målnummer
stringclasses 13
values | innehåll
stringlengths 12
2.3k
|
|---|---|
PMT 9231-21 | Domstol: Patent- och marknadsöverdomstolen |
PMT 9231-21 | Datum: 2022-10-03 |
PMT 9231-21 | Domslut: Patent- och marknadsöverdomstolens dom fick inte överklagas |
PMT 9231-21 | Nyckelord: reklam om cigaretter, otillåten marknadsföring |
PMT 9231-21 | Sammanfattning: I ett mål om otillbörlig marknadsföring avseende elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare har Patent- och marknadsöverdomstolen bedömt att av Konsumentombudsmannen påtalade åtgärder på en webbplats, i e-postutskick och på Facebook var att bedöma som kommersiella meddelande. Det var därmed fråga om marknadsföring inom informationssamhällets tjänster i den mening som avses i lagen om tobak och liknande produkter. De åtgärder som näringsidkaren vidtagit i samband med saluförandet av produkterna stod därför i strid med lagens förbud att marknadsföra elektroniska cigaretter eller påfyllningsbehållare till konsumenter. Åtgärderna var därmed att bedöma som otillbörliga. Beträffande vissa påståenden om fri frakt fann Patent- och marknadsöverdomstolen dock, till skillnad från underinstansen, att de utgjorde sådan information om avtalsvillkoren som är relevant för att kunna saluföra varan. Dessa åtgärder var därför inte att bedöma som sådana kommersiella meddelanden som utgör marknadsföring i den aktuella lagens mening. |
PMT 9231-21 | Lagrum: 3 kap. 4 §, 4 kap. 3 §, 4 kap. 11 § och 7 kap. 8 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Artikel 20.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU om tillnämningen av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG. 9 §, 11 § och 27 § lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare. 23 § och 26 § marknadsföringslagen (2008:486). |
PMT 9231-21 | Rättsfall: C-477/14, EU:C:2016:324, Pillbox 38 |
A-67-2022 | Domstol: Arbetsdomstolen |
A-67-2022 | Sammanfattning: Målet gällde lönefordran m.m. Domen innebar att kärandens talan bifölls på grund av att svaranden underlåtit att följa ett föreläggande att avge svaromål. |
A-165-2021 | Domstol: Arbetsdomstolen |
A-165-2021 | Datum: 2022-10-12 |
A-165-2021 | Målet gällde lönefordran m.m. Domen innebar stadfästelse av förlikning. |
A-165-2021 | Sökord: förlikning, anspråk om lön |
UM754-22 | Domstol: Migrationsöverdomstolen |
UM754-22 | Datum: 2022-10-17 |
UM754-22 | Sammanfattning: Med nuvarande uppbyggnad av utlänningslagen kan inte uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen beviljas när utlänningen omfattas av ett avlägsnandebeslut som fått laga kraft. |
UM754-22 | Lagrum: 5 kap. 6 § och 18 § utlänningslagen (2005:716) |
UM754-22 | Rättsfall: MIG 2013:13 och MIG 2014:3 |
UM754-22 | Domslut: Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet i den del det avser frågan om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. Migrationsöverdomstolen meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Migrationsdomstolens dom står därmed fast |
UM754-22 | textstycke 1: SS sökte asyl i Sverige i oktober 2015. Migrationsverket avslog ansökan och beslutade att utvisa honom. Efter att SS överklagat beslutet beviljade migrationsdomstolen ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå men avslog överklagandet i övrigt den 7 mars 2019. Migrationsverket har därefter förlängt uppehållstillståndet t.o.m. den 20 juni 2021. SS ansöker nu om förlängning av uppehållstillståndet. Migrationsverket avslog förlängningsansökan och prövade därefter om det fanns skäl att bevilja uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen (2005:716). Migrationsverket bedömde att SS varken styrkt sin identitet eller gjort den sannolik och att han inte heller hade skapat sådana personliga eller sociala band till det svenska samhället att en utvisning skulle vara oproportionerlig. Han kunde därför inte beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. |
UM754-22 | textstycke 2: SS överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen (2022-01-11, ordförande Malmgren), som avslog överklagandet. Vad gäller uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen konstaterade domstolen bl.a. följande. SS omfattas av ett utvisningsbeslut som fått laga kraft. Uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter kan därför inte prövas i det aktuella målet. |
UM754-22 | textstycke 3: SS överklagade domen och yrkade i första hand att han skulle beviljas uppehållstillstånd och i andra hand att målet visas åter till migrationsdomstolen för en fullständig prövning. Han förde fram bl.a. följande. I samband med den senaste lagändringen av 5 kap 6 § utlänningslagen gjorde regeringen tydliga uttalanden om att denna lagändring avsåg att inkludera gruppen som levde med tillstånd i Sverige men med ett latent utvisningsbeslut (prop. 2020/21:191 s. 118). Av förarbetena framgår tydligt att syftet är att personer som omfattas av lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå (gymnasielagen) och vistas i landet legalt, men med ett utvisningsbeslut i grunden, är målgruppen för lagändringen. Trots detta väljer migrationsdomstolen att tolka utlänningslagen enligt en äldre förståelse där ett gällande utvisningsbeslut ska utesluta tillämpningen av 5 kap. 6 § utlänningslagen. Lagstiftaren har tydligt tagit avstånd från denna tolkning. Ansökningar om uppehållstillstånd på grund av ömmande omständigheter kan beviljas inifrån Sverige enligt 5 kap. 18 § andra stycket 2. Detta begränsas inte av 5 kap. 18 § sjätte stycket då det är en upplysningsbestämmelse med en hänvisning till specialreglering i andra lagrum. Denna tolkning får stöd av förarbetsuttalanden om att det rör sig om en upplysningsbestämmelse (prop. 2012/13:125, s. 97 och 98). Det följer även av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande RS/082/2021 att det är möjligt att bevilja uppehållstillstånd trots ett gällande lagakraftvunnet utvisningsbeslut genom andra lagrum än de som listas i 5 kap. 18 § sjätte stycket utlänningslagen. Bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen ska prövas i sista hand i varje fall av förlängningsansökan. Så har sedan länge skett i ärenden om förlängning av exempelvis uppehållstillstånd på grund av arbete, studier och anknytning när ingen annan grund för förlängning förelegat. Lagstiftningen är tydlig i att ansökan om förlängt uppehållstillstånd, även då det finns ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut i grunden, ska prövas enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. I vart fall ska så vara fallet när ansökan om förlängning lämnas in före tillståndsperiodens slut. Om lagstiftningen anses otydlig ska en tolkning göras utifrån lagstiftarens syfte. |
UM754-22 | textstycke 4: Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bl.a. följande. Huvudregeln enligt 5 kap. 18 § utlänningslagen är att en utlänning som vill ha uppehållstillstånd i Sverige ska ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet. En ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan. I paragrafens sjätte stycke anges vad som gäller i fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har fått laga kraft. Det framgår tydligt att frågan om uppehållstillstånd för en sådan person ska prövas enligt reglerna i 5 kap. 15 a och 20 §§ samt 12 kap. 16 b, 16 c och 18-20 §§. Det innebär att sådana omständigheter som annars omfattas av 5 kap. 6 § utlänningslagen ska prövas mot 12 kap. 18 § samma lag för en person som har ett gällande avlägsnandebeslut. Om tillstånd som ska förlängas har beviljats enligt 5 kap. utlänningslagen kan sådan förlängning under vissa förutsättningar ske utan att det blir ett ärende om verkställighetshinder enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen trots att det finns ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut (RS/082/2021). Uttalandet i prop. 2020/21:191 kräver försiktighet i tolkningen. Det gjordes ingen korresponderande ändring i 5 kap. 18 § utlänningslagen eller gymnasielagen när 5 kap. 6 § utlänningslagen ändrades. Bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen kan inte prövas i klagandens situation. |
UM754-22 | textstycke 5: Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2022-10-17, Linder, Reimers och Berselius, referent / föredragande Rodhe), yttrade: |
UM754-22 | textstycke 6: 1. Vad målet gäller: Migrationsöverdomstolen har meddelat prövningstillstånd i den del överklagandet gäller uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen och förklarat frågan om prövningstillstånd vilande för målet i övrigt. |
UM754-22 | textstycke 7: SS har ansökt om förlängt uppehållstillstånd och den fråga som aktualiserats nu är om 5 kap. 6 § utlänningslagen kan tillämpas när han omfattas av ett utvisningsbeslut som har fått laga kraft. |
UM754-22 | textstycke 8: 2. Gällande rätt m.m. 2.1. 5 kap. 6 § utlänningslagen: Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet särskilt beaktas. För barn får uppehållstillstånd beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande. Detsamma gäller för en vuxen person som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd och under den tiden fått en särskild anknytning till Sverige. Vid bedömningen av om det finns en särskild anknytning får även sådan anknytning beaktas som har uppstått under tiden mellan det att ansökan om asyl gavs in och att uppehållstillstånd beviljas. (5 kap. 6 § första och andra styckena utlänningslagen.) |
UM754-22 | textstycke 9: En möjlighet att beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter infördes när den nu gällande utlänningslagen kom till. I förarbetena fördes då fram att bestämmelsen är avsedd att användas för de situationer som inte omfattas av någon av huvudgrunderna för uppehållstillstånd, vilka måste prövas innan bestämmelsen om ömmande omständigheter aktualiseras (prop. 2004/05:170 s. 186 och s. 280). Bestämmelsen har därefter genomgått flera förändringar, varav den senaste innebar att det blev möjligt för vuxna personer att i vissa fall beviljas uppehållstillstånd om det finns särskilt ömmande omständigheter. I förarbetena till denna ändring anges bland annat följande. Syftet med förslaget är inte att personer som saknar tillstånd och också har ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut ska omfattas av bestämmelsen. Däremot bör en person som vistas i Sverige med uppehållstillstånd kunna omfattas av förslaget trots att han eller hon också har fått ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut. Syftet är inte heller att ändra utgångspunkten att den som inte längre har en grund för uppehållstillstånd ska återvända till sitt hemland. (Prop. 2020/21:191 s. 118.) |
UM754-22 | textstycke 10: 2.2. 5 kap 18 § utlänningslagen och prövning av verkställighetshinder: Enligt 5 kap. 18 § utlänningslagen ska en ansökan om uppehållstillstånd ha gjorts och beviljats före inresan i landet och får inte bifallas efter inresan. Från denna regel finns vissa undantag. Ett sådant undantag är om en utlänning bör beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen (5 kap. 18 § andra stycket 2 utlänningslagen). I bestämmelsens sjätte stycke anges följande. I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som ska avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har fått laga kraft gäller föreskrifterna i 5 kap. 15 a och 20 §§ samt 12 kap. 16 b, 16 c och 18-20 §§. |
UM754-22 | textstycke 11: Huvudregeln att uppehållstillstånd ska sökas innan en utlänning reser in i landet fanns även i tidigare utlänningslagstiftning. Genom 2005 års utlänningslag infördes nuvarande ordning med prövning av verkställighetshinder enligt 12 kap. 18-20 §§ utlänningslagen som ersatte den tidigare möjligheten att, under vissa förutsättningar, göra en ny ansökan om uppehållstillstånd trots att ett avlägsnandebeslut fått laga kraft. |
UM754-22 | textstycke 12: I förarbetena till bestämmelserna om prövning om verkställighetshinder fördes fram bl.a. följande. Regeringen anser att det är ytterst angeläget att så snart som möjligt försöka kraftigt minska antalet fall som prövas på nytt efter lagakraftvunna beslut. Det är framför allt nödvändigt att komma ifrån de mycket långa vistelsetider som kan bli följden av den nuvarande ordningen och som för den enskilde kan leda till psykiskt och fysiskt lidande. Det är vidare angeläget att möjligheten att på grund av nya omständigheter få ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning prövat på nytt framstår som det extraordinära prövningsförfarande det alltid har avsetts att vara. Detta innebär att systemet med ny ansökan enligt 2 kap. 5 b § i 1989 års utlänningslag inte bör få en motsvarighet i den nya utlänningslagen. Den nya ordningen bör utformas på så sätt att den medför ett starkare incitament till att alla relevanta skäl förs fram och prövas redan hos Migrationsverket när ansökan prövas första gången (prop. 2004/05:170 s. 225). |
UM754-22 | textstycke 13: Det framhålls även i förarbetena att en ansökan om uppehållstillstånd som görs här i landet efter att ett beslut om avvisning eller utvisning fått laga kraft, bör handläggas i enlighet med reglerna om prövning av verkställighetshinder även om beslutet har verkställts genom att utlänningen har lämnat landet och därefter återvänt hit (prop. 2004/05:170 s. 233). |
UM754-22 | textstycke 14: När nuvarande 5 kap. 18 § sjätte stycket utlänningslagen infördes användes en formulering som föreslagits av Lagrådet i ett tidigare lagstiftningsärende men som då inte ledde fram till någon lagändring. Den nya lydelsen var enligt lagrådsremissens förslag utformad närmast som en ren hänvisning till bestämmelserna om verkställighetshinder. Enligt Lagrådet var den åsyftade förändringen av handläggningsordningen av stor praktisk betydelse. Lagrådet föreslog att lagtexten borde formuleras om så att det klarare framgår att eventuella ansökningar om uppehållstillstånd från utlänningar som enligt lagakraftvunna beslut ska avlägsnas från landet ska handläggas enligt ordningen för verkställighetsärenden och att bestämmelsen då kunde ges följande lydelse. I fråga om uppehållstillstånd för en utlänning som skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit laga kraft gäller föreskrifterna i … [här hänvisades till bestämmelser som idag motsvarar 12 kap. 18-20 §§ utlänningslagen]. (Prop. 2003/04:59 s. 81.) |
UM754-22 | textstycke 15: I samband med en lagändring 2013 kommenterade regeringen bestämmelsen i 5 kap. 18 § sjätte stycket utlänningslagen. Enligt regeringens uppfattning kan bestämmelsen inte anses uttömmande ange de situationer där uppehållstillstånd kan beviljas efter ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut. Uppehållstillstånd bör därför kunna beviljas enligt vissa bestämmelser i 5 kap. utlänningslagen trots att det finns ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut även utan en uttrycklig föreskrift i utlänningslagen som anger en sådan möjlighet, förutsatt att det är förenligt med syftet i den enskilda bestämmelsen (prop. 2012/13:125 s. 97 och 98). |
UM754-22 | textstycke 16: 3. Migrationsöverdomstolens bedömning: Som framgår av förarbetsuttalandena till 2005 års utlänningslag var utgångspunkten att när det finns ett avlägsnandebeslut ska frågan om uppehållstillstånd kunna prövas endast i vissa särskilt angivna situationer. Även om det gjorts flera ändringar i utlänningslagen sedan den trädde i kraft 2006 får detta anses vara alltjämt gällande. |
UM754-22 | textstycke 17: Hur bestämmelsen i 5 kap. 18 § sjätte stycket utlänningslagen och uttalanden om att det är en upplysningsbestämmelse ska tolkas är inte helt tydligt (se t.ex. Migrationsverkets rättsliga ställningstagande RS/082/2021 s. 12-13). |
UM754-22 | textstycke 18: Enligt Migrationsöverdomstolens bedömning ger bestämmelsen uttryck för en ordning för vad som gäller vid uppehållstillstånd för utlänningar som omfattas av ett avlägsnandebeslut som fått laga kraft (se MIG 2013:13 och MIG 2014:3). Det finns dock situationer då uppehållstillstånd beviljas här utan hinder av att utlänningen har avvisats eller utvisats genom ett beslut som fått laga kraft och trots att det inte framgår av 5 kap. 18 § sjätte stycket utlänningslagen. Det gäller t.ex. uppehållstillstånd vid verkställighetshinder som inte är bestående enligt 5 kap. 11 § utlänningslagen. |
UM754-22 | textstycke 19: Frågan här är dock om det ska vara möjligt att bevilja uppehållstillstånd på grund av att det finns synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter. Enligt Migrationsöverdomstolen skulle en sådan möjlighet medföra ett antal problem. För det första skulle en möjlighet att efter att ett avlägsnandebeslut som fått laga kraft på nytt ansöka om uppehållstillstånd även om det inte är särskilt föreskrivet medföra att processen inte längre får ett tydligt slut, vilket eftersträvades av lagstiftaren när möjligheten med ny ansökan om uppehållstillstånd som fanns enligt 1989 års utlänningslag togs bort (prop. 2004/05:170 s. 223-225). För det andra skulle en ordning där 5 kap. 6 § utlänningslagen kan tillämpas trots att det finns avlägsnandebeslut som fått laga kraft inte överensstämma med utlänningslagens systematik när det gäller den begränsade prövning som kan komma i fråga på verkställighetsstadiet enligt 12 kap. 18-20 §§ utlänningslagen. Med nuvarande lagstiftning är det inte heller möjligt att avgränsa tillämpningen så att inte vem som helst kan ansöka om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. Enligt Migrationsöverdomstolen tillåter därför inte lagens nuvarande uppbyggnad att en utlänning i SS:s situation beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen. |
UM754-22 | textstycke 20: Däremot finns det inom ramen för reglerna om verkställighetshinder i 12 kap. 18 § utlänningslagen en möjlighet för Migrationsverket att bevilja uppehållstillstånd, bl.a. om det på grund av nya omständigheter finns särskild anledning att beslutet inte bör verkställas. Det går inte att överklaga Migrationsverkets ställningstagande om ett sådant uppehållstillstånd till domstol. |
UM754-22 | textstycke 21: SS:s överklagande avseende frågan om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen ska därför avslås. |
B 5383-22 | Domstol: Borås tingsrätt |
B 5383-22 | Domslut: Tingsrätten dömde L.P för misshandel och rån till fängelse 1 år 6 månader samt K.S. för misshandel och rån (samt ytterligare ett rån) till fängelse 2 år. |
B 5383-22 | textstycke 1: Åklagaren åtalade L.P. och K.S. för bl.a. misshandel och rån enligt följande gärningsbeskrivningar. |
B 5383-22 | textstycke 2: Åtalspunkten 2.1: L.P. och K.S. har tillsammans och i samförstånd misshandlat L.U. genom att skalla honom och slå honom med knytnävsslag i ansiktet. Det hände den 29 maj 2022 på - - - i Borås, Borås stad. L.U. orsakades smärta, blånad och sårskada. L.P. och K.S. begick gärningen med uppsåt. |
B 5383-22 | textstycke 3: Åtalspunkten 2.2: L.P. och K.S. har tillsammans och i samförstånd tvingat R.U. att ge dem sitt halsband, till okänt värde. De gjorde det genom att slå honom i ansiktet och hota att skära honom med kniv. R.U. orsakades smärta, blånad och sårskada. Det hände den 29 maj 2022 på - - - i Borås, Borås stad. Gärningen innebar vinning för L.P. och K.S. och skada för R.U. L.P. och K.S. begick gärningen med uppsåt. |
B 5383-22 | textstycke 4: K.S. förnekade gärningarna och gjorde gällande att han inte varit på brottsplatsen. L.P. förnekade rån men erkände att han misshandlat L.U. och R.U. Vidare förnekade han att han agerat tillsammans och i samförstånd med annan. |
B 5383-22 | textstycke 5: Tingsrätten (ordförande rådmannen Daniel Jakobsson) anförde i dom den 23 augusti 2022 bl.a. följande. DOMSKÄL: |
B 5383-22 | textstycke 6: Skuld: Åtalspunkt 2.1-2.2: L.P. har dock tillagt att han skallades för att han var full och att han slog knytnävsslaget för att någon tog tag i hans axel. Han har sagt att han var på fel plats vid fel tillfälle men att han inte har något emot homosexuella och inte har frågat målsägandena om de var homosexuella utan i stället ville fråga dem vad klockan var. |
B 5383-22 | textstycke 7: Av målsägandens uppgifter har framkommit att de tillsammans var på väg till ett morsdagsfirande när K.S. anropade dem utomhus och frågade dem om de var homosexuella, vilket R.U. bekräftade i tron att de då skulle tappa intresset för dem. Emellertid började de tilltalade då ge ifrån sig grymtande läten och följde efter dem in i den trappuppgång dit de skulle. |
B 5383-22 | textstycke 8: L.U. har vidare berättat att L.P. därefter gav honom ytterligare en skallning och sade åt honom att du rör mig inte med dina äckliga händer. |
B 5383-22 | textstycke 9: L.U. har sagt att han förstår angreppet som ett hatbrott där K.S. och L.P. mest ville misshandla två bögar, men att K.S. passade på att råna fastän L.P. tyckts sakna intresse av att ta grejer. R.U. har för sin del förklarat att han mera uppfattade situationen som ett rån som började med halsbandet och fortsatte gällande plånboken och telefonen. |
B 5383-22 | textstycke 10: Tingsrättens bedömning: L.P:s erkännande av misshandel har vunnit stöd av makarna U:s uppgifter och av utredningen i övrigt. Han har sålunda misshandlat L.U. och R.U. Tingsrätten har funnit makarna U:s uppgifter kunna läggas till grund för bedömningen. Av dessa har framkommit att K.S. och L.P. gemensamt sökt upp och förföljt målsägandena in i trapphuset där de misshandlats och hotats under det att både L.P. och K.S. gjort anspråk på vissa av makarnas tillhörigheter såsom halsband, plånbok och mobiltelefon. Fastän endast ett halsband tillgripits och att K.S. tagit detta från R.U. ska båda de tilltalade dömas för rån eftersom de agerat tillsammans och i samförstånd under de hotfulla och våldsamma omständigheterna och L.P. även för egen del ådagalagt ett tillägnelseuppsåt då han krävt att få tillhörigheter. Till yttermera visso kan hållas för visst att han, efter K.S:s rån av O.M., varit bekant med K.S:s lust att stjäla från andra och i allt fall nu visat sig var likgiltig därtill. |
B 5383-22 | textstycke 11: Påföljd: Enligt ovan döms K.S. för två fall av rån jämte en misshandel. Rånet gentemot O.M. har ett straffvärde om ett år medan rånet av R.U. och misshandeln av hans make har ett straffvärde om minst 18 månader, varvid tingsrätten i skärpande riktning vägt in att ett motiv för brotten uppenbarligen har varit att kränka makarna U på grund av deras sexuella läggning. K.S. var 18 år vid tillfället och någon strafftidsreduktion på grund av hans ålder ska därför inte längre göras för rånbrotten. Det sammanlagda straffmätningsvärdet understiger inte två års fängelse. När så är fallet och K.S. kort tid efter sluten ungdomsvård återfallit i rånbrottslighet med ett högt artvärde kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. |
B 5383-22 | textstycke 12: Enligt ovan döms L.P. för rån och misshandel. Rånet av R.U. och misshandeln av hans make har ett straffvärde om minst 18 månader, varvid tingsrätten i skärpande riktning vägt in att ett motiv för brotten uppenbarligen har varit att kränka makarna U på grund av deras sexuella läggning. L.P. var 19 år vid tillfället och någon strafftidsreduktion på grund av hans ålder ska därför inte längre göras för rånbrottet. Det sammanlagda straffmätningsvärdet understiger inte 18 månaders fängelse. Med beaktande av brottslighetens art och straffvärde kan någon annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. |
B 5383-22 | Domstol: Hovrätten för Västra Sverige |
B 5383-22 | Datum: 44852 |
B 5383-22 | Lagrum: 29 kap. 1 § andra stycket och 2 § 7 brottsbalken |
B 5383-22 | Rättsfall: NJA 2003 s. 486 |
B 5383-22 | Domslut: Hovrätten fastställer tingsrättens dom. |
B 5383-22 | Sammanfattning: Hovrätten har inte ansett att det varit fråga om ett överraskande moment för de tilltalade, och således inte heller ett avsteg från den kontradiktoriska principen, att tingsrätten vid sin straffvärdering i skärpande riktning vägt in att ett motiv för brotten uppenbarligen har varit att kränka målsägandena på grund av deras sexuella läggning. |
B 5383-22 | Sökord: Misshandel; homosexuella, bög, bögar, Rån; Straffvärde; Motiv för brott; Försvårande omständigheter; Kontradiktoriska principen, Rättvis rättegång |
B 5383-22 | textstycke 1: K.S överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att hovrätten skulle ogilla åtalet. Under alla förhållanden yrkade han strafflindring. |
B 5383-22 | textstycke 2: Även L.P överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bedöma gärningen under åtalspunkten 2.2 som misshandel i stället för rån, i andra hand att gärningen skulle bedömas som misshandel och stöld, samt bestämma påföljden till skyddstillsyn. Under alla förhållanden yrkade han strafflindring. Åklagaren och målsägandena motsatte sig att tingsrättens dom ändrades. Hovrätten (hovrättsråden Roy Johansson och Patrik Tilly, lagmannen Lars Bjurstam samt två nämndemän) anförde i dom den 18 oktober 2022 bl.a. följande. DOMSKÄL |
B 5383-22 | textstycke 3: Skuld: Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömningar i fråga om skuld och rubricering. L.P. ska alltså, som tingsrätten kommit fram till, dömas för misshandel och rån och K.S. ska, som tingsrätten kommit fram till, dömas för misshandel och två fall av rån. Tingsrättens dom ska följaktligen stå fast i fråga om skuld. |
B 5383-22 | textstycke 4: Påföljd: L.P. har i hovrätten riktat invändningar mot tingsrättens straffvärdering och anfört att tingsrätten, utan att det framgår av åklagarens gärningsbeskrivning eller att frågan särskilt berördes under tingsrättsförhandlingen, i skärpande riktning vägt in att ett motiv för brotten under åtalspunkterna 2.1 och 2.2 uppenbarligen har varit att kränka makarna U på grund av deras sexuella läggning. |
B 5383-22 | textstycke 5: En grundläggande princip i brottmål är den s.k. kontradiktoriska principen, som innebär bl.a. att parterna inom ramen för processen ska få ta del av och bemöta varandras argumentation och bevisning. Av praxis följer att en domstol till grund för sin bedömning av om ett brott varit att anse som grovt inte torde kunna lägga andra försvårande omständigheter än dem som den tilltalades motparter åberopat som gärningsbeskrivning (se NJA 2003 s. 486). |
B 5383-22 | textstycke 6: I aktuellt mål är det inte fråga om gradindelning utan att tingsrätten, trots att det inte framgår av gärningsbeskrivningen, vägt in motivet såsom en försvårande omständighet vid straffvärderingen. Av den av åklagaren åberopade händelserapporten framgår att redan vid den första poliskontakten har frågan om eventuellt hatbrott varit aktuell. Därtill konstaterar hovrätten att både L.P. och L.U. fått frågor härom vid sina respektive förhör i tingsrätten. Sammanfattningsvis anser hovrätten att det inte varit fråga om ett överraskande moment för L.P. eller K.S., och således inte heller ett avsteg från den kontradiktoriska principen, att tingsrätten vid sin straffvärdering i skärpande riktning vägt in att ett motiv för brotten under åtalspunkterna 2.1 och 2.2 uppenbarligen har varit att kränka makarna U på grund av deras sexuella läggning. |
B 5383-22 | textstycke 7: Med detta sagt ansluter sig hovrätten till tingsrättens slutsatser vad gäller straffvärde och val av påföljd; att påföljden för L.P. ska bestämmas till fängelse i ett år och sex månader samt att påföljden för K.S. ska bestämmas till fängelse i två år. Tingsrättens dom i påföljdsdelen ska därmed stå fast. |
UM6477-22 | Domstol: Migrationsöverdomstolen |
UM6477-22 | Datum: 44854 |
UM6477-22 | Lagrum: 1 kap. 8 § och 15 § samt 10 kap. 1 § och 4 § utlänningslagen (2005:716). Artikel 5.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna |
UM6477-22 | Rättsfall: RÅ 1994 ref. 98. MIG 2014:15. Europadomstolens dom den 8 oktober 2009 i målet Mikolenko mot Estland (appl. nr 10664/05) |
UM6477-22 | Domslut: Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet. |
UM6477-22 | textstycke 1: MM är dömd till fängelse i ett år och nio månader samt utvisning för bl.a. rån vid tre tillfällen. Han har även förbjudits att återvända till Sverige under tio år. |
UM6477-22 | textstycke 2: Polismyndigheten tog MM i förvar den 11 januari 2019 i syfte att förbereda och genomföra verkställigheten av utvisningsbeslutet (verkställighetsförvar). Den 10 juni 2022 beslutade Polismyndigheten om fortsatt förvar av MM. Grunden för beslutet var att det fanns risk för fortsatt brottslighet och att han skulle avvika, hålla sig undan eller på annat sätt hindra verkställigheten. |
UM6477-22 | textstycke 3: MM överklagade Polismyndighetens beslut och yrkade att han skulle försättas på fri fot. Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2022-06-20, ordförande Ström) avslog yrkandet och angav som skäl för sitt avgörande att domstolen bedömde att det fanns grund och synnerliga skäl för fortsatt förvar och att skälen för fortsatt förvarstagande stod i rimlig proportion till den inskränkning av MM:s frihet som åtgärden innebar. |
UM6477-22 | textstycke 4: MM överklagade domen och yrkade att han skulle försättas på fri fot eller ställas under uppsikt. Han förde fram bl.a. följande. |
UM6477-22 | textstycke 5: Fortsatt förvar strider mot artikel 5.1 f i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR. Frihetsberövandet har nu pågått under orimligt lång tid och det är utsiktslöst att utvisningen ska kunna verkställas. Polismyndigheten har inte arbetat mer aktivt än att den fått en accept från de somaliska myndigheterna som var aktiv tre månader under sommaren 2021. Beslutet om fortsatt förvar står inte i rimlig proportion till den inskränkning av hans frihet som åtgärden innebär och är inhumant oavsett hans ovilja att samarbeta. |
UM6477-22 | textstycke 6: Polismyndigheten ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bl.a. följande. |
UM6477-22 | textstycke 7: MM har tydliggjort att han aldrig kommer att medverka till en verkställighet till sitt hemland. Han har bl.a. vägrat att fylla i blanketter om frivilligt återvändande och lämna uppgifter om familj och adress i hemlandet. Under förvarstiden har Polismyndigheten arbetat aktivt för att verkställa utvisningsbeslutet. MM har flera gånger erbjudits samtal med sitt hemlands myndigheter och i november 2020 inleddes ett samarbete med en europeisk sambandsman (en person som i enlighet med en särskild EU-förordning arbetar för invandringsfrågor i länder utanför unionen) för att verkställa utvisningsbeslutet med tvång. I slutet av juni 2021 meddelade de somaliska myndigheterna att de accepterade att ta emot honom. Resa bokades men MM vägrade att ta ett PCR-test för covid-19 och i mitten av augusti 2021 meddelade de somaliska myndigheterna, utan att redovisa några skäl, att accepten tillfälligt återkallades. |
UM6477-22 | textstycke 8: Polismyndigheten har därefter regelbundet hört sig för om MM:s inställning till att återvända till sitt hemland och den europeiske sambandsmannen har fortsatt sitt arbete för att möjliggöra att verkställighet sker till Somalia. MM:s ärende är ett av de ärenden som sambandsmannen särskilt prioriterar. Sambandsmannen arbetar på plats och arbetet är långsiktigt och pågående och utgörs till största del av politiska och diplomatiska processer, genom såväl officiella som inofficiella kanaler. Polismyndigheten har kontinuerliga kontakter med sambandsmannen för att kontrollera hur processen med att verkställa MM:s utvisningsbeslut med tvång fortskrider och utreda alternativa verkställighetsmöjligheter. Det finns fortfarande förutsättningar för att verkställa utvisningsbeslutet. |
UM6477-22 | textstycke 9: Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2022-10-17, Liljeqvist, Gullfeldt, referent, L. Axelsson / föredragande Hygrell) yttrade: |
UM6477-22 | textstycke 10: 1. Det målet gäller: Frågan är om det finns förutsättningar för fortsatt förvar när den förvarstagne är dömd till utvisning på grund av brott och är förvarstagen sedan tre år och nio månader. |
UM6477-22 | textstycke 11: 2. Rättslig reglering: Närmare bestämmelser om förvar som avser utlänningar finns främst i 10 kap. utlänningslagen (2005:716). En utlänning som har fyllt 18 år får tas i verkställighetsförvar om det annars finns en risk att utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt hindrar verkställigheten (10 kap. 1 § andra stycket 3 och tredje stycket). För att hålla någon i förvar under längre tid än två månader krävs det synnerliga skäl. Någon längsta tid finns inte reglerad i fråga om en utlänning som är utvisad av allmän domstol på grund av brott (10 kap. 4 § andra stycket). Utgångspunkten är att en utlännings frihet inte ska begränsas mer än nödvändigt i varje enskilt fall (1 kap. 8 §). Vid bedömningen av om det finns risk för att en utlänning avviker får det bl.a. beaktas att utlänningen har utvisats på grund av brott (1 kap. 15 §). Enligt EKMR får en person frihetsberövas som ett led i ett förfarande som rör utvisning eller utlämning (artikel 5.1 f). |
UM6477-22 | textstycke 12: 3. Migrationsöverdomstolens bedömning: MM har dömts för upprepad grov brottslighet och har utvisats av allmän domstol. Han har konsekvent nekat till att medverka i verkställighetsarbetet av utvisningsbeslutet. Det finns alltså grund för förvar. Frågan är då om det finns synnerliga skäl för fortsatt förvar. |
UM6477-22 | textstycke 13: För att ett förvarstagande ska vara lagligt och förenligt med EKMR krävs att frihetsberövandet inte får pågå under längre tid än vad som är rimligt med hänsyn till syftet med förvaret, att verkställighetsåtgärder vidtas med tillräcklig intensitet och uthållighet och att det finns realistiska utsikter för att verkställa utvisningen (RÅ 1994 ref. 98, MIG 2014:15 och Europadomstolens dom den 8 oktober 2009 i målet Mikolenko mot Estland). |
UM6477-22 | textstycke 14: MM har varit förvarstagen sedan den 11 januari 2019. Han har huvudsakligen varit placerad i kriminalvårdsanstalt men har enligt uppgift nyligen flyttats till häkte. |
UM6477-22 | textstycke 15: Av utredningen i målet framgår att Polismyndighetens verkställighetsarbete fortfarande pågår. Ett genombrott skedde i juni 2021 då en accept kom in enligt vilken somaliska myndigheter accepterade att återta MM. Accepten har därefter tillfälligt återkallats men enligt Polismyndigheten har den europeiska sambandsmannen, som arbetat fram accepten, fortsatt sitt arbete på plats i Kenya och Somalia för att möjliggöra verkställighet trots att MM vägrat samarbeta. Sambandsmannens arbete beskrivs som särskilt prioriterat, långsiktigt och pågående. Verkställighetsarbetet bedrivs på politisk och diplomatisk nivå vilket innebär att det kan ta tid att uppnå resultat. Polismyndigheten har kontinuerliga kontakter med sambandsmannen samt utreder även alternativa verkställighetsmöjligheter. Myndighetens bedömning är att samtliga möjligheter till verkställighet inte är uttömda. |
UM6477-22 | textstycke 16: Det saknas anledning att ifrågasätta de uppgifter som Polismyndigheten lämnat kring verkställighetsarbetet. För att det ska anses försvarbart att hålla en utlänning i förvar under så lång tid som i den aktuella situationen är det av avgörande betydelse att det pågår löpande och relevanta verkställighetsåtgärder utan längre avbrott präglade av inaktivitet. De åtgärder som Polismyndigheten har vidtagit avseende MM framstår som relevanta och det bedrivs alltså ett aktivt verkställighetsarbete. Myndigheten samarbetar dessutom löpande och utan längre avbrott med berörda organ i det mottagande landet som ansvarar för att verkställigheten ska kunna genomföras. Arbetet har lett till ett konkret resultat, i form av en accept, även om det inte resulterade i att utvisningen kunde genomföras just då. Det är alltså inte utsiktslöst att utvisningsbeslutet av MM ska kunna verkställas inom överskådlig tid. |
UM6477-22 | textstycke 17: Det långa frihetsberövandet ska ses i ljuset av att det rör en utlänning som begått allvarliga och upprepade brott med risk för återfall och som systematiskt vägrar att medverka till att utvisningsbeslutet verkställs. Åtgärden är inte oproportionerlig i förhållande till syftet med förvaret och det finns därmed synnerliga skäl för ett fortsatt förvar av MM. Utredningen ger stöd för att uppsikt inte är en tillräcklig åtgärd. Överklagandet ska därför avslås. |
NJA 1987 s. 187 | datum: 13 juni 1984 |
NJA 1987 s. 187 | kärande: Allmän åklagare |
NJA 1987 s. 187 | svarande: R.A., |
NJA 1987 s. 187 | domstol: Umeå TR, |
NJA 1987 s. 187 | yrkande: ansvar för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död, |
NJA 1987 s. 187 | gärningsbeskrivning: R.A. har kolliderat med en mötande bil d 7 juli 1983 vilket orsakat dödsfallet av bilens förare R.S., |
NJA 1987 s. 187 | motsatsyrkande: R.A. bestred allt ansvar och hävdade att en nödsituation tvingade honom att väja över till den motsatta körbanan, |
NJA 1987 s. 187 | domslut: TR:n fann R.A. ansvarig för vårdslöshet i trafik och vållande till annans död. |
NJA 1987 s. 187 | datum: 27 nov 1984 |
NJA 1987 s. 187 | kärande: R.A., |