beteckning
stringlengths 6
8
| titel
stringlengths 23
222
| prompt
stringlengths 325
10.1k
|
|---|---|---|
1983:293 | Lag (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn | 1 § En allmän farled eller en allmän hamn får inrättas, om farleden
eller hamnen är av väsentlig betydelse för den allmänna samfärdseln. En
allmän farled får även inrättas, om den är av väsentlig betydelse för
fiskerinäringen eller om den är av väsentlig betydelse för trafiken med
fritidsbåtar och det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden.
Första stycket gäller även i fråga om utvidgningar av allmänna farleder
eller hamnar.
1 a § Vid prövning av ärenden enligt denna lag ska
2-4 kap. och 5 kap. 3-5 och 18 §§ miljöbalken tillämpas.
Prövningsmyndigheten ska tillämpa det som sägs om mark- och
miljödomstolens handläggning i 22 kap. 13 § miljöbalken.
Lag (2018:1414).
1 b § I ett ärende enligt denna lag ska
1. frågan om farleden eller hamnen kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt
6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning
enligt 6 kap. 23-25 §§ har gjorts, om inte annat följer av
undantagen i 6 kap. 23 § andra stycket,
2. en specifik miljöbedömning göras och information lämnas
enligt 6 kap. 28-41, 44 och 45 §§ miljöbalken, om en
betydande miljöpåverkan kan antas,
3. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap.
47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande
miljöpåverkan inte kan antas,
4. Sjöfartsverket och berörda länsstyrelser omfattas av de
samråd som ska ske, och
5. det som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken om länsstyrelse
ska gälla den länsstyrelse inom vars område verksamheten
huvudsakligen ska bedrivas.
Berörda länsstyrelser ska ta ställning till om
miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap.
miljöbalken innan beslut fattas om att inrätta, utvidga eller
avlysa allmän farled eller allmän hamn. Beslut i den frågan
får inte överklagas.
I samband med prövningen av ett ärende enligt denna lag ska
miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och
yttranden beaktas. Lag (2017:959).
1 c § Den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 1 b §
och 6 kap. miljöbalken ska ingå i ett ärende enligt denna
lag. Lag (2017:959).
1 d § Sjöfartsverket skall med eget yttrande överlämna frågan
om inrättande av en allmän farled till regeringen för prövning
enligt 17 kap. 1 § miljöbalken. Detsamma gäller om regeringen
enligt 17 kap. 3 § miljöbalken har förbehållit sig prövningen
av tillåtligheten av en allmän farled eller allmän hamn.
Lag (2017:959).
2 § En allmän farled eller en allmän hamn skall helt eller delvis
avlysas
1. om farleden eller hamnen inte kan användas för sitt ändamål utan att
säkerheten äventyras,
2. om farleden eller hamnen inte behövs för sitt ändamål,
3. om farleden eller hamnen inte sköts så att dess ändamål tillgodoses.
3 § Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som en
allmän farled skall tillgodose, skyddet för hälsan eller miljön
eller hushållningen med mark och vatten och andra resurser,
säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmänna
intressen eller enskild rätt, får regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter
om hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas.
Lag (1998:868).
4 § Beslut enligt 1 och 2 §§ fattas av regeringen. Regeringen
får meddela föreskrifter om att annan myndighet får fatta
sådana beslut.
Beslut av en förvaltningsmyndighet enligt första stycket får
överklagas hos regeringen. Lag (2008:1348).
4 a § Beslut enligt 1 och 2 §§ får överklagas av en sådan
ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16
kap. 13 § miljöbalken. Lag (2010:886).
5 § Sjöfartsverket skall föra ett register över allmänna farleder och
allmänna hamnar enligt denna lag. I registret skall anges vem som svarar
för farleden eller hamnen samt finnas uppgift om sådana särskilda
föreskrifter som har meddelats enligt 3 §.
6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 3 § döms till böter eller fängelse i högst ett
år.
Övergångsbestämmelser
1998:868
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre
bestämmelser, om ärendet har inletts före denna lags
ikraftträdande. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i
miljöbalken skall dock tillämpas omedelbart.
2017:959
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen
och prövningen av ärenden som har inletts före
ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om beslut
att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan som har meddelats före
ikraftträdandet och i fråga om samråd som har skett före
ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:818 | Förordning (1990:818) om bidrag för
experimentbyggande m.m. | Inledande bestämmelser
1 § Enligt denna förordning lämnas bidrag i mån av tillgång på medel
till sådana forskningsinriktade experiment som avser planering,
byggande, teknisk förvaltning eller energianvändning och som
ingår som ett led i forsknings- och utvecklingsverksamheten hos
Forsknngsrådet för miljö, areella näringar och
samhällsbyggande.
Rådet prövar frågor om bidrag enligt denna förordning.
Förordning (2000:1129).
Bidragsgrundande kostnader
2 § Bidrag får lämnas till hela eller del av kostnaden för experiment
enligt 1 §, såvitt avser
1. förstudier, planering och projektering av experimentet,
2. tillverkning av ett första exemplar (prototyp) av en produkt eller
utvecklingen av ett system,
3. byggande av en experimentanläggning där egenskaper eller funktioner
hos en produkt eller ett system provas,
4. prov i full skala av en produkt eller ett system.
Bidrag får inte beviljas till den del av kostnaden som kan finansieras
på den allmänna kreditmarknaden under normala marknadsmässiga villkor
eller genom lån eller andra bidrag som staten bestämmer villkoren för.
Rådet får meddela ytterligare föreskrifter om bidragsgrundande kostnad.
Villkor för bidrag
3 § Rådet får besluta om bidrag med förbehåll att mottagaren förbinder
sig att betala ersättning till staten i form av ett engångsbelopp eller
en löpande avgift. Villkoren för sådan ersättning skall bestämmas med
särskild hänsyn till riskerna med projektet och det beräknade ekonomiska
utfallet. Ersättningen får inte överstiga det utbetalade bidraget.
Rådet får i ett beslut om bidrag till ett projekt även ställa upp
villkor för dess genomförande.
4 § Beslut om bidrag skall innehålla uppgift om beviljat belopp, de
villkor som är förenade med bidraget och ordningen för utbetalning.
5 § Före utbetalningen av ett bidrag får rådet återkalla
bidragsbeslutet, om de förutsättningar som låg till grund för beslutet
inte längre finns.
6 § Bidrag får inte betalas ut förrän bidragsmottagaren uppfyllt
villkoren för utbetalning.
Bidrag får helt eller delvis betalas ut i förskott.
Återbetalningsskyldighet
7 § Rådet får besluta om återbetalning av ett utbetalat bidrag helt
eller delvis, om
1. mottagaren genom oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har
förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt
belopp,
2. bidraget i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för
högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta,
3. bidraget har använts på ett sätt som uppenbart strider mot syftet med
bidraget, eller
4. mottagaren i väsentlig mån har åsidosatt föreskrifter eller villkor
som gäller för bidraget.
Beslut om bidrag skall innehålla upplysning om bestämmelserna i första
stycket.
Övriga bestämmelser
8 § Innan rådet beslutar föreskrifter enligt 2 § tredje stycket skall
rådet samråda med plan- och bostadsverket. Rådet skall även i övrigt
samråda med verket i frågor som rör bidragsverksamheten. I frågor som
rör energiinriktad verksamhet skall samråd ske med statens energiverk.
9 § Rådet skall senast den 1 november varje år till bostadsdepartementet
lämna en redogörelse för de bidrag som beviljats och de ersättningar som
betalats in under föregående budgetår.
10 § Beslut om ersättningsskyldighet som rådet meddelat med stöd av
bestämmelserna i 3 § första stycket får överklagas hos regeringen.
Rådets beslut i övrigt enligt denna förordning får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:320 | Förordning (2009:320) om finansiering av utvecklingslån och garantier för utvecklingssamarbete | Allmänna bestämmelser
1 § Inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete får Styrelsen
för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) besluta om
finansiering med utvecklingslån och garantier (lånebistånd).
Lånebistånd ska användas där detta kan bidra till att
uppfylla målen för internationellt utvecklingssamarbete,
reformsamarbete i Östeuropa, samt politiken för global
utveckling.
Utvecklingslån ska bestå av en gåva från Sida och lån till
marknadsmässiga villkor lämnad av långivare. Utvecklingslån
kan kombineras med garanti utställd av Sida till långivaren
för låntagarens förpliktelser. Garanti kan även ställas ut av
Sida utan samband med utvecklingslån (fristående garanti).
2 § Sida får lämna lånebistånd till förmån för stater,
offentliga organ som t.ex. länsmyndigheter och kommuner,
offentliga affärsdrivande organisationer och privata företag
i länder med vilka Sverige bedriver utvecklingssamarbete,
reformsamarbete samt selektivt samarbete inom de sektorer som
regeringen beslutat i respektive lands eller regions
samarbetsstrategi.
Sida får lämna lånebistånd om
1. lånebiståndet är till gagn för uthållig
fattigdomsbekämpning eller, vad gäller länderna i Östeuropa,
bidrar till regeringens mål för reformsamarbetet,
2. insatsen bedöms ha god samhällsekonomisk avkastning,
3. finns mycket liten risk för marknadsstörning eller
snedvridning av konkurrensen inom den finansiella sektorn
eller den sektor lånebiståndet finansierar i samarbetslandet,
och
4. finansiering genom existerande kapitalmarknader till för
mottagaren rimlig kostnad inte är tillgänglig utan medverkan
av bistånd.
Lånebistånd till förmån för stater eller offentliga organ i
annan valuta än i mottagarlandets inhemska valuta, får inte
lämnas till eller i länder som har svår skuldbörda eller kan
förväntas få en svår skuldbörda.
3 § För investeringar som främjar miljömässigt hållbar
utveckling kan lånebistånd lämnas även till andra än ovan
nämnda landkategorier och sektorer om det finns särskilda
skäl (miljölån). Innan Sida fattar beslut i dessa fall ska
samråd ske med Regeringskansliet (Utrikedepartementet).
4 § Lånebistånd ska lämnas utan krav på svenskt innehåll i
leveranser eller finansiering (obundet bistånd). Upphandling
av varor eller tjänster ska göras i internationell
konkurrens. Sida ska i varje enskilt fall ange vilka
upphandlingsregler som ska gälla.
5 § Mottagaren av lånebistånd ska av Sida bedömas ha
nödvändig kreditvärdighet. Sida ska vid sådan bedömning
samråda med Exportkreditnämnden och berörd långivare.
6 § Långivare kan vara svensk eller utländsk bank eller
finansieringsinstitut som valts av låntagaren och som Sida
godkänt. Långivare kan även förmedlas av Sida.
7 § Lånebistånd kan lämnas i lokal valuta om Sida bedömer
detta lämpligt ur utvecklingssynpunkt.
8 § Sida beslutar om de villkor som gäller för den del av
utvecklingslånet som är en gåva. Dessa villkor ska ingå i
avtalet mellan långivaren och låntagaren. Utbetalning sker
genom långivaren eller annan utsedd part enligt plan som
godkänts av Sida där låne- respektive garantitid anpassas
till den finansierade insatsens avkastning och låntagarens
betalningsförmåga.
9 § Förmånsgraden för utvecklingslån ska vara högst åttio
procent, definierad som Sidas gåva i förhållande till det
finansierade beloppet bestående av Sidas gåva och lånet till
marknadsmässiga villkor.
10 § Ansökan om lånebistånd görs hos Sida av den som vill ha
lånebistånd eller för mottagarens räkning av långivare eller
annan.
11 § Som ett led i strävan att stärka näringslivets medverkan
i utvecklingssamarbetet ska Sida utveckla sin samverkan med
näringslivet genom närmare dialog, erfarenhetsutbyte samt
ömsesidigt tillvaratagande av kompetens.
Garantier
12 § Garantier kan ställas ut av Sida i syfte att dela risker
och möjliggöra finansieringslösningar till acceptabla villkor
för projekt och insatser som Sida bedömer vara av stort värde
ur utvecklingssynpunkt. Sida får ställa ut garanti för risker
i samband med transaktioner på marknaden. Sida får uppdra åt
annan aktör att ställa ut garanti.
13 § Garanti ska lämnas mot riskavspeglande premier som
motsvarar statens ekonomiska risk för åtagandet och
administrativa kostnader för garantin. Sida kan subventionera
en viss del av denna premie. Denna subvention ska betraktas
som gåvodel i transaktionen. Då garanti lämnas till ett
privat företag ska detta självt bära viss del av risken.
Sida ska i första hand samverka med Exportkreditnämnden för
att bedöma vilken premie som ska gälla för varje garanti. Vid
behov kan annan aktör eller annat garantiinstitut tillfrågas.
14 § Exportkreditnämnden ska föra Sidas talan vid
internationella forum avseende regresskrav som kan uppstå i
garantiverksamheten. Ersättning som inflyter härigenom ska
tillföras säkerhetsreserven.
15 § Sidas samlade garantiåtaganden får inte överstiga den
garantiram som regeringen årligen anger för Sida.
Säkerhetsreserv
16 § En säkerhetsreserv ska upprättas för att täcka
eventuella skador vid garantier utfärdade enligt denna
förordning.
17 § Säkerhetsreserven ska innehålla de
garantipremieinbetalningar och avsättningar som tidigare
gjorts under u-kreditsystemet enligt förordningen (1984:1132)
om krediter för vissa utvecklingsändamål (u-krediter) och de
garantipremieinbetalningar och avsättningar som skett under
Sidas försöksverksamhet med fristående garantier samt
framtida återvinningar från skadefall i dessa verksamheter.
Säkerhetsreserven ska tillföras garantitagares premier och
återvinningar från skadefall i Sidas verksamhet med
utvecklingslån och garantier.
18 § Säkerhetsreserven ska förvaltas av Exportkreditnämnden.
Nämnden ska göra riskbedömningar. Om säkerhetsreserven inte
är tillräcklig för att täcka de skador som
garantiverksamheten ger upphov till har Sida rätt till en
obegränsad upplåning hos Riksgäldskontoret.
Säkerhetsreserven ska placeras på räntebärande konto hos
Riksgäldskontoret.
Övriga bestämmelser
19 § För garantiverksamheten ska Exportkreditnämnden för
Sidas räkning varje halvår göra bedömningar av utstående
fordringar, åtaganden och risk för skadefall.
Exportkreditnämnden ska vidare varje månad rapportera till
Sida om samtliga penningflöden, likvida tillgångar och nya
affärer under perioden.
Sida och Exportkreditnämnden ska ingå avtal om parternas
samverkan under denna förordning. Exportkreditnämnden ska ha
rätt till ersättning för sin medverkan.
20 § Sidas årsredovisning ska innehålla värderingar av
garantiåtaganden. De principer som anges i
garantiförordningen (1997:1006) ska gälla.
21 § Beslut i ärenden enligt denna förordning får inte
överklagas.
Övergångsbestämmelser
2009:320
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009, då
förordningen (1984:1132) om krediter för vissa
utvecklingsändamål (u-krediter) ska upphöra att gälla. För
krediter beviljade före detta datum ska äldre regler
tillämpas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1998:903 | Förordning (1998:903) om avgifter för prövning enligt lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning | 1 § Enligt denna förordning får länsstyrelsen ta ut avgift för
prövning av fråga om tillstånd eller medgivande som avses i 6,
7 eller 9 § lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om
gaturenhållning och skyltning.
En kommunal myndighet får på motsvarande sätt ta ut avgift för
prövning av fråga om tillstånd eller medgivande som avses i 5-7
eller 9 § i lagen.
2 § Avgift enligt 1 § får tas ut av länsstyrelsen i enlighet
med vad som framgår av andra stycket.
För avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-12 §§
avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 5 skall
tillämpas i ärenden om tillstånd eller medgivande som avses i
1 §.
I avgiftsförordningen finns bestämmelser om redovisning av
avgifter.
3 § Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om avgifter för
en kommunal myndighets prövning i fråga om tillstånd eller
medgivande som avses i 5-7 eller 9 § lagen (1998:814) med
särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.
4 § Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen eller den
kommunala myndigheten i det enskilda fallet sätta ned eller
efterskänka avgiften.
5 § Beslut om betalning av avgift får verkställas enligt
utsökningsbalken.
6 § Bestämmelser om överklagande finns i 16 § lagen (1998:814)
med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:450 | Cirkulär (1974:450) till vissa statsmyndigheter
om målen för den statliga kulturpolitiken | Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1974:28 angående den
statliga kulturpolitiken har fastställts mål för denna politik. (KrU
1974:15; rskr 248).
Kungl. Maj:t anbefaller härmed berörda statsmyndigheter att i sin
verksamhet i tillämpliga delar beakta de mål för den statliga
kulturpolitik som sålunda fastställts.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:681 | Förordning (1995:681) om växtskydd m.m. | Syfte
1 § Bestämmelserna i denna förordning har till syfte att kontrollera
och hindra spridning av växtskadegörare som allvarligt kan skada
växtodling, skog, annan mark eller lager av växter.
Beteckningarna växt och växtskadegörare har i denna förordning samma
betydelse som i växtskyddslagen (1972:318).
Växtskadegörare
2 § Bekämpning enligt växtskyddslagen (1972:318) får ske av sådana
växtskadegörare som anges i föreskrifter som meddelas av Statens
jordbruksverk.
3 § Beslut med stöd av 3 § andra stycket växtskyddslagen (1972:318)
om bekämpning av andra växtskadegörare än som avses i 2 § denna
förordning meddelas av Jordbruksverket.
Bekämpning
4 § För att bekämpa och hindra spridning av växtskadegörare, får
Jordbruksverket meddela sådana föreskrifter eller beslut i det
särskilda fallet som avses i 5 § växtskyddslagen (1972:318).
Jordbruksverket får överlåta åt länsstyrelsen att besluta i
särskilda fall enligt första stycket.
5 § Jordbruksverket leder och samordnar bekämpningen av
växtskadegörare.
Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att länsstyrelsen
skall medverka vid bekämpningen av växtskadegörare.
Förordning (2005:1222).
Växtskyddskontroll
6 § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från och
kontrollera spridning av växtskadegörare får Jordbruksverket meddela
sådana föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet som avses i
5 a § växtskyddslagen (1972:318).
Anmälningsskyldighet
7 § Anmälan enligt 4 § första stycket växtskyddslagen (1972:318)
skall göras hos Jordbruksverket eller länsstyrelsen.
Anmälan som har gjorts till länsstyrelsen skall genast sändas vidare
till Jordbruksverket.
8 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från
skyldigheten att göra anmälan enligt 4 § växtskyddslagen (1972:318).
Förbud mot eller villkor för införsel
9 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter eller beslut i det
enskilda fallet om förbud mot eller villkor för införsel eller
spridning av
1. växter,
2. jord, kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat,
3. växtskadegörare, eller
4. varor som är angripna av växtskadegörare eller på annat sätt inte
uppfyller föreskrivna krav.
Sundhetsintyg vid utförsel eller spridning av växter
10 § Vid utförsel eller återutförsel eller spridning av växter eller
odlingssubstrat utfärdar Jordbruksverket efter ansökan sundhetsintyg.
Jordbruksverket får överlämna till en juridisk person att utfärda
sådant sundhetsintyg som krävs vid utförsel av växter eller vid
spridning av växter.
Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om sådana
sundhetsintyg som avses i första och andra styckena.
Växtskyddskontroll vid införsel
11 § Vid införsel av växter eller odlingssubstrat för vilka krävs
sundhetsintyg får Jordbruksverket kontrollera sändningens identitet.
12 § Jordbruksverket får vid införsel av växter eller
odlingssubstrat undersöka sändningen, om den inte
1. åtföljs av föreskrivet sundhetsintyg, eller
2. har anmälts för växtskyddskontroll vid införseln.
Sändningen skall dock alltid undersökas, om det finns välgrundade
misstankar att införselförbud överträtts eller att föreskrivna
villkor för införseln inte är uppfyllda.
13 § Om det vid införsel av växter eller odlingssubstrat genom
undersökning eller karantänsodling upptäcks växtskadegörare som
medför att införsel är förbjuden, får Jordbruksverket besluta om de
åtgärder som behövs för att hindra spridning.
14 § I fråga om rätt att hantera oförtullade varor som enligt denna
förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter inte
får införas gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och
förstöring av införselreglerade varor, m. m.
Jordbruksverket får meddela föreskrifter om begränsning av rätten
enligt första stycket att hantera varor.
15 § Om en sändning av växter eller odlingssubstrat inte uppfyller
införselvillkoren, skall Jordbruksverket besluta att sändningen helt
eller delvis skall avvisas.
Jordbruksverket skall besluta vad som skall ske med en avvisad
sändning.
16 § Växter med ursprung i Europa för vilka det krävs sundhetsintyg
får, med undantag för potatis och citrusplantor, införas utan
beaktande av bestämmelserna i 11, 12 och 14 §§ om införseln avser
1. privat flyttgods,
2. handbagage innehållande växter för eget bruk vars sammanlagda
vikt understiger två kilo, eller
3. växter som är avsedda för plantering i gränsområdena mellan
Sverige och Norge och som odlats i det näraliggande gränsområdet
enligt villkor föreskrivna av Jordbruksverket.
17 § Jordbruksverket får för vetenskapligt ändamål medge andra
undantag från införselbestämmelserna i denna förordning, om det kan
ske utan att syftet med förordningen eftersätts.
Ersättning
18 § Om det finns särskilda skäl, kan ersättning enligt 8 §
växtskyddslagen (1972:318) lämnas i enskilda fall för förlust som
uppkommit genom Jordbruksverkets beslut om bekämpning eller hindrande
av spridning av växtskadegörare.
Frågor om ersättning prövas av Jordbruksverket.
Avgifter
19 § Den som är skyldig att betala tull för varan eller skulle
ha varit det om varan varit tullbelagd skall betala en
växtskyddsavgift. Avgiften tas ut av Tullverket.
Växtskyddsavgiften fastställs av Jordbruksverket efter samråd
med Ekonomistyrningsverket.
Växtskyddsavgift skall inte betalas för
1. avvisade sändningar, och
2. sändningar som på sundhetsintyget försäkras vara undersökta
före avsändandet från utförsellandet av en person som
Jordbruksverket bemyndigat. Förordning (2000:1315).
20 § Jordbruksverket får efter samråd med
Ekonomistyrningsverket meddela föreskrifter om att avgifter
skall betalas för införsel utanför införselort,
sundhetskontroll, karantänskontroll och för registrering till
grund för sundhetskontroll samt i ärenden om sundhetsintyg och
om undantag från införselbestämmelserna i förordningen.
Vilka orter som är införselorter framgår av Jordbruksverkets
föreskrifter. Förordning (1998:453).
Ansvar
21 § Bestämmelser om påföljd för olovlig införsel av växter,
odlingssubstrat eller växtskadegörare och för försök därtill finns i
lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
I fråga om beslagtaget gods skall de försiktighetsmått iakttas som
Jordbruksverket anser nödvändiga.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelser i
förordningen eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av
förordningen rörande införsel, utförsel eller spridning av växter,
odlingssubstrat eller växtskadegörare, döms till böter, om inte
gärningen är belagd med straff enligt lagen om straff för
smuggling. Förordning (2000:1315).
Tillsyn m. m.
22 § Tullverket och sådant företag som enligt 22 § tredje
stycket tullförordningen (2000:1306) utövar tullkontroll över
gods skall övervaka att det inte införs växter eller jord,
kompost, gödsel eller annat odlingssubstrat eller
växtskadegörare i strid mot
1. föreskrifter om förbud mot eller villkor för införsel, eller
2. föreskrifter om att sådant gods endast får införas mot
uppvisande av sundhetsintyg.
Jordbruksverket skall i övrigt ha tillsyn över att det inte
införs eller sprids något gods i strid mot denna förordning
eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter.
Förordning (2000:1315).
Överklagande
23 § Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas
hos Jordbruksverket.
24 § Jordbruksverkets beslut i ärenden om utfärdande av
sundhetsintyg får inte överklagas.
I 11 § växtskyddslagen (1972:318) och 22 a § förvaltningslagen
(1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän
förvaltningsdomstol. Förordning (1998:1126).
Ytterligare föreskrifter
25 § Ytterligare föreskrifter om bekämpning av växtskadegörare och
om införsel, utförsel och spridning av växter, odlingssubstrat och
växtskadegörare får meddelas av Jordbruksverket.
Övergångsbestämmelser
1995:681
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995. Genom
förordningen upphävs växtskyddsförordningen (1993:383) och
förordningen (1994:1248) om införsel och utförsel av växter m. m.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut enligt växtskyddsförordningen (1993:383) och förordningen
(1994:1248) om införsel och utförsel av växter m. m. som har
meddelats före den 1 juli 1995.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1995:971 | Förordning (1995:971) om beredskapslagring av olja och kol | Tillsynsmyndighet
1 § Statens energimyndighet är tillsynsmyndighet enligt
2 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Statens energimyndighet utövar tillsyn också över den lagring som
fullgörs av andra statliga myndigheter än Försvarsmakten och
Försvarets materielverk. Förordning (1997:878).
Statliga myndigheters beredskapslager
2 § Regeringen fastställer genom särskilda beslut de beredskapslager
av olja och kol som statliga myndigheter skall hålla.
Beredskapslager för vissa anläggningar
3 § Tillsynsmyndigheten får på grundval av riktlinjer som beslutas
av regeringen ålägga lagringsskyldighet och bestämma lagringsmängd
för
1. värmeverk och kraftvärmeverk enligt 18 a § lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol,
2. gasturbinanläggningar för framställning av elektrisk kraft enligt
19 § nämnda lag,
3. oljekondensverk enligt 20 § nämnda lag.
Förvaring m. m. av lagrat bränsle
4 § I samband med att tillsynsmyndigheten fastställer
beredskapslagrets storlek för en lagringsskyldig, får den meddela
särskilda föreskrifter enligt 13 § lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol om lokalisering och förvaring av
lagret samt om lagrade oljeprodukters egenskaper.
Befrielse från lagringsskyldighet
5 § Frågor om befrielse helt eller delvis från lagringsskyldighet
enligt 24 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol
prövas av tillsynsmyndigheten.
Om ärendet har principiell betydelse eller tillsynsmyndigheten av
annat skäl finner att frågan bör avgöras av regeringen, skall
myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen.
Förteckning över lagringsskyldiga
6 § Tillsynsmyndigheten skall inför varje lagringsår så snart det
finns behövligt underlag upprätta en förteckning över sådana
lagringsskyldiga som avses i 8 § andra stycket 1--3 lagen (1984:1049)
om beredskapslagring av olja och kol.
I förteckningen skall det anges vilket varuslag lagringsskyldigheten
avser.
En kopia av förteckningen skall utan dröjsmål skickas till samtliga
lagringsskyldiga säljare och de övriga säljare som begär det.
Ändringar i förteckningen skall meddelas dem som har fått den.
Lagringsavgift
7 § Tillsynsmyndigheten skall fastställa belopp för lagringsavgift
enligt 28 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol.
Beräkningen av kapitalkostnad för de varor som skall lagras skall
grundas på genomsnittlig marknadsmässig ränta och varukostnad under
den kalendermånad som föregått försummelsen av lagringsskyldigheten.
Därvid skall väl kända och regelbundet publicerade noteringar
användas. Tillsynsmyndigheten skall inför varje lagringsår underrätta
samtliga lagringsskyldiga om de närmare grunderna för beräkningen.
8 § Lagringsavgift skall betalas in till tillsynsmyndigheten.
Uppgiftsskyldighet m. m.
9 § I deklaration enligt 16 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring
av olja och kol skall
1. den som är lagringsskyldig på grund av försäljning lämna uppgift
om mängd sålt bränsle samt vilka mängder som sålts till köpare som
avses i 8 § andra stycket 1--3 nämnda lag,
2. den som är lagringsskyldig på grund av förbrukning av bränsle som
den lagringsskyldige infört till landet lämna uppgift om mängden
bränsle som har införts eller har förbrukats,
3. den som ålagts lagringsskyldighet enligt 18 a--20 §§ lämna de
uppgifter om förbrukningen och behovet av bränslen m. m. som
tillsynsmyndigheten anger.
10 § Under den tid då en lagringsskyldig har ålagts att hålla
beredskapslager skall han varje månad lämna tillsynsmyndigheten
uppgift om den mängd bränsle som han vid utgången av föregående månad
hade i lager liksom om platsen och sättet för förvaringen.
Tillsynsmyndigheten får befria den lagringsskyldige från
skyldigheten att uppge förvaringsplatsen.
11 § När tillsynsmyndigheten begär uppgifter med stöd av lagen
(1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, skall anges hur och
när uppgiften skall lämnas.
Övriga bestämmelser
12 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna förordning får
överklagas till regeringen.
13 § Tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter för tillämpning av
lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol samt för denna
förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:234 | Förordning (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m. | Förordningens innehåll
1 § I denna förordning finns bestämmelser för domstolar och
statliga förvaltningsmyndigheter som avser
- tiden för tillhandahållande av handlingar (2-8 §§),
- hur handlingar tillhandahålls (9-12 §§),
- upplysningar till enskilda (13 §), och
- betalningar (14 §).
Om en annan författning innehåller någon bestämmelse som
avviker från denna förordning, gäller den bestämmelsen.
Tiden för tillhandahållande av handlingar
2 § En dom eller ett beslut i ett mål eller ärende hos en
allmän domstol skall skickas till parterna samma dag som
avgörandet har meddelats. Om avgörandet har avkunnats, skall
det i stället skickas senast en vecka efter dagen för
avkunnandet.
3 § När en hovrätt i ett tvistemål eller ett brottmål har
avkunnat en dom eller ett beslut vid ett sammanträde på någon
annan ort än den där hovrätten har sitt säte, skall avgörandet
skickas senast en vecka efter den dag då sammanträdet
avslutades.
4 § I ett mål eller ärende vid en annan domstol än allmän
domstol skall en dom eller ett beslut skickas till parterna
- när avgörandet har avkunnats: senast en vecka efter dagen för
avkunnandet,
- när det har getts till känna att avgörandet skall meddelas en
viss dag: samma dag som det meddelas,
- i andra fall: senast en vecka efter dagen för avgörandet.
4 a § I ett ärende i en arrendenämnd eller hyresnämnd ska ett
beslut som ska tillställas en part skickas till parten samma
dag som beslutet har meddelats. Om beslutet har avkunnats, ska
det i stället skickas senast en vecka efter dagen för
avkunnandet. Förordning (2020:930).
5 § Hos en inskrivningsmyndighet skall handlingar som utfärdas
för en part tillhandahållas senast två veckor efter den
inskrivningsdag då ärendet behandlades.
Om ett beslut har gått sökanden eller någon annan som har hörts
i ärendet emot, skall inskrivningsmyndigheten genast underrätta
denne om beslutet. Förordning (2006:159).
6 § Hos registermyndigheten enligt 1 kap. 2 § andra stycket
sjölagen (1994:1009) skall handlingar som utfärdas i ett
registerärende och utdrag ur fartygsregistret tillhandahållas
genast efter det att samtliga ärenden som skall tas upp samma
dag har blivit slutligt behandlade på automatiserad väg eller
införda på ett tillfälligt upprättat registerupplägg.
Om någon begär det och om det finns särskilda skäl för det, får
handlingarna tillhandahållas samma dag som ärendet handlagts
eller registerutdraget beställts.
7 § Hos en annan myndighet än en domstol skall ett beslut
tillhandahållas
- i de fall myndigheten har gett till känna genom anslag att
det skall ske en viss dag: den dag som anges i anslaget,
- i de fall beslutet har avkunnats: senast en vecka efter dagen
för avkunnandet,
- i andra fall: så snart som möjligt.
Ett beslut med anledning av en växel- eller checkprotest bör
tillhandahållas senast dagen efter den då protesten gjordes.
8 § Om en handling av särskilda skäl inte kan tillhandahållas
inom den tid som anges i 3, 4, 5, 6 eller 7 §, ska det i
stället ske så snart som möjligt. I ett sådant fall ska
mottagaren, om det behövs, underrättas om när handlingen
kommer att tillhandahållas. Förordning (2020:930).
Hur handlingar tillhandahålls
9 § En handling som skall tillhandahållas bör skickas med post,
om inte något annat har begärts. Om mottagaren skall betala en
avgift för handlingen, bör avgiften tas ut genom postförskott,
om det inte är lämpligare att det sker på något annat sätt.
10 § Om det är lämpligt får en handling skickas med telefax
eller elektronisk post eller på annat sätt tillhandahållas i
elektronisk form.
11 § Om en handling inte skickas med post, telefax eller
elektronisk post eller på annat sätt tillhandahålls i
elektronisk form, bör mottagaren underrättas om var handlingen
kan hämtas. Myndigheten bör i förekommande fall samtidigt
upplysa om den avgift för handlingen som skall betalas och om
de andra villkor som gäller för att handlingen skall
tillhandahållas.
12 § Om en myndighet enligt en bestämmelse i en författning
skall föra ett register eller en databas, gäller andra stycket
när myndigheten lämnar upplysningar ur registret eller
databasen. Bestämmelserna i andra stycket innebär dock ingen
inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift
få kopia eller utskrift av allmän handling enligt
tryckfrihetsförordningen.
Om någon begär upplysningar om ett förhållande som, enligt en
författning eller ett särskilt beslut av regeringen eller en
myndighet som regeringen bestämmer, skall tas upp i ett
avgiftsbelagt bevis eller utdrag ur ett register eller en
databas, skall myndigheten, om den lämnar upplysningarna
skriftligt, göra detta genom ett sådant bevis eller utdrag.
Upplysningar till enskilda
13 § I 6 och 7 §§ förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om service och tillgänglighet i myndigheters
förvaltningsverksamhet. I lämplig utsträckning ska domstolar
även i den del av sin verksamhet som inte omfattas av
förvaltningslagen lämna upplysningar till enskilda i frågor
som rör den verksamheten.
I 4 kap. 2 § och 6 kap. 4, 6 och 7 §§ offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om upplysningar
som myndigheter ska lämna till enskilda.
Förordning (2018:1000).
Betalningar
14 § När en myndighet skall göra en betalning bör det ske genom
insättning på ett bankkonto som har anvisats av mottagaren
eller med utbetalningskort, om inte något annat har begärts.
Myndigheten skall underrätta mottagaren om betalningen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2007:630 | Förordning (2007:630) om tävling med hästdjur | Godkännande och återkallelse av godkännande
1 § Statens jordbruksverk beslutar om godkännande och
återkallande av godkännande enligt 5 § andra och tredje
styckena lagen (2007:629) om tävling med hästdjur.
Informationsskyldighet
1 a § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om skyldighet
för en organisation som anordnar en hästtävling att lämna
information till verket om sådana tävlingar eller evenemang
som avses i 4 § första stycket lagen (2007:629) om tävling med
hästdjur. Förordning (2011:1493).
2 § En organisation som godkänts enligt 5 § andra stycket lagen
(2007:629) om tävling med hästdjur är skyldig att lämna
information till Jordbruksverket i fråga om villkoren för
fördelning av avsatta medel från prissumman eller annan vinst
vid en hästtävling.
Tillsyn
3 § Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av
lagen (2007:629) om tävling med hästdjur.
Avgifter
4 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att avgifter
får tas ut i ärenden enligt 5 § andra stycket lagen (2007:629)
om tävling med hästdjur.
Verkställighetsföreskrifter
5 § Jordbruksverket meddelar närmare föreskrifter om
tillämpningen av bestämmelserna i 5 § lagen (2007:629) om
tävling med hästdjur.
Överklagande
6 § Bestämmelser om överklagande finns i 11 § lagen (2007:629)
om tävling med hästdjur.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:419 | Förordning (1976:419)
med instruktion för presstödsnämnden | Inledande bestämmelser
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall tillämpas på
presstödsnämnden.
Med chefen förstås nämndens ordförande vid tillämpning av 5 §
verksstadgan och kanslichefen vid tillämpning av övriga föreskrifter i
stadgan.
Uppgifter
2 § Utöver de uppgifter som nämnden har att fullgöra enligt förordningen
(1981:409) om statligt stöd till dagstidningar och
kungörandeförordningen (1977:827) åligger det nämnden att
1. följa och analysera den ekonomiska utvecklingen för olika
tidningsgrupper och övriga väsentliga förändringar inom dagspressen,
2. rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna,
3. rapportera förändringar inom tidningsägandet och
4. vidtaga åtgärder för att undvika att lån ur pressens lånefond och
etableringsstöd leder till förlust för statsverket samt besluta om
ackord rörande fordran. Förordning (1986:945).
Organisation
3 § Nämnden består av ordförande, två vice ordförande och fem andra
ledamöter. För varje ledamot finns en personlig suppleant.
4 § Hos nämnden finns ett kansli som förestås av en kanslichef.
Hos nämnden är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning
samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita experter och
sakkunniga.
Ärendenas handläggning
5 § Ärende avgöres av nämnden i plenum.
6 § I arbetsordning eller genom särskilt beslut får nämnden överlämna åt
ordföranden eller kanslichefen eller annan tjänsteman hos nämnden att
avgöra ärende eller grupp av ärenden. Nämnden i plenum skall dock alltid
avgöra
1. viktigare författningsfrågor,
2. viktigare frågor om organisation, arbetsordning och
tjänsteföreskrifter,
3. frågor om förslag till anslagsframställning eller andra frågor av
större ekonomisk eller principiell betydelse,
4. frågor om tillsättning av tjänst i lägst lönegrad F 13,
5. frågor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning
eller läkarundersökning,
6. frågor om annat skiljande från tjänst eller uppdrag än avskedande
samt
7. andra frågor som är av sådan beskaffenhet att nämnden i plenum bör
pröva dem.
7 § Nämnden är beslutför när minst fem av nämndens ledamöter, bland dem
ordföranden eller, vid förhinder för denne, en vice ordförande, är
närvarande.
Är ett ärende så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda, avgörs
ärendet genom meddelande mellan minst fyra av nämndens ledamöter, bland
dem ordföranden eller, vid förhinder för denne, en vice ordförande. Kan
frågan inte lämpligen avgöras på detta sätt får ordföranden besluta
ensam i närvaro av föredraganden. Beslut som fattas enligt detta stycke
skall anmälas vid nästa plenum.
En suppleant har rätt att delta i nämndens överläggningar även om han
inte ersätter en ordinarie ledamot. Suppleanterna skall underrättas om
sammanträde med nämnden. Förordning (1986:945).
8 § Ärende avgöres efter föredragning som ankommer på kanslichefen,
annan tjänsteman hos nämnden eller särskilt förordad föredragande. I
arbetsordning eller genom särskilt beslut får medges att ärende som
handlägges enligt 6 § första meningen får avgöras utan föredragning.
Ordföranden eller, efter ordförandens bestämmande, annan ledamot får
övertaga beredning och föredragning av ärende.
Kanslichefen får närvara när ärende föredrages av annan.
9 § har upphävts genom förordning (1986:945).
10 § Kanslichefen eller, efter beslut av honom, annan tjänsteman får
infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden.
11 § Underrätelse om innehållet i presstödsnämndens beslut skall utan
dröjsmål lämnas till den beslutet gäller. I låneärende skall sådan
underrättelse lämnas till kammarkollegiet samt Post- och Kreditbanken.
Tjänstetillsättning m.m.
12 § Ordförande, vice ordförande, övriga ledamöter samt suppleanter
förordnas av regeringen för högst tre år.
Tjänsten som kanslichef tillsättes av regeringen efter anmälan av
ordföranden.
Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av nämnden.
Övriga bestämmelser
13 § Bestämmelserna i 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offentlig
anställning och i 32 § anställningsförordningen (1965:601) om chef för
central förvaltningsmyndighet gäller den som innehar eller uppehåller
tjänsten som kanslichef. Förordning (1977:1151).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:168 | Förordning (2001:168) om beredskapslagring av olja m.m. under
lagringsåret 2001/2002 | Regeringen föreskriver enligt 9 § lagen (1984:1049) om
beredskapslagring av olja och kol att följande andelar av
basmängderna för vissa lagringsbränslen skall lagras under
lagringsåret 2001/02.
Varuslag Procentandel av basmängden
Motorbensin 25
Fotogen 25
Flygfotogen 10
Dieselbrännolja/eldningsolja 1 26
Övriga eldningsoljor 25
Gasol 25
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:830 | Förordning (1979:830) om statsbidrag till
kommunalt bostadstillägg till folkpension | 1 § Kommuner får statsbidrag med 70 procent av sina kostnader för
kommunala bostadstillägg till folkpension enligt lagen (1962:392)
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Som förutsättning för att statsbidrag skall lämnas gäller att
bostadstilläggen enligt kommunens grunder, oberoende av
bostadens storlek, täcker minst 85 procent av varje del av den
månatliga bostadskostnaden som överstiger 150 kronor men inte
överstiger 3 500 kronor för såväl ogift pensionär som makar.
Om kommunen enligt sina grunder för oktober 1993 täckt högst 90
procent av den då statsbidragsgrundande bostadskostnaden, har
kommunen rätt till statsbidrag endast om kommunen täcker lägst
samma procentuella del eller delar av den månatliga
bostadskostnaden som kommunen enligt sina grunder då täckte.
Därvid skall bortses från bostadskostnad som överstiger
statsbidragsgrundande bostadskostnad enligt andra stycket.
Förordning (1993:1289).
2 § Statsbidrag lämnas inte om bostadstillägget täcker
bostadskostnader som utgör en del av en avgift för vars
bestämmande endast pensionärens inkomster får läggas till grund.
Vidare lämnas inte statsbidrag för de delar av bostadstillägget som
täcker bostadskostnader som faller utanför de i 1 § andra stycket
angivna kostnadsgränserna.
Statsbidrag lämnas inte heller för de kostnader för kommunala
tillägg som inte är knutna till bostadskostnaden.
Statsbidrag lämnas inte för de delar av bostadstillägget som täcker
mer än 90 procent av bostadskostnaderna som faller inom de i 1 §
andra stycket angivna kostnadsgränserna.
Vid tillämpningen av 1 § andra stycket och 2 § första stycket bortses
från inverkan av den inkomstprövning som skall göras enligt 4 §
lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension. Förordning (1993:1289).
3 § har upphävts genom förordning (1992:1740).
4 § Är bostadstillägget inte i sin helhet statsbidragsgrundande, skall
sådan minskning av bostadstillägget, som föranleds av bestämmelserna i 4
§ lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension, i första hand göras på den statsbidragsgrundande delen av
bostadstillägget.
5 § Riksförsäkringsverket skall för varje år beräkna det statsbidrag som
tillkommer kommunen.
6 § Det statsbidrag som skall lämnas till en kommun för ett visst år
skall utanordnas med en tolftedel den 18 i varje månad. Avräkning skall
därvid göras mot det belopp som kommunen samtidigt skall erlägga för att
täcka kostnaden för kommunala bostadstillägg för samma år.
Avräkning i januari, februari, mars och april månader får dock ske med
det belopp som riksförsäkringsverket bestämmer på grund av en preliminär
beräkning. Den jämkning som kan föranledas härav skall göras av det
belopp som avräknas i maj.
Riksförsäkringsverket skall lämna riksrevisionsverket,
skattemyndigheterna och kommunerna uppgifter om de belopp som skall
avräknas. Förordning (1990:1268).
7 § Närmare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning
meddelas av riksförsäkringsverket.
Övergångsbestämmelser
1987:877
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före
ikraftträdandet.
1989:410
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före
ikraftträdandet.
1989:1043
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser tid före
ikraftträdandet.
1990:781
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om statsbidrag som avser
tid före ikraftträdandet.
1992:1740
Denna förordning träder i kraft såvitt avser 1 och 2 §§ den 1 januari
1993 och i övrigt den 1 mars 1993. I fråga om statsbidrag som avser tid
före ikraftträdandet tillämpas dock äldre bestämmelser.
1993:1289
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. I fråga om
statsbidrag som avser tid före ikraftträdandet tillämpas dock äldre
bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:380 | Förordning (1999:380) med instruktion för
Livsmedelsekonomiska institutet | Verksamhetens mål
1 § Livsmedelsekonomiska institutet skall utföra kvalificerade
ekonomiska analyser inom jordbruks-, fiske- och
livsmedelsområdet. Analyserna skall vara grundade på
vetenskapliga metoder, ha en samhällsekonomisk huvudinriktning
och omfatta såväl nationella som internationella frågor.
Analyserna bör uppmärksamma frågor såsom landsbygdens
utveckling, strukturutvecklingen, miljön, djurskyddet,
konsumentintresset, den globala livsmedelssituationen, handeln
med livsmedel samt utvidgningen av EU.
Förordning (2004:1376).
1 a § Livsmedelsekonomiska institutet får ta ut en avgift för
att utföra ekonomiska analyser inom jordbruks-, fiske- och
livsmedelsområdet. Institutet bestämmer avgiftens storlek.
Dessa inkomster disponeras av institutet.
Förordning (2004:1376).
Verksförordningens tillämpning
2 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
Livsmedelsekonomiska institutet med undantag av 4, 5, 10-14 och
33-34 §§. Förordning (2006:1135).
Myndighetens ledning
3 § Livsmedelsekonomiska institutets generaldirektör är chef
för institutet.
Rådets organisation och uppgifter
4 § Vid Livsmedelsekonomiska institutet finns ett råd med
uppgift att ge generaldirektören det stöd som behövs för att
bedriva verksamheten effektivt och i enlighet med dess mål.
Rådet består av generaldirektören och ytterligare högst åtta
personer som utses av regeringen för viss tid.
Generaldirektören är rådets ordförande.
Generaldirektören skall hålla rådet informerat om verksamheten.
Förordning (2006:1135).
Personalföreträdare
5 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas
på Livsmedelsekonomiska institutet.
Anställningar
6 § Generaldirektören anställs genom beslut av regeringen för
bestämd tid.
Andra anställningar beslutas av institutet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2023:434 | Förordning (2023:434) om statsbidrag till vissa organisationer som bedriver verksamhet som riktar sig till människor i socialt särskilt utsatta situationer | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
till vissa organisationer inom det civila samhället som
bedriver verksamhet som riktar sig till människor som befinner
sig i socialt särskilt utsatta situationer.
Bidrag enligt denna förordning lämnas i mån av tillgång på
medel.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
Syftet med bidraget
2 § Syftet med bidraget är att stödja vissa organisationer som
med anledning av den ekonomiska situationen i Sverige behöver
förstärka den verksamhet som riktar sig till människor som
befinner sig i socialt särskilt utsatta situationer.
Formen för bidrag
3 § Bidraget lämnas i form av ett organisationsbidrag.
Förutsättningar för bidrag
4 § Bidrag får lämnas till ideella föreningar som
1. i Sverige bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § första
stycket sedan minst två år före det datum då ansökan om bidrag
lämnas in,
2. bedriver riksomfattande verksamhet som stöder lokala eller
regionala organisationer (riksorganisationer) eller bedriver
verksamhet som är av nationellt intresse (riksintresse),
3. är demokratiskt uppbyggda,
4. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive
jämställdhet och förbud mot diskriminering, och
5. kan dokumentera sin verksamhet genom fastställda
verksamhets- och revisionsberättelser.
Bidrag får även lämnas till sådana trossamfund som med stöd av
16 § lagen (1998:1593) om trossamfund har rätt till statlig
hjälp med att bestämma, debitera, redovisa och ta in avgifter
och till sådana trossamfund, samverkansorgan och församlingar
som anges i 3 § förordningen (1999:974) om statsbidrag till
trossamfund. Bidrag får endast lämnas till trossamfund,
samverkansorgan och församlingar som uppfyller
förutsättningarna i första stycket 1, 2 och 5.
Bidraget får inte användas för verksamhet som bedrivs på
uppdrag av en kommun eller för ekonomisk verksamhet som
bedrivs av den egna organisationen. Bidragsmottagaren får
samordna insatser inom organisationen så att medel kommer
regionala och lokala verksamheter till del.
5 § Bidrag får även lämnas till organisationer som inte
uppfyller villkoren i 4 § första stycket 2 om det finns
särskilda skäl för det. Vid en sådan prövning ska det särskilt
beaktas vilka behov som finns inom det geografiska område där
organisationen är verksam.
6 § Bidrag får inte lämnas till en organisation som har
skulder för svenska skatter eller avgifter hos
Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt
i konkurs.
Ansökan
7 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor prövar
frågor om bidrag enligt denna förordning.
8 § Ansökan om bidrag ska ha kommit in till Myndigheten för
ungdoms- och civilsamhällesfrågor senast vid den tidpunkt som
myndigheten bestämmer.
9 § Den som ansöker om bidrag ska till Myndigheten för
ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna uppgift om sökt belopp
samt övriga uppgifter och handlingar som myndigheten behöver
för att kunna pröva ansökan.
Fördelning av bidrag
10 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får
prioritera mellan inkomna ansökningar och ge företräde till de
ansökningar som bedöms ha bäst förutsättningar att uppfylla
syftet med bidraget enligt 2 §.
Myndigheten får vid bedömningen särskilt beakta om
organisationen får annat statligt bidrag för sin verksamhet.
Beslut
11 § Ett beslut om bidrag ska avse ett bidragsår. Ett
bidragsår omfattar ett kalenderår.
12 § Ett beslut om bidrag får förenas med villkor. Villkoren
ska framgå av beslutet.
I beslutet ska sista dag för redovisning enligt 13 § anges.
Beslutet ska även innehålla information om vad som gäller i
fråga om hinder mot utbetalning enligt 16 § och återbetalning
och återkrav enligt 17 och 18 §§.
Redovisning
13 § En mottagare av bidrag ska senast vid den tidpunkt som
anges i beslutet till Myndigheten för ungdoms- och
civilsamhällesfrågor lämna en ekonomisk redovisning och en
redogörelse för vad medlen har använts till i förhållande till
syftet med bidraget enligt 2 §. Redovisningen ska göras på det
sätt som myndigheten anvisar. Bidragsmottagaren ska även lämna
de övriga uppgifter och handlingar som myndigheten begär.
14 § En revisor ska granska redovisningen som avses i 13 §.
Revisorns rapport över granskningen ska bifogas redovisningen.
Om det bidrag som har tagits emot uppgår till minst fem
prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken, ska granskningen göras av en
auktoriserad eller godkänd revisor.
15 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska
senast den 31 oktober året efter bidragsåret lämna en samlad
redovisning till regeringen av de bidrag som har lämnats
enligt denna förordning.
Redovisningen ska innehålla uppgifter om vilka som har fått
bidrag och med vilket belopp samt en redogörelse för bidragets
användning i förhållande till syftet med bidraget enligt 2 §.
Hinder mot utbetalning
16 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får
besluta om att ett beviljat bidrag helt eller delvis inte ska
betalas ut om det finns grund för återbetalning enligt 17 § 1
eller 2.
Återbetalning och återkrav
17 § En mottagare av bidrag är återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
något annat sätt har orsakat att bidrag har lämnats felaktigt
eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller
använts för de ändamål som det har beviljats för,
4. mottagaren inte har lämnat en sådan redovisning som avses i
13 §, eller
5. villkoren i beslutet inte har följts.
18 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska
besluta att helt eller delvis kräva tillbaka bidraget, om
bidragsmottagaren är återbetalningsskyldig enligt 17 §.
Om det finns särskilda skäl för det, får myndigheten besluta
att helt eller delvis avstå från ett krav på återbetalning.
Överklagande
19 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Bemyndigande
20 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får
meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2023:434
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.
2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2023.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga
om bidrag där ansökan har kommit in till Myndigheten för
ungdoms- och civilsamhällesfrågor före utgången av 2023.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:40 | Förordning (2016:40) om fördelning av anvisningar till kommuner | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om fördelning
av anvisningar till kommuner enligt lagen (2016:38) om
mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning.
Förordningen är meddelad med stöd av 8 § lagen om mottagande
av vissa nyanlända invandrare för bosättning.
2 § Antalet nyanlända som ska omfattas av anvisningar till
kommuner ska vara 2 800 för 2024. Förordning (2023:572).
3 § De länstal som avses i 4 § förordningen (2016:39) om
mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning ska
för 2024 vara de som anges i bilagan till denna förordning.
Förordning (2023:572).
4 § Har upphävts genom förordning (2016:874).
Övergångsbestämmelser
2017:27
1. Denna förordning träder i kraft den 9 mars 2017.
2. Ett beslut om anvisning för 2017 som har fattats men inte
verkställts genom mottagande i kommunen före ikraftträdandet
ska inte längre gälla om det är oförenligt med det nya
kommuntalet som länsstyrelsen beslutat.
Bilaga
Förteckning över länstal 2024
Län Länstal
Stockholms län 524
Uppsala län 84
Södermanlands län 25
Östergötlands län 153
Jönköpings län 109
Kronobergs län 32
Kalmar län 86
Gotlands län 20
Blekinge län 39
Skåne län 309
Hallands län 125
Västra Götalands län 507
Värmlands län 119
Örebro län 66
Västmanlands län 35
Dalarnas län 116
Gävleborgs län 72
Västernorrlands län 54
Jämtlands län 55
Västerbottens län 155
Norrbottens län 115
Förordning (2023:572).
Bilaga 2 Har upphävts genom förordning (2016:874).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:403 | Förordning (1981:403) om handel med begagnade varor | Inledande bestämmelser
1 § Bestämmelserna i denna förordning har till syfte att förebygga
avsättning av stulet eller eljest olovligen åtkommet gods och att
underlätta polisens efterspaning av sådant gods.
2 § Förordningen är tillämplig på yrkesmässig handel med begagnade
varor av följande slag:
1. mopeder, cyklar, utombordsmotorer och motorsågar,
2. symaskiner,
3. kameror samt objektiv till kameror, videokameror, projektorer, ur
och kikare,
4. skrivmaskiner, räknemaskiner och datorer,
5. radio- och televisionsapparater, bandspelare, videobandspelare,
skivspelare, musikanläggningar och musikinstrument,
6. pälsverk,
7. naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar samt föremål som
helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina,
8. föremål som helt eller till väsentlig del består av koppar,
mässing, tenn, brons eller nysilver,
9. vapen med undantag av sådana skjutvapen som omfattas av
vapenlagen (1996:67),
10. alster av bildkonst,
11. konstalster av glas, porslin och annan keramik,
12. mobiltelefoner och kommunikationsradioapparater,
13. navigationsinstrument,
14. packboxar för biltakräcken,
15. skidutrustning med undantag för kläder.
Med handel avses även auktionsförsäljning och annan liknande
försäljning.
En obrukad vara skall anses som begagnad om den utbjuds icke
yrkesmässigt till den som bedriver handel enligt denna förordning.
Förordning (1996:76).
3 § Med begagnade varor likställs i förordningen bevis om pantsättning
av sådana varor.
Med handlare avses i förordningen den som är registrerad enligt
förordningen.
4 § Förordningen är inte tillämplig på sådan handel som avses i
pantbankslagen (1995:1000). Förordning (1995:1383).
Bestämmelser om registrering m.m.
5 § Den som driver handel som avses i 2 § skall vara registrerad enligt
denna förordning.
Anmälan för registrering skall göras hos polismyndigheten i varje ort
där fast försäljningsställe finns. Om fast försäljningsställe saknas
skall anmälan göras hos polismyndigheten i den ort där handeln
huvudsakligen skall bedrivas.
Den som trots anmodan av polismyndigheten underlåter att fullgöra sin
registreringsskyldighet skall registreras av myndigheten.
6 § Anmälan för registrering skall innehålla uppgifter om
1. handlarens namn, firma, personnummer eller tilldelat
organisationsnummer enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för
juridiska personer m.fl. samt postadress,
2. platsen för fast försäljningsställe inom det polisdistrikt som
anmälan avser samt vem som förestår försäljningsstället,
3. vilka slag av begagnade varor som handeln omfattar.
Anmälan skall göras på fastställd blankett.
7 § Polismyndigheten skall utfärda bevis om registrering samt föra
register över handlare.
8 § Om handel som avses i 2 § inte längre bedrivs skall anmälan göras om
detta hos den polismyndighet där registrering har skett.
9 § Tillsynen över efterlevnaden av denna förordning och de föreskrifter
som har meddelats med stöd av förordningen utövas av polismyndigheten.
Bestämmelser om handel m.m.
10 § Handlare får ta emot begagnade varor endast av den som är känd för
handlaren eller som på ett tillförlitligt sätt styrker sin identitet.
11 § När begagnade varor tas emot skall anteckningar göras på särskilda
i kronologisk ordning numrerade inköpsnotor.
Anteckningarna skall avse
1. datum när varorna togs emot,
2. varornas art och beskaffenhet samt antal, storlek, mängd eller vikt,
3. varornas fabrikat och tillverkningsnummer eller andra särskilda
kännemärken,
4. det överenskomna priset för varorna eller, om det inte är fråga om
inköp, vilka villkor som har förenats med överlämnandet av varorna,
5. namn och postadress avseende den som har överlämnat varorna samt, om
denne inte är känd för handlaren, även personnummer och
identitetshandlingens art.
Polismyndigheten får meddela närmare föreskrifter rörande
anteckningsskyldigheten.
12 § Begagnade varor som har tagits emot får inte lämnas ut eller
bearbetas förrän tidigast efter en månad efter den dag då varorna togs
emot.
Mottagna varor skall förses med beteckningar som hänvisar till
motsvarande inköpsnotor. Beteckningarna får inte avlägsnas förrän
varorna får lämnas ut eller bearbetas.
13 § Vad som anges i 10--12 §§ gäller inte
1. varor av sådant slag som anges i 2 § första stycket 8 och 9 om
varornas sammanlagda värde uppenbarligen understiger 200 kronor,
2. varor av sådant slag som anges i 2 § första stycket 10 och 11 om
varornas sammanlagda värde uppenbarligen understiger 1 000 kronor.
Om det finns särskilda skäl för det får polismyndigheten föreskriva
eller i enskilda fall medge ytterligare undantag från 10--12 §§.
Medges undantag från 12 § första stycket skall, om polismyndigheten inte
föreskriver eller i enskilda fall beslutar annat, på inköpsnotorna göras
anteckningar om
1. datum för utlämnandet eller bearbetningen av varorna,
2. namn, firma och postadress avseende den till vilken varorna har
lämnats ut samt, om denne inte är känd för handlaren, även personnummer
och identitetshandlingens art,
3. det överenskomna priset för varorna eller, om det inte är fråga om
försäljning, vilka villkor som har förenats med utlämnandet av varorna.
Förordning (1988:995).
14 § Anteckningarna på inköpsnotorna får inte utplånas eller göras
oläsliga. Inköpsnotorna skall bevaras i ordnat skick under tio år från
utgången av det kalenderår då anteckningarna gjordes.
Bestämmelser om uppgiftsskyldighet m.m.
15 § Kopior av inköpsnotorna skall, i den utsträckning som
polismyndigheten föreskriver det, överlämnas till myndigheten.
16 § Handlare som avser att bedriva auktionsförsäljning eller annan
liknande försäljning av begagnade varor skall skriftligen underrätta
polismyndigheten i den ort där försäljningen skall äga rum.
Underrättelsen skall ha kommit in till myndigheten senast sju dagar före
försäljningsdagen.
I underrättelsen skall lämnas uppgift om tid och plats för
auktionsförsäljningen, vilka slag av varor som skall säljas samt
förvaringsplatsen för varorna intill försäljningen.
Om det finns särskilda skäl för det får polismyndigheten föreskriva
eller i enskilda fall medge undantag från andra stycket.
17 § En handlare skall efter anmodan av polismyndigheten lämna
myndigheten inköpsnotor, andra handlingar eller uppgifter som rör
handlarens befattning med mottagna begagnade varor.
18 § Om en handlare inser eller har skälig anledning anta att den som
utbjuder begagnade varor olovligen har åtkommit eller annars inte har
rätt att utbjuda dessa skall handlaren genast underrätta
polismyndigheten.
En handlare skall efter anmodan av polismyndigheten undersöka om vissa
begagnade varor har tagits emot och om varorna finns kvar hos handlaren.
19 § Enligt lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor är en
handlare skyldig att efter anmodan låta polismyndigheten undersöka
område, lokal eller annat utrymme som används i verksamheten och granska
den bokföring och övriga handlingar som hör till verksamheten.
Ansvarsbestämmelser
20 § I 6 § lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor finns
bestämmelser om ansvar för den som driver handel med begagnade varor
utan att på föreskrivet sätt vara registrerad eller som underlåter att
fullgöra skyldighet att föra anteckningar som rör befattningen med
förvärvat eller eljest mottaget gods och att tillhandahålla myndighet
anteckningar, handlingar eller uppgifter därom eller som lämnar oriktig
uppgift vid fullgörandet.
21 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot
10, 12, 16 och 18 §§, om inte gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.
Handlare ansvarar för sådan gärning som avses i första stycket om den
har begåtts i hans rörelse och han har haft eller borde ha haft vetskap
om gärningen.
Övriga bestämmelser
22 § Polismyndighetens beslut enligt denna förordning får
överklagas hos länsstyrelsen. I 22 a § förvaltningslagen
(1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän
förvaltningsdomstol.
Beslut enligt denna förordning skall gälla omedelbart, om inte
annat föreskrivs. Förordning (1998.1144).
23 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning
meddelas av rikspolisstyrelsen.
Övergångsbestämmelser
1995:233
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2021:57 | Förordning (2021:57) om statligt lån till arrangörer och återförsäljare av paketresor till följd av spridningen av sjukdomen covid-19 | Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser om lån till
arrangörer och återförsäljare av paketresor till följd av
spridningen av sjukdomen covid-19.
2 § Denna förordning är meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen.
3 § Ett lån enligt denna förordning får beslutas i mån av
tillgång på medel.
4 § Lån enligt denna förordning får lämnas i enlighet med
Europeiska kommissionens beslut den 28 januari 2021 i ärende
SA.59639 (2021/N).
Uttryck i förordningen
5 § I denna förordning avses med
1. researrangör: en arrangör eller återförsäljare enligt
1 kap. 5 § 3 respektive 4 paketreselagen (2018:1217),
2. researrangörslån: lån för betalning av sådana skulder för
återbetalning till resenären som avses i 3 kap. 9 §
paketreselagen för resor som avbeställts eller ställts in och
för prisavdrag som avses i 4 kap. 7 § första stycket samma lag
för resor som avbrutits, och
3. stora företag: researrangörer som har 250 eller fler
anställda och en årsomsättning som överstiger 500 miljoner
kronor eller en balansomslutning som överstiger 430 miljoner
kronor.
Ansökan om researrangörslån
6 § En ansökan om researrangörslån görs hos Kammarkollegiet
senast den 1 mars 2021. Ansökan ska vara skriftlig.
När ansökningstiden har löpt ut ska Kammarkollegiet pröva alla
ansökningar.
Vem som får ansöka om ett researrangörslån
7 § Ett researrangörslån får sökas av en researrangör.
Vad en ansökan ska innehålla
8 § En ansökan om researrangörslån ska innehålla de uppgifter
som krävs för att bedöma om ett sådant lån kan beviljas.
Ansökningen ska särskilt innehålla följande uppgifter:
1. den eller de paketresor som har avbeställts, ställts in
eller avbrutits, där full återbetalning inte har gjorts enligt
3 kap. 9 § och 4 kap. 7 § första stycket paketreselagen
(2018:1217) för dessa paketresor,
2. det belopp som skulle ha återbetalats för dessa resor och
som ännu inte har återbetalats,
3. det sökta lånebeloppet och om lånet ska löpa på tre eller
sex år, och
4. researrangörens totala omsättning eller årliga
lönekostnader för 2019, inklusive sociala avgifter och
kostnader för personal som arbetar för researrangören men
avlönas som underleverantörer.
9 § Researrangören ska i sin ansökan om researrangörslån ange
om researrangören
1. var i svårigheter den 31 december 2019 enligt definitionen
i artikel 2.18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av
den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd
förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna
107 och 108 i fördraget, i den ursprungliga lydelsen,
2. är föremål för betalningskrav på grund av ett beslut av
Europeiska kommissionen som förklarat ett stöd från en svensk
stödgivare olagligt och oförenligt med den inre marknaden,
3. är i likvidation, försatt i konkurs eller föremål för
företagsrekonstruktion,
4. inte omfattas av eller inte har haft en ordnad resegaranti
enligt resegarantilagen (2018:1218) för den eller de
paketresor som researrangörslånet avser,
5. har ansökt om eller beviljats annat statligt stöd i
enlighet med en förordning om statligt stöd och som enligt den
förordningen inte får överstiga ett belopp som motsvarar
800 000 euro eller åtta miljoner kronor och i så fall
storleken på det stödet, och
6. har, enligt den senast godkända årsredovisningen, 250 eller
fler anställda och en årsomsättning som överstiger 500
miljoner kronor eller en balansomslutning som överstiger 430
miljoner kronor.
10 § Den som ansöker om researrangörslån ska till
Kammarkollegiet lämna de handlingar och de uppgifter som i
övrigt behövs för prövningen.
Kammarkollegiet får bestämma att det underlag som ligger till
grund för de uppgifter som avses 8 § och 9 § 1 ska granskas av
en godkänd eller auktoriserad revisor.
De uppgifter som lämnas i en ansökan om researrangörslån ska
lämnas på heder och samvete.
Förutsättningar för beslut om researrangörslån
11 § Som förutsättning för att besluta att bevilja ett
researrangörslån gäller att
1. avtal om den eller de paketresor som ansökan avser har
ingåtts före den 31 oktober 2020,
2. den resa eller de resor som ansökan avser skulle ha
påbörjats eller har avbrutits under perioden 1 mars 2020-31
januari 2021, och
3. researrangören inte eller delvis inte har betalat resenären
enligt 3 kap. 9 § eller 4 kap. 7 § paketreselagen (2018:1217).
Ett researrangörslån får inte beviljas om något av de
förhållanden som anges i 9 § 1-4 råder.
Researrangörslånets storlek
12 § Ett researrangörslån får beviljas med ett lånebelopp som
motsvarar summan av de belopp som inte har återbetalats enligt
3 kap. 9 § och 4 kap. 7 § första stycket paketreselagen
(2018:1217).
Låneloppet får dock inte, tillsammans med den ränta som gäller
för lånet, överstiga
1. 25 procent av researrangörens totala omsättning 2019, eller
2. det dubbla beloppet av researrangörens årliga lönekostnader
2019, inklusive sociala avgifter och kostnader för personal
som arbetar för researrangören men avlönas som
underleverantörer.
13 § Om lånebeloppet enligt 12 § andra stycket är lägre än det
lånebelopp som får beviljas enligt 12 § första stycket, får
ytterligare högst åtta miljoner kronor beviljas. Från det
beloppet ska avdrag göras för allt annat statligt stöd som
beslutats i enlighet med en sådan förordning som avses i 9 §
5.
Researrangörslånets löptid och ränta
14 § Ett researrangörslån får löpa på tre eller sex år. Räntan
för lånet ska vara en procent per år. För stora företag ska
dock räntan för ett lån med sex års löptid vara två procent
per år.
Beslut om researrangörslån
15 § Ett beslut om att bevilja ett researrangörslån fattas av
Kammarkollegiet.
Om tilldelade medel inte räcker för att bevilja lån till alla
som är berättigade till lån enligt 11 §, ska Kammarkollegiet
besluta att sätta ned lånebeloppet med samma procentsats för
alla låneberättigade.
Villkor i ett beslut om researrangörslån
16 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla de villkor
som anges i 17-19 §§ och i övrigt de villkor som
Kammarkollegiet bestämmer.
17 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som
innebär att researrangören ska
1. ha rätt att betala tillbaka lånet och upplupen ränta i
förtid,
2. betala tillbaka lånet i förtid om det inte eller delvis
inte har använts för återbetalning till resenären inom den tid
som Kammarkollegiet bestämt eller om något villkor i beslutet
inte har följts,
3. betala tillbaka lånet i förtid om researrangören genom
oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att
lånebeloppet eller räntan har bestämts felaktigt eller med för
högt belopp eller för låg ränta,
4. betala tillbaka lånet i förtid om lånebeloppet eller räntan
av någon annan orsak har bestämts felaktigt eller med för högt
belopp eller för låg ränta och researrangören skäligen borde
ha insett detta, och
5. lämna de uppgifter som Kammarkollegiet begär för att följa
upp beslutet om researrangörslån.
Av beslutet ska det framgå
1. hur stort belopp som beviljats enligt 12 §,
2. hur stort belopp som beviljats enligt 13 §, och
3. den ränta som sammanlagt ska betalas för lånet.
18 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som
innebär att lånet får vara amorteringsfritt. Lånet ska dock
amorteras i den utsträckning som researrangören får ersättning
från sina underleverantörer för de skulder som lånet är avsett
för och i den omfattning som Kammarkollegiet bestämmer.
19 § Ett beslut om researrangörslån ska innehålla villkor som
innebär att den ränta som inte har betalats under det år då
den har uppkommit ska läggas till skulden vid kalenderårets
slut. Om lånet betalas tillbaka i sin helhet i förtid, ska den
ränta som uppkommit under året men som inte betalats i stället
läggas till kapitalskulden den dag betalning ska ske.
Utbetalning av researrangörslån
20 § Ett researrangörslån betalas ut av Kammarkollegiet. En
utbetalning får inte ske om något av de förhållanden som anges
i 9 § 2 eller 3 råder.
Tillämpning av viss förordning
21 § I förordningen (1993:1138) om hantering av statliga
fordringar finns bestämmelser som har betydelse för
researrangörslån som har beslutats enligt denna förordning.
Offentliggörande, rapportering och registerföring
22 § Bestämmelser om offentliggörande, rapportering och
registerföring finns i 12 a § lagen (2013:388) om tillämpning
av Europeiska unionens statsstödsregler och i förordningen
(2016:605) om tillämpning av Europeiska unionens
statsstödsregler.
23 § För researrangörslån som överstiger ett belopp som
motsvarar 100 000 euro ska Kammarkollegiet offentliggöra den
information som avses i bilaga III till kommissionens
förordning (EU) nr 651/2014.
Rätt att meddela föreskrifter
24 § Kammarkollegiet får meddela föreskrifter om
verkställigheten av denna förordning.
Överklagande
25 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om
överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än
beslut om att inte eller delvis inte bevilja ett
researrangörslån och beslut om att inte betala ut ett sådant
lån får dock inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
2021:57
1. Denna förordning träder i kraft den 10 februari 2021.
2. Förordningen upphör att gälla vid utgången av juni 2021.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
researrangörslån som har beslutats före utgången av juni 2021.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:507 | Förordning (1985:507) om vissa flyttningsersättningar | 1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om sådan
flyttningsersättning i form av traktamente vid dubbel bosättning och
bidrag till merkostnader för dagliga arbetsresor som avses i lagen
(1985:506) om vissa flyttningsersättningar.
2 § Ansökan om traktamente vid dubbel bosättning skall göras innan
anställningen tillträds.
3 § Traktamente vid dubbel bosättning betalas ut förskottsvis för
månad.
Innan traktamente betalas ut, skall arbetstagaren dels avge en
försäkran om att han fortfarande är anställd och arbetar hos den
arbetsgivare som har angetts i ansökningen om traktamente, dels anmäla
om några förändringar har inträtt i fråga om de uppgifter om
hushållsförhållanden som han har lämnat i sin ansökan.
Uppgifterna om arbetsförhållandena i försäkran enligt andra stycket
skall vara bestyrkta av arbetsgivaren.
4 § Bidrag till merkostnader för dagliga arbetsresor betalas ut
månadsvis i efterskott.
5 § Länsarbetsnämnden beslutar om traktamente och bidrag enligt denna
förordning. Förordning (1986:743).
6 § AMS meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs för
verkställigheten av denna förordning. Förordning (1986:743).
Övergångsbestämmelser
1987:416
Regeringen föreskriver att förordningen (1985:507) om vissa
flyttningsersättningar skall upphöra att gälla vid utgången av juni
1987. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om sådan
flyttningsersättning enligt lagen (1985:506) om vissa
flyttningsersättningar som lämnas därefter.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:537 | Förordning (1985:537) med särskilda bestämmelser för
skolledare, biträdande skolledare och lärare inom
skolväsendet | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om skyldighet att utöva
annan tjänst samt vikariat för skolledare, biträdande skolledare och
lärare med statligt reglerade tjänster vid
-- grundskolan
-- sameskolan
-- specialskolan
-- särskolan
-- gymnasieskolan
-- skolväsendet i kommun
-- statens skolor för vuxna
-- vuxenutbildningen (grundvux, komvux och särvux)
-- privatskola som avses i privatskolförordningen (1967:270)
-- riksinternatskola.
Föreståndare och biträdande föreståndare vid elevhem som är knutet till
en skola inom det obligatoriska skolväsendet jämställs med lärare.
Föreskrifterna i denna förordning gäller utan hinder av 18 §
anställningsförordningen (1965:601).
Föreskrifter om förening av tjänster finns i kollektivavtal om
tjänstetyper och tjänsteförening.
I förordningen (1988:1021) om ändring i anställningsförordningen
(1965:601) finns övergångsbestämmelser som berör innehavare av
lärartjänster som tillsatts med konstitutorial eller med förordnande som
jämställts med konstitutorial. */k/ Förordning (1988:1051).
2 § Med statligt reglerade tjänster avses i denna förordning tjänster
för vilka avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
3 § har upphävts genom förordning (1988:1051).
4 § har upphävts genom förordning (1988:1051).
5 § har upphävts genom förordning (1986:543).
Skyldighet att utöva annan tjänst
6 § En innehavare av en statligt reglerad lönetjänst, som är inrättad
hos en kommun, landstingskommun eller inrättning och som tillhör
skolväsendet under skolöverstyrelsens inseende, är skyldig att med
frånträdande av utövningen av tjänsten utöva en annan sådan tjänst hos
huvudmannen. En deltidsanställd arbetstagare är inte skyldig att
fullgöra tjänstgöring av större omfattning än som åligger honom i hans
egen tjänst.
Vad som sägs i första stycket gäller även den som innehar en
arvodestjänst som studierektor vid vuxenutbildningen.
En arbetstagare är dock inte skyldig att under längre tid än sammanlagt
tre månader av samma kalenderår utöva en högre tjänst.
Frågor om skyldighet som avses i denna paragraf för innehavare av
tjänster som rektor eller studierektor prövas av skolöverstyrelsen. */k/
Förordning (1988:1051).
Vikariat
7 § Skolöverstyrelsen bestämmer i vilken omfattning förordnande på
vikariat får meddelas i fråga om tjänster som lärare.
1985:537
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1965:931) med särskilda
bestämmelser för vissa tjänstemän inom universitets- och skolväsendet.
4. För den som innnehar en ordinarie lärartjänst som tillsatts med
konstitutorial eller med sådant förordnande på vilket äldre bestämmelser
om konstitutorial skall tillämpas gäller 14 § i den upphävda
förordningen. Frågor om förflyttning prövas dock av regeringen.
1986:543
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986.
För den som den 30 juni 1986 innehar en ordinarie tjänst som särskolchef
och som efter utgången av denna tidpunkt kvarstår på tjänsten och utövar
den gäller den upphävda 5 § så länge tjänsten utövas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2011:345 | Avgasreningsförordning (2011:345) | 1 § Denna förordning är meddelad med stöd av
- 34 § avgasreningslagen (2011:318) i fråga om 3-14 §§ och
16 § 1-3, och
- 2 § lagen (2014:140) med bemyndigande att meddela vissa
föreskrifter om marknadskontroll av varor och annan
närliggande tillsyn i fråga om 16 § 4.
I övrigt är denna förordning meddelad med stöd av 8 kap. 7 §
regeringsformen. Förordning (2022:1176).
Definitioner
2 § Termer och uttryck i denna förordning har samma betydelse
som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, förordningen
(2001:651) om vägtrafikdefinitioner och avgasreningslagen
(2011:318).
Utsläppskrav
3 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om motorfordons
beskaffenhet och utrustning i fråga om utsläpp av avgaser och
andra föroreningar.
Katalysatorer
4 § Transportstyrelsen får i fråga om utrustning som är avsedd
att ersätta en katalysator som omfattas av ett motorfordons
eller en motors typgodkännande meddela föreskrifter om
typgodkännande, saluföring, montering på fordon, märkning samt
skyldighet att lämna monteringsanvisningar och annan
information.
Indelning i utsläppsklasser
5 § Transportstyrelsen beslutar om indelning i utsläppsklasser
enligt 30-32 §§ avgasreningslagen (2011:318). Indelningen ska
göras i samband med att motorfordonet registreras i
vägtrafikregistret enligt vägtrafikdatalagen (2019:369).
Förordning (2019:398).
6 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
1. indelning i utsläppsklasser enligt 30-32 §§
avgasreningslagen (2011:318),
2. att motorfordon som inte kan klassificeras enligt 30-32 §§
avgasreningslagen får klassificeras i utsläppsklasser som
överensstämmer med EU-direktiv om sådan klassificering.
Typgodkännande
7 § Transportstyrelsen är den godkännandemyndighet som avses i
9 § avgasreningslagen (2011:318).
Åtgärdsplaner
8 § Om en tillverkare enligt 17 § avgasreningslagen (2011:318)
har förelagts att ta fram en åtgärdsplan, ska tillverkaren
lämna planen till godkännandemyndigheten inom 60 dagar.
9 § När godkännandemyndigheten har fått en åtgärdsplan enligt
8 §, ska myndigheten inom 30 dagar besluta i frågan om
godkännande av planen enligt 18 § avgasreningslagen (2011:318).
Planen får godkännas endast om de planerade åtgärderna är
tillämpliga på alla fordon som kan tänkas vara behäftade med
samma fel och i övrigt tillräckliga för att avhjälpa bristerna.
10 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka
uppgifter en åtgärdsplan enligt 17 § avgasreningslagen
(2011:318) ska innehålla.
Undantag
11 § Bestämmelserna i 11-16, 19 och 20 §§ avgasreningslagen
(2011:318) och denna förordning gäller inte
1. motorfordon som tillhör staten och är tillverkade för
särskilda militära ändamål,
2. motorfordon som uteslutande används inom inhägnat järnvägs-
eller fabriksområde, inhägnat tävlingsområde eller annat
liknande inhägnat område,
3. vid provkörning, bogsering eller därmed jämförbar
användning, och
4. motorfordon i internationell vägtrafik i Sverige enligt 7 §
lagen (2019:370) om fordons registrering och användning.
Förordning (2019:398).
12 § Transportstyrelsen får meddela sådana ytterligare
föreskrifter om undantag från 11-16, 19 och 20 §§
avgasreningslagen (2011:318) och denna förordning som det finns
särskilda skäl för.
13 § Transportstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens
från 11-16, 19 och 20 §§ avgasreningslagen (2011:318) och denna
förordning, om det finns särskilda skäl.
Mätutrustning för kontroll
14 § Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får,
efter samråd med Transportstyrelsen, meddela föreskrifter om
krav på och kontroll av sådan mätutrustning som används vid
kontroll av avgasrening hos motorfordon som används i trafik.
Tillsyn
15 § Tillsyn över att EU-förordningarna, avgasreningslagen
(2011:318), denna förordning och föreskrifter som har meddelats
med stöd av förordningen följs utövas av
1. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, i fråga om
tillsyn över föreskrifter meddelade med stöd av 14 §, och
2. Transportstyrelsen, i fråga om övrig tillsyn.
15 a § Transportstyrelsen är marknadskontrollmyndighet och
utövar marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om
marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om
ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG)
nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 över att produkter
överensstämmer med kraven i
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007
av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med
avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta
nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till
information om reparation och underhåll av fordon, och
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009
av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och
motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om
tillgång till information om reparation och underhåll av
fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och
direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven
80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG.
Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att
besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i
avgasreningslagen (2011:318). Förordning (2022:1176).
Avgifter
16 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för tillverkaren av motorfordon att
a) betala avgift för prövning i samband med indelning i
utsläppsklasser enligt avgasreningslagen (2011:318), och
b) för varje nyregistrerad personbil, lastbil och buss betala
avgift för kontroll av att motorfordon som används i trafik
inte väsentligt avviker från krav på utsläpp av avgaser och
andra föroreningar eller från villkor som gäller för den
utsläppsklass som fordonet är indelat i,
2. skyldighet för den som ansöker om typgodkännande enligt
avgasreningslagen att betala avgift för
typgodkännandeprövningen,
3. skyldighet för den som ansöker om dispens enligt 13 § att
betala avgift för dispensprövningen, och
4. avgifter för marknadskontroll enligt Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om
marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om
ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG)
nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. Förordning (2022:1176).
Övergångsbestämmelser
2011:345
1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011, då
förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening ska
upphöra att gälla.
2. Avgasreningskrav enligt den upphävda förordningen gäller för
motorfordon och motorer som typgodkänts före den nya
förordningens ikraftträdande.
3. Den upphävda förordningens bestämmelser om
miljöklassindelning gäller för de bilar som delats in i en
miljöklass före den nya förordningens ikraftträdande, om inte
annat följer av föreskrifter som meddelats med stöd av 6 § 2.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1977:32 | Riksskatteverkets kungörelse (1977:32) om fastställelse av tabeller för beräkning av sjömansskatt | Riksskatteverket fastställer härvid såsom bilagor fogade tabeller
för beräkning av sjömansskatt från och med år 1977, nämligen dels
sjömansskattetabell F, fjärrfart, dels sjömansskattetabell N,
närfart.
innehåll kan, förutom hos riksskatteverkets sjömarnsskattekontor,
erhållas hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna.
Tabellen finns ej med här.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:251 | Förordning (2009:251) om bearbetningsanläggningar för vattenbruksdjur | 1 § I denna förordning betyder
vattenbruksdjur: alla vattenlevande djur i alla
levnadsstadier, inklusive ägg och mjölke eller könsceller,
som föds upp på en vattenbruksanläggning eller i ett område
för blötdjursodling, inklusive sådana vattenbruksdjur som
tillförts anläggningen eller området för blötdjursodlingen
efter att ha levt i vilt tillstånd,
godkänd bearbetningsanläggning: ett livsmedelsföretag som är
godkänt enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om
fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av
animaliskt ursprung och enligt 2 §.
2 § Jordbruksverket ansvarar för att pröva och godkänna
bearbetningsanläggningar. Jordbruksverket ska tilldela varje
godkänd bearbetningsanläggning ett unikt godkännandenummer.
Jordbruksverket ska inhämta de uppgifter från kommunerna som
behövs för prövningen enligt första stycket.
Jordbruksverket ska underrätta Livsmedelsverket om
godkännandet och förse Livsmedelsverket med de uppgifter som
behövs för registrering enligt 3 §.
3 § Livsmedelsverket ska registrera följande uppgifter om
godkända bearbetningsanläggningar:
1. bearbetningsanläggningens namn och adress samt övriga
kontaktuppgifter (telefonnummer, faxnummer och e-postadress),
2. registreringsnummer och datum för godkännande,
identifieringskoder eller identifieringsnummer samt
definierade produktionsvillkor och andra uppgifter som haft
betydelse för godkännandet eller godkännandena,
3. bearbetningsanläggningens geografiska läge, om möjligt
angivet genom GIS-koordinater,
4. uppgifter om bearbetningsanläggningens system för rening
av utloppsvatten, och
5. vilka arter av vattenbruksdjur som hanteras i
bearbetningsanläggningen.
4 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om registrering
av flyttningar av vattenbruksdjur och vattenbruksprodukter
till och från bearbetningsanläggningar.
5 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från
tillämpningen av kraven i artikel 18 i rådets direktiv
2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur
och produkter från vattenbruk och om förebyggande och
bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur, ändrat
genom kommissionens direktiv 2008/53/EG, på vattenbruksdjur
av arter som är mottagliga för en eller flera av sjukdomarna
som förtecknas i bilaga IV, del II, till direktivet eller
produkter av sådana djur som släpps ut på marknaden utan
vidarebearbetning för att användas som livsmedel, som är
förpackade i detaljhandelsförpackningar enligt förpacknings-
och märkningsbestämmelserna i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 853/2004.
Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att kraven i
artikel 18.2 i rådets direktiv 2006/88/EG ska gälla även
levande blötdjur och kräftor av arter som är mottagliga för
en eller flera av de sjukdomar som förtecknas i bilaga IV,
del II, till direktivet, och som sätts ut tillfälligt i
gemenskapens vatten eller förs in på leveransanläggningar,
reningsanläggningar eller liknande företag.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1975:3 | Förordning (1975:3)
om vissa kreditinstituts bidrag till bestridande av kostnaden för
bankinspektionens verksamhet, m.m. | 1 § För att täcka kostnaden för bankinspektionens verksamhet enligt
bankrörelselagen (1987:617), bankaktiebolagslagen (1987:618),
sparbankslagen (1987:619), föreningsbankslagen (1987:620), lagen
(1963:76) om kreditaktiebolag, lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar samt lagen
(1985:571) om värdepappersmarknaden skall bidrag årligen utges av
1. bankaktiebolag med en tusendels procent av bolagets eget kapital och
skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret,
2. sparbank med tre tusendels procent av sparbankens egna fonder och
skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret,
3. central föreningsbank med fyrtiofem tiotusendels procent av
föreningsbankens jämte anslutna lokala föreningsbankers sammanlagda egna
kapital och skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret,
4. kreditaktiebolag, som står under tillsyn av bankinspektionen, med en
miljondels procent av sammanlagda beloppet av bolagets egna fonder och
skulder vid utgången av det närmast föregående kalenderåret,
5. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa med ettusen kronor,
6. Sveriges allmänna hypoteksbank med ettusen kronor. Förordning
(1987:853).
2 § Bankinspektionen skall årligen före utgången av september lämna
uppgift till varje bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank och
kreditaktiebolag om beloppet av det bidrag som skall erläggas. Förordning
(1988:71).
3 § Bidragen skall sättas in på bankinspektionens postgirokonto före
utgången av oktober. Förordning (1988:71).
4 § Nybildat kreditinstitut skall för första kalenderåret av sin
verksamhet erlägga bidrag i efterskott. Bidraget bestämmes därvid med
hänsyn till den tid som tillsynen har omfattat och beräknas med
utgångspunkt i förhållandena vid utgången av nämnda år. Förordning
(1977:1114).
Övergångsbestämmelse
1984:22
Denna förordning träder i kraft dagen efter den dag, då förordningen
enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och gäller bidrag som skall betalas efter ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1978:13 | Förordning (1978:13)
om farledsvaruavgift i vissa fall; | I fråga om varor, som är hänförliga till nedanstående statistiska nummer
enligt tulltaxa med statistisk varuförteckning (Tullverkets
författningshandbok TFH I:1) och skall föras från svensk ort till
utrikes ort i bulk, tillämpas inte taxan i 5 § förordningen (1977:1119)
om farledsvaruavgift. I stället är avgiften i samtliga avgiftsklasser
0,80 kronor per ton.
ur 23.03.200 Slamkalk
ur 25.02.000 Svavelkis och andra naturliga järnsulfider,
orostade
ur 25.03.100--900 Flytande svavel
ur 25.05.100--900 Naturlig sand av alla slag, även färgad, annan
än metallhaltig sand enligt 26 kap.
ur 25.06.290 Krossad kvartsit
ur 25.16.110, 900 Granit och gnejs i form av obearbetad sprängsten
ur 25.17.100--200 Småsten, grus och krossad sten
ur 25.17.300--490 av sådana slag som vanligen används för
inblandning i betong eller för vägbyggen,
banbyggen e. d., singel, även värmebehandlad;
makadam av slagg eller liknande industriellt
avfall, även innehållande sådana material som är
nämnda i första delen av detta nummer;
tjärmakadam; krosskorn, skärv och pulver av
stenarter enligt nr 25.15 eller 25.16, även
värmebehandlade
ur 25.18.100--200 Krossad dolomit
ur 25.21.000 Kalksten med användning som flussmedel, omalen;
kalksten som vanligen används för framställning
av kalk eller cement, omalen
ur 25.23.100 Portlandscementklinker
ur 25.29.100, 300 Fältspat, leucit, nefelin och nefelinsyenit
ur 26.01.111--120 Järnmalm
ur 26.01.200 Rostad svavelkis och andra rostade naturliga
järnsulfider
ur 26.18.000 Granulerad slagg (slaggsand) från järn- och
ståltillverkning
ur 26.19.000 Ogranulerad slagg, glödspån och annat avfall
från järn- och ståltillverkning
ur 26.21.000 Slagg från smältning av kopparslig
ur 38.23.904 Gips utgörande restprodukt från kemiska eller
närstående industrier
Förordning (1991:1787).
Övergångsbestämmelser
1997:1121
Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om fyravgifter
och farledsvaruavgifter som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1984:409 | Lag (1984:409) om skatt på gödselmedel | 1 § Skatt (gödselmedelsskatt) skall betalas till staten enligt denna
lag för gödselmedel.
Med gödselmedel enligt denna lag avses ammoniak som hänförs till nr
2814 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG)
nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och
statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, kaliumnitrat och
kalciumnitrat som hänförs till KN-nr 2834 samt varor som hänförs till
KN-nr 3102, 3103 och 3105. Lag (1995:1527).
2 § Skatt skall betalas med en krona 80 öre för varje helt kilogram
kväve i gödselmedlet, om andelen kväve i medlet är minst två procent.
Skatt skall betalas med 30 kronor för varje helt gram kadmium i
gödselmedlet, till den del kadmiuminnehållet överstiger fem gram per
ton fosfor. Lag (1995:616).
3 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i
skattebetalningslagen (1997:483). Lag (2002:407).
4 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som
1. godkänts som lagerhållare enligt 4 a §,
2. i annat fall än som avses i 1, yrkesmässigt tillverkar
gödselmedel, och
3. i annat fall än som avses i 1, från ett annat land för in
eller tar emot gödselmedel för yrkesmässig återförsäljning
eller för egen yrkesmässig användning inom landet.
En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet
enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller om den
bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan
näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för
omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger
30 000 kr. Lag (2006:594).
4 a § Som lagerhållare får godkännas den som avser att
1. yrkesmässigt tillverka gödselmedel,
2. föra in gödselmedel till Sverige för yrkesmässig
återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom
landet, eller
3. i större omfattning yrkesmässigt återförsälja gödselmedel,
om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare.
Godkännande av lagerhållare skall återkallas om
förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om
lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller
omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.
Lag (2002:407).
5 § Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § första stycket
inträder
1. för den som är godkänd lagerhållare när
a) ett gödselmedel levereras till en köpare som inte är godkänd
lagerhållare,
b) ett gödselmedel tas i anspråk för något annat ändamål än
försäljning, eller
c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid
skattskyldigheten omfattar gödselmedel som då ingår i hans
lager,
2. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när
ett gödselmedel tillverkas,
3. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när
ett gödselmedel förs in till landet.
Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § andra stycket
inträder
1. för den som är godkänd lagerhållare, när ett gödselmedel
tillverkas eller förs in till landet,
2. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när
ett gödselmedel tillverkas,
3. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när
ett gödselmedel förs in till landet. Lag (2002:407).
6 § Har upphävts genom lag (2002:407).
7 § En skattskyldig får göra avdrag för skatt på sådana
gödselmedel
1. som har förts ut ur landet,
2. för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt,
3. som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp,
4. som har förbrukats eller sålts för förbrukning för annat
ändamål än att användas som växtnäring.
Avdrag enligt första stycket 2 eller 3 får endast göras för
skatt som avses i 2 § första stycket. Lag (2002:407).
8 § Den som inte är skattskyldig kan, i motsvarande fall som
avses i 7 § 1 och 4, hos beskattningsmyndigheten ansöka om
återbetalning av gödselmedelsskatt.
Ansökan enligt första stycket skall vara skriftlig och omfatta
en period om ett kalenderkvartal och ges in till
beskattningsmyndigheten inom tre år efter kvartalets utgång.
Återbetalning medges inte för skattebelopp som för
kalenderkvartal understiger 1 500 kronor. Ansökan skall
åtföljas av dokumentation som styrker rätten till
återbetalning. Lag (2006:1505).
8 a § Har upphävts genom lag (2002:407).
8 b § Har upphävts genom lag (2002:407).
8 c § Har upphävts genom lag (2002:407).
8 d § Har upphävts genom lag (2002:407).
9 § Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2002:407).
Övergångsbestämmelser
1995:57
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
1995:616
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
3. Den som är registrerad som avgiftsskyldig skall avregistreras vid
ikraftträdandet. Om denne registreras som skattskyldig från
ikraftträdandet inträder dock inte avgiftsskyldighet för lagret vid
avregistreringen.
1995:1527
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet. För skatt som avses i 2 §
andra stycket gäller dock följande. Gödselmedel som har tillverkats
eller förts in till landet före ikraftträdandet skall tas upp till
beskattning i första redovisningsperioden efter ikraftträdandet om
skattskyldighet då ännu inte har inträtt.
1999:1092
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den
31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 8 b §
även därefter tillämpas i sin äldre lydelse.
1999:1251
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före
ikraftträdandet.
2000:472
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten
i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och
beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det
allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.
2001:519
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet.
2002:407
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
3. Den som vid lagens ikraftträdande har registrerats enligt
6 § skall anses godkänd som lagerhållare enligt 4 a §.
2006:594
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.
2006:1505
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.
2009:1499
Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som
hänför sig till tiden före den 1 januari 2010.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1996:435 | Förordning (1996:435) om lägenhetsregister | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om det
lägenhetsregister som med hjälp av automatisk databehandling förs med
stöd av lagen (1995:1537) om lägenhetsregister.
Registerändamål
2 § Lägenhetsregistret får, med undantag för vad som anges i andra
stycket, föras för de ändamål som anges i 2 § lagen (1995:1537) om
lägenhetsregister.
De uppgifter som avses i 5 § denna förordning får inte användas för
andra ändamål än det som anges i 1 § lagen (1989:329) om en folk- och
bostadsräkning år 1990.
Registerinnehåll
3 § Lägenhetsregistret skall innehålla följande uppgifter
A Ägare/upplåtelseform
1. Juridisk form
2. Ägarkategori för byggnad
-- stat
-- kommun
-- juridisk person över vilken kommun utövar ett rättsligt
bestämmande
inflytande
-- landsting
-- bostadsrättsförening
-- annan juridisk person
-- fysisk person
-- annan ägarkategori
3. Upplåtelseform
-- äganderätt
-- bostadsrätt
-- hyresrätt
-- övrigt
B Byggnadstyp och slag av lägenhet m.m.
1.Typkod för taxeringsenhet
2. Byggnadstyp
Småhus med en lägenhet
-- friliggande
-- radhus
-- kedjehus inkl. parhus
Småhus med två lägenheter
-- friliggande
-- radhus
-- kedjehus inkl. parhus
Flerbostadshus
Lokalhus
Specialbostadshus
Fritidshus
3. Slag av lägenhet
Permanentbostad
-- vanlig permanentbostad
-- specialbostad för äldre eller funktionshindrade som är så utformad
eller tillhandahålls i sådan form att den inte riktar sig till den
allmänna hyresmarknaden
-- specialbostad för ungdomar eller studerande som är så utformad
eller tillhandahålls i sådan form att den inte riktar sig till den
allmänna hyresmarknaden
Fritidshus
Lokal
C Byggnadens ålder m.m.
1. Nybyggnadsår i fastighetstaxeringslagens (1979:1152) mening
2. Ombyggnadsår
3. Värdeår
4. Byggnadsperiod
5. Värmesystem
D Lägenhetsutformning
1. Antal rum
2. Köksutrymme
-- kök
-- kokvrå utan matrum
-- kokskåp
-- gemensamt kök
-- kokmöjligheter saknas
3. Bostadsarea
4. Våningsplan (för flerbostadshus)
5. Förekomst av hiss i trappuppgång
6. Husform
E Belägenhet
1. Län
2. Kommun
3. Församling
F Identifikationsuppgifter
1. Fastighetsbeteckning
2. Byggnadsnummer
3. Lägenhetsbeteckning
4. Belägenhetsadress
5. Postnummer och postort
Uppgiftsskyldighet
4 § En fastighetsägare är skyldig att på begäran lämna de uppgifter
som anges i 3 § under B 3, C 5 och D 1-5.
Uppgifterna skall lämnas till Lantmäteriverket enligt fastställt
formulär.
Fastighetsägaren skall också lämna sådana uppgifter till kommunen
som behövs för att fastställa lägenhetsbeteckning.
Med fastighetsägare avses i denna förordning även ägare av byggnad.
5 § De uppgifter som anges i 3 § under B 2, C 4-5 och D 1-2 skall
lämnas ut på medium för automatisk databehandling från personregister
för folk- och bostadsräkningen (FoB) 90 vid Statistiska centralbyrån.
Föreläggande
6 § Ett sådant föreläggande som avses i 6 § lagen (1995:1537) om
lägenhetsregister får även utfärdas av Lantmäteriverket.
Övrigt
7 § Lantmäteriverket får, om det finns synnerliga skäl, medge kommun
anstånd med att införa de uppgifter som anges i 3 § under F 3-4.
8 § Lantmäteriverket får meddela de ytterligare föreskrifter som
behövs för verkställigheten av denna förordning.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:283 | Lag (1974:283) om handel med arbeten av guld,
silver eller platina; | 25 § Ett arbete av guld, silver eller platina får inte utan tillstånd av
myndighet som regeringen bestämmer tas om hand på sätt som avses i 8 §
första stycket tullagen (1987:1065). I övrigt gäller i fråga om rätten
att hantera oförtullat sådant arbete lagen (1973:980) om transport,
förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Lag
(1987:1192).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2012:409 | Förordning (2012:409) om statsbidrag för verksamhet som belyser EU:s framtidsfrågor | Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag
för verksamhet som belyser de utmaningar som Europeiska
unionen och dess medlemsländer står inför i framtiden.
2 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor prövar
frågor om statsbidrag enligt denna förordning.
Förordning (2014:76)7
Syftet med statsbidraget
3 § Syftet med statsbidraget är att ge stöd till olika
aktörer för att stimulera en mångsidig debatt kring EU:s
framtidsfrågor när det gäller
1. den ekonomiska krisen och vägar till ökad tillväxt,
2. demokrati, medborgarinflytande och grundläggande
rättigheter,
3. EU:s globala roll och utvidgning, och
4. reformer av EU:s arbetssätt, institutioner och fördrag.
Förutsättningar för statsbidrag
4 § Statsbidrag får lämnas i mån av tillgång på medel.
5 § Statsbidrag får lämnas till ideella föreningar som
1. är självständiga och demokratiskt uppbyggda,
2. bedriver verksamhet utan vinstsyfte sedan minst två år
före ansökan om bidrag,
3. bedriver verksamhet som syftar till kunskapshöjande
insatser eller opinionsbildning i Sverige, och
4. i sin verksamhet respekterar demokratins idéer, inklusive
principerna om jämställdhet och förbud mot diskriminering.
Bidrag får lämnas även till stiftelser som inte är statliga
eller kommunala och som uppfyller kraven i första stycket
2?4.
6 § Statsbidrag får inte lämnas till en förening eller
stiftelse som har skulder för svenska skatter eller avgifter
hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller
försatt i konkurs.
7 § Statsbidrag får lämnas endast för verksamhet vars syfte
är att belysa EU:s framtidsfrågor från olika utgångspunkter
och perspektiv genom att
1. ta fram och sprida kvalificerade rapporter, studier,
debattinlägg eller liknande skrivelser, eller
2. anordna seminarier, konferenser eller liknande evenemang.
Verksamhet enligt första stycket som är inriktad på att
utveckla handlingsalternativ när det gäller de utmaningar EU
och dess medlemsländer står inför på kort och lång sikt ska
särskilt prioriteras.
Bidraget får inte användas för administrativa kostnader i
föreningens eller stiftelsens ordinarie verksamhet.
Ansökan
8 § Ansökan om bidrag ska göras skriftligen. Ansökan får
överföras elektroniskt till Myndigheten för ungdoms- och
civilsamhällesfrågor. Förordning (2014:77).
9 § Ansökan ska innehålla
1. om den sökande är en förening, den sökandes stadgar,
2. om den sökande är en stiftelse, den sökandes
stiftelseförordnande,
3. handlingar som visar vem eller vilka som får företräda den
sökande,
4. en verksamhetsberättelse eller en annan redovisning av den
verksamhet som den sökande bedrivit under det senaste
verksamhetsåret,
5. uppgifter om vilka aktiviteter som ansökan avser och vad
som är målet med aktiviteterna,
6. en budget för de aktiviteter som ansökan avser, och
7. om den sökande är en förening, uppgift om antalet
medlemmar.
Den sökande är skyldig att på begäran av Myndigheten för
ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna de andra handlingar och
uppgifter som myndigheten anser sig behöva för att ansökan ska
kunna prövas. Förordning (2014:77).
Beslut och utbetalning
10 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får ge
företräde till de sökande som bedöms ha bäst förutsättningar
att uppfylla det syfte som anges i 3 § och övriga
förutsättningar för statsbidrag enligt denna förordning. Vid
fördelningen av bidrag ska särskilt bredd när det gäller vilka
aktörer som mottar bidrag och en god spridning av resultaten
beaktas. Förordning (2014:77).
11 § I ett beslut om att bevilja statsbidrag ska det anges
för vilken verksamhet bidraget beviljas. Beslutet får förenas
med villkor. Dessa ska framgå av beslutet. I beslutet ska det
även anges vilken dag en redovisning enligt 13 § senast ska
vara Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor till
handa. Förordning (2014:77).
12 § Statsbidraget betalas ut vid ett tillfälle. Om bidraget
överstiger fem prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken, får det dock betalas ut vid två
tillfällen.
Redovisning
13 § En förening eller stiftelse som har tagit emot
statsbidrag enligt denna förordning är skyldig att till
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna en
ekonomisk redovisning och redogörelse i sak för den verksamhet
som bedrivs eller har bedrivits med stöd av bidraget vid den
tidpunkt som angetts i beslutet. Bidragsmottagaren ska
samtidigt redovisa vilka resultat som har uppnåtts och hur
resultaten förhåller sig till det ändamål som bidraget har
beviljats för.
En revisor ska granska redovisningen. Revisorns rapport över
granskningen ska bifogas redovisningen. Om det bidrag som har
tagits emot uppgår till minst fem prisbasbelopp enligt 2 kap.
6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, ska revisorn vara
auktoriserad eller godkänd. Förordning (2014:77).
14 § En förening eller stiftelse som har tagit emot
statsbidrag är skyldig att på begäran av Myndigheten för
ungdoms- och civilsamhällesfrågor lämna det underlag som
myndigheten behöver för att granska en sådan redovisning som
avses i 13 §. Förordning (2014:77).
15 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska i
sin årsredovisning redogöra för vilka som har fått statsbidrag
enligt denna förordning samt med vilka belopp och för vilka
ändamål. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ska
dessutom i årsredovisningen lämna en sammanfattande
redogörelse för vad utbetalade bidrag har använts till.
Förordning (2014:77).
Återbetalning och återkrav
16 § Mottagaren av statsbidrag enligt denna förordning är
återbetalningsskyldig om
1. mottagaren genom att lämna oriktiga uppgifter eller på
annat sätt har orsakat att bidraget har lämnats felaktigt
eller med för högt belopp,
2. bidraget av något annat skäl har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren borde ha insett detta,
3. bidraget helt eller delvis inte har utnyttjats eller inte
har använts för det ändamål det har beviljats för,
4. mottagaren inte lämnar en sådan redovisning som avses i
13 §, eller
5. mottagaren inte har följt villkor i beslutet om bidrag.
17 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt
16 §, ska Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor
besluta att helt eller delvis kräva tillbaka statsbidraget. Om
det finns särskilda skäl, får Myndigheten för ungdoms- och
civilsamhällesfrågor besluta att efterge återkrav helt eller
delvis. Förordning (2014:77).
Bemyndigande
18 § Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor får
meddela föreskrifter om verkställighet av denna förordning.
Förordning (2014:77).
Överklagande
19 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1999:163 | Lag (1999:163) om penningtvättsregister | Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller utöver personuppgiftslagen (1998:204) vid
behandling av personuppgifter i fråga om sådan penningtvätt som
avses i 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt
(penningtvättsregister).
2 § Fysiska eller juridiska personer som avses i 2 § första
stycket samt 2 a och 2 b §§ lagen (1993:768) om åtgärder mot
penningtvätt får föra penningtvättsregister över sådana
uppgifter som den fysiska eller juridiska personen lämnat med
stöd av 9 § andra stycket nämnda lag. Lag (2004:1187).
Ändamål
3 § Penningtvättsregister får föras av en fysisk eller juridisk
person som avses i 2 §
1. för att förhindra att den fysiska eller juridiska personen
medverkar vid transaktioner som utgör penningtvätt enligt 1 §
lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, och
2. för att den fysiska eller juridiska personen skall kunna
uppfylla uppgiftsskyldigheten i 9 § andra stycket samma lag.
Lag (2004:1187).
Innehåll
4 § Ett penningtvättsregister får endast innehålla
1. namn, person- eller organisationsnummer och adress,
2. kontonummer eller motsvarande, samt
3. de övriga uppgifter som lämnats med stöd av 9 § andra
stycket lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt.
Information till den registrerade
5 § Uppgifter ur penningtvättsregister får inte lämnas ut till
den registrerade.
Gallring
6 § En uppgift i penningtvättsregistret skall gallras
1. om den myndighet som avses i 9 § lagen (1993:768) om
åtgärder mot penningtvätt beslutar att inte inleda eller att
lägga ned utredningen om penningtvätt,
2. om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med
anledning av de lämnade uppgifterna,
3. om en domstol har meddelat dom eller beslut som vunnit laga
kraft med anledning av de lämnade uppgifterna, eller
4. senast ett år efter det att uppgifter lämnats med stöd av 9 §
andra stycket nämnda lag.
Samkörning
7 § En fysisk eller juridisk persons penningtvättsregister får
inte samköras med motsvarande register hos någon annan.
Lag (2004:1187).
Rättelse och skadestånd
8 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse
och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt
denna lag.
Tystnadsplikt
9 § Den som är verksam hos en fysisk eller juridisk person som
avses i 2 § får inte obehörigen röja uppgift i
penningtvättsregister.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken skall inte följa för den
som bryter mot förbudet i första stycket. Lag (2004:1187).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2016:385 | Förordning (2016:385) om bidrag till kommunal energi- och klimatrådgivning | 1 § Om det finns medel får bidrag ges enligt denna förordning
till
1. en kommun eller flera kommuner i samarbete för energi- och
klimatrådgivning, och
2. regionala energikontor för samordning och utveckling av
kommunal energi- och klimatrådgivning.
Förutsättningar för bidrag till kommuner
2 § Bidrag till kommuner för energi- och klimatrådgivning får
ges endast om kraven i 3-9 §§ uppfylls.
3 § Rådgivningen ska riktas till hushåll, företag och
organisationer. Den ska ha särskilt fokus på de målgrupper
som Statens energimyndighet anger som lokalt och regionalt
prioriterade i de utlysningar som myndigheten gör inför
prövningen av ansökningar om bidrag.
4 § Rådgivningen ska organiseras så att opartiskhet och
frihet från kommersiella intressen garanteras och får inte
omfatta
1. besiktningsverksamhet eller delaktighet vid upprättandet
av energideklarationer enligt lagen (2006:985) om
energideklarationer, eller
2. verksamhet som berör arbete med energikartläggning enligt
lagen (2014:266) om energikartläggning i stora företag.
5 § Rådgivningen ska främja
1. en effektiv och miljöanpassad användning av energi,
2. en minskad klimatpåverkan från energianvändningen, och
3. att riksdagens energi- och klimatpolitiska mål nås.
6 § Rådgivningen ska förmedla lokalt och regionalt anpassad
kunskap om
1. klimatpåverkan,
2. energieffektivisering,
3. energianvändning, och
4. förutsättningar att ändra energianvändningen i lokaler och
bostäder.
7 § Rådgivningen får omfatta transporter av personer och
gods.
8 § Rådgivningen ska ge
1. information om förnybar energi och om praktiska detaljer
och fördelar med användning av sådan energi enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG av den 23
april 2009 om främjande av användningen av energi från
förnybara energikällor och om ändring och ett senare
upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, och
2. råd om värmesystem och luftkonditioneringssystem enligt
artiklarna 14 och 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders
energiprestanda.
9 § Den som är energi- och klimatrådgivare
ska delta i de utbildningar för energi- och klimatrådgivare
som anordnas av Statens energimyndighet.
Förutsättningar för bidrag till regionala energikontor
10 § Bidrag till ett regionalt energikontor för samordning
och utveckling av kommunal energi- och klimatrådgivning får
ges endast om kontoret
1. har en offentlig huvudman för verksamheten,
2. har god kännedom om energifrågor i lokalt och regionalt
perspektiv, och
3. bedriver sin samordnings- och utvecklingsverksamhet utan
vinstintresse och objektivt utifrån principen om
likabehandling.
Ansökan
11 § Var och en av de kommuner eller de regionala
energikontor som vill ha bidrag ska skriftligen ansöka om det
hos Statens energimyndighet. Ansökan får avse högst tre år
och ska innehålla de uppgifter som myndigheten begär.
Bidragets storlek
12 § Bidragets storlek ska bestämmas med utgångspunkt i
storleken på målgrupperna hushåll, företag och organisationer
enligt den statistik som vid tidpunkten för bidragsbeslutet
är den senast tillgängliga och har tagits fram enligt
förordningen (2001:100) om den officiella statistiken.
13 § Det bidrag som betalas ut får inte överstiga kostnaderna
för den verksamhet som bidraget avser.
Beslut och utbetalning
14 § Statens energimyndighet prövar frågor om bidrag enligt
denna förordning. Ett beslut om bidrag får avse högst tre år.
15 § Ett beviljat bidrag ska betalas ut för ett år i taget.
16 § Statens energimyndighet får besluta att ett beviljat
bidrag inte ska betalas ut, om
1. sökanden genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har
orsakat att bidraget getts felaktigt eller med för högt
belopp,
2. bidraget av annan orsak har getts felaktigt eller med för
högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta,
3. det visar sig att det inte har funnits förutsättningar för
bidraget och den som ansökt om bidraget borde ha insett
detta, eller
4. förutsättningarna för bidraget inte har uppfyllts.
Redovisning
17 § Bidragsmottagaren ska redovisa den verksamhet som
bidraget avser. I redovisningen ska kostnaderna för
verksamheten vara specificerade. Redovisningen ska göras
skriftligen till Statens energimyndighet.
Återkrav och återbetalning
18 § En bidragsmottagare är återbetalningsskyldig om det
finns grund för det enligt 16 § eller om det bidrag som har
betalats ut överstiger kostnaderna för verksamheten.
19 § Om en bidragsmottagare är återbetalningsskyldig enligt
18 §, ska Statens energimyndighet besluta att helt eller
delvis kräva tillbaka bidraget tillsammans med ränta enligt
räntelagen (1975:635). Om det finns särskilda skäl, får
Statens energimyndighet besluta att sätta ned eller avstå
från kravet på återbetalning och ränta.
Överklagande
20 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än beslut enligt 16 § om att inte betala ut
bidrag får dock inte överklagas. Förordning (2018:898).
Bemyndigande
21 § Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om
1. bidragets storlek,
2. vad en ansökan om bidrag ska innehålla, och
3. vilka uppgifter en redovisning enligt 17 § ska innehålla,
vilka tidsperioder den ska avse och vid vilka tidpunkter den
ska lämnas.
Statens energimyndighet får meddela ytterligare föreskrifter
om verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2016:385
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2016.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1997:1322) om
bidrag till kommunal energi- och klimatrådgivning.
3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1997:405 | Förordning (1997:405) om offentligt biträde | 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpning av
lagen (1996:1620) om offentligt biträde.
2 § Vid tillämpning av lagen om offentligt biträde (1996:1620)
och denna förordning anses som biträdande jurist på en
advokatbyrå den som har avlagt de kunskapsprov som har
föreskrivits för behörighet till domarämbetet och har
antecknats i ett register hos Sveriges advokatsamfund som
anställd som biträde på byrån.
3 § Görs en ansökan om förordnande av offentligt biträde och
handläggs målet eller ärendet av en annan myndighet än den som
skall besluta om förordnandet, skall den handläggande
myndighetens yttrande begäras in om det inte är uppenbart
obehövligt.
Underrättelser
4 § Om offentligt biträde har förordnats, skall den som biträde
har förordnats för samt biträdet få ett skriftligt besked om
detta. Har en annan myndighet än den som handlägger målet eller
ärendet meddelat beslutet, skall även den handläggande
myndigheten få ett sådant besked.
5 § Har upphävts genom förordning (2005:81).
Ersättning till offentliga biträden
6 § I fråga om ersättning till offentliga biträden och
utformning av kostnadsräkningar tillämpas 19, 20 och 24 §§
rättshjälpsförordningen (1997:404). Vad som där sägs om
rättshjälpsbiträde gäller i stället offentligt biträde.
7 § Kostnadsräkningen skall ges in till den domstol eller den
myndighet som skall besluta om ersättningen utom i fall som
avses i andra stycket.
Om förordnandet av offentligt biträde avser ett ärende vid en
annan myndighet än den som skall besluta om ersättningen, skall
kostnadsräkningen ges in till den handläggande myndigheten som
snarast skall sända räkningen med ett eget yttrande till den
myndighet som skall besluta om ersättningen.
Ersättning för medverkan vid utredning
8 § Ersättning till den som har medverkat vid utredning enligt
lagen om offentligt biträde (1996:1620) bestäms till ett
skäligt belopp.
I fråga om ersättning för inställelse för den som har medverkat
vid utredningen tillämpas bestämmelserna om beräkning av
ersättning av allmänna medel till vittnen.
Den som begär ersättning för en utredning är skyldig att lämna
de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna
bestämmas. Den tid som har lagts ned på uppdraget skall alltid
anges.
Utbetalning av ersättning
9 § Den myndighet som bestämmer ersättning enligt lagen om
offentligt biträde (1996:1620) skall se till att ersättningen
snarast betalas till den som tillerkänts ersättningen.
Återbetalning till staten
10 § Om en domstol eller annan myndighet, efter ett
överklagande, bestämmer ersättning till ett offentligt biträde
till ett lägre belopp än vad som bestämts i det överklagade
beslutet, skall biträdet snarast återbetala vad han eller hon
har fått för mycket.
Om ett utbetalat förskott överstiger vad biträdet slutligen
tillerkänns i ersättning, skall det överskjutande beloppet
snarast återbetalas till staten.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1987:588 | Lag (1987:588) om träfiberråvara | 1 § Denna lag är tillämplig på användningen av såg- och kutterspån
(spån) för eldningsändamål. Lagens syfte är att motverka brister inom
träskiveindustrins försörjning med spån. Lag (1991:1759).
2 § har upphävts genom lag (1991:1759).
3 § Spån får inte utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer användas i eldningsanläggning eller anläggning för
framställning av trädbränsle om användningen av spån uppgår till minst
10 000 m/n3/ fast mått per kalenderår.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd
för sådana fall där prövning inte bedöms nödvändig för att tillgodose
syftet med denna lag. Lag (1991:1759).
4 § Ett tillstånd skall avse användning av en viss mängd spån per
kalenderår. Tillståndet får förses med villkor. Lag (1991:1759).
5 § Om ett tillstånd under de tre senast förflutna kalenderåren
genomsnittligt har utnyttjats mindre än till 75 procent får tillståndet
inskränkas, dock ej mer än till vad som motsvarar den förväntade
framtida användningen. Har verksamheten vid anläggningen lagts ner får
tillståndet upphävas.
Beslut enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
6 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och
villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).
7 § På begäran av tillsynsmyndigheten skall innehavaren av en anläggning
1. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar
som behövs för tillsynens utövande, och
2. ge myndigheten tillträde till anläggningen i den omfattning som
behövs för tillsynens utövande.
8 § Om en begäran enligt 7 § inte följs får tillsynsmyndigheten vid vite
förelägga innehavaren att fullgöra sin skyldighet.
9 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 7 och 8 §§ får överklagas hos
kammarrätten genom besvär.
10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder spån utan
behövligt tillstånd eller bryter mot föreskrift eller villkor som har
meddelats med stöd av denna lag skall dömas till böter eller fängelse i
högst sex månader. Lag (1991:1759).
11 § Brott som avses i 10 § får åtalas av allmän åklagare endast om
brottet har anmälts till åtal av tillsynsmyndigheten.
Övergångsbestämmelser
1987:588
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
2. För anläggningar som omfattas av 3 §, där verksamheten vid lagens
ikraftträdande bedrivs med tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen
(1947:385), skall tillstånd och villkor som har meddelats enligt
sistnämnda lag i tillämpliga delar anses som meddelade enligt den nya
lagen.
3. I anläggningar som omfattas av 3 §, där verksamheten vid lagens
ikraftträdande bedrivs utan tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen
(1947:385), får verksamheten bedrivas utan tillstånd så länge
användningen av träfiberråvara inte överstiger användningen under
basåret. Med basår avses det av åren 1973, 1974 och 1975 då användningen
vid anläggningen var högst. Vid anläggningar för framställning av
trädbränsle och vid eldningsanläggningar avses med basår dock det av
åren 1980, 1981 och 1982 då användningen vid anläggningen var högst. I
dessa anläggningar får dock verksamheten, intill utgången av år 1987,
bedrivas utan tillstånd så länge användningen av träfiberråvara inte
överstiger användningen under basåret med mer än 5 000 m/n3/ fast mått.
4. Föreskrifterna i 136 a § byggnadslagen (1947:385) om
förvaltningsenheter gäller till utgången av år 1987. Förvaltningsenheter
får dock registreras endast om ansökan har gjorts före den nya lagens
ikraftträdande.
1991:1759
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Tillstånd, som har meddelats enligt 3 § första stycket 1 i dess äldre
lydelse, skall i den utsträckning det anger träfiberråvara i
fortsättningen avse spån.
3. Lagen (1987:588) om träfiberråvara skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1993.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2021:77 | Lag (2021:77) om säkerhetskontroll på frivårdskontor | Förutsättningar för säkerhetskontroll
1 § Säkerhetskontroll får genomföras på ett frivårdskontor om
det behövs för att begränsa risken för att det där begås brott
som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet
eller för omfattande förstörelse av egendom.
Beslut om säkerhetskontroll
2 § En säkerhetskontroll beslutas av den person som
Kriminalvården har utsett eller någon som han eller hon har
delegerat beslutanderätten till. Den person som Kriminalvården
utser ska vara chef med ansvar för frivårdskontoret.
Innan en säkerhetskontroll beslutas ska samråd ske med
Polismyndigheten. Samråd behöver dock inte ske om det är
uppenbart obehövligt.
Ett beslut om säkerhetskontroll ska avse en viss tid, dock
längst sex månader, eller ett visst möte. I beslutet ska det
anges vilka lokaler kontrollen ska omfatta.
Vem som omfattas av säkerhetskontrollen
3 § En säkerhetskontroll omfattar dem som har kallats till ett
möte i de lokaler som kontrollen omfattar och övriga besökare
till lokalerna.
Kontrollen omfattar inte
1. Kriminalvårdens anställda,
2. personer som tjänstgör i en övervakningsnämnd som
sammanträder på frivårdskontoret, övervakare eller andra som
utför uppdrag i övervakningsnämnden eller inom frivården,
3. polismän, ordningsvakter eller advokater som i tjänsten
infinner sig på frivårdskontoret, eller
4. personer som är omhändertagna.
4 § Om det finns särskilda skäl, får den som enligt 2 § första
stycket beslutar om säkerhetskontrollen
1. undanta andra personer än de som är undantagna enligt 3 §
andra stycket från kontrollen, eller
2. besluta att personer som annars skulle vara undantagna
enligt 3 § andra stycket ska omfattas av kontrollen.
Identitetskontroll
5 § En identitetskontroll får bara göras för att ta reda på om
en person som uppger att han eller hon inte omfattas av
säkerhetskontroll ska undantas från kontrollen.
Vem som utför kontrollen
6 § En säkerhetskontroll får utföras av en anställd inom
Kriminalvården som har förordnats för uppgiften.
En säkerhetskontroll får också utföras av en polisman eller av
en ordningsvakt som står under ledning av en polisman.
Säkerhetskontrollen ska i sådana fall utföras efter närmare
anvisningar av Polismyndigheten.
Hur kontrollen går till
7 § En säkerhetskontroll ska inriktas på att upptäcka vapen
och andra föremål som är ägnade att komma till användning vid
brott som avses i 1 §.
För detta ändamål får kroppsvisitation utföras. Väskor och
andra föremål som påträffas i de lokaler som kontrollen
omfattar får undersökas.
8 § Kroppsvisitation och undersökning av väskor och andra
föremål ska genomföras med en metalldetektor eller en annan
liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på
annat sätt.
Kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning ska
utföras i ett avskilt utrymme och om möjligt i vittnes
närvaro.
Om kroppsvisitation eller undersökning av väskor och andra
föremål ska genomföras på annat sätt än med en metalldetektor
eller en annan liknande anordning, ska den uppgiften utföras
av en polisman eller en anställd inom Kriminalvården eller av
en ordningsvakt som Polismyndigheten har godkänt för sådana
uppgifter. Sådan kroppsvisitation får bara utföras eller
bevittnas av en person som är av samma kön som den som
visiteras, om undersökningen avser annat än föremål som den
visiterade har med sig.
Vägran att genomgå kontroll
9 § Den som vägrar att genomgå en säkerhetskontroll ska inte
ges tillträde till de lokaler som kontrollen omfattar, om inte
annat följer av andra stycket, och får avvisas eller avlägsnas
från dessa lokaler.
Om någon som är kallad till ett möte på frivårdskontoret
vägrar att genomgå en säkerhetskontroll, ska detta omedelbart
anmälas till den som enligt 2 § första stycket beslutar om
säkerhetskontroll. Han eller hon ska då avgöra om den kallade
ska undantas från kontrollen. Gäller kallelsen ett möte i
övervakningsnämnden ska han eller hon samråda med nämndens
ordförande, om det kan ske.
Om det är möjligt att begära handräckning av Polismyndigheten
ifall den kallade uteblir, får den som enligt 2 § första
stycket beslutar om säkerhetskontroll besluta att den kallade
trots sin vägran ska genomgå kontrollen.
Hantering när föremål hittas
10 § Om det vid en säkerhetskontroll påträffas något sådant
föremål som avses i 7 § första stycket och det inte tas i
beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, ska den som
föremålet påträffas hos uppmanas att lämna det ifrån sig för
förvaring. Den som inte följer en uppmaning att lämna ett
föremål för förvaring ska inte ges tillträde till de lokaler
som kontrollen omfattar, om inte annat följer av andra
stycket, och får avvisas eller avlägsnas från dessa lokaler.
Om det inte finns någon känd innehavare till ett föremål som
påträffas, får föremålet omhändertas.
Om någon som är kallad till ett möte på frivårdskontoret inte
följer en uppmaning enligt första stycket, ska detta
omedelbart anmälas till den som enligt 2 § första stycket
beslutar om säkerhetskontroll. Han eller hon ska då avgöra om
den kallade ska få tillträde utan att lämna ifrån sig
föremålet. Gäller kallelsen ett möte i övervakningsnämnden ska
han eller hon samråda med nämndens ordförande, om det kan ske.
Om det är möjligt att begära handräckning av Polismyndigheten
ifall den kallade uteblir, får den som enligt 2 § första
stycket beslutar om säkerhetskontroll besluta att föremålet
trots hans eller hennes vägran ska omhändertas för förvaring.
Förvaring av föremål
11 § Ett föremål som har lämnats till förvaring eller
omhändertagits ska förvaras säkert. På begäran ska ett bevis
om att ett föremål har lämnats till förvaring eller
omhändertagits utfärdas. Föremålet ska på begäran lämnas
tillbaka till den som hade det med sig när han eller hon
lämnar de lokaler som kontrollen omfattar.
Förbud att överklaga
12 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1992:959 | /r1/ Riksgäldskontorets föreskrifter (1992:959)
om gällande inlåningsränta i ungdomsbosparandet; | Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 10 § lagen (1988:846)
om ungdomsbosparande samt 1 § förordningen (1989:248) med instruktion
för Riksgäldskontoret.
På medel som står inne på ett konto anslutet till ungdomsbosparandet
skall den bank eller sparkassa som för kontot betala lägst 9,75 procent
årlig ränta.
För den kalendermånad, då insättning eller uttag sker, får på det
insatta respektive uttagna beloppet betalas en lägre årlig ränta än som
sägs i första stycket, dock lägst 2 procent.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1979:819 | Förordning (1979:819)
om statlig pensionsrätt på grund av anställning hos privat
tvätteri
som tidigare varit statligt | 1 § Denna förordning gäller de arbetstagare hos statliga tvätterier som
på grund av ändrat huvudmannaskap den 1 april 1979 har gått över till
anställning inom motsvarande verksamhet hos Östergötlands
Tvätteriindustri Aktiebolag eller Värmlands Tvätteri Industri
Aktiebolag.
2 § De arbetstagare, för vilka statligt pensionsavtal gällde vid
övergången, skall ha personlig pensionsrätt enligt statens allmänna
tjänstepensionsreglemente (1959:287) - SPR - under den tid som de
oavbrutet fortsätter sin anställning hos bolaget inom den övertagna
verksamheten. Regeringen kan efter framställning föreskriva annat.
Sådana arbetstagare skall anses vara upptagna i bilagan till SPR. De
särskilda bestämmelserna i 3 b och 3 d 17 § SPR skall härvid tillämpas.
Dock tillämpas ej bestämmelsen i 3 b om att heltidstjänstgöring är en
förutsättning för att en arbetstagare skall vara underkastad
reglementet.
3 § Statens arbetsgivarverks anvisningar om placering av tjänst som
avses i AST-R i lönetariffklass eller löneklass för beräkning av
pensionslön skall tillämpas på de arbetstagare som vid övergången
innehade tjänst som avses i Avlöningsavtal för statliga tjänstemän med
R-tjänster (AST-R). Anvisningarna skall tillämpas på arbetstagarna på
samma sätt som om de fortfarande innehade tjänsten med oförändrad
placering i lönegrupp. Regeringen kan efter framställning föreskriva
annat.
4 § Statens personalpensionsverk beräknar och betalar ut pensionen eller
livräntan.
5 § Kungörelsen (1959:289) om avgifter m.m. beträffande vissa i statens
allmänna tjänstepensionsreglemente avsedda anställningar skall tillämpas
på anställningar som avses i 2 § under tid då innehavaren har pesonlig
pensionsrätt enligt SPR.
Vid beräkning av avgift tillämpas det procenttal som vid
beräkningstillfället gäller för reducerat lönekostnadspålägg enligt
kungörelsen (1969:54) om beräkning och redovisning av
lönekostnadspålägg, om inte regeringen föreskriver annat.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2001:817 | Förordning (2001:817) om registrering av båtbyggnadsförskott | 1 § Denna förordning gäller registrering av avtal enligt lagen
(1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott.
2 § Transportstyrelsen är personuppgiftsansvarig för
registrering av avtal enligt lagen (1975:605) om registrering
av båtbyggnadsförskott.
Transportstyrelsen ska se till att det inte förekommer något
otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet
eller några risker från säkerhetssynpunkt. För dessa syften
får styrelsen i enskilda fall ställa upp särskilda villkor
för behandlingen av personuppgifter. Förordning (2018:296).
3 § I fråga om personuppgifter skall registreringen ha till
ändamål att tillhandahålla uppgifter om huruvida den som har
beställt en båt har lämnat eller utfäst sig att lämna
tillverkaren förskott av pengar på ett sådant sätt att
förmånsrätt uppkommer enligt 4 § förmånsrättslagen (1970:979).
4 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter
för registrering enligt lagen (1975:605) om registrering av
båtbyggnadsförskott. Förordning (2010:1550).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1976:225 | Lag (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till
hypoteksförening m.m. | Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt får avdrag göras för bidrag som Sveriges allmänna
hypoteksbank lämnar till landshypoteksförening. Mottagaren ska ll ta upp
bidraget som intäkt av näringsverksamhet. Lag (1992:706).
Övergångsbestämmelser
1992:706
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Till och med 1994 års taxering
gäller de nya bestämmelserna även i fråga om bidrag från Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa till stadshypoteksförening.
1994:1212
Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1976:225) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för bidrag till hypoteksförening m. m. skall upphöra
att gälla vid utgången av december 1994. Den upphävda lagen tillämpas
dock alltjämt vid 1995 och tidigare års taxeringar.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1974:346 | Förordning (1974:346) med instruktion
för bergsstaten | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och 3,
16 och 18 §§, samt i övrigt på sätt som följer av denna förordning,
tillämpas på bergsstaten. Förordning (1977:230).
Uppgifter
2 § Bergsstaten är den lokala statliga organisationen för ärenden om
rikets bergshantering och därmed sammanhängande frågor.
Organisation
3 § Chefsmyndighet för bergsstaten är Sveriges geologiska undersökning.
Förordning (1983:849).
4 § För bergsstatens verksamhet finnes två bergmästardistrikt, nämligen
norra distriktet med expedition i Luleå omfattande Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län;
södra distriktet med expedition i Falun omfattande riket i övrigt.
5 § I vartdera distriktet finnes en bergmästare.
Vid bergsstaten är i övrigt anställda tjänstemän enligt
personalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på
medel. Förordning (1977:230).
6 § Bergmästare skall med biträde av honom underställda tjänstemän
fullgöra vad honom åligger enligt lag och annan författning samt
föreskrifter som Sveriges geologiska undersökning meddelar. Förordning
(1982:584).
7 § Bergmästare får uppdraga åt annan tjänsteman med teknisk utbildning
och sakkunskap att fullgöra arbetsuppgift som åligger bergmästare.
Förordning (1977:230).
8 § upphävd genom förordning (1977:230).
Tjänstetillsättning
9 § Tjänst som bergmästare tillsättes av regeringen efter anmälan av
generaldirektören i Sveriges geologiska undersökning.
Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av Sveriges
geologiska undersökning. Förordning (1982:584).
10 § upphävd genom förordning (1977:230).
11 § När industriverket i sin lokal anslår kungörelse om ledig tjänst
inom bergsstaten eller beslut om tillsättning av sådan tjänst eller
beslut att icke tillsätta tjänsten, skall avskrift av kungörelsen eller
beslutet snarast anslås inom vederbörande bergmästardistrikts lokal. På
avskriften skall anges dagen då kungörelsen eller beslutet anslogs i
industriverket.
Besvär
12 § Talan mot beslut av bergmästare eller annan tjänsteman vid
bergsstaten föres hos Sveriges geologiska undersökning genom besvär, om
ej annat är föreskrivet. Förordning (1982:584).
Övriga bestämmelser
13 § upphävd genom förordning (1980:841).
14 § Befogenhet som enligt allmänna verksstadgan (1965:600) tillkommer
myndighet utövas av Sveriges geologiska undersökning i fråga om
framställning till regeringen, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter,
arbetstid samt annan ledighet än semester. Vid tillämpning i övrigt av
verksstadgan förstås med chefen bergmästare. Förordning (1982:584).
15 § Myndighets befogenhet enligt 15 kap. 3 § lagen (1976:600) om
offentlig anställning utövas av Sveriges geologiska undersökning.
Förordning (1982:584).
16 § Arbetsgivarens åligganden enligt 37 § anställningsförordningen
(1965:601) fullgöres av Sveriges geologiska undersökning även i fråga om
tjänst som regeringen tillsätter. Förordning (1982:584).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1985:257 | Förordning (1985:257) med instruktion
för försvarets rationaliseringsinstitut | Inledande bestämmelse
1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och
3, tillämpas på försvarets rationaliseringsinstitut.
Uppgifter
2 § Institutet är en central myndighet för frågor om
rationaliseringsverksamhet inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde.
3 § Institutet skall även ta initiativ till rationaliseringsåtgärder
som främjar en god effektivitet inom totalförsvaret och skall på
särskilt uppdrag bedriva rationaliseringsverksamhet även inom de delar
av totalförsvaret som ligger utanför försvarsdepartementets
verksamhetsområde.
Vissa bestämmelser om verksamheten
Allmänt
4 § Institutet har i sin verksamhet programansvar och skall genomföra
produktion samt ha fackuppgifter i den mening som avses i förordningen
(1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten och enligt vad som
anges närmare i 8--11 §§.
5 § Institutet skall följa de föreskrifter som överbefälhavaren
meddelar för att uppställda mål för produktionen skall nås med ett så
rationellt utnyttjande av resurserna som möjligt och för att behovet
av planering och budgetering skall tillgodoses.
6 § Institutet skall samråda med statskontoret i
rationaliseringsfrågor som kan beröra statsförvaltningen utanför
försvarsdepartementets verksamhetsområde samt fortlöpande orientera
statskontoret om sin verksamhet. Vidare skall institutet samråda med
statistiska centralbyrån i frågor som kan beröra statistisk
produktion.
7 § Institutet skall senast den 1 oktober varje år till regeringen
lämna underlag för beslut om rationaliseringsverksamhetens långsiktiga
utveckling inom totalförsvaret.
Programansvaret
8 § Institutet har programansvar för delprogrammet Försvarets
rationaliseringsinstitut. Härvid skall 18 § i förordningen (1983:276)
om verksamheten inom försvarsmakten tillämpas. Bestämmelserna i 18 § 1
i den nämnda förordningen skall avse överbefälhavarens programplan.
Produktionen
9 § Institutet skall i enlighet med regeringens uppdrag genomföra
produktion inom huvudproduktionsområdet Ledning och
förbandsverksamhet. Härvid skall 21 och 26--28 §§ i förordningen
(1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten tillämpas.
10 § Produktionen skall genomföras inom följande verksamhetsfält:
1. Rationaliseringsundersökningar och rationaliseringsåtgärder.
2. Samordning av rationaliseringsverksamheten.
3. Bedömning av investeringar i anläggningar för främst
fredsorganisationen.
4. Bedömning av utveckling av samt investeringar i datorstödda
informationssystem.
Fackuppgift
11 § Institutet har fackuppgift inom sakområdet Rationalisering.
Härvid skall 31 och 32 §§ i förordningen (1983:276) om verksamheten
inom försvarsmakten tillämpas.
Organisation
12 § Institutet leds av en styrelse som består av åtta personer. I
styrelsen ingår institutets generaldirektör. Denne är ordförande och
en av de andra ledamöterna är vice ordförande.
Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets
styrelse m. m. skall tillämpas på institutet.
13 § Vid institutet finns en samrådsdelegation. Samrådsdelegationen
består av generaldirektören, som är delegationens ordförande, och sju
andra ledamöter. För andra ledamöter än generaldirektören finns
personliga ersättare.
14 § Generaldirektören är chef för institutet.
15 § Hos institutet finns organisationsdirektörer och övrig personal
enligt särskilda beslut av regeringen samt annan personal i mån av
behov och tillgång på medel.
I mån av behov och tillgång på medel får institutet anlita utomstående
för särskilda uppdrag.
Militär personal får placeras eller kommenderas till tjänstgöring vid
institutet.
16 § Institutet är lokaliserat till Stockholmsområdet.
Ärendenas handläggning
17 § Av styrelsen avgörs
1. ärenden som angår verksamhetens allmänna inriktning och planering
på lång sikt samt utnyttjandet i stort av tillgängliga resurser,
2. viktigare författningsfrågor,
3. viktigare frågor om institutets organisation och arbetsformer,
4. anslagsfrågor och andra frågor av större ekonomisk betydelse,
5. frågor om tillsättning av tjänster som organisationsdirektör,
6. andra frågor som generaldirektören hänskjuter till styrelsen.
18 § Styrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och
minst tre andra av de i 12 § första stycket angivna ledamöterna är
närvarande. När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt
samtliga ledamöter närvara. Förordning (1986:903).
19 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner
sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden
mellan generaldirektören och minst tre andra ledamöter. Kan ärendet
inte lämpligen avgöras på detta sätt, får generaldirektören besluta
ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgift ärendet hör.
Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa
sammanträde med styrelsen.
20 § Innan styrelsen avgör frågor om planläggning och genomförande av
rationaliseringsverksamhet, skall styrelsen bereda samrådsdelegationen
tillfälle att yttra sig.
21 § Ärenden som inte skall avgöras av styrelsen avgörs av
generaldirektören ensam. I den mån sådana ärenden inte är av det slag
att de behöver prövas av generaldirektören, får de avgöras av någon
annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i
särskilda beslut.
Ärenden om skiljande från annan anställning än provanställning eller
om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan,
avstängning eller läkarundersökning avgörs alltid av
generaldirektören. Generaldirektören får besluta att ytterligare en
tjänsteman skall delta i beslutet.
22 § När generaldirektören är förhindrad att utöva sin tjänst, utövas
tjänsten av den tjänsteman som generaldirektören bestämmer.
I den ordinarie generaldirektörens frånvaro får dock inte fattas
sådana beslut av större vikt som kan anstå utan olägenhet. Utan hans
medgivande får inte sådana åtgärder vidtas som är oförenliga med
föreskrifter som styrelsen har meddelat eller grunder som den
tillämpar.
23 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller genom
särskilda beslut får dock medges att ärenden som handläggs enligt 21 §
första stycket andra meningen avgörs utan föredragning.
Föredragningen av ett ärende ankommer på den tjänsteman som
generaldirektören bestämmer. Generaldirektören får överta beredningen
och föredragningen av ärenden som skall avgöras av styrelsen.
24 § Av förordningen (1978:592) om vissa medbestämmandeformer i
statlig tjänst m. m. följer att institutets befogenhet att besluta kan
vara begränsad i vissa hänseenden.
25 § har upphävts genom förordning (1986:903).
26 § Generaldirektören får utan föredragning meddela beslut som inte
utan olägenhet kan uppskjutas till dess en föredragande kan inställa
sig.
27 § I arbetsordningen eller genom särskilda beslut skall bestämmas
vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i
ärendena.
Tjänstetillsättning m. m.
28 § Generaldirektören förordnas av regeringen för högst sex år.
Övriga tjänster tillsätts av institutet.
Extra tjänster får tillsättas utan att tjänsterna har kungjorts lediga
till ansökan.
29 § Andra styrelseledamöter än generaldirektören förordnas av
regeringen för högst tre år. Styrelsen utser vice ordförande
inom sig.
30 § Av ledamöterna i samrådsdelegationen förordnar regeringen fyra
efter förslag av de arbetstagarorganisationer som organiserar
anställda vid myndigheter som hör till försvarsdepartementet. Övriga
ledamöter förordnas av institutet. Ersättarna utses i samma ordning
som ledamöterna.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2024:156 | Förordning (2024:156) om riskbedömning avseende fastighetsinstallationer för dricksvatten | /Träder i kraft I:2024-04-22/
1 § Denna förordning är meddelad med stöd av
- 9 kap. 17 § miljöbalken i fråga om 5 och 6 §§, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
2 § Folkhälsomyndigheten ska utföra en riskbedömning avseende
ledningar, installationer och anordningar som är installerade
mellan en distributionsanläggning och de kranar som normalt
används för tappning av dricksvatten på fastigheter eller i
byggnader (fastighetsinstallationer). Riskbedömningen ska
inkludera kranarna och omfatta
1. en allmän analys av vilka potentiella risker som kan finnas
vid användningen av fastighetsinstallationer och hur sådana
risker kan påverka kvaliteten på dricksvattnet vid den punkt
där vattnet tappas ur de kranar som normalt används för
dricksvatten, och
2. övervakning av legionella och bly på fastigheter och i
byggnader där specifika risker för vattenkvaliteten och
människors hälsa identifieras enligt 1.
Analysen enligt första stycket 1 får inte avse enskilda
fastigheter eller byggnader. Övervakning enligt första
stycket 2 ska endast avse sådana fastigheter och byggnader som
Folkhälsomyndigheten bedömer är prioriterade.
Riskbedömningen ska ses över minst vart sjätte år och
uppdateras vid behov.
3 § Folkhälsomyndigheten ska bestämma de parametervärden som
ska gälla för legionella och bly vid utförandet av
riskbedömningen enligt 2 § och som anges i del D i bilaga I i
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den
16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten, i den
ursprungliga lydelsen.
4 § Folkhälsomyndigheten ska i arbete med den allmänna
analysen enligt 2 § första stycket 1 samråda med Boverket,
Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, försvarsinspektören
för hälsa och miljö och länsstyrelsen.
5 § Om Folkhälsomyndigheten begär det ska en kommun,
fastighetsägare eller nyttjanderättshavare ge in det underlag
som Folkhälsomyndigheten behöver för att utföra
riskbedömningen enligt 2 §.
6 § Folkhälsomyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter
om uppgiftsskyldigheten i 5 §.
7 § Om den allmänna analysen enligt 2 § första stycket 1 visar
att det finns en risk för människors hälsa som beror på
fastighetsinstallationer eller om övervakningen enligt 2 §
första stycket 2 visar att de parametervärden som bestämts för
legionella och bly inte uppfylls, ska Folkhälsomyndigheten
underrätta Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen,
försvarsinspektören för hälsa och miljö samt de länsstyrelser,
kommuner och andra myndigheter som berörs.
8 § De myndigheter som underrättas om riskbedömningen enligt
7 § vidtar inom sina ansvarsområden den eller de åtgärder som
behövs för att undanröja eller minska risken för att de
bestämda parametervärdena för legionella och bly inte
uppfylls.
9 § Folkhälsomyndigheten ska följa upp vilka åtgärder som
vidtagits enligt 8 §.
10 § Folkhälsomyndigheten ska inom sitt ansvarsområde fullgöra
de uppgifter i fråga om rapportering till Europeiska
kommissionen, Europeiska miljöbyrån och Europeiska centrumet
för förebyggande och kontroll av sjukdomar som följer av
artikel 18.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2020/2184, i den ursprungliga lydelsen. Rapporteringen ska
inte omfatta säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt
säkerhetsskyddslagen (2018:585) eller uppgifter som omfattas
av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400).
Övergångsbestämmelser
2024:156
1. Denna förordning träder i kraft den 22 april 2024.
2. En riskbedömning enligt 2 § ska göras första gången senast
den 12 januari 2029.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1977:386 | Förordning (1977:386)
om införande av förordningen (1977:344) för Sveriges
lantbruksuniversitet | 1 § Förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet träder i
kraft den 1 juli 1977.
2 § Genom förordningen (1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet
upphäves, med de begränsningar som följer av denna förordning,
1. förordningen (1965:494) med stadga för jordbrukets högskolor,
2. kungl. brev den 17 december 1965 angående utfärdande av instruktion
för veterinärinrättningen i Skara, m.m.,
3. kungl. brev den 6 juni 1968 med vissa föreskrifter för jordbrukets
högskolor,
4. stadgan (1970:551) för statens skogsmästarskola,
5. beslutet den 18 juni 1975 om inrättande av en nämnd för veterinär
inrättningen i Skara - fältstation för veterinärhögskolan och
lantbrukshögskolan,
6. beslutet den 18 juni 1975 angående förlängning av
försöksverksamheten med nya former för samarbete mellan studerande,
lärare och övrig personal vid jordbrukets högskolor,
7. beslutet den 26 juni 1975 angående företrädare för de anställda och
för de studerande i styrelsen för jordbrukets högskolor och statens
veterinärmedicinska anstalt.
3 § Förekommer i författning eller i annat sammanhang hänvisning till
föreskrift som har ersatts genom föreskrift i förordningen (1977:344)
för Sveriges lantbruksuniversitet skall i stället den nya föreskriften
gälla, om ej annat anges särskilt.
4 § Om ej annat särskilt föreskrives av regeringen skall vad Kungl.
Maj:t eller regeringen i författning eller i särskilt beslut har
föreskrivit om
1. högskola inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde, statens
skogsmästarskola eller veterinärinrättningen i Skara i stället avse
lantbruksuniversitetet,
2. organ vid högskola eller inrättning som avses i 1, i stället avse
det organ som styrelsen för lantbruksuniversitetet bestämmer.
5 § Organ som fullgör interimistiska uppgifter enligt förordningen den
17 februari 1977 med vissa interimistiska bestämmelser för högskolan
inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde får finnas kvar och
utföra uppgifter enligt föreskrifterna i förordningen efter utgången
av juni 1977 intill dess motsvarande organ enligt förordningen
(1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet har hunnit utses, dock
längst till utgången av oktober 1977.
6 § har upphävts genom förordning (1984:691).
7 § har upphävts genom förordning (1984:691).
8 § Den första mandatperioden för ledamot, som ej företräder de
studerande, i sådant organ som anges särskilt i förordningen
(1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet skall avse tiden till
utgången av juni 1980, om ej annat föreskrives särskilt.
9 § Ärende som ej har avgjorts vid utgången av juni 1977 skall
handläggas enligt föreskrifterna i förordningen (1977:344) för
Sveriges lantbruksuniversitet, om ej annat följer av 15 eller 16 §
eller annars föreskrives särskilt. Styrelsen meddelar närmare
föreskrifter om handläggning av sådant ärende.
10 § Den som vid utgången av juni 1977 innehar tjänst eller vikariat
på tjänst vid läroanstalt eller inrättning som den 1 juli 1977 går upp
i lantbruksuniversitetet, skall anses inneha motsvarande tjänst
respektive vikariat på motsvarande tjänst vid lantbruksuniversitetet.
Första stycket gäller under förutsättning att innehavaren av tjänsten
eller vikariatet är förordnad för tid efter den 1 juli 1977, att
motsvarande tjänst finns och att innehavaren ej har uppnått övre
gränsen inom den pensioneringsperiod som gäller för honom.
11 § Vid tillämpning av föreskrifter som avser tidigare innehav av
tjänst skall även medräknas innehav av motsvarande tjänst före
ikraftträdandet av förordningen (1977:344) för Sveriges
lantbruksuniversitet.
12 § har upphävts genom förordning (1986:632).
13 § Den som den 30 juni 1977 är eller har varit förordnad som behörig
innehavare av tjänst som avses i förordningen (1977:344) för Sveriges
lantbruksuniversitet skall även i fortsättningen räknas som behörig
till tjänsten.
14 § I fråga om behörighet till tjänst som forskarassistent gäller
även de äldre föreskrifter som avses i punkt 4 i
övergångsbestämmelserna till förordningen (1975:814) om ändring i
förordningen (1965:494) med stadga för jordbrukets högskolor.
15 § Ärende om tillsättning av tjänst vid läroanstalt, vilken den 1
juli 1977 går upp i lantbruksuniversitetet, och som ej har avgjorts
före den 1 juli 1977 handlägges av styrelsen eller det organ som
styrelsen bestämmer.
16 § Sakkunnig i tjänsteförslagsnämnd som har utsetts för ärende som
ej är avgjort före utgången av juni 1977 skall kvarstå som ledamot i
tjänsteförslagsnämnd till dess ärendet har avgjorts.
17 § I fråga om besvär över beslut som har meddelats före utgången av
juni 1977 gäller äldre föreskrifter.
18 § Styrelsen meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs i
samband med införandet av högskolelagen (1977:218) och förordningen
(1977:344) för Sveriges lantbruksuniversitet för verksamhet som står
under tillsyn av styrelsen.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2003:643 | Lag (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket | 1 § Hos Skatteverket skall det finnas ett allmänt ombud som
utses av regeringen.
2 § Om det allmänna ombudet har överklagat Skatteverkets beslut
i en fråga förs det allmännas talan i den frågan i allmän
förvaltningsdomstol av ombudet.
3 § Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid
Skatteverket att företräda ombudet i allmän förvaltningsdomstol
och Skatterättsnämnden.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1989:47 | Förordning (1989:47)
med vissa bestämmelser om radiomottagare, m. m.; | 1 § Medgivande att inneha en sådan anordning för registrering av
innehållet i radio- eller trådsändning som avses i 3 a § andra stycket
radiolagen (1966:755) lämnas av Telestyrelsen. Förordning (1992:909).
2 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av 3 § andra stycket
eller 3 a § radiolagen (1966:755) meddelas av Telestyrelsen. Förordning
(1992:909).
3 § En kopia av varje dom över en förseelse som avses i 22 § andra
stycket första meningen radiolagen (1966:755) skall sändas till
Telestyrelsen. Förordning (1992:1267).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1981:661 | Förordning (1981:661) om strukturgarantier, m.m. | Inledande bestämmelser
1 § För att främja utvecklingen inom möbelindustrin, trähusindustrin,
snickeriindustrin, sågverksindustrin, textilindustrinv,
konfektionsindustrin och rayonfiberindustrin kan garanti för lån
(strukturgaranti) lämnas enligt denna förordning.
Staten svarar för lån som omfattas av strukturgaranti som för egen skuld
till dess lånet återbetalats. Förordning (1984:433).
Förutsättningar för strukturgaranti
2 § Företag inom möbelindustrin, snickeriindustrin, sågverksindustrin
eller trähusindustrin får beviljas strukturgaranti för lån som tas upp
för att finansiera
1. förvärv av företag i samma bransch,
2. förvärv av företag i en annan bransch om detta medverkar till att
trygga en fortsatt drift och det finns ett kommersiellt samband mellan
företagen,
3. kostnader föranledda av att två eller flera sådana företag sammanför
vissa funktioner i ett gemensamt bolag eller
4. en kapitalkrävande omställning inom ett sådant företag om
omställningen förbättrar konkurrenssituationen inom branschen.
Förordning (1983:642).
3 § Företag inom textilindustrin, konfektionsindustrin eller
rayonfiberindustrin får beviljas strukturgaranti för lån som tas upp för
att finansiera
1. lönsamhetsbefrämjande strukturella åtgärder eller
2. en förbättring av den finansiella strukturen inom ett sådant företag,
i första hand genom att ersätta kortfristig upplåning.
4 § har upphävts genom förordning (1984:433).
5 § Strukturgaranti för förvärv av företag enligt 2 eller 3 §§ får
beviljas också företag utanför de där angivna branscherna för förvärv av
företag inom dessa branscher. Förordning (1984:433).
6 § Strukturgaranti får beviljas för lån i svensk eller utländsk valuta
i bankaktiebolag, sparbank, kreditaktiebolag eller annan
kreditinrättning som garantigivaren bestämmer.
7 § Strukturgaranti får beviljas endast företag som bedöms ha
förutsättningar att långsiktigt upprätthålla en lönsam produktion.
8 § Som en förutsättning för strukturgaranti gäller att företaget har
upprättat en konkret plan för genomförandet av den åtgärd som garantin
avser.
9 § Strukturgaranti får lämnas endast för lån som uppgår till högst det
låntagande företagets egna kapital. Föreligger särskilda skäl får
garanti enligt 3 § lämnas för lån som är större. Förordning (1984:433).
10 § Strukturgaranti får lämnas för lån med fast eller rörlig ränta.
Räntevillkoren för lån med rörlig ränta skall, om inte särskilda skäl
föranleder annat, bestämmas med utgångspunkt i gällande avtal härom
mellan staten och vederbörande bankorganisationer.
Räntevillkoren för lån med fast ränta skall godkännas av garantigivaren.
11 § Återbetalning av ett lån som omfattas av strukturgaranti skall ske
enligt fastställd avbetalningsplan.
Ett lån som avses i 2 § skall återbetalas inom 10 år från dagen för
första utbetalningen, varvid lånet får vara avbetalningsfritt det första
året. Om särskilda skäl föreligger, får lånet vara avbetalningsfritt
under högst 5 år under lånets löptid eller återbetalningen ske under
högst 15 år.
Ett lån som avses i 3 § skall vara avbetalningsfritt under de två första
åren och därefter återbetalas under högst 10 år. Förordning (1984:433).
12 § Ett lån som omfattas av strukturgaranti skall i förmånsrättsligt
hänseende vara placerat efter övriga fordringar. Om särskilda skäl
föreligger skall dock säkerhet ställas för lånet. Ställs säkerhet skall
den gälla också för garantin.
13 § Strukturgaranti får lämnas endast om låneförbindelsen innehåller
villkor att lånet kan sägas upp till omedelbar återbetalning om
1. låntagaren genom oriktiga eller vilseledande uppgifter har föranlett
att garantin har beviljats,
2. låntagaren har försummat att erlägga föreskriven ränta eller
avbetalning inom 14 dagar från förfallodagen,
3. låntagaren inte har iakttagit de villkor eller föreskrifter som
gäller för garantin,
4. den säkerhet som kan ha ställts har försämrats väsentligt,
5. låntagaren utan medgivande av garantigivaren har avhänt sig rörelsen
eller någon betydande del av däri ingående anläggningstillgångar eller
annan väsentlig ändring direkt eller indirekt har skett i äganderätten
till rörelsen,
6. låntagaren utan medgivande av garantigivaren har avvikit från en
sådan plan som anges i 8 § eller
7. annat förhållande har inträffat som medför att låntagaren med hänsyn
till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få ha kvar lånet.
14 § Strukturgaranti lämnas under förutsättning att långivaren förvaltar
lånet under bankmässiga former och därvid beaktar statens intresse som
garantigivare.
När en fråga av betydelse för statens betalningsansvar på grund av
garantiåtagandet uppkommer, skall långivaren inhämta anvisningar från
garantigivaren.
Till täckning av statens kostnader och för förluster på grund av
infriade garantiåtaganden skall långivaren årligen i efterskott till
statsverket betala en avgift om en procent av utestående belopp.
15 § Långivaren skall utan dröjsmål underrätta garantigivaren om
förhållanden som kan utgöra anledning till uppsägning av lånet eller som
annars medför risk för att garantin måste infrias.
16 § Underlåter långivaren att efter anmodan från garantigivaren utan
dröjsmål säga upp lånet eller att, sedan uppsägning har skett, vidta
begärda åtgärder för lånets indrivning, upphör strukturgarantin att
gälla tre månader efter det att långivaren erhöll anmaningen.
17 § Ett beslut om strukturgaranti får ändras eller upphävas om
långivaren inte iakttar de villkor som anges i 1 4 eller 15 §.
Särskilda bestämmelser om ränta
18 § Till företag som beviljats lån mot strukturgaranti enligt 2 § kan,
om särskilda skäl föreligger, bidrag lämnas för täckande av
räntekostnaden för lånet under högst tre år. Förordning (1984:433).
19 § Räntebidrag skall återbetalas om mottagaren genom oriktiga eller
vilseledande uppgifter har föranlett att bidraget har lämnats.
Förfarandet
20 § Ärenden om strukturgaranti eller räntebidrag prövas av statens
industriverk, som också på statens vägnar tecknar strukturgaranti.
Industriverket skall med eget yttrande hänskjuta ett garantiärende till
regeringens prövning om garantin avser ett företag vars
kreditförsörjning med statligt stöd i olika former bör bedömas i ett
sammanhang och bedömningen även innefattar stödformer som prövas av
andra myndigheter.
Verket får till regeringens prövning hänskjuta även andra ärenden som
verket av särskilda skäl finner att regeringen bör avgöra.
21 § Vid beredningen av ärenden om strukturgaranti skall industriverket
samråda med företrädare för berörda fackliga organisationer och
branschorganisationer.
Verket skall därutöver samråda med
1. arbetsmarknadsstyrelsen i ärenden om strukturgaranti enligt 2 § samt
2. arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar i
ärenden om strukturgaranti enligt 3 §.
Samråd behöver inte ske om det med hänsyn till ärendets beskaffenhet
eller annan omständighet är obehövligt. Förordning (1984:433).
22 § Då anspråk har anmälts mot statsverket med anledning av lämnad
strukturgaranti skall statens industriverk vidta de åtgärder som behövs
för att skydda staten mot förlust på grund av garantiåtagandet.
Industriverket skall bevaka statens rätt i mål eller ärenden som rör
stöd enligt denna förordning. Verket får därvid anta ackordsförslag
eller på annat sätt efterge statens anspråk. Ett ärende som avser ett
större belopp eller som har principiell betydelse skall dock hänskjutas
till regeringens prövning.
23 § Beslut av statens industriverk enligt denna förordning får ej
överklagas.
Särskild bestämmelse
24 § Föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av
statens industriverk. Verket skall därvid samråda med företrädare för
berörda fackliga organisationer och branschorganisationer.
Övergångsbestämmelser
1983:642
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983. Äldre bestämmelser
gäller dock fortfarande i fråga om stöd som har beviljats före
ikraftträdandet.
1984:433
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om strukturgarantier som
har beviljats före den 1 juli 1984 och i fråga om ansökningar som har
kommit in till statens industriverk före den 1 juli 1984.
1988:774
Regeringen föreskriver att förordningen (1981:661) om strukturgarantier,
m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1985.
Den upphävda förordningen skall dock i tillämpliga delar gälla i fråga
om garantier som har beviljats med stöd av förordningen.
I fråga om sådana garantier gäller också 19 och 20 §§ förordningen
(1988:764) om statligt stöd till näringslivet, varvid i stället för det
i 19 § angivna högsta beloppet skall gälla en beloppsgräns på 3 000 000
kronor. Förordning (1989:83).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2009:951 | Förordning (2009:951) om utlämnande av uppgifter till Försäkringskassan från Skatteverkets beskattningsdatabas för beskattningsåret 2008 | Skatteverket ska på begäran av Försäkringskassan lämna ut
uppgifter från Skatteverkets beskattningsdatabas för
beräkning av bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om
bostadsbidrag och återbetalningsskyldighet av underhållsstöd
enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd.
Uppgiftsskyldigheten omfattar endast uppgifter om
schablonintäkt enligt 47 kap. 11 b § inkomstskattelagen
(1999:1229) för beskattningsåret 2008.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1990:99 | Riksrevisionsverkets föreskrift (1990:99)
angående värdegräns avseende upphandling
inom ramen för GATT-överenskommelsen
om statlig upphandling; | I artikel 1.1 (b) i GATT-överenskommelsen om statlig upphandling finns
en värdegräns angiven på 130 000 särskilda dragningsrätter (Special
Drawing Rights, SDR) hos internationella valutafonden. Denna värdegräns
skall enligt förordningen (1980:849) om tillämpning av
GATT-överenskommelsen om statlig uppha ndling tillämpas av vissa
myndigheter.
Riksrevisionsverket föreskriver att värdegränsen skall motsvaras av
1 071 200 svenska kronor och gälla t o m den 31 december 1991.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1982:127 | Förordning (1982:127) om internationell fiskekontroll | 1 § Denna förordning gäller kontrollen av efterlevnaden av de
föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som betingas av Sveriges
anslutning till konventionen den 13 september 1973 rörande fisket och
bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten.
Kontrollen avser området utanför Sveriges sjöterritorium och den svenska
ekonomiska zonen och sker enligt den plan som återges i bilagan till
denna förordning.
Vid tillämpning av planen gäller 3-5 §§. Förordning (1992:1315).
2 § Kontrollen utförs av kustbevakningen och behöriga myndigheter från
Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Tyska Demokratiska Republiken,
Polen, Sovjetunionen och Finland. Förordning (1988:470).
3 § Med bestämmelser (rekommendationer) som gäller för ett fartygs
flaggstat enligt punkterna 4(III), 5(I) och 5(II) i planen avses i fråga
om svenska fartyg föreskrifter som fiskeriverket meddelar. Förordning
(1991:562).
4 § Med vederbörande myndighet i punkterna 1, 5(I), 11(I) och 12 i
planen avses för Sveriges del fiskeriverket, i punkt 3 kustbevakningen
samt i punkt 6 fiskeriverket och kustbevakningen. Utsedd myndighet
enligt punkterna 1, 5(VIII), 5(IX) och 7(I) är i fråga om svenska fartyg
kustbevakningen. Förordning (1991:562).
5 § Om ett svenskt fartyg vid kontroll enligt planen konstateras ha
överträtt någon bestämmelse som gäller i förhållande till Sverige,
skall befälhavaren senast två timmar före återkomsten till svensk hamn
anmäla sig till närmaste sambandscentral hos kustbevakningen. Förordning
(1988:470).
6 § Föreskrifterna om ansvar i 35 a § lagen (1950:596) om rätt till
fiske gäller i fråga om
1. den som uppsåtligen försöker hindra kontroll som utförs av svensk
myndighet, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken och
2. befälhavare som vid kontroll av svensk myndighet uppsåtligen
underlåter att underlätta bordning eller kontrollens genomförande i
övrigt.
Föreskrifterna om ansvar i 35 b § lagen om rätt till fiske gäller i
fråga om den som på samma sätt försöker hindra eller underlåter att
underlätta kontroll som utförs av utländsk myndighet enligt denna
förordning.
Befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
anmälningsskyldigheten enligt 5 § döms till böter.
7 § Föreskrifterna om förverkande i 36 § lagen (1950:596) om rätt till
fiske gäller i fråga om fisk som har fångats eller på annat sätt har
hanterats i strid med sådana föreskrifter som avses i 1 §. Detsamma
gäller i fråga om fiskeredskap som har använts som hjälpmedel vid brott
mot sådana föreskrifter.
Bestämmelserna i 43-46 §§ fiskeriförordningen (1982:126) gäller i fråga
om fisk och fiskeredskap som avses i första stycket.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
1983:260 | Förordning (1983:260)
om beräkningen av vissa statliga bruttopensionsförmåner; | 1 § Denna förordning gäller vid beräkningen av egen- eller
familjepensionsförmån enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente
(1959:287) -- SPR -- eller enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t har
meddelat före SPR.
Med socialförsäkringsförmån och tilläggsbelopp till basbelopp avses i
denna förordning detsamma som i lagen (1982:1232) om tilläggsbelopp till
basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.
2 § När en statlig bruttopensionsförmån skall minskas med en
socialförsäkringsförmån, skall vid beräkningen av
socialförsäkringsförmånens storlek hänsyn inte tas till tilläggsbeloppet
till basbeloppet.
3 § Den som den 31 maj 1983 har rätt till en statlig
bruttopensionsförmån och en socialförsäkringsförmån har också rätt till
ett engångsbelopp. Detta utgör fem gånger skillnaden mellan det belopp
som pensionsförmånen uppgår till enligt 2 § och det belopp som denna
förmån uppgår till utan hänsyn till vad som sägs i nämnda paragraf.
Engångsbeloppet skall därvid beräknas på grundval av förhållandena
nämnda dag.
Övergångsbestämmelser
1983:260
Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då
förordningen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk
författningssamling, och gäller till utgången av år 1983.
Vad som föreskrivs i 2 § tillämpas dock först från och med den 1 juni
1983.
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
2014:880 | Förordning (2014:880) om sprängämnesprekursorer | Förordningens innehåll
1 § I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den
20 juni 2019 om saluföring och användning av
sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr
1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i
den ursprungliga lydelsen (EU:s förordning om
sprängämnesprekursorer), och lagen (2014:799) om
sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047).
Tillståndsmyndighet
2 § Tillståndsmyndighet enligt 4 § lagen (2014:799) om
sprängämnesprekursorer är Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap.
Ansökan
3 § En ansökan om tillstånd ska göras skriftligen hos
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Förordning (2020:1047).
4 § Ansökan ska vara undertecknad. Det kravet ska anses
uppfyllt om uppgifterna i ansökan bekräftas med en sådan
elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av
den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda
tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden
och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga
lydelsen.
Uppgifterna i ansökan ska lämnas på heder och samvete.
Förordning (2016:599).
Handläggning av tillståndsärenden
5 § Om ansökan är bristfällig, ska Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap förelägga sökanden att avhjälpa
bristen. Av föreläggandet ska det framgå att ansökan kan
avvisas om det inte följs. Föreläggandet behöver inte
delges.
Myndigheten får avvisa en ansökan om tillstånd om den är så
bristfällig att den inte kan läggas till grund för prövning i
sak och sökanden inte har följt ett föreläggande att avhjälpa
bristen.
6 § Innan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
beslutar i ett ärende om tillstånd ska myndigheten inhämta
ett yttrande från Polismyndigheten. Yttrandet ska avse frågan
om sökanden är lämplig att förvärva, införa, inneha eller
använda de sprängämnesprekursorer som ansökan avser.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska även ge
Säkerhetspolisen tillfälle att yttra sig i ärendet.
Förordning (2014:881).
Tillståndens utformning
6 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska vid
tillståndsgivningen använda sig av den mall för tillstånd som
finns i bilaga III till EU:s förordning om
sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047).
Information om tillstånd
6 b § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska
informera den eller de kommuner som berörs av att tillstånd
har meddelats en enskild eller återkallats från en enskild.
Förordning (2020:1047).
Nationell kontaktpunkt
7 § Polismyndigheten är nationell kontaktpunkt enligt
artikel 9.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer.
Förordning (2020:1047).
Tillsynsmyndighet
7 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ansvara
för tillsynen enligt 6 § andra stycket lagen (2014:799) om
sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047).
Behöriga myndigheter
8 § Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap och en kommun ska ha rätt att
begära ut information enligt artikel 8.4 i EU:s förordning om
sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047).
8 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ansvara
för medvetandehöjande åtgärder och erfarenhetsutbyte mellan
berörda parter enligt artikel 10.2 och 10.3 i EU:s förordning
om sprängämnesprekursorer.
Polismyndigheten ska lämna den hjälp som Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap behöver vid genomförandet av dessa
uppgifter. Förordning (2020:1047).
8 b § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ansvara
för att lämna uppgifter och rapporter till Europeiska
kommissionen enligt artiklarna 19-21 i EU:s förordning om
sprängämnesprekursorer.
Polismyndigheten ska förse Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap med nödvändiga uppgifter på det sätt som den
myndigheten bestämmer. Förordning (2020:1047).
9 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och
Polismyndigheten är behöriga myndigheter för spridning av
kommissionens riktlinjer enligt artikel 12.2 i EU:s förordning
om sprängämnesprekursorer. Förordning (2020:1047).
Bemyndiganden
10 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om ansökningsavgiftens och tillsynsavgiftens
storlek enligt lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer när
det gäller den egna verksamheten. Förordning (2020:1047).
11 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
närmare föreskrifter om
1. ansökans utformning,
2. hantering av tillstånd,
3. hur information till distributionskedjan ska utformas, och
4. kontroll vid försäljning.
Förordning (2020:1047).
11 a § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om tillsyn när det gäller den egna verksamheten.
Förordning (2020:1047).
12 § En kommun får meddela föreskrifter om tillsyn enligt 6 §
första stycket lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer.
Förordning (2020:1047).
Förklara den här lagen kortfattat (max fyra meningar) på enkel svenska. |
End of preview. Expand
in Dataset Viewer.
README.md exists but content is empty.
- Downloads last month
- 38