamhet.Polismyndigheten har från den 1 april 2022 infört ett månatligt fast lönetillägg till samtliga poliser som är placerade i Stockholm och har en månadslön under 36 000 kronor. Syftet är att attrahera fler poliser till Stockholm och behålla de poliser som redan arbetar i just Stockholmsområdet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSammanfattningsvis kan jag försäkra Mattias Vepsä om att regeringen kommer att följa upp hur resursläget i polisregion Stockholm utvecklas och även arbeta för ökad polistäthet i hela landet.

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Jag tackar Peter Hedberg för det sista inlägget. Jag välkomnar naturligtvis alla ledamöter att ställa både interpellationer och frågor till mig och pressa mig i diverse frågor. Vi lär få återkomma i just denna fråga.Regeringen har ju inte suttit jättelänge. Men vi har tagit initiativ i många frågor som ligger i den mycket stora portfölj som jag har som civilminister. Vi lär också få återkomma om insatser mot social dumpning.Jag tackar Peter Hedberg och Markus Kallifatides för en mycket givande debatt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Om svaret på ovanstående är ja, vilka åtgärder är statsrådet i så fall beredd att vidta?

Jag tackar Peter Hedberg för det sista inlägget. Jag välkomnar naturligtvis alla ledamöter att ställa både interpellationer och frågor till mig och pressa mig i diverse frågor. Vi lär få återkomma i just denna fråga.Regeringen har ju inte suttit jättelänge. Men vi har tagit initiativ i många frågor som ligger i den mycket stora portfölj som jag har som civilminister. Vi lär också få återkomma om insatser mot social dumpning.Jag tackar Peter Hedberg och Markus Kallifatides för en mycket givande debatt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Som statsrådet säkert förstår tycker jag fortfarande att det är väldigt tråkigt att utredningen har lagts ned. Om den hade fått fullfölja sitt uppdrag hade den kunnat peka på konkreta åtgärder som vi hade kunnat vidta i närtid och på längre sikt.Det kan förvisso mycket väl vara så som statsrådet säger att kommuner behöver tala mer med varandra. Men om 58 hushåll har dumpats eller förflyttats till en enskild kommun kan det i sig innebära ett omfattande arbete för den mottagande kommunen. Jag tycker att det hade varit önskvärt att gå vidare med och titta mer på det som utredningen började komma fram till vad gäller ökade krav i socialtjänstlagen.Statsrådet är säkert medveten om att vi kommer att bevaka frågan och förhoppningsvis även kommer att kunna ha en fortsatt diskussion med honom. Jag är ganska säker på att kommunerna inte heller kommer att lägga ned sin bevakning av frågan.Jag ser fram emot fortsatta diskussioner och hoppas att regeringen kommer att leverera något slags resultat. Om den inte gör det får vi kanske ses i kammaren igen för en lite friskare och spänstigare debatt än vad vi haft i dag. Jag tackar ändå statsrådet för en bra diskussion.

Om svaret på ovanstående är ja, vilka åtgärder är statsrådet i så fall beredd att vidta?

Som statsrådet säkert förstår tycker jag fortfarande att det är väldigt tråkigt att utredningen har lagts ned. Om den hade fått fullfölja sitt uppdrag hade den kunnat peka på konkreta åtgärder som vi hade kunnat vidta i närtid och på längre sikt.Det kan förvisso mycket väl vara så som statsrådet säger att kommuner behöver tala mer med varandra. Men om 58 hushåll har dumpats eller förflyttats till en enskild kommun kan det i sig innebära ett omfattande arbete för den mottagande kommunen. Jag tycker att det hade varit önskvärt att gå vidare med och titta mer på det som utredningen började komma fram till vad gäller ökade krav i socialtjänstlagen.Statsrådet är säkert medveten om att vi kommer att bevaka frågan och förhoppningsvis även kommer att kunna ha en fortsatt diskussion med honom. Jag är ganska säker på att kommunerna inte heller kommer att lägga ned sin bevakning av frågan.Jag ser fram emot fortsatta diskussioner och hoppas att regeringen kommer att leverera något slags resultat. Om den inte gör det får vi kanske ses i kammaren igen för en lite friskare och spänstigare debatt än vad vi haft i dag. Jag tackar ändå statsrådet för en bra diskussion.

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Först vill jag svara på Peter Hedbergs fråga. Tidningsintervjuer som ska handla om ett ämne kan ibland breddas lite; jag ska inte säga att de spårar ur. Då svarar man på de frågor man får från journalisten. Jag är väl medveten om definitionen av social dumpning, men den aktuella intervjun var något bredare. Därför ville jag betona att det inte alltid kan vara ett problem att människor fem år efter etableringen bor i en annan kommun än den de etablerade sig i. Det kan ju ha många olika orsaker. Jag tycker dock inte att social dumpning är en bra orsak till att man byter kommun.Peter Hedberg ställde också en del frågor till mig om jag var beredd att genomföra den ena åtgärden efter den andra. Jag talar nu för hela regeringen och kan inte lägga ord i munnen på andra statsråd. De förslag som nämnts här är propositioner och utredningar som i så fall skulle läggas av andra statsråd, och därför kan inte jag stå här och säga att det är saker regeringen vill göra.Det är dock väldigt bra om det kommer konkreta förslag, bland annat från dem som lett utredningen om social dumpning. Om de har konkreta och intressanta förslag tycker jag att vi åtminstone ska lyssna på dem, se om det är någonting man kan gå vidare med och analysera om förslagen kan bidra till en bättre ordning. Det är jag absolut beredd att göra.Vi ska jobba vidare med denna fråga. Jag vill betona hur viktigt det är att inte bara regeringen har en dialog med kommunerna, utan att kommunerna har en dialog med varandra. Jag läste en artikel i tidningen som Peter Hedberg nämnde där en kommunrepresentant sa att de hade haft problem med social dumpning, men att de upphörde efter det att man ringt upp den kommun som skickat dit många av sina invånare.Jag säger inte att det alltid är så lätt för alla kommuner, men det visar ändå på något av hur viktigt det är med mellanmänskliga kontakter. Man behöver inte alltid gå via regering, utredare och lagförslag utan kan också lyfta på luren, ringa varandra och diskutera problemet. Kanske är det då så att en kommunrepresentant lyssnar. I det här fallet gick det tydligen bra. Det kanske kan inspirera kommuner som är drabbade och som inte har gjort detta.Jag tror, som jag nämnde i mitt förra inlägg, att i takt med att migrationen minskar kommer det här problemet också att börja ebba ut. Men regeringen kommer som sagt att fortsätta jobba med frågan.

Om svaret på ovanstående är ja, vilka åtgärder är statsrådet i så fall beredd att vidta?

Först vill jag svara på Peter Hedbergs fråga. Tidningsintervjuer som ska handla om ett ämne kan ibland breddas lite; jag ska inte säga att de spårar ur. Då svarar man på de frågor man får från journalisten. Jag är väl medveten om definitionen av social dumpning, men den aktuella intervjun var något bredare. Därför ville jag betona att det inte alltid kan vara ett problem att människor fem år efter etableringen bor i en annan kommun än den de etablerade sig i. Det kan ju ha många olika orsaker. Jag tycker dock inte att social dumpning är en bra orsak till att man byter kommun.Peter Hedberg ställde också en del frågor till mig om jag var beredd att genomföra den ena åtgärden efter den andra. Jag talar nu för hela regeringen och kan inte lägga ord i munnen på andra statsråd. De förslag som nämnts här är propositioner och utredningar som i så fall skulle läggas av andra statsråd, och därför kan inte jag stå här och säga att det är saker regeringen vill göra.Det är dock väldigt bra om det kommer konkreta förslag, bland annat från dem som lett utredningen om social dumpning. Om de har konkreta och intressanta förslag tycker jag att vi åtminstone ska lyssna på dem, se om det är någonting man kan gå vidare med och analysera om förslagen kan bidra till en bättre ordning. Det är jag absolut beredd att göra.Vi ska jobba vidare med denna fråga. Jag vill betona hur viktigt det är att inte bara regeringen har en dialog med kommunerna, utan att kommunerna har en dialog med varandra. Jag läste en artikel i tidningen som Peter Hedberg nämnde där en kommunrepresentant sa att de hade haft problem med social dumpning, men att de upphörde efter det att man ringt upp den kommun som skickat dit många av sina invånare.Jag säger inte att det alltid är så lätt för alla kommuner, men det visar ändå på något av hur viktigt det är med mellanmänskliga kontakter. Man behöver inte alltid gå via regering, utredare och lagförslag utan kan också lyfta på luren, ringa varandra och diskutera problemet. Kanske är det då så att en kommunrepresentant lyssnar. I det här fallet gick det tydligen bra. Det kanske kan inspirera kommuner som är drabbade och som inte har gjort detta.Jag tror, som jag nämnde i mitt förra inlägg, att i takt med att migrationen minskar kommer det här problemet också att börja ebba ut. Men regeringen kommer som sagt att fortsätta jobba med frågan.

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Tack till statsrådet och interpellanten! Jag ska fatta mig ganska kort. Jag har med stort intresse tagit del av en hel del av materialet som den nu nedlagda utredningen arbetat fram.I Sandvikens kommun har under 2022 minst 43 familjer dumpats av sju Stockholmskommuner. Syndarnas namn är Lidingö, Järfälla, Nacka, Sundbyberg, Upplands Väsby, Värmdö, Stockholm och Täby. Det handlar alltså om 43 familjer - ofta unga, ensamstående flerbarnsmödrar från Demokratiska republiken Kongo som kommit till Sverige som kvotflyktingar. Jag utgår från att Erik Slottner och jag lätt kan enas om att vi inte vill byta livsöde med någon av dessa familjer.Jag läser innantill vad Sandvikens kommunföreträdare har haft att säga till den nu nedlagda statliga utredningen:Barnen är särskilt utsatta. Eftersom hushållen ofta bara dyker upp är kommunen oförberedd. Inget av hushållen med skolbarn har sökt plats på skola före flytten, utan alla har sökt när de redan har flyttat. Detta leder till att det inte finns någon tid för förberedelse. Kommunen har under 2022 behövt ordna plats i skola och förskola för nästan 100 barn. Det är en utmaning. Grundskolan har arbetat hårt med att kunna erbjuda skolplats till alla barn. Kommunen har behövt lösa platser genom överinskrivning. Konsekvensen har blivit att syskon placeras på olika skolor - ibland tre olika - vilket innebär en logistisk utmaning för den inflyttade familjen. Detta i sin tur kan leda till att barnen får hög frånvaro, då logistiken blir övermäktig för en ensamstående förälder som är kvotflykting från Kongo.Jag tackar statsrådet för diskussionen, accepterar att detta är en komplex frågeställning och uppmanar honom och regeringen att vidta omedelbara och kraftfulla åtgärder mot social dumpning. För ett parti som kanske kan tänka sig att förstatliga hela sjukvården borde det vara möjligt att tänka sig lite mer av tydlig, statlig styrning på detta område.

Om svaret på ovanstående är ja, vilka åtgärder är statsrådet i så fall beredd att vidta?

Tack till statsrådet och interpellanten! Jag ska fatta mig ganska kort. Jag har med stort intresse tagit del av en hel del av materialet som den nu nedlagda utredningen arbetat fram.I Sandvikens kommun har under 2022 minst 43 familjer dumpats av sju Stockholmskommuner. Syndarnas namn är Lidingö, Järfälla, Nacka, Sundbyberg, Upplands Väsby, Värmdö, Stockholm och Täby. Det handlar alltså om 43 familjer - ofta unga, ensamstående flerbarnsmödrar från Demokratiska republiken Kongo som kommit till Sverige som kvotflyktingar. Jag utgår från att Erik Slottner och jag lätt kan enas om att vi inte vill byta livsöde med någon av dessa familjer.Jag läser innantill vad Sandvikens kommunföreträdare har haft att säga till den nu nedlagda statliga utredningen:Barnen är särskilt utsatta. Eftersom hushållen ofta bara dyker upp är kommunen oförberedd. Inget av hushållen med skolbarn har sökt plats på skola före flytten, utan alla har sökt när de redan har flyttat. Detta leder till att det inte finns någon tid för förberedelse. Kommunen har under 2022 behövt ordna plats i skola och förskola för nästan 100 barn. Det är en utmaning. Grundskolan har arbetat hårt med att kunna erbjuda skolplats till alla barn. Kommunen har behövt lösa platser genom överinskrivning. Konsekvensen har blivit att syskon placeras på olika skolor - ibland tre olika - vilket innebär en logistisk utmaning för den inflyttade familjen. Detta i sin tur kan leda till att barnen får hög frånvaro, då logistiken blir övermäktig för en ensamstående förälder som är kvotflykting från Kongo.Jag tackar statsrådet för diskussionen, accepterar att detta är en komplex frågeställning och uppmanar honom och regeringen att vidta omedelbara och kraftfulla åtgärder mot social dumpning. För ett parti som kanske kan tänka sig att förstatliga hela sjukvården borde det vara möjligt att tänka sig lite mer av tydlig, statlig styrning på detta område.

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Statsrådet säger nu tydligt att social dumpning är ett problem. Det är glädjande. Men jag har också hört statsrådet använda formuleringen att vi inte har kommunarrest i Sverige. Det tror jag inte att någon har påstått heller.Jag vet inte om vi ska ägna oss åt någon sorts seminarieövning om begreppet, men vi kan gå till det som den nu nedlagda utredningen sa om hur man definierade social dumpning: som kommunalt agerande som syftar till att personer som är i behov av kommunala stödinsatser ska flytta till en annan kommun utan att personen själv uttryckt en tydlig vilja att flytta.Det är just frågan om frivillighet eller ofrivillighet som är kärnan i social dumpning. I kommuner som Kramfors, återigen, har personer som kommit till kommunen ofta berättat att de utsatts för påtryckningar från sin tidigare hemkommun. De har i princip blivit tillsagda att de inte kommer att få fortsatt försörjningsstöd om de inte åker.Frivilligheten kan alltså verkligen diskuteras. Det är tråkigt att utredningen inte hann arbeta mer än drygt ett halvår, men som statsrådet också tar upp hann den ändå lyfta fram flera allvarliga konsekvenser för både kommuner och enskilda.Jag förvånas väl delvis över ryckigheten i statsrådets agerande gällande detta. I november uttryckte statsrådet i en intervju i Dagens Samhälle att det var bra att frågan utreddes och att man ville se mer fakta på bordet. Men en månad senare lade man ned utredningen.Vi har redan otaliga vittnesmål från kommuner och en väldigt bra kartläggning från Statskontoret. Vad gäller utredningen av utjämningssystemsfrågan och att den ska lösa problemet med social dumpning - inte helt, det förstår jag att statsrådet inte menar, men delvis - är jag tveksam, av två skäl. Jag tror att det kommer att vara väldigt svårt att träffsäkert beräkna hur social dumpning faktiskt slår, eftersom antalet fall kan variera från år till år och kommuner kan drabbas olika.Sedan vet jag inte om jag tycker att det är särskilt bra att man i praktiken, inom ramen för systemet, på något sätt godkänner eller institutionaliserar rätten att åsidosätta socialtjänstlagen. Jag tycker att det är lite problematiskt därför att jag i grunden tror att jag och statsrådet är överens om att det är viktigt med bra etablering på arbetsmarknaden för både personer med sociala problem som hemlöshet och missbruk och personer som nyligen kommit till Sverige.Utifrån det uppdrag utredningen hade tycker jag att det blir konstigt att lägga ned den. Den skulle till exempel främja samverkan och erfarenhetsutbyte mellan berörda aktörer i syfte att skapa varaktiga samarbetsformer. Det var väl delvis vad statsrådet efterlyste, till exempel dialog mellan kommuner? Där hade kanske utredningen kunnat bidra. Jag hoppas verkligen att det statsrådet säger om att se över bosättningslagen på något sätt kan innefatta det som den nu nedlagda utredningen tog upp och inte bara de delar som finns i Tidöavtalet. Avslutningsvis vill jag säga att det behövs tydliga besked från regeringen i den här frågan. Om den nu nedlagda utredningen inte höll måttet blir min fråga till statsrådet vilka konkreta initiativ han tänker ta för att säkerställa att faktabasen som efterfrågas faktiskt kommer till. Är statsrådet beredd att gå vidare med konkret lagstiftning gällande just denna problematik, alltså inte inom ramen för andra - kanske mer perifera - system?

Om svaret på ovanstående är ja, vilka åtgärder är statsrådet i så fall beredd att vidta?

Statsrådet säger nu tydligt att social dumpning är ett problem. Det är glädjande. Men jag har också hört statsrådet använda formuleringen att vi inte har kommunarrest i Sverige. Det tror jag inte att någon har påstått heller.Jag vet inte om vi ska ägna oss åt någon sorts seminarieövning om begreppet, men vi kan gå till det som den nu nedlagda utredningen sa om hur man definierade social dumpning: som kommunalt agerande som syftar till att personer som är i behov av kommunala stödinsatser ska flytta till en annan kommun utan att personen själv uttryckt en tydlig vilja att flytta.Det är just frågan om frivillighet eller ofrivillighet som är kärnan i social dumpning. I kommuner som Kramfors, återigen, har personer som kommit till kommunen ofta berättat att de utsatts för påtryckningar från sin tidigare hemkommun. De har i princip blivit tillsagda att de inte kommer att få fortsatt försörjningsstöd om de inte åker.Frivilligheten kan alltså verkligen diskuteras. Det är tråkigt att utredningen inte hann arbeta mer än drygt ett halvår, men som statsrådet också tar upp hann den ändå lyfta fram flera allvarliga konsekvenser för både kommuner och enskilda.Jag förvånas väl delvis över ryckigheten i statsrådets agerande gällande detta. I november uttryckte statsrådet i en intervju i Dagens Samhälle att det var bra att frågan utreddes och att man ville se mer fakta på bordet. Men en månad senare lade man ned utredningen.Vi har redan otaliga vittnesmål från kommuner och en väldigt bra kartläggning från Statskontoret. Vad gäller utredningen av utjämningssystemsfrågan och att den ska lösa problemet med social dumpning - inte helt, det förstår jag att statsrådet inte menar, men delvis - är jag tveksam, av två skäl. Jag tror att det kommer att vara väldigt svårt att träffsäkert beräkna hur social dumpning faktiskt slår, eftersom antalet fall kan variera från år till år och kommuner kan drabbas olika.Sedan vet jag inte om jag tycker att det är särskilt bra att man i praktiken, inom ramen för systemet, på något sätt godkänner eller institutionaliserar rätten att åsidosätta socialtjänstlagen. Jag tycker att det är lite problematiskt därför att jag i grunden tror att jag och statsrådet är överens om att det är viktigt med bra etablering på arbetsmarknaden för både personer med sociala problem som hemlöshet och missbruk och personer som nyligen kommit till Sverige.Utifrån det uppdrag utredningen hade tycker jag att det blir konstigt att lägga ned den. Den skulle till exempel främja samverkan och erfarenhetsutbyte mellan berörda aktörer i syfte att skapa varaktiga samarbetsformer. Det var väl delvis vad statsrådet efterlyste, till exempel dialog mellan kommuner? Där hade kanske utredningen kunnat bidra. Jag hoppas verkligen att det statsrådet säger om att se över bosättningslagen på något sätt kan innefatta det som den nu nedlagda utredningen tog upp och inte bara de delar som finns i Tidöavtalet. Avslutningsvis vill jag säga att det behövs tydliga besked från regeringen i den här frågan. Om den nu nedlagda utredningen inte höll måttet blir min fråga till statsrådet vilka konkreta initiativ han tänker ta för att säkerställa att faktabasen som efterfrågas faktiskt kommer till. Är statsrådet beredd att gå vidare med konkret lagstiftning gällande just denna problematik, alltså inte inom ramen för andra - kanske mer perifera - system?

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Jag ska börja med att svara på Peter Hedbergs fråga. Ja, jag tycker att social dumpning är ett problem. Det är svårt att veta omfattningen. Det finns inte ett objektivt begrepp för vad som är social dumpning eller inte. Men vi vet ju att det förekommer. Det har vi sett kalla, hårda fakta på. Och det är ett problem.Detta är en bred fråga med många dimensioner. Det erkänner också Hedberg här i talarstolen. Det finns en inneboende konflikt, nämligen att där det är gott om bostäder är det ofta ont om jobb, och möjligheterna till integration är sämre. Där det är ont om bostäder är möjligheterna att få jobb bättre, och integrationen går lättare.Vi har inte kommunarrest. Man är fri. Etableringstiden går ut efter två år. Statens ansvar för ersättningar och Arbetsförmedlingens ansvar är på två år. En del kommuner har tolkat det som att deras ansvar också sträcker sig över två år. Vi kan inte förbjuda människor att bo kvar i den kommun de blivit anvisade till. Man har möjlighet att flytta dit det kanske finns bostäder och man av andra orsaker vill bo. Det är en bred fråga.Det finns flera uppdrag i Tidöavtalet som relaterar till detta och som har med bosättningslagen att göra. Bland annat nämns tre år som någon form av nationellt uppdrag för kommunerna att kunna erbjuda boende. Vi får se var det landar. Uppdragen ska utredas. Efter utredning och sedvanlig remisshantering får regeringen se vad vi landar i.Jag noterar de två förslagen från utredningen, som ändå hann jobba ett tag. Jag har träffat utredaren och sekretariatet på ett möte och har fått ta emot den information och det material som de gjort hittills. Jag kan inte uttala mig om de två förslagen i dag. Det ligger inte ens på mitt bord. Förslagen som lästes upp berör andra statsråd. Men det är naturligtvis intressant att ta del av och att överväga förslagen. De skulle kanske innebära och leda till större nationell likvärdighet, vilket brukar vara en önskvärd ambition inom andra områden.När det gäller skatteutjämningskommittén förstår jag naturligtvis att ekonomisk kompensation är en viktig fråga för kommunerna som drabbas av detta, även om jag också förstår att frågan är bredare än bara ekonomisk kompensation och den ekonomiska konsekvensen för kommunerna. Jag tycker att det är bra att skatteutjämningskommittén har i uppdrag att se om de socioekonomiska faktorerna spelar en tillräckligt stor roll i kostnadsutjämningen. Om de inte gör det ska man återkomma med förslag på mer åtgärder. Det har också bäring på frågan.Det ska också sägas att migrationen till Sverige är betydligt mindre nu än när bosättningslagen sjösattes. Orsaken till att bosättningslagen skapades var att vi hade väldigt stor migration till Sverige. Den har sjunkit nu. Jag tror därför att problemen med social dumpning av den anledningen kommer att minska ganska rejält framöver. Kommuner med bostadsbrist kommer att ha större möjligheter att erbjuda bostad till de människorna också på längre sikt. Frågans aktualitet kommer förhoppningsvis att minska.Det är också viktigt att betona att jag har löpande dialoger med både SKR och enskilda kommuner. Där lyfts bland annat den här frågan upp. Det är också ett sätt att jobba med frågan. Jag tror nämligen att den också måste hanteras genom bilaterala möten mellan kommuner.

Om svaret på ovanstående är ja, vilka åtgärder är statsrådet i så fall beredd att vidta?

Jag ska börja med att svara på Peter Hedbergs fråga. Ja, jag tycker att social dumpning är ett problem. Det är svårt att veta omfattningen. Det finns inte ett objektivt begrepp för vad som är social dumpning eller inte. Men vi vet ju att det förekommer. Det har vi sett kalla, hårda fakta på. Och det är ett problem.Detta är en bred fråga med många dimensioner. Det erkänner också Hedberg här i talarstolen. Det finns en inneboende konflikt, nämligen att där det är gott om bostäder är det ofta ont om jobb, och möjligheterna till integration är sämre. Där det är ont om bostäder är möjligheterna att få jobb bättre, och integrationen går lättare.Vi har inte kommunarrest. Man är fri. Etableringstiden går ut efter två år. Statens ansvar för ersättningar och Arbetsförmedlingens ansvar är på två år. En del kommuner har tolkat det som att deras ansvar också sträcker sig över två år. Vi kan inte förbjuda människor att bo kvar i den kommun de blivit anvisade till. Man har möjlighet att flytta dit det kanske finns bostäder och man av andra orsaker vill bo. Det är en bred fråga.Det finns flera uppdrag i Tidöavtalet som relaterar till detta och som har med bosättningslagen att göra. Bland annat nämns tre år som någon form av nationellt uppdrag för kommunerna att kunna erbjuda boende. Vi får se var det landar. Uppdragen ska utredas. Efter utredning och sedvanlig remisshantering får regeringen se vad vi landar i.Jag noterar de två förslagen från utredningen, som ändå hann jobba ett tag. Jag har träffat utredaren och sekretariatet på ett möte och har fått ta emot den information och det material som de gjort hittills. Jag kan inte uttala mig om de två förslagen i dag. Det ligger inte ens på mitt bord. Förslagen som lästes upp berör andra statsråd. Men det är naturligtvis intressant att ta del av och att överväga förslagen. De skulle kanske innebära och leda till större nationell likvärdighet, vilket brukar vara en önskvärd ambition inom andra områden.När det gäller skatteutjämningskommittén förstår jag naturligtvis att ekonomisk kompensation är en viktig fråga för kommunerna som drabbas av detta, även om jag också förstår att frågan är bredare än bara ekonomisk kompensation och den ekonomiska konsekvensen för kommunerna. Jag tycker att det är bra att skatteutjämningskommittén har i uppdrag att se om de socioekonomiska faktorerna spelar en tillräckligt stor roll i kostnadsutjämningen. Om de inte gör det ska man återkomma med förslag på mer åtgärder. Det har också bäring på frågan.Det ska också sägas att migrationen till Sverige är betydligt mindre nu än när bosättningslagen sjösattes. Orsaken till att bosättningslagen skapades var att vi hade väldigt stor migration till Sverige. Den har sjunkit nu. Jag tror därför att problemen med social dumpning av den anledningen kommer att minska ganska rejält framöver. Kommuner med bostadsbrist kommer att ha större möjligheter att erbjuda bostad till de människorna också på längre sikt. Frågans aktualitet kommer förhoppningsvis att minska.Det är också viktigt att betona att jag har löpande dialoger med både SKR och enskilda kommuner. Där lyfts bland annat den här frågan upp. Det är också ett sätt att jobba med frågan. Jag tror nämligen att den också måste hanteras genom bilaterala möten mellan kommuner.

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Jag vill tacka statsrådet för svaret på såväl Eva Lindhs som Peter Hedbergs interpellationer i dag. Eva Lindh har tyvärr blivit sjuk.Sedan flera år har vi mycket goda skäl att tro att kommuner i vårt land motverkar integrationen, kränker barns rättigheter och utsätter redan pressade kommuner för stora påfrestningar genom att helt enkelt dumpa människor som behöver samhälleliga insatser. Vi vet också att bristen på lämpliga bostäder är en mycket viktig faktor som driver vissa i allt väsentligt rika och välmående kommuner som är under borgerligt styre sedan decennier att agera på detta vis.Kunskapen om dessa mycket allvarliga missförhållanden i vårt land skulle nu samlas i en statlig utredning. Därtill skulle förslag på åtgärder arbetas fram.Utredningen som Erik Slottner och regeringen har lagt ned har hunnit inkomma med ett brev med anledning av regeringens beslut att avsluta utredningen om att motverka social dumpning. I brevet förklarar utredningssekretariatet att man givetvis inte har kunnat arbeta färdigt med sina reformförslag men att man ändå vill redovisa två föreslagna åtgärder.Jag läser innantill ur brevet: Vi vill avsluta med att belysa två åtgärder som vi bedömer kan motverka social dumpning i närtid. Nummer 1 är krav i socialtjänstlagen på informationsöverlämning från sändande till mottagande kommun om en person med kommunala stödinsatser, även nyligen avslutade, flyttar från en kommun till en annan. Nummer 2 är att förtydliga vad som avses med skyldighet att efter anvisning ta emot nyanländ för bosättning i kommunen enligt lag 2016:38 om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. Det skulle bidra till en enhetlig tillämpning av bosättningslagen i enlighet med lagens intentioner samt motverka social dumpning.Mina frågor till statsrådet blir: Är regeringen och statsrådet Erik Slottner beredda att föreslå dessa mycket konkreta förändringar? Om man är det, hur tänker statsrådet kring detta? Om man inte är det, varför?

Om svaret på ovanstående är ja, vilka åtgärder är statsrådet i så fall beredd att vidta?

Jag vill tacka statsrådet för svaret på såväl Eva Lindhs som Peter Hedbergs interpellationer i dag. Eva Lindh har tyvärr blivit sjuk.Sedan flera år har vi mycket goda skäl att tro att kommuner i vårt land motverkar integrationen, kränker barns rättigheter och utsätter redan pressade kommuner för stora påfrestningar genom att helt enkelt dumpa människor som behöver samhälleliga insatser. Vi vet också att bristen på lämpliga bostäder är en mycket viktig faktor som driver vissa i allt väsentligt rika och välmående kommuner som är under borgerligt styre sedan decennier att agera på detta vis.Kunskapen om dessa mycket allvarliga missförhållanden i vårt land skulle nu samlas i en statlig utredning. Därtill skulle förslag på åtgärder arbetas fram.Utredningen som Erik Slottner och regeringen har lagt ned har hunnit inkomma med ett brev med anledning av regeringens beslut att avsluta utredningen om att motverka social dumpning. I brevet förklarar utredningssekretariatet att man givetvis inte har kunnat arbeta färdigt med sina reformförslag men att man ändå vill redovisa två föreslagna åtgärder.Jag läser innantill ur brevet: Vi vill avsluta med att belysa två åtgärder som vi bedömer kan motverka social dumpning i närtid. Nummer 1 är krav i socialtjänstlagen på informationsöverlämning från sändande till mottagande kommun om en person med kommunala stödinsatser, även nyligen avslutade, flyttar från en kommun till en annan. Nummer 2 är att förtydliga vad som avses med skyldighet att efter anvisning ta emot nyanländ för bosättning i kommunen enligt lag 2016:38 om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning. Det skulle bidra till en enhetlig tillämpning av bosättningslagen i enlighet med lagens intentioner samt motverka social dumpning.Mina frågor till statsrådet blir: Är regeringen och statsrådet Erik Slottner beredda att föreslå dessa mycket konkreta förändringar? Om man är det, hur tänker statsrådet kring detta? Om man inte är det, varför?

Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Jag tackar statsrådet för svaret. Jag vill inledningsvis säga att jag naturligtvis delar statsrådets uppfattning att social dumpning är en komplex fråga som spänner över flera politiska områden. Däremot uppfattade jag inte riktigt att statsrådet i sitt svar faktiskt svarade på min huvudsakliga fråga, nämligen om statsrådet anser att social dumpning faktiskt är ett problem.Min hemkommun Kramfors var en av de första i landet att larma om problemen med social dumpning. Man märkte att det i kommunen plötsligt fanns många individer med sociala problem och individer vars etableringstid hade gått ut och att dessa nu sökte försörjningsstöd. Det framkom också att dessa människor hade blivit uppmanade att flytta från sin tidigare hemkommun med olika former av påtryckningar. Detta var något som också andra kommuner senare vittnade om i utredningar och kartläggningar.Från Kramfors kommuns sida påbörjade man ett påverkansarbete för att uppmärksamma den dåvarande socialdemokratiska regeringen på detta fenomen. Det ledde senare till att Statskontoret kartlade dumpningen och konstaterade att den existerar i olika former.Visst är en förklaring, som statsrådet anförde i sitt svar, att kommuner tolkar bosättningslagen olika. Men Statskontoret kom också fram till att andra grupper än nyanlända förekom, bland annat personer med missbruksproblematik. Social dumpning innebär att företrädesvis rikare kommuner vältrar över kostnader på mer utsatta kommuner. Det är ett reellt problem. 2 miljoner kronor eller 4 miljoner kronor i ökade kostnader för socialförvaltningen i Kramfors eller Sandviken kan vara skillnaden mellan ett nollresultat eller att hamna på minus.Jag vill samtidigt göra en markering. Det kommunala ekonomiska perspektivet är förstås viktigt. Men det är minst lika viktigt att peka på konsekvenserna för den enskilde. Socialtjänstlagen anger att insatser ska utgå från den enskildes behov och livssituation. Men beslut om insatserna ska inte tas över huvudet på den enskilde. Till exempel får en kommun inte tvinga personer som behöver bistånd att byta bostadsort.Precis som de drabbade kommunerna har Statskontoret och den nu nedlagda utredningen konstaterat att den enskildes möjligheter till etablering på arbetsmarknaden försvåras. Dessutom blir det inte ett värdigt mottagande i eller en värdig flytt till den nya kommunen.Det har inte sällan varit barnfamiljer som blivit förflyttade. Därmed finns också ett barnperspektiv att beakta. Hur påverkas barn av att ryckas upp och flyttas utan att det sker på ett korrekt och värdigt sätt?Jag är, precis som många andra, besviken och upprörd över att utredningen om att motverka social dumpning har lagts ned. Jag får återkomma till det i kommande inlägg.Jag vill backa till det jag sa inledningsvis. Jag uppfattar inte att jag har fått svar på min huvudsakliga fråga och ställer den därför igen. Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?

Om svaret på ovanstående är ja, vilka åtgärder är statsrådet i så fall beredd att vidta?

Jag tackar statsrådet för svaret. Jag vill inledningsvis säga att jag naturligtvis delar statsrådets uppfattning att social dumpning är en komplex fråga som spänner över flera politiska områden. Däremot uppfattade jag inte riktigt att statsrådet i sitt svar faktiskt svarade på min huvudsakliga fråga, nämligen om statsrådet anser att social dumpning faktiskt är ett problem.Min hemkommun Kramfors var en av de första i landet att larma om problemen med social dumpning. Man märkte att det i kommunen plötsligt fanns många individer med sociala problem och individer vars etableringstid hade gått ut och att dessa nu sökte försörjningsstöd. Det framkom också att dessa människor hade blivit uppmanade att flytta från sin tidigare hemkommun med olika former av påtryckningar. Detta var något som också andra kommuner senare vittnade om i utredningar och kartläggningar.Från Kramfors kommuns sida påbörjade man ett påverkansarbete för att uppmärksamma den dåvarande socialdemokratiska regeringen på detta fenomen. Det ledde senare till att Statskontoret kartlade dumpningen och konstaterade att den existerar i olika former.Visst är en förklaring, som statsrådet anförde i sitt svar, att kommuner tolkar bosättningslagen olika. Men Statskontoret kom också fram till att andra grupper än nyanlända förekom, bland annat personer med missbruksproblematik. Social dumpning innebär att företrädesvis rikare kommuner vältrar över kostnader på mer utsatta kommuner. Det är ett reellt problem. 2 miljoner kronor eller 4 miljoner kronor i ökade kostnader för socialförvaltningen i Kramfors eller Sandviken kan vara skillnaden mellan ett nollresultat eller att hamna på minus.Jag vill samtidigt göra en markering. Det kommunala ekonomiska perspektivet är förstås viktigt. Men det är minst lika viktigt att peka på konsekvenserna för den enskilde. Socialtjänstlagen anger att insatser ska utgå från den enskildes behov och livssituation. Men beslut om insatserna ska inte tas över huvudet på den enskilde. Till exempel får en kommun inte tvinga personer som behöver bistånd att byta bostadsort.Precis som de drabbade kommunerna har Statskontoret och den nu nedlagda utredningen konstaterat att den enskildes möjligheter till etablering på arbetsmarknaden försvåras. Dessutom blir det inte ett värdigt mottagande i eller en värdig flytt till den nya kommunen.Det har inte sällan varit barnfamiljer som blivit förflyttade. Därmed finns också ett barnperspektiv att beakta. Hur påverkas barn av att ryckas upp och flyttas utan att det sker på ett korrekt och värdigt sätt?Jag är, precis som många andra, besviken och upprörd över att utredningen om att motverka social dumpning har lagts ned. Jag får återkomma till det i kommande inlägg.Jag vill backa till det jag sa inledningsvis. Jag uppfattar inte att jag har fått svar på min huvudsakliga fråga och ställer den därför igen. Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?