Datasets:
folkopinion
/
government-interpellation-qa-swedish

Dataset card Viewer Files Community
1
question
stringlengths
33
329
answer
stringlengths
0
5.92k
Anser statsrådet att social dumpning är ett problem?
Peter Hedberg har frågat mig om jag anser att social dumpning är ett problem och vilka åtgärder jag i så fall är beredd att vidta.Social dumpning är en komplex fråga som spänner över flera politikområden. Det handlar bland annat om bostads- och arbetsmarknadsfrågor och att kommunerna tolkar och tillämpar bosättningslagen på olika sätt.Den förra regeringen tillsatte flera utredningar strax före valet 2022. En av dessa var utredningen Motverka social dumpning (dir. 2022:56). Regeringen har gjort en genomgång av samtliga pågående utredningar och vid en prioritering bland dessa beslutat att avsluta utredningen Motverka social dumpning. Även om denna utredning nu har lagts ned bedrivs annat arbete som har betydelse för frågan.Det kommunalekonomiska utjämningssystemet utjämnar för skillnader i skattekraft och för kostnadsskillnader som bland annat beror på socioekonomiska faktorer, till exempel utbildnings- och inkomstnivå och vistelsetid i Sverige. Den parlamentariska kommittén En ändamålsenlig kommunalekonomisk utjämning (dir. 2022:36), som bland annat tittar på systemet för kostnadsutjämningen, har i uppdrag att analysera om det i tillräcklig grad kompenserar för socioekonomiska faktorer och ska vid behov föreslå ändringar.Det pågår även andra statliga utredningar och myndighetsuppdrag som har anknytning till frågan om social dumpning. Länsstyrelserna har till exempel i uppdrag att stödja kommunerna i deras arbete med att förebygga avhysningar och motverka hemlöshet.Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv (dir. 2022:93) ska föreslå åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelser av fastigheter i syfte att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och hindra att den svenska fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.Regeringen avser vidare att se över bosättningsregelverket i enlighet med Tidöavtalet. Goda förutsättningar för mottagande i kommunerna är centralt för att integrationen av nyanlända ska fungera.Regeringen är mån om att det finns ett välfungerande samarbete mellan kommunerna och kommer att fortsätta följa frågan.
Om svaret på ovanstående är ja, vilka åtgärder är statsrådet i så fall beredd att vidta?
Peter Hedberg har frågat mig om jag anser att social dumpning är ett problem och vilka åtgärder jag i så fall är beredd att vidta.Social dumpning är en komplex fråga som spänner över flera politikområden. Det handlar bland annat om bostads- och arbetsmarknadsfrågor och att kommunerna tolkar och tillämpar bosättningslagen på olika sätt.Den förra regeringen tillsatte flera utredningar strax före valet 2022. En av dessa var utredningen Motverka social dumpning (dir. 2022:56). Regeringen har gjort en genomgång av samtliga pågående utredningar och vid en prioritering bland dessa beslutat att avsluta utredningen Motverka social dumpning. Även om denna utredning nu har lagts ned bedrivs annat arbete som har betydelse för frågan.Det kommunalekonomiska utjämningssystemet utjämnar för skillnader i skattekraft och för kostnadsskillnader som bland annat beror på socioekonomiska faktorer, till exempel utbildnings- och inkomstnivå och vistelsetid i Sverige. Den parlamentariska kommittén En ändamålsenlig kommunalekonomisk utjämning (dir. 2022:36), som bland annat tittar på systemet för kostnadsutjämningen, har i uppdrag att analysera om det i tillräcklig grad kompenserar för socioekonomiska faktorer och ska vid behov föreslå ändringar.Det pågår även andra statliga utredningar och myndighetsuppdrag som har anknytning till frågan om social dumpning. Länsstyrelserna har till exempel i uppdrag att stödja kommunerna i deras arbete med att förebygga avhysningar och motverka hemlöshet.Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv (dir. 2022:93) ska föreslå åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelser av fastigheter i syfte att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och hindra att den svenska fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.Regeringen avser vidare att se över bosättningsregelverket i enlighet med Tidöavtalet. Goda förutsättningar för mottagande i kommunerna är centralt för att integrationen av nyanlända ska fungera.Regeringen är mån om att det finns ett välfungerande samarbete mellan kommunerna och kommer att fortsätta följa frågan.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att hantera den stora arbetskraftsbrist som är akut inom välfärdssektorn?
Jag menar inte att Socialdemokraterna skulle ha lagt fram exakt samma budget som den här regeringen; det vore ju märkligt. Jag vet naturligtvis att Socialdemokraterna har lagt fram en egen budget.Resonemanget handlar, om vi jämför satsningar före och efter pandemin, om att den förra regeringen gjorde en del satsningar som den dåvarande oppositionen stödde och som var temporära. Enligt plan fasade man ut dessa stöd. En del av dessa stöd handlar om detta område; det tycker jag att vi ska vara ärliga med att säga.För regeringen är detta en viktig fråga. Det är därför vi lägger mycket pengar på kompetensutveckling, både på statlig och på regional nivå och både inom utbildningssektorn och inom arbetsmarknadssektorn. Sedan kan man dividera om huruvida det ska läggas en miljard mer eller mindre, men det är inte tu tal om att denna regering prioriterar detta och lägger väldigt mycket pengar på det.Vi i regeringen gör en bedömning och lägger de summor som vi tror att dessa instanser klarar av att absorbera. Det är också en viktig fråga. Hur mycket vi än satsar på utbildning och kompetensutveckling måste det finnas människor som jobbar kvar inom välfärdssektorn. Det går ju inte att lämna de äldre ensamma på ett äldreboende därför att hela personalstyrkan går på vidareutbildning, utan verksamheten måste klara av detta. Jag tror att det är viktigt att ha det verksamhetsperspektivet med sig.Med detta sagt vill jag verkligen säga att regeringen är beredd att göra mer. Visar det sig att arbetslösheten börjar att sticka iväg, att det finns möjlighet att lägga mer pengar och att det går att absorbera och att erbjuda fler utbildningsinsatser, både inom utbildningssystemet och som arbetsmarknadspolitiska åtgärder, är regeringen självklart beredd att återkomma med fler satsningar i kommande budgetpropositioner.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att hantera den stora arbetskraftsbrist som är akut inom välfärdssektorn?
Statsrådet tog upp att en socialdemokratiskt ledd regering skulle agera på samma sätt som nuvarande regering. Man kan ju jämföra vad en socialdemokratiskt ledd regering skulle göra med vad regeringen nu de facto gör.Vi lade ju fram ett budgetförslag där vi lade över 1 miljard mer än regeringen på utbildning och omställning, vilket motsvarar ungefär 20 000 utbildningsplatser. Vi lade 1 miljard kronor till anslaget för vuxenutbildning, vilket motsvarar cirka 17 400 utbildningsplatser inom regional yrkesvux. Vi lade 104 miljoner kronor till yrkeshögskolan, som behöver fortsätta att byggas ut i stället för att skäras ned. Satsningen motsvarar cirka 1 400 utbildningsplatser. Vi avvisade också regeringens nedskärningar vid tolv lärosäten runt om i landet och återförde medel om totalt 81 miljoner, vilket motsvarar cirka 1 000 helårsplatser.Att en socialdemokratiskt ledd regering skulle landa i samma slutsatser som nuvarande regering är alltså inte fallet; det har vi bevisat i vår budgetmotion.Det finns även en annan del som jag vill ta upp när vi pratar om utbildning.Visst är det mycket som faller under andra ministrars ansvar, men det kan vara värt att ta upp att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Det bästa sättet att möta en lågkonjunktur är faktiskt att satsa på utbildning, så att vi när vi kommer ut ur lågkonjunkturen har kompetent folk med bra utbildning som kan ta de jobb som då kommer att skapas. Det handlar inte minst om den arbetskraft som vi kommer att behöva i vår offentliga sektor.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att hantera den stora arbetskraftsbrist som är akut inom välfärdssektorn?
Att man som civilminister har regioner och kommuner inom sitt ansvarsområde innebär inte att man är ansvarig för precis allt som sker inom kommuner och regioner. Väldigt många av de frågor som nu ställdes i Joakim Sandells anförande ligger faktiskt under andra statsråd, och jag får tyvärr vara så tråkig att jag hänvisar en del av frågorna till mina statsrådskollegor i regeringen. Det finns alltså möjlighet att ställa fler interpellationer och fler frågor, både muntligen och skriftligen.Ledamoten Sandell är mycket medveten om att det under pandemin gjordes många satsningar på kommuner och regioner - och även inom andra områden - som var temporära. De hade med pandemin att göra och handlade om att stötta välfärden och stötta kommuner och regioner i en mycket tuff period. Många av dessa stöd löper nu ut när pandemin börjar klinga av. Det är därmed inte konstigt att jag jämför satsningarna efter pandemin med satsningarna före pandemin, utan det är faktiskt helt i sin ordning. Jag är helt övertygad om att en socialdemokratisk regering skulle ha gjort precis samma sak. Jag kan nästan lova det. Jag tycker alltså att det är ett styrkebevis att vi lägger dubbelt så mycket på den regionala yrkesvuxutbildningen 2023 jämfört med före pandemin. Det visar att regeringen satsar på kompetensutveckling och att vi satsar på den regionala yrkesutbildningen. Precis som jag sa i mitt inledande anförande och som det även står i det skriftliga svaret på interpellationen kan inte enbart mer pengar, fler människor och fler utbildade personer lösa den kompetensförsörjningsbrist vi står inför. Det är nämligen inte bara kommuner och regioner som står inför kompetensförsörjningsproblem, utan det gör även försvaret, näringslivet och många andra sektorer. Tillväxten av den arbetande delen av befolkningen kommer inte att räcka till för att göra allt det som arbetskraft i form av människor i dag gör. Därför måste vi stötta kommunerna och regionerna, för välfärdssektorn måste bli mycket bättre på att tillvarata exempelvis digitaliseringens möjligheter. Där har jag själv erfarenhet, och jag kan se hur digitala hjälpmedel faktiskt kan avlasta utbildad personal och göra arbetet mer effektivt. Vi måste se till att utbildad personal gör det som de är utbildade till och inte utför en massa arbetsuppgifter som annan personal skulle kunna utföra. Det finns väldigt många exempel att hämta, exempelvis inom sjukvård och äldreomsorg.Vi måste se till att skapa arbetsplatser där människor vill stanna och jobba kvar längre. Vi måste se till att människor inom äldreomsorgen orkar jobba kvar längre och att fler orkar jobba kvar ända fram till 69 års ålder, som är den nya LAS-gränsen för hur länge man får vara kvar och jobba. Det finns en enorm potential i att fler jobbar kvar längre sett till vad detta skulle kunna innebära för att råda bot på kompetensförsörjningsbristen.Att minska sjukskrivningarna är en annan viktig fråga. Det är inte minst en viktig jämställdhetsfråga, som Joakim Sandell sa, men det är också ett svar på det kompetensförsörjningsproblem som vi har framför oss.Jag vill också säga något om karriärstegar inom offentlig sektor. Det gäller att inte minst kvinnor som jobbar inom offentlig sektor har möjlighet att göra karriär och att utbildning och kompetensutveckling ger utslag både i lönekuvertet och i vilket ansvar och vilka arbetsuppgifter man får.Vi har väldigt mycket att jobba med för att skapa mer attraktiva arbetsplatser och bättre arbetsmiljö och därmed få fler människor att orka jobba längre.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att hantera den stora arbetskraftsbrist som är akut inom välfärdssektorn?
Jag tackar återigen statsrådet för svaret. Jag får väl säga att jag inte är så värst intresserad av att det skrivs mer om kompetensförsörjning i regeringens budget, så jag får kanske formulera om det: Jag är snarare intresserad av att det satsas på kompetensförsörjning. Det är bristen på satsningar som är problemet, snarare än bristen på ord. Jag tycker också att det är lite fascinerande att statsrådet väljer att ta sin utgångspunkt före pandemin när vi pratar om resurser till yrkesutbildning och liknande. Så kan man väl i och för sig alltid göra i en debatt, men om vi i stället jämför med förra året ser vi att resurserna till vuxenutbildning och yrkeshögskoleutbildningen minskar med över 1 miljard kronor jämfört med 2022. Att det skulle vara att satsa att dra ned med 1 miljard får jag faktiskt inte riktigt ihop, och det får nog inte många av kommunföreträdarna runt om i landet - oavsett politisk färg - heller. 1 miljard mindre är svårt att beskriva som en satsning. Vi har förstås nymodigheten att ord betyder lite andra saker än de har gjort tidigare, men 1 miljard mindre till det här området är ingen satsning.Däremot vill jag ändå ta upp att det är riktigt som statsrådet säger: Man kan nog inte fylla framtidens behov med enbart kompetensförsörjning, utan annat behöver också göras. SKR har pekat på att ett sätt att minska behovet av fler anställda är att öka heltidsarbetet och öka jämställdheten. Jag tycker att det är en ganska intressant fråga, inte minst med tanke på den rapport som TCO presenterade i går - eller om det var i morse - om föräldraledighetsuttag. Det är ju så att kommuner och regioner, som statsrådet är ansvarig för, har en övervägande del kvinnliga medarbetare. Det är klart att jämställdhetsfrågor därmed blir oerhört viktiga om vi ska lyckas öka heltidsarbetet och på så sätt öka jämställdheten. TCO pekar på föräldraförsäkringen, och när jag ändå har det statsråd som är ansvarig för kommuner och regioner här vill jag passa på att fråga vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att öka jämställdheten och på så sätt öka heltidsarbetandet inom kommuner och regioner. Det vore ett sätt att dra ytterligare ett strå till stacken i arbetet med att förbättra kompetensförsörjningen. Har statsrådet och regeringen några tankar kring detta?
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att hantera den stora arbetskraftsbrist som är akut inom välfärdssektorn?
Det är ingen tvekan om att detta är en viktig fråga vad gäller kompetensförsörjningen. Om Joakim Sandell tycker att det nämns för lite om detta i budgeten beklagar jag det. Det är mycket möjligt att man skulle kunna skriva några rader till om det, men det är ingen tvekan om att regeringen tycker att detta är en stor utmaning. Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att detta är en ödesfråga för välfärden och för våra kommuners och regioners förmåga att klara av sitt uppdrag. Det är alltså ingen tvekan om den saken, och det är därför regeringen fortsätter att lägga mycket pengar på olika typer av utbildningsinsatser och arbetsmarknadspolitiska insatser inom en rad olika områden. Det görs såväl på kommunal och regional nivå som på statlig nivå, via yrkeshögskolan, inom arbetsmarknadspolitiken och inom den högre utbildningen på högskolor och universitet. Jag har själv erfarenhet av att vara kommunpolitiker, från tiden innan jag blev statsråd. Jag har hållit på väldigt mycket med äldreomsorg, inte minst under den förra mandatperioden, och är därmed väl förtrogen med ämnet och ser utmaningarna. I rollen som kommunpolitiker jobbade jag själv mycket med de här frågorna. Jag kan ändå nämna några saker. Den regionala yrkesvuxutbildningen beräknas 2023 ligga på en nivå som är dubbelt så hög som före pandemin. Att tala om drastiska neddragningar på området tycker jag därför är att ge en felaktig bild. Regeringen gör dessutom bedömningen att detta är vad kommunerna klarar av - vi kan ju inte ösa ut hur mycket pengar som helst, för kommunerna ska också klara av att absorbera de medel man ger. Enligt Myndigheten för yrkeshögskolan själv kommer man att ha ungefär lika många platser i år som man hade förra året, det vill säga ungefär 50 000. Högskolor och universitet fick också permanenta satsningar inom det här området 2021, och de ligger kvar även nästa år i och med att de är permanenta. Det stämmer att det har gjorts en del neddragningar inom arbetsmarknadspolitiken, för regeringen har sett att det har funnits möjlighet att göra det. Trots det gör Arbetsförmedlingen själv bedömningen att man genom olika omdisponeringar till och med kommer att kunna öka antalet utbildningsplatser inom bristyrken. Vi ska också veta att Arbetsförmedlingen har gett tillbaka pengar till staten då man inte har gjort av med alla de pengar man fått tidigare. Sandell ställde frågan om specifikt Äldreomsorgslyftet. Här måste regeringen naturligtvis få återkomma - det var en treårig satsning, så den skulle upphöra nästa år enligt planen. Budgetprocessen var dessutom väldigt kort i och med att regeringsskiftet skedde ganska tajt inpå att budgeten skulle presenteras. Regeringen kommer alltså att få återkomma om hur vi går vidare med detta särskilda kompetensutvecklingsstöd och även om hur vi ser på fortbildning i övrigt. Denna fråga ligger dock inte inom mitt ansvarsområde utan under ett annat statsråd, nämligen Anna Tenje som är äldre- och socialtjänstminister. Vad gäller just Äldreomsorgslyftet ska vi dock veta att SKR har gillat den satsningen men att det faktiskt har varit svårt att göra av med pengarna. Många kommuner har inte kunnat göra av med de pengar de har fått inom Äldreomsorgslyftet. Det finns nog alltså möjlighet att skruva på detta om man skulle vilja fortsätta med den satsningen. Regeringen kommer som sagt att få återkomma kring detta och en hel del andra frågor, men det är inte tu tal om annat än att regeringen inser allvaret. Vi tar frågan på stort allvar, och vi gör väldigt många satsningar för att fler ska vilja jobba i välfärden och för att fler ska vara redo att jobba i välfärden. Vi gör också satsningar för att ge kommuner och regioner förutsättningar att ta sitt arbetsgivaransvar så att detta blir attraktiva yrken som människor vill söka sig till och - framför allt - stanna kvar länge inom. Det är ändå det som är det viktiga.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att hantera den stora arbetskraftsbrist som är akut inom välfärdssektorn?
Jag tackar statsrådet för svaret. En av de stora utmaningar som vi har inom välfärden är, som sagt, kompetensförsörjningen. Det saknas utbildade lärare, utbildad personal inom äldreomsorgen och utbildade sjuksköterskor. Samtidigt tycker jag att det sägs väldigt lite om detta från regeringshåll. Antalet utbildningsplatser och arbetsmarknadspolitiska insatser har minskat drastiskt. Det sägs över huvud taget väldigt lite om den kompetensutmaning som kommuner och regioner faktiskt bara är i början av. Efter år 2023 finns det dessutom inga pengar till Äldreomsorgslyftet eller till de kompetenssatsningar som den S-ledda regeringen tog fram inom hälso- och sjukvårdens område. Vi måste kunna hålla ett fokus på kompetensförsörjningen. När vi investerar i välfärden måste det också finnas människor att anställa. De som gör det viktiga arbetet inom välfärdssektorn behöver bli fler och ha en god arbetsmiljö där de trivs och kan ägna sig åt rätt saker. Höjd kvalitet går hand i hand med trygga anställningsvillkor. Därför införde den socialdemokratiska regeringen till exempel ett äldreomsorgslyft för att gynna fler fasta anställningar och högre kompetens bland personalen. Undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor är de tre yrkesgrupper i kommunerna där behoven är som störst fram till 2031. Det är lite intressant att höra vad SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, säger om just Äldreomsorgslyftet och om statens ansvar när det gäller kompetensförsörjning. SKR brukar inte alltid lyfta fram statliga insatser till Sveriges Kommuner och Regioner. De brukar snarare kanske problematisera de satsningar som görs. Men när det gäller Äldreomsorgslyftet säger Caroline Olsson, som är arbetsgivarpolitiskt ansvarig på SKR: "Staten behöver vara med och ta ett långsiktigt ansvar för välfärdens kompetensförsörjning. Ett bra exempel på när det fungerar väl är den statliga satsningen Äldreomsorgslyftet, som bidrar till kompetensutveckling i äldreomsorgen genom möjligheter att studera med lön. Äldreomsorgslyftet levererar. Bara under 2021 utbildade eller vidareutbildade sig 25 000 medarbetare inom äldreomsorgen. Vi ser gärna att staten förlänger och förstärker satsningen genom att säkra upp fler utbildningsplatser och låta kommunerna köpa in utbildning för medlen." Min fråga till statsrådet är om han ämnar arbeta för att det ska finnas kvar pengar till Äldreomsorgslyftet efter 2023, så att dessa satsningar kan fortsätta.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att hantera den stora arbetskraftsbrist som är akut inom välfärdssektorn?
har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att hantera den stora arbetskraftsbristen som är akut inom välfärdssektorn. En väl fungerande kompetensförsörjning i hela landet är en nyckelfråga för utvecklingen av välfärden. Möjligheten att attrahera, rekrytera, utveckla och behålla medarbetare med rätt kompetens är avgörande för att kunna möta befolkningens ökande behov av välfärdstjänster. Staten har ett övergripande ansvar för att kommuner och regioner har likvärdiga förutsättningar och kapacitet att utföra sitt välfärdsuppdrag, medan kommunerna och regionerna har ansvar för till exempel arbetsmiljö och verksamheternas kvalitet. Resurser tillförs till kommunsektorn i det generella statsbidraget 2023. Särskilda medel finns också avsatta för att stödja regioner och kommuner avseende bland annat kompetensförsörjning inom såväl hälso- och sjukvården som äldreomsorgen. Kompetensförsörjningen kan emellertid inte lösas enbart med ökade resurser eller med fler medarbetare. Potentialen i förändrade arbetssätt, digitalisering och övrig effektivisering behöver också tas till vara. Styrningen behöver utformas så att onödig och alltför detaljerad administration undviks.Uppgiften att stärka kompetensförsörjningen i välfärden är komplex och kräver insatser inom flera olika områden. I detta sammanhang kan nämnas att regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Nationella vårdkompetensrådet ta fram ett förslag till nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. Inom skolans område vill regeringen stärka läraryrkets attraktivitet genom att minska lärarnas administrativa börda, avlasta genom övrig personal och utveckla lärarrollen. Regeringens avsikt är vidare att antalet utbildningsplatser inom yrkeshögskolan även i fortsättningen ska ligga på en hög nivå, och antalet årsplatser beräknas 2023 vara på ungefär samma nivå som 2022. Statsbidraget för regionalt yrkesvux kommer totalt sett att ligga på ungefär dubbelt så hög nivå 2023 som före pandemin. Regeringen bedömer att den nya nivån ligger i linje med vad kommunerna faktiskt kan genomföra. Under 2021 utökades antalet platser för att ge högskolor och universitet möjlighet att utifrån sina förutsättningar prioritera utbildningar för bristyrken inom till exempel skolan och vården. Denna utbyggnad är permanent och påverkas inte när platser som bedömdes tillgodose ett mer tillfälligt behov under pandemin successivt upphör. Även arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan bidra till att möta kompetensbristen. Som regeringen angav i budgetpropositionen för 2023 finns det ett utrymme för en fortsatt ökning av antalet arbetsmarknadspolitiska åtgärder i förhållande till nuvarande nivåer. Det handlar bland annat om matchningstjänster, arbetsmarknadsutbildning och fler praktikplatser. Regeringen är beredd att vid behov vidta ytterligare åtgärder på arbetsmarknadsområdet under mandatperioden om läget på arbetsmarknaden försämras.Avslutningsvis vill jag betona vikten av att staten, kommunerna och regionerna fortsätter att arbeta tillsammans för att långsiktigt stärka tillgången till kompetens i vården, skolan och omsorgen i hela landet.
Tänker ministern och regeringen ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras?
Jag ser positivt på att vi förenas i viljan att förkorta tillståndsprocesserna.Om man tycker att det blir tjatigt får man hålla för öronen nu, men det finns ett problem. Man kan tycka vad man vill om det som ledde fram till det, men vi står inför det faktum att fyra kärnkraftsreaktorer har försvunnit de senaste åtta åren.Men därtill hade man ganska långt gångna planer på två nya kärnkraftsreaktorer från Vattenfalls sida fram till 2012. År 2014 lade man det i malpåse. Tänk om man hade haft åtta år till och kommit åtta år in på planeringen av nya reaktorer som hade kunnat stå 60-80 år samtidigt som vi arbetat med den havsbaserade vindkraften. Det hade verkligen kunnat bli en riktigt kraftfull kombo. Jag tycker att min statsrådskollega, klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, uttryckte det klokt när hon påpekade att ingenting ligger på regeringens bord utan att det arbetas väldigt aktivt. Ingenting ligger och samlar damm. Jag menar inte att ledamoten har påstått att vi rullar tummarna. Men jag vill bara understryka att vi jobbar väldigt aktivt med detta. Det är många olika viljor och hänsyn som ska vägas in. Även Försvarsmakten ska säga sitt i detta svåra säkerhetspolitiska läge. Men vi gör det vi kan från Klimat- och näringslivsdepartementets sida för att hålla ett högt tempo i fråga om de ansökningar som ändå ligger på regeringens bord. Avslutningsvis vill jag till dem som tycker att svaret var lite tekniskt och krångligt och till de skåningar som undrar om Öresundsverket skulle kunna bidra i detta läge säga: Ja, men det vore olämpligt om jag som minister pekade och sa att det är detta som nu ska köpas tillbaka, eller hur det nu ska göras, och som ska användas på exakt detta sätt. Men på frågan om det har potential att bidra med mer megawatt och dessutom ökad överföringskapacitet är mitt svar ja. Men det är upp till myndigheterna att bedöma på vilket sätt. Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen?
Jag ser positivt på att vi förenas i viljan att förkorta tillståndsprocesserna.Om man tycker att det blir tjatigt får man hålla för öronen nu, men det finns ett problem. Man kan tycka vad man vill om det som ledde fram till det, men vi står inför det faktum att fyra kärnkraftsreaktorer har försvunnit de senaste åtta åren.Men därtill hade man ganska långt gångna planer på två nya kärnkraftsreaktorer från Vattenfalls sida fram till 2012. År 2014 lade man det i malpåse. Tänk om man hade haft åtta år till och kommit åtta år in på planeringen av nya reaktorer som hade kunnat stå 60-80 år samtidigt som vi arbetat med den havsbaserade vindkraften. Det hade verkligen kunnat bli en riktigt kraftfull kombo. Jag tycker att min statsrådskollega, klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, uttryckte det klokt när hon påpekade att ingenting ligger på regeringens bord utan att det arbetas väldigt aktivt. Ingenting ligger och samlar damm. Jag menar inte att ledamoten har påstått att vi rullar tummarna. Men jag vill bara understryka att vi jobbar väldigt aktivt med detta. Det är många olika viljor och hänsyn som ska vägas in. Även Försvarsmakten ska säga sitt i detta svåra säkerhetspolitiska läge. Men vi gör det vi kan från Klimat- och näringslivsdepartementets sida för att hålla ett högt tempo i fråga om de ansökningar som ändå ligger på regeringens bord. Avslutningsvis vill jag till dem som tycker att svaret var lite tekniskt och krångligt och till de skåningar som undrar om Öresundsverket skulle kunna bidra i detta läge säga: Ja, men det vore olämpligt om jag som minister pekade och sa att det är detta som nu ska köpas tillbaka, eller hur det nu ska göras, och som ska användas på exakt detta sätt. Men på frågan om det har potential att bidra med mer megawatt och dessutom ökad överföringskapacitet är mitt svar ja. Men det är upp till myndigheterna att bedöma på vilket sätt. Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Tänker ministern och regeringen ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras?
Förutom Öresundsverket hade interpellationen sin utgångspunkt i frågan om att bygga ut produktionen i närtid. Vi får vara ärliga med att det från start till mål tar tid med havsvindkraft. Det tar också tid från start till mål att bygga ny kärnkraft. Däremot finns det ett antal tillstånd på regeringens bord som skulle kunna vara i hamn mycket snabbare än de upp till 17 år som statsrådet talade om.Jag lyfte fram förslaget om vindkraftverk i Öresund som skulle kunna ge upp till 1,3 terawattimmar. Det beräknas kunna vara på plats till 2027-2028, vilket i fråga om el måste sägas vara i relativ närtid. Det finns som sagt andra tillstånd också som ligger för beslut på regeringens bord.Frågan kopplad till de beslut som regeringen ämnar fatta är: När kan vi skåningar och andra se fram emot dessa beslut?
Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen?
Förutom Öresundsverket hade interpellationen sin utgångspunkt i frågan om att bygga ut produktionen i närtid. Vi får vara ärliga med att det från start till mål tar tid med havsvindkraft. Det tar också tid från start till mål att bygga ny kärnkraft. Däremot finns det ett antal tillstånd på regeringens bord som skulle kunna vara i hamn mycket snabbare än de upp till 17 år som statsrådet talade om.Jag lyfte fram förslaget om vindkraftverk i Öresund som skulle kunna ge upp till 1,3 terawattimmar. Det beräknas kunna vara på plats till 2027-2028, vilket i fråga om el måste sägas vara i relativ närtid. Det finns som sagt andra tillstånd också som ligger för beslut på regeringens bord.Frågan kopplad till de beslut som regeringen ämnar fatta är: När kan vi skåningar och andra se fram emot dessa beslut?
Tänker ministern och regeringen ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras?
Jag skulle vilja återkomma till Sandells fråga om hur vi på kort sikt ska få loss mer kraftproduktion. Jag vill utveckla mitt svar lite och de åtgärder som regeringen har vidtagit.Jag vill trycka på att det kommer att ske ett stort skifte när Sverige nu ändrar målsättningen från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt. Detta har att göra med att vi är i ett läge där vi behöver kraftsamla. Vi behöver få loss så mycket kraftproduktion som det bara är möjligt, och den behöver vara utsläppsfri. Vi behöver fokusera mindre på exakt vilka teknikslag som används; det behöver inte politiken lägga sig i och styra över.Förhoppningsvis kommer det att ske mycket på forsknings- och innovationsområdet de kommande åren som gör att vi i framtiden kanske till och med har helt ny teknik som ännu ej är upptäckt. Då behöver fokus som sagt ligga på att den är utsläppsfri och på vilka egenskaper som behövs för att kunna säkerställa inte bara driftsäkerhet och sådant som man har tittat på och lagt mycket tid och kraft på utan också att hela systemet i sig är robust, att systemet levererar tillräckligt mycket el där och när det behövs, oavsett var i landet man befinner sig, och att systemet klarar av att balansera i svåra lägen. Då behövs olika typer av kraftslag därför att dessa har olika egenskaper. Detta var lite om målet 100 procent fossilfritt.Det är ett stort steg att vi har sagt att vi nu behöver gå ifrån att man bara får bygga kärnkraft på vissa ställen och bara ett visst antal. Denna restriktion lyfter vi nu bort. Förslaget skickades på remiss den 11 januari i år. Den 13 december, före årsskiftet, beslutade riksdagen att avskaffa avfallsförbränningsskatten och koldioxidskatten för kraft- och värmeproduktion för att försöka få loss lite till även där. Detta trädde i kraft den 1 januari 2023.Jag ska säga något om tillståndsprocesserna. Det handlar om både elproduktion och elöverföring. Där pågår ett viktigt arbete med två utredningar, Klimaträttsutredningen och Miljöprövningsutredningen, som kommer att få effekt på vindkraften. Det är i alla fall planen. Vi välkomnar vindkraft i Sverige. Det ser ljust ut för den som vill fortsätta att investera i både landbaserad och havsbaserad vindkraft i Sverige framöver.I debatten har det funnits en bild av att det skulle gå så himla fort med vindkraft. Som Svensk Vindkraft själv visade i en rapport från våren förra året är sanningen tyvärr att det tar 12 ½ till 17 ½ år att få på plats havsbaserad vindkraft. Det är hål i huvudet - det är alldeles för långa ledtider. Det är därför regeringen nu i det nya Klimat- och näringslivsdepartementet lägger så mycket tid och kraft på att se över och korta tillståndsprocesserna så att den lagstiftning vi har för miljö och klimat går hand i hand med behovet hos både våra hushåll och våra företag.Vi kommer inte att lyfta det kommunala vetot, men där vindkraften är välkommen ska den vara det på riktigt. Där ämnar vi underlätta och försöka bana väg framåt. Detta tror vi kommer att göra skillnad.
Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen?
Jag skulle vilja återkomma till Sandells fråga om hur vi på kort sikt ska få loss mer kraftproduktion. Jag vill utveckla mitt svar lite och de åtgärder som regeringen har vidtagit.Jag vill trycka på att det kommer att ske ett stort skifte när Sverige nu ändrar målsättningen från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt. Detta har att göra med att vi är i ett läge där vi behöver kraftsamla. Vi behöver få loss så mycket kraftproduktion som det bara är möjligt, och den behöver vara utsläppsfri. Vi behöver fokusera mindre på exakt vilka teknikslag som används; det behöver inte politiken lägga sig i och styra över.Förhoppningsvis kommer det att ske mycket på forsknings- och innovationsområdet de kommande åren som gör att vi i framtiden kanske till och med har helt ny teknik som ännu ej är upptäckt. Då behöver fokus som sagt ligga på att den är utsläppsfri och på vilka egenskaper som behövs för att kunna säkerställa inte bara driftsäkerhet och sådant som man har tittat på och lagt mycket tid och kraft på utan också att hela systemet i sig är robust, att systemet levererar tillräckligt mycket el där och när det behövs, oavsett var i landet man befinner sig, och att systemet klarar av att balansera i svåra lägen. Då behövs olika typer av kraftslag därför att dessa har olika egenskaper. Detta var lite om målet 100 procent fossilfritt.Det är ett stort steg att vi har sagt att vi nu behöver gå ifrån att man bara får bygga kärnkraft på vissa ställen och bara ett visst antal. Denna restriktion lyfter vi nu bort. Förslaget skickades på remiss den 11 januari i år. Den 13 december, före årsskiftet, beslutade riksdagen att avskaffa avfallsförbränningsskatten och koldioxidskatten för kraft- och värmeproduktion för att försöka få loss lite till även där. Detta trädde i kraft den 1 januari 2023.Jag ska säga något om tillståndsprocesserna. Det handlar om både elproduktion och elöverföring. Där pågår ett viktigt arbete med två utredningar, Klimaträttsutredningen och Miljöprövningsutredningen, som kommer att få effekt på vindkraften. Det är i alla fall planen. Vi välkomnar vindkraft i Sverige. Det ser ljust ut för den som vill fortsätta att investera i både landbaserad och havsbaserad vindkraft i Sverige framöver.I debatten har det funnits en bild av att det skulle gå så himla fort med vindkraft. Som Svensk Vindkraft själv visade i en rapport från våren förra året är sanningen tyvärr att det tar 12 ½ till 17 ½ år att få på plats havsbaserad vindkraft. Det är hål i huvudet - det är alldeles för långa ledtider. Det är därför regeringen nu i det nya Klimat- och näringslivsdepartementet lägger så mycket tid och kraft på att se över och korta tillståndsprocesserna så att den lagstiftning vi har för miljö och klimat går hand i hand med behovet hos både våra hushåll och våra företag.Vi kommer inte att lyfta det kommunala vetot, men där vindkraften är välkommen ska den vara det på riktigt. Där ämnar vi underlätta och försöka bana väg framåt. Detta tror vi kommer att göra skillnad.
Tänker ministern och regeringen ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras?
Jag är en person som uppskattar att politiker vågar ta nya initiativ och göra nya ställningstaganden om det händer något i Sverige eller utlandet. Kriget i Ukraina liksom Nato har givetvis förändrat vår syn på många olika saker.När det gäller energiförsörjningen har EU-kommissionen varit tydlig med vad som behövs för att klara av till exempel situationer där man behöver nödel. Det var därför kommissionsförordningen kom till och skulle implementeras i Sverige 2018. Där menar i alla fall jag att en regering som under åtta år inte har implementerat detta och som får kritik för det från sin egen myndighet inte har gjort sin uppgift. Jag tycker inte att man kan skylla på ett krig som startade 2022 eller på Natoansökan under samma år. Under sju år hade man kunnat lösa uppgiften, och då hade situationen kanske inte varit bra nu men mycket bättre. Jag tycker inte att man kan skylla det här på den nuvarande regeringen.Näringsministern har på ett föredömligt sätt sagt vad man har gjort under två månader och vad man förväntar sig framöver de närmaste månaderna. Det är ett faktum att den dåvarande regeringen inte tog detta på allvar.Joakim Sandell har inte svarat på en enda av mina frågor. Vad har Joakim Sandell gjort för att påverka sin egen regering under de åtta åren, till exempel för att Öresundsverket skulle vara kvar och för att det skulle finnas kraftförsörjning i södra Sverige? Vad är det som gör att man kan påstå att den svenska regeringen under åtta år gjorde sitt jobb när den de facto inte gjorde det när det gäller energiförsörjningen?Jag skulle vilja ha svar på dessa två frågor. Du har ett inlägg kvar, Joakim Sandell.
Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen?
Jag är en person som uppskattar att politiker vågar ta nya initiativ och göra nya ställningstaganden om det händer något i Sverige eller utlandet. Kriget i Ukraina liksom Nato har givetvis förändrat vår syn på många olika saker.När det gäller energiförsörjningen har EU-kommissionen varit tydlig med vad som behövs för att klara av till exempel situationer där man behöver nödel. Det var därför kommissionsförordningen kom till och skulle implementeras i Sverige 2018. Där menar i alla fall jag att en regering som under åtta år inte har implementerat detta och som får kritik för det från sin egen myndighet inte har gjort sin uppgift. Jag tycker inte att man kan skylla på ett krig som startade 2022 eller på Natoansökan under samma år. Under sju år hade man kunnat lösa uppgiften, och då hade situationen kanske inte varit bra nu men mycket bättre. Jag tycker inte att man kan skylla det här på den nuvarande regeringen.Näringsministern har på ett föredömligt sätt sagt vad man har gjort under två månader och vad man förväntar sig framöver de närmaste månaderna. Det är ett faktum att den dåvarande regeringen inte tog detta på allvar.Joakim Sandell har inte svarat på en enda av mina frågor. Vad har Joakim Sandell gjort för att påverka sin egen regering under de åtta åren, till exempel för att Öresundsverket skulle vara kvar och för att det skulle finnas kraftförsörjning i södra Sverige? Vad är det som gör att man kan påstå att den svenska regeringen under åtta år gjorde sitt jobb när den de facto inte gjorde det när det gäller energiförsörjningen?Jag skulle vilja ha svar på dessa två frågor. Du har ett inlägg kvar, Joakim Sandell.
Tänker ministern och regeringen ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras?
Tack, statsrådet, för svaret! Då får vi väl se vad som händer i slutet av april och om vi kan få något svar från Svenska kraftnät när det gäller Öresundsverket.Det har ju hänt en hel del i svensk politik det senaste året som såklart också har fått en påverkan på hur vi ser på energi- och elpolitik. Det har gått snart ett år sedan den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari. Detta har lett till omvärderingar av gamla tiders sanningar. En enig riksdag har faktiskt beslutat att för första gången sedan finska vinterkriget skicka vapen till ett krigförande land. Det var inte aktuellt före den 24 februari förra året, om jag minns rätt. På samma sätt har vi sett en omsvängning i opinionen när det gäller synen på ett Natomedlemskap. Det finns nu en tydlig majoritet i kammaren för att vi ska ansluta oss till Nato.Med allt detta i beaktande tycker jag att man måste vara beredd att ompröva gamla beslut och gamla sanningar, också på elproduktionsområdet. Den situation som vi var i 2017-2019 skiljer sig från den situation som vi i dag befinner oss i. Därför tycker jag att det är rimligt att man som riksdagsledamot frågar den nuvarande regeringen vad den ämnar göra i denna fråga snarare än att vända sig till den gamla regeringen och fråga vad den borde ha gjort. Det är därför jag som riksdagsledamot ställde interpellationen till nuvarande statsrådet Ebba Busch.Den andra delen gäller definitionen av närtid och energiproduktion. Frågan är vad man kan göra för att snabbt få på plats elproduktion i södra Sverige. Öresund är på många sätt särskilt intressant för etablering av havsbaserad vindkraft med tanke på bland annat vindresurser, relativt grunda vattendjup samt möjlighet att ansluta vindkraftsparker till befintlig elnätsinfrastruktur.Det finns förslag om lokaliseringar i Öresundsregionen som skulle vara mycket fördelaktiga med hänsyn till den stora elförbrukningen av såväl hushåll som industrier samt att det råder ett stort underskott på elproduktion i regionen.Det finns till exempel en planerad vindkraftspark som kallas Sjollen och som skulle kunna tillföra 1,1-1,3 terawattimmar el varje år. I dag är produktionen 3 terawatt. Frågan är vad vi har gjort. Jag är socialdemokrat från Malmö, och vi har välkomnat beslutet. Men från våra kranskommuner får vi intressanta svar, bland annat från det moderatstyrda Lomma som menar att Öresund är en olämplig plats sett till de marina värden som finns där.Samtidigt har Lomma öppnat för att eventuellt se positivt på nyetablering om etableringen sker på danskt vatten. Det är fascinerande hur man från statsministerns parti ser på havsbaserade vindkraftverk i Öresund. Det funkar om det är på den danska sidan av territorialgränsen.
Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen?
Tack, statsrådet, för svaret! Då får vi väl se vad som händer i slutet av april och om vi kan få något svar från Svenska kraftnät när det gäller Öresundsverket.Det har ju hänt en hel del i svensk politik det senaste året som såklart också har fått en påverkan på hur vi ser på energi- och elpolitik. Det har gått snart ett år sedan den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari. Detta har lett till omvärderingar av gamla tiders sanningar. En enig riksdag har faktiskt beslutat att för första gången sedan finska vinterkriget skicka vapen till ett krigförande land. Det var inte aktuellt före den 24 februari förra året, om jag minns rätt. På samma sätt har vi sett en omsvängning i opinionen när det gäller synen på ett Natomedlemskap. Det finns nu en tydlig majoritet i kammaren för att vi ska ansluta oss till Nato.Med allt detta i beaktande tycker jag att man måste vara beredd att ompröva gamla beslut och gamla sanningar, också på elproduktionsområdet. Den situation som vi var i 2017-2019 skiljer sig från den situation som vi i dag befinner oss i. Därför tycker jag att det är rimligt att man som riksdagsledamot frågar den nuvarande regeringen vad den ämnar göra i denna fråga snarare än att vända sig till den gamla regeringen och fråga vad den borde ha gjort. Det är därför jag som riksdagsledamot ställde interpellationen till nuvarande statsrådet Ebba Busch.Den andra delen gäller definitionen av närtid och energiproduktion. Frågan är vad man kan göra för att snabbt få på plats elproduktion i södra Sverige. Öresund är på många sätt särskilt intressant för etablering av havsbaserad vindkraft med tanke på bland annat vindresurser, relativt grunda vattendjup samt möjlighet att ansluta vindkraftsparker till befintlig elnätsinfrastruktur.Det finns förslag om lokaliseringar i Öresundsregionen som skulle vara mycket fördelaktiga med hänsyn till den stora elförbrukningen av såväl hushåll som industrier samt att det råder ett stort underskott på elproduktion i regionen.Det finns till exempel en planerad vindkraftspark som kallas Sjollen och som skulle kunna tillföra 1,1-1,3 terawattimmar el varje år. I dag är produktionen 3 terawatt. Frågan är vad vi har gjort. Jag är socialdemokrat från Malmö, och vi har välkomnat beslutet. Men från våra kranskommuner får vi intressanta svar, bland annat från det moderatstyrda Lomma som menar att Öresund är en olämplig plats sett till de marina värden som finns där.Samtidigt har Lomma öppnat för att eventuellt se positivt på nyetablering om etableringen sker på danskt vatten. Det är fascinerande hur man från statsministerns parti ser på havsbaserade vindkraftverk i Öresund. Det funkar om det är på den danska sidan av territorialgränsen.
Tänker ministern och regeringen ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras?
Jag skulle vilja göra några nedslag, och jag börjar med frågan om effekt. Som riksdagsledamoten Sandell mycket riktigt påpekar skulle det här verket kunna generera i två olika delar, kan man säga, motsvarande 700 megawatt, men det ger också en potentiell ökad överföringskapacitet om 200.Det är inte helt lätt för dem som försöker följa med i alla el- och energidiskussioner inte minst i medierna genom åren: Har vi elbrist eller inte? Vi har ett effektproblem - vi har en hel del potential i väldigt många olika kraftslag; man kan säga att när saker och ting går för fullt produceras mycket el. Men vi har en effektbrist, för vid varje givet tillfälle vet vi inte exakt hur mycket vi har, och vi har inte tillräckligt mycket där det behövs när det behövs. För dem som lyssnar på detta hemma i tv-sofforna och ibland tycker att det låter som om politikerna pratar förbi varandra i frågan om energiförsörjning, har det många gånger att göra med att man blandar ihop elproduktion i största allmänhet - vad man har för potential i de kraftslag vi har i dag - och effekt.Det är därför, precis som ledamoten Sandell mycket riktigt påpekar, vi har ett behov av att se över att vi har tillräckligt mycket där det behövs när det behövs. Detta gäller särskilt i ett läge där Sverige nu förväntas öka sin elkonsumtion med minst det dubbla fram till 2045 om vi ska klara klimatutmaningen, nå våra högt ställda klimatmål, klara den gröna omställningen och samtidigt säkra jobb och svensk konkurrenskraft så att svenska mammor och pappor har ett arbete att gå till och möjlighet säkra sin egen försörjning.Med det sagt vill jag göra ytterligare ett påpekande, och det gäller frågan om totalförsvarsperspektivet. Jag är väldigt glad över att detta nu kommer upp i debatten i högre utsträckning. Det är en viktig del i det uppdrag som vi gav till våra myndigheter den 15 december; det tankar in i detta. Jag vill göra en liten randanmärkning om att den här typen av regelverk som finns för nödsituationer och olika typer av riskberedskap samt elberedskap inte finns tydligt stipulerade per elområdesnivå. Men funktionerna påverkar såklart om man behöver se till helheten i olika delar av landet.Väldigt mycket av det som efterfrågas i ledamotens interpellation menar jag att vi har svarat upp mot primärt med uppdraget den 15 december. Vi ser fram emot att få återkoppling i april och se vad detta renderar. Det är myndigheternas ansvar att verkställa utifrån de här uppdragen, och vi ser fram emot att höra vad de kommer tillbaka med.
Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen?
Jag skulle vilja göra några nedslag, och jag börjar med frågan om effekt. Som riksdagsledamoten Sandell mycket riktigt påpekar skulle det här verket kunna generera i två olika delar, kan man säga, motsvarande 700 megawatt, men det ger också en potentiell ökad överföringskapacitet om 200.Det är inte helt lätt för dem som försöker följa med i alla el- och energidiskussioner inte minst i medierna genom åren: Har vi elbrist eller inte? Vi har ett effektproblem - vi har en hel del potential i väldigt många olika kraftslag; man kan säga att när saker och ting går för fullt produceras mycket el. Men vi har en effektbrist, för vid varje givet tillfälle vet vi inte exakt hur mycket vi har, och vi har inte tillräckligt mycket där det behövs när det behövs. För dem som lyssnar på detta hemma i tv-sofforna och ibland tycker att det låter som om politikerna pratar förbi varandra i frågan om energiförsörjning, har det många gånger att göra med att man blandar ihop elproduktion i största allmänhet - vad man har för potential i de kraftslag vi har i dag - och effekt.Det är därför, precis som ledamoten Sandell mycket riktigt påpekar, vi har ett behov av att se över att vi har tillräckligt mycket där det behövs när det behövs. Detta gäller särskilt i ett läge där Sverige nu förväntas öka sin elkonsumtion med minst det dubbla fram till 2045 om vi ska klara klimatutmaningen, nå våra högt ställda klimatmål, klara den gröna omställningen och samtidigt säkra jobb och svensk konkurrenskraft så att svenska mammor och pappor har ett arbete att gå till och möjlighet säkra sin egen försörjning.Med det sagt vill jag göra ytterligare ett påpekande, och det gäller frågan om totalförsvarsperspektivet. Jag är väldigt glad över att detta nu kommer upp i debatten i högre utsträckning. Det är en viktig del i det uppdrag som vi gav till våra myndigheter den 15 december; det tankar in i detta. Jag vill göra en liten randanmärkning om att den här typen av regelverk som finns för nödsituationer och olika typer av riskberedskap samt elberedskap inte finns tydligt stipulerade per elområdesnivå. Men funktionerna påverkar såklart om man behöver se till helheten i olika delar av landet.Väldigt mycket av det som efterfrågas i ledamotens interpellation menar jag att vi har svarat upp mot primärt med uppdraget den 15 december. Vi ser fram emot att få återkoppling i april och se vad detta renderar. Det är myndigheternas ansvar att verkställa utifrån de här uppdragen, och vi ser fram emot att höra vad de kommer tillbaka med.
Tänker ministern och regeringen ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras?
Joakim Sandell och jag är överens om en sak: Det finns ingen energiproduktion att tala om i södra Sverige, det vill säga i Malmöregionen. Vi har som nation lagt ned Barsebäck, och Öresundsverket är inte i drift. Detta är en problematik som vi ser i Sverige i dag i och med de priser vi har. Jag tycker att näringsministern i sitt svar redovisar föredömligt hur man tänker arbeta framåt med detta för att öka försörjningstryggheten, inte bara i energiområde 4 utan även i andra områden, till exempel energiområde 3, som jag bor i.Det finns en implementering av ett EU-regelverk, en kommissionsförordning som fanns redan 2018. Den dåvarande regeringen har alltså haft åtta år på sig att implementera detta och faktiskt trygga försörjningen även i elområde 4. Jag kan bara konstatera att den dåvarande socialdemokratiska regeringen under åtta år inte tagit hänsyn till att den här problematiken kan uppstå, alltså att man kan få en nödsituation där man inte har tillräckligt med energi. Man litade fullständigt på att det skulle lösa sig genom att man effektiviserade, vilket vi vet att det inte gör.Jag menar att det är ganska magstarkt av en socialdemokratisk riksdagsledamot att ställa sig i talarstolen och tala om för en regering som har suttit i två månader att de ska lösa en problematik som de själva inte har löst på åtta år. Jag skulle vilja fråga riksdagsledamoten från Socialdemokraterna: Hur har riksdagsledamoten påverkat sin egen regering, som satt i åtta år och inte löste problematiken, när han tycker att det är helt okej att ställa sig i talarstolen och kräva ett svar från näringsministern efter två månader?Riksdagsledamoten tog också upp radioprogrammet Kaliber, och jag menar att det var alldeles riktigt att de gick på Svenska kraftnät. Det riksdagsledamoten inte talade om är dock att också andra intressenter har kritiserat den dåvarande svenska regeringen. Den europeiska tillsynsmyndigheten talade ganska tidigt, 2021, om för den svenska regeringen att den inte uppfyllde kraven. Även Svenska kraftnät talade så sent som 2022 om för den svenska regeringen att den inte uppfyllde kraven. Då undrar jag vad den socialdemokratiska regeringen egentligen gjorde, om man duckade eller om man trodde att detta skulle lösa sig på annat sätt.Min fråga till riksdagsledamoten är: Varför har inte Socialdemokraterna tagit denna situation på allvar? Malmö står utan egen energiförsörjning, och man blundar. Varför ville man skapa situationen att Malmöregionen faktiskt inte har en egen energiförsörjning utan där man i stället litar på att man ska energieffektivisera? Jag tycker att det är väldigt konstigt att man skapar den situationen för alla Malmöbor. Jag skulle vilja ha svar från riksdagsledamoten på de två frågorna.
Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen?
Joakim Sandell och jag är överens om en sak: Det finns ingen energiproduktion att tala om i södra Sverige, det vill säga i Malmöregionen. Vi har som nation lagt ned Barsebäck, och Öresundsverket är inte i drift. Detta är en problematik som vi ser i Sverige i dag i och med de priser vi har. Jag tycker att näringsministern i sitt svar redovisar föredömligt hur man tänker arbeta framåt med detta för att öka försörjningstryggheten, inte bara i energiområde 4 utan även i andra områden, till exempel energiområde 3, som jag bor i.Det finns en implementering av ett EU-regelverk, en kommissionsförordning som fanns redan 2018. Den dåvarande regeringen har alltså haft åtta år på sig att implementera detta och faktiskt trygga försörjningen även i elområde 4. Jag kan bara konstatera att den dåvarande socialdemokratiska regeringen under åtta år inte tagit hänsyn till att den här problematiken kan uppstå, alltså att man kan få en nödsituation där man inte har tillräckligt med energi. Man litade fullständigt på att det skulle lösa sig genom att man effektiviserade, vilket vi vet att det inte gör.Jag menar att det är ganska magstarkt av en socialdemokratisk riksdagsledamot att ställa sig i talarstolen och tala om för en regering som har suttit i två månader att de ska lösa en problematik som de själva inte har löst på åtta år. Jag skulle vilja fråga riksdagsledamoten från Socialdemokraterna: Hur har riksdagsledamoten påverkat sin egen regering, som satt i åtta år och inte löste problematiken, när han tycker att det är helt okej att ställa sig i talarstolen och kräva ett svar från näringsministern efter två månader?Riksdagsledamoten tog också upp radioprogrammet Kaliber, och jag menar att det var alldeles riktigt att de gick på Svenska kraftnät. Det riksdagsledamoten inte talade om är dock att också andra intressenter har kritiserat den dåvarande svenska regeringen. Den europeiska tillsynsmyndigheten talade ganska tidigt, 2021, om för den svenska regeringen att den inte uppfyllde kraven. Även Svenska kraftnät talade så sent som 2022 om för den svenska regeringen att den inte uppfyllde kraven. Då undrar jag vad den socialdemokratiska regeringen egentligen gjorde, om man duckade eller om man trodde att detta skulle lösa sig på annat sätt.Min fråga till riksdagsledamoten är: Varför har inte Socialdemokraterna tagit denna situation på allvar? Malmö står utan egen energiförsörjning, och man blundar. Varför ville man skapa situationen att Malmöregionen faktiskt inte har en egen energiförsörjning utan där man i stället litar på att man ska energieffektivisera? Jag tycker att det är väldigt konstigt att man skapar den situationen för alla Malmöbor. Jag skulle vilja ha svar från riksdagsledamoten på de två frågorna.
Tänker ministern och regeringen ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras?
Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation.Låt mig ge lite bakgrund, för alla kanske inte känner till Öresundsverket. I dagsläget saknar elprisområde 4, det vill säga södra Sverige, förutsättningar för att uppfylla gällande lagstiftning för nödsituationer, återbyggnad, riskberedskap och elberedskap ur ett totalförsvarsperspektiv. Därför är det av största vikt att snabbt utöka den svenska el- och energiproduktionen, inte minst i södra Sverige.Läget är akut, inte minst för hushåll och företag i södra Sverige, och åtgärder som kan underlätta situationen i närtid behöver prioriteras.Öresundsverket är ett gaskraftverk beläget i Malmö med kapacitet för både el- och fjärrvärmeproduktion genom naturgas. Verket genomgick en stor modernisering som färdigställdes 2009 vars syfte var att kompensera för den elproduktion som föll bort i och med stängningen av Barsebäck 1 och 2. Verket har en elproduktion med maximal effekt på 440 megawatt, och produktionskapaciteten för fjärrvärme är på 250 megawatt.Vi debatterade just fjärrvärme och fjärrvärmepriser i en interpellationsdebatt förra veckan.Om Öresundsverket var i full gång skulle Skåne dessutom kunna tillföras en mereffekt på ytterligare 200 megawatt tack vare att den utbyggda Sydvästlänken då skulle kunna utnyttjas med full kapacitet.År 2019 skulle Svenska kraftnät göra en upphandling av en extra effektreserv, det vill säga ett avtal med en elproducent som kan se till att det finns tillräckligt med el när elförbrukningen är som högst. Man fick då bara in ett bud, och det var från Öresundsverket, kraftvärmeverket i Malmö.Radioprogrammet Kaliber i P1 har gjort ett intressant reportage om just hanteringen av denna upphandling. I reportaget svarar generaldirektören för Svenska kraftnät att det 2019 var ett bud man inte ville ta för att det var för högt. Generaldirektören svarar vidare att det är rimligt att anta att de aktörer som tidigare var beredda att koppla bort sig sannolikt skulle komma att agera på prissignaler framöver och därmed minska belastningen vid topplast.Detta betyder i klartext att Svenska kraftnät har antagit att industriföretagen själva ska ta ansvar för att minska sin elförbrukning vid risk för elbrist. Till saken hör att det tidigare fanns avtal med dessa företag om att mot ersättning gå ned i elutnyttjande, men dessa avtal finns inte kvar. Det skulle kunna vara ett sätt att gå vidare i denna fråga.Med anledning av detta, och i och med att det finns en risk för avstängning som kommer att kosta företagen pengar, tänkte jag fråga statsrådet om regeringen ämnar ta några initiativ för att få till de här avtalen så att företagen klarar sig utan ekonomisk skada, i händelse av att det skulle bli effektbrist i Skåne.
Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen?
Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation.Låt mig ge lite bakgrund, för alla kanske inte känner till Öresundsverket. I dagsläget saknar elprisområde 4, det vill säga södra Sverige, förutsättningar för att uppfylla gällande lagstiftning för nödsituationer, återbyggnad, riskberedskap och elberedskap ur ett totalförsvarsperspektiv. Därför är det av största vikt att snabbt utöka den svenska el- och energiproduktionen, inte minst i södra Sverige.Läget är akut, inte minst för hushåll och företag i södra Sverige, och åtgärder som kan underlätta situationen i närtid behöver prioriteras.Öresundsverket är ett gaskraftverk beläget i Malmö med kapacitet för både el- och fjärrvärmeproduktion genom naturgas. Verket genomgick en stor modernisering som färdigställdes 2009 vars syfte var att kompensera för den elproduktion som föll bort i och med stängningen av Barsebäck 1 och 2. Verket har en elproduktion med maximal effekt på 440 megawatt, och produktionskapaciteten för fjärrvärme är på 250 megawatt.Vi debatterade just fjärrvärme och fjärrvärmepriser i en interpellationsdebatt förra veckan.Om Öresundsverket var i full gång skulle Skåne dessutom kunna tillföras en mereffekt på ytterligare 200 megawatt tack vare att den utbyggda Sydvästlänken då skulle kunna utnyttjas med full kapacitet.År 2019 skulle Svenska kraftnät göra en upphandling av en extra effektreserv, det vill säga ett avtal med en elproducent som kan se till att det finns tillräckligt med el när elförbrukningen är som högst. Man fick då bara in ett bud, och det var från Öresundsverket, kraftvärmeverket i Malmö.Radioprogrammet Kaliber i P1 har gjort ett intressant reportage om just hanteringen av denna upphandling. I reportaget svarar generaldirektören för Svenska kraftnät att det 2019 var ett bud man inte ville ta för att det var för högt. Generaldirektören svarar vidare att det är rimligt att anta att de aktörer som tidigare var beredda att koppla bort sig sannolikt skulle komma att agera på prissignaler framöver och därmed minska belastningen vid topplast.Detta betyder i klartext att Svenska kraftnät har antagit att industriföretagen själva ska ta ansvar för att minska sin elförbrukning vid risk för elbrist. Till saken hör att det tidigare fanns avtal med dessa företag om att mot ersättning gå ned i elutnyttjande, men dessa avtal finns inte kvar. Det skulle kunna vara ett sätt att gå vidare i denna fråga.Med anledning av detta, och i och med att det finns en risk för avstängning som kommer att kosta företagen pengar, tänkte jag fråga statsrådet om regeringen ämnar ta några initiativ för att få till de här avtalen så att företagen klarar sig utan ekonomisk skada, i händelse av att det skulle bli effektbrist i Skåne.
Tänker ministern och regeringen ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras?
har frågat mig om regeringen tänker ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras och vilka åtgärder regeringen och jag planerar att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen.Den 15 december 2022 beslutade regeringen om ett uppdrag till Affärsverket svenska kraftnät och Statens energimyndighet - det som ibland kallas bara Svenska kraftnät och Energimyndigheten - om att stärka försörjningstryggheten i energisektorn på kort och lång sikt. Bland annat omfattar uppdraget att Svenska kraftnät ska genomföra förberedande åtgärder för att utvidga effektreserven eller motsvarande avtal med elproducenter för att säkra resurstillräcklighet för Sverige fram till och med den 16 mars 2025. Deluppdraget ska redovisas redan den 28 april, i god tid före nästa vinter.Därtill ska Svenska kraftnät föreslå en utformning av framtida kapacitetsmekanismer för att säkerställa resurstillräcklighet, kartlägga potentialen i befintlig och outnyttjad elproduktion och lämna förslag om hur stödtjänstmarknader, inklusive skydds- och återuppbyggnadstjänster, kan utformas för att ge incitament för stödtjänstleverantörer att bidra till en robust och effektiv elförsörjning.Vidare ska Energimyndigheten med stöd av Svenska kraftnät kartlägga potentialen i befintlig och outnyttjad elproduktion och föreslå en indikativ dimensionering för trygg elförsörjning och elförsörjning för totalförsvarets behov.Jag har inte för avsikt att förekomma Svenska kraftnäts och Energimyndighetens slutsatser och kan därför i nuläget inte svara på vilken roll Öresundsverket kommer att spela för elförsörjningen i södra Sverige.Jag kan dock konstatera att denna regering under sina första två månader vid makten redan har tagit steg för att vidta alla de åtgärder som Joakim Sandell pekar på. Detta har gjorts för att ge Sveriges elsystem de bästa förutsättningarna för att så snabbt som möjligt säkerställa en trygg elförsörjning.Utöver att ge relevanta myndigheter förutsättningar för att tydliggöra vad som krävs för att elsystemet ska leverera en trygg elförsörjning har regeringen vidtagit ett antal åtgärder för att ny elproduktion ska kunna byggas och befintlig elproduktion behållas.Vi har bland annat initierat ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt, vi har remitterat ett förslag om att ta bort förbud mot att bygga nya reaktorer, både begränsningen i antal och lokalisering, och vi avskaffar skatter på kraftvärmeproduktion.Vi har också vidtagit åtgärder för att möjliggöra snabbare tillståndsprocesser för både elproduktion och elöverföring. Som exempel har Energimarknadsinspektionen fått 25 miljoner kronor i ökat anslag för innevarande år för att bland annat intensifiera arbetet med just tillståndsprocesser.
Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen?
har frågat mig om regeringen tänker ta några generella initiativ så att Öresundsverkets framtid kan säkras och vilka åtgärder regeringen och jag planerar att vidta för att öka el- och energiproduktionen i södra Sverige i närtid och därmed bidra till den sydsvenska beredskapen.Den 15 december 2022 beslutade regeringen om ett uppdrag till Affärsverket svenska kraftnät och Statens energimyndighet - det som ibland kallas bara Svenska kraftnät och Energimyndigheten - om att stärka försörjningstryggheten i energisektorn på kort och lång sikt. Bland annat omfattar uppdraget att Svenska kraftnät ska genomföra förberedande åtgärder för att utvidga effektreserven eller motsvarande avtal med elproducenter för att säkra resurstillräcklighet för Sverige fram till och med den 16 mars 2025. Deluppdraget ska redovisas redan den 28 april, i god tid före nästa vinter.Därtill ska Svenska kraftnät föreslå en utformning av framtida kapacitetsmekanismer för att säkerställa resurstillräcklighet, kartlägga potentialen i befintlig och outnyttjad elproduktion och lämna förslag om hur stödtjänstmarknader, inklusive skydds- och återuppbyggnadstjänster, kan utformas för att ge incitament för stödtjänstleverantörer att bidra till en robust och effektiv elförsörjning.Vidare ska Energimyndigheten med stöd av Svenska kraftnät kartlägga potentialen i befintlig och outnyttjad elproduktion och föreslå en indikativ dimensionering för trygg elförsörjning och elförsörjning för totalförsvarets behov.Jag har inte för avsikt att förekomma Svenska kraftnäts och Energimyndighetens slutsatser och kan därför i nuläget inte svara på vilken roll Öresundsverket kommer att spela för elförsörjningen i södra Sverige.Jag kan dock konstatera att denna regering under sina första två månader vid makten redan har tagit steg för att vidta alla de åtgärder som Joakim Sandell pekar på. Detta har gjorts för att ge Sveriges elsystem de bästa förutsättningarna för att så snabbt som möjligt säkerställa en trygg elförsörjning.Utöver att ge relevanta myndigheter förutsättningar för att tydliggöra vad som krävs för att elsystemet ska leverera en trygg elförsörjning har regeringen vidtagit ett antal åtgärder för att ny elproduktion ska kunna byggas och befintlig elproduktion behållas.Vi har bland annat initierat ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt, vi har remitterat ett förslag om att ta bort förbud mot att bygga nya reaktorer, både begränsningen i antal och lokalisering, och vi avskaffar skatter på kraftvärmeproduktion.Vi har också vidtagit åtgärder för att möjliggöra snabbare tillståndsprocesser för både elproduktion och elöverföring. Som exempel har Energimarknadsinspektionen fått 25 miljoner kronor i ökat anslag för innevarande år för att bland annat intensifiera arbetet med just tillståndsprocesser.
Är det regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och om så är fallet, hur avser statsrådet att agera för att målen ska kunna uppnås?
Jag tackar för en tydliggörande interpellationsdebatt. Jag uppskattade utbytet. Det framkom i slutet av debatten vad det handlar om, nämligen att det är bilen som är problemet och inte utsläppen. Där har vi inte samma uppfattning. Det är inte transporterna som ska bekämpas, utan det är utsläppen som ska bekämpas. Där har vi väldigt höga ambitioner. Vi kommer att återkomma med ännu mer detaljerade planer kring detta i vår klimathandlingsplan som kommer att presenteras för riksdagen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
Är det regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och om så är fallet, hur avser statsrådet att agera för att målen ska kunna uppnås?
Det som står i den gamla klimathandlingsplanen innebär också att man ska minska transporterna. Det ligger i begreppet. Sedan vet jag att det finns vissa inom Trafikverket som gärna vill att man ska relativisera det så att trafiken kan öka. Men om man tittar på det som alla expertmyndigheter, utöver Trafikverket, har sagt är det någonting annat som det handlar om. Och det är centralt i detta sammanhang. Vi behöver minska de transporter som är mest energiintensiva och se till att få en smartare lösning när det gäller övriga transporter och få det att fungera på ett bra sätt så att alla får framkomlighet, tillgänglighet och möjlighet att leva sina liv på ett bra sätt i Sverige. Jimmy Ståhl vill lyfta in snabbtågsfrågan och frågan om nya stambanor i diskussionen. Statsrådet är också inne på det. Om vi ska klara av att göra den upprustning av det järnvägsnät som vi har, framför allt när det gäller stambanorna, behöver vi ytterligare stambanor. Vi kan inte få in den godstågstrafik som kommer att behövas i vårt järnvägsnät med mindre än att vi har fler spår. Vi kommer inte att kunna få fler att åka regionalt och lokalt på järnvägen om vi inte vidtar dessa åtgärder. Det vet också statsrådet som ett antal gånger i sina motioner tidigare har lyft fram just detta, inte minst när det gäller Jönköping och områdena runt Jönköping. Vilken otrolig nytta detta skulle få för det lokala näringslivet, för arbetsmarknadsregionerna och för godstrafiken. Vi kan inte hålla på och lappa och laga. Och ska vi rusta stambanorna kommer vi att tvingas stänga av dem. Då står tågen stilla där, och folk kommer inte att kunna transportera sig. Då kanske det är så att statsrådet tycker att man ska sätta sig i bilen i stället och köra runt. Det tycker inte Miljöpartiet.
Är det regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och om så är fallet, hur avser statsrådet att agera för att målen ska kunna uppnås?
Precis som jag sa i ett tidigare inlägg kommer vi att återkomma när klimathandlingsplanen kommer att presenteras för riksdagen. I den förra klimathandlingsplanen, från den tidigare regeringen, definierades ett transporteffektivt samhälle på följande sätt, vilket kan vara intressant för interpellanten att notera: I det transporteffektiva samhället är det transportarbete som utförs så effektivt som möjligt utifrån energi, miljö och ekonomiska perspektiv för att åstadkomma tillgänglighet, hållbarhet och konkurrensförmåga. Jag skulle gärna fortsätta denna debatt också med de andra delarna som ligger inom ordet transporteffektivitet. Notera att jag inte säger transportsnålhet, som interpellanten använde som synonym här. Transporteffektivitet handlar också om tillgänglighet i hela landet, och det handlar om konkurrensförmåga för vårt näringsliv för att skapa jobb och tillväxt i hela landet. Vad har interpellanten för visioner och idéer där? Det har varit ganska tyst på den fronten i denna debatt hittills. Jag ska någonting positivt också. Det är att interpellanten säger att elektrifiering är bra. Där är vi överens. Vi får här höra att regeringen håller i en laddsladd. Vi håller i mycket mer än så. Det som det har fattats beslut om av tidigare regeringar är svaret på varifrån elen ska komma till denna laddsladd, så att vi klarar av elektrifieringen och omställningen. Inte minst Daniel Helldéns parti har tidigare inte haft något riktigt svar på det. Nu presenterar regeringen en väldigt omfattande agenda för att öka energiproduktionen från alla energikällor, inte minst från kärnkraft som är fossilfri och som kan göra att vi kan bekämpa utsläppen och inte transporterna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerArbetspendling och godstrafik är i fokus för regeringens arbete vad gäller investeringar och underhåll på järnvägssidan. Och då vill jag knyta an till Jimmy Ståhls fråga om en tidsplan. Det får vi återkomma till. Nu ligger ett uppdrag till Trafikverket vad gäller ökad kapacitet i Skåne. Och sträckan Lund-Hässleholm är särskilt utpekad i detta avseende. Det får vi alltså stor anledning att återkomma till. Jag vill också tacka för en god debatt.
Är det regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och om så är fallet, hur avser statsrådet att agera för att målen ska kunna uppnås?
Jag har en helt annan syn i denna interpellationsdebatt. Jag ser regeringens arbete som ett effektiviseringsarbete. När jag började som riksdagsman åkte fler personer i Stockholms tunnelbana på en dag än som åkte på SJ:s samtliga tåg under ett år. Så mycket reser folk i närområdena, i det regionala. Det finns väldigt få som tänker: Jag ska jobba i Stockholm, så jag flyttar till Malmö. Nu måste det byggas järnväg så att jag snabbt kan ta mig till jobbet. Nej, folk vill bo nära sina arbetsplatser. Nu när vi troligtvis får en Fehmarn Bält-tunnel med väldigt mycket mer järnväg är det också viktigt att man bygger ut bangårdar. Dagens tåg är 630 meter, och framtidens tåg kommer att vara mer än 1 kilometer långa. Dessa tåg måste vi ta hand om. Vi har en påse pengar. Ska vi lägga alla pengar på att väldigt få ska åka mellan Malmö och Stockholm, eller ska vi bygga järnväg och förbättra och underhålla den vi har så att hela Sverige har nytta av järnvägen? Jag tycker definitivt att vi ska ha en järnväg för alla. Och självklart är det så att om vi effektiviserar dagens järnväg blir den bättre. Jag tänkte också passa på att ställa en fråga till ministern och samtidigt passa på att tacka för en jättebra interpellationsdebatt. Vet ministern om det finns någon tidsplan för att eventuellt påbörja bangårdsbyggen i södra Skåne?
Är det regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och om så är fallet, hur avser statsrådet att agera för att målen ska kunna uppnås?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Statsrådet säger att han jagar utsläppen. Transporteffektivitet och transportsnålhet handlar just om att jaga utsläppen och om att försöka få ett hållbart och robust samhälle som klarar av de transporter som behövs men på ett smartare sätt. Jag blir lite förvånad när statsrådet säger att det är något annat. Av interpellationen, där jag skriver om transporteffektivitet och transportsnålhet, framgår mycket tydligt att det är synonyma begrepp.Precis som i svaret talar statsrådet om saker som ingen har sagt. Vem har talat om att avgöra vilka som ska få resa? Det är ingen som har pratat om det, utan det handlar om att få ett välfungerande samhälle där vi kan få våra transporter att fungera utan stora utsläpp. Vi ska få bort utsläppen, och vi kan få den resurseffektivitet som gäller i fråga om resande. Det handlar om mängden fordon, vad vi gör när vi förflyttar oss, hur vi gör det tillsammans och hur vi bygger våra städer.Tyvärr ser vi nu att principen att arbeta på det transporteffektiva sättet inte gäller. Det enda jag kan förstå av det statsrådet säger är att vi ska öka biltrafiken och godstrafiken på vägarna och, som han har sagt i intervjuer, flyga mer. Det är liksom där det finns. Den enda sak som finns kvar efter allt skrotande är elektrifieringen. Elektrifiering är bra, men det räcker inte.Regeringen har stoppat utbyggnaden av den nya järnvägsinfrastrukturen med nya stambanor, vilket kommer att påverka landet i decennier och skada möjligheten att skapa effektiva person- och godstransporter. Vi behöver järnvägen. Ministern vet att EU säger att vi ska flytta över transporterna till järnväg. Vi kommer inte att klara omställningen om vi inte gör detta.Regeringen har plockat bort pengarna från järnvägsunderhållet och lagt på vägar. Ledamoten Jimmy Ståhl framhåller att vi ska underhålla det vi har, men pengarna har ju plockats bort från järnvägen. Man har skurit ned på stadsmiljöavtalen, som på ett effektivt sätt skulle kunna styra mot ett hållbart resande i våra städer. Man sänker drivmedelspriserna och arbetar frenetiskt för att få bort alla biodrivmedel från det fossila bränslet. Man skrotar stödet till en elbilsövergång genom att över en natt sänka bonus malus.Det enda man håller fast vid är en laddsladd. Vi behöver ladda våra fordon, men vi behöver allt det andra också. Det är detta som är poängen.I interpellationssvaret sa statsrådet att regeringen bedriver en ambitiös och effektiv klimatpolitik som är långsiktig och hållbar. Jag bara undrar: Var då?Samtidigt säger statsrådet i svaret att under den senare delen av året kommer den klimatpolitiska handlingsplanen, där regeringen kommer att redovisa hur man ska agera för att klara klimatmålen. Här låter det som att allting är löst. Ambitiöst och effektivt, talas det om. Ni vet ju inte vad ni håller på med. Ni har ryckt bort allting som fanns. Sedan säger ni att någonting kommer att komma senare. Det enda ni säger är att det är elektrifieringen. Elektrifieringsarbetet har pågått, pågår och fortskrider. Det är ingenting nytt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet sätt som ni arbetar på är så märkligt. Ni rycker bort allting. Ni har en sak kvar, och så säger ni att ni är ambitiösa och effektiva någon gång i framtiden. Jag förstår inte var det kommer att ske någonstans.
Är det regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och om så är fallet, hur avser statsrådet att agera för att målen ska kunna uppnås?
Transporter är något mycket positivt. Till skillnad från interpellanten har jag den utgångspunkten. Transporter är själva ryggraden i vår ekonomi. De ger möjligheter för jobb och tillväxt, och utan dem skulle vi inte ett fungerande samhälle.Nio av tio lastbilstransporter går på sträckor som kortare än 30 mil, och där är järnväg sällan konkurrenskraftig. Därför är det viktigt att inte fokusera på transporterna eller det som interpellanten beskriver som transportsnålhet utan på transporteffektivitet. Vi ska jaga utsläppen, fru talman, inte transporterna i sig.Transporter är också viktiga för att vi ska kunna bygga ett gott samhälle och upprätthålla den samhällsgemenskap som jag tror att vi alla i kammaren värnar om. Bilen är nödvändig i detta sammanhang. I stora delar av vårt avlånga och delvis glesbefolkade land är bilen avgörande. Jag vill inte bo i ett samhälle där staten reglerar eller dikterar vem som får resa och vem som inte får resa. Därför är transporteffektivitet det ord som också den tidigare regeringen använde, inte ordet transportsnålhet, som är något helt annat.Svenska åkerier och företag jobbar aktivt med det här redan i dag. Detta märks inte minst i arbetet med att effektivisera transporter och transportkedjor och också i efterfrågan på längre och tyngre lastbilar. Det är detta jag tror att vi behöver fokusera på - hur vi ska få ett transportsmart samhälle.Jimmy Ståhl var inne på den angelägna frågan om underhåll. I takt med att fordonsparken elektrifieras och utsläppen minskar kommer nya krav på att vi ska ha en hållbar och fungerande transportinfrastruktur även på vägsidan. Jag utesluter dock inte andra stora satsningar. Sådana är redan aviserade och ligger i plan.Vi har gett besked om att sträckan Göteborg-Borås ska prioriteras, och Trafikverket har i uppdrag att jobba med det liksom med kapacitetshöjningar i Skåne, med beaktande av att Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar om bara några år. Detta kommer att ställa nya krav på hela vårt transportsystem, och då är frågan om transporteffektivitet viktig.Som jag sa är det utsläppen vi ska fokusera på, inte transporterna i sig. Därför gör regeringen stora satsningar på laddinfrastruktur. Detta tillsammans med ett fungerande vägunderhåll är viktigt för att människor ska ha möjlighet att färdas i utsläppsfria bilar i de delar där man inte kan välja något annat transportslag framöver.Vi behöver se varje transportslag som en del i ett fungerande transportsystem där det överhängande målet är att minska utsläppen. Detta ska ske snabbt, och där har regeringen höga ambitioner, fru talman.
Är det regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och om så är fallet, hur avser statsrådet att agera för att målen ska kunna uppnås?
År 2022 hade vi en socialdemokratisk regering med Miljöpartiet i. Där fick vi en nationell plan presenterad för oss. Av den nationella planen kunde man enkelt utläsa att underhållsskulden skulle öka från 70 miljarder till närmare 140 miljarder. Vi har alltså vanskött våra vägar och våra järnvägar.När jag hade läst interpellationen från Daniel Helldén blev jag glad över svaret från infrastrukturministern - att man för över pengar från väg till järnväg.Men det är inte det enda man har gjort, utan man har valt att stoppa höghastighetsjärnvägen, vilket gör att man förhoppningsvis kan få pengar från det nationella planet och förbättra befintlig järnväg och göra den mer effektiv. Man skulle kunna jämföra vägen med ett hus. Om man inte sköter underhållet på huset, alltså toppskiktet på vägen, kommer det att börja läcka in vatten så att fastigheten förstörs. Detsamma gäller vägen, att vägkroppen förstörs. Om man inte åtgärdar detta i tid måste man riva huset, alternativt bygga en helt ny väg. Det är slöseri med resurser och skattemedel. Att man försöker underhålla vägarna ser jag som en stor glädje. Självfallet måste vi laga det som är trasigt innan det går för långt.När det gäller transporteffektivitet får man en effektivitet när man kombinerar bil, tåg, flyg och lastbil på ett optimalt sätt. Jag har aldrig sett ett tågsätt som går in i en Icabutik, men det gör lastbilen. Den behövs. För att kunna transportera lastbilen behövs vägar, hela vägar. Det är precis vad jag kan utläsa från Andreas Carlsons svar, att vi värnar om all infrastruktur. Detta gör mig jätteglad.Om vi inte hade vägar vore det hopplöst. Vi ska naturligtvis också satsa på cyklar. Väldigt många fler cyklar i dag, och det är en viktig del för att ta sig till och från arbetet. Men jag kan lova, fru talman, att en lådcykel aldrig kan ersätta en lastbil.Kollektivtrafiken är också viktig, men den behöver vägar att transportera sig på, i alla fall bussar. Vi satsar enormt mycket på kollektivtrafik och olika kollektivtrafiktåg i form av bussar. Hur ska vi kunna transportera dem om vi inte har några vägar? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag skulle vilja passa på att fråga infrastrukturminister Andreas Carlson om tågsatsningar: Har du något att säga om Göteborg-Borås eller Hässleholm-Lund? Det har tydligen blivit en stor missuppfattning, och folk tror att vi inte ska bygga järnväg över huvud taget. Vad har regeringen för planer?
Är det regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och om så är fallet, hur avser statsrådet att agera för att målen ska kunna uppnås?
Tack, statsrådet, för svaret på min fråga om hur regeringen tänker klara transportsektorns klimatmål i ljuset av att statsrådet i ett flertal intervjuer deklarerat att ett av de utpekade redskapen för att få ned utsläppen och skapa en hållbar transportsektor - det som kallas ett transportsnålt samhälle - inte längre är aktuellt.Statsrådet har sagt att vi bör planera städerna för fler bilar, inte färre, och prioritera underhållet av vägnätet i stället för att prioritera nya järnvägar i landet. Det är bilåkande, lastbilstransporter och flyget, som statsrådet också lyfter fram, som ska prioriteras. Det här är en radikal omsvängning som saknar motstycke i svensk miljö- och klimathistoria.Att prioritera just de trafikslag som är mest energiintensiva, oavsett utveckling av drivmedel, och att vurma för de färdmedel som vi vet är mest problematiska sett ur behovet av ett hållbart samhälles framväxt - det är anmärkningsvärt. Att detta gång på gång framförs av landets infrastrukturminister har ett signalvärde, i en tid av överhängande klimatkris, som gör det mycket problematiskt. Varför gör då ministern detta? Vi hörde nyss statsrådets svar på interpellationen, och jag blir inte mycket klokare av det. Statsrådet säger att regeringen vill säkerställa friheten att ta sig vart man vill oavsett var man bor i landet. Men det är ingen som har sagt något annat - tvärtom. Statsrådet säger också att han inte delar uppfattningen att minskad vägtrafik är den huvudsakliga lösningen för att nå klimatmålen. Men det är ingen som har sagt att minskad vägtrafik är den huvudsakliga lösningen för att klara klimatmålen. Tvärtom - det är en av lösningarna.Klimatarbetet kräver att vi ger oss på fordonens effektivitet, att vi byter bränslen och att vi arbetar med transporteffektivitet. Alla dessa tre ben behövs. Och transporteffektivitet innebär att utveckla vårt samhälle så att vi kan leva bra, förflytta oss smidigt samtidigt som vi kan minska det totala resandet med resursslösande transportmedel som just bil, lastbil och flyg. Det betyder inte att dessa resesätt ska bort - det är en utopi. Det innebär att vi aktivt ska arbeta för att minska behovet av just dem. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet som gör statsrådets uttalande så problematiskt är just att det visar på en nonchalans gentemot problematiken vi står inför. Statsrådet borde veta att i alla utredningar, rapporter och analyser är ett transporteffektivt samhälle en av flera åtgärder och att alla behövs. Men statsrådet signalerar att just denna åtgärd ska bort, visserligen tillsammans med alla andra åtgärder som regeringen har skrotat den senaste tiden. Jag frågar därför statsrådet igen om statsrådet anser att biltrafiken behöver minska eller inte i ljuset av klimatkrisen. Jag frågar också statsrådet om de tunga transporterna på vägarna bör minska eller inte i ljuset av klimatkrisen.
Är det regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och om så är fallet, hur avser statsrådet att agera för att målen ska kunna uppnås?
Daniel Helldén har frågat mig om det är regeringens uppfattning att det ena av de tre utpekade benen i arbetet för att klara klimatmålen inom transportsektorn, nämligen ett transportsnålt samhälle med minskad vägtrafik, nu ska plockas bort som redskap för att klara klimatmålen och, om så är fallet, hur jag avser att agera för att målen ska kunna uppnås.Regeringen bedriver en ambitiös och effektiv klimatpolitik som är långsiktigt hållbar. För transportsektorn innebär det att en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning säkerställs för medborgarna och näringslivet i hela landet. Jag delar inte uppfattningen att minskad vägtrafik är den huvudsakliga lösningen för att nå klimatmålen. Jag menar i stället att det är en förutsättning för god tillgänglighet och konkurrenskraft i hela landet att transporterna sker på ett effektivt och hållbart sätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen vill också säkerställa friheten att ta sig vart man vill, när man vill - i vardagen, på fritiden och på semestern - oavsett var i landet man bor. Därför bygger vi nu ut laddinfrastrukturen i hela landet. Förutom en riktad satsning inom Klimatklivet på 400 miljoner kronor utökar regeringen satsningen på att säkerställa en förbättrad tillgänglighet till laddinfrastruktur och ökad laddkapacitet i hela landet, till totalt 1,09 miljarder kronor 2023. Under 2024 och 2025 beräknas ytterligare 1 miljard kronor respektive 505 miljoner kronor tillföras för samma ändamål.Regeringen vill även stödja de företag runt om i hela Sverige som satsar på att elektrifiera sina lastbilstransporter. Det minskar inte bara utsläppen utan gör också transporterna betydligt energieffektivare. Regeringens satsningar omfattar därför även tunga fordon och därmed uppbyggnad av laddinfrastruktur för lastbilar vid till exempel depåer och längs vägar i hela landet, med början för de regionala godstransporterna för att successivt bilda sammanhängande stråk i hela landet.Regeringen vill dessutom skapa förutsättningar för en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning. En förutsättning för det är en mer samordnad bebyggelse-, transportinfrastruktur- och trafikplanering. Regeringen har därför samlat transport- och bostadsfrågorna på ett nytt departement från den 1 januari i år.Senare i år kommer regeringen att lämna den klimatpoliska handlingsplanen till riksdagen. Där kommer regeringen att redovisa hur vi ska agera för att uppnå klimatmålen.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att garantera ett starkt skydd för den personliga integriteten vid användandet av hemliga tvångsmedel?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det är klart att det långsiktiga arbetet handlar om andra saker än hemliga tvångsmedel. Det handlar naturligtvis om samhällsutvecklingen i stort. Jag tror också - bara för att säga det - att rättsstaten och socialstaten, som det heter, i väldigt hög grad måste kliva fram gemensamt, inte minst vad gäller de unga förövarna och brottslingarna eller för den delen unga på glid som ännu inte har hamnat i brottslighet.Jag måste passa på att säga att jag tycker att det ibland finns en förenklad uppdelning där rättsstaten skulle stå för det hårda och socialstaten för det mjuka. Jag tror faktiskt att även de hårdare nyporna i socialstaten kommer att behöva tas till på ett annat sätt än hittills. Det ställs onekligen på högkant nu när vi ser barn långt ned i åldrarna som ägnar sig åt väldigt grov brottslighet och som är i klorna på riktigt grovt kriminella. I den samhällsutveckling som vi nu ser ställs hela vår ordning - allt, kan man säga - i fråga i grunden: den tidpunkt när socialtjänsten kan ta till skarpa ingripande åtgärder utan föräldrars medgivande, effekterna av olika ingripanden från socialtjänsten, vilken typ av boenden som barn som blir omhändertagna ska vara i, snittet mellan den kommunala och den statliga formen av kriminalvård, straffmyndighetsålder, den ålder då man får använda hemliga tvångsmedel samt frågan om straffrabatter.Rättsstat och socialstat behöver alltså utan tvekan köra i tandem. När det gäller hemliga tvångsmedel, som är huvudfrågan för vår diskussion i dag, kan de också ha en viktig funktion i att förebygga brottslighet. De ska användas med omdöme, och vi ska ha olika integritets-, skydds- och rättssäkerhetsgarantier när vi använder dem, men vi måste flytta tyngdpunkten i riktning mot effektiv brottsbekämpning.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att garantera ett starkt skydd för den personliga integriteten vid användandet av hemliga tvångsmedel?
Nu kom det upp intressanta nya frågor. Detta med offentlighet och sekretess på olika vis måste vi hantera på ett smartare sätt än vad som sker i dag.Det har tagits beslut om att man kan ha en del förhör tidigt, också före huvudförhandlingen, och jag tror att det kan skydda vittnen och andra. Det finns sätt att gå vidare där.Hur vi än vänder och vrider på de processuella frågorna måste vi se vilka strukturer som göder denna kriminalitet. Sverige var länge ett land med lägre kriminalitet än många andra länder, och det fanns en direkt koppling till den starka välfärdsstaten med fungerande omsorg och skola och med tillgång till arbete och bostäder. Men inte minst privatiseringarna har lett till att flera orter har blivit politiskt övergivna, vilket under många år har öppnat för kriminalitet utan att samhället med kraft gått emot.Vänsterpartiet har arbetat och arbetar för att vi ska ha ett samhälle där ingen har anledning att se kriminaliteten som en lösning. Vi vill ge alla barn - apropå de unga - en uppväxt som ger dem en bra start i livet, från förskola till skola och in i det första jobbet. Vi vill på allvar minska våld och kriminalitet genom att bygga ett rättvist samhälle med bas i trygghet och ömsesidig tillit. Men det enkla och självklara som alla behöver tycks vara det allra svåraste.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att garantera ett starkt skydd för den personliga integriteten vid användandet av hemliga tvångsmedel?
Låt mig inleda även denna vända genom att bekräfta att det finns en latent intressemotsättning mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet. Den är på intet sätt ny utan en ganska evig frågeställning när det kommer till balansen i rättsstaten. Den är dock inte statisk utan påverkas av samhällsutvecklingen.Min uppfattning är att om man har ett erfarenhetsbaserat angreppssätt på frågan finns det mönster i vad som efterfrågas av brottsbekämpande myndigheter, inte bara i Sverige. Vi har visserligen en brutal topp på detta isberg med 62 dödsskjutningar under förra året och ett antal sprängningar, och vi vet alla hur starten på detta år har sett ut.Detta sticker utan tvekan ut i en internationell jämförelse, men vi är ändå inte ensamma om att ha problem med grov organiserad brottslighet. Överallt efterfrågas ungefär samma saker, men nedkokat till den svenska erfarenheten handlar det om sekretesshinder mellan myndigheter. Här finns också en integritetsaspekt. Det råder dock ingen tvekan om att svårigheterna att dela information mellan till exempel skola och socialtjänst i relation till brottsbekämpande myndigheter är en stor begränsning när det kommer till möjligheten att både förebygga och klara upp brott. Det är också en integritetsfråga.Vi vet erfarenhetsmässigt att sannolikheten för att både förebygga och klara upp brott ökar genom förekomsten av fasta bevakningskameror. Det är också en integritetsaspekt, men det finns en gedigen empiri som visar på effektiviteten i det verktyget. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEn förundersökning blir offentlig när man väcker åtal. Det finns en öppenhet och en transparens i det och även en integritetsaspekt. Men det är klart att effekten av det är att det hinner hända väldigt mycket från det att man väcker åtal till det att själva domstolsförhandlingen drar igång, till exempel påverkan av vittnen och annat.Det kan därför vara befogat att säga att förundersökningen inte ska bli offentlig förrän rättegången är över. Det skulle effektivisera brottsbekämpningen mycket eftersom många vittnen då skulle våga vara med hela vägen. Å andra sidan skulle offentlighets, transparens- och integritetsintressen ta stryk av detta.Det är alltså en latent avvägning, men jag menar att samhällsutvecklingen gör att tyngdpunkten bör förskjutas. Jag är dock fullt medveten om att man då måste vårda integritetsintresset på ett annat sätt.Jag tycker att Stockholmsreferensen är intressant. Men för att göra det ännu mer komplicerat: Stockholms utveckling under de senaste månaderna understryker att denna brottslighet kryper långt ned i åldrarna. Om en 15-åring eller 16-åring misstänks för ett brott kan polis eller åklagare tömma den unges mobiltelefon, men man kan inte kan göra det om den som sprängt eller skjutit är 14 år. Det är de facto en stor begränsning för möjligheten att klara upp brotten i dessa konkreta fall.Ska vi ge möjlighet för polis och åklagare att använda tvångsmedel även lägre ned i åldrarna? Jag är benägen att säga ja till det. Men det råder ingen tvekan om att utöver integritetsintresset kommer även frågan var gränsen ska gå när det gäller barn och unga.Detta understryker dock att det finns något väldigt berättigat i de verktyg som de brottsbekämpande myndigheterna efterfrågar, och jag är beredd att ge dem "the benefit of the doubt". Det betyder dock inte att jag inte ser att det finns exempelvis integritetsrisker som måste tas om hand på ett annat sätt.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att garantera ett starkt skydd för den personliga integriteten vid användandet av hemliga tvångsmedel?
Jag förstår inställningen, och jag har hört den från polis och åklagare. Jag kan begripa att när man är mitt inne i tuffa processer, med mycket våld omkring sig, vill tillgripa precis allt. Men gränser måste finnas.Låt oss titta på gränsen rättssäkerhet, det vill säga att det ska vara en domstolsprövning. Vi kan se att det gällande dessa ärenden är oerhört få avslag. Får polis och åklagare alltid som de vill? Är ansökningarna väl underbyggda? Är de som ansöker medvetna och restriktiva när de söker sina tillstånd? Det offentliga ombudet är ett slags garant, men vi får hoppas att dessa ombud hela tiden agerar oerhört seriöst och framför invändningar om det är befogat. Det vet vi inte riktigt.Det sker också underrättelse till den som blir föremål för ett beslut när åtgärden är avslutad. Om det blir en förundersökning eller ett åtal ser man kanske delar av materialet, men om det inte leder till rättslig åtgärd ska man få en underrättelse. Det är dock svårt att få fram vad denna underrättelse ska innehålla; det är mer att det har skett något, inte vad som har tagits fram kring en person. Hur djup var kränkningen? Här känner jag också oro. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFlera av dessa åtgärder innebär avlyssning, dokumentation och läsning av material där fler än den som är konkret utpekad kommer i fråga och blir inbegripna i detta. Många säger att detta inte gör så mycket om man har rent mjöl i påsen; då behöver man inte vara rädd för detta. Men jag känner en oro i och med den samhällsutveckling vi har politiskt att man framöver kan dra in fler grupper på ett svårartat sätt.Jag kan i redovisningarna också se att det rapporteras några framgångsexempel till regeringen. Det gläder mig att dessa fall löstes eftersom det var allvarliga fall, men jag tycker fortfarande att balansen är svår. När det handlar om att klara upp brott har vi misslyckats. Vi har gett väldigt mycket resurser till polisen. Men i framför allt Stockholmsområdet jobbar man nu på annat sätt genom att avisera särskilda händelser och kan därigenom äntligen samarbeta mellan olika utredningar och dela information med varandra. Nu ser vi effekter av detta i form av anhållanden och häktningar, vilket leder framåt.Det var så man tänkte att den sammanhållna Polismyndigheten skulle ha fungerat för länge sedan och att de kraftiga resursförstärkningar som har getts till polisen skulle ha fått effekt.Jag tror att vi måste hitta många fler sätt att angripa den allvarliga kriminaliteten. Vi måste ge polisen resurser men också kräva att man använder dem effektivt och inte lutar sig mot att "om vi hade haft hemliga tvångsmedel hade det gått mycket bättre". Den argumentationen oroar mig.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att garantera ett starkt skydd för den personliga integriteten vid användandet av hemliga tvångsmedel?
Jag tackar Gudrun Nordborg för en rak fråga. Jag ska ge ett rakt svar: Ja, jag kan se de riskerna.Det finns utan tvivel en risk när vi flyttar balanspunkten mellan den effektiva brottsbekämpningen å ena sidan och den personliga integriteten och andra rättssäkerhetsvärden å den andra i riktning mot en effektivare brottsbekämpning. Tilliten till öppenhet och transparens om inte undermineras så i alla fall naggas i kanten. Det är ett skäl till att det är utomordentligt viktigt att vi för den debatten. Det är en reell intressekonflikt som är latent, inte ny. Det är inte heller så att det ena intresset trumfar det andra. I praktiken är det fråga om en avvägning, och förutsättningarna för den avvägningen förändras också över tid. Man talar om proportionalitet som en viktig del i avvägningen, alltså att det ska vara en rimlig balans mellan mål och medel. Den balansen, proportionaliteten, påverkas naturligtvis av hur samhället utvecklas i övrigt.Min egen resa i frågan är sådan att jag kommer från ett mycket tydligt integritetshörn, men jag har själv flyttat på mig av det enkla skälet att jag menar att samhällsutvecklingen har tagit sådan skruv att det är av utomordentligt stort värde att våra brottsbekämpande myndigheter, under den kontroll som sker av domstolar, integritetsskyddsombud, tillsyn och annat, får kraftfullare verktyg för att ha bättre förutsättningar att både klara upp redan begångna brott och helst förhindra allvarlig brottslighet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerLåt oss titta på de konkreta frågor som gäller avlyssning. Ja, jag är av uppfattningen att fler människor riskerar att bli avlyssnade. Det enkla skälet är att alltför många och allt fler är involverade i en typ av brottslighet som gör det motiverat att använda hemliga tvångsmedel, bland annat som i dag inom ramen för förundersökning, och det kommer trots allt att vara huvudregeln även framåt. Men det är helt riktigt att riksdagen har drivit fram, och Regeringskansliet har ärvt, en utredning som också tar sikte på möjligheten att använda hemliga tvångsmedel i brottsförebyggande syfte. Det är en möjlighet som finns i dag. Gudrun Nordborg nämnde bland annat preventivlagen, som har till syfte att motverka terrorism och spioneri. Där finns verktyg som regeringen och jag menar också bör ställas till de brottsbekämpande myndigheternas förfogande för att förebygga inte minst de skjutningar och sprängningar vi har sett på senare tid. Det ligger i sakens natur att fler personer potentiellt sett kommer att bli föremål för avlyssning. Men detta styr vi i hög grad utifrån hur vi utformar lagstiftningen. Den kan definieras tydligt på olika sätt, bland annat genom att tala om grupp och organisation. Det handlar vidare om att avgränsa just organiserad brottslighet, vilket redan sker på olika ställen i lagstiftningen. Man kan också diskutera vilka brottskategorier som ska omfattas av möjligheten. Jag har sett en del remissvar när det gäller vår önskan att gå vidare med preventiva tvångsmedel. De kan principiellt sett stödja att brottsbekämpande myndigheter också får möjligheten, men de kan tycka att det ska vara färre brott som borde vara föremål för möjligheten - och så vidare.Låt mig avsluta där jag började. Jag erkänner gärna att det finns en intressekonflikt och att man ska vara varse att tilläggsrisker och annat kommer att flytta balanspunkten - även om den flytten enligt min uppfattning är nödvändig.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att garantera ett starkt skydd för den personliga integriteten vid användandet av hemliga tvångsmedel?
Jag tackar justitieministern för svaret.Vi är ense om vissa saker, men inte om allt. Självklart är vi eniga om att kriminaliteten måste begränsas och bekämpas på bästa möjliga sätt. Frågan är hur.Är upprepad användning av hemlig övervakning bästa vägen? Justitieministern pläderar för det. Som vänsterpartist önskar jag intensivt prioriteringar av andra samhällsinsatser. Men låt oss också fundera över vad hemlig övervakning innebär i dag. Vad finns det för former?I skrivelsen från regeringen redovisar myndigheter för vad de har gjort. Under år 2021 handlar det om följande:I fråga om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation var det 3 926 tillstånd som berörde primärt 1 384 personer. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI fråga om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation var det 12 989 tillstånd som berörde 3 310 personer.I fråga om hemlig kameraövervakning var det 242 tillstånd som berörde 235 personer.I fråga om hemlig rumsavlyssning var det 166 tillstånd som berörde 79 personer.I fråga om hemlig dataavläsning var det 589 tillstånd.I fråga om preventivlagen, det vill säga åtgärder för att hindra vissa allvarliga brott, var det 0 beslut.I fråga om inhämtningslagen, det vill säga inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation som har skett i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet, var det 599 beslut.Vidare tillkommer att Säpo också har agerat, vilket har lett fram till 494 beslut.Jag nämner detta för att visa att det inte är fråga om ett fåtal ärenden, och många personer berörs primärt - ibland ytterligare personer.Precis som justitieministern också nämnde pågår ytterligare arbete i Regeringskansliet för att lägga fram ännu fler repressiva förslag, bland annat om utökad användning av hemlig tvångsavlyssning, större möjligheter att använda preventiva tvångsmedel utan brottsmisstanke liksom utredning av visitationszoner.Vad blir den sammantagna effekten av detta? Justitieministern hoppas att åtgärderna ska skapa trygghet och förtroende för staten från medborgarnas sida. Jag ser en oro med de successiva stegen mot framväxten - vi är inte där än - av ett obehagligt övervakningssamhälle. Det är en serie myndighetsbeslut som fattas, och vi tänjer gränser hela tiden när det handlar om grundlagsskyddade och konventionsskyddade mänskliga rättigheter.Kan också justitieministern se att det finns en risk för att medborgarnas tillit till vårt samhällssystem undermineras av besluten?
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att garantera ett starkt skydd för den personliga integriteten vid användandet av hemliga tvångsmedel?
Gudrun Nordborg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera ett starkt skydd för den personliga integriteten vid användandet av hemliga tvångsmedel. Jag vill först bara understryka att jag tycker att det är utmärkt att den frågan reses. Avvägningen mellan den effektiva brottsbekämpningen å ena sidan och den personliga integriteten å den andra är komplex i varje tid men ställs onekligen på sin spets i vår tid. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin utgångspunkt är att vi har sett en skrämmande utveckling vad gäller gängkriminalitet inte minst i Sverige de senaste åren. Det är en brottslighet som är systemhotande, och min och regeringens uppgift är därför att göra allt som står i vår makt för att vända den utvecklingen.För att göra det kommer det att krävas kraftfulla åtgärder, och en viktig del av det är att ge brottsbekämpande myndigheter, polis och åklagare inte minst, nya och effektiva verktyg i det arbetet. Det innefattar bland annat utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel också i ett preventivt och förebyggande syfte. Vi avser att lägga flera sådana förslag under det här året.Samtidigt är det förstås så att alla bestämmelser om hemliga tvångsmedel måste leva upp till högt ställda rättssäkerhetskrav. Det gäller både reglerna i sig och tillämpningen av dem. Det finns flera mekanismer som avser just rättssäkerheten och som har till syfte att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter när man använder hemliga tvångsmedel. Till exempel finns det krav på domstolsprövning och även krav på att offentliga integritetsskyddsombud ska bevaka den enskildes integritetsintresse.Det finns också ett omfattande tillsynssystem. Tillsynen utövas främst av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. För att säkerställa att nämnden har bästa möjliga förutsättningar att utöva sitt viktiga uppdrag har regeringen också ökat anslagen till nämnden. Även andra myndigheter kan utöva tillsyn. Utöver detta gör regeringen årliga skrivelser till riksdagen, som interpellanten tar upp, med redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel. Det gör också att den parlamentariska kontrollen är en viktig del av det här systemet.Även om den personliga integriteten ska värnas måste också myndigheterna ha förmåga att motverka den gängkriminalitet och den grova organiserade brottslighet som begränsar livet, friheten, tryggheten och vardagen för människor i hela vårt land, inte minst i särskilt drabbade områden. För den förmågan är möjligheten att i vissa fall kunna använda hemliga tvångsmedel helt avgörande. Regeringen kommer inte tveka att göra det som krävs för att vända den utveckling som vi nu har upplevt under alldeles för lång tid. Ytterst handlar det om medborgarnas trygghet, men det handlar också om att värna det fria och öppna samhället.
Kommer ministern och regeringen att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete?
Låt oss först ringa in vad vi är överens om, och det är att rasism är förfärligt. Det ligger i varje anständigt demokratiskt samhälles uppdrag och uppgift att motverka det med all kraft. Det kan man säga alldeles oavsett vad den tar sig för uttryck och vem det riktar sig emot. Det är klart att det finns strukturella problem och mönster som upprepar sig och som träffar vissa grupper mer än andra, men jag uppfattar ändå i grund och botten att det är en fråga om ett individuellt fri- och rättighetsskydd att var och en ska vara skyddad mot rasism eller diskriminering av olika slag.Det är det ena. Det andra är att jag verkligen inte motsätter mig att man försöker skaffa sig systematisk kunskap om frågan, utan frågan gäller med vilka metoder man ska skaffa sig den kunskapen. Jag tror att man kan komma ganska långt i förståelsen av hatbrott genom att till exempel gå på djupet i en rättsfallsanalys av de fall när vi har haft rättsprocesser som just handlar om hatbrott. Man kan komma långt genom en komparativ studie där man jämför den typen av brott i Sverige med andra jämförbara länder. Jag föreställer mig också att den typen av undersökningar som redan görs, som Brås rapporter som Annika Hirvonen nämnde, är ägnade att höja vår kunskap om detta.Det jag däremot inte känner mig tilltalad av är tanken att staten på ett eller annat sätt ska driva på för en sortering eller en förfrågan där enskilda människor ska uppge eller sortera sig själv utifrån de faktorer som hatbrottslagstiftningen och diskrimineringslagstiftningen är ägnade att motverka.Jag tror att det är en farlig väg att gå. Att det görs av olika enskilda aktörer i näringsliv och akademi kan man ha synpunkter på, och det har jag också. Men trots allt är det en annan sak än vad statsmakterna gör för någonting, och den vägen är jag inte beredd att gå.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Kommer ministern att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott?
Låt oss först ringa in vad vi är överens om, och det är att rasism är förfärligt. Det ligger i varje anständigt demokratiskt samhälles uppdrag och uppgift att motverka det med all kraft. Det kan man säga alldeles oavsett vad den tar sig för uttryck och vem det riktar sig emot. Det är klart att det finns strukturella problem och mönster som upprepar sig och som träffar vissa grupper mer än andra, men jag uppfattar ändå i grund och botten att det är en fråga om ett individuellt fri- och rättighetsskydd att var och en ska vara skyddad mot rasism eller diskriminering av olika slag.Det är det ena. Det andra är att jag verkligen inte motsätter mig att man försöker skaffa sig systematisk kunskap om frågan, utan frågan gäller med vilka metoder man ska skaffa sig den kunskapen. Jag tror att man kan komma ganska långt i förståelsen av hatbrott genom att till exempel gå på djupet i en rättsfallsanalys av de fall när vi har haft rättsprocesser som just handlar om hatbrott. Man kan komma långt genom en komparativ studie där man jämför den typen av brott i Sverige med andra jämförbara länder. Jag föreställer mig också att den typen av undersökningar som redan görs, som Brås rapporter som Annika Hirvonen nämnde, är ägnade att höja vår kunskap om detta.Det jag däremot inte känner mig tilltalad av är tanken att staten på ett eller annat sätt ska driva på för en sortering eller en förfrågan där enskilda människor ska uppge eller sortera sig själv utifrån de faktorer som hatbrottslagstiftningen och diskrimineringslagstiftningen är ägnade att motverka.Jag tror att det är en farlig väg att gå. Att det görs av olika enskilda aktörer i näringsliv och akademi kan man ha synpunkter på, och det har jag också. Men trots allt är det en annan sak än vad statsmakterna gör för någonting, och den vägen är jag inte beredd att gå.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Kommer ministern och regeringen att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete?
De invändningar som justitieministern lyfter kring jämlikhetsdata har mycket riktigt blockerat ett utforskande av de här metoderna. Men det har skett mycket utveckling både inom näringslivet och inom akademin.Behovet är skriande tydligt: Vi saknar systematisk kunskap om rasism i det svenska samhället. Studier som Brås rapport om afrofobiska hatbrott är otroligt viktiga och värdefulla, och det som är riktigt farligt är ju om vi inte agerar mot rasismen. Rasismen får konsekvenser. Den bryter ned skolbarns lust att gå till skolan och lära sig och utvecklas, och den bryter ned självkänslan hos människor. I värsta fall leder rasism till död, som i exemplet där sjukvårdspersonal bortförklarade en mans allvarliga sjukdomstillstånd med "kulturell svimning".Vi har mycket att arbeta med kring rasism. Kunskap om hur rasismen ser ut och på vilka områden de största problemen finns är viktiga verktyg för att komma åt strukturell problematik med rasism på samma sätt som kunskap om hur män och kvinnor särbehandlats varit helt centralt i arbetet för jämställdhet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag är övertygad om att det inte kommer att vara enkelt att införa jämlikhetsdata. Jag är övertygad om att det kommer att finnas många års behov av utvecklande och förfinande för att uppnå bästa möjliga resultat. Men jag är övertygad om att det går och att det är ett viktigt verktyg för arbetet mot rasism i Sverige.
Kommer ministern att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott?
De invändningar som justitieministern lyfter kring jämlikhetsdata har mycket riktigt blockerat ett utforskande av de här metoderna. Men det har skett mycket utveckling både inom näringslivet och inom akademin.Behovet är skriande tydligt: Vi saknar systematisk kunskap om rasism i det svenska samhället. Studier som Brås rapport om afrofobiska hatbrott är otroligt viktiga och värdefulla, och det som är riktigt farligt är ju om vi inte agerar mot rasismen. Rasismen får konsekvenser. Den bryter ned skolbarns lust att gå till skolan och lära sig och utvecklas, och den bryter ned självkänslan hos människor. I värsta fall leder rasism till död, som i exemplet där sjukvårdspersonal bortförklarade en mans allvarliga sjukdomstillstånd med "kulturell svimning".Vi har mycket att arbeta med kring rasism. Kunskap om hur rasismen ser ut och på vilka områden de största problemen finns är viktiga verktyg för att komma åt strukturell problematik med rasism på samma sätt som kunskap om hur män och kvinnor särbehandlats varit helt centralt i arbetet för jämställdhet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag är övertygad om att det inte kommer att vara enkelt att införa jämlikhetsdata. Jag är övertygad om att det kommer att finnas många års behov av utvecklande och förfinande för att uppnå bästa möjliga resultat. Men jag är övertygad om att det går och att det är ett viktigt verktyg för arbetet mot rasism i Sverige.
Kommer ministern och regeringen att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete?
Jag tar det sista först. Jag tycker att det är mycket berättigat att tala om hatbrott just generellt, oavsett vilken etnisk tillhörighet som brottsoffret har. Jag tror nog att de flesta, baserat på en allmänmänsklig erfarenhet, kan ta till sig att hatmotiv kan slå åt olika håll. Det kan förstås slå från representanter för majoritetsbefolkningen mot minoriteter av olika slag. Det kan vara hatmotiv mellan enskilda människor som hör till olika minoriteter. Och naturligtvis kan man drivas av ett hat också mot någon som är etnisk svensk, som Adam Marttinen tar upp. Däremot har jag inte övervägt några särskilda uppdrag i den delen, men jag tycker att det är helt legitimt och rimligt att lyfta den aspekten av frågan.När det sedan kommer till frågan om statistiken kanske jag ändå får upprepa vad jag sa inledningsvis. Jag tror inte att det är någon tillfällighet att vi står och diskuterar frågan här trots åtta år av ett rödgrönt regeringsinnehav. Det finns skäl till att regeringar inte har gett denna typ av uppdrag till exempelvis myndigheter. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag, som i grund och botten har ett liberalt grundackord i min samhällssyn, har intuitivt svårt för att se på människor i grupper, mönster, strukturer och kollektiv. Men det råder samtidigt ingen tvekan om att det finns strukturer i samhället som påverkar en massa olika saker. Det är klart att statistik som kan visa mönster på ett allmänt plan är behjälplig för den som vill göra någonting åt och bryta strukturer.Min principiella, erfarenhetsmässiga och kanske även praktiska ståndpunkt när det gäller just etnisk bakgrund är att jag tror att det är utomordentligt farligt att i ett likabehandlingsarbete använda sortering som verktyg. Jag vill understryka att jag har uppfattat att Annika Hirvonen inte efterfrågar att vi ska rasregistrera oss med fler faktorer hos Skatteverket utan att metoden just var frivillighet, självidentifiering och så vidare. Likafullt är det för mig en utomordentligt farlig väg att gå att staten sätter i system att efterfråga människors etniska bakgrund i olika avseenden, även om det sker med självidentifiering, eftersom det går stick i stäv med hela idén om antidiskriminering, likabehandling, saklighet och opartiskhet.Till det kommer de praktiska problemen även med en sådan metod. Dels tror jag möjligen att värdet av statistik som bygger på subjektiva upplevelser snarare än objektiva faktorer kan ifrågasättas i många fall, dels måste det vara så att om den här statistiken - som skulle basera sig på självidentifiering - ändå ska visa på mönster på den nivån måste det ändå handla om faktorer som är så pass uniforma eller enhetliga att de kan systematiseras närmast på ett automatiskt sätt. Likafullt kommer alltså även en självidentifiering på något sätt att bygga på att man krokar i faktorer som är bestämda av andra. Detta är väl en praktisk synpunkt som även Brå har lyft upp.För mig är det en principiell fråga, och jag har full respekt för att man kan ha olika uppfattningar beroende på samhällssyn. Men jag tror att det är väldigt farligt, även om det bygger på frivillighet och självidentifiering, att staten initierar sortering utifrån etnisk bakgrund. Jag tror att de praktiska implikationerna av det är svåra att överblicka och potentiellt sett väldigt farliga. Därför blir mitt svar trots allt nej.
Kommer ministern att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott?
Jag tar det sista först. Jag tycker att det är mycket berättigat att tala om hatbrott just generellt, oavsett vilken etnisk tillhörighet som brottsoffret har. Jag tror nog att de flesta, baserat på en allmänmänsklig erfarenhet, kan ta till sig att hatmotiv kan slå åt olika håll. Det kan förstås slå från representanter för majoritetsbefolkningen mot minoriteter av olika slag. Det kan vara hatmotiv mellan enskilda människor som hör till olika minoriteter. Och naturligtvis kan man drivas av ett hat också mot någon som är etnisk svensk, som Adam Marttinen tar upp. Däremot har jag inte övervägt några särskilda uppdrag i den delen, men jag tycker att det är helt legitimt och rimligt att lyfta den aspekten av frågan.När det sedan kommer till frågan om statistiken kanske jag ändå får upprepa vad jag sa inledningsvis. Jag tror inte att det är någon tillfällighet att vi står och diskuterar frågan här trots åtta år av ett rödgrönt regeringsinnehav. Det finns skäl till att regeringar inte har gett denna typ av uppdrag till exempelvis myndigheter. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag, som i grund och botten har ett liberalt grundackord i min samhällssyn, har intuitivt svårt för att se på människor i grupper, mönster, strukturer och kollektiv. Men det råder samtidigt ingen tvekan om att det finns strukturer i samhället som påverkar en massa olika saker. Det är klart att statistik som kan visa mönster på ett allmänt plan är behjälplig för den som vill göra någonting åt och bryta strukturer.Min principiella, erfarenhetsmässiga och kanske även praktiska ståndpunkt när det gäller just etnisk bakgrund är att jag tror att det är utomordentligt farligt att i ett likabehandlingsarbete använda sortering som verktyg. Jag vill understryka att jag har uppfattat att Annika Hirvonen inte efterfrågar att vi ska rasregistrera oss med fler faktorer hos Skatteverket utan att metoden just var frivillighet, självidentifiering och så vidare. Likafullt är det för mig en utomordentligt farlig väg att gå att staten sätter i system att efterfråga människors etniska bakgrund i olika avseenden, även om det sker med självidentifiering, eftersom det går stick i stäv med hela idén om antidiskriminering, likabehandling, saklighet och opartiskhet.Till det kommer de praktiska problemen även med en sådan metod. Dels tror jag möjligen att värdet av statistik som bygger på subjektiva upplevelser snarare än objektiva faktorer kan ifrågasättas i många fall, dels måste det vara så att om den här statistiken - som skulle basera sig på självidentifiering - ändå ska visa på mönster på den nivån måste det ändå handla om faktorer som är så pass uniforma eller enhetliga att de kan systematiseras närmast på ett automatiskt sätt. Likafullt kommer alltså även en självidentifiering på något sätt att bygga på att man krokar i faktorer som är bestämda av andra. Detta är väl en praktisk synpunkt som även Brå har lyft upp.För mig är det en principiell fråga, och jag har full respekt för att man kan ha olika uppfattningar beroende på samhällssyn. Men jag tror att det är väldigt farligt, även om det bygger på frivillighet och självidentifiering, att staten initierar sortering utifrån etnisk bakgrund. Jag tror att de praktiska implikationerna av det är svåra att överblicka och potentiellt sett väldigt farliga. Därför blir mitt svar trots allt nej.
Kommer ministern och regeringen att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete?
När Brottsförebyggande rådet nämns kan jag ta tillfället i akt och säga att det finns en bristfällighet i de undersökningar som har gjorts när det kommer just till hatbrott mot svenskar.Den statistik som jag hänvisade till förut är den statistik som den förre justitieministern hänvisade till när han ansåg att det inte fanns ett utbrett problem i Sverige med hatbrott mot svenskar, nämligen att endast 1 procent av de fall med hatbrottsmotiv som anmäls inkluderar hatbrott mot svenskar.Jag vill mena att det finns ett annat problem i det hela, nämligen att antingen polis eller åklagare inte beaktar de hatbrott som svenskar utsätts för. Därmed blir det också missvisande i statistiken för anmälda brott när det gäller hur utbrett detta problem faktiskt är i vårt land. Inte minst i alla de medialt uppmärksammade fall där hatbrottsmotiv mot svenskar tydligt förekom saknades just detta beaktande i åtalet från åklagarens sida.För min del talar detta sitt tydliga språk. Här finns det ett strukturellt problem i Sverige. Man kan komma åt detta genom bättre statistikunderlag. Det kan också bli en fråga till justitieministern: Anser justitieministern att det behövs ett särskilt uppdrag för att belysa svenskfientlighet och hatbrott mot svenskar för att på ett bättre sätt förstå problematiken? Min andra fråga är: Anser justitieministern verkligen inte att det behövs något särskilt uppdrag till polis eller åklagare i fråga om att man ska beakta hatbrottsmotiv även när svenskar är utsatta för hatbrott?
Kommer ministern att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott?
När Brottsförebyggande rådet nämns kan jag ta tillfället i akt och säga att det finns en bristfällighet i de undersökningar som har gjorts när det kommer just till hatbrott mot svenskar.Den statistik som jag hänvisade till förut är den statistik som den förre justitieministern hänvisade till när han ansåg att det inte fanns ett utbrett problem i Sverige med hatbrott mot svenskar, nämligen att endast 1 procent av de fall med hatbrottsmotiv som anmäls inkluderar hatbrott mot svenskar.Jag vill mena att det finns ett annat problem i det hela, nämligen att antingen polis eller åklagare inte beaktar de hatbrott som svenskar utsätts för. Därmed blir det också missvisande i statistiken för anmälda brott när det gäller hur utbrett detta problem faktiskt är i vårt land. Inte minst i alla de medialt uppmärksammade fall där hatbrottsmotiv mot svenskar tydligt förekom saknades just detta beaktande i åtalet från åklagarens sida.För min del talar detta sitt tydliga språk. Här finns det ett strukturellt problem i Sverige. Man kan komma åt detta genom bättre statistikunderlag. Det kan också bli en fråga till justitieministern: Anser justitieministern att det behövs ett särskilt uppdrag för att belysa svenskfientlighet och hatbrott mot svenskar för att på ett bättre sätt förstå problematiken? Min andra fråga är: Anser justitieministern verkligen inte att det behövs något särskilt uppdrag till polis eller åklagare i fråga om att man ska beakta hatbrottsmotiv även när svenskar är utsatta för hatbrott?
Kommer ministern och regeringen att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete?
Det känns väldigt angeläget att vi kan ha denna debatt för att också reda ut en del sammanblandningar. Till att börja med vill jag tydliggöra att vi från Miljöpartiet inte förordar register eller registrering kring de här frågorna. Det som vi förordar är jämlikhetsdata baserade på frivilliga och anonyma enkäter, där man har självidentifikation som utgångspunkt. Alla dessa kriterier - frivillighet, anonymitet och självidentifikation - är nödvändiga för att inte jämlikhetsdatan ska få de negativa konsekvenser som Gunnar Strömmer lyfter upp.Vi ser hur detta går att använda redan i dag. Man kan till exempel titta på den stora ungdomsenkäten. Där kan respondenterna välja om de vill fylla i till exempel uppgifter om sexuell läggning. Det är frivilligt och anonymt. Och det baseras helt på personens självidentifikation. Det som resultaten kan visa är om ungdomars levnadsvillkor skiljer sig åt baserat på vilken sexuell läggning eller transidentitet som de har angett att de har. Det är värdefullt för oss politiker och beslutsfattare.Det finns också många företag som använder sig av jämlikhetsdata för att förbättra sina företag. Med just sådana här frivilliga och anonyma enkäter med självidentifikation som bas kan de ta reda på ifall det finns skillnader i hur man upplever till exempel kulturen på företaget och vidta adekvata åtgärder.Sverige har alltså i praktiken redan jämlikhetsdata. Några delar finns i personnumret, precis som Gunnar Strömmer lyfter, till exempel kön. Andra delar finns i annan offentlig statistik, och vissa frågor ställer vi i anonyma, frivilliga enkäter.Den blinda fläcken är verkligen rasismen. Föräldrars födelseland fångar nämligen inte på ett adekvat sätt in faktorer som hudfärg, religiös övertygelse eller ens etnicitet.Jag tycker att Brås senaste studie om afrofobiska hatbrott verkligen är en väckarklocka. Här finns det stora samhällsutmaningar. Detta omfattar i princip alla samhällssektorer, och det drabbar barn redan i skolåldern. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerÖkad kunskap, som är mer strukturellt insamlad, skulle vara värdefull också för att vi inte skulle fastna i diskussioner om vad som är föreställningar eller en polariserad debatt. Vi skulle då få hårda fakta.Det har varit otroligt viktigt i arbetet för att Sverige ska bli mer jämställt att man har slutat prata om hur det i det enskilda fallet är legitimt att till exempel en kvinna har en lägre lön än hennes manliga kollega. Man kan peka på en massa enskilda fall och enskilda situationer, och varje gång kan man hitta en förklaring. Men när man ser mönstren och strukturerna kan man komma bort från diskussionen om vad som är anekdotiska undantag eller exempel och faktiskt få fokus på de stora strukturella problemområden som finns när det kommer till rasism i vårt samhälle.Jag vill uppmana justitieministern att ta till sig den nya kunskapen kring jämlikhetsdata och överväga detta.
Kommer ministern att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott?
Det känns väldigt angeläget att vi kan ha denna debatt för att också reda ut en del sammanblandningar. Till att börja med vill jag tydliggöra att vi från Miljöpartiet inte förordar register eller registrering kring de här frågorna. Det som vi förordar är jämlikhetsdata baserade på frivilliga och anonyma enkäter, där man har självidentifikation som utgångspunkt. Alla dessa kriterier - frivillighet, anonymitet och självidentifikation - är nödvändiga för att inte jämlikhetsdatan ska få de negativa konsekvenser som Gunnar Strömmer lyfter upp.Vi ser hur detta går att använda redan i dag. Man kan till exempel titta på den stora ungdomsenkäten. Där kan respondenterna välja om de vill fylla i till exempel uppgifter om sexuell läggning. Det är frivilligt och anonymt. Och det baseras helt på personens självidentifikation. Det som resultaten kan visa är om ungdomars levnadsvillkor skiljer sig åt baserat på vilken sexuell läggning eller transidentitet som de har angett att de har. Det är värdefullt för oss politiker och beslutsfattare.Det finns också många företag som använder sig av jämlikhetsdata för att förbättra sina företag. Med just sådana här frivilliga och anonyma enkäter med självidentifikation som bas kan de ta reda på ifall det finns skillnader i hur man upplever till exempel kulturen på företaget och vidta adekvata åtgärder.Sverige har alltså i praktiken redan jämlikhetsdata. Några delar finns i personnumret, precis som Gunnar Strömmer lyfter, till exempel kön. Andra delar finns i annan offentlig statistik, och vissa frågor ställer vi i anonyma, frivilliga enkäter.Den blinda fläcken är verkligen rasismen. Föräldrars födelseland fångar nämligen inte på ett adekvat sätt in faktorer som hudfärg, religiös övertygelse eller ens etnicitet.Jag tycker att Brås senaste studie om afrofobiska hatbrott verkligen är en väckarklocka. Här finns det stora samhällsutmaningar. Detta omfattar i princip alla samhällssektorer, och det drabbar barn redan i skolåldern. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerÖkad kunskap, som är mer strukturellt insamlad, skulle vara värdefull också för att vi inte skulle fastna i diskussioner om vad som är föreställningar eller en polariserad debatt. Vi skulle då få hårda fakta.Det har varit otroligt viktigt i arbetet för att Sverige ska bli mer jämställt att man har slutat prata om hur det i det enskilda fallet är legitimt att till exempel en kvinna har en lägre lön än hennes manliga kollega. Man kan peka på en massa enskilda fall och enskilda situationer, och varje gång kan man hitta en förklaring. Men när man ser mönstren och strukturerna kan man komma bort från diskussionen om vad som är anekdotiska undantag eller exempel och faktiskt få fokus på de stora strukturella problemområden som finns när det kommer till rasism i vårt samhälle.Jag vill uppmana justitieministern att ta till sig den nya kunskapen kring jämlikhetsdata och överväga detta.
Kommer ministern och regeringen att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete?
Tusen tack, Annika Hirvonen, för frågan! Det är intressanta resonemang i botten av den frågan.Vad är det för rätt som enskilda människor har i förhållande till hatmotiv? Ja, det är att inte bli utsatta för brott som grundar sig på ett sådant motiv. Alla brott är naturligtvis allvarliga, men om motivet dessutom har att göra med din hudfärg, religiösa övertygelse, etniska bakgrund eller något annat uppfattar vi som demokratisk rättsstat att det finns en särskild skyddsgrund. Därför är det utomordentligt viktigt att det finns en robust lagstiftning kring sådant och att man i brottsbekämpande myndigheter, i alla andra delar av de rättsvårdande myndigheterna och för den delen i samhället i stort är väldigt medveten och vaksam när det gäller den typen av brottslighet.Låt mig här också ta upp Adam Marttinens fråga. Jag är också övertygad om att mönstret när det gäller hatbrott ibland kan vara lite randigare eller rutigare än vad vår ofta ganska polariserade debatt vill ta in. Vi vet att det kan begås hatbrott exempelvis mellan olika etniska minoriteter. Det kan också, föreställer jag mig, vara en drivkraft i förhållande till någon som har en etnisk svensk bakgrund.Sedan är det inte upp till justitieministern, menar jag, att ge rättsvårdande myndigheter instruktioner om att uppmärksamma en viss typ av hatbrott mer än andra. Det är bra att vi har debatten, men det får räcka som en generell signal från våra demokratiska institutioner. Att ha ett robust lagligt och rättsligt skydd mot hatbrott är utomordentligt viktigt, och brottsbekämpande myndigheter ska utan skygglappar ingripa mot all slags hatbrottslighet.När det gäller frågan om statistik är det kanske ändå inte en tillfällighet - detta säger jag inte i ett raljant syfte - att det som Annika Hirvonen efterlyser inte finns efter åtta år med rödgrönt styre. Jag tror att man kan ha olika ideologiska ingångar i det - jag tänkte snart komma till min egen. Vi kan börja med att konstatera att det praktiskt är väldigt komplicerat. Man kan titta på vad det finns för tillgängliga uppgifter för var och en. Vi vet att det på Skatteverket finns uppgifter om kön och medborgarskap och att det finns uppgifter om dina föräldrars födelseland. Det är de objektiva faktorer, om man får använda det uttrycket, som finns registrerade om oss vad gäller den typ av faktorer som vi nu talar om. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerTill skillnad från andra länder, exempelvis USA, har Sverige historiskt sett varit utomordentligt bestämt i uppfattningen att staten inte ska ägna sig åt registrering på en mer kalibrerad nivå än detta och heller inte tillhandahålla system som på andra sätt uppmuntrar en sortering av människor utifrån de faktorer som vi inte själva kan påverka. De har utan tvekan relevans, men detta är sådant som man kan säga att diskrimineringslagstiftningen, hatbrottslagstiftningen och annat är ägnat att skydda.Jag har ett rakt svar på Annika Hirvonens fråga till mig - om jag tänker vidta någon åtgärd för att åstadkomma jämlikhetsdata. Svaret på den frågan är nej. För mig bottnar det bland annat i en praktisk erfarenhet. Även de myndigheter, Brå och andra, som Annika Hirvonen nämner lyfter fram att de själva uppfattar att det skulle vara väldigt komplicerat att göra detta. Men för mig är det faktiskt också en moralisk eller principiell fråga. Jag tror att det om man ska ha en konsekvent likabehandlingslinje i ett land som bygger på icke-diskriminering och likabehandling är utomordentligt vanskligt att sätta igång eller uppmuntra system som trots allt bygger på sortering.
Kommer ministern att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott?
Tusen tack, Annika Hirvonen, för frågan! Det är intressanta resonemang i botten av den frågan.Vad är det för rätt som enskilda människor har i förhållande till hatmotiv? Ja, det är att inte bli utsatta för brott som grundar sig på ett sådant motiv. Alla brott är naturligtvis allvarliga, men om motivet dessutom har att göra med din hudfärg, religiösa övertygelse, etniska bakgrund eller något annat uppfattar vi som demokratisk rättsstat att det finns en särskild skyddsgrund. Därför är det utomordentligt viktigt att det finns en robust lagstiftning kring sådant och att man i brottsbekämpande myndigheter, i alla andra delar av de rättsvårdande myndigheterna och för den delen i samhället i stort är väldigt medveten och vaksam när det gäller den typen av brottslighet.Låt mig här också ta upp Adam Marttinens fråga. Jag är också övertygad om att mönstret när det gäller hatbrott ibland kan vara lite randigare eller rutigare än vad vår ofta ganska polariserade debatt vill ta in. Vi vet att det kan begås hatbrott exempelvis mellan olika etniska minoriteter. Det kan också, föreställer jag mig, vara en drivkraft i förhållande till någon som har en etnisk svensk bakgrund.Sedan är det inte upp till justitieministern, menar jag, att ge rättsvårdande myndigheter instruktioner om att uppmärksamma en viss typ av hatbrott mer än andra. Det är bra att vi har debatten, men det får räcka som en generell signal från våra demokratiska institutioner. Att ha ett robust lagligt och rättsligt skydd mot hatbrott är utomordentligt viktigt, och brottsbekämpande myndigheter ska utan skygglappar ingripa mot all slags hatbrottslighet.När det gäller frågan om statistik är det kanske ändå inte en tillfällighet - detta säger jag inte i ett raljant syfte - att det som Annika Hirvonen efterlyser inte finns efter åtta år med rödgrönt styre. Jag tror att man kan ha olika ideologiska ingångar i det - jag tänkte snart komma till min egen. Vi kan börja med att konstatera att det praktiskt är väldigt komplicerat. Man kan titta på vad det finns för tillgängliga uppgifter för var och en. Vi vet att det på Skatteverket finns uppgifter om kön och medborgarskap och att det finns uppgifter om dina föräldrars födelseland. Det är de objektiva faktorer, om man får använda det uttrycket, som finns registrerade om oss vad gäller den typ av faktorer som vi nu talar om. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerTill skillnad från andra länder, exempelvis USA, har Sverige historiskt sett varit utomordentligt bestämt i uppfattningen att staten inte ska ägna sig åt registrering på en mer kalibrerad nivå än detta och heller inte tillhandahålla system som på andra sätt uppmuntrar en sortering av människor utifrån de faktorer som vi inte själva kan påverka. De har utan tvekan relevans, men detta är sådant som man kan säga att diskrimineringslagstiftningen, hatbrottslagstiftningen och annat är ägnat att skydda.Jag har ett rakt svar på Annika Hirvonens fråga till mig - om jag tänker vidta någon åtgärd för att åstadkomma jämlikhetsdata. Svaret på den frågan är nej. För mig bottnar det bland annat i en praktisk erfarenhet. Även de myndigheter, Brå och andra, som Annika Hirvonen nämner lyfter fram att de själva uppfattar att det skulle vara väldigt komplicerat att göra detta. Men för mig är det faktiskt också en moralisk eller principiell fråga. Jag tror att det om man ska ha en konsekvent likabehandlingslinje i ett land som bygger på icke-diskriminering och likabehandling är utomordentligt vanskligt att sätta igång eller uppmuntra system som trots allt bygger på sortering.
Kommer ministern och regeringen att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete?
Diskussionen om hatbrott har inte minst varit aktuell under föregående mandatperiod. Vi hade extremt många medialt uppmärksammade fall i vårt land, där många personer utsattes för hatbrott med extrema förnedringsinslag. Det kom i den politiska debatten att sammanfattas som förnedringsrån. Jag behöver nog inte påminna dem som lyssnar på den här debatten mer exakt om vad det innefattade.Det som var en röd tråd i samtliga dessa uppmärksammade fall var att det var svenskar som var brottsoffer och att det fanns väldigt tydliga hatmotiv mot just svenskar från förövarnas sida. Det som också var en röd tråd i samtliga dessa uppmärksammade fall var att åtalen inte rymde just hatbrottsmotivet, utan personerna åtalades bara för de andra brott som ingick i sammanhanget.Vi har haft många debatter med den föregående regeringen, som har förnekat att just svenskfientliga hatbrott har varit ett utbrett problem i vårt samhälle. Man hänvisar till statistik från Brottsförebyggande rådet att endast 1 procent av de anmälda hatbrotten var fall där brottsoffren hade svensk nationalitet. Därmed påstod man också att det inte fanns ett utbrett problem.Jag vill påstå att problemet är mer utbrett än vad Brottsförebyggande rådets statistik visar och att det finns ett strukturellt problem, kanske hos polisen, hos åklagaren eller till och med i lagstiftningen, när det gäller hur man väljer att tolka begreppet hatbrott och när man anser att det är motiverat att inkludera hatmotiv i bedömningen av de fall där det förekommer. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAlldeles uppenbart är att man i bedömningen av de uppmärksammade fallen inte tog hänsyn till brottsoffrens utsatthet för just hatbrott. Därför skulle jag vilja utnyttja möjligheten att i den här debatten fråga statsrådet om statsrådet anser att man ska vidta någon åtgärd någonstans, antingen via lagstiftningen eller genom det uppdrag till polisen som nämnts här, att utbilda hatbrottsenheterna särskilt när det gäller svenskars utsatthet för hatbrott. Anser statsrådet att det finns någon anledning att uppmärksamma just denna aspekt när det gäller hatbrott i lagstiftningen?
Kommer ministern att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott?
Diskussionen om hatbrott har inte minst varit aktuell under föregående mandatperiod. Vi hade extremt många medialt uppmärksammade fall i vårt land, där många personer utsattes för hatbrott med extrema förnedringsinslag. Det kom i den politiska debatten att sammanfattas som förnedringsrån. Jag behöver nog inte påminna dem som lyssnar på den här debatten mer exakt om vad det innefattade.Det som var en röd tråd i samtliga dessa uppmärksammade fall var att det var svenskar som var brottsoffer och att det fanns väldigt tydliga hatmotiv mot just svenskar från förövarnas sida. Det som också var en röd tråd i samtliga dessa uppmärksammade fall var att åtalen inte rymde just hatbrottsmotivet, utan personerna åtalades bara för de andra brott som ingick i sammanhanget.Vi har haft många debatter med den föregående regeringen, som har förnekat att just svenskfientliga hatbrott har varit ett utbrett problem i vårt samhälle. Man hänvisar till statistik från Brottsförebyggande rådet att endast 1 procent av de anmälda hatbrotten var fall där brottsoffren hade svensk nationalitet. Därmed påstod man också att det inte fanns ett utbrett problem.Jag vill påstå att problemet är mer utbrett än vad Brottsförebyggande rådets statistik visar och att det finns ett strukturellt problem, kanske hos polisen, hos åklagaren eller till och med i lagstiftningen, när det gäller hur man väljer att tolka begreppet hatbrott och när man anser att det är motiverat att inkludera hatmotiv i bedömningen av de fall där det förekommer. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAlldeles uppenbart är att man i bedömningen av de uppmärksammade fallen inte tog hänsyn till brottsoffrens utsatthet för just hatbrott. Därför skulle jag vilja utnyttja möjligheten att i den här debatten fråga statsrådet om statsrådet anser att man ska vidta någon åtgärd någonstans, antingen via lagstiftningen eller genom det uppdrag till polisen som nämnts här, att utbilda hatbrottsenheterna särskilt när det gäller svenskars utsatthet för hatbrott. Anser statsrådet att det finns någon anledning att uppmärksamma just denna aspekt när det gäller hatbrott i lagstiftningen?
Kommer ministern och regeringen att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete?
År 2021 gav vi i Miljöpartiet när vi satt i regeringen Brottsförebyggande rådet, Brå, i uppgift att ta fram en tredje del i en påbörjad serie av rapporter som belyser rasismen i Sverige. De två första rapporterna behandlade antisemitism respektive islamofobi, och Brås nya studie belyser afrofobiska hatbrott och synliggör det som många har vittnat om under lång tid, nämligen hur hatbrott sker öppet på gator och torg, inom vården och på skolor och arbetsplatser. Verbala påhopp, där n-ordet och andra nedsättande uttryck används, är vanliga. I nästan en femtedel av anmälningarna förekommer våld. Dessa resultat är alarmerande. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerBrottsförebyggande rådet har också lyft fram problemet med att vi saknar jämlikhetsdata i Sverige, alltså kunskap som belyser utsatthet för rasism kopplat till religion, hudfärg eller etnicitet. Vi har i dag en väldigt omfattande könsuppdelad statistik men också många studier och enkäter - även den nationella trygghetsundersökningen och ungdomsenkäter - där de svarande tar upp till exempel sexuell läggning, transidentitet och andra aspekter. Men just när det kommer till rasism ställs inte dessa frågor i dag. Det gör att studien från Brå blir särskilt värdefull, men vi skulle behöva en mer omfattande bild av hur rasismen drabbar personer. Det handlar om att människor behandlar dem sämre på grund av religion, hudfärg eller etnicitet.Därför vill jag fråga justitieministern om han kommer att ta några initiativ för att ta fram mer kunskap och arbeta fram jämlikhetsdata, till exempel inom ramen för den nationella trygghetsundersökningen, som polisen genomför och som är ett väldigt viktigt arbete som också vi politiker här i Sveriges riksdag använder för att fatta beslut och prioritera.Frågan om jämlikhetsdata har tidigare utretts av Diskrimineringsombudsmannen år 2012, och slutsatsen blev även då att man både kunde och borde införa detta i Sverige för att få en större synlighet i statistiken och en tydligare kunskapsbild. Sverige har även av EU och FN-organ blivit uppmanat att införa jämlikhetsdata specifikt kopplat till rasism, där kunskapen är bristfällig. Frågan är konkret: Kommer Gunnar Strömmer att verka för detta?
Kommer ministern att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott?
År 2021 gav vi i Miljöpartiet när vi satt i regeringen Brottsförebyggande rådet, Brå, i uppgift att ta fram en tredje del i en påbörjad serie av rapporter som belyser rasismen i Sverige. De två första rapporterna behandlade antisemitism respektive islamofobi, och Brås nya studie belyser afrofobiska hatbrott och synliggör det som många har vittnat om under lång tid, nämligen hur hatbrott sker öppet på gator och torg, inom vården och på skolor och arbetsplatser. Verbala påhopp, där n-ordet och andra nedsättande uttryck används, är vanliga. I nästan en femtedel av anmälningarna förekommer våld. Dessa resultat är alarmerande. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerBrottsförebyggande rådet har också lyft fram problemet med att vi saknar jämlikhetsdata i Sverige, alltså kunskap som belyser utsatthet för rasism kopplat till religion, hudfärg eller etnicitet. Vi har i dag en väldigt omfattande könsuppdelad statistik men också många studier och enkäter - även den nationella trygghetsundersökningen och ungdomsenkäter - där de svarande tar upp till exempel sexuell läggning, transidentitet och andra aspekter. Men just när det kommer till rasism ställs inte dessa frågor i dag. Det gör att studien från Brå blir särskilt värdefull, men vi skulle behöva en mer omfattande bild av hur rasismen drabbar personer. Det handlar om att människor behandlar dem sämre på grund av religion, hudfärg eller etnicitet.Därför vill jag fråga justitieministern om han kommer att ta några initiativ för att ta fram mer kunskap och arbeta fram jämlikhetsdata, till exempel inom ramen för den nationella trygghetsundersökningen, som polisen genomför och som är ett väldigt viktigt arbete som också vi politiker här i Sveriges riksdag använder för att fatta beslut och prioritera.Frågan om jämlikhetsdata har tidigare utretts av Diskrimineringsombudsmannen år 2012, och slutsatsen blev även då att man både kunde och borde införa detta i Sverige för att få en större synlighet i statistiken och en tydligare kunskapsbild. Sverige har även av EU och FN-organ blivit uppmanat att införa jämlikhetsdata specifikt kopplat till rasism, där kunskapen är bristfällig. Frågan är konkret: Kommer Gunnar Strömmer att verka för detta?
Kommer ministern och regeringen att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete?
har frågat mig om jag och regeringen kommer att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete och om jag kommer att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott.De uppgifter som kommer fram i Brottsförebyggande rådets fördjupade rapporter om antisemitiska, islamofobiska och nu senast afrofobiska hatbrott är nedslående. Detsamma gäller uppgiften i den senaste rapporten om att den yngsta målsäganden bara var sju år gammal. Brås hatbrottsstatistik och fördjupade analyser ger oss angelägen kunskap om både den utsatthet som olika grupper av människor lever med i Sverige och de konsekvenser den får.Polismyndigheten har en hög ambitionsnivå i arbetet mot hatbrott. Det finns en nationell kontaktpunkt för dessa frågor liksom utpekade demokrati- och hatbrottsutredare i alla polisregioner. Polismyndigheten har sedan några år tillbaka även inrättat särskilda hatbrottsenheter i Stockholm, Göteborg och Malmö, i syfte att förbättra arbetet med denna typ av brott.Polismyndigheten har fått ett uppdrag som syftar till att uppklaringen och lagföringen av hatbrott och andra brott som hotar demokratin ska öka, samt att kompetensen inom myndigheten för att utreda dessa brott ska öka. I slutredovisningen av uppdraget, som ska ske senast i december 2023, ska Polismyndigheten redovisa resultatet av sina fortsatta åtgärder för att bekämpa hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Polismyndigheten ska även beskriva hur samverkan med myndigheter och organisationer bedrivs samt hur Polismyndigheten säkerställer en fungerande dialog med drabbade personer.Brottsofferjouren har en nationell stödlinje som ger information och medmänskligt stöd till brottsutsatta, deras anhöriga och vittnen. Dit kan även personer som har blivit utsatta för hatbrott ringa. Brottsofferjourens verksamhet finansieras genom bland annat statsbidrag.Att människor utsätts för verbala påhopp och våld på grund av sin hudfärg eller religion är förstås oacceptabelt. Att en stor andel av dem som utsätts är barn och unga gör frågan än mer angelägen. Arbetet mot hatbrott är mycket viktigt, och regeringen följer frågan noga, inte minst genom det pågående regeringsuppdraget till Polismyndigheten. Som sagt: Vi ser fram emot den kommande slutredovisningen av det uppdraget. Däremot finns det i dagsläget inga planer på att inrätta en särskild stödlinje för personer som drabbas av just hatbrott.
Kommer ministern att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott?
har frågat mig om jag och regeringen kommer att ge polisen i uppdrag att förbättra sitt hatbrottsarbete och om jag kommer att inrätta en stödlinje för dem som drabbas av hatbrott.De uppgifter som kommer fram i Brottsförebyggande rådets fördjupade rapporter om antisemitiska, islamofobiska och nu senast afrofobiska hatbrott är nedslående. Detsamma gäller uppgiften i den senaste rapporten om att den yngsta målsäganden bara var sju år gammal. Brås hatbrottsstatistik och fördjupade analyser ger oss angelägen kunskap om både den utsatthet som olika grupper av människor lever med i Sverige och de konsekvenser den får.Polismyndigheten har en hög ambitionsnivå i arbetet mot hatbrott. Det finns en nationell kontaktpunkt för dessa frågor liksom utpekade demokrati- och hatbrottsutredare i alla polisregioner. Polismyndigheten har sedan några år tillbaka även inrättat särskilda hatbrottsenheter i Stockholm, Göteborg och Malmö, i syfte att förbättra arbetet med denna typ av brott.Polismyndigheten har fått ett uppdrag som syftar till att uppklaringen och lagföringen av hatbrott och andra brott som hotar demokratin ska öka, samt att kompetensen inom myndigheten för att utreda dessa brott ska öka. I slutredovisningen av uppdraget, som ska ske senast i december 2023, ska Polismyndigheten redovisa resultatet av sina fortsatta åtgärder för att bekämpa hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Polismyndigheten ska även beskriva hur samverkan med myndigheter och organisationer bedrivs samt hur Polismyndigheten säkerställer en fungerande dialog med drabbade personer.Brottsofferjouren har en nationell stödlinje som ger information och medmänskligt stöd till brottsutsatta, deras anhöriga och vittnen. Dit kan även personer som har blivit utsatta för hatbrott ringa. Brottsofferjourens verksamhet finansieras genom bland annat statsbidrag.Att människor utsätts för verbala påhopp och våld på grund av sin hudfärg eller religion är förstås oacceptabelt. Att en stor andel av dem som utsätts är barn och unga gör frågan än mer angelägen. Arbetet mot hatbrott är mycket viktigt, och regeringen följer frågan noga, inte minst genom det pågående regeringsuppdraget till Polismyndigheten. Som sagt: Vi ser fram emot den kommande slutredovisningen av det uppdraget. Däremot finns det i dagsläget inga planer på att inrätta en särskild stödlinje för personer som drabbas av just hatbrott.
Anser ministern att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen, och kommer ministern att agera i frågan?
Jag har väl i grund och botten redogjort för min hållning. Jag tycker att frågan äger sitt principiella berättigande och att det är en fråga som vinner på att inte så att säga diskuteras i falsett. De flesta frågor här i världen vinner på att diskuteras i ett lugnt och sakligt tonläge, och jag tycker att det här meningsutbytet är ett uttryck för det.För att bredda frågan kan man säga att uniformen förstås är en central del när det gäller att bygga tillit och skapa förtroende hos medborgarna. Och för att säga det uppenbara: Det är naturligtvis en mycket bredare fråga. I den utsträckning det finns tillitsproblem mellan svensk polis och medborgarna tror jag kanske inte att det i första hand har med den här frågan att göra utan att det möjligtvis är andra frågor som är mer centrala att ta itu med.Med detta sagt, fru talman, vill jag tacka för den här debatten. Jag tycker att den lyfter en viktig principiell fråga som, som sagt var, uppenbarligen hanteras på olika sätt av demokratiska rättsstater, länder i Norden och andra länder. Redan detta tycker jag understryker frågans berättigande. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.
Anser ministern att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen, och kommer ministern att agera i frågan?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Vad gäller huruvida vi har förtroende eller inte för att polisen kan göra den bedömningen är vi inte riktigt överens. Jag tycker uppenbarligen inte att man klarar av att göra en korrekt bedömning. Men det är min högst subjektiva uppfattning.När det sedan gäller den fråga jag ställer i interpellationen har den två delar. Jag håller med om att den första delen, den principiella frågan kopplat till begreppet uniform, är viktigast. Anledningen till att jag tar med den andra delen är att jag vill belysa min poäng. Jag för fram min uppfattning. Jag har väldigt starka åsikter om islam och islamism, till exempel.Just därför tycker jag att den poängen är viktig. Jag kan personligen ifrågasätta en polis som bär den sortens symbol, baserat på vad jag anser om den religionen, på samma sätt som jag vet att det finns väldigt många väljare i mitt parti som har flytt från muslimska länder och har väldigt starka åsikter kopplat till detta. Men det finns säkert, precis som statsrådet konstaterar, de som har en motsatt uppfattning.Detta är själva huvudpoängen; det är där vi har problemet. Den sortens diskussion ska inte få förekomma när vi pratar om poliser som representerar staten och statens våldsmonopol. Tar vi bort denna möjlighet för alla grupper försvinner också subjektiviteten och de känslor man kan ha inför den sortens polis. Det är också detta som någonstans är min huvudpoäng.Jag vill samtidigt passa på att berömma regeringen i mångt och mycket. Vi har mycket i Tidöavtalet som vi är väldigt överens om, och jag är helt övertygad om att vi kommer att leverera en massa bra politik på området. Men i just den här enskilda sakfrågan tycker jag nog att statsrådet borde tänka om lite grann.
Anser ministern att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen, och kommer ministern att agera i frågan?
Låt mig starta i det svar som Merit Wager, var det väl, hade fått från den finska polismyndigheten och som Richard Jomshof läste upp. Jag är kanske mest förtjust i första halvan av svaret. Jag tycker att frågans principiella legitimitet ligger i frågan om vad en uniform är och vilka symboler, kläder eller vad det nu kan vara som kan anses rymmas inom ramen för något som ändå på det hela taget är uniformt.Så snart vi glider över i frågan om hur detta uppfattas blir det onekligen subjektivt. Jag kan nog föreställa mig att en huvudduk kan vara förtroendeskapande snarare än tvärtom för en del, och för andra är det precis tvärtom. Exakt hur detta påverkar yrkets attraktivitet, om man tycker att den ena religiösa symbolen står för vissa värden och den andra för andra värden och vad man läser in i detta är naturligtvis en del av den principiella frågan, men då är vi inne på frågan om hur man själv upplever det ena eller det andra. Jag skulle vilja hålla mig till den första delen, nämligen den principiella frågan.Frågan i sig är berättigad. Jag har inte uppfattat att detta är ett stort praktiskt problem i Sverige eller att vi kan peka på en stor erfarenhet av att detta har skapat konflikter, misstro eller tillitsbrott. Med utgångspunkt i en säkerhetsansats föreställer jag mig att det är en väldig skillnad mellan att å ena sidan stå upp mot stenkastare och våldsverkare i ett påskupplopp och att å andra sidan ägna sig åt inre tjänst.Enkelt uttryckt: Det finns flera relevanta aspekter på frågan som jag tycker hanteras bäst inom ramen för Polismyndigheten. Detta blir min konklusion. Principiellt är det en mycket berättigad fråga, och jag tycker att det är bra att diskussionen förs. Det är uppenbart att demokratiska rättsstater hanterar den på lite olika sätt. Jag tycker att argumenten i våra nordiska grannländer - flera av dem har framförts här - har goda skäl för sig. Jag har ändå stort förtroende för polisens förmåga att göra avvägningen kring vad det är för uniform som ska gälla inom svensk polis.
Anser ministern att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen, och kommer ministern att agera i frågan?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar för svaret från statsrådet.Detta är en jätteviktig principiell fråga. Den polis som gör ett ingripande där ute får aldrig ifrågasättas. Uniformen företräder svenska staten, inte den individ som bär uniformen som klädsel. Den individen kan självklart ha både politiska och religiösa uppfattningar som privatperson, men dessa får aldrig komma till uttryck i den roll man har som polisman. Då ska man företräda staten och den lagstiftning man har att hantera.När jag jobbade på trafiken var det oerhört viktigt att man uppträdde korrekt ute och hade ren och snygg klädsel. Man fick byta den emellanåt, för det kunde vara lite smutsigt ute på vägarna. Det var oerhört viktigt att man ständigt uppträdde korrekt och hade representativ klädsel, det vill säga uniformen. Man var nämligen ansiktet utåt mot allmänheten i den roll man hade.Det fick aldrig ifrågasättas att jag gjorde mitt jobb utifrån den lagstiftning som jag lutade mig mot - inget annat. Därför kan man inte blanda in religiösa eller politiska symboler i uniformen; det slår helt fel. Jag företräder de lagar som vi har stiftat här inne och inget annat.När jag som polis möter allmänheten där ute får det aldrig någonsin uppstå tvivel om vad jag har för syfte med de åtgärder jag vidtar mot individen. Det gör det om det finns andra symboler på min klädsel.
Anser ministern att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen, och kommer ministern att agera i frågan?
Tack för svaret så här långt, justitieministern!Bara det att vi diskuterar frågan här tycker jag ändå belyser problemets art. Det hade varit mycket enklare att bara konstatera och bestämma att vi ska ha en helt neutral polisuniform. Då hade vi sluppit den här diskussionen.Jag skulle vilja läsa innantill kopplat till hur man resonerar i Finland. En svensk medborgare vid namn Merit Wager vände sig till polisstyrelsen i Finland och ställde frågan om man tillåter denna sorts symboler där. Jag tänker läsa upp delar av det svar hon fick, för jag tycker att det är väldigt bra. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer"En polis i uniform representerar Polisen som organisation och det är inte tillåtet att bära tecken som visar personlig övertygelse eller ideologisk eller annan motsvarande inriktning. Uniformen får inte heller användas för att främja egna, personliga mål.I Polisens uppdrag ingår att möta människor, att arbeta med människor. När en medborgare möter en polis på gatan, ska han/hon oavsett sin egen religiösa eller någon annan inriktning, utan förutfattade meningar kunna vända sig till den finska polisen, till exempel för att anmäla ett brott."Svaret fortsätter: "Att använda religiösa, ideologiska eller andra symboler i samband med tjänsteuniform skulle kunna väcka aggression och ge upphov till en negativ inställning hos den person som kommer i kontakt med polisen.Det finns religioner där könen i enlighet med västerländsk demokratisk uppfattning inte är jämställda. I Finland behandlar polisen alla lika, oavsett religiös eller annan övertygelse, och kvinnors ställning skyddas i grundlagen. Dessutom har Polisstyrelsen som mål att öka antalet kvinnor på ledande poster. Konflikten mellan dessa intressen skulle göra det svårt för en polis som offentligt bekänner sig till en religion där könen inte är likvärdiga. Dessutom skulle det försvaga polisorganisationen från insidan, och dess verksamhet skulle inte heller se bra ut utåt."Vidare: "Om Polisen skulle tillåta användning av religiösa huvudbonader, skulle man för jämlikhetens skull också behöva tillåta användning av andra symboler för ideologier, personliga övertygelser eller läggningar. Det skulle riskera att äventyra medborgarnas tro på att alla behandlas lika. Det skulle försvaga polisorganisationens rykte som en pålitlig och opartisk myndighet."Jag tycker att svaret är väldigt bra och tydligt. Jag tycker också att det ligger helt i linje med vad jag själv anser i frågan.I svaret pekar man på ytterligare ett problem som jag egentligen inte tycker har med den här frågan att göra - för mig handlar det bara om uniformen som sådan. Men olika symboler betyder ju olika saker för olika människor. Jag anser till exempel att slöjan är en islamistisk symbol. Den symboliserar underkastelse och uppdelning mellan män och kvinnor, och detta tycker jag är extremt problematiskt. En medborgare som till exempel har flytt från ett muslimskt land och möter den sortens polis skulle faktiskt kunna få en väldigt negativ inställning till den polisen, vilket också skulle kunna innebära ett hot mot polisen i fråga.Om en polis som har valt att bära kippa - nu tror jag inte att det är ett jättestort problem - skulle ge sig in i den sorts kravaller vi till exempel såg i påskas vill jag påstå att den polisens liv skulle vara i fara på ett sätt som kanske inte skulle ha varit gällande utan kippan, just på grund av den sorts strömningar man kan se i vissa delar av vårt samhälle.Jag menar alltså att frågan innehåller andra problem än bara att man har en uniform som inte är uniform, förutom det rättviseperspektiv som jag själv har tittat på tidigare och som jag nämnde i mitt första inlägg.Låt oss ta slöjan som exempel på detta med symbolerna. Vad har statsrådet för åsikt om den? Om den nu symboliserar en viss sak och vi har medborgare som har flytt från den sortens förtryck, och så möter man en polis som har den sortens symbol på sig - förstår statsrådet att det skulle kunna skapa väldigt negativa känslor mot polisen? Tycker statsrådet i så fall att det skulle vara ett problem?
Anser ministern att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen, och kommer ministern att agera i frågan?
Om jag som ångermanlänning skulle möta en polis med "Skaraborg" på armen är jag inte alls säker på att jag skulle känna tillit till saklighet och opartiskhet, som det heter. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerTack till både interpellanten och ledamoten från Västra Götaland! Jag skulle vilja bena upp detta och först ta den principiella frågan. Jag tycker att det är en mycket berättigad principiell diskussion.Någon kanske vill antyda att frågan diskuteras i ett omvänt diskriminerande syfte, att det skulle vara illegitimt att diskutera frågan därför att man då skulle vara ute efter personer som exempelvis har en viss tro - jag kan ju inte utesluta att interpellanten har stött på också sådana invändningar. Jag vill då understryka att om man tittar på våra nordiska grannländer - interpellanten Richard Jomshof nämnde själv Norge - eller för den delen ut över Europa ser man att demokratiska rättsstater hanterar denna fråga på olika sätt.Principiellt tycker jag att det är en mycket legitim uppfattning att uniformen ska vara just uniform. Vad som sedan anses vara en del av denna uniform ser lite olika ut på olika ställen, vilket kan vi se om vi jämför Sverige med andra länder. Det finns en gråskala för vad som kan rymmas inom en uniform som fortfarande betraktas som en uniform även i praktisk bemärkelse.En annan viktig sak som man måste vara noggrann med, apropå sakligheten och opartiskheten, är att om du har en kippa på huvudet är inte detta i sig ett uttryck för att du agerar osakligt och partiskt. Sakligheten och opartiskheten tar sig uttryck i myndighetsutövningen, och jag föreställer mig att en polis med en kippa på huvudet mycket väl kan agera både sakligt och opartiskt i sin myndighetsutövning.Däremot föreställer jag mig, om vi talar om upplevelsen av opartiskhet och saklighet, att en rad olika saker i en polis agerande absolut kan påverka den enskildes upplevelse av tillit eller av att ha blivit sakligt och opartiskt behandlad. Jag utesluter inte heller att en religiös symbol för en del skulle kunna påverka den upplevelsen. Det tycker jag i alla fall är ett rimligt argument.Å andra sidan - och det är därför jag ändå tar en lite mer pragmatisk ställning till frågan - är detta rimligen någonting som polisen måste överväga själv. Om det är så, som ledamoten från Västra Götaland sa, att polisens säkerhetsavdelning har lyft frågan föreställer jag mig att det förs en diskussion inom Polismyndigheten och att det görs en avvägning.Jag har själv inte uppfattat - ni får gärna upplysa mig om jag har missat någonting - att denna diskussion i första hand förs baserat på bred praktisk erfarenhet av att detta de facto har varit problematiskt utan snarare att frågan i hög grad diskuteras just som en principiell fråga. Under alla omständigheter tycker jag att den hör hemma inom Polismyndigheten, och det är där jag har landat i mitt svar.
Anser ministern att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen, och kommer ministern att agera i frågan?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag var tvungen att ge mig in i interpellationsdebatten, för jag har själv jobbat i tolv år i uniform - i det här fallet jobbade jag vid trafikpolisen. Uniformen signalerade för den allmänhet jag mötte att jag stod för den svenska staten och den lagstiftning som vi har att hantera. Ingen skulle någonsin kunna ifrågasätta mitt syfte med det uppdrag jag hade.Jag reagerar på svaret som statsrådet ger interpellanten. Han säger att poliser, liksom andra som utför offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet, ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Om man blandar in andra symboler i uniformen är man inte längre opartisk.Man kan vända på frågan. Kan den person jag har framför mig verkligen lita på att jag är opartisk om jag har andra symboler på mig än dem som den svenska staten står för, alltså de lagar som vi stiftar här inne? Då hamnar man i någon form av förtroendekris gentemot den man gör ett ingripande mot.Jag tycker att svaret ändå visar att statsrådet tar frågan på allvar när det gäller att uniformen ska visa saklighet och opartiskhet. Men slutklämmen blir lite märklig: Man tänker inte vidta några åtgärder när polisen uppenbart självmant avviker från uniformskravet - för det är inte längre en uniform om man blandar in andra tecken än dem som ska företräda den svenska staten.Säkerhetsavdelningen vid polisen har också sagt att detta ur medarbetarskyddsperspektiv kan vara direkt olämpligt. Polismännen är ju inte odödliga, och de är inte pansarklädda. De kan råka illa ut där ute. Man kan reta upp andra aktörer i samhället bara genom klädseln, och då får den polisman eller poliskvinna som bär andra symboler än dem som egentligen representerar staten klä skott för något helt annat. Det är det som säkerhetsavdelningen har satt fingret på.Jag tycker att det är viktigt att polisen inte avviker från uniformskravet. Jag slutade jobba vid trafikpolisen 2007, så det har hänt en del sedan dess. Men det enda vi tilläts sätta på uniformen var symbolen för Skaraborg på ärmen. Det visade att vi tillhörde enheten i Skaraborg. Det var det enda som var tillåtet. I övrigt fick man inte sätta på någonting.Jag tycker att det är helt rätt. Man ska inte blanda in vare sig religiösa eller politiska symboler i polisens uniformer. Uniformen ska vara ren, som det står i uniformsreglementet. Sedan har man tillåtit huvudduk, kippa och sådant där. De som tillhör de här trossamfunden kan använda denna typ av signaler i sitt privatliv, men inte när de står som representanter för svenska staten.Vi ska komma ihåg att polisen har ett våldsmonopol. De kan ta till våld mot andra människor. Det får aldrig ifrågasättas att det våldet representerar just svenska staten och ingenting annat. Det är jätteviktigt när vi pratar om polisens uniformer.
Anser ministern att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen, och kommer ministern att agera i frågan?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag vill börja med att tacka statsrådet så mycket för svaret, även om jag beklagar regeringens inställning i frågan.Låt oss gå tillbaka till Rikspolisens författningssamling från 2006. Jag tror att det var där man första gången skrev in att religiösa huvudbonader i form av huvudduk, kippa eller turban ska vara tillåtna till polisuniformen. Beslutet uppmärksammades inte minst sommaren 2012 i samband med att man hade gett en designer i uppgift att ta fram vad man kallade den nya polisslöjan. Det var i samband med detta jag själv blev insatt i och intresserad av frågan.I Polismyndighetens författningssamling från den 28 november i fjol upprepas beslutet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt. För mig är det en självklarhet att all myndighetsutövning - och det tror jag i och för sig att också statsrådet tycker - ska vara neutral. Det gäller inte minst polis och militär med tanke på deras våldsmonopol. Då bör också uniformerna spegla denna neutralitet, och för att kunna göra det måste de också vara fria från det jag kallar religiösa och politiska markörer.När man gör som i det här fallet inom Polismyndigheten och tillåter religiösa symboler till uniformerna menar jag att man riskerar att påverka förtroendet för polisen negativt. Inte minst öppnar man upp för en poliskår där enskilda polisers neutralitet kan ifrågasättas bara genom en titt på deras uniform. Jag tycker att frågan egentligen också rymmer ett rättviseperspektiv. Om man möjliggör för vissa religiösa grupper att bära religiösa symboler till polisuniformen bör man också i rättvisans namn tillåta andra religiösa grupper att göra detsamma. I förlängningen menar jag att det också öppnar upp för politiska grupper att ställa samma krav.Sverige är ett sekulärt land. I mångt och mycket är vi en sekulär demokrati. Religionsfriheten är bara en av många friheter. Den står inte över den politiska friheten, utan den är en av många friheter. Därför menar jag att det blir diskriminerande även gentemot politiska grupper när de inte också får bära sina markörer till uniformen. Jag tycker naturligtvis inte att det ska vara tillåtet, men jag menar att det finns ett rättviseperspektiv i detta.I vårt grannland Norge, till exempel, har man valt att gå en helt annan väg. År 2013 valde den dåvarande norska kulturministern Hadia Tajik att tydligt säga nej till just ett förslag som då diskuterades i Norge om att få bära religiösa symboler till den norska polisuniformen. Detta var, vad jag kan minnas, en åsikt som delades av samtliga partier i den norska parlamentet. Huvudargumentet var då att offentliga instanser ska vara neutrala i sin utövning, och man menade att uniformen också måste spegla denna neutralitet. Sigve Bolstad, som då var ordförande för det norska polisförbundet, klargjorde i sin tur att det ska finnas det han kallade för en polis och en uniform, just av denna anledning.Med anledning av detta har jag två följdfrågor. Statsrådet har i och för sig redan svarat, men frågan är om statsrådet delar uppfattningen att svensk polis ska vara neutral i sin utövning. Jag menar att det också bör skildras i uniformen man bär. Begreppet uniform betyder enhetlig, likformig och likartad. Om man tillåter en så kallad uniform att ha dessa symboler är den ju inte längre uniform; den är alltså inte längre enhetlig.Frågan till statsrådet är: Hur går det ihop?
Anser ministern att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen, och kommer ministern att agera i frågan?
Richard Jomshof har frågat mig om jag anser att det ska vara tillåtet att bära religiösa attribut till polisuniformen och om jag kommer att agera i frågan.Polisen ska, liksom andra som utför offentliga förvaltningsuppgifter, i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen och dessutom iaktta saklighet och opartiskhet. Det är helt grundläggande, och det följer av regeringsformen. Jag har stort förtroende för att polisen agerar på ett sätt som gör att deras saklighet och opartiskhet inte kan ifrågasättas.Den fråga som Richard Jomshof lyfter tycker jag är av principiellt intresse. Likafullt menar jag att vad som är en lämplig klädsel för en polis ytterst är en fråga för Polismyndigheten som arbetsgivare att besluta om. Uniformen tas fram med hänsyn till krav på säkerhet, enhetlighet med mera.I ljuset av detta har jag har inte för avsikt att vidta några åtgärder när det gäller polisens uniformer.
Kommer ministern att med anledning av skandalen i EU-parlamentet sätta igång ett arbete för att inrätta ett transparensregister och skärpa reglerna kring partidonationer för att minska risken för korruption och skydda Sveriges riksdag och våra folkvalda institutioner från risken för allvarlig förtroendeskada?
Jag ger Märta Stenevi poäng för den retoriska kraften i det avslutande inlägget. Men det vore bättre att lyssna på vad jag har att säga än att vara helt fast i sina preparerade talepunkter.Det jag säger är att vi med gemensamma krafter ska ta itu med alla de frågor som Märta Stenevi lyfter upp. Många av de saker som vi lyfter upp hade möjligtvis Miljöpartiet i regering under de åtta år som ligger bakom oss kunnat ta itu med om det hade varit så angeläget som Märta Stenevi nu vill göra gällande. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan sammanfatta vad vi ska göra. Vi ska först ta ett omtag när det gäller korruptionsutredning. Vi ska göra en utredning som får skarpa lagstiftningsuppdrag. Kartläggningen kan vi lägga ut på andra aktörer. Det är det ena.Det andra är att vi tillsammans i Regeringskansliet genom Justitiedepartementet och konstitutionsutskottet ska sätta oss ned och bena ut de frågor som Märta Stenevi lyfter fram.Det gäller i vad mån man behöver göra en översyn av de regler som gäller för partifinansieringen, något som kammaren gemensamt beslutade om för bara några år sedan, och i sådana fall vilka frågor som den bör omfatta.Det gäller också att ge en möjlighet för partier här i kammaren att göra sina inspel till direktiven till en utredning som också ska ta hand om korruptionsfrågor på ett bredare sätt.När det gäller frågan om transparensregister är jag helt öppen för den. Men jag tycker att det är lite oseriöst att inte erkänna att det också finns en komplexitet i frågan, som alla partier i den här riksdagen vid flera tillfällen har belyst på djupet i tidigare utredningar. Vi ska ändå bena i frågan, men den konstruktiva ansatsen kommer att visa i vilken utsträckning man är beredd att inse komplexiteten i frågorna.Det var det som gällde den främmande makten jag möjligen tyckte var insinuant. Jag tycker att det är helt rätt att diskutera - och det aktualiseras ju nu i processerna i Europaparlamentet - om finansiärer i tredjeland på ett eller annat sätt ska kunna betala parlamentariker eller politiska partier. Det är definitivt en fråga som bör ingå i en sådan översyn.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Kommer ministern att med anledning av skandalen i EU-parlamentet sätta igång ett arbete för att inrätta ett transparensregister och skärpa reglerna kring partidonationer för att minska risken för korruption och skydda Sveriges riksdag och våra folkvalda institutioner från risken för allvarlig förtroendeskada?
Statsrådet Strömmer finner mina inlägg insinuanta. Jag kan försäkra att det inte finns någon som helst sådan baktanke. Det är tvärtom väldigt allvarliga frågor. De har också blivit betydligt allvarligare under de senaste åren. Det är både på grund av den utveckling vi ser och på grund av vårt omvärldsläge.Det finns all anledning att ta de här frågorna på mycket stort allvar och agera skyndsamt. Vi är beredda att agera väldigt konstruktivt. Vi kommer också att lägga fram förslag i utskottet som rör de här frågorna.Alla fyra partier i regeringsunderlaget har visat sig vara beredda att runda lagen om anonyma partibidrag för att dölja vem som påverkar deras politik. Sverige rasar i Transparency Internationals korruptionsindex.I Europaparlamentet briserar en enorm korruptionsskandal kopplad till främmande makt samtidigt som vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.Sveriges medborgare har rätt att veta vems pengar som påverkar politiken och att kunna följa vems fickor ett politiskt förslag gynnar. Sveriges medborgare har rätt att kräva att regeringen i ett svårt säkerhetspolitiskt läge stänger möjligheten för främmande makt att påverka de politiska partierna. Det är uppenbart att i ett konservativt Sverige sitter staten och kapitalet bekvämt och lönsamt i samma båt. Men när de dessutom lämnar plats åt skurkstater riskerar hela vår demokrati att kantra.
Kommer ministern att med anledning av skandalen i EU-parlamentet sätta igång ett arbete för att inrätta ett transparensregister och skärpa reglerna kring partidonationer för att minska risken för korruption och skydda Sveriges riksdag och våra folkvalda institutioner från risken för allvarlig förtroendeskada?
Jag är beredd att arbeta med detta med det breda allmänintresset som utgångspunkt. Möjligen kan jag tycka att Märta Stenevi snarare vill använda det lite insinuant som ett partipolitiskt slagträ. Men det kanske visar sig under gång att det finns en mer konstruktiv avsikt bakom retoriken.Vi kan bena upp det i två delar. När det gäller den första frågan om korruptionen är det helt riktigt att Sverige har dalat i korruptionsindex. Det kanske inte är resultatet av de senaste månadernas regeringsinnehav. Det är i sådana fall ett bokslut av ett åttaårigt regeringsinnehav där Miljöpartiet har varit en central del.Den som läser noggrant om de korruptionsproblem som belyses i rankningarna ser att man lyfter fram en rad frågor som också har varit problematiska för den regering som har avgått. Det gäller inte minst sättet på vilket statliga utnämningar hanteras eller för den delen på vilket sätt statliga myndigheter ägnar sig åt opinionsbildning.Ska vi vara lite rättvisa i beskrivningen av Sveriges korruptionsproblem, så som de belyses av till exempel Transparency International, är det nog flera som har skäl att ägna sig åt lite kritisk eftertanke.Just på grund av frågornas betydelse kan vi möjligen säga att det är signifikativt att den utredning som Märta Stenevi hänvisar till kom till så sent som i augusti efter åtta år. Om det var så angeläget, varför hade ni inte tagit i frågorna för åtta år sedan? Det var till och med sedan Miljöpartiet hade lämnat regeringen som utredningen kom till stånd.Jag håller med om att frågorna är så pass betydelsefulla att de förtjänar direktiv som är ungefär 200 procent mer distinkta än de direktiv som den föregående regeringen lyckades prestera. Vi tänker göra ett seriöst omtag. Det har jag varit tydlig med när vi har kommunicerat det här greppet.Det innebär exempelvis att flera av de kartläggningsuppdrag som lades på en statlig utredning kan läggas ut på statliga myndigheter. Det måste vara en utredning som inte bara ska kartlägga utan som ska få skarpa lagstiftningsuppdrag.Låt mig exempelvis nämna att jag föreställer mig att det nu i april kommer att komma instruktioner från EU som vi behöver förhålla oss till som land. Det innebär att en ny utredning kommer att behöva ägna sig åt lagstiftning och inte bara kartläggning och diskussion.Nästa vecka träffar jag alla experter som var med i det första utredningsupplägget för att diskutera hur direktiven till den nya utredningen ska kunna bli oerhört mycket skarpare. Det är någonting som jag också tänker diskutera med samtliga partier i konstitutionsutskottet. Jag tänker mig att Miljöpartiet säkert gärna vill vara en del av den diskussionen på ett konstruktivt sätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad gäller flera av de här frågorna vill jag komma tillbaka till, om man för ett ögonblick vill ge sina kollegor i det här huset the benefit of the doubt, att det absolut finns praktiska lösningar på dem. Men det betyder inte att de är enkla.Jag återgår till Demokratiutredningen, som verkligen prövade frågan om ett transparensregister. I en ganska djup avvägning i relation till partier i parlamentet kom den fram till att det var en sak som var väldigt svår att genomföra i Sverige, dels i ljuset av internationella jämförelser, dels konstitutionellt av lite olika orsaker.Nu tror jag ändå att det är en av de frågor som vi bör titta på. Jag tror också att det går att hitta sätt att hantera de problem som man har sett tidigare. Bara för att människor inte hoppar i tunnan på en gång och säger att vi ska köra utan reflektion kan vi inte utgå från att det är ett uttryck för att de inte vill hitta sätt att öppna systemet och göra det mer transparent.Låt oss snarare sätta oss ned på ett konstruktivt sätt, bena ut frågorna och ge dem den respekt som de förtjänar i kraft av sin komplexitet.
Kommer ministern att med anledning av skandalen i EU-parlamentet sätta igång ett arbete för att inrätta ett transparensregister och skärpa reglerna kring partidonationer för att minska risken för korruption och skydda Sveriges riksdag och våra folkvalda institutioner från risken för allvarlig förtroendeskada?
Det finns många lösningar på de problem som Strömmer lyfter fram. Vi har också vid flera tillfällen lyft fram de farhågor som vi såg med lagstiftningen. Vi har sett hur den senaste tidens händelser verkligen har belyst att vi precis som vi befarade har enormt stora hål i lagstiftningen.Vi har dessutom fem partier i Sveriges riksdag som är beredda att använda de hålen i lagstiftningen för att gynna sin egen partiverksamhet i stället för att använda möjligheten att vara transparent mot medborgarna.Faktum är att Sverige dalar i Transparency Internationals korruptionsindex. I år fick Sverige sin sämsta placering på elva år. Som orsak till tappet nämner man bland annat skandalen med partierna som har tagit emot anonyma bidrag men också frågor om upphandling.Den förra regeringen tillsatte en utredning om korruption och otillåten påverkan i offentlig verksamhet och näringsliv. Det var en välbehövlig översyn av vilka effekter som det ökade inslaget av marknadsintressen och privatisering har haft på förekomsten av påverkan och korruption i offentligt finansierad verksamhet.Den utredningen har regeringen nu valt att stoppa utan att ha tillsatt en ny. Det innebär naturligtvis att arbetet försenas med flera år. För en regering som är mån om att så snabbt som möjligt komma till rätta med korruption och otillåten påverkan hade det i stället varit fullt möjligt att komplettera utredningen med tilläggsdirektiv om det var någonting man saknade i stället för att lägga ned den. Europa befinner sig just nu i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Om andra länder skulle lyckas påverka EU:s eller Sveriges beslutsfattare genom partibidrag skulle det kunna få enorma konsekvenser.Alla fyra partier som ingår i regeringsunderlaget var öppna för att runda lagen om insyn i partiers finansiering. Hur ska vi som medborgare då veta vem som står bakom partiernas finansiering när man så uppenbart är beredd att gå väldigt långt för att dölja spåren för pengarna?För Miljöpartiet är det oacceptabelt att främmande makt riskerar att ha fritt spelrum att påverka svensk inrikespolitik genom att finansiera partierna. Svenska folket har rätt att veta vilka ekonomiska intressen eller vilken främmande makt som påverkar politiken. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Är statsrådet Strömmer beredd att här i Sverige gå vidare med det Moderaterna motsatte sig i EU-parlamentet och förbjuda politiska partier att ta emot finansiering från tredjeland? Eller tycker regeringen att det är rätt och riktigt att de svenska partierna genom kreativa upplägg kan runda transparenskraven för partibidrag och ta emot pengar från länder som till exempel Qatar?
Kommer ministern att med anledning av skandalen i EU-parlamentet sätta igång ett arbete för att inrätta ett transparensregister och skärpa reglerna kring partidonationer för att minska risken för korruption och skydda Sveriges riksdag och våra folkvalda institutioner från risken för allvarlig förtroendeskada?
Vad gäller turerna i Europaparlamentet har jag inte närmare kännedom om exakt hur de här omröstningarna går till. Det kollar jag väldigt gärna upp. Inget av de förslag som Märta Stenevi nämner är av det slaget att Moderaterna har några principiella invändningar. Sedan vet jag inte exakt hur den praktiska utformningen av förslagen har sett ut eller hur de har behandlats i parlamentet. Det kommer jag gärna tillbaka till.Vad gäller passivitet vet jag inte om jag tycker att det är en precis riktig beskrivning. Nu står vi här några veckor efter att Kammarkollegiet avslutat sin granskning. Du och jag sågs här före jul, Märta Stenevi, och då pratade vi om samma frågor. Jag tyckte att det var rimligt att avvakta utfallet av den prövningen. Nu säger jag att jag är helt öppen för att diskutera om det behöver göras en översyn av reglerna vad gäller både partifinansiering och för den delen andra frågor som kan vara av betydelse för att skapa såväl en hög integritet för partier och för de politiska institutionerna som en ökad transparens och pålitlighet sett ur väljarnas synvinkel.Sedan tycker jag möjligen att tonläget ibland blir lite uppskruvat, om man betänker att alla de regler vi nu talar om beslutades för ett par år sedan, efter att förslag lagts fram av en regering som Miljöpartiet satt i, och hade sin bakgrund i en parlamentarisk kommitté där alla partier var med och välsignade innehållet.Det hindrar för all del inte att vi nu tar upp och diskuterar frågan om en översyn. Men det är ju inte så att de regler vi har skulle vara ett resultat av att olika partier haft intresse av att driva detta i en restriktiv riktning utan insyn. Tvärtom har det funnits en bred enighet om att utforma reglerna så som de ser ut. En del avvägningar är i praktiken svåra. De har behandlats av alla partier och har landat i det här resultatet. Likafullt tror jag att det kan vara klokt att regering och riksdag i dialog mellan Justitiedepartementet och konstitutionsutskottet lyfter de här frågorna och hur en gemensam färdplan kan se ut.Breddar vi perspektivet kan vi säga att det finns flera frågor som den här utredningen hanterade men som lades åt sidan vid den tidpunkten. Ofta föreligger rätt svåra intressekonflikter. En fråga som var uppe men som lades åt sidan var det faktum att många människor som går med i fackförbund indirekt måste stödja politiska partier som de inte röstar på. Var och en kan förstå att det ur föreningsfrihetssynpunkt är någonting som man kan ifrågasätta. Men i den andra vågskålen finns föreningsfrihetsargument som säger att ideella föreningar måste kunna präglas av majoritetsbeslut och att det därför ändå är rimligt att man får ge pengar exempelvis från fackförbund till Socialdemokraterna. Det belyser att det finns frågor där många legitima intressen ska vägas mot varandra. Det finns flera frågor som har varit uppe tidigare men lagts åt sidan därför att man bedömt att det praktiskt sett varit det sätt man behövt gå fram med. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEtt transparensregister är jag själv rätt öppen för att diskutera i en svensk kontext. Men i den stora demokratiutredningen, där alla partier fanns med, lades den frågan åt sidan för att man bedömde att det fanns andra demokratiska problem förenade med ett sådant register. Vilka ska ingå? Hur ska man sortera det? Finns det problem med en statlig certifiering av vissa intressegrupper men inte andra? Enkelt uttryckt är frågorna komplexa. Kloka partier - alla i den här kammaren - har tidigare kommit fram till att detta inte är aktuellt. Jag aktualiserar det gärna, men jag tror att tonläget ibland inte riktigt matchar komplexiteten i frågorna. Låt oss gärna ta det vidare från den här punkten och diskutera det. Låt oss också utgå från att vi har ett gemensamt intresse av att de här frågorna hanteras på ett balanserat sätt.
Kommer ministern att med anledning av skandalen i EU-parlamentet sätta igång ett arbete för att inrätta ett transparensregister och skärpa reglerna kring partidonationer för att minska risken för korruption och skydda Sveriges riksdag och våra folkvalda institutioner från risken för allvarlig förtroendeskada?
Korruptionsskandalen i EU skakade parlamentet i december. Miljoner i kontanter beslagtogs. Razzior gjordes hos kända politiker, till och med räder i parlamentets egna kontor. Flera EU-parlamentariker greps efter anklagelser om korruption och penningtvätt. De ska ha tagit emot mutor för att påverka beslut till Qatars fördel - mutor från samma Qatar som skoningslöst kränker mänskliga rättigheter och som plågade tusentals migrantarbetare inför fotbolls-VM.Mitt i denna skandal agerade parlamentet och ställde sig snabbt bakom skärpta regler för att motverka korruption. Den gröna gruppen lade fram tre skarpa förslag som också röstades igenom. Förslagen gällde redovisning av samtliga sidoinkomster, förbud mot finansiering av ledamöter och deras partier från tredjeländer samt karenstid för tidigare parlamentariker.Det var dock flera svenska partier som röstade emot att ta de här helt nödvändiga stegen mot korruptionen. Moderaterna röstade emot samtliga tre förslag. Det moderata regeringsparti som justitieministern företräder röstade alltså emot att införa ett förbud mot att ta emot donationer från till exempel Qatar, Ryssland eller Iran. Det är samma regering som nu leder ordförandeskapet i EU:s ministerråd och som säger sig ha demokrati som prioritering på dagordningen. Det här hade kunnat vara häpnadsväckande om det inte så tydligt också hade speglat den totala handlingsförlamning som präglar regeringens arbete mot korruption på hemmaplan. Vad gjorde den svenska regeringen efter att svensk politik skakats av avslöjanden om att fem partier aktivt försökt runda lagen för att kunna ta emot anonyma partibidrag? Absolut ingenting!Kammarkollegiet har nyligen redovisat den utredning som Vänsterpartiet begärde. De upptäckte inga brott mot insynslagen. I interpellationssvaret menar statsrådet att detta tyder på att lagen är tillräcklig. Men i själva verket är det precis tvärtom. Kammarkollegiets utredning visar med all önskvärd tydlighet varför lagen måste skärpas och det snabbt.Den här lagstiftningen kom till för att skapa mer transparens och förhindra korruption. Svenska folket har rätt att veta vilka krafter partierna är beroende av för sin finansiering och vems agenda de driver. På papperet är vi överens om att pengarnas påverkan på politiken ska kunna granskas. Men framför den dolda kameran ser vi hur fuskarna kreativt försöker runda lagstiftningen och motverka dess syfte.Lagen har alltså så stora luckor att den snarare fungerar som ett alibi för att dölja påverkan på partierna än ökar transparensen. Det är djupt oroväckande. Lagen om insyn i partiernas finansiering måste skärpas. Ett transparensregister måste också införas, så att svenska folket får veta vilka som påverkar politiken. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Av svaret från statsrådet och regeringspartiernas agerande i Europaparlamentet framgår väldigt tydligt vad regeringen inte vill göra. Men nu undrar jag vad regeringen faktiskt vill göra för att motverka korruptionen i EU och i Sverige.
Kommer ministern att med anledning av skandalen i EU-parlamentet sätta igång ett arbete för att inrätta ett transparensregister och skärpa reglerna kring partidonationer för att minska risken för korruption och skydda Sveriges riksdag och våra folkvalda institutioner från risken för allvarlig förtroendeskada?
Märta Stenevi har frågat mig om jag med anledning av korruptionsskandalen i Europaparlamentet kommer att sätta igång ett arbete för att inrätta ett transparensregister och skärpa reglerna kring partidonationer för att minska risken för korruption och skydda Sveriges riksdag och våra folkvalda institutioner från risken för allvarlig förtroendeskada.Märta Stenevi lyfter även fram Kalla faktas granskning i valrörelsen 2022. Kammarkollegiet öppnade i höstas tillsynsärenden rörande de partier som förekom i programmet. Den 10 januari i år beslutade Kammarkollegiet att skriva av samtliga ärenden, då det, enligt myndigheten, inte visats att de aktuella partierna brutit mot bestämmelserna i insynslagen.Den nuvarande insynslagen är från 2018 och tillkom efter en översyn av en parlamentarisk kommitté. Med lagen skapades ökad öppenhet, bland annat genom utökade krav på intäktsredovisning och ett förbud mot att ta emot anonyma bidrag över ett visst värde. Även frågan om ett register över lobbyister - det Märta Stenevi i interpellationen omnämner som transparensregister - har varit föremål för flera utredningar. Exempelvis bedömde 2014 års demokratiutredning, som hade en parlamentarisk referensgrupp, att ett sådant register inte är önskvärt. Riksdagen har även vid flera tillfällen de senaste åren avslagit motioner på temat. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMed det sagt utesluter jag inte att det kan finnas skäl att på nytt se över de här regleringarna om insyn i partiers finansiering och andra frågor som handlar om att säkerställa de förtroendevaldas oberoende. Det är mycket viktigt att den svenska demokratin och dess institutioner, inklusive de politiska partierna, åtnjuter ett stort förtroende. Det är också viktigt att regelverken är tydliga och enkla att använda i praktiken.Förändringar på det här området bör inte ske utan bred parlamentarisk förankring. Jag är beredd att diskutera med företrädare för samtliga riksdagspartier om det finns intresse av en översyn och vilka frågor som i så fall bör ingå.
Varför har regeringen skurit ned 61 miljoner kronor på kvalitetsdialogerna år 2023 och 85 miljoner kronor från och med 2024?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Som jag har sagt nu ett flertal gånger ligger uppdraget om att genomföra kvalitetsdialoger fast. Vi har också en dialog med Skolverket om detta. Det finns olika vägar att nå likvärdighet. Kvalitetsdialogerna är ett sådant sätt, men det finns också andra sätt. Som jag har nämnt tidigare handlar det om fler behöriga lärare. Vi har i dag inte diskuterat professionsprogrammet - Linus Sköld nämnde det något - som är en stor och viktig del i att öka likvärdigheten i svensk skola så att alla lärare och skolledare får rätt till en god kompetensutveckling. Då stannar de förhoppningsvis också kvar i yrket.Vi behöver se till att utbilda fler lärare och att fler lärare kanske vill stanna lite längre i yrket än vad de hade tänkt sig. Vi satsar vidare på sociala team och inte minst, vilket jag har lyft fram, fler och bättre läroböcker till eleverna. Det saknas. Svenska elever har tillgång till läromedel i mindre utsträckning än i jämförbara OECD-länder. Det skapar stora likvärdighetsproblem i våra skolor, eftersom kommunerna väljer att satsa på läromedel i så olika hög grad. Det är viktigt för eleverna att det finns tillgång till bra läromedel, inte minst för de elever som undervisas av obehöriga lärare.Jag vill tacka för debatten. Den har varit givande. Det är ändå hoppingivande att Socialdemokraterna ser att vi har likvärdighetsproblem i svensk skola och att staten måste göra mer.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Har statsrådet tagit något initiativ till en analys för att granska effekterna av nedskärningarna för det pågående arbetet med kvalitetsdialoger?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Som jag har sagt nu ett flertal gånger ligger uppdraget om att genomföra kvalitetsdialoger fast. Vi har också en dialog med Skolverket om detta. Det finns olika vägar att nå likvärdighet. Kvalitetsdialogerna är ett sådant sätt, men det finns också andra sätt. Som jag har nämnt tidigare handlar det om fler behöriga lärare. Vi har i dag inte diskuterat professionsprogrammet - Linus Sköld nämnde det något - som är en stor och viktig del i att öka likvärdigheten i svensk skola så att alla lärare och skolledare får rätt till en god kompetensutveckling. Då stannar de förhoppningsvis också kvar i yrket.Vi behöver se till att utbilda fler lärare och att fler lärare kanske vill stanna lite längre i yrket än vad de hade tänkt sig. Vi satsar vidare på sociala team och inte minst, vilket jag har lyft fram, fler och bättre läroböcker till eleverna. Det saknas. Svenska elever har tillgång till läromedel i mindre utsträckning än i jämförbara OECD-länder. Det skapar stora likvärdighetsproblem i våra skolor, eftersom kommunerna väljer att satsa på läromedel i så olika hög grad. Det är viktigt för eleverna att det finns tillgång till bra läromedel, inte minst för de elever som undervisas av obehöriga lärare.Jag vill tacka för debatten. Den har varit givande. Det är ändå hoppingivande att Socialdemokraterna ser att vi har likvärdighetsproblem i svensk skola och att staten måste göra mer.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att motverka de effekter som nedskärningarna riskerar att innebära för Skolverkets regionala närvaro?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Som jag har sagt nu ett flertal gånger ligger uppdraget om att genomföra kvalitetsdialoger fast. Vi har också en dialog med Skolverket om detta. Det finns olika vägar att nå likvärdighet. Kvalitetsdialogerna är ett sådant sätt, men det finns också andra sätt. Som jag har nämnt tidigare handlar det om fler behöriga lärare. Vi har i dag inte diskuterat professionsprogrammet - Linus Sköld nämnde det något - som är en stor och viktig del i att öka likvärdigheten i svensk skola så att alla lärare och skolledare får rätt till en god kompetensutveckling. Då stannar de förhoppningsvis också kvar i yrket.Vi behöver se till att utbilda fler lärare och att fler lärare kanske vill stanna lite längre i yrket än vad de hade tänkt sig. Vi satsar vidare på sociala team och inte minst, vilket jag har lyft fram, fler och bättre läroböcker till eleverna. Det saknas. Svenska elever har tillgång till läromedel i mindre utsträckning än i jämförbara OECD-länder. Det skapar stora likvärdighetsproblem i våra skolor, eftersom kommunerna väljer att satsa på läromedel i så olika hög grad. Det är viktigt för eleverna att det finns tillgång till bra läromedel, inte minst för de elever som undervisas av obehöriga lärare.Jag vill tacka för debatten. Den har varit givande. Det är ändå hoppingivande att Socialdemokraterna ser att vi har likvärdighetsproblem i svensk skola och att staten måste göra mer.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Varför har regeringen skurit ned 61 miljoner kronor på kvalitetsdialogerna år 2023 och 85 miljoner kronor från och med 2024?
Jag tackar statsrådet för svaret.Jag tror att många är förvånade över att just Liberalerna lägger ned den ökade statliga satsningen på bättre kvalitet i undervisningen. Många väljare som röstade på Liberalerna trodde nog att de skulle prioritera frågan om att staten ska ta ett större ansvar för likvärdig utbildning i hela landet högst. Här gör regeringen tvärtom. Jag skulle vilja sammanfatta debatten. Regeringen säger att den har prioriterat bort satsningarna på att öka kvaliteten i undervisningen genom att förbättra förutsättningarna för det kollegiala lärandet lärare emellan. Men man säger att Skolverket ändå på något märkligt sätt ska kunna åstadkomma detta trots att pengarna har försvunnit. Det är ett rent önsketänkande. Det krävs mer än så av Sveriges regering i ledarskap.Man säger också att man inte har förvissat sig om att dessa neddragningar inte går ut över verksamheten i till exempel Luleå; man har inte vidtagit några sådana åtgärder. I stället låter man myndigheten jobba med mindre resurser i förhoppning om att den ska stå för den nedskärning som regeringen de facto gör.Regeringen har försökt att hitta ett svar i att man gör mycket annat för skolan. Det är sant att man gör mycket annat, och det är lovvärda satsningar som även Socialdemokraterna gärna ser. Vi tycker dock att de olika huvudmännen och framför allt kommunerna själva kan bestämma över dessa saker bättre. Vi ger dem mer resurser i vår budget att kunna göra detta.Regeringen, med Liberalerna i spetsen, sätter däremot inte skolan först utan väljer i stället sänkt skatt med 13 miljarder för dem som tjänar mest. Eleverna fick inte ens de 61 miljoner som det handlar om.(Applåder)
Har statsrådet tagit något initiativ till en analys för att granska effekterna av nedskärningarna för det pågående arbetet med kvalitetsdialoger?
Jag tackar statsrådet för svaret.Jag tror att många är förvånade över att just Liberalerna lägger ned den ökade statliga satsningen på bättre kvalitet i undervisningen. Många väljare som röstade på Liberalerna trodde nog att de skulle prioritera frågan om att staten ska ta ett större ansvar för likvärdig utbildning i hela landet högst. Här gör regeringen tvärtom. Jag skulle vilja sammanfatta debatten. Regeringen säger att den har prioriterat bort satsningarna på att öka kvaliteten i undervisningen genom att förbättra förutsättningarna för det kollegiala lärandet lärare emellan. Men man säger att Skolverket ändå på något märkligt sätt ska kunna åstadkomma detta trots att pengarna har försvunnit. Det är ett rent önsketänkande. Det krävs mer än så av Sveriges regering i ledarskap.Man säger också att man inte har förvissat sig om att dessa neddragningar inte går ut över verksamheten i till exempel Luleå; man har inte vidtagit några sådana åtgärder. I stället låter man myndigheten jobba med mindre resurser i förhoppning om att den ska stå för den nedskärning som regeringen de facto gör.Regeringen har försökt att hitta ett svar i att man gör mycket annat för skolan. Det är sant att man gör mycket annat, och det är lovvärda satsningar som även Socialdemokraterna gärna ser. Vi tycker dock att de olika huvudmännen och framför allt kommunerna själva kan bestämma över dessa saker bättre. Vi ger dem mer resurser i vår budget att kunna göra detta.Regeringen, med Liberalerna i spetsen, sätter däremot inte skolan först utan väljer i stället sänkt skatt med 13 miljarder för dem som tjänar mest. Eleverna fick inte ens de 61 miljoner som det handlar om.(Applåder)
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att motverka de effekter som nedskärningarna riskerar att innebära för Skolverkets regionala närvaro?
Jag tackar statsrådet för svaret.Jag tror att många är förvånade över att just Liberalerna lägger ned den ökade statliga satsningen på bättre kvalitet i undervisningen. Många väljare som röstade på Liberalerna trodde nog att de skulle prioritera frågan om att staten ska ta ett större ansvar för likvärdig utbildning i hela landet högst. Här gör regeringen tvärtom. Jag skulle vilja sammanfatta debatten. Regeringen säger att den har prioriterat bort satsningarna på att öka kvaliteten i undervisningen genom att förbättra förutsättningarna för det kollegiala lärandet lärare emellan. Men man säger att Skolverket ändå på något märkligt sätt ska kunna åstadkomma detta trots att pengarna har försvunnit. Det är ett rent önsketänkande. Det krävs mer än så av Sveriges regering i ledarskap.Man säger också att man inte har förvissat sig om att dessa neddragningar inte går ut över verksamheten i till exempel Luleå; man har inte vidtagit några sådana åtgärder. I stället låter man myndigheten jobba med mindre resurser i förhoppning om att den ska stå för den nedskärning som regeringen de facto gör.Regeringen har försökt att hitta ett svar i att man gör mycket annat för skolan. Det är sant att man gör mycket annat, och det är lovvärda satsningar som även Socialdemokraterna gärna ser. Vi tycker dock att de olika huvudmännen och framför allt kommunerna själva kan bestämma över dessa saker bättre. Vi ger dem mer resurser i vår budget att kunna göra detta.Regeringen, med Liberalerna i spetsen, sätter däremot inte skolan först utan väljer i stället sänkt skatt med 13 miljarder för dem som tjänar mest. Eleverna fick inte ens de 61 miljoner som det handlar om.(Applåder)
Varför har regeringen skurit ned 61 miljoner kronor på kvalitetsdialogerna år 2023 och 85 miljoner kronor från och med 2024?
Jag välkomnar verkligen att Socialdemokraterna har nyktrat till när det gäller ett ökat statligt ansvar för skolan. Sanningen är ju att det var en socialdemokratisk regering som kommunaliserade skolan i början av 1990-talet. Det är en reform som i huvudsak har misslyckats, och det är därför som vi står här i dag och diskuterar frågan om hur staten ska kunna ta ett större ansvar för kvaliteten i svensk skola. Vi har naturligtvis lite olika åsikter om hur det ska gå till. Allt annat vore märkligt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom svar på de frågor som har ställts sa jag i interpellationssvaret att uppdraget till Skolverket ligger fast. Myndigheten får göra prioriteringar inom sitt ansvarsområde. Men till det kommer stora satsningar på nära 700 miljoner kronor till bra läromedel till våra elever. Det är en satsning som ligger kvar år efter år med mer än en halv miljard kronor, och det är viktiga pengar.Vi satsar även på speciallärare. Det finns en enorm brist på speciallärare i svensk skola, och vi måste få fler lärare som är specialutbildade och som kan hjälpa de elever som allra mest behöver extrastöd i skolan.Vi ökar även statsbidragen till förskolan, vilket är otroligt viktigt. Det är ju i förskolan som grunden läggs för en god skolgång. Det tror jag att vi alla här i kammaren är medvetna om.Jag välkomnar som sagt verkligen att Socialdemokraterna äntligen tycker att det behövs lite mer statlig styrning av den svenska skolan.
Har statsrådet tagit något initiativ till en analys för att granska effekterna av nedskärningarna för det pågående arbetet med kvalitetsdialoger?
Jag välkomnar verkligen att Socialdemokraterna har nyktrat till när det gäller ett ökat statligt ansvar för skolan. Sanningen är ju att det var en socialdemokratisk regering som kommunaliserade skolan i början av 1990-talet. Det är en reform som i huvudsak har misslyckats, och det är därför som vi står här i dag och diskuterar frågan om hur staten ska kunna ta ett större ansvar för kvaliteten i svensk skola. Vi har naturligtvis lite olika åsikter om hur det ska gå till. Allt annat vore märkligt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom svar på de frågor som har ställts sa jag i interpellationssvaret att uppdraget till Skolverket ligger fast. Myndigheten får göra prioriteringar inom sitt ansvarsområde. Men till det kommer stora satsningar på nära 700 miljoner kronor till bra läromedel till våra elever. Det är en satsning som ligger kvar år efter år med mer än en halv miljard kronor, och det är viktiga pengar.Vi satsar även på speciallärare. Det finns en enorm brist på speciallärare i svensk skola, och vi måste få fler lärare som är specialutbildade och som kan hjälpa de elever som allra mest behöver extrastöd i skolan.Vi ökar även statsbidragen till förskolan, vilket är otroligt viktigt. Det är ju i förskolan som grunden läggs för en god skolgång. Det tror jag att vi alla här i kammaren är medvetna om.Jag välkomnar som sagt verkligen att Socialdemokraterna äntligen tycker att det behövs lite mer statlig styrning av den svenska skolan.
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att motverka de effekter som nedskärningarna riskerar att innebära för Skolverkets regionala närvaro?
Jag välkomnar verkligen att Socialdemokraterna har nyktrat till när det gäller ett ökat statligt ansvar för skolan. Sanningen är ju att det var en socialdemokratisk regering som kommunaliserade skolan i början av 1990-talet. Det är en reform som i huvudsak har misslyckats, och det är därför som vi står här i dag och diskuterar frågan om hur staten ska kunna ta ett större ansvar för kvaliteten i svensk skola. Vi har naturligtvis lite olika åsikter om hur det ska gå till. Allt annat vore märkligt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom svar på de frågor som har ställts sa jag i interpellationssvaret att uppdraget till Skolverket ligger fast. Myndigheten får göra prioriteringar inom sitt ansvarsområde. Men till det kommer stora satsningar på nära 700 miljoner kronor till bra läromedel till våra elever. Det är en satsning som ligger kvar år efter år med mer än en halv miljard kronor, och det är viktiga pengar.Vi satsar även på speciallärare. Det finns en enorm brist på speciallärare i svensk skola, och vi måste få fler lärare som är specialutbildade och som kan hjälpa de elever som allra mest behöver extrastöd i skolan.Vi ökar även statsbidragen till förskolan, vilket är otroligt viktigt. Det är ju i förskolan som grunden läggs för en god skolgång. Det tror jag att vi alla här i kammaren är medvetna om.Jag välkomnar som sagt verkligen att Socialdemokraterna äntligen tycker att det behövs lite mer statlig styrning av den svenska skolan.
Varför har regeringen skurit ned 61 miljoner kronor på kvalitetsdialogerna år 2023 och 85 miljoner kronor från och med 2024?
Jag tycker inte heller att jag fick svar på min fråga, men jag ska formulera om den i slutet av mitt anförande.Uppdraget till Skolverket är att också ta fram riktlinjer för verksamheten i de olika skolformerna. Om man jämför skola med förskola finns det oerhört lite vad gäller förskolan. Jag välkomnar att man ska ta fram fler riktlinjer och allmänna råd. I mångt och mycket saknas detta i förskolan, och det gäller även forskning som det finns väldigt lite av inom förskolans värld.Jag har tidigare lämnat in en skriftlig fråga om kvalitetsdialoger, och vi har också talat om kvalitetsdialogerna här. Ministern säger att man satsar på skolan men gör andra prioriteringar. Men jag kan inte läsa in ordet "förskola" i det över huvud taget. Det är ändå där som grunden till det livslånga lärandet läggs.Ministern sa att det inte ska läggas ned några kontor utan att man får göra omdisponeringar. Då undrar jag vad de gör i dag som inte kommer att blir gjort framöver. Och apropå de satsningar som regeringen gör på skolan utan att nämna förskolan: När får vi se motsvarande nya satsningar på förskolan?
Har statsrådet tagit något initiativ till en analys för att granska effekterna av nedskärningarna för det pågående arbetet med kvalitetsdialoger?
Jag tycker inte heller att jag fick svar på min fråga, men jag ska formulera om den i slutet av mitt anförande.Uppdraget till Skolverket är att också ta fram riktlinjer för verksamheten i de olika skolformerna. Om man jämför skola med förskola finns det oerhört lite vad gäller förskolan. Jag välkomnar att man ska ta fram fler riktlinjer och allmänna råd. I mångt och mycket saknas detta i förskolan, och det gäller även forskning som det finns väldigt lite av inom förskolans värld.Jag har tidigare lämnat in en skriftlig fråga om kvalitetsdialoger, och vi har också talat om kvalitetsdialogerna här. Ministern säger att man satsar på skolan men gör andra prioriteringar. Men jag kan inte läsa in ordet "förskola" i det över huvud taget. Det är ändå där som grunden till det livslånga lärandet läggs.Ministern sa att det inte ska läggas ned några kontor utan att man får göra omdisponeringar. Då undrar jag vad de gör i dag som inte kommer att blir gjort framöver. Och apropå de satsningar som regeringen gör på skolan utan att nämna förskolan: När får vi se motsvarande nya satsningar på förskolan?
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att motverka de effekter som nedskärningarna riskerar att innebära för Skolverkets regionala närvaro?
Jag tycker inte heller att jag fick svar på min fråga, men jag ska formulera om den i slutet av mitt anförande.Uppdraget till Skolverket är att också ta fram riktlinjer för verksamheten i de olika skolformerna. Om man jämför skola med förskola finns det oerhört lite vad gäller förskolan. Jag välkomnar att man ska ta fram fler riktlinjer och allmänna råd. I mångt och mycket saknas detta i förskolan, och det gäller även forskning som det finns väldigt lite av inom förskolans värld.Jag har tidigare lämnat in en skriftlig fråga om kvalitetsdialoger, och vi har också talat om kvalitetsdialogerna här. Ministern säger att man satsar på skolan men gör andra prioriteringar. Men jag kan inte läsa in ordet "förskola" i det över huvud taget. Det är ändå där som grunden till det livslånga lärandet läggs.Ministern sa att det inte ska läggas ned några kontor utan att man får göra omdisponeringar. Då undrar jag vad de gör i dag som inte kommer att blir gjort framöver. Och apropå de satsningar som regeringen gör på skolan utan att nämna förskolan: När får vi se motsvarande nya satsningar på förskolan?
Varför har regeringen skurit ned 61 miljoner kronor på kvalitetsdialogerna år 2023 och 85 miljoner kronor från och med 2024?
Som av en händelse hade jag i väskan propositionen Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare. I den skriver regeringen egenhändigt att totalt sett har personalen i de olika skolformerna ökat med närmare 38 000 heltidstjänster sedan läsåret 2014/15. Jag tycker att det är fräckt av skolministern att påstå att det hon lägger i budget i år är större än den ökning med 38 000 heltidstjänster som skett i dessa skolformer under de senaste åtta åren.Jag hörde heller inget svar på min fråga. Är det ministerns mening att Skolverkets kontor i Luleå ska stänga? Det finns 14 kommunala och ett antal fristående huvudmän i Norrbotten. Eftersom det inte blir något kontor i Umeå kan man räkna in de 15 kommunala huvudmännen, och ett antal fristående huvudmän, i grannlänet också. De vill väldigt gärna veta om Skolverkets kontor i Luleå kommer att finnas kvar eller inte. Var snäll och svara på frågan, ministern!
Har statsrådet tagit något initiativ till en analys för att granska effekterna av nedskärningarna för det pågående arbetet med kvalitetsdialoger?
Som av en händelse hade jag i väskan propositionen Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare. I den skriver regeringen egenhändigt att totalt sett har personalen i de olika skolformerna ökat med närmare 38 000 heltidstjänster sedan läsåret 2014/15. Jag tycker att det är fräckt av skolministern att påstå att det hon lägger i budget i år är större än den ökning med 38 000 heltidstjänster som skett i dessa skolformer under de senaste åtta åren.Jag hörde heller inget svar på min fråga. Är det ministerns mening att Skolverkets kontor i Luleå ska stänga? Det finns 14 kommunala och ett antal fristående huvudmän i Norrbotten. Eftersom det inte blir något kontor i Umeå kan man räkna in de 15 kommunala huvudmännen, och ett antal fristående huvudmän, i grannlänet också. De vill väldigt gärna veta om Skolverkets kontor i Luleå kommer att finnas kvar eller inte. Var snäll och svara på frågan, ministern!
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att motverka de effekter som nedskärningarna riskerar att innebära för Skolverkets regionala närvaro?
Som av en händelse hade jag i väskan propositionen Nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare. I den skriver regeringen egenhändigt att totalt sett har personalen i de olika skolformerna ökat med närmare 38 000 heltidstjänster sedan läsåret 2014/15. Jag tycker att det är fräckt av skolministern att påstå att det hon lägger i budget i år är större än den ökning med 38 000 heltidstjänster som skett i dessa skolformer under de senaste åtta åren.Jag hörde heller inget svar på min fråga. Är det ministerns mening att Skolverkets kontor i Luleå ska stänga? Det finns 14 kommunala och ett antal fristående huvudmän i Norrbotten. Eftersom det inte blir något kontor i Umeå kan man räkna in de 15 kommunala huvudmännen, och ett antal fristående huvudmän, i grannlänet också. De vill väldigt gärna veta om Skolverkets kontor i Luleå kommer att finnas kvar eller inte. Var snäll och svara på frågan, ministern!
Varför har regeringen skurit ned 61 miljoner kronor på kvalitetsdialogerna år 2023 och 85 miljoner kronor från och med 2024?
Ibland önskar man att man hade en sådan där "sant eller falskt"-tavla uppmonterad här i kammaren. Nu sades det nämligen från statsrådets sida att den här regeringen gör den största satsningen på skolan sedan 1990-talet, när de i själva verket drar ned med nästan 1 miljard kronor på det utgiftsområdet. Sedan kan vi diskutera hur mycket av detta som går till det statsrådet väljer att benämna "skolan", men inte är det mindre än det som fanns 2022. Sedan sa statsrådet också att det här var mer än det som Socialdemokraterna under åtta års regeringstid lade på svensk skola. Ursäkta, fru talman, men det var ju helt uppåt väggarna.Den här regeringen har prioriterat, så som alla regeringar behöver prioritera. Den här regeringen valde att lägga 13 miljarder kronor på att sänka skatten för dem som tjänar mest. Då hade man inte råd med 61 miljoner kronor till det kollegiala lärandet, som utvecklar lärarna och leder till bättre undervisning till elever i Sveriges alla hörn. Det är prioriteringen.Vi socialdemokrater gör alltså inte den prioriteringen. Vi tror att staten behöver ta större ansvar för att öka likvärdigheten och förbättra kvaliteten i svensk undervisning - och vi tror att det är lärarna som kan göra detta genom att få ett bättre utbyte sinsemellan. Det var därför vi påbörjade satsningen på kvalitetsdialoger och ökad statlig närvaro i hela landet från skolmyndigheterna, som ska facilitera att lärare kan lära mer av varandra. Det tycker vi är viktigare än att sänka skatten med 13 miljarder kronor för dem som tjänar mest.Vi socialdemokrater tycker att skolan behöver mer resurser. Det är därför vi fördubblar de generella statsbidragen som regeringen har lagt i budget. Vi ger dubbelt så mycket till landets kommuner och regioner. Merparten av det kommer att gå till svensk skola eftersom det är den största utgiftspost Sveriges kommuner har - och det behövs, för den här regeringen har nämligen lagt en budget som innebär att svensk skola står inför stora nedskärningar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet vore klädsamt att stå för den prioriteringen och säga till väljarna att man prioriterar sänkt skatt för höginkomsttagare före svensk skola och före ett ökat statligt ansvar för skolan.
Har statsrådet tagit något initiativ till en analys för att granska effekterna av nedskärningarna för det pågående arbetet med kvalitetsdialoger?
Ibland önskar man att man hade en sådan där "sant eller falskt"-tavla uppmonterad här i kammaren. Nu sades det nämligen från statsrådets sida att den här regeringen gör den största satsningen på skolan sedan 1990-talet, när de i själva verket drar ned med nästan 1 miljard kronor på det utgiftsområdet. Sedan kan vi diskutera hur mycket av detta som går till det statsrådet väljer att benämna "skolan", men inte är det mindre än det som fanns 2022. Sedan sa statsrådet också att det här var mer än det som Socialdemokraterna under åtta års regeringstid lade på svensk skola. Ursäkta, fru talman, men det var ju helt uppåt väggarna.Den här regeringen har prioriterat, så som alla regeringar behöver prioritera. Den här regeringen valde att lägga 13 miljarder kronor på att sänka skatten för dem som tjänar mest. Då hade man inte råd med 61 miljoner kronor till det kollegiala lärandet, som utvecklar lärarna och leder till bättre undervisning till elever i Sveriges alla hörn. Det är prioriteringen.Vi socialdemokrater gör alltså inte den prioriteringen. Vi tror att staten behöver ta större ansvar för att öka likvärdigheten och förbättra kvaliteten i svensk undervisning - och vi tror att det är lärarna som kan göra detta genom att få ett bättre utbyte sinsemellan. Det var därför vi påbörjade satsningen på kvalitetsdialoger och ökad statlig närvaro i hela landet från skolmyndigheterna, som ska facilitera att lärare kan lära mer av varandra. Det tycker vi är viktigare än att sänka skatten med 13 miljarder kronor för dem som tjänar mest.Vi socialdemokrater tycker att skolan behöver mer resurser. Det är därför vi fördubblar de generella statsbidragen som regeringen har lagt i budget. Vi ger dubbelt så mycket till landets kommuner och regioner. Merparten av det kommer att gå till svensk skola eftersom det är den största utgiftspost Sveriges kommuner har - och det behövs, för den här regeringen har nämligen lagt en budget som innebär att svensk skola står inför stora nedskärningar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet vore klädsamt att stå för den prioriteringen och säga till väljarna att man prioriterar sänkt skatt för höginkomsttagare före svensk skola och före ett ökat statligt ansvar för skolan.
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att motverka de effekter som nedskärningarna riskerar att innebära för Skolverkets regionala närvaro?
Ibland önskar man att man hade en sådan där "sant eller falskt"-tavla uppmonterad här i kammaren. Nu sades det nämligen från statsrådets sida att den här regeringen gör den största satsningen på skolan sedan 1990-talet, när de i själva verket drar ned med nästan 1 miljard kronor på det utgiftsområdet. Sedan kan vi diskutera hur mycket av detta som går till det statsrådet väljer att benämna "skolan", men inte är det mindre än det som fanns 2022. Sedan sa statsrådet också att det här var mer än det som Socialdemokraterna under åtta års regeringstid lade på svensk skola. Ursäkta, fru talman, men det var ju helt uppåt väggarna.Den här regeringen har prioriterat, så som alla regeringar behöver prioritera. Den här regeringen valde att lägga 13 miljarder kronor på att sänka skatten för dem som tjänar mest. Då hade man inte råd med 61 miljoner kronor till det kollegiala lärandet, som utvecklar lärarna och leder till bättre undervisning till elever i Sveriges alla hörn. Det är prioriteringen.Vi socialdemokrater gör alltså inte den prioriteringen. Vi tror att staten behöver ta större ansvar för att öka likvärdigheten och förbättra kvaliteten i svensk undervisning - och vi tror att det är lärarna som kan göra detta genom att få ett bättre utbyte sinsemellan. Det var därför vi påbörjade satsningen på kvalitetsdialoger och ökad statlig närvaro i hela landet från skolmyndigheterna, som ska facilitera att lärare kan lära mer av varandra. Det tycker vi är viktigare än att sänka skatten med 13 miljarder kronor för dem som tjänar mest.Vi socialdemokrater tycker att skolan behöver mer resurser. Det är därför vi fördubblar de generella statsbidragen som regeringen har lagt i budget. Vi ger dubbelt så mycket till landets kommuner och regioner. Merparten av det kommer att gå till svensk skola eftersom det är den största utgiftspost Sveriges kommuner har - och det behövs, för den här regeringen har nämligen lagt en budget som innebär att svensk skola står inför stora nedskärningar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet vore klädsamt att stå för den prioriteringen och säga till väljarna att man prioriterar sänkt skatt för höginkomsttagare före svensk skola och före ett ökat statligt ansvar för skolan.
Varför har regeringen skurit ned 61 miljoner kronor på kvalitetsdialogerna år 2023 och 85 miljoner kronor från och med 2024?
Den här regeringen gör de största statliga satsningarna på svensk skola sedan krisen i början på 1990-talet. Det handlar om mer pengar än någonsin och framför allt mer pengar än vad åtta års socialdemokratiskt regeringsinnehav lyckades prestera. Pengarna kommer att öka likvärdigheten i svensk skola. Vi kommer att öka antalet speciallärare. Vi kommer att se till att det blir lättare att bli lärare om man har en akademisk utbildning. Vi kommer att satsa på sociala team. Vi kommer inte minst att satsa på läroböcker för de barn som i dag saknar böcker. Ett av de största likvärdighetsproblemen är nämligen att många barn inte har några böcker, och tyvärr är det också oerhört stora skillnader mellan hur mycket landets kommuner satsar på läromedel. Ett stort problem är att de kommuner som har flest obehöriga lärare också satsar minst på läromedel.När man är politiker måste man prioritera. Socialdemokraterna är såklart väl medvetna om att det är på det sättet. Jag vill bara säga här och nu att uppdraget till Skolverket ligger fast. De arbetar med kvalitetsdialogerna. Regeringen har också en dialog med Skolverket om de eventuella omprioriteringar som kommer att krävas.
Har statsrådet tagit något initiativ till en analys för att granska effekterna av nedskärningarna för det pågående arbetet med kvalitetsdialoger?
Den här regeringen gör de största statliga satsningarna på svensk skola sedan krisen i början på 1990-talet. Det handlar om mer pengar än någonsin och framför allt mer pengar än vad åtta års socialdemokratiskt regeringsinnehav lyckades prestera. Pengarna kommer att öka likvärdigheten i svensk skola. Vi kommer att öka antalet speciallärare. Vi kommer att se till att det blir lättare att bli lärare om man har en akademisk utbildning. Vi kommer att satsa på sociala team. Vi kommer inte minst att satsa på läroböcker för de barn som i dag saknar böcker. Ett av de största likvärdighetsproblemen är nämligen att många barn inte har några böcker, och tyvärr är det också oerhört stora skillnader mellan hur mycket landets kommuner satsar på läromedel. Ett stort problem är att de kommuner som har flest obehöriga lärare också satsar minst på läromedel.När man är politiker måste man prioritera. Socialdemokraterna är såklart väl medvetna om att det är på det sättet. Jag vill bara säga här och nu att uppdraget till Skolverket ligger fast. De arbetar med kvalitetsdialogerna. Regeringen har också en dialog med Skolverket om de eventuella omprioriteringar som kommer att krävas.
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att motverka de effekter som nedskärningarna riskerar att innebära för Skolverkets regionala närvaro?
Den här regeringen gör de största statliga satsningarna på svensk skola sedan krisen i början på 1990-talet. Det handlar om mer pengar än någonsin och framför allt mer pengar än vad åtta års socialdemokratiskt regeringsinnehav lyckades prestera. Pengarna kommer att öka likvärdigheten i svensk skola. Vi kommer att öka antalet speciallärare. Vi kommer att se till att det blir lättare att bli lärare om man har en akademisk utbildning. Vi kommer att satsa på sociala team. Vi kommer inte minst att satsa på läroböcker för de barn som i dag saknar böcker. Ett av de största likvärdighetsproblemen är nämligen att många barn inte har några böcker, och tyvärr är det också oerhört stora skillnader mellan hur mycket landets kommuner satsar på läromedel. Ett stort problem är att de kommuner som har flest obehöriga lärare också satsar minst på läromedel.När man är politiker måste man prioritera. Socialdemokraterna är såklart väl medvetna om att det är på det sättet. Jag vill bara säga här och nu att uppdraget till Skolverket ligger fast. De arbetar med kvalitetsdialogerna. Regeringen har också en dialog med Skolverket om de eventuella omprioriteringar som kommer att krävas.
Varför har regeringen skurit ned 61 miljoner kronor på kvalitetsdialogerna år 2023 och 85 miljoner kronor från och med 2024?
Jag tänker lyfta ned frågan på huvudmannanivå, därför att jag tidigare har varit huvudman i Malmö stad som ordförande i förskolenämnden där. Jag hade möjligheten och äran att närvara den 25 november när ett regionalt kontor öppnades i Malmö. Som huvudman välkomnade jag detta.Man säger att det ska vara dialog, och det är också vad man efterlyser. Skolinspektionen granskar, men det uppstår alltid diskussion eftersom det är en myndighet som kommer. Man berättar aldrig vad som är bra. Det är svårt att ha en dialog med Skolinspektionen.Samma sak gäller de fristående förskolorna, som kommunen har tillsyn över. När jag träffar de fristående huvudmännen efterlyser de just dialog, men som kommunal huvudman med tillsynsansvar är det svårt att ta dialoger. Man kan bara ge allmänna råd och tips eftersom det sedan är man själv som ska göra tillsynen och se hur de sköter sitt kvalitetsarbete. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin fråga är hur ministern kommer att säkerställa och redovisa att dialogen med Skolverket sker enligt intentionen med kvalitetsdialogerna. Det ska ju fortsätta vara dialoger, och de ska föras på fler orter så att så många som möjligt får ta del av dem.
Har statsrådet tagit något initiativ till en analys för att granska effekterna av nedskärningarna för det pågående arbetet med kvalitetsdialoger?
Jag tänker lyfta ned frågan på huvudmannanivå, därför att jag tidigare har varit huvudman i Malmö stad som ordförande i förskolenämnden där. Jag hade möjligheten och äran att närvara den 25 november när ett regionalt kontor öppnades i Malmö. Som huvudman välkomnade jag detta.Man säger att det ska vara dialog, och det är också vad man efterlyser. Skolinspektionen granskar, men det uppstår alltid diskussion eftersom det är en myndighet som kommer. Man berättar aldrig vad som är bra. Det är svårt att ha en dialog med Skolinspektionen.Samma sak gäller de fristående förskolorna, som kommunen har tillsyn över. När jag träffar de fristående huvudmännen efterlyser de just dialog, men som kommunal huvudman med tillsynsansvar är det svårt att ta dialoger. Man kan bara ge allmänna råd och tips eftersom det sedan är man själv som ska göra tillsynen och se hur de sköter sitt kvalitetsarbete. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin fråga är hur ministern kommer att säkerställa och redovisa att dialogen med Skolverket sker enligt intentionen med kvalitetsdialogerna. Det ska ju fortsätta vara dialoger, och de ska föras på fler orter så att så många som möjligt får ta del av dem.