Datasets:

Schibsted

/

svd-seo-title

like 0

https://www.svd.se/a/9zPjVr/

95 miljarder dollar i amerikanskt stöd till Ukraina och andra allierade ser ut att kollapsa – igen. Kaoset i kongressen stärker bilden av ett USA som varken är herre över sitt öde eller sin utrikespolitik. I förra veckan röstade politikerna i kongressen om ett paket med både skärpt immigrationspolitik och stöd till bland annat Ukraina. Reformen röstades igenom i senaten. Men i representanthuset tog det stopp. Republikanerna, som har majoriteten där, hade begärt en reformerad immigrationspolitik och stärkt gränsskydd för att säga ja till stödpaketet. Men när de till slut fick det röstade de nej – på uppmaning av Donald Trump. Talmannen sedan i höstas är den Trumptrogna republikanen Mike Johnson. Han hade diskuterat reformen med ex-presidenten och fick beskedet att Trump vill ha kaoset vid gränsen mot Mexiko att driva valkampanj på. Johnson lydde order. Den här veckan röstades ett annat paket på 95 miljarder dollar igenom senaten. Immigrationspolitiken är borta, nu handlar det enbart om USA:s stöd till Ukraina, Israel och Taiwan. Men lagförslaget hade inte ens hunnit igenom senaten på tisdagen innan Mike Johnson deklarerade att även denna ansats av allt att döma skulle falla. Anledningen den här gången? Att reformen inte innehåller någon immigrationsreform. Alltså det Johnson själv sköt i sank veckan före. – I frånvaro av någon enda förändring om gränsskydd från senaten måste ”huset” fortsätta arbeta på ett eget förslag om dessa viktiga frågor, sa talmannen. Kongressen har extremt lågt förtroende hos den amerikanska allmänheten. Bara 15 procent tycker att politikerna gör ett bra jobb, enligt Gallup som mätt förtroendet i tiotals år. Det är inte så märkligt, givet att politikerna i åtminstone ena partiet först kräver en reform och sedan röstar nej till den. Bara för att veckan efter klaga på att reformen försvunnit. Under McConnell har de republikanska senatorerna fortfarande kraft att gå emot Trump Knappt någonting blir gjort i framför allt representanthuset numera. Republikanernas majoritet kan i praktiken inte användas till någonting. Åtminstone inte när Donald Trump kommer på att han vill blockera ena eller andra lagförslaget av politiska och valkampanjsmässiga skäl. Vissa Trumplojalister vill nu få bort republikanen Mitch McConnell från Kentucky som är senatens minoritetsledare. I stället vill de få honom ersatt av någon mer Trumpvänlig ledare även i senaten. McConnell är 81 år, några månader äldre än Joe Biden. Många tycker med viss rätta att han leder de republikanska senatorerna på övertid. Han har varit senator sedan 1985. Förra året drabbades han av någon typ av medicinsk åkomma som gav spekulationer om hans snara avgång. Men än sitter han kvar. Om Trumprepublikanerna får som de vill och lyckas få McConnell ersatt av en lojalist skulle även senaten i allt väsentligt blockeras. Det krävs nämligen sextio av hundra röster för att få de flesta lagförslag igenom kammaren. Under McConnell har de republikanska senatorerna fortfarande kvar en del kraft för att gå emot Trump. Att de röstar för mer militärt stöd till Ukraina, trots att Trump hellre vill gynna Rysslands president Vladimir Putin, är ett exempel. Den kraften minskar om Trump vinner valet i november. Om nytt stöd till Ukraina är svårt att enas om nu, skulle det då kunna bli en komplett omöjlighet. Under en ny trumpsk presidentperiod kan senaten även behöva hantera exempelvis krav på att lämna Nato, befarar särskilt demokrater i kongressen. Den sista omgången ukrainskt militärt stöd till Ukraina från USA som kongressen beslutat om sedan tidigare började skickas i december. För tillfället kan Kiev inte förvänta sig någonting ytterligare från Washington. Kaoset i kongressen stärker bilden av ett USA som numera varken är herre över sitt eget öde eller sin egen utrikespolitik. Och de som främst försöker få något att bli gjort är två 81-åriga politiker som amerikaner generellt tycker borde gå i pension.

usa

USA:s kongress är på väg att kollapsa igen – Trump ligger bakom kaoset,

SVD

https://www.svd.se/a/pQ3J2W/

Det extremt ovanliga ämnet fosfin ledde till att en hel familj i Söderhamn blev sjuka och att en liten flicka dog. ”Vi kan räkna antalet fall vi känner till på en hands fingrar”, säger Erik Lindeman, läkare på Giftinformationscentralen. Fosfin var anledningen till att en familj i Söderhamn i mitten av oktober 2023 fick allvarliga magsjuksymptom och tvingades söka akut vård, enligt åklagare Christer Sammens. Ett barn dog och två andra familjemedlemmar svävade mellan liv och död i veckor. Fosfin är en giftig och brandfarlig gasformig fosforförening som kan förekomma i både fast form och som gas. Ämnet är mycket giftigt även i små mängder oavsett om man andas in det eller får det i sig på annat sätt. Ren fosfin är luktlös, men om den är förorenad av difosfin, vilket den ofta är, kan den ha en obehaglig lukt av fisk och vitlök. Eftersom fosfin är så ovanlig tog det månader för toxikologer på Giftinformationscentralen, i samarbete med polisen och Rättsmedicinalverket, att lösa gåtan. Erik Lindeman, läkare på Giftinformationscentralen och en av de som fick i uppgift och ta reda på vad som hänt familjen, säger till SvD att det är extremt ovanligt att bli förgiftad av fosfin i Sverige. – Giftinformationcentralen har funnits i drygt 60 år, och vi kan räkna antalet fall vi känner till på en hands fingrar. Så det som har hänt är otroligt ovanligt. De var tvungna att stödja sin utredning på den vetenskapliga litteraturen för att hitta uppgifter om fosfinförgiftning. – Men erfarenheterna är få i hela västvärlden och det finns bara enstaka europeiska och amerikanska fallbeskrivningar av förgiftningar med fosfin. Det tror han beror på att fosfin är hårt reglerat i dessa delar av världen. I delar av Asien, Mellanöstern och Afrika har man mycket större problem med den här typen av förgiftningar eftersom fosfin ofta finns som hushållskemikalie där. Finns det risk för allmänheten i Sverige att av misstag drabbas av en sådan här förgiftning? – Mig veterligen så har det som hänt i Söderhamn aldrig hänt i Sverige tidigare, så jag måste bedöma risken som väldigt liten, säger Erik Lindeman. Pappan i den drabbade familjen har berättat för Dagens Nyheter att familjen hade haft en lugn kväll och ätit pizza innan man blev sjuk på lördagsmorgonen – Vi hade en vanlig fredagskväll innan den svarta dagen kom. Enligt Erik Lindeman är ett av skälet till varför det tagit så lång tid att hitta vad som orsakade familjen att det inte finns några analysmaskiner som kan titta på alla gifter. – Det är alltid mycket svårare än vad folk förstår. Rättsmedicinalverket har ett ganska stort standardbatteri där man testar för vilka läkemedel, droger, gifter och förgiftningsmedel som kan vara inblandade i ett dödsfall. Men är det någonting som ligger utanför standardbatteriet, då måste man ju komma på vad man skall leta efter och sätta upp metoder för att hitta dem. Även om man letar efter fosfin så är det en kamp mot klockan. Ämnet har en tendens att försvinna fort ur kroppen, säger Erik Lindeman. – Det finns flera exempel på tragiska händelser där folk har avlidit och där man misstänkt att de har fått i sig fosfin. Men när man har undersökt dem har man överhuvudtaget inte kunnat hitta det här ämnet i blod eller kroppsvätskor efter döden. Han beskriver hur fosfin är väldigt reaktivt och att det försvinner väldigt fort, både ur miljön om man använder det som bekämpningsmedel, vilket kan vara en stor fördel för att giftet inte ligger kvar länge och skadar miljön, men också ur kroppen om man har blivit förgiftad av det. – Så det är ett notoriskt lurigt ämne att hitta i laboratorieanalyser.

söderhamn förgiftning

Fosfin bakom förgiftningen i Söderhamn – extremt ovanligt

SVD

https://www.svd.se/a/KnoQje/

Branden vid Lisberg har inte bara ödelagt ett badhus. Det handlar om ett helt nytt resemål som skulle konkurrera med Disneyland eller Legoland, med ett av Göteborgs största hotell nyöppnat intill. – Nu äntligen fyller vi vatten. Det är en milstolpe, nu tvingas vi bli färdiga. Thomas Sjöstrand, vd för utvecklingsbolaget AB Liseberg Skår talar i liten film i samband med att det nästan färdiga äventyrsbadet Oceanas bassänger fylls med vatten. Filmen är från januari i år och återfinns på byggbolaget NCC:s sajt. Gigantisk sorg i Göteborg En månad senare brinner byggnaden. På två dagar har delar av anläggningen helt förstörts och stora värden har gått upp i rök. Ett tjugotal personer har fått uppsöka vård för skador efter branden. Och en man som är knuten till arbetsplatsen saknas, och sökandet efter honom pågick fortsatt under tisdagen. Johan Trouvé är vd för Västsvenska Handelskammaren sedan 2009 och har följt projektet sedan idéstadiet. – Det är en gigantisk sorg. Ett prestigeprojekt som brann, säger han när SvD ringer upp på tisdagen. – Det är känslor, tankar och många arbetstimmar som har gått åt. Detta har varit en byggarbetsplats under många år. Det är tragiskt. Oceanas prislapp: 1,3 miljarder Oceana är en gigantisk satsning, en vattenpark med 14 stycken åkattraktioner. Anläggningen är runt 13 600 kvadratmeter stor och ska rymma runt 1 750 besökare samtidigt. Prislappen var runt 1,3 miljarder kronor och är tänkt att locka besökare till nöjesparken Liseberg året runt. Lisebergs vd Andreas Andersen har i tidningen Göteborgsposten kallat investeringen för en ”turistekonomisk motor för regionen”. Samma tidning har också omnämnt projektet som ”Lisebergs våta dröm” i en artikel från 2014. – Detta är inte ett vanligt äventyrsbad, utan ska vara en attraktion som är världsunik. Det sätter inte bara Göteborg på kartan utan hela Sverige, säger Johan Trouvé till SvD. Han berättar att Lisebergs ledning har planerat och utrett projektet noggrant, ett arbete som har pågått under minst tio års tid. Anställda på Liseberg har varit runt i världen och testat äventyrsbad, internationella konsulter har varit inkopplade. Ambitionen har hela tiden varit att skapa ett besöksmål som kan konkurrera med Legoland, Astrid Lindgrens värld eller till och med Disneyland i Paris, enligt Johan Trouvé. Konkurrerar med Disneyland I januari 2017 gav Göteborgspolitikerna grönt ljus till projektet, med en budget omkring två miljarder kronor. Ribban var högt lagd, skriver Göteborgsposten i ett reportage om projektet. – Vi konkurrerar inte längre bara med Gröna Lund och Tivoli – utan med Disneyland. De som har råd åker längre bort, så det behöver utvecklas, sade Ann-Sofie Hermansson (S), då kommunstyrelsens ordförande, till GP. Året därpå påbörjades rivningen av Saabs gamla växellådefabrik och 2020 skrevs kontrakt med NCC. Målet har varit att skapa tillväxt. Johan Trouvé berättar att Lisebergs ledning hade insett att det inte räcker med ett par nya karuseller för att öka intresset för nöjesparken. – Besökantalet växer inte av det, säger han och tillägger att det väntas en halv miljon besökare till regionen per år tack vare den nya anläggningen. När branden bröt ut var det bara månader kvar till slutbesiktning och invigning. – Tanken är att skapa en turistattraktion som kan locka besökare året runt. Stora hotellsatsningar i Göteborg AB Liseberg Skår ägs, liksom bolaget som driver nöjesparken, av Göteborgs stad. Utvecklingsbolaget driver inte bara bygget av Oceana, utan står också bakom Lisebergs jubileumsprojekt hotellet Curiosa som invigdes i fjol juni, och som ligger i direkt anslutning till badhuset

oceana

Oceana i Göteborg har brunnit – har kostat 1,3 miljarder

SVD

https://www.svd.se/a/P476l5/

En gång sågs Triwas klockor på världsstjärnor och kungligheter, men i flera år har resultatet tickat nedåt och under måndagen försattes bolaget i konkurs. Med färgstarka klockor i plast kom Triwa ut på marknaden år 2007. Bakom stod grundarna Ludvig Scheja, Tobias Ericsson och Harald och Didrik Wachtmeister. Alla i unga 30-årsåldern. Det blev succé och 2009 hade bolagets försäljning sjufaldigats på ett år med en vinst som gått från 800 000 kronor till 1,2 miljoner. Året var ett rekordår för hela Sveriges urhandel som omsatte totalt 1384 miljoner kronor, rapporterade Dagens Nyheter. I samma artikel sade Triwa-grundaren Ludvid Scheja: ”Den yngre generationen är varken van att köpa eller använda klocka, de har alltid haft en mobil eller dator när de har velat veta vad klockan är. Vi har i stället försökt att marknadsföra våra klockor som accessoarer, något som uttrycker vem du är.” Året därpå bar Prinsessan Madeleine en vit Triwa-klocka på januariomslaget av Elle och de kom även att pryda världskändisars handleder. Som Beyoncé, Elton John och Paris Hilton. Konkursen var inte oväntad Spola fram till i dag och bolagets Instagramkonto publicerar en video på en mörk solnedgång efter att det i måndags försattes i konkurs, något som tidningen Habit var först med att rapportera. Beskedet kom inte helt oväntat. Efter att bolagets tillväxt var stabil fram till 2016 –ett toppår med en omsättning på över 69 miljoner kronor och vinst på 3 miljoner– tog det stopp. 2017 gick de med nollresultat och efter dess har de gått med förlust. 2022 låg den på 2,2 miljoner. I fjol tillsattes därför Ryan Looysen som ny vd med uppdraget att rusta upp Triwa. Han hade tidigare arbetat med affärsstrategi på Babybjörn och skönhetsföretaget Lush Cosmetics. Målet var att få Triwa att återigen gå mot vinst, det sa han till nyhetssajten Breakit i somras. Då hade bolaget precis avslutat en runda gräsrotsfinansiering på totalt 1,8 miljoner kronor. Kapitalet var dock en besvikelse då målet hade legat på 3,6 miljoner. SvD har sökt Triwa för en kommentar.

triwa konkurs

Svenska Triwa går i konkurs

SVD

https://www.svd.se/a/dwyoPw/

Någon hållbar gruvdrift i alunskiffer har aldrig bedrivits. Det är därför orimligt att bevilja undersökningstillstånd som syftar till ohållbar gruvverksamhet, skriver jämtländska politiker. Svenska staten beviljar undersökningstillstånd till företag vars mål är gruvdrift i alunskiffer, en verksamhet där alla historiska erfarenheter avskräcker och där hållbara metoder aldrig har redovisats. Detta är orimligt. Vi uppmanar energi- och näringsminister Ebba Busch att agera – det rimliga vore ett omedelbart stopp för alla undersökningar i alunskiffer till dess sökanden kan redovisa en utvärderingsbar och hållbar utvinningsprocess. Med stöd av Sveriges minerallagstiftning försöker internationella prospekteringsföretag få tillstånd för utvinning av vanadin och andra metaller i bergarten alunskiffer på olika platser i Sverige. Alunskiffer utgör berggrund i områden längs hela fjällkedjan, i Skåne, Närke, Östergötland och Västergötland samt på Öland och Gotland. Det är anmärkningsvärt att sådan prospektering tillåts med tanke på att alla historiska erfarenheter av utvinning ur alunskiffer avskräcker. Deponierna i Kvarntorpshögen i Närke och Ranstadverket i Västergötland är varnande exempel. Även om de är resultatet av över 50 år gamla och mycket småskaliga verksamheter jämfört med vad som nu planeras så har försök att stoppa ännu i dag pågående läckage av giftigt lakvatten kostat många hundratals miljoner kronor. Internationella erfarenheter av alunskifferexploatering, bland annat i Estland och Tyskland, visar också på stora och kostsamma miljöproblem. I Ovikenområdet intill Storsjön i kommunerna Berg och Åre förbereder ett australiensiskt prospekteringsföretag en ansökan om tillstånd för brytning av flera miljoner ton alunskiffer per år. Företaget har, mot kommunernas uttalade vilja, befunnit sig i området i nära 20 år. Det som står på spel i vår region är inte bara de direkt berörda tusenåriga kulturbygderna utan också Storsjön som är en oumbärlig vattenresurs för större delen av Jämtlands befolkning. De ökända miljöriskerna med exploatering av bergarten låg bakom statliga ”Alunskifferutredningen”, som presenterades för tre år sedan. Uppdraget var att sammanställa kunskap kring miljörisker vid utvinning ur alunskiffer, från prospekteringsskedet och fram till det som blir kvar när gruvverksamheten har upphört. Uppdraget var också att analysera hur regelverket för exploatering av alunskiffer kan skärpas. Utredningen drog två särskilt centrala slutsatser. För det första konstaterades att utvinning av metaller och mineral ur alunskiffer inte förekommer i Sverige och att det finns stora kunskapsluckor kring miljöriskerna. För det andra konstaterades att det saknas beprövade och hållbara metoder för att hantera sådan utvinning ur alunskiffern, vars egenskaper på väsentliga punkter skiljer sig från andra bergarter. Till vår och många andras besvikelse föreslog Alunskifferutredningen trots detta bara symboliska regeländringar. Ett kritiskt yttrande bifogades till utredningen av dess egna expert Bert Allard, professor emeritus i kemi- och miljövetenskap och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han konstaterade bland annat att: Konventionell gruvdrift i urberg är en viktig näring i Sverige som bidrar till välstånd och exportintäkter. Men någon hållbar gruvdrift i alunskiffer har oss veterligen aldrig bedrivits och vi har inte för avsikt att ställa Storsjön till förfogande för något experiment på området. Vi är stolta över vårt Jämtland som bland mycket annat erbjuder livsmedelsförädling och en besöksnäring i världsklass

experiment

Storsjön ska inte utsättas för experiment, skriver politiker

SVD

https://www.svd.se/a/KnoOxe/

Bankernas bolånemarginaler fortsätter att öka, enligt Finansinspektionen. Några ingrepp för att begränsa lönsamheten vill finansmarknadsminister Niklas Wykman inte prata om. Däremot åtgärder för att kunder ska byta bank lättare. – Vi måste arbeta med att ha en bra och sund konkurrens på bankmarknaden. Det är finansmarknadsminister Niklas Wykmans främsta besked när det gäller vad regeringen kan göra åt bankernas stora vinster. Detta när SvD ställer frågor till honom efter hans presentation på SvD:s Bank summit i Stockholm. På frågan om vad det innebär konkret framhåller Wykman behovet av att tillhandahålla verktyg för att underlätta kundernas möjligheter att byta bank. Digitala amorteringsunderlag är ett exempel på ett sådant verktyg som kan öka kundrörelsen på bankmarknaden. – Finansinspektionen arbetar med det, och jag hörde nyligen Daniel Barr (generaldirektör FI) säga att det troligtvis skulle bli verkstad av detta, säger Niklas Wykman. Hushållen ska lätt kunna byta bank Samtidigt visade ny statistik från Finansinspektionen på tisdagen att bankernas bolånemarginaler fortsätter att öka. Under det fjärde kvartalet 2023, steg bruttomarginalen till 0,59 procentenheter jämfört med 0,45 procentenheter i slutet av det föregående kvartalet. Förklaringen är framförallt att bankerna tog ut högre räntor på sina rörliga bolån jämfört med vad de själva betalade för att finansiera dessa lån under perioden. Trots det förblir inlåningsräntorna, till exempel på sparkonton, relativt låga, vilket gynnar bankernas lönsamhet ytterligare. Trenden med stigande bolånemarginaler har fortsatt sedan sommaren 2023. Men även om bolånemarginalernas stigning är tydlig, understryker Niklas Wykman vikten av att inte dra förhastade slutsatser från enskilda kvartal. Han uppmanar i stället hushållen att aktivt se över sina bankengagemang för att säkerställa bästa möjliga villkor för både sparande och lån. Tycker du att svenska hushåll är för dåliga på att förhandla om sin boränta? – Det skulle jag inte vilja säga. Däremot kan man behöva fler verktyg och bättre stöd. Om man inte får sin röst hörd hos banken så ska man kunna byta utan att det är komplicerat eller fördröjs. Om bankerna inte svarar tillräckligt på pressen från kunderna, överväger ni då att kalla dem till ytterligare möten eller diskussioner för att driva på för förändringar? – I Sverige så har vi ju generellt en bankmarknad som fungerar genom att vi har banker och vi har konsumenter. Och så ska vi från politiken se till att vi har ett starkt konsumentskydd, och att vi har goda villkor och möjligheter att förhandla med sin bank, säger Niklas Wykman och fortsätter: – Det är modellen vi har, och om man vill ha någon annan radikalt annorlunda modell så får man fundera på vilket land man tycker fungerar bättre, och har ett bättre system än vad vi har i Sverige. Vad gäller exakta nivåer på räntor och bolånemarginaler, säger Niklas Wykman att prissättningen på bankmarknaden ”inte är politiskt styrd”. Enligt honom är det främsta målet med regeringens jobb mot branschen att säkerställa en stabil och väl fungerande finansiell sektor. – En balans mellan konkurrens och kundskydd är avgörande för att upprätthålla en stabil och välfungerande bankmarknad i Sverige, säger han.

niklas wykman

Niklas Wykman om bankernas vinster: ”Fler verktyg behövs”

SVD

https://www.svd.se/a/EQ60RG/

Den amerikanska inflationstakten föll i januari, men inte så mycket som marknaden förväntat sig. Reaktionen blev en fallande börs och en svagare krona. Inflationstakten i USA föll i januari, enligt ny statistik från amerikanska myndigheter på torsdagen. Konsumentprisindex ökade med 3,1 procent under månaden, vilket var högre än förväntningarna som enligt Facset/Barron’s låg på 2,9 procent. Det kan jämföras med samma siffra i december som låg på 3,4 procent. Den så kallade kärninflationen – som räknar bort energi- och matpriser – landade på 3,9 procent i årstakt. Det kan jämföras med förväntningarna som låg på 3,7 procent, och decembersiffran på 3,9 procent. Stockholmsbörsen reagerade direkt efter siffran, börsindex föll omgående med en halv procentenhet. Bakgrunden är att inflationssiffran, på marginalen, minskar sannolikheten för amerikanska centralbanken Federal Reserve ska börja sänka sin styrränta längre fram i vår. ”Kunde ha varit en lite bättre siffra”, skrev SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist på X/Twitter följt av en ledsen smiley. ”Kurva för USA-inflationen fortsätter visserligen att peka söderut - i väntan på Fedsänkning 1 maj. Men det går just nu lite för långsamt. Men många siffror återstår”. Även Swedbanks chefsekonom Mattias Persson drog liknande slutsatser i en tweet. ”Inflationen i USA överraskar på uppsidan och stiger med än väntat. Räntor upp, och gör Fed:s räntesänkningar i närtid mindre sannolika.”

inflationen usa

Inflationen i USA högre än väntat – börsen reagerade

SVD

https://www.svd.se/a/XbKMlr/

Vad är det som provocerar med ett kors eller en prästkrage om halsen? Kanske handlar det om avund och mindervärdes­känslor – som om den icke-troende föreställer sig att den troende betraktar sig själv som lite bättre. Min bordsherre vid en middag för några veckor sedan blev nästan omåttligt upprörd när jag berättade om mina funderingar på att, långt om länge, prästvigas. ”Man måste väl tro på Gud för att bli präst!”, sa han och jag försäkrade honom att jag delar den uppfattningen till fullo. Jag berättade att jag en gång i tiden, för ganska exakt 30 år sedan, började läsa teologi med ambitionen att bli präst. Jag berättade om mina praktiker i Svenska kyrkan, om det som kallas antagningskonferensen och om mitt upplevda kall, om mitt nuvarande engagemang som gudstjänstvärd och om min teologie doktorsexamen. Ändå vägrade han att ta in att jag är troende. Jag motsvarade väl helt enkelt inte hans bild av kristna, där jag satt i en urringad klänning med ett vinglas i hand. Jag tänkte på hans reaktion när jag läste Mattias Oscarssons uppbragda text i Syd­svenskan om behovet av ett sekulärt uppvak­nande. Upphovet till Oscarssons uppbragdhet är en text av Joel Halldorf, i vilken Halldorf triumfatoriskt hävdar ett andligt uppvaknande bland unga. Halldorf avfärdar sekulariseringen som en ”trend” och menar att vi nu återvänder till mänsklighetens naturtillstånd, nämligen ett religiöst. Detta påstående irriterar Oscarsson som anser det vara oroande att kristna debattörer ”flyttar fram positionerna”. Religionens återkomst till kultursidorna/offentligheten/debatten/politiken utropas med jämna mellanrum i Sverige: en eller annan religiöst obildad person upptäcker till sin oförställda häpnad att en eller två eller tre personer i offentligheten tror på Gud och utropar därmed kristendomens återkomst. Kristna syns sällan på samma sätt som muslimer och judar. Noterbart att det utan undantag är kristendom som påstås göra comeback, aldrig islam eller judendom, som tycks betraktas som konstanter. Detta förhållande har sannolikt sin förklaring i att kristna sällan syns på samma sätt som muslimer och judar, eftersom kristna inte i lika stor utsträckning bär tydliga religiösa markörer, som slöja eller kippa. På sin höjd hänger ett litet diskret kors runt halsen. Själv bär jag sedan en tid tillbaka åter ett kors runt halsen. Det kors jag fick av min dåvarande man när jag konfirmerade mig som 24-åring försvann för många år sedan i en flytt, och jag har inte kommit mig för att skaffa mig ett nytt förrän nu. Mitt lilla guldkors gör mig varken mer eller mindre kristen, men det gör min tro synlig för andra. Det provocerar mer än jag kunnat föreställa mig. De återkommande eruptionerna i anslutning till statsministerfrun Birgitta Eds vana att bära sin prästskjorta i officiella sammanhang är symtom på samma misstro. Nästan varannan arbetsgivare påverkas negativt om den jobbsökande bär en religiös markör. Frida Park skriver i en ledare i Dagen om ett klimat där det tycks klokast att gömma sitt kors. Korset, liksom andra religiösa symboler, förknippas med sådant som vetenskapsfientlighet, bakåtsträvande och fördomsfullhet. Park hänvisar till en undersökning som visar att nästan varannan arbetsgivare påverkas negativt om den jobbsökande bär någon form av religiös markör. Det saknas inte fördomar om troende, varken positiva eller negativa. När jag försöker förstå vad som provocerar med ett kors eller en prästkrage landar jag i att det handlar om avund och mindervärdeskänslor: som om den icke-troende föreställer sig att den troende betraktar sig själv som lite bättre. Personligen tror jag att alla skulle vinna på en något mer nyanserad bild av troende

ann heberlein

Ann Heberlein: Är de icke-troende avundsjuka på oss?

SVD

https://www.svd.se/a/Ll287Q/

En man saknas fortfarande på tisdagen efter storbranden på Lisebergs vattenpark Oceana. Rasrisken försvårar sökandet och räddningstjänsten kommer inte åt överallt. ”Explosionsartat brandförlopp”, säger vakthavande räddningschef. Ett dygn efter att branden bröt ut på vattenparken Oceana i Göteborg brinner det fortfarande, men räddningstjänsten uppger att den är under kontroll. Stora delar av miljardbygget är förstört. Av de färgglada vattenrutschkanorna är bara de förkolnade skeletten kvar. En man, som arbetar med Oceana på uppdrag av Liseberg, saknas och sökandet fortsätter. Hans anhöriga har underrättats. På en pressträff på tisdagen säger Lisebergs vd Andreas Andersen att det viktigaste framåt är att fokusera på den saknade personen och de personer som berörs av branden, inte på ekonomi eller materiella skador. – Vi är alla djupt berörda och skakade över det som hänt. En kollega saknas fortfarande. Våra tankar går till vår saknade medarbetare och hans familj, säger Andersen. Han säger att de inte kan gå in på fler detaljer om personen som saknas. Brandgasexplosion tros ligga bakom En orsak till att räddningstjänst och polis inte vet om den saknade personen befann sig i byggnaden är att han inte hade loggat in sin närvaro vid byggarbetsplatsen. Då använder man ett inpasseringssystem med ett så kallat ID06-kort, uppger Peter Gustafsson som är kommunikatör på Byggnads i region väst. – Vi var där i går och pratade med NCC. Men den som saknades hade inget ID06-kort så det var ingen byggare, säger han till SvD. Räddningstjänsten arbetar både med yttre och inre släckning och de beräknas vara kvar på plats under tisdagen. Man bedömer inte att det finns någon spridningsrisk. ”Vi når hela tiden framgång men det här tar tid för oss. I byggnaden finns en rasrisk och vi behöver skapa säkra områden för att kunna röra oss i byggnaden och med olika metoder komma åt bränderna”, skriver räddningstjänsten Storgöteborg i ett pressmeddelande. Vattenlandet har fått omfattande skador och vissa delar av konstruktionen har rasat in. ”Vi har lyckats stoppa branden och räddat delar av byggnaden så som omklädningsrum, caféer, personalrum, driftutrymmen”, skriver räddningstjänsten. 22 personer skadades lindrigt i samband med branden, varav 16 behövde uppsöka sjukhusvård. Alla har kunnat lämna sjukhuset. Per Nyqvist, vakthavande räddningschef för Västra räddningsregionen, säger på en pressträff att det blev en dramatisk inledning på räddningsinsatsen i måndags. – Ganska tidigt inträffade någon form av brandgasexplosion, ett explosionsartat brandförlopp. Vi fick tidigt retirera och hjälpa de nödställda. Våra styrkor fick i stället börja med att begränsa den brand som utbröt. Finns osökta utrymmen Polisen utreder händelsen under rubriceringarna arbetsplatsolycka och grov allmänfarlig vårdslöshet. Det är i nuläget oklart när närmare tekniska undersökningar kan genomföras på brandplatsen. – Räddningstjänsten arbetar fortfarande med släckningsarbete så polisen har inte kunnat få tillgång till platsen ännu, säger polisens presstalesperson Hans-Jörgen Ostler. Polisen inväntar beslut från åklagaren om vad nästa steg blir. – Men generellt sett vid sådana här händelser brukar vi genomföra en teknisk undersökning för att försöka fastställa brandorsaken. Den åklagare som nu sköter fallet är Magnus Clase. Han säger till SvD att det är svårt att ge en bild av utredningen innan en teknisk undersökning kunnat genomföras. – Det man riktar in sig på nu är att försöka få klarhet i vad som har hänt. Vad som är brandorsaken och var branden startade, säger han

liseberg oceana vattenvärld

Branden vid Lisebergs vattenpark Oceana inte under kontroll

SVD

https://www.svd.se/a/Ll2w8V/

Området med det intetsägande namnet ”Norrland” är som en formlös kontinent som ansetts fri att exploatera. Elin Anna Labba har skrivit en roman om vad som hände när Vattenfall dämde upp älvarna. Elin Anna Labba debuterade som författare 2020 med en bok som rymde ett stycke samtidshistoria. Sakprosaverket ”Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige”, var en både gastkramande och vacker skildring av konsekvenserna när de nordiska länderna och Ryssland delat markerna där samerna levt i tusentals år mellan sig. Den handlade om de tvångsförflyttningar som samiska familjer fick genomlida ända in på 1950-talet, om rasbiologi och skallmätningar och att söka efter ens släkts övergivna boplatser. Den var ett knivskarpt vittnesmål, ofta med ett kvinnoperspektiv, som inte lämnade någon oberörd. Skammen, att inte känna till detaljerna om Sveriges kolonisering av Sápmi, drabbade läsaren som snö som letat sig innanför kragen och långsamt smälter nedför kroppen. För denna bok tilldelades Elin Anna Labba Augustpriset och en rad andra priser. I ”Far inte till havet” handlar det om ett annat trauma – utbyggnaden av vattenkraften i norra Sverige och dess konsekvenser för den samiska världen. Berättelsen kretsar kring överlevnad, företagsamhet, anpassning och att gå vidare – eller gå i sjön – när man förlorat allt. Allt detta skildrat genom tre kvinnors öden: mamma Rávdná, dottern Iŋgá och moster Ánne som alla tillhör en sameby med sommarviste intill en stor sjö. När berättelsen börjar på 1940-talet har vattennivån i sjön stigit till katastrofala nivåer. Detta eftersom det statliga Vattenfall har dämt i älven. Två gånger tidigare har byn översvämmats på grund av Vattenfalls framfart. Men dessa dämningar har skett för länge sedan och när bokens huvudpersoner kommer resande är chocken enorm. Ingen har underrättats om det som ska ske. Man får helt enkelt nyorientera sig på den plats som brukade vara ens hem. Berättelser om samiskt vardagsliv varvas med kampen för överlevnad och drömmen om att kunna skapa sig en bofast tillvaro i ett hus med väggar som står pall. Men de rasistiska fördomarna om samerna gör allt svårare än vad det behövt vara. Myndigheterna avslår ansökningar som ska möjliggöra husbygge med hänvisning till stereotypa föreställningar om hur samer bör och inte bör leva. Den som ändå bygger eller protesterar genom att låta sig intervjuas i tidningen får finna sig i att bli utfrusen och angiven av de sina. De tre kvinnliga karaktärernas relation präglas av värme, och språket som berättar är inbäddat och sjungande, som minnet av en berättelse som talats fram. Sjön får också en egen röst, en vemodig sådan: ”Jag var en sjö som hade namn och sånger. De som bodde här sjöng mig … Nana, det minns jag att de sjöng, nana sjöng de innan det här … Det var innan det blev så här.” Under läsningen kan jag ibland komma på mig själv att längta efter ett slags språklig distinkthet, eller konturer som ytterligare mejslade ut den stora sorgen och smärtan som genomsyrar boken. Eller ett sållande i detaljer och trådar, för att ännu tydligare vaska fram den viktiga och upproriska berättelse som ”Far inte till havet” är. ”Det borde vara förbjudet att bo så nära deras fula kraftverk och inte få ström”, som Rávdná uttrycker sig, i sin kamp att inte låta sig tryckas ned och kräva rätten till sammanhang i det svenska folkhemmet. Utbyggnaden av älvarna i norra Sverige är något som länge setts som så självklar att den inte behövt diskuteras. Området med det intetsägande namnet ”Norrland” är som en formlös kontinent som ansetts fri att exploatera

far inte till havet

Recension: Far inte till havet av Elin Anna Labba

SVD

https://www.svd.se/a/xgaKO8/

Det räcker med att se kontrasten på andra sidan Atlanten för att förstå vad den finländska valrörelsen betyder för sammanhållningen i vårt grannland. ”Jag är stolt över att få kandidera i det här valet tillsammans med dig.” Så uttrycker sig en bra vinnare. Med stil och värdighet. Alexander Stubb mottog Pekka Haavistos gratulationer på samma sätt som de båda kandidaterna genomförde hela valrörelsen. Bägge underströk så fort tillfälle gavs att finländarnas val stod mellan två goda kandidater. På valnatten fanns en god segrare men ingen dålig förlorare, det förra lika viktigt som det senare. Bägge har under flera månaders kampanj lyckats göra sitt Finland till valets stora vinnare. I polariseringens tid och med 2024 som ett globalt supervalår är detta en prestation i världsklass. Det räcker med att se kontrasten på andra sidan Atlanten för att förstå vad den finländska valrörelsen betyder för sammanhållningen i vårt grannland. Liksom att betrakta Finlands aggressiva granne i öster för att inse sammanhållningens betydelse för hela nationens trygghet. Tolv år med Sauli Niinistö, som har byggt sin maktbas på en enastående klokskap och förmåga att få sitt förtroendekapital att växa med varje ny utmaning, har skapat ett tonläge i den politiska debatten som många andra länder, inklusive Sverige, i dag avundas Finland. Häri ligger Alexander Stubbs kanske största utmaning, att med bevarat samtalsklimat ta sig an de närmaste sex årens risker och problem. Tolv år med Sauli Niinistö har skapat ett tonläge i den politiska debatten som många andra länder avundas Finland. Sverige och Finland har gemensamt att vi under de senaste tre decennierna på ett fundamentalt sätt har tvingats att revidera vår självbild och nationella identitet. Det gäller både inrikes-, utrikes- och säkerhetspolitiskt. Det är ingen lätt uppgift och ställer stora krav på de nationella ledarnas förmåga att motivera medborgarna. Andra EU-medlemmar har ställts inför liknande utmaningar, från Östersjön i norr till Medelhavet i söder. General HR McMaster, säkerhetsrådgivare i Trump-administrationen, intervjuade nyligen vår försvarsminister Pål Jonson. Han uttryckte sin beundran, möjligen blandad med en viss avundsjuka, för ungdomligheten och energin hos det svenska politiska ledarskapet. Observationen är intressant i sig. Inte för att det skulle vara specifikt för Sverige utan därför att det nu finns en hel generation europeiska ledare, kvinnor och män, som har både erfarenheten, energin och kunnandet att möta Europas utmaningar. Alexander Stubb är en del av den kretsen, som bland andra innehåller namn som Kaja Kallas i Estland, Donald Tusk i Polen, Ursula von der Leyen i Bryssel och Kyriakos Mitsotakis i Grekland. Ingen kan klaga på Stubbs energi och uthållighet eller hans erfarenhet av internationell politik. Han har också ett stort internationellt och europeiskt nätverk och en institutionell kunskap som få kan matcha. Ändå är det med presidenter som med statsministrar, att det är svårt att i förväg se vem som kommer att lyckas. Utmaningarna och omvärlden formar nämligen både personligheterna och förmågorna. Finlands nye president kommer att behöva ett brett register. Med en komplicerad granne som inte tvekar att utöva sin aggression öppet och i det fördolda och som medlem i en svårstyrd gemenskap som den Europeiska unionen. Alla länder måste i ett Europa med så många samarbeten och överlappande allianser vara beredda att någon gång ta ledningen och tillsammans med likasinnade försöka få igenom sin vilja. Stubb har potentialen att göra mycket gott för Finland, och ett politiskt alliansbygge med Sverige kan göra mycket som är bra för Norden.

pekka haavisto

Alexander Stubb och Pekka Haavisto visade världsklass.

SVD

https://www.svd.se/a/abmnBA/

Rysslands ekonomi växte mer än både eurozonen och USA förra året, enligt officiell statistik. Men siffran kan vara missvisade och bedömare spår en dyster framtid för den ryska ekonomin. Trots sanktioner och trots att väst bojkottar rysk olja. Rysslands ekonomi växte mätt som BNP med 3,6 procent förra året, enligt siffror från ryska statistikmyndigheten Rosstat förra veckan, rapporterade Reuters och AFP. Om siffran stämmer är det mer än både USA, och vad som väntas för Sverige och eurozonen. Och följer på ett 2022 då rysk ekonomi krympte. Häromveckan höjde också IMF tillväxtprognosen för 2024. Torbjörn Becker, chef för Östekonomiska institutet vid Handelshögskolan i Stockholm, säger att de officiella siffrorna bör tas men en nypa salt. Men han säger samtidigt att det ändå finns en viss logik i att ekonomin växer snabbt givet hur mycket pengar staten satsar på kriget i Ukraina. – Vi litar inte till hundra procent på rysk statistik, men att lägga så mycket pengar på kriget är ju en gigantisk finanspolitisk stimulans som fått ekonomin att växa, säger han. Bolag betalar till krigskassan För att finansiera krigsapparaten har Ryssland bland annat höjt skatterna. – Man har bland annat genomfört slumpmässiga beskattningar av stora företag som tvingas göra extra tillskott i statskassan när de gjort vinster, säger Torbjörn Becker. Kriget har till stor del också finansierats av rysk oljeexport. För att undvika att oljepriset skjuter i höjden tillåts Ryssland fortfarande att skeppa olja till länder som Kina och Indien, via Östersjön. Det finns visserligen ett pristak på 60 dollar/fat om oljan skeppas på fartyg som försäkras och underhålls av företag i väst, men Ryssland har delvis lyckats runda taket genom att köpa gamla tankfartyg som inte omfattas av reglerna. Ryssland rundar sanktionerna Ett annat problem är att fartygsbolagen inte fullt ut följer de regler som kräver att det måste verifiera att oljan verkligen säljs för 60 dollar, säger Torbjörn Becker. Erik Meyersson, chefsstrateg för tillväxtmarknader på banken SEB, lyfter ett annat sätt som Ryssland lyckats runda sanktionerna. Många västerländska bolag har slutat att exportera krigsrelaterade varor till Ryssland. Men samma utrustning säljs fortfarande till Kina, Turkiet och forna sovjetrepubliker. Ibland säljs de här varorna vidare till Ryssland, vilket hjälpt den ryska krigsekonomin. – Att många trodde att sanktionerna skulle ha stora ekonomiska effekter på kortare sikt har visat sig vara lite av ett önsketänkande, säger Erik Meyersson. Arbetslöshet på 3 procent i Ryssland Samtidigt som oljepengar fått Rysslands ekonomi att växa så har de officiellt redovisade siffrorna för arbetslöshet på senare tid krupit under 3 procent. Torbjörn Becker påpekar dock att siffran delvis ger en missvisande bild av styrkan i rysk ekonomi. Den låga arbetslösheten kan delvis förklaras av att runt en miljon ryssar lämnat Ryssland och hundratusentals har dött sedan krigsutbrottet. – De har ju också en krigsindustri där många människor jobbar i treskift. Då är det inte så konstigt att arbetslösheten är låg, säger Torbjörn Becker. Han lyfter också en rad andra problem som kriget orsakat för den ryska ekonomin. En är att landets motsvarighet till den norska oljefonden har minskat kraftigt. Enligt nyhetsbyrån Bloomberg har fondens likvida tillgångar (sånt som snabbt kan omvandlas till pengar) nästan halverats sedan krigsutbrottet. Att bara fokusera på BNP-siffran leder därför tankarna fel, menar Torbjörn Becker. – BNP-tillväxten visar ju inte om man har spenderat pengarna på saker som är bra eller dåliga för ekonomin på sikt

rysslands ekonomi

Rysslands krig: ”Gigantisk finanspolitisk stimulans”

SVD

https://www.svd.se/a/XbKPar/

1 000 bullar är på jäsning. Alfred Hellström som driver Svedjan bageri som fick bäst i SvD:s semmeltest har förberett inför fettisdagen. 6 000 semlor ska bakas. ”Vi får se om de säljs”. En ensam semla står kvar i disken men den åker snabbt ned i en kartong. Det var den 800:e och sista för måndagen. Till fettisdagen ska Svedjan bageri baka hela 6 000. – Vi får se om alla säljs. Tänk om det är för få, säger Alfred Hellström som driver bageriet. Årets fettisdag blir Alfred Hellströms första i lokalen vid Zinkensdamms tunnelbanestation, men inte den första som bagare. Han är 27 år och redan som tioåring började han sälja sina egna bullar i hembyn Svedjan –som hans bageri nu är döpt efter– en bit norr om Skellefteå. – Jag insåg att jag var bra på att baka och är man bra på något ska man ju fortsätta med det. Bullsäljandet växte till ett sommarkafé på hans föräldrars gård. Till en början fick han låna deras ugn och köksassistent. Det slutade med att ugnen brändes sönder. – Då reste jag till Stockholm och spenderade tre dagar med att endast gå runt på kaféer och bagerier för att lära mig om deras utrustning, säger Alfred. Därefter rustades sommarkaféet upp och sedan blev han sugen på storstaden. Jobb som bagare och kafébiträde söktes men efter flera nej bestämde han sig för att starta eget. Sålde slut klockan fyra I dag har Svedjan bageri tio bagare och alla ska jobba under tisdagen. Klockan sex på morgonen börjar bakandet men 1000 bullar står redan i kylen för att jäsas under natten. Svedjans semla fick fullpott i SvD:s semmeltest av de bästa semlorna i Stockholm. Kollegorna Frank Berglund och Hans Olsson läste testet och åkte hit för att testa semlan. De hann nappa åt sig några innan de sålde slut klockan fyra på måndagseftermiddagen. – Jag har ätit många semlor i mitt liv och kan säga att denna var jättegod. Den stack ut med en väldigt fluffig bulle, säger Frank. Enligt Alfred Hellström har många kunder i helgen kommit in och sagt att de ville testa semlorna som fått bäst i test. – Efter att de ätit har de, som tur som, kommit tillbaka och sagt att de inte blev besvikna, säger Alfred. Får mjölkprodukterna från familjens mejeri Tillsammans med en av bagarna, Olivia Hedberg 21 år, sitter Alfred Hellström i rastrummet och diskuterar receptet. – Vi bakar bullen lite lättare och på ett galler, säger Olivia Hedberg. Mandelmassan har en antydan av apelsin, det är skal från blodapelsiner som rivits ned. De två bagarna diskuterar flera trix med mandlarna som, enligt de själva, skapar den perfekta balansen i semlan. Utöver att degen, mandelmassan och florsockret görs i bageriet kommer mejeriprodukterna från Alfreds barndomshem. – Min familj har 30 mjölkkor och ett eget litet mejeri Svedjan ost. Därifrån får vi alla våra mejeriprodukter med en leverans i veckan. Utöver era semlor, vilka semlor är bäst i stan? – Park konditori i Bromma. Definitivt, säger Alfred Hellström. Olivia Hedberg hör frågan och tillägger: – Lillebrors bageri vid Sankt Eriksplan och Ritorno vid Vasaparken är också starka kandidater.

svedjan bageri

Svedjans bageri vann testet: ”Ska baka 6000 semlor”

SVD

https://www.svd.se/a/9zPARl/

Förmedlar hjärtat i kommentarsfältet verkligen värme? Victoria Greve slutar med emojier – trots att det sociala priset kan bli högt. Årets nyårslöfte är att sluta använda emojier och smileys. Trots att beslutet riskerar att komma med ett socialt pris. Sedan emojitangentborden blev standard i alla smarta telefoner i början av 2010-talet har de små bildikonerna invaderat skriftspråket. Redan 2015 använde 92 procent av alla internetanvändare emojier. Och inte bara mellan vänner och familj. Plattformen Slack, som är kontorsjobbarnas chattverktyg nummer ett, bygger på att skicka reaktioner. Och om de 3 000+ ikonerna som redan finns inte räcker till går det att skräddarsy sina egna. Även chefen kan numera skicka en liten bild på en ros eller en svart bock för att kommunicera med dig – något som för bara sex år sedan ansågs djupt oproffsigt, enligt en socialpsykologisk studie. De små bilderna har kommit att bli obligatoriska och fungerar som ett socialt smörjmedel. När så mycket av våra dagliga ”samtal” utspelar sig i korthuggna textmeddelanden kompenserar emojin för bortfallet tonfall och ansiktsuttryck. Emojin anses tillföra digital värme och runda av kanterna. Eftersom det nu är så vanligt med emojier kan frånvaron tolkas som oartig. Ett enkelt ”Grattis på födelsedagen” kan framstå närmast som en krigsförklaring. Så ohyfsad vill jag inte vara! Innan jag satte stopp för allt gick det inflation i hjärtögon, nördgubbar och eldslågor. Jag är fortfarande tvungen att korrläsa alla mejl jag skickar för att försäkra mig om att åtminstone ett skiljetecken är något annat än ett utropstecken. Än mer så nu när jag riskerar att framstå som kall för att jag inte längre matchar avsändaren gubbe för gubbe. Problemet är att emojier varken känns speciellt varma eller lätta att tolka. Vi förlitar oss på att emojin enkelt ska förklara hur vi känner – men det finns ingen gemensam överenskommelse om vad de egentligen står för. När Oxford Languages för första gången utsåg en emoji till årets ord år 2015 – gråtskrattemojin – ingick talande nog ingen definition på vad den faktiskt betyder. Är den småleende emojin i själva verket ironiskt blasé? Är det en sarkastisk tumme upp? Är den småleende emojin i själva verket ironiskt blasé? En aubergine är absolut inte bara en aubergine – det kan röra sig om sexuella trakasserier och prövas i domstol. Faktum är att emojitolkning i allt högre grad blivit en fråga för jurister. 2023 åberopades emojier som bevis i över 200 amerikanska rättsfall enligt tidskriften The Atlantic. För mig handlade det inte om rädsla för att hamna i rätten så mycket som att vardagsspråket börjat kännas platt – trots att volymen hela tiden skruvas upp. Raden av röda hjärtan som ska signalera sympati och deltagande ter sig märkligt fattiga när de inte åtföljs av ord. Enligt relationsterapeuten Jo Nicholl som intervjuas i The Guardian kan det finnas en ännu mörkare baksida, där människor döljer sina verkliga känslor bakom en mur av gulliga symboler. Så jag är villig att ta risken att framstå som kort i tonen. Det får vara slut med halva meningar och strösslande av glada gubbar med svettiga pannor. Inte en skrattande katt ska släppas över bron.

tumme upp

Därför slutar jag använda emojis – din tumme upp kan ses som en krigsförklaring

SVD

https://www.svd.se/a/69J1je/

Handla mat, deklarera och anmäla vård av sjukt barn. Bank-id har blivit oumbärlig i den digitala vardagen. Nu tar uppstickaren Freja upp kampen mot bankernas monopol. ”Vi har nyligen passerat en miljon användare”, säger Frejas vd Johan Henriksson. – Vi är en utmanare till bankernas e-legitimation sedan flera år och har nyligen passerat en miljon användare, säger Johan Henriksson. Han är vd på Freja, det lilla börsnoterade bolaget på First North som med sin relativt nya e-legitimation Freja EID, vill utmana Bank-id – en digital identifieringslösning som har blivit nästintill universell i Sverige. Av folkbokförda svenskar i åldern 18–67 år används Bank-id av 99,4 procent. Varje betalning kostar 17 öre Bank-id har funnit sedan 2002 men genomslaget kom när tjänsten mobilt Bank-id lanserades 2011, konstaterar Charlotte Pataky, pressansvarig på Bank-id. – Det blev en fullkomlig explosion. Plötsligt kunde svenskarna hantera sina deklarationer digitalt och hantera ärenden på Försäkringskassan utan att behöva närvara fysiskt eller skicka papper fram och tillbaka, säger hon. År 2015 gjordes drygt 1 miljard transaktioner med Bank-id, förra året var siffran 7,1 miljarder. Enligt en utredning som låtit genomföras av regeringen kostar en betalning 17 öre. Därtill får kunderna betala fasta kostnader per månad eller år. Det är dessa intäkter som Freja vill ta del av. Värderas till 3,8 miljarder Freja uppskattar i sin bokslutskommuniké för 2023 att marknaden för e-legitimering totalt i Sverige är värd 1,9 miljarder kronor. Den väntas växa till 3,8 miljarder år 2028. Det har inte varit en enkel resa för Freja att etablera sig på e-legitimations­marknaden. Det framgår av Frejas senaste årsrapport, där vd Johan Henriksson liknar bolagets utmaningar med att ösa ur en öppen båt efter ett regn: ”De första skoporna kan verka tröstlösa utan synbar effekt, men mot slutet accelererar hastigheten dramatiskt tack vare det v-formade skrovet”, skriver han. Till SvD utvecklar han analogin med båten. – I början är intäkterna små, och man ser följaktligen inte stor påverkan på resultatet. I takt med att våra prenumerationsintäkter ökat, så ser man väldigt tydligt hur vi accelererar mot lönsamhet. Johan Henriksson konstaterar att det krävts stora investeringar för att bygga en konkurrerande infrastruktur, på en marknad med en stark monopolist, och det har inneburit negativa resultat under en längre period. Utvecklingen kan avläsas i aktiekursen. Aktien toppade på 40 kronor 2021. I dag står den i 7 kronor. Bank-id:s dominerande ställning leder inte bara till bristande konkurrens. Det gör också att en enda privat aktör kontrollerar tillgången till viktig digital infrastruktur. Bengt Nilervall, betalexpert Svensk Handel, är en av dem som ser flera problem med det befintliga betalmonopolet. – Det är ett bekymmer av flera skäl, men framförallt det faktum att många inte har tillgång till bankkonto. Det kan vara gästarbetare, nyanlända svenskar som inte har alla papper på plats, eller någon som bor i Danmark men jobbar i Sverige, säger han. Tio banker utfärdar mobilt bank-id Förutom ett bankkonto krävs ett godkännande från en av de tio banker som utfärdar Bank-id, för att få tillgång till tjänsten. Bengt Nilervall välkomnar ökad konkurrens, både i form av andra privata aktörer, som Freja som är statligt godkänd, och en helt statlig e-legitimation. – Bank-id är jättebra på många sätt, men vi tycker att det är viktigt med konkurrens. Om det till exempel skulle bli störningar, blir det väldigt stökigt. Du kan bara tänka dig alla de tillfällen du använder Bank-id för att identifiera dig

freja eid bank

Freja redo att ta striden mot Bank-id:s monopol

SVD

https://www.svd.se/a/GMpArB/

Fallet har förbryllat britterna i närmare 14 år. Hur dog spionen Gareth Williams som hittades inlåst i en väska i badkaret? Nu uppger polisen att fallet är löst. LONDON Den 23 augusti 2010 bryter sig Londonpolisen in en av underrättelse­tjänsten MI6 tjänstebostäder i Pimlico i London. Den 31-åriga Gareth Williams har inte dykt upp på jobbet på spionbyrån på flera dagar och hans familj får inte tag på honom. I lägenhetens badrum hittar polisen en röd väska i badkaret. Från dragkedjan hänger ett lås. Inne i väskan ligger Gareth Williams. Han är naken och har varit död i flera dagar. Bredvid honom i väskan ligger nycklarna till låset. Fallet verkar som taget ur en kriminalroman och har fängslat britterna i 14 år. Den första utredningen slog 2012 fast att en utomstående person hade orsakat Gareth Williams död. Bland annat hittades inte Williams egna fingeravtryck på utsidan av väskan eller på låset. I samband med utredningen försökte också två experter låsa in sig i samma sorts väska – en gymväska som var 82 cm lång och 48 cm bred. De uppges ha gjort 400 försök men lyckades inte. Men varken dna eller spår av någon utomstående har hittats av polisen i lägenheten. Dessutom uppdagades det att Gareth Williams ett par år tidigare ropat på hjälp. Hade låst in sig själv i väskan Hans hyresvärd hade då kommit till undsättning och hittat honom fastkedjad i sängen. Enligt hyresvärden hade Williams berättat att han experimenterat med om han kunde lösgöra sig. Polisen har också offentliggjort att Williams ibland sökt efter bondagematerial på nätet. Och nu uppger polisen att fallet är löst. Londons kriminalpolis Scotland Yard har under de senaste två åren gått igenom materialet från brottsplatsen med modern dna-teknik. Under utredningen har varken nytt dna-material eller spår av en annan person i lägenheten uppdagats. Därför anser polisen nu att Gareth Williams dog efter att han låst in sig själv i väskan. Enligt experter skulle Williams ha förlorat medvetandet på grund av koldioxidförgiftning efter bara ett par minuter i väskan. Gareth Williams hade jobbat för den brittiska underrättelsetjänsten i närmare nio år då han dog, men få av hans kollegor visste särskilt mycket om honom, enligt uppgifter i brittiska medier. Matematiker och topphemlig avlyssning Han beskrivs som en kodknäckare och ett matematikgeni och uppgavs ha varit en man som höll sig för sig själv. Han hade varit borta från jobbet i fem dagar innan kollegorna rapporterade hans frånvaro, trots att han arbetade i ett litet team med bara tre andra personer, enligt medier. Han uppges bland annat ha arbetat med topphemlig avlyssning av utländska ambassader då han dog. Fallet har fått stor uppmärksamhet i Storbritannien i flera år, men för Gareth Williams familj är det en tragedi som fortfarande uppges väcka frågor. Familjen har tidigare uttalat sig om att utredningen tappat bort bevismaterial, eller att bevismaterial förstörts. Påstods ha mördats av ryska agenter Fem år efter den första dödsutredningen uppgav en före detta KGB-agent som deserterat till Storbritannien att Gareth Williams mördats av ryska spioner. Orsaken var enligt honom att den ryska underrättelsetjänsten försökt rekrytera Williams, men att han vägrat. På grund av försöket skulle han ha kunnat peka ut en dubbelagent inom den brittiska underrättelsetjänsten. Det är ett påstående som nu tillbakavisas av Scotland Yard. Enligt polisen finns det inte belägg för att Gareth Williams skulle ha mördats.

gareth williams

Gareth Williams hittades död i väska – nu har polisen löst fallet

SVD

https://www.svd.se/a/bgEEmg/

Är Donald Trump Natos värsta fiende? Svaret är både ja och nej. En seger i presidentvalet i höst betyder inte att Trump på egen hand kan dra USA ut ur Nato. Samtidigt krävs det bara ett ord för att förstöra alliansen. Så gjorde han det igen. Gav européerna skrämselhicka. Trump ska – åtminstone enligt honom själv – under sin presidenttid ha sagt på ett Natotoppmöte att han skulle ”uppmuntra” Ryssland att göra ”vad f-n de vill” med Natoländer som inte satsar tillräckligt mycket på sitt försvar. Med andra ord skulle USA strunta i Natos artikel 5, själva grundbulten i försvarsalliansens existens. Den om att en attack på ett Natoland är en attack på alla. Vilket i praktiken skulle vara en dödsdom för Nato. Nu går det förstås att argumentera för att det Donald Trump gör, är att än en gång sätta en blåslampa under europeiska politiker. Vi såg under hans presidentperiod hur försvarsbudgetarna i Europa steg. Sedan slappnades det av något när Trump lämnade Vita huset, fram tills dess att en viss Vladimir Putin invaderade Ukraina i februari 2022 då utgifterna återigen steg. Ändå är det bara en dryg tredjedel av Natoländerna som når upp i att lägga de två procent av BNP på försvaret, som man kom överens om på Natomötet i Wales 2014. Dessutom kan inte Donald Trump – eller någon annan möjlig framtida president – på egen hand besluta att USA ska lämna Nato. Det har två senatorer sett till. I fjol lade demokraten Tim Kaine och republikanen Marco Rubio fram ett gemensamt lagförslag som klubbades strax före jul. Det slår fast att två tredjedelar av senatorerna måste säga ja för att USA ska kunna gå ur Nato (även om det också finns en annan variant där båda kamrarna behöver säga ja). En anmälan om utträde görs därefter skriftligen. Sedan dröjer det ett år innan utträdet de facto träder i kraft. Allt slås fast i Washingtonfördragets artikel 13 och ironiskt nog är det i sådana fall till sig själva som amerikanerna ska skicka brevet om att de vill lämna alliansen. Det kommer knappast att hända. För bortom Trump finns det egentligen ingen större diskussion i USA om att lämna Nato. Världen är osäker och en betydande majoritet av amerikanerna inser att landet behöver alla allierade de kan få. Men verkligheten är sällan enkel. För vill man vara krass så behöver en framtida president Trump egentligen inte formellt lämna Nato för att skjuta försvarsalliansen i sank. Det räcker egentligen att göra exakt det som Donald Trump så ofta hotat med: Säga offentligt att USA inte tänker komma till sina allierades hjälp. Natos styrka bygger nämligen på avskräckning. Enbart tanken på att amerikanerna kommer sättandes med all sin militära makt ska vara nog för att få Ryssland att låta bli att anfalla exempelvis Estland eller Polen. Men om en president Trump säger öppet att Putin får göra vad han vill, USA tänker inte undsätta, så är Nato i praktiken dött i alla fall. Och då spelar det ingen roll om USA formellt fortfarande är medlem. Men med det sagt så finns det en sak som är viktig att notera. För även om Trump under sin första presidentperiod ofta antydde – eller nästan hotade – att han skulle strunta i artikel 5, så var det aldrig något han sa offentligt. Så långt valde han aldrig att gå. Vad han gör den här gången vet vi förstås inte. Hans tal och de förberedelser som görs tyder på att det är en revanschlysten, mer radikal och självsäker Trump som nu kanske får sitta i Ovala rummet igen. Kanske innebär det slutet för Nato. Eller så gör han Europas politiker rent av en tjänst, och tvingar dem att ta ansvaret för sin egen säkerhet på allvar.

trump nato

Trump kan inte lämna Nato – men ändå sänka alliansen

SVD

https://www.svd.se/a/8JnoOr/

När Trafikverket öppnar upp för att fartyg från alla EU-flaggor ska kunna köra Gotlands­trafiken är det problematiskt ur flera aspekter. Det skriver företrädare för Sjöbefäls­föreningen och Seko sjöfolk. Trafiken till och från Gotland är av stor betydelse framförallt för de boende på Gotland, men även övriga Sverige är beroende av att det finns en säker förbindelse speciellt i händelse av kris eller krig. Därför är Trafikverkets villkor i den pågående upphandlingen av Gotlands­trafiken så obegripliga. I stället för att kräva svensk flagg på fartygen som trafikerar denna strategiskt viktiga ö så går Trafikverket åt andra hållet och öppnar upp för att fartyg från alla EU-flaggor ska kunna köra trafiken. Detta är problematiskt ur flera aspekter. Förutom den rent uppenbara, att det är bra om kritisk svensk infrastruktur kontrolleras av svenska företag och bemannas med svenska sjömän, så handlar det också om en sådan sak som att svensk­flaggade fartyg är de enda som Försvars­makten kan skydda på internationellt vatten. Trafikstart för den upphandling som nu sker är inte förrän 2027 men anbuden ska vara inne om mindre än en månad. Det är därför bråttom för Trafikverket att göra om villkoren. Vi har full förståelse för att den här upphandlingen är skriven i en annan tid, före Rysslands invasion av Ukraina, men i en värld där alla ställer om till ett nytt världsläge blir den här upphandlingen minst sagt omdömeslös. Trafikverket skriver självt, i en rapport som kom den 10 januari i år, att ”Svensk flagg på fartyg är en förutsättning för att Försvars­makten ska kunna skydda/eskortera fartygen i en krigsliknande situation.” Trots detta väljer myndigheten att gå vidare med en upphandling som totalt strider mot det den själv konstaterar. I upphandlingsunderlaget skriver Trafikverket att operatören ska ingå i den svenska beredskaps­planeringen och vid behov utföra total­försvars­uppgifter. Trafikverket vill alltså lägga säkerhets­klassad verksamhet på ett utländskt kommersiellt företag. Oavsett avtal som skrivs så kan fartyg enkelt beordras av redaren, eller flaggstaten, att återvända hem och Sverige har då förlorat strategiskt viktig infrastruktur. Det står även att personal på begäran kan komma att krigsplaceras. Det är korrekt att utländska medborgare kan krigsplaceras i Sverige men en förutsättning för detta är att de är bosatta i Sverige. Som sjöman är man dock normalt inte bosatt där ens arbetsplats befinner sig utan mera troligt i flaggstaten. Detta skulle omöjliggöra krigsplacering av personal. Bristen på insikt om vikten av svensk­flaggade fartyg är dock inte begränsad till trafiken mellan Gotland och fastlandet, utan gäller i hela vårt samhälle. Antalet har minskat stadigt under åren och förra året, 2023, var vi nere på ett så lågt antal som 94 svensk­flaggade handels­fartyg som fick sjöfartsstöd. Men Sverige behöver inte bara fler svensk­flaggade fartyg för att klara försörjnings­beredskapen, utan också svenska sjömän som kan arbeta på fartygen. I dagsläget är det stor brist inom vissa yrkes­kategorier till sjöss och värre blir det med tanke på de pensions­avgångar som väntar. Att så få vågar satsa på den svenska flaggen ger heller inte någon framtidstro hos ungdomar, och söktrycket hos sjöfarts­högskolorna är extremt lågt

trafikverket

Sjöfack: Trafikverket måste kräva svensk flagg

SVD

https://www.svd.se/a/eJ9Aqy/

Kanye Wests ”Vultures 1” erbjuder några fascinerande ögonblick men är oftast bara obehaglig – ändå visar skivan att han fortfarande är kapabel att konstruera en bisarrt fängslande bilolycka. På dagen 20 år efter debutalbumet ”The college dropout” ger Kanye West – till slut – ut den första volymen av tre utlovade ”Vultures”-installationer. ”Vultures 1” går dessutom att ta del av på andra streamingtjänster än hans egna och vanvettigt dyra Stem Player och har, numera traditionsenligt, både skjutits upp ett antal gånger och ”premiärspelats” i idrottshallar runt om USA, de som inte redan har svartlistat West för hans antisemitism. På ett av dessa evenemang bar West, enligt The New York Times, en svart ”Ku Klux Klan-dräkt” med sin egen låttitel ”Black skinhead” tryckt på ryggen.  Detta efter mängder av intervjuer där han förbehållslöst har hyllat Hitler, gärna iklädd White Lives Matter-keps och Donald Trump-merch. De flesta av hans samarbetspartners – däribland Adidas – avslutade ögonblickligen hans kontrakt, hur lukrativa de än var för alla inblandade. Nicki Minaj hoppade högljutt av ”Vultures 1” och vägrade låta West ge ut ett redan inspelat samarbete. En refuserad Black Sabbath-sampling upprörde Ozzy Osbourne som i versaler bad att slippa förknippas med ”denna antisemit som har åsamkat så många människor enorm skada”. Privata filmer där West skrålar antisemitiska uttalanden har läckts på löpande band och West valde att publicera någon slags ursäkt i sina sociala medier – på hebreiska. Omslaget till ”Vultures 1” skulle ursprungligen ha föreställt en målning av den preussiske 1800-talskonstnären Caspar David Friedrich – en landskapsmålare postumt omhuldad, periodvis nästan annekterad, av nazister. Formspråket var lånat från black metal-gruppen Burzum, lett av morddömde nazisten Varg Vikernes. Wests fascination för högerextrema Burzum är väldokumenterad. West anlitade den ryska – och på senare tid också högst kontroversiella – designern Gosha Rubchinskij för att formge både omslag och Kanyes merch samt framtida klädkollektioner. Samtidigt har ingen kunnat undgå den så publika och reality-tv-sända skilsmässan från Kim Kardashian, följd i en smått rasande hastighet av Wests giftermål med arkitekten och modellen Bianca Censori. Det slutgiltiga omslaget till ”Vultures 1” pryds av en – så när som på en genomskinlig liten stjärtduk – naken Censori, med ryggen mot kameran bredvid West i svart skräckfilmsmask. Albumet tillhör i teorin lika mycket Los Angeles-artisten Ty Dolla Signs men detta märks knappt; trots att han är konstant närvarande går det inte att lyssna på ”Vultures 1” som något annat än ett Kanye West-projekt. Han har – eller bara tar – alltid sista ordet. Det går helt enkelt inte att tävla i uppmärksamhet med West. Att han häromåret officiellt bytte namn till bara Ye verkar för övrigt för stunden vara ett minne blott.  Så vad i hela friden är det som gör att man som kritiker inte bara väljer bort att ens lyssna på – och skriva om – Wests självvållade bilolyckor och allt obehagligare och uppenbara radikalisering?  Wests inflytande är enormt. Han försökte till och med bli USA:s nästa president. Men framför allt är han en av det här seklets största artister, i perioder också en av amerikansk musiks mest betydelsefulla musikskapare. Både som den som så gott som på egen hand uppdaterade hiphopens fundament för det nya århundradet och också, långt senare, lade grunden för 20-talets arena-hiphop. Det är nog på dessa meriter från mycket länge sedan som yngre kolleger som Playboi Carti och Travis Scott ändå väljer att medverka på ”Vultures 1”

vultures 1

Recension: Andres Lokko om Kanye West och Ty Dolla Signs Vultures 1

SVD

https://www.svd.se/a/RGkvra/

Till sist rann bägaren över för partiet med riksdagsledamoten, men Jamal El-Haj stannar kvar som vilde. SvD:s inrikespolitiska kommentator om hur Magdalena Anderssons parti drabbats av det mest ”o-sossiga” det kan tänka sig. Hur reagerar Socialdemokraterna på att ha fått sin första politiska vilde någonsin? Socialdemokrater verkar dra en lättnadens suck över att de inte behöver starta ett uteslutningsärende mot riksdagsledamoten som gått från okänd till ökänd. Att Jamal El-Haj (inte längre S) behåller sin riksdagsplats beklagas av partiet, men internt verkar en del S-källor resonera som att detta bekräftar att partiet gjorde rätt. Hans handlingar bevisar hans o-sossighet. För enligt Socialdemokraterna är problemet inte att El-Haj skulle vara en hemlig Hamas-sympatisör, utan att han inte lyder partiet. Källor nära partiledningen har hela tiden framhållit El-Hajs lojalitet med det sekulära Fatah, Hamas motståndare, och ifrågasätter om han ens är troende muslim. El-Haj skriver själv på Facebook att det går att älska och vara lojal mot två folk: svenskar och palestinier. För partiledningen är det tydligt att han missat att över dessa storheter måste det största sättas: S självt. Vad fick bägaren att rinna över? Källor inom partiet förnekar att det var Expressens ledarsidas avslöjanden som avsatte El-Haj. Att El-Haj försökt påverka Migrationsverket att få en konservativ imam att stanna kände partiet redan till. Men El-Haj hade enligt S-källor sagt att Migrationsverket kontaktat honom. Till Sofie Löwenmark säger han att det var han som kontaktade Migrationsverket. Här har då El-Haj inte varit uppriktig mot partiet.  Lägg till detta att han inte lyckades uppvisa ånger och acceptera partiets vishet när han bröt sin mediala isolering, utan fortsatte att försvara sin medverkan på konferensen som startade det hela. Kanske kommer socialdemokraterna att berätta om fler omständigheter som förklarar att partiet tog sin hand från El-Haj. Men då öppnas fler frågor om partiets agerande – och det kan ses som osnyggt att ge sig på en människa som redan gett upp. Särskilt en vars dåliga mående partiet fram tills nyligen framhöll som ett skäl till att medier inte fick kontakt med honom. Vad blir konsekvenserna för Magdalena Andersson? Partiets strukturer har gjort allt för att freda sin partiledare. Gruppledaren Lena Hallengren, partisekreteraren Tobias Baudin och Skånes distriktsordförande Niklas Karlsson har alla skickats fram i olika lägen. Trots det har El-Haj-frågan fortsätt att stjäla fokus från den politik Magdalena Andersson velat prata om.  Andersson har aldrig fullständigt ställt sig bakom El-Hajs analys att detta i grunden handlar om ett rasistiskt drev – hon menar att han handlat fel och legitimt disciplinerats. Men en S-källa nära Magdalena Andersson säger att det var just högerns påstådda rasism mot El-Haj som fick partiet att försvara honom för länge och som var förklaringen till Anderssons känslosamma riksdagsframträdande i november. Det finns fortfarande många frågor om vad partiet visste när och om vilka lärdomar partiet dragit. Jimmie Åkesson lär fortsätta sina attacker om att Socialdemokraterna inte håller rent mot islamism.  Om El-Haj skulle nappa på Nyans locktoner och bli en företrädare för det kontroversiella identitetspolitiska partiet lär ifrågasättandet av S ta ny fart. Hittills finns det inget som tyder på det. Men fram tills helt nyligen var El-Haj, både ur sitt eget och partiets perspektiv, en ”fackförenings-sosse” med ett ”30-årigt partimedlemskap”. Det förändrades snabbt.

el haj

Torehammar: Så drabbas S när Jamal El-Haj blir vilde i riksdagen

SVD

https://www.svd.se/a/EQ6OB2/

Den svenska socialdemokratin har gått ner i spagat för att både attrahera medelklassfeminister och den väljargrupp som annars skulle kunna attraheras av islamistiska rörelser. Det var sannolikt Sofie Löwenmarks avslöjande i Expressen (9/2) som utgjorde droppen som fick bägaren att svämma över. Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj kontaktade i juni 2017 Migrationsverket för att lämna ett personligt vittnesmål angående en asylsökande imam vid namn Ata Elsayed. El-Haj menade att det skulle vara av stor betydelse för Sverige om denne imam fick lov att stanna här och en förlust för landet om han utvisades. Löwenmark berättar att Elsayed sedan ett par år tillbaka är verksam i moskén Skandinaviska Wakf i Malmö. Moskén är delfinansierad av Qatar, ett wahhabistiskt emirat med kopplingar till Muslimska Brödraskapet och Hamas, och som genom stora donationer ser till att sprida en mycket radikal variant av islam. Elsayed har enligt Löwenmark särskilt hyllat den andlige ledaren Yusuf al-Qaradawi som avled 2020: ”al-Qaradawi legitimerade självmordsbombningar mot israelisk civilbefolkning, har beskrivit Förintelsen som ett gudomligt straff mot judar och gav sitt personliga stöd till män som slår sina ‘olydiga’ fruar”. I lördags meddelades att Magdalena Andersson till slut tagit sin hand från den partikollega vars karaktär hon tidigare under stora känslomässiga åthävor gått i god för. Hela historien reflekterar negativt på den socialdemokratiska partiledarens omdöme. Hon har dessutom förlorat ett riksdagsmandat för partiet eftersom El-Haj har meddelat att han kvarstår i riksdagen som politisk vilde. Men detta är en fråga som är betydligt större än Jamal El-Haj. Liksom flera röda partier i Europa har den svenska socialdemokratin gått ner i spagat för att både attrahera urbana, universitetsutbildade medelklassfeminister – liksom den väljargrupp som annars skulle kunna attraheras av islamistiska rörelser. I Sverige har partiet Nyans trätt fram som en konkurrent till S i områden som Rosengård (partiet fick över 30 procent av rösterna i distriktet ”Rosengård centrum”). Särskilt i Malmö har socialdemokratin vid upprepade tillfällen inte förmått hålla rågången mot den extremism som återfinns i denna väljargrupp. Man kan bara hoppas att affären El-Haj kommer att leda till självrannsakan inom Sveriges största parti.

el haj

Frågan är större än Jamal El-Haj

SVD

https://www.svd.se/a/5B1xK6/

En 30 kilometer lång barriär av över 2 000 tågvagnar står uppställd i Donetskregionen. Ryssland tar till en okonventionell metod – igen. ”Den kommer knappast påverka striderna”, säger överstelöjtnant Joakim Paasikivi. Den långa ansamlingen av tågvagnar kallas ”tsartåget” och ska enligt den amerikanska tankesmedjan ISW ha fångats på bild av satellitkameror. Varför fyller Ryssland en sträcka som motsvarar avståndet Stockholm–Södertälje med tågvagnar på rad som en ringlande ”tusenfoting?” Pärlbandet löper från orten Olenivka, söder om regionens huvudstad Donetsk, rakt söderut ner till Volnovakha i riktning mot den större staden Mariupol vid Azovska sjön. Tågbarriären ska som närmast ligga cirka sex kilometer från frontstriderna vid orten Novomykhailivka, västerut i regionen. – Det är förbryllande och det finns ingen vettig förklaring till det här. Har man gjort vagnarna orörliga och förstört boggier? Järnvägen är ju annars den största förutsättningen för att rysk logistik ska fungera, säger Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och lärare vid Försvarshögskolan. ”Duger bara mot direkt eld” Det framgår inte av uppgifterna om de ryska styrkorna gjort ytterligare förstärkningar under vagnarna eller om de är fyllda med någon last. – Om man inte tätat där blir det svårt för specialförband att använda barriären. Som skydd duger det bara mot direktriktad eld. Artilleri och drönare flyger ju över, tillägger Paasikivi. Ryssland har tagit till okonventionella metoder förut i kriget. Under sensommaren i fjol rapporterade Sky News om ett antal sänkta fartyg som paradoxalt nog skulle hjälpa till att skydda Krimbron, den enda förbindelsen över Kertjsundet som tidigare attackerats. – Man tar till olika medel som ska se bra ut. Men den här långa sträckan av tågvagnar kommer knappast att påverka striderna. Eftersom sträckan är en bit in på ryskkontrollerad mark kan det tyda på att man förbereder sig för en långvarig ockupation, säger Joakim Paasikivi. Strider pågår i regionen utan några större operativa genombrott eller landvinningar. – Det är lätt att förledas tro att inget händer bara för att fronten inte rör på sig. Men det är hårda strider. Mark, bara räknat i få hundratal meter, byter ägare till ett högt pris, säger Joakim Paasikivi. I ställningskriget trycker ryssarna på mot Avdijivka i Donetskregionen och även längre norrut mot Kupjansk i Charkivprovinsen. Enligt sajten topwar.ru ämnar den nye ukrainske befälhavaren Alexander Syrskyj dirigera sina bästa brigader till Avdiika för att hålla frontlinjen. Rockader i Ukrainas ledning Rockaderna i den militära ledningen innebär att Syrskjys tidigare roll som ledare för markstyrkorna övertas av generallöjtnant Oleksandr Pavljuk, tidigare varit bland annat vice försvarsminister. Generalmajoren Ihor Plahuta är ny chef för de territoriella försvarsstyrkorna. Plahuta ska tidigare ha lett styrkor i Odessa. Ny befälhavare över luftvapnet är brigadgeneral Ohor Skibjuk. De kombinerade styrkorna ska ledas av generallöjtnant Yurii Sodol, tidigare befälhavare över marina jägarstyrkor, enligt Kyiv Independent. Det ukrainska flygvapnet uppger att man under natten mot måndag sköt ner 14 av 17 drönare och en robot av typen Kh-59 som Ryssland avfyrat. Det finns inga uppgifter om dödsfall. I lördags skördade en rysk drönarattack mot Charkiv sju människoliv, varav tre barn. Kanonmat från Nepal Ryssland ska enligt CNN till kriget i Ukraina även ha rekryterat 15 000 män från Nepal, kända som Gurkhasoldater, historiskt sett frekvent använda av Storbritannien vid många krigsinsatser, både i första och andra världskriget

joakim paasikivi

Ryssland har radat upp 2 000 tågvagnar – Paasikivi förbryllad

SVD

https://www.svd.se/a/WRwA4g/

Flygandet kommer att öka och det är viktigt att stärka Arlanda. Det hävdar infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) som nu vill ta bort flygskatten och se ett "stopp för allt misstänkliggörande av flyget". Köpenhamns flygplats expanderar och tar allt mer av flygandet i Norden. I synnerhet när det gäller de långa linjerna med direktflyg till andra kontinenter. Som SvD Näringsliv nyligen berättat växer oron i Stockholm, där tunga näringslivsföreträdare vill se en satsning och utbyggnad av Arlanda. Kraven riktas inte minst mot infrastrukturminister Andreas Carlson (KD.) Är det egentligen något problem att Arlanda halkar efter Köpenhamns flygplats? – Jag ser gärna att Arlandas konkurrenskraft stärks. Det är därför regeringen har gett Peter Norman ett uppdrag att samordna satsningar som stärker Arlandas konkurrenskraft, säger Andreas Carlson. Peter Norman har tidigare både utrett läget för Arlanda och de andra svenska flygplatserna. Nu vill regeringen att han kommer fram med konkreta förslag på hur framför allt transporterna till och från Arlanda kan fungera bättre. Men behövs det verkligen någon utbyggnad? Det är ju färre som flyger nu än före covid och flygplatsen har ledig kapacitet. – Med tanke på den omställning flyget genomför (mot fossilfria bränslen) kan vi inte räkna med att flygandet fortsätter på den här nivån eller går ned. Tvärtom behöver vi ta höjd för att när flyget är ett ännu mer hållbart sätt att resa kommer fler att vilja resa med flyget, säger Andreas Carlson. Men återigen, behövs det verkligen en utbyggnad av Arlanda? – Det är långa ledtider och då behöver man vara långsiktig i sin planering. Vi kan inte bara titta på hur det ser ut i dag utan vi måste ta ansvar för en situation om 10–20 år. Hur hållbart flyget kan bli framöver finns det olika meningar om. Flyget står i dag för 2–4 procent av de globala utsläppen av koldioxid. Andelen väntas öka snabbt framöver och flygbranschen försöker bland annat kompensera med att ersätta en del av det fossila bränslet med biodrivmedel. Men det handlar än så länge om mycket små mängder och det fossilfria bränslet är även betydligt dyrare. Eldrivet flyg Längre fram i tiden kan det också bli tal om eldrivet flyg för kortare sträckor och så småningom om vätgasdrivet flyg. Men det är högst osäkert vad som verkligen blir kommersiellt gångbart Du räknar ändå med att omställningen blir av och att flygandet då ökar? – Ja, jag räknar med att flyget blir ännu mer hållbart i takt med de steg som nu tas i omställningen. Så flyget fortsätter vara ett attraktivt sätt att resa med i ett avlångt land som Sverige. Det är väl inte säkert att flyget lyckas ställa om? – Jag har stor tillit till de planer som den svenska flygbranschen har att ställa om. Det måste bli ett slut på misstänkliggörandet av flygets ambitioner att ställa om. En av de åtgärder som flygbranschen kritiserar mest är den svenska flygskatten. Den gör till exempel att det blir betydligt dyrare att flyga långlinjer från Arlanda än från Köpenhamns flygplats. Förhandlar om flygskatten Flera av partierna i Tidö-samarbetet har sagt att de är emot flygskatten men än så länge har ingenting hänt. Nu uppger Andreas Carlson att den utvidgade handeln med utsläppsrätter och EU:s krav på att ha mer biodrivmedel till flyget kan ändra bilden. – Det gör att flygskatten som ett nationellt styrmedel har spelat ut sin roll. Och det är flera partier som pekat på det. När försvinner i så fall flygskatten? – Det är en fråga för fortsatta förhandlingar. Jag kan bara säga att frågan är på bordet. Men tillbaka till Arlanda. Ett av de stora problemen är inte själva flygplatsen utan att det är så dåliga förbindelser dit

andreas carlson

Flygskatten har spelat ut sin roll, säger Andreas Carlson (KD)

SVD

https://www.svd.se/a/MoOKKJ/

”En av de finaste människorna jag någonsin träffat”, säger Finlands nyvalda president Alexander Stubb om sin motståndare Pekka Haavisto. Grannlandets respektfulla valkampanj visar att en annan politisk kultur är möjlig. På söndagen valdes Alexander Stubb till Finlands president med den knappa marginalen 51,6 procent mot motståndaren Pekka Haavistos 48,4. På ytan ser det ut som om det finländska folket delats nästan mitt itu mellan högerns Stubb, som representerar Moderaternas systerparti Samlingspartiet, och vänsterns Haavisto med sin långa bakgrund i De gröna. Resultatet kanske för tankarna till den extrema polariseringen och politiska hatet i USA, eller till det låsta läget i svensk politik före Tidöavtalet. Men verkligheten i Finland är helt annan. Stubb och Haavisto är inga motpoler, utan närmast förvillande eniga i de stora utrikespolitiska frågorna. Och många finländare har nog känt att det blir bra oavsett vem av de två som blir republikens trettonde president. Valkampanjen präglades av en ömsesidig respekt och vänskaplig ton – till den grad att man skulle kunna tala om en bromance mellan 55-åringen Stubb och 65-åringen Haavisto, som båda behållit sin pojkaktiga charm. När Alexander Stubb fick veta att han vunnit valet tog han det oväntade beslutet att lämna sin egen fest för en stund och åkte till Pekka Haavistos valvaka. Där togs han emot på scenen av en leende Haavisto, som tackade motståndaren för en schysst kampanj utan smutskastning. Sedan räcktes mikrofonen över till den nyvalda presidenten, som ville ”tacka dig, Pekka, personligen, för den här resan som vi har gjort tillsammans”. – Du är en av de finaste människorna jag någonsin träffat, sa Stubb till sin politiska motståndare. Författaren Sirpa Kähkönen sa i Yles valstudio att mötet mellan kandidaterna gjorde henne plötsligt hoppfull i en samtid som ofta präglas av hårda värderingar. Chansen att plocka låga politiska poäng fanns där, om kandidaterna hade valt att ta den. Smutsigast hade det kunnat bli om Stubb hade valt att pika Haavisto för hans sexuella läggning. Den latenta homofobin som alltså fortfarande verkar leva kvar i landet kom aldrig upp till ytan Pekka Haavisto är sedan mer än 20 år tillbaka tillsammans med Antonio Flores. En tredjedel av väljarna uppgav att Haavistos partner är en orsak att inte rösta på honom, enligt Helsingfors universitets medborgarbarometer som Svenska Yle rapporterade om. Men den latenta homofobin som alltså fortfarande verkar leva kvar i landet kom aldrig upp till ytan i valdebatten. Den politiska enigheten mellan kandidaterna beror delvis på att presidenten inte har någon inrikespolitisk makt. (I finsk inrikespolitik är det långt från frid och fröjd – en politisk strejkvåg pågår som svar på högerregeringens politik.) Men framför allt på kriget i Ukraina och det ryska hotet. Enighet är finska politikers ryggmärgsreflex inför en yttre fiende. En linje som kan sägas ha fungerat väl för det lilla landet med den långa östgränsen, men som inte kan kallas särskilt demokratisk. Men oavsett politikens innehåll visar valkampanjen att en respektfull politisk kultur är möjlig – och det är något att inspireras av långt utanför Finlands gränser.

finsk president

President Alexander Stubbs varma ord om motståndaren

SVD

https://www.svd.se/a/zEaaO5/

En person saknas efter storbranden på Liseberg i Göteborg, uppger polisen på sin hemsida. Polisen fortsätter leta efter den försvunne personen, en man. GÖTEBORG Räddningstjänsten larmades om branden strax efter klockan 10 på måndagen. Våldsamma lågor och en tjock svart rökpelare syntes från nöjesparken. På eftermiddagen hade eldsvådan avtagit, enligt SvD:s utsände reporter. – På husgaveln fanns en stor rutschkana av plast som är totalförstörd. Det är mot den husfasaden som spridning skett med brand på flera nivåer eftersom det är en hög byggnad, säger Klas Lüppert, presstalesperson vid räddningstjänsten i Storgöteborg, vid 14-tiden. Prognosen uppges då vara god för att branden inte ska spridas mer. Ett 30-tal brandmän har varit involverade i släckningsarbetet. Inne i lokalen har det varit rökutveckling och varmt. – Den byggnaden är påverkad, men förhoppningen är att rädda delar av den. Det är också därifrån som vi arbetar för att begränsa spridning till ett intilliggande hotell, säger Klas Lüppert. Aftonbladet har publicerat ett klipp där man ser en stor explosion i byggnaden. Vad som orsakat eldsvådan är ännu okänt. Elias Lindén, Robin Börjesson, Måns Hermansson och Albin Berntsson står och ser förstörelsen tillsammans en bit bort när SvD kommer till platsen. – Det är tragiskt, säger Albin Berntsson. – Verkligen ledsamt. Jag hade absolut planerat att gå dit. Byggbolaget NCC, som är totalentreprenör för bygget av Oceana, misstänker att branden uppstått i samband med arbete på platsen. – Vi tror att branden utbröt i samband med ett arbetsmoment, men finns inget bekräftat än, säger presschef Amelie Winberg till SVT Nyheter Väst. Ett VMA (viktigt meddelande till allmänheten) utfärdades till följd av eldsvådan med en uppmaning till alla i området att gå in och stänga dörrar, fönster och ventilation. En person uppges saknad De initiala uppgifterna var att Räddningstjänsten har sökt igenom byggnaden men inte funnit någon där inne. Senare under måndagskvällen kom dock nya uppgifter på Polisens hemsida, att en person fortsatt saknas efter storbranden. Den saknade personen ska vara en man. Polisen uppger på sin hemsida att man fortsätter sökandet efter mannen. Totalt har sexton personer uppsökt vård med lindriga skador på grund av händelsen. Ytterligare sex personer ska även ha fått vård på plats och inte varit i behov av att uppsöka sjukhus, uppger polisen. Ett vittne som Aftonbladet pratat med säger sig ha sett delar av en rutschkana flyga över området. En bit bort från branden får Rita Almahmoud hjälp att klättra över ett staket för att ta sig runt de omfattande avspärrningarna för att kunna hämta sitt barn på förskolan. Hon säger till SvD att hon är ledsen över att ha sett Lisebergs nya vattenland gå upp i rök. Så sent som i förrgår skickade hon en bild till sin syster i Dubai på den nyligen färdigställda vattenrutschbanan. – Jag skrev: ”Titta så fint vi kommer få det i Göteborg nu!” Jag planerade absolut att besöka det i sommar, säger Rita Almahmoud. Studenterna Martin Schmidt och Rasmus Håkansson kommer från Stockholm respektive Falun. Själva har de inte samma känslomässiga band till Liseberg som en del urgöteborgare. – Men man märker ju att folk tänker på det här. Min lärare sa att de planerat att besöka det här med sina barn i sommar, säger Martin Schmidt. Stora trafikstörningar – polis bistår Även polis har funnits på platsen på måndagen. – Vår primära uppgift nu är att räddningstjänsten ska kunna arbeta ostört. Vi ser till att det inte kommer in obehöriga och har stängt av Mölndalsvägen som går utanför Liseberg

brand liseberg

Brand på Lisebergs nya vattenpark Oceana

SVD

https://www.svd.se/a/69L8ML/

När varuhuset NK 1956 introducerade ”den lustiga amerikanska Valentin-dagen” i Sverige var romantiken i fokus. Men passion och tvåsamhet har tonats ner. 2024 går det lika bra att skicka blommor till dig själv. Eller ge hjärtformat godis till hunden. Nallarna i butiken har budskapet ”Jag älskar dig” och chokladkakorna ropar ”Love You”. Till och med doftljusen försäkrar att de ”Älskar dig”. Så var det dags för alla hjärtans dag igen. I år krockar den lite olyckligt med askonsdagen. – Det blir nästan en paradox eller en ironi eftersom askonsdagen är första dagen på fastan. I stället vräker vi i oss choklad och geléhjärtan, säger Jonas Engman, etnolog och intendent vid Nordiska museet. Askonsdagen inleder kyrkoårets fasta och det är en tid för bot och bättring, lugn och kontemplation. Jonas Engman tror att de flesta svenskar bara har en vag aning om vad askonsdagen är. Att man ska visa omtanke och kärlek på Valentins dag, gärna genom att köpa något, är däremot bekant. Kommer från medeltida sed Alla hjärtans dag har sitt ursprung i den medeltida anglosaxiska ungdomsseden att bilda par den 14 februari. Det fanns en föreställning om att fåglar bildade par just detta datum. Valentin har namnsdag den 14 februari. Valentinus var namnet på flera helgon, berättar Tommy Kuusela, forskningsarkivarie vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. – Om kalenderdagens Valentinus vet man nästan inget alls annat än att han led martyrdöden under andra hälften av 200-talet. Legender om honom är medeltida, mer än 1000 år efter hans död. Eftersom man vet så lite om helgonet utmönstrade den romersk-katolska kyrkan hans namn från sina martyrförteckningar under 1900-talet, säger Tommy Kuusela. Men Valentin är kvar i den svenska almanackan och 1956 blev Nordiska kompaniet i Stockholm först med att importera den ”lustiga amerikanska Valentin-traditionen – den namnsdag i februari, då herrar och damer, pojkar och flickor uppvaktar varandra med små presenter i trevliga paket, prydda med röda hjärtan...”. Jonas Engman beskriver hur vi fick ett inflöde av kultur från USA och västvärlden under efterkrigstiden. – När vi får en ökad välfärd är det inte så konstigt att de här dagarna, mors dag, fars dag och alla hjärtans dag, kommer till oss via en kommersiell värld, säger han. Seg start för traditionen Starten för alla hjärtans dag blev blygsam, men blomsterhandlarna gjorde en ny satsning 1964. Under rubriken "Sälj mera i februari" skrev facktidskriften Blomsterbranschen 1965: ”Finns det något mera osökt att ge sin vän, sin kära, än några blommor en sådan här dag. Vilken merförsäljning kan det inte bli av den dagen.” I boken ”Sockrade hjärtan och godissugna spöken, Alla Hjärtans Dag och Halloween – två nya festseder i Sverige” beskrev etnologen Agneta Lilja framväxten av alla hjärtans dag. Hon följde reklamen från blomsterhandeln, dess främsta förespråkare, från 1960-talet till 1990-talet. På 1970-talet var intresset inte så stort, kanske gjorde tidsandan att en kommersiell amerikansk högtid inte stod så högt i kurs. 1972 noterade tidskriften Blomsterbranschen: ”Vart har Alla Hjärtans Dag tagit vägen? ... i Stockholm ser man inte mycket till den numera, men i Malmö tycks den leva. Det vittnar åtminstone ovanstående bild från Blom-Jakobs i Malmö om/ .../ Det var en specialskyltning som slog/ ... /och resulterade i ökat klirr i kassan.” Vändning på 80-talet Först på 1980-talet fick traditionen ordentligt genomslag i Sverige, till den grad att blomsterhandlarna fick brist på röda rosor. Branschtidningen uppmanade därför köpmännen att tipsa kunderna om tulpanen som kärleksblomma i stället

alla hjärtans dag

Hur firar vi Alla hjärtans dag i Sverige? Blommor till sig själv

SVD

https://www.svd.se/a/WRwGxK/

23 000 miljoner kronor – för ett avlopp som inte behövs. Men Stockholms senaste kommunala katastrofprojekt verkar passera med en politisk axelryckning. Glöm kaoset med Nya Karolinska. Glöm förseningarna med Slussen. Dessa båda olycksbarn har nu sannolikt mött sin överman i både kostnadsöverdrag och havererade tidsplaner. Och tyvärr, alla stockholmare, är det ni som får betala den här gången också. Dessutom ser räkningen ut att bli högre än för såväl NKS som Slussen. 23 miljarder kronor närmare bestämt. Jo, ni läste rätt. 23 000 miljoner kronor. Eller 23 000 per invånare i Stockholms stad. Men det kan bli ännu mer. I alla fall enligt den konsultrapport som lämnades in till stadshuset i början av oktober förra året. Jo, ni läste rätt. 23 000 miljoner kronor. Eller 23 000 kronor per invånare i Stockholms stad. Den handlar om det mastodontprojekt som går under namnet ”Stockholms framtida avloppsrening”, SFA. Projektet handlar, i korthet, om att det kommunala bolaget Stockholm Vatten och Avlopp, Svoa, ska bygga en avloppstunnel från Bromma till Henriksdal, och att utöka kapaciteten och uppgradera tekniken i de reningsanläggningar som ligger insprängda i Henriksdalsberget och Hammarbybacken. Det är ett av de mest komplexa infrastrukturprojekteten i Stockholms och Sveriges historia. Ändå fanns inte en enda journalist på plats när genomförandet beslutades av kommunfullmäktige i maj 2014. På stadshusets åhörarläktare satt en person. Plus en vakt. Från början var planen att anläggningen skulle vara i drift 2018. Redan när ärendet kom till kommunfullmäktige hade slutdatumet flyttats fram till 2020. Investeringsramen som stadshuspolitikerna godkände låg på 5,4 miljarder kronor, plus en så kallad projektreserv för oförutsedda kostnader på ungefär 500 miljoner kronor. Den rann snabbt iväg. Redan i maj 2017 var projektet försenat med ytterligare sex år. Den beräknade slutkostnaden var nu uppe i drygt nio miljarder kronor. ”Ökad omfattning och komplexitet i projektet”, stod det i handlingarna till kommunfullmäktige. Som godkände den nya budgeten och tidsplanen.  Året efter ändrades den sistnämnda på nytt. Slutdatumet sattes nu till hösten 2029. Kalkylerna pekade nu på att projektet skulle kosta upp emot tio miljarder. I början av 2022 kom krig och inflation. Under sommaren 2022 lämnade SFA:s projektgrupp en lägesrapport till styrelserna för Svoa och moderbolaget Stockholm Stadshus AB, SSAB. I den flaggade man för att den beräknade slutnotan nu närmade sig tolv miljarder kronor. Avvikelsen var dock inte tillräckligt stor för att projektet åter skulle lyftas till kommunfullmäktige för nytt godkännande. Sedan sa det slurp i avloppsrören. På hösten 2022 fick de ledande tjänstemännen i stadshuset signaler från Svoa om att kostnaderna började skena utom kontroll. Och att det inte bara handlade om konsekvenser av den stigande inflationen.  I början av 2023 anlitade därför SSAB:s vice vd Anette Scheibe Lorentzi den externa projektkonsulten Per Ling-Vannerus för att genomlysa avloppsprojektet. Han lämnade in sin rapport till stadshuset den 5 oktober. Innehållet var en chock. Ling-Vannerus beräknar slutkostnaden till 19,5 miljarder kronor, i 2023 års priser. Men eftersom han bedömer att om- och utbyggnaden av Henriksdalsverket inte kan vara klar förrän 2031, kommer slutnotan i löpande priser hamna på 23–24 miljarder kronor. I bästa fall. Det kan jämföras med Nya Karolinska. Kostnaden för att anlägga och utrusta det som kallats världens dyraste byggnad landade till slut på 22,8 miljarder. Den senaste prognosen för hela ombyggnaden av Slussen säger 21 miljarder

stockholm

Stockholms framtida avloppsrening värre än Karolinska och Slussen

SVD

https://www.svd.se/a/692vP3/

Många svenska män som inte accepterar en kal hjässa åker till Turkiet – där ”all inclusive” även kan inkludera hårtransplantation. Med risken att ta med sig resistenta bakterier hem. När håret är huvudsaken, men faller av lika oundvikligt som en uttorkad sommargräsmatta vissnar. Strå för strå, tills svålen lyser blank och bara en obarmhärtig rakning kvarstår för att upprätthålla ett slags frisyrmässig värdighet. Det är många mäns bittra erfarenhet av åldrande. Vissa har inte ens passerat 30 innan kalufsen sviker och självförtroendet med det. – Men i dag vet du, så många fixar barret. Det är enkelt och ingen bryr sig längre. Tommi Cansu är frisör och driver en egen salong söder om stan. Och han vet vad han snackar om. Han har kunder som gjort en eller flera hårtransplantationer, han själv och flera av hans närmsta vänner har genomgått behandlingar både i Sverige och utomlands. Men han verkar ändå ha fel gällande en sak. Hår visar sig vara något alla bryr sig om. Kändisar som transplanterat hår Vi börjar mitt i Stockholms city. Poseidon är förvisso havens beskyddare, men den mytologiska guden är också av den hårigare typen med yvigt skägg och svallande lockar. Poseidonkliniken, som specialiserat sig på hårtransplantationer, ligger vackert vid Nybrovikens vattenspegel. Här har kändisar som fotbollslegenden Anders Limpar och dansproffset Tobias Karlsson sett till att hjälpa naturen på traven. Vi kikar in i ett av behandlingsrummen. Där ligger en man på britsen, djupt försjunken i sin telefon, medan noggrant utvalda hårsäckar tas ut från givarområdet i nacken. Sedan 2021 får hårtransplantationer endast utföras av läkare med svensk läkarlegitimation. I praktiken innebär det att de som har legitimation från ett land inom EU automatiskt legitimeras, medan läkare som examinerats utanför EU måste genomgå en särskild prövning. Det berättar Gustaf Bodin, före detta advokat med världen som arbetsfält, numera vd och grundare av Poseidonkliniken. Han tar emot i ett diskret kontorsrum, drar med handen försiktigt över håret. – Tror du att jag har gjort en transplantation? ”Resultatet ska se naturligt ut” Frågan hänger i luften. Vad svarar man? Ja, för att han jobbar med det han gör, men samtidigt kan man inte säga att han har ett hårfäste som, låt säga, Tom Cruise, eller ett svall som liknar justitieminister Gunnar Strömmers. – Vi vill att resultatet ska se naturligt ut och vi använder oss bara av de senaste teknikerna, säger han. Svaret är alltså ja, han har flyttat hår från nacken till hjässan. Och det är stor skillnad mot tidigare. Han visar egna före- och efterbilder i datorn. ”Många dåligt utförda jobb” Under nästan en timme berättar han sedan om hur de på ett ”skonsamt” sätt placerar hårsäckar så tätt det går uppe på huvudet för att man inte ska se att håret är inplanterat. Det handlar om att designa det bästa möjliga resultatet. Hårfästen av alla former och färger flimrar förbi på skärmen. De har alla sin charm och det är alltså inte bara en frisyr som gäller och som förväntas passa alla. – Om man inte placerar hårsäcksenheter med få och tunna hårstrån som växer naturligt i hårfästet så riskerar det att se ut som borsten på en kvast. Det finns fortsatt så många dåligt utförda jobb där ute, säger Gustaf Bodin. Wayne Rooneys transplantation Han vill inte peka ut någon, men många kända huvuden skärskådas, som den brittiske fotbollsspelaren Wayne Rooneys. Hans hårtransplantation har blivit en följetong efter att han 2011 gick ut och bekräftade att han skulle transplantera. ”Bli flintskallig vid 25, varför då?”, skrev han då på sociala medier

turkish hairlines

Hårtransplantationer via ”Turkish Hairlines” allt vanligare

SVD

https://www.svd.se/a/eJ9RPO/

Hårdtränande 58-åring oroar sig för ärftliga hjärtproblem. När är det dags att sänka tempot? Råden är tydliga: Kolla hjärtat regelbundet, kör 80/20-modellen för träningen – låg- och högintensivt. Fråga: Jag undrar vad rekommendationen är när det gäller kombinationen högintensiv träning och stigande ålder. Är idag 58 år och tränar rätt mycket både cykel och löpning, framförallt långdistans, men gillar att köra slut på mig på intervallpass. SvD intervjuade för något år sedan en professor i Linköping som menade att högintensiv träning kunde orsaka hjärtskador. Jag har gjort ett par hjärtkontroller då vi haft en del hjärtproblem i släkten. Mina värden var mycket bra. De läkare jag då träffade ansåg att det inte var någon anledning till oro. ”Ta i tills du kräks”, tyckte den ene som också själv var aktiv cyklist. Om det nu berodde på att jag vid testtillfällena hade bra värden – när är det i så fall dags att ta det lite lugnare? /Träningsfreak, 58 Per Andersson: Din fråga är ytterst relevant då det inte råder konsensus kring hur man ska förhålla sig till högintensiv träning med stigande ålder. Under tiden man tränar ökar risken för hjärthändelser, till exempel ökar risken för hjärtinfarkt vid träning jämfört med när man är i vila. Riskökningen är dock inte i närheten av de långsiktiga vinsterna man får av träning. Riskökningen står i proportion till intensiteten, vilket innebär att högintensiva belastningar ger en något högre risk. Om man har kärl i hjärtat (kranskärl) som drabbats av åderförkalkning (så att vissa typer av plack bildats) är risken högre att dessa brister vid högintensiva belastningar, och orsakar en hjärtinfarkt, än om man är i vila. Samtidigt minskar risken för att dessa farliga plack bildas om man tränar regelbundet. En av de viktigaste markörerna för risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom är maximal syreupptagningsförmåga. Ju högre värde man har desto lägre risk löper man. För att utveckla maximal syreupptagningsförmåga behöver man bedriva högintensiv träning där man bör komma upp i en hjärtfrekvens som överstiger cirka 80 procent av maximal hjärtfrekvens. En effektiv metod för att uppnå detta är intervallträning. Med stigande ålder kommer den maximala syreupptagningsförmågan att sjunka. Graden av minskning kan i hög utsträckning påverkas av träning och då framför allt intervallträning. Ur detta perspektiv finns det skäl att i någon utsträckning bedriva en viss del av sin träning med högintensiva inslag. Ur ett allmänt tränings- och hälsoperspektiv finns det stora fördelar om man kan kombinera detta med lågintensiva pass som ger positiva effekter på den lokala uthålligheten i muskulaturen. Det finns anledning att ha en regelbunden uppföljning av din hjärtfunktion. Om man bedriver systematisk träning med högintensiva inslag finns det skäl till att regelbundet kontrollera sitt hjärta, precis som du gjort, speciellt om det finns hjärtproblem i släkten. Det blir allt vanligare att man behöver ha genomgått en hjärtutredning om man ska få starta i motionslopp, speciellt på kontinenten. I vissa fall kan det vara värdefullt att man, förutom ett vilo-EKG, också genomför ett EKG under arbete. Det man framför allt tittar efter är om det finns tecken till syrebrist i hjärtmuskeln eller någon farlig hjärtrytmrubbning under arbete. Med tanke på att du genomgått en hjärtutredning tycker jag att du kan fortsätta med högintensiva inslag i din träning om du inte får symtom under din träning

80/20 träning

Idrottsläkaren: Träningsmodell 80/20 bra även ur hälsoperspektiv

SVD

https://www.svd.se/a/jlRGOL/

Finländarna har gjort sitt val. Alexander Stubb står som segrare. Enligt forskaren Charly Salonius-Pasternak lär Rysslands president Vladimir Putin ta tillfället i akt och sätta Finlands nye president på prov. Jubel urbröt på Stubbs valvaka när Yles prognos publicerades 19:55 på söndagskvällen. Strax därpå erkände sig Pekka Haavisto besegrad – och gratulerade Stubb till segern. – Det här är mitt livs största ära. Det här är den största uppgiften en människa kan få, säger Alexander Stubb, enligt Yle. När rösträkningen avslutades vid 21-tiden slogs segern definitivt fast. Stubb fick 51,6 procent av rösterna, mot Haavistos 48,4 procent. Alexander Stubb, 55, tidigare statsminister och triatlet, har varit förhandsfavorit i opinionsmätningarna. Men Pekka Haavisto, 65, tidigare utrikesminister, har knappat igen på försprånget inför valdagen. Relationen med grannlandet Ryssland blir en nyckelfråga för den nya presidenten. – Man kan utgå ifrån att Ryssland kommer att fortsätta sätta tryck på Finland, genom flyktingvågor eller cyberattacker, precis som de upprätthåller tryck på hela Europa, säger Johan Norberg, militäranalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, till SvD. President Putin ställde före invasionen av Ukraina krav på att Nato inte skulle expandera österut. Finland och Sverige gjorde precis tvärtom – och sökte medlemskap. Charly Salonius-Pasternak är senior forskarassistent vid finska utrikespolitiska institutet i Helsingfors. Han utgår ifrån att Putin kommer att vilja sätta Alexander Stubb på prov. – Jag skulle bli förvånad om han inte på något vis vill testa den nya presidenten. Det kostar ingenting att skicka lite mer människor mot den finska gränsen eller flyga med jaktplan lite för nära gränsen. Hybridangrepp kan göras, bara för att det inte kostar något, säger Charly Salonius-Pasternak till SvD. Den avgående finske presidenten Sauli Niinistö har enligt Yle varit en av få statschefer som haft direkta kontakter med Putin på senare tid. I december 2021 talade han med Putin på telefon. – Putin formulerade sig mycket formellt. Det lät som om han läste meningarna innantill från ett papper. Han upprepade bara kraven, utan att säga något mer, har Niinistö sagt till Yle. Inför presidentvalet har inställningen till Putin har varit en av relativt få skillnader mellan presidentkandidaterna. Frågan ställdes nyligen på sin spets i Yles valdebatt. Alexander Stubb sade att han inte skulle svara om Putin ringde för att gratulera honom till segern. Pekka Haavisto hade en motsatt inställning. Han skulle svara om Putin ringde, eftersom Haavisto anser att det är viktigt att upprätthålla en dialog. Stubb såg då sin chans att gå till attack. Finland skulle se ut som ”Rysslands pudel”, sade Stubb i valdebatten. I övrigt har valkampanjen till stor del präglats av samförstånd mellan kandidaterna när det gäller Finlands relation till Nato och till Ryssland. – För Pekka Haavistos del är det inte så mycket fråga om hans bakgrund i De Gröna som folk har problem med, utan framför allt att han ligger vänsterut, säger statsvetaren Åsa von Schoultz till Yle. I valrörelsen har Alexander Stubb dock varit mer positiv till kärnvapen på finskt territorium än sin motståndare. Charly Salonius-Pasternak säger till SvD att Alexander Stubb nu kan sätta sin prägel på vilken sorts Natomedlem Finland blir. – Det kan handla om hur aktivt man deltar i Nato-operationer och hur Finlands profil blir gällande kärnvapendelen av Nato. Johan Norberg tror att det spelar mindre roll vem som blir president i Finland. Detta eftersom landet har övergett sin tidigare position och tydligt blivit en del av väst. Enligt Johan Norbergs bedömning är Kreml i första hand upptaget med kriget i Ukraina. På den världspolitiska scenen stundar även händelser som kan ha större betydelse än det finska valet. – Ryssland har viktigare val framöver, dels det egna presidentvalet, dels det amerikanska presidentvalet

finlands nya president

Alexander Stubb blir Finlands nya president

SVD

https://www.svd.se/a/dwyWKq/

En befolkning som inte längre blir större innebär radikala förändringar för ett land som vant sig vid att ständigt växa. Vill vi verkligen ha ett krympande Sverige? Mycket kan sägas om svenska politiker, men knappast att de inte kan ändra sig. Problemet är oftast att de gör det alldeles för mycket. I det välbekanta fallet migrationspolitiken gick de på nolltid unisont från en mycket liberal sådan till en mycket restriktiv. Men förvånansvärt få av dem pratar om vad det skiftet innebär för demografin. Befolkningsökning har länge varit en svensk självklarhet. Det har drivit investeringar och utbyggnader. Allt från motorvägar och sjukhus, till idrottsarenor och köpcentrum har byggts för att tjäna en växande befolkning. I kommunala och statliga planer har fler människor varit självskrivna förutsättningar. Men nu ska denna epok vara över. Folkökningen sedan millennieskiftet har till nästan 80 procent bestått av invandring. Den vägen stängs nu av politiska skäl. Och de återstående 20 procenten – som bestått av barnafödande – stänger vi själva.  Ett mått på hur en befolkning förändras genom barnafödande kallas ”summerad fruktsamhet”. Det berättar hur många barn varje kvinna i snitt föder under sitt liv. För tillfället är antalet 1,5.  Den som är snabb i huvudet (och har grundläggande biologikunskaper) kan räkna ut vad det innebär på en generations sikt. Lägg till en obefintlig nettoinvandring och resultatet blir ett Sverige som krymper. Något vi inte varit med om sedan nödåren på 1800-talet. Hur påverkar det ett land som under lång tid vant sig vid att bygga nytt och bygga bättre? Vars städer länge växt och vars infrastruktur expanderat?  Politiker som har ett krympande land som mål borde svara på sådana frågor. Barnafödande är upp till medborgarna själva, men invandringen är en politisk fråga, där man kan ändra sig. Kanske är det snart dags att göra det, lika ordentligt som senast. Annars riskerar politikerna att som vanligt konstatera att de varit naiva. 

invandring debatt

Andreas Ericson: stoppad invandring leder till minskad befolkning

SVD

https://www.svd.se/a/wAa02d/

På Uppsala stadsteater iscensätts Lisen Adbåges civilisationskritiska eko-skräckis med vissa garderingar. Det blir ändå ett allkonstverk som lyfter. ”Om man vill skrika får man det”, försäkrar publikvärden under insläppet till salongen inför premiären av ”Furan”. Ofta i samband med teater för de allra minsta ges publikvårdande anvisningar av den typen: ”På teatern är alla känslor ok.” Nu när det nalkas skräckis är det i synnerhet nödvändigt med en verbal bekräftande klapp på axeln. Lisen Adbåges Augustprisnominerade bilderbok som är förlaga till uppsättningen är för den vuxna barnfria läsaren som är väl bevandrad i skräck (alltså mig) uppseendeväckande obehaglig och står i nära släktskap med mangaförfattaren Junji Itos skräckserier där gränserna mellan arkitektur, natur och människa upplöses, liksom David Cronenbergs tidiga body horror-filmer. Samtidigt ger Adbåge något alldeles eget. För även om ett vanligt förekommande motiv inom skräck gestaltas här – en kärnfamilj flyttar in i ett nytt hus – är det som att själva skräckelementet kastas omkull. Här är det inte en främmande makt som inkräktar på familjens livsutrymme – det är familjen som är den främmande makten. ”Furan” är ekologisk civilisationskritik där skogen och naturen slår tillbaka mot det antropocentriska herraväldet. Lisen Adbåges murriga senapsgula färgpalett har överförts till scenen med hjälp av tvådimensionella kulisser. I fonden skymtar en blank sjö och ett förfallet hus i furu. En excentrisk dam (Jesper Feldt) med ett vedträ, en regelrätt Log Lady ur tv-serien ”Twin peaks”, ledsagar oss in i tallskogens mystiska domän där den lilla familjen precis ska till att bygga ett nytt hus. Först måste några tallar huggas ner – men är inte deras grenar lite väl människoarmsliknande? Andreas Huumonens ljuddesign förstärker och osäkrar platsen – ett gnyende eller en suck hörs från skogen, och sedan ett isande skrik när Mamsen (Madeléne Evertsson) sätter yxan i ett av träden. Deras sav liknar blod, och snart ser Mamsen ut som någon ur en våldsam slasherfilm med allt blod… jag menar sav, över hela sig. Barnen finner sig så småningom till rätta i sitt nya hem, fastän äldsta dottern Florence (Alice Stenberg) aldrig får till det med mobiltäckningen medan pappa (Vilgot Paulsen) för det mesta drar träiga pappaskämt. Allt är frid och fröjd tills yngsta barnet Rodis (Simon Rodriguez) vaknar upp med barkliknande utslag. Återigen tar ljudillustrationerna huvudrollen när de förstärker familjens metamorfos från en livsform till en annan. Boken förmedlar en ruskig berättelse med ett melankoliskt stråk i bildspråk och sensmoral: människan lär sig aldrig. Nora Nilssons bearbetning och regi har inte med sig samma ton, utan skådespeleriet framträder som manierat och överspelat. Likaså framstår den komiska Vedträdamen som en pålagd humoristisk gardering ifall det skulle bli för otäckt, en darling som ger träsmak. Ändå lyfter föreställningen tack vare en allkonstnärlig helhet: ljud, ljus, scenografi och mask. Lite på samma sätt som skogen är summan av alla träd.

furan uppsala stadsteater

Recension: Naturen slår tillbaka i ”Furan” på Uppsala stadsteater

SVD

https://www.svd.se/a/P47eJe/

Publiken stängs in tillsammans med skådespelarna i ”Hilda” och tvingas uthärda ett förlopp av mänskligt utnyttjande som vi i längden inte kan blunda för. Det är både plågsamt och bra. Den franska författaren Marie NDiaye har en far från Senegal. Därför är det inte troligt att hennes fiktiva Madame Lemarchand hade velat ha henne som hemhjälp. Madame Lemarchand är i stället extatisk inför utsikten att få Hilda, som inte riskerar att förflyttas till något fjärran land, när hon själv behöver henne som mest. Den svenska urpremiären av ”Hilda” äger rum i en ganska trång kub som ännu luktar av färskt trävirke. Där är publiken instängd tillsammans med skådespelarna i en situation som blir alltmer outhärdlig. Allt börjar med ett anställningsförfarande i sann patriarkal anda, där Madame Lemarchand gör upp med Franck Meyer om att ”få” hans fru till att ta hand om hennes barn, som hon inte orkar med. En gång fick hon ta hand om dem ensam i en hel dag, En i sanning fruktansvärd upplevelse.  Ja, redan från början står det klart vad det är för virke i den unga frun, som behöver stöd i hemmet. Hon kallar sig ”vänster” och uttrycker gång på gång jämlikhetstankar. Hon vill inte ha en underordnad, hon vill arbeta sida vid sida med en jämlike. En jämlike som ska älska henne och lyda hennes minsta vink.  Trots Francks försök att få hustrun inblandad i överenskommelsen, blir det som fru Lemarchand vill. Och sedan utvecklas relationen mellan henne och Hilda steg för steg, utan att Franck kan påverka detta. Han får inte träffa Hilda, vars arbetsdagar blir allt längre och intensivare, och inte vi heller. I publiken måste vi dela Francks frustration över att aldrig se Hilda själv. Hon är en vara på marknaden, lika frånvarande som någonsin Godot. Eva Rexed har övertagit rollen som Madame Lemarchand, och det gör hon med suverän kontroll över sina uttrycksmedel. Hon talar, talar, hon kryper ihop, ålar sig fram, smeker och slår, förför och hotar. Jesper Söderbloms Franck har inte en chans mot henne. Hon har orden, klassen, pengarna, han har sin tystnad och sin starka kropp. Men den bryts ner på ett farligt arbete, antytt genom rök som då och då drar in över scenen.  Madame Lemarchand är så överdriven i sin dubbelhet att det till en början är lätt att ta avstånd från henne. Så går det väl ändå inte till. Inte i Sverige i alla fall? Inte så öppet? Men hon blir alltmer en modell för det utnyttjande av människor som pågår i många branscher, i många länder. Ändå ser Madame Lemarchand Hilda som lyckligt lottad. De andra fruarna är SÅ omänskliga.  ”Hilda” påminner om Eugène Ionescos ”Lektionen” där läraren tar emot och mördar drösvis av elever.  Det blir både helt absurt och alldeles sant.  Eva Rexed har en mycket krävande roll, men det har även Jesper Söderblom, vars Franck kämpar i hård motvind utan att ha orden till hjälp.  På slutet kommer även Isabelle Grill in i handlingen. Hennes roll är så realistisk att den krockar med det absurda anslaget. Vad är det egentligen för slags drama som Gustav Englund har iscensatt?  Kanske spelar det inte så stor roll. Det Hilda och Franck och vi i publiken utsätts för är så plågsamt i sin utdragenhet att vi inte kommer undan. Så här motsägelsefull är världen. Det får vi tugga i oss.

hilda stadsteatern

Recension: ”Hilda” på Göteborgs stadsteater är plågsamt bra teater

SVD

https://www.svd.se/a/KnokB6/

Han är fotbollskillen som blivit Travis Kelce med miljontals. Relationen med Taylor Swift har gett honom fans i nya läger – och lagt grund för en konspiration om att hela Super Bowl är riggat. Världens mest inflytelserika artist, en av NFL:s bästa spelare genom tiderna, amerikansk valrörelse och stundande Super Bowl. Det är ingredienserna i den konspirationsteori som fått den amerikanska högern att gå i spinn de senaste veckorna. Kort sagt går teorin ut på att paret Taylor Swift och Travis Kelce – popikonen och den amerikanske fotbollsspelaren – är del av en ”liberal komplott” mot ex-presidenten Donald Trump. Flera högerprofiler hävdar att det redan är bestämt att Travis Kelces lag Kansas City Chiefs kommer att ta hem segern mot det andra laget San Francisco 49ers. Lagen möts på söndag i Super Bowl, den årliga NFL-finalen i den amerikanska fotbollsligan för herrar. Det sportsliga har hamnat i skuggan Det är USA:s största sportevenemang, men det sportsliga har i år hamnat i skuggan. Taylor Swift och Travis Kelce blev ett par så sent som i höstas. Enligt konspirationsteorin kommer det populära paret att använda kändisskapet för att uttrycka sitt stöd, så kallat ”endorsement”, åt sittande president Joe Biden. Hela Super Bowl är alltså riggat till Demokraternas fördel, lyder tesen. Vem är då denna Travis Kelce som tillsammans med Taylor Swift just nu bildar världens kanske mest kända par? Objektivt är han en typisk fotbollsspelare. 196 centimeter lång. Väger 113 kilo. Han har beskrivits som en bra kille som alltid jobbar hårt. Travis Kelce har också utnämnts till en av de bästa spelarna på sin position genom tiderna. Hans lag, Kansas City Cheifs, spelar nu sin fjärde Super Bowl-final på fem år och kan ta sin tredje titel under den perioden. Kelces position på planen, tight end, räknas ofta som den tuffaste i amerikansk fotboll. Spelaren måste vara kraftig som en linjespelare, smidig som en runningback och snabb som en receiver. Får kärlek från Swifties Tillsammans med sin bror Jason Kelce, som också är en av USA:s bästa spelare i NFL, har han podcasten ”New Heights”. Det senaste året har den rankats som en av de största i både Kanada och USA. Stödet från fotbollsvärlden hade Travis Kelce alltså redan före relationen med Taylor Swift. Och nu har han även fått kärlek från hennes fans – så kallade Swifties. När deras relation blev offentlig översvämmades Kelces sociala medier av Swifties som kallade honom ”Mr Swift”. Sångerskans fans fick även upp ögonen för amerikansk fotboll. En match i oktober, där Swift närvarade, lockade omkring två miljoner nya kvinnliga tittare, framför allt i åldersgruppen 12 till 17 år, enligt NBC. I helgen kan dessutom den amerikanska spelmarknaden slå alla rekord. Mer än var fjärde amerikan väntas spela på Super Bowl, vilket är 35 procent fler jämfört med förra årets final. Även där bedöms Swift-effekten ligga bakom, enligt analytiker. Man skulle kunna tro att Swift–Kelce skulle ena ett splittrat USA. En traditionellt konservativ grupp fotbollsfans som förenats med liberala och progressiva poptjejer. Men så är inte fallet, skriver tidningen Slate. Så fort ryktena om deras relation började spridas började flera högerprofiler ifrågasätta Kelce. Hade relationen gjort honom woke? Det är en samlingsterm för någon som är medveten om olika orättvisor i samhället och ses av vissa som en överdriven politisk korrekthet. Under hösten valde han att vara ansiktet utåt i en reklamfilm som uppmanade amerikanerna att ta en påfyllnadsdos av covidvaccinet. Bakom kampanjen stod läkemedelsföretaget Pfizer, ett bolag som i sin tur blivit en del av konspirationsteorier under pandemin. Har tagit ställning tidigare ”Är det här vad som händer när du börjar dejta Taylor Swift?”, skrev den konservativa debattören Tomi Lahren på X. Taylor Swift har också kallats woke genom åren, mycket på grund av att hon är för hbtq-rättigheter och mot rasism och könsdiskriminering

travis kelce och taylor swift

Teori om Taylor Swift och Travis Kelce sprids inför Super Bowl

SVD

https://www.svd.se/a/RGkVBW/

En hudfärgad kalsong i mindre modell, Windows 95 och ett stort ägg täckt av jeanstyg. Finland kommer att bjuda på ett udda bidrag i Eurovision. Svenska Loreen och låten ”Tattoo” korades till vinnare av Eurovision i Liverpool förra året. Men det var med finska artisten Käärijä flåsandes i nacken. Låten ”Cha cha cha” var publikens favorit, att Loreen fick triumfera var tack vare juryns röster. Nu har Finland röstat fram årets bidrag. När Eurovision går av stapeln i Malmö 7–11 maj kommer vårt östra grannland att representeras av låten ”No rules” med Windows95man. Bakom artistnamnet står Teemu Keisteri och Henri Piispanen. Segern var en jätteskräll. ”En blackout” säger Teemu Keisteri, enligt Hufvudstadsbladet. – Det här har varit en långvarig dröm för mig. Jag har alltid tänkt att jag är bra på att uppträda och sprida glädje. Numret då? Det sticker ut på många sätt. Showen inleds med ett gigantiskt ägg klätt i jeanstyg. Ägget öppnas, rök sipprar ut och därinne ligger Teemu Keisteri. Loggan för det gamla operativsystemet Windows 95 pryder hans keps och tröja. I övrigt består outfiten endast av sandaler med strumpor och ett par små hudfärgade kalsonger. Musiken, en form av enformig eurodance, pumpar på. Efter ett tag flyger ett par jeanshorts in på scenen i en vajer. Ett pyrotekniskt crescendo avslutar numret. Hur det kommer gå för Windows95man i Malmö återstår att se. Klart är emellertid att Windows-loggan inte får följa med till Sverige. Den strider nämligen mot SVT-förbudet mot marknadsföring, skriver Iltalehti. Efter invasionen av Gaza har artister i Sverige och Finland krävt att Israel ska stoppas från att delta i Eurovision. Arrangören EBU, den europeiska radio- och TV-unionen, har meddelat att Israel inte kommer att uteslutas. – Vi har beslutat att delta i Eurovision. Det är en fruktansvärd situation. Vi hoppas att Israel inte är med, säger Teemu Keisteri till Iltalehti.

finland eurovision 2024

Windows95man klar att representera Finland i Eurovision 2024

SVD

https://www.svd.se/a/on5yVR/

Efter två år fick Sara inte längre effekt av sin styrketräning. Lösningen på problemet är egentligen rätt enkel, menar experterna. Sara Parkkonen tävlar i styrkelyft, och hade länge tränat målinriktat för att bli starkare i bänkpress. Under två års tid upplevde hon att träningen gav önskad effekt. Men en dag planade det bara ut. Sara hade nått det som allmänt brukar kallas för en träningsplatå. – När jag började med styrkelyft läste jag på en del, så jag visste att det här kunde ske för eller senare, säger Sara. Hon började att träna mer för att komma förbi platån, men utan effekt. Det var som att hennes kropp bara tog emot all träning men utan att utvecklas, beskriver Sara. Träningen slutar ge effekt Vi kan inte förvänta oss en linjär ökning av muskelmassan i takt med att vi tränar väldigt länge, betonar Tommy Lundberg som är docent i fysiologi vid Karolinska institutet, och forskar om styrketräning och muskelfysiologi. – Alla förstår nog att den ökning du får i början omöjligt kan fortsätta i samma takt, då skulle du till sist hamna i Guinness rekordbok. Forskning har också visat på lägre progression efter de första tolv veckorna, säger Tommy Lundberg. ”Folk väljer 50 procent av max” Men vad denna platå kan bero på kan variera, fortsätter han. För att muskelmassan ska fortsätta att växa behöver vi stimulera musklerna mer och mer med tiden enligt principen om så kallad progressiv överbelastning. Det vill säga att stegvis öka på vikten, antal repetitioner och tränings­frekvens. Om vi inte gör det är det lätt att träningen slutar ge effekt. – Forskning har visat att när folk väljer vikter så väljer man i genom­snitt en belastning på drygt 50 procent av vad man maximalt orkar lyfta. Då behöver du göra rätt många repetitioner för att få bra resultat. För både styrke­träning och konditions­träning gäller att ju mer du anstränger dig, desto bättre resultat får du, säger Tommy Lundberg. Se upp för kaloriunderskott En annan förklaring kan vara att den så kallade proteinsyntesen – som bidrar till bildandet av muskelproteiner och som förhöjs av träning och i synnerhet av styrketräning – förhöjs under mycket längre tid i början av en träningsperiod jämfört med efter en tid. – Det är väl den enklaste förklaringen, att muskeln inte svarar lika starkt efter en tid. Generellt är den potentiella ökningen av muskelmassan också rätt reglerad av faktorer som genetik, säger Tommy Lundberg. En ny forskningsöversikt utförd vid University of Mississippi pekar på bland annat troliga begränsningar i hur pass stor en muskelcell kan bli som orsak till att träningen inte längre verkar ge effekt. En annan orsak kan enligt översikten vara ett för litet kaloriintag i relation till muskelmassan, då nedbrytningen av befintligt muskelprotein ökar vid kaloriunderskott om man inte anpassar kosten till ökad träning. Svårare få muskler redan vid 40 Med åldern blir det efter hand svårare att bygga muskler när den så kallade anabola resistensen sätter in, det vill säga när kroppen svarar sämre och sämre på muskelbyggande stimulans som träning. Det är oklart exakt när denna process inleds, menar Tommy Lundberg, men troligtvis redan i 40–50-årsåldern. – Om du har börjat bygga muskler i ung ålder har du antagligen byggt upp muskelceller som kan bli ännu större än om du börjar träna senare. Men de flesta har ju inte som mål att få jättestora muskler, utan man tränar för hälsoeffekterna och styrkan, säger Tommy Lundberg. ”Nervsystemet blir bättre” Jessica Norrbom är doktor i fysiologi och forskare vid Karolinska institutet. Hon ger ytterligare en ledtråd till att vi i början kan märka stor effekt av träningen, varefter den planas ut

träningsplatå

Effektiv styrketräning – forskarna om hur du lämnar träningsplatå

SVD

https://www.svd.se/a/8JgjpW/

Nästan två år efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina rustar president Putin ett annat område – Arktis. Utbyggda baser, vapentester och nya attackubåtar tvingar såväl Sverige som Nato att vända blickarna norrut. Budskapet från den ryska marinchefen var tydligt. – Utvecklingen av vår militära närvaro i Arktis anses vara en nödvändig åtgärd för att möta hot mot Ryssland och trycka tillbaka andra länders aggressiva beteenden. Det här var på den stora Arktis-konferensen i ryska Sankt Petersburg i december 2023. Inför de 2 000 åhörarna slog Amiral Nikolaj Jevmenov fast att hotet från väst nu tvingade Ryssland att göra en ”fullskalig expansion bortom gränsen” för landets ekonomiska zon. Alltså bortanför Rysslands internationellt accepterade intressesfär som sträcker sig 37 mil från land, rakt ut i Norra ishavet. I strid mot FN:s havsrättskonvention. Rustar upp norr om polcirkeln Satsningen på Arktis är inte ny. Redan i slutet av sommaren 2022 – när omvärlden fort­far­ande var chockad över Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina – varnade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg för att president Putin sagt sig beredd att skydda Arktis vatten ”med alla medel”. Och för att Ryssland så kraftigt rustat upp norr om polcirkeln. ”På senare år har Ryssland ökat sin militära aktivitet väsentligt[...] De har öppnat hundratals nya, och före detta sovjetiska, arktiska militära anläggningar, inklusive flygplatser, djuphamnar och använder nu regionen för att testa nya vapensystem” skrev Stoltenberg i en text där han också konstaterade att det snabbaste sättet för Ryssland att nå USA med långdistansrobotar, är att skjuta dem över Nordpolen. Och så kallade han det ryska agerandet för ”en strategisk utmaning” för försvarsalliansen. Här är det värt att stanna upp. Nato-chefen pratar alltså om en tydlig rysk upprustning. Samtidigt skyllde den ryske marinchefen i början av den här texten Rysslands militära satsning på att landet är hotat av väst. Hur går det ihop? Det hela går att förklara med ett enda ord: Klimatförändring. – När Arktis var fruset så var risken att Ryssland skulle bli attackerat norrifrån ganska låg. Isen var ett skydd. Men när isen smälter så upplever Ryssland att den norra kusten, där deras Norra flotta är baserad och viktiga naturresurser finns, är hotad. Stefan Lundqvist är kommendörkapten, Arktisforskare och lärare i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm. Han förklarar att när temperaturhöjningen norr om polcirkeln gått fyra gånger så fort som i resten av världen, så har isarna smält snabbt. – Ryssarna har då gjort en enorm upprustning längs hela sin norra kust för att få kontroll. Så att ingen annan ska få för sig att använda det här området. När vi talas vid befinner sig han på det ansedda US Naval War College i Newport, på den amerikanska östkusten. Skapar försvarsbubbla i Murmansk Anledningen till att han är på plats i USA är ett projekt om just Arktis, där Stefan Lundqvist är Sveriges representant. Syftet är att ta fram strategiska råd till de deltagande ländernas marinchefer om hur Ryssland ska kunna avskräckas militärt. Stefan Lundquist beskriver hur Putin nu håller på att dubblera den ryska militära förmågan i norr och skapa en slags försvarsbubbla runt Norra flottans bas i Murmansk på Kolahalvön. Samtidigt har resten av landet i till stor del dränerats på vapen och soldater, eftersom de istället skickats till fronten i Ukraina. – Norra flottan är ju inte bara en flotta, utan en hel försvars- eller krigsmakt, där både flygvapen- och de marina resurserna växer. Antalet ubåtar som kan attackera med kryssningsmissiler eller avancerade hyper­soniska missiler ökar

putin nato

Arktis: Putin rustar upp – kan utmana Nato

SVD

https://www.svd.se/a/Q71nJW/

Ultraprocessade matvaror lockar oss att hetsäta – det är tesen i läkaren Chris van Tullekens bok om moderna matvanor. Vincent Flink Amble-Naess tvivlar på somliga av hans slutsatser. När man utförde experiment på Hadzafolket i Tanzania, la man märke till ett förvånande faktum. Trots att de sprang flera kilometer om dagen förbrände de inte fler kalorier än människor i västvärlden. Resultaten har bekräftats genom undersökningar av andra stammar. Förvånansvärt nog tycks det också gälla för andra arter. Schimpanser som lever i fångenskap – en passande analogi för vårt eget tillstånd – förbränner lika mycket som sina vilda kusiner. Orsaken till vår tids fetmaepidemi kan alltså inte vara enbart vår stillasittande livsstil. Snarare än med minskad förbrukning, har det att göra med ökat intag. Dieten är boven i dramat, kort sagt. Om dessa experiment förtäljer den nyutkomna boken ”Vad vi äter. Om ultraprocessad mat, vad den gör med oss och varför vi inte kan sluta äta den” av Chris van Tulleken, läkare och forskare vid University College i London. van Tulleken driver tesen att det är den nya typen av extremt raffinerade mat- och dryckesvaror som förklarar vår viktuppgång. Med hjälp av högteknologiska laboratorium har matvaruföretagen lyckats skapa produkter som helt enkelt är för svåra att motstå. Tesen är långt ifrån okontroversiell. När jag själv studerade medicin var det som lärdes ut att det är sammansättningen av näringsämnen som avgör ett livsmedels påverkan på vikten. van Tulleken hävdar tvärt om att det är tillredningen som är avgörande. Men allting sönderdelas ju ändå i mag- och tarmkanalen, så man kan fråga sig varför detta skulle spela någon roll. van Tullekens svar är att tillredningen avgör hur mycket man äter. En gynnsam sammansättning spelar ingen roll om man äter alldeles för mycket. Kaloriöverskottet ger alltid upphov till fetma. Så vad är då processad mat? En god tumregel är: Det som är inslaget i plast och innehåller minst en ingrediens som man inte hittar i ett vanligt kök. Det är en extremt heterogen grupp av varor van Tulleken beskriver, men vissa saker har de faktiskt gemensamt. Bland annat är de ofta mjuka och går fort att äta. Själva hastigheten spelar roll, skriver van Tulleken, och jämför med andra beroendeframkallande substanser. Till exempel är det mindre vanebildande att äta morfintabletter än att injicera direkt i blodet. På samma sätt är det med mat. Att äta en skiva processat bröd tar en bråkdel så lång tid som att äta ett surdegsbröd som bakats naturligt. Det beror på att så gott som alla fibrer är uteslutna. Likadant är det med de flesta processade produkterna: De är så lätta att äta att man knappt märker att man äter dem. Många har varit med om episoder av hetsätning, upplevelsen av kontrollförlust vid matintag. Inte sällan gäller det just ultraprocessade produkter som chips, godis, frukostflingor, färdiga smörgåsar och dylikt. Man kan fråga sig hur många som har upplevt något liknande med havregryn, grekisk yoghurt eller – för all del – ens med vanligt socker. Här har nog tillredningen en större påverkan än näringsprofilen. Ibland går van Tullekens analys över styr. Till exempel hävdar han att de företag han skriver om inte är matvaruföretag, utan bara vill ”extrahera pengar” från sina kunder. Jag frågar mig om inte alla företag fungerar på det viset. Tror kanske van Tulleken att förlaget som säljer hans böcker saknar vinstintresse? Den processade maten förklarar heller inte bara fetmaepidemin, får vi veta, utan miljöförstöringen, den globala fattigdomen och mycket, mycket mer. Ibland påminner det om rena konspirationsteorier. Bokens spretighet får hela argumentationen att framstå som mindre trovärdig. Det är synd, för den har onekligen många företräden

chris van tulleken

Varför vi inte kan sluta hetsäta, enligt Chris van Tullekan

SVD

https://www.svd.se/a/abmzOM/

Hon trotsade pessimismen i utanförskapsområdet och nådde jurist­programmet med toppbetyg. När vuxenlivet precis skulle börja sköts 20-åriga Liza ihjäl i en villa i Tullinge. Hon blev ett av våldsvågens oskyldiga offer. Efter midnatt den 13 oktober bröt sig gärningsmannen in genom altandörren till villan i Tullinge, söder om Stockholm. Han osäkrade sin kalasjnikov och sköt ihjäl två kvinnor. Tre barn i huset hörde skotten falla. Kvinnorna hade ingen koppling till gängkriminalitet – men blev likväl offer för det brutala gängkrig som bröt ut när det kriminella nätverket Foxtrot splittrades. Samma natt greps en 16-årig pojke. Han sitter i dag häktad misstänkt för både dubbelmordet i Tullinge och villamordet i Västberga en dag tidigare. Ett av dödsoffren i Tullinge var 20-åriga Liza. Expressen har följt hennes resa från uppväxten i socialt utsatta Brandbergen – till juriststudierna vid Stockholms universitet. När Liza började lågstadiet hade hon nyligen flyttat från Kongo till Sverige med sin mamma och lillebror. Familjen flyttade för att vara nära deras pappa som blivit sjuk. Att Liza skulle komma in på juristlinjen var långt ifrån självklart. Redan i små­skolan dömde en lärare ut hennes chanser i livet, berättade hon för Expressen. – Min lågstadielärare sa att arbetsgivare alltid kommer ge svenskar de bra jobben framför oss invandrare. Klart man ifrågasätter sin egen förmåga och sina möjligheter då. På skolan i Brandbergen var grupptrycket hårt. Hennes kompisar trackade henne för att hon inte ville tala med brytning och klä sig på ett visst sätt. – Jag skolkade och var uppkäftig mot lärare och trodde jag var cool. Det blir till sist en så himla stor grej att vara som de andra, för att bli accepterad. Men då, i sjunde klass, när grupptrycket var som värst, tog livet en vändning till det bättre. Hos en svensk artist och hans familj fick Liza och hennes bror ett andra hem. För Liza blev familjevillan i Tullinge en trygg fristad. Hon bytte skola, fann nya sammanhang och fick uppmuntran hemma. Genom juridikprofessorn Sanna Wolk fick Liza besöka advokatbyråer. Nya världar öppnade sig. Liza gick från 80 procents frånvaro till att bli en toppstudent, skriver Expressen. I sitt studenttal pratade Liza om en ljus framtid. Vännerna applåderade, glädje­tårar rann nerför hennes kinder. Studiefliten belönades med en plats på juridikprogrammet. Sedan föll skotten. Liza blev 20 år gammal. Hon begravdes en decemberdag på Skogskyrkogården i Stockholm, omgiven av sina nära och kära. Sista gången Liza intervjuades av Expressen drömde hon om att jobba utom­lands. Hon önskade att på något sätt bidra till en bättre värld. – Min motivation har varit att ta mig ur misären. Min motivation har varit att jag inte vill vara på samma plats om tio år och att mina barn ska ha bättre förut­sättningar än vad jag hade. En stiftelse har nu startats till Liza Britzellis minne. ”Liza inte ska bli en siffra i statistiken, utan hennes mod och hopp om en bättre framtid ska inspirera andra”, skriver den nystartade stiftelsen NU: Nolla Utanförskapet.

liza

Juriststudenten Liza, 20, sköts ihjäl i villa i Tullinge

SVD

https://www.svd.se/a/P47b46/

Ryssland kan ha kapacitet att angripa Nato fortare än omvärlden förstått. Det uppgav Danmarks försvarsminister Troels Lund Poulsen på fredagen. ”Det här är ny information”, säger han i en intervju med tidningen Jyllands-Posten. Ryssland kan ha kapacitet att angripa Nato redan om några år. Det uppgav Danmarks försvarsminister Troels Lund Poulsen på fredagen. – Det här är ny information, säger han i en intervju med tidningen Jyllands-Posten. Det är inte bara i Sverige som ledande politiker och höga militärer känt sig manade att varna för ett möjligt kommande krig mellan Nato och Ryssland i Europa. Troels Lund Poulsen representerar Venstre, som är Danmarks största borgerliga parti. Men den danske försvarsministern var konkretare än ministerkollegorna i andra EU-länder när han under fredagen lät sig intervjuas av journalister ombord på ett danskt krigsfartyg på väg till Röda havet. – Det kan inte uteslutas att Ryssland kommer att utmana Nato-fördragets femte artikel och försvarsorganisationens solidaritet inom tre till fem år, löd Troels Lund Poulsens budskap. Uttalandet fick stor spridning och det är just tidsramen på tre till fem år som väckt störst intresse i internationell press. Uppskattningen baseras enligt ministern på Natos samlade bedömningar av hur fort den ryska upprustningen fortskridit efter den fullskaliga markinvasionen av Ukraina. Troels Lund Poulsen betonar i intervjun att ingenting tyder på att en attack mot andra europeiska stater är förestående i dag. Det är upprustningstakten som får honom att reagera, säger han: – Detta var inte Natos bedömning 2023. Det här är ny information som blivit känd först nu. Ministern beskriver försvarsinvesteringarna på andra sidan Östersjön som alarmerade: – Rysslands kapacitet att producera militär utrustning har ökat oerhört. Under lördagen gick också Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg ut med en egen varning i tyska Welt. Han menade att Nato bör förbereda sig på en konfrontation med Ryssland som kan bli bestående i tiotals år framåt. – Om Putin vinner i Ukraina finns det ingen garanti för att den ryska aggressionen inte sprider sig till andra länder, säger Jens Stoltenberg till den tyska tidningen.

ryssland nato

Dansk varning: Ryssland kan angripa Nato fortare än väntat

SVD

https://www.svd.se/a/l36eMo/

Berättelsen om Jasper Maskelyne – enligt egen utsago hjärnan bakom de storartade illusionsnummer som ska ha hjälpt de allierade att segra över nazisterna – är på väg att bli storfilm i Hollywood. Frågan är om inte detta är den brittiske illusionistens allra främsta bländverk. Den 11 juli 1897, tidig eftermiddag, trycker predikanten, tidningsmannen och äventyraren Jonas Stadling på kamerans utlösare. På glasplåten exponeras vad som blev den sista bilden av Salomon August Andrées polarexpedition. Fotografiet föreställer ett grått nästan stilla ishav, med ballongen svävande bort mot en fond av Spetsbergens karga klippor. Ett knappt år senare kommer Stadling att genomkorsa hundratals mil av den sibiriska tundran, i resultatlöst sökande efter den försvunna expeditionen. I det väglösa landskapet finner han dock annat som intresserar honom. Bland annat sedvänjor och trosföreställningar som skulle bli utgångspunkten för hans blivande standardverk ”Shamanismen i norra Asien” (1912). I den skriver han om ett samtal apropå Andrées ballong: Slutligen uppgick ett ljus för en af infödingarna: ”Jo, jag vet, jag!” sade han. ”De där märkvärdiga männen, som flögo mot norden, voro stora shamaner. Min fader kände en stor shaman, som kunde flyga upp genom rökfånget i tältet.” Försvinnandet ut genom rökfånget kom med all sannolikhet att intressera en viss tioåring, som vid bokens utgivning ännu befann sig i födelsestaden London. Jasper Maskelyne, som pojken hette, föddes 1902 rakt in i en av Storbritanniens mest namnkunniga trollkarlsfamiljer. Ett av signaturnumren var just levitation. Släktens renommé hade grundlagts av hans farfar, John Nevil Maskelyne. Farfadern var ursprungligen urmakare och hade vid ett tillfälle bevittnat en föreställning med amerikanska spiritister. Där i salongens dunkel hade han genomskådat det högst världsliga maskineri som åstadkom de övernaturliga effekterna. För att avslöja charlatanerna konstruerade han tillsammans med en möbelsnickare en kopia av amerikanernas apparat. Besserwissrar lockar dock sällan stora skaror, så duon piffade upp förevisningen med några spektakulära illusionsnummer (bland annat ett där de förvandlades till ung kvinna i nöd respektive olycksbådande gorilla). Den lilla showen blev en succé. En framgångsrik lokal turné senare bestämde de sig för att i stället satsa på en trollkarlskarriär. Med tiden blev de så framgångsrika att de kunde skaffa en permanent teaterlokal vid Piccadilly Circus. (Farfar Maskelyne förblev dock intresserad av snillrika konstruktioner och uppfann bland annat den första betaltoaletten.) John Nevil Maskelyes son, som – möjligen för spegeleffektens skull – också hette John Nevil Maskelyne, förvaltade trollkarlsarvet (även om han vid sidan av drev företag i annat slags trolleri, närmare bestämt radio och telegrafi). Som tredje generationens trollkarl hade Jasper Maskelyne alltså en hel del att leva upp till. (Hans äldste broder i syskonskaran hette förstås också John Nevil, men han hade övertagit faderns intresse för infrastruktur och blivit järnvägsman.) Inledningsvis gick det bra för Jasper. På journalfilmer från 30-talet ses en elegant man i välsittande frack, med tangorabatt och det pomaderade håret i linjalrak mittbena, som kommenterar sina illusionsnummer med kvickheter på tidstypisk sirlig engelska. När Storbritannien i september 1939 förklarade krig mot Nazityskland tog emellertid Jasper Maskelynes karriär en spektakulär vändning. Den berättelsen är nu på väg att bli storfilm i Hollywood – ”The war magician” – regisserad av Colin Trevorrow med Benedict Cumberbatch i rollen som Jasper Maskelyne. Samma månad som krigsutbrottet fyllde Jasper Maskelyne 37. Han var med andra ord för gammal för att ta värvning

maskelyne

Sant och falskt om krigsmagikern Jasper Maskelyne

SVD

https://www.svd.se/a/Ll2rdV/

Magdalena Anderssons dom över Jamal El-Haj hann knappt falla innan partiet Nyans sträckte ut en hand till den kritiserade S-politikern. ”Tillsammans kan vi driva Palestinafrågan i riksdagen”, säger Nyans partiledare Mikail Yüksel i en intervju med sajten Epoch Times. På lördagen uttalade sig S-ledaren Magdalena Andersson om den hårt kritiserade S-riksdagsmannen Jamal El-Haj. Han har ”skadat partiet”, sa hon till TT på väg till partiledarsamtalen i TV4:s Nyhetsmorgon. Socialdemokraterna uppmanade El-Haj att lämna sin riksdagsplats i veckan som gick, på grund av riksdagsmannens påstådda samröre med radikala islamister. Något han själv avfärdat. Partiet Nyans föreslår nu att Jamal El-Haj sitter kvar och börjar samarbeta med dem i stället – som politisk vilde i riksdagen. – Vi uppmanar honom att inte lämna sin riksdagspost utan gå över till Nyans. Tillsammans kan vi driva Palestinafrågan i riksdagen, säger Mikail Yüksel i ett ljudklipp som sajten Epoch Times delade i sociala medier under helgen. Svenska riksdagsmandat är personliga. Socialdemokraterna kan alltså inte tvinga El-Haj att lämna riksdagsplatsen. Jamal El-Haj själv har ännu inte meddelat hur han tänker göra och SvD har sökt honom upprepade gånger under lördagen, utan resultat. Det är inte första gången partiet Nyans kommit med liknande utspel till den kritiserade s-riksdagsmannen. Erbjudandet framfördes redan i januari, innan Socialdemokraterna tagit sin hand från Jamal El-Haj. Då tackade Jamal El-Haj ”bestämt nej” rapporterade Expressen. Han saknade helt förtroende för Nyans uppgav han då. SvD har sökt Mikail Yüksel och Jamal El-Haj.

partiet nyans

Partiet Nyans vill se El-Haj som politisk vilde

SVD

https://www.svd.se/a/pQ3kRX/

Ohotad etta. Sedan kom Chat GPT. Nu är allt fokus på AI. Och även giganten Googles affärsmodell utmanas. ”Vi måste fortsätta vara på tå”, säger Sverigechefen Anna Wikland. Hon har sett Abba live flera gånger. Har en hund som heter Charlie. Och är både en nattuggla och en morgonperson som kliver upp klockan 05. Allt enligt Bard, Googles AI-chattbot. Men det finns ett problem: några saker stämmer inte. – Jag hade en hund när jag var yngre och skulle nog gärna vilja ha en igen, men jag har ingen hund nu tyvärr, säger Anna Wikland. Har du sett Abba live flera gånger? – Nej, det har jag inte heller gjort. Vad säger det här om hur tillförlitlig Bard är? – Bard är fortfarande ett experiment hos oss, kopplat till generativ AI. Det är någonting som är i ett tidigt skede och som vi vidareutvecklar hela tiden, säger hon.L – Den typen av hallucination som du påvisade här, är sådant som fortfarande finns och det är därför vi pratar väldigt mycket om att det är ett experiment. Anna Wikland sätter på sig lurarna i SvD:s poddstudio. Hon har tackat ja till att vara första person att intervjuas på djupet i vår podd SvD Tech Brief. Vi har velat intervjua henne för att hon är en verklig makthavare, men också lite av en doldis. Det ska bli en intervju på drygt 30 minuter. Om deepfakes, AI-genererade sökresultat men också om makt och ansvar. En sak är säker. Anna Wikland har en unik inblick i bolaget som har en nyckelroll i AI-utvecklingen. Som Sverigechef för Google har Anna Wikland flera år i rad utsetts till en av näringslivets mäktigaste kvinnor – och den mäktigaste kvinnan inom svensk tech. Hon ansvarar för en verksamhet med drygt 400 anställda, som arbetar med produktutveckling av Google Meet, och affärsverksamheterna Google Ads och Google Cloud. Det är en tung post i den svenska techbranschen. Samtidigt är det några led upp till de högsta cheferna på det gigantiska bolaget. Har det funnits lägen då du velat göra andra val för den svenska verksamheten än det som är den globala strategin? – Jag tycker att jag har den flexibilitet som behövs för att göra ett bra jobb här, jag tycker att det fungerar bra som det är. Så du har aldrig känt en frustration över det? – Nej, det har jag inte. En hel del av det som chattboten (som på torsdagen döptes om till Gemini) berättar om Anna Wikland stämmer dock. Bland annat att hon är en förespråkare för jämställdhet, och en optimist. Och det märks att hon är optimistisk när hon pratar om den stora förändring som Google befinner sig i. Techjätten har länge lagt stora resurser på utvecklingen av AI. Redan 2016, året Anna Wikland tillträdde sin post, konstaterade hon i en intervju med SvD att AI var bolagets främsta fokus. Ändå var det Open AI, backade av Microsoft, som släppte AI-tjänsten som förändrade allt: Chat GPT. Plötsligt började miljontals människor söka efter information via chattboten, som genom en kraftfull AI-modell i grunden kan ge mer uttömmande svar, programmera och föra konversationer som liknar en människas. Ett problem för Googles viktigaste affärsområde, sökmotorn, enligt vissa bedömare. Här har Google haft en ohotad dominans under decennier. Men de nya AI-tjänsterna, ihop med en pågående konkurrensrättegång i USA där Google anklagas för att bedriva ett olagligt monopol, skapar vissa frågetecken om framtiden. Kommer Googles marknadsandel, som ligger på runt 90 procent, att minska på sikt? Anna Wikland poängterar att Google ständigt utvecklar sökmotorn, och att det är spännande och sunt att så många företag nu fokuserar på AI. Men konstaterar också att bolaget ”opererar på en konkurrensutsatt marknad”. – Det är lättare för mig att fokusera på hur vi gör för att fortsätta vara relevanta

anna wikland google

Google utmanas – Sverigechefen Anna Wikland om konkurrensen

SVD

https://www.svd.se/a/wAW3B1/

En kår av 25 badkar och ett mäktigt universum utgör kontraster i Kungliga Balettens nya dubbel. Stjärnskottet Emma Portner tänker utanför boxen medan Lukáš Timulak får dansarna att glänsa. Kungliga Operan har blivit en badinrättning – nej, inga rör har sprungit läck just nu i den slitna kåken. Men 25 badkar står på scenen och även om bara två av dem är fyllda med vatten så är detta livsnödvändiga element påtagligt i urpremiären ”Bathtub ballet”. Det porlar om ljudbilden medan de sju dansarna – vars kroppar ju består av cirka 60 procent vatten – installerar sig i varsitt badkar. De läser tidningen och sippar vin medan ångan stiger runt det blänkande svarta golvet som sträcker sig ut över orkesterdiket. Det är oklart huruvida koreografen Emma Portner, kanadensiskt stjärnskott som vid 29 år gör sitt första verk för Kungliga Baletten, har sett Corey Bakers virala ”Swan lake bath ballet”, en pandemiproduktion för BBC från 2020, där 27 balettdansare filmades hemma i sina badkar under nedstängningen. I programbladet refererar hon istället till balettförnyaren William Forsythes ”On flat thing”, ett makalöst verk för 14 dansare och 20 stålbord som med matematisk precision formar en halsbrytande virtuos väv av hårt och mjukt. Men Portners badkarsbalett för nog mer tankarna till Alexander Ekman, som gärna använder ovanliga objekt och filmiska ljusklipp för att skruva på balettbegrepp och mänskliga koder. Synen är anslående – en kår av symmetriskt placerade vita badkar som rymmer individer fångade i sina mest privata stunder. Karen skyddar och begränsar, men blir också egna scenrum i blixtbelysning. Badritualen är en drömvärld där gängse regler upphör och medvetandet expanderar. Ibland lekfullt med ben i vädret, ibland hotfullt tvångsartat som vore gestalterna intagna på en vårdinrättning. Dansarna verkar helt inne i skeendet, som förstärks av Max Richters eklektiska, filmiska tongångar. Några tvagar varandra ömsint. Madeline Woos och Ethan Watts blöta, intima duett är sensuell ut i fingerspetsarna och förstorad på en filmduk, enligt tidens trend. Dansarna balanserar på karen, samspelar i rytmiska sekvenser, ställer dem på högkant till ett arkitektoniskt landskap, leker med badskum – och rullar ut på golvet som kräldjur. Atmosfären förändras hela tiden, närbilderna växlar. Daniel Norgren-Jensens interaktion med en döende svan – nej, förlåt, en skabbig marionett-anka – blir en oroande dans av ett fjäderfä som drar sin sista suck. ”Bathtub ballet” formar sig till ett eftertänksamt, associationsrikt allkonstverk om det mänskliga varat, även om Portner vill omfamna lite för mycket. De (väl) dominerande badkarens trygga rum blir en bottenlös illusion. Kroppar försvinner, kar svävar och ljudeffekterna talar om att proppen gått ur. Maxat är när golvet blir vågor. Rädda världen, den som kan. Mångsidiga Portner, som haft såväl popikoner som globala företagsjättar som uppdragsgivare, släpper här på tyglarna som koreograf jämfört med den suveräna, skulpturala duetten ”Islands” för Norska nationalbaletten, som gästade Dansens hus 2021. Det är ändå hoppfullt att Kungliga Baletten har knutit kontakt med en koreograf som vågar tänka utanför boxen. Även Göteborgsoperans danskompani har beställt ett verk av henne, urpremiär i april. Visuellt storslagen, fast på ett helt annat sätt, är också kvällens inledande nypremiär ”Totality in parts” av den slovakiske koreografen Lukáš Timulak, scenografen Peter Biľak och tonsättaren Volker Bertelmann. Det hade urpremiär på Kungliga Operan 2018 i trippeln ”Trinity”, men framträder nu ännu starkare ihop med Portners verk

bathtub ballet

Recension: Kungliga Balettens ”Bathtub ballet” går utanför boxen

SVD

https://www.svd.se/a/4oM4bG/

Förfallet i staten startade när tjänstemannaansvaret avskaffades på 70-talet, och ämbetsmannens resa mot att bli ”tjänsteperson” inleddes. För några månader sedan publicerade SNS sin rapport ”Den sårbara staten. En översikt över hur organiserad brottslighet påverkar stat och kommuner genom infiltration, korruption, välfärdsbedrägerier”. Den organiserade kriminaliteten utnyttjar den öppenhet och tillgänglighet i förvaltningen som vi just ansett vara ett skydd mot korruption. Fokus ligger på den kommunala förvaltningen – kommunerna har ett omfattande ansvarsområde och ”den kommunala revisionen är svag”. Politiskt och medialt fokus har under lång tid legat på den våldsutövande kriminaliteten – den som svarar för dödsskjutningar och sprängningar och som med stor hänsynslöshet och brutalitet mördar både sina egna och andra som råkar komma i vägen. Kan vi tro att kulmen nåddes förra året, att polisen blivit allt effektivare? Allt fler lagförs nu och fler döms till långa fängelsestraff. En än svårare uppgift är kanske att komma till rätta med den organiserade ekonomiska brottsligheten. Den är diskret smygande – infiltrerar myndigheter och civilsamhälle, påverkar genom hot och hot om våld. Genom sin omfattning är den systemhotande och som hot mot samhälle och demokrati väl så farlig som våldet. Förvaltningen som rättsordning har över tiden försvagats. Begrepp som service och flexibilitet har vunnit insteg, tjänstemannaansvaret är borta, kontaktytorna mot den privata sektorn har mångdubblats. Förvaltningen har blivit ett lätt byte för den organiserade kriminaliteten. Värst är det i kommunerna, där råder Vilda västern. Förfallet startade när tjänstemannaansvaret avskaffades på 70-talet, det är min tes. Det personliga ansvaret avskaffades i en förvaltningskultur som redan hade svaga processer för ansvarsutkrävande. Ämbetsmannens resa mot att bli ”tjänsteperson” inleddes. Finland avskaffade aldrig tjänstemannaansvaret. Det är bara att låta sig inspireras – här också. NPM ett decennium senare var en reform för effektiv resursanvändning i en förvaltning där alla var fixerade vid att alla problem alltid kunde lösas med mer resurser. Att upphandla tjänster på den privata marknaden var rationellt, men riskfyllt. Det är just i mötet med den privata sektorn som korruptionen frodas. Affärsverk, som Statens Järnvägar och Vattenfall, sammanhängande system med tydlig ansvarsstruktur, styckades upp i sina delar för ökad effektivitet. Nu blev det fragmentisering, det övergripande ansvaret försvann. Att återupprätta staten och ämbetsmannen är en krävande och långsiktig uppgift. Bra då att börja med grunden – en etisk kod för tjänst i staten. Ingen liten värdegrundsbroschyr utan en skrift som utvecklar tjänstemannens ansvar för regeringsformens stadgande om saklighet och opartiskhet. Var och en i staten ska underteckna en förbindelse med den innebörden och göras medveten om det särskilda uppdraget att arbeta i staten och i medborgarnas tjänst. Finland avskaffade aldrig tjänstemannaansvaret. Det är bara att låta sig inspireras – här också. För kommunerna krävs en ny kommunallag för ordning och reda, ett stort arbete det också. Bra att börja med det basala. Kommunerna liksom staten måste få en oberoende yrkesmässig revision. Sätt Riksrevisionen på dem!

inga-britt ahlenius

Inga-Britt Ahlenius: Riktiga tjänstemän kan mota kriminalitet

SVD

https://www.svd.se/a/GMp2BJ/

Eldig klubbpop, norrländsk dansbandscountry och så årets stora snackis, Fröken Snusk, utgör ett spännande startfält i Göteborg – inte minst med tanke på epadunk-drottningens vredesutbrott där hon pucklade på sin dalahäst. Låt: ”When I’m gone” Artist: Maria Sur Låtskrivare: Anderz Wrethov, Jimmy "Joker" Thörnfeldt, Julie "Kill J" Aagaard, Maria Sur. Maria Sur debuterade förra året och gick direkt till final, vilket nog berodde mer på hennes historia som ukrainsk flykting än på snyftballaden. Desto roligare med detta styrkebesked: klubbig, mörkt tonad pop där suggestiva syntslingor repeteras över en pumpande bas, växlar över till en stark refräng och alltihop till läcker lasershow. Växer för varje lyssning och är kvällens favorit. Låt: ”Norrland” Artist: Engmans kapell Låtskrivare: Larry Forsberg, Lennart Wastesson, Sven-Inge Sjöberg  Tja, om man gillar småtöntig dansbandscountry med konfettiregn, käcka folkfioler och tonartshöjning som handlar om att befinna sig i djupaste Sahara men längta hem till No-No-No-Norrland så gillar man förmodligen de glada hälsingegrabbarna i Engmans kapell. För mig stannar det dock vid ett no-no. Kuriosa: fyra av sex bandmedlemmar heter Per/Pär. Låt: ”The silence after you” Artist: Dear Sara Låtskrivare: Benjamin Rosenbohm, Jonas Thander, Marcus Winther-John, Sara Nutti Sara Nuttis röst är en trevlig blandning av Sophie Zelmani och Donna Lewis och det är heller inget fel på låten: en vacker, spröd midtempo-ballad. Men hela bidraget är för diffust, både låt och show (vad är grejen med taklampan?) liksom bara pågår utan att det händer särskilt mycket och på torsdagsrepet var Sara för osäker för att bära upp det på egen hand. Låt: ”Ahumma” Artist: C-Joe Låtskrivare: Charles Koroma, Diana Kambugu, Michael Didriksson, Palle Hammarlund, Tony Malm, Twice Ice Det går ju inte att komma ifrån att den första och största referensen till den här låten är musiken ur ”Lejonkungen”. Titeln till debutanten C-Joes medryckande och feelgoodiga afropop är inspirerad av meditationsljudet ahumm, men numret handlar inte särskilt mycket om inre sinnesro utan mer om sprallig fest i knalliga färger och, dessvärre, svajig sång och utstrålning. Låt: ”Dragon” Artist: Liamoo Låtskrivare: Anderz Wrethov, Jimmy "Joker" Thörnfeldt, Julie "Kill J" Aagaard, Liamoo Liamoo dyker upp i ny genre: tung och suggestiv midtempop i 6/8-takt med tema drakar och våghalsig, på gränsen till läskig, eldshow. Något i det här för tankarna till Loreens ”Tatoo”, särskilt det lite orientaliska instrumentalpartiet. Han delar låtskrivare med Maria Sur och visst känns de två besläktade i sin mörka dramatik, men Surs låt är snäppet vassare. Låt: ”Unga & fria” Artist: Fröken Snusk Låtskrivare: Fröken Snusk, Sara Ryan  Bidraget från årets snackis Fröken Fu... jag menar Snusk låter varken epa eller dunk, mer som att man kört Samir & Viktor, Timoteij och smurfhits i en mixer och dränkt allt i rosa . Snusket är subtilt paketerat med fröken i minimal rosa sparkdräkt ridande en jättelik dalahäst. Men torsdagsrepet, som detta omdöme bygger på, var minst sagt spännande. Det mesta gick fel och artisten fick ett vredesutbrott, skrek h*ra i mikrofonen och slog både sig själv och dalahästen.

mello 2

Deltävling 2 i Mello: Ukrainsk favorit mot no-no-låt och snusk

SVD

https://www.svd.se/a/rloVG3/

Slaveriet kom först och rasismen efteråt, menar Kenan Malik i sin nya bok om rasismens historia. Håkan Lindgren frustreras av ett ensidigt perspektiv. Brenton Tarrant, som mördade 51 muslimer i Christchurch-massakern på Nya Zeeland 2019, har sagt: ”Attacken var ingen attack på mångfalden, utan en attack i mångfaldens namn. För att se till att olikartade folk förblir olikartade, separerade, unika, ouppblandade”. I sin nya bok om rasismens historia, ”Inte så svartvitt”, leder Kenan Malik läsaren från 1600-talets slavhandel fram till en punkt när rasister och antirasister har börjat låta lite för lika varandra. I båda lägren finns personer som önskar sig en apartheidvärld av separata kulturer, rena och oföränderliga. Världens folk är varken ”överlägsna eller underlägsna, de är olika”. Låter det sympatiskt? Citatet kommer från Jean-Marie Le Pen. Hos honom är det ett försvar för uppfattningen att varje folk ska bevara sin unika kultur, och därför måste alla stanna på sin plats. Det vill säga: Frankrike åt fransmännen! Malik är en av Storbritanniens ledande samhällsdebattörer; han tar sig an de hetaste frågorna med sällsynt lugn och skärpa (se min intervju i SvD 14/11 2015). Han vill motverka den nuvarande pessimistiska antirasismen genom att berätta om de rasistiska idéernas mångskiftande historia, och om en äldre antirasism, som inte hade gett upp hoppet om universella mänskliga rättigheter. Haiti blev självständigt 1804, efter att slavarna hade gjort uppror, inspirerade av upplysningsfilosofernas idéer. 200 år senare påstår Richard Delgado, en av upphovsmännen bakom kritisk rasteori, att ”rasism och upplysning är samma sak”. Det som hände däremellan, skriver Malik, ”var att den radikala universalistiska traditionen praktiskt taget utplånades”. Slaveriet kom först och rasismen efteråt, menar Malik: den växte fram för att legitimera ett förtryck som redan pågick. Han vill hinna med så mycket – det tyska folkmordet i Sydvästafrika, den bortglömda medborgarrätts­aktivisten Pauli Murray, de svartas antisemitism och Black Lives Matter – vilket gör att hans skildring ibland ligger farligt nära läroboksprosa. Fördjupningen blir lidande, å andra sidan är vissa sträckor en citatfest för cyniker. Vi får veta att Jesus inte var jude utan arier – de rasistiska gränsdragningarna är dödligt skarpa ibland, och slarviga när det passar. Benjamin Franklin ansåg att svenskarna inte var riktigt vita eftersom de hade ”ett svartmuskigt utseende”. Här finns också gott om citat som visar att tidigare generationers antirasister ville nå bortom hudfärgens begränsningar. Malik vill framförallt nyansera bilden av Frantz Fanon. Eftervärlden har kommit att föredra Fanons våldsbejakande åsikter på bekostnad av de texter där han förklarade att stoltheten över en svart identitet var för inskränkt för honom: ”Jag är en människa, och det är världens hela förflutna som jag måste återerövra.” Författaren Ralph Ellison skrev att han, genom att läsa all slags litteratur, från Freud till Gertrude Stein, även ”böcker där svarta sällan, kanske aldrig, omnämndes”, lyckades frigöra sig ”från vilken ’segregerad’ föreställning jag än kan tänkas ha haft om mina mänskliga möjligheter.” Som mest engagerad blir Malik när han berättar att Amerikas fattiga svarta och fattiga vita länge gjorde gemensam sak för att förbättra sina villkor – bland annat genom partiet People’s Party. Deras solidaritet motarbetades hårt av arbetsgivare och etablerade partier, tills den gick sönder på 1900-talet. Historien om hur de rymde tillsammans, söp, stal mat och fick barn ihop passar inte någon sida i kulturkriget

kenan malik

Recension: Inte så svartvitt av Kenan Malik

SVD

https://www.svd.se/a/dwyWOz/

PODD | När ”En dag” och ”Mr & mrs Smith” får varsin remake är det lätt att undra: kommer vi framöver bara att se samma saker igen och igen? Tv-kollen dyker ned i den senaste tv-veckan. Avsnittsbeskrivning Tove och Andreas diskuterar stuck culture – sitter kulturen fast? I en stadig ström av remakes har Tove och Andreas tittat på två purfärska nyfilmatiseringar av gamla klassiker: ”En dag” på Netflix och ”Mr & mrs Smith” på Prime Video. Nostalgins kraft används för att locka tittare till biografer, streamingtjänster och mello. Men funkar det? Eller drabbas publiken av tillbakablicks-fatigue? Och är det så dåligt att samma titlar görs om, om och om igen? Eller börjar allt klagande på nyversioner kännas som en helt egen ändlös repris? Titlar som diskuterats i avsnittet: ”Mr & mrs Smith” (2024) (Prime Video) "Mr & mrs Smith" (2005) (Prime Video) ”En dag” (2024) (Netflix)  ”En dag” (2011) (Viaplay)  ”Melodifestivalen” (SVT Play)  Lyssna på ”SvD Tv-kollen” ”SvD Tv-kollen” produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler. Du hittar den enklast genom att söka efter ”Tv-kollen” i din poddspelare; eller klicka på länkarna. Producent: Joanna Górecka (Filt) Ansvarig utgivare: Lisa Irenius

mr kollen

SvD Tv-kollen: Remakefest med En dag och Mr & mrs smith

SVD

https://www.svd.se/a/WRwaaj/

Ursäkta språket, men är det någon månad som förtjänar en svordom är det februari. Att svära åt eländet kan till och med vara en liten lyckoinvestering. Gallup har frågat folk ända sen 1960-talet vilken som är deras favoritmånad och februari kommer gång på gång sist. Likadant blir mönstret när vi nagelfar folks känslor i sociala medier, glädjeuttrycken når bottenläge i februari. Men jag tänker att det finns två bra saker med februari, den går över fortare än alla andra månader och den får resten av året att sen kännas lite som en lättnad. Låt oss därför som en liten lyckoinvestering frossa i februarieländet. • Februari är årets sjukaste månad. Bokstavligt. Barnen är sjuka, vabbandet slår i taket och är enligt Försäkringskassans statistik nästan fyra gånger högre än i slutet av sommaren. Vuxna är också sjuka, om en ska tro Försäkringskassans sjukskrivningsstatik, eller för den delen Googles sökstatistik som toppar i februari. Hosta, hacka, snörvla, kaskadvinterspy, torka upp och njut (?) av att det inte blir värre än så här. Det vi idag kallar sportlov infördes under namnet kokslov. • Februari är årets minst barnalstrande månad. Åttio års statistik från SCB talar sitt tydliga språk. Antalet födda barn är betydligt lägre i november än någon annan månad på året, räkna baklänges nio månader så hamnar du i februari. Den inte allt för djärva slutsatsen är att februari, trots att den omfattar Alla hjärtans dag, är den månad på året när vi känner oss minst romantiska (eller i alla fall ligger minst med varandra, på ren svenska). Gör vad du nu gör i stället så länge och njut (?) av att det inte blir torftigare än så här. • Februari är årets kallaste månad. I SMHI:s statistik ligger medeltemperaturen i botten genom decennierna. Det gäller inte alla landskap och jämt, januari är en stark konkurrent. Men det faktum att det vi idag kallar sportlov för länge sen infördes i februari under namnet kokslov med syftet att tömma skolorna för att minska kostnaderna för uppvärmning säger en del. Frys på, med eller utan sportlov och njut (?) av att det sannolikt inte blir kallare i år. • Februari är månaden när risken för eländen verkar extra hög. Pandemin tog fart i Sverige i februari 2020. Kriget i Ukraina bröt ut i februari 2022. Gissa när den senaste piken i inflationen ägde rum? Just det, i februari månad, 2023. Håll tummarna för att det inte hinner hända något nytt eländigt innan den här månaden är slut och njut (?) av att risken förhoppningsvis inte blir högre än den är just nu. Att svära kan vara smärtlindrande och stressdämpande. Om du inte blivit övertygad än att säga fy fan för februari, fråga romarna. De ville inte veta av månaden över huvud taget. De tyckte det var bättre att starta året i mars. Det är därför december heter december, för att det från början var den tionde månaden på året. När romarna så småningom fick problem med att få ihop kalendern och solen och allt det där lade de till januari och sist, högst motvilligt, februari. Som en liten slatt, ett nödvändigt ont för att fylla ut året, men med minsta möjliga antal dagar. Njut (?) av att den korta månaden snabbt är över och att det ”riktiga” året snart börjar. Njut (?) av att säga fy fan för februari. Att svära kan nämligen vara både smärt­lindrande och stressdämpande, visar en nyligen publicerad artikel i den vetenskapliga tidskriften Lingua. I bästa fall kan det vara relationsbyggande också, visar forskningen

februari

Fyra anledningar till varför februari är den sämsta månaden

SVD

https://www.svd.se/a/bgE17q/

Det som hade varit intressant är en politisk röst som ser EU för vad det är. Ett politiskt samarbete för att lösa genuint gemensamma frågor. I en intervju i Göteborgs-Posten menar kristdemokraten och europaparlamentskandidaten Alice Teodorescu Måwe att Europafrågan – eller mer specifikt: den ”maktförskjutning” som pågår – är vår tids migrationsfråga för borgerligheten. Om den lämnas över till Sverigedemokraterna kommer SD få monopol på ett centralt sentiment i väljarkåren. Och som med migrationsfrågan kommer borgerlighetens låsningar och oförmåga att ta till sig väljarnas oro, leda till att SD kan fortsätta att växa. ”Jag menar att man är på väg att begå samma misstag igen. Och i stället för att låta SD vara den enda rösten bör vi ifrågasätta den tendens till maktförskjutning som har skett.” Teodorescu Måwe vill mer konkret stoppa ”Europas Förenta Stater”, vilket i minst tre decennier varit kodord för att visa att man hör och känner väljarkårens förmenta bubblande euroskepticism. Att en sådan konstitutionell utveckling aldrig varit aktuell – i synnerhet inte om man gör en seriös parallell till Amerikas Förenta Stater – har inte nämnvärt kylt ner entusiasmen i horden av varnare. Alice Teodorescu Måwe och Kristdemokraterna ställer sig helt enkelt på en tämligen tätbefolkad plats i debatten. Även inom Moderaterna har det länge funnits ett sökande efter en sorts ”smart” EU-skepticism. Det har väl aldrig på allvar påverkat partiets övergripande linje eller partiledningen, men hos många har behovet att visa att ”också vi som är Europavänner måste kunna vara kritiska” närmast varit att likna vid en klåda. Det moderata länsförbundet i Kronoberg har exempelvis stämmobeslut på att Europaparlamentet ska avskaffas och all lagstiftning ska skötas av ministerrådet. Ida Eriksson, Kronobergsmoderaternas namn i EP-valet 2019, lät då nästan exakt som Alice Teodorescu Måwe: ”Jag tror på EU. De stora övergripande problemen kräver samarbete: klimatet, terrorbekämpning, migrationen. Men EU går in på en överstatlig nivå och lägger sig i detaljer som varje land kan klara själv: vargjakten, snuset… EU är en otroligt stor och dyr organisation.” I intervjun i GP nämner Teodorescu Måwe ”den inre marknaden, fria rörligheten och möjligheten att lösa gränsöverskridande problem som migration, kriminalitet och klimatet som exempel”. Det får ändå sägas vara exempel med viss tyngd. Och inte bara det. Det läggs ytterligare lök på denna lax: ”Förutom risken för ett Europas förenta stater handlar den enskilt största frågan i EU-valet om Europas säkerhet och kriget i Ukraina, enligt Alice Teodorescu Måwe.” Svensk europapolitisk debatt är som att se om Monty Pythons Life of Brian från 1979: ”Förutom säkerheten, klimatet, kriminaliteten, den fria rörligheten, den inre marknaden, migrationen och terrorismen? Vad kan vi PÅ RIKTIGT förvänta oss att EU ska lösa?” Det finns heller inget tabu kring frågan motsvarande det som fanns i migrationsfrågan. Svensk europapolitisk debatt är möjligen undermålig, men man blir inte kölhalad om man ”varnar” för ”tendenser” till ökad överstatlighet. Har Kristdemokraterna förhoppningar i den riktningen lär man bli besvikna. Oaktat hur långt man sticker ut just den hakan. Ser vi till Sverigedemokraternas EU-politik kännetecknas den av att man egentligen aldrig tagit frågan på allvar. Vilket man inte kan anklaga dem för i migrationspolitiken. När SD försökt projicera sin nationalkonservativa ideologi på europapolitiken har det blivit ogenomtänkt, principlöst och framför allt väldigt ryckigt. Problemet är inte en maktförskjutning från nationell till europeisk nivå. Utan att EU på olika områden driver dålig politik

alice teodorescu

Alice Teodorescu Måwe och Kristdemokraterna väljer euroskepticismen

SVD

https://www.svd.se/a/Knog17/

Joe Biden, 81, hävdar trots återkommande grodor att hans minne funkar som det ska. En svensk expert ger honom rätt. Att saker glöms bort och namn blandas ihop är fullt naturligt i en valrörelse mellan två äldre herrar, enligt äldreforskaren Laura Fratiglioni. Den amerikanske presidenten Joe Biden förväxlade Mexiko med Egypten. Dessförinnan rörde han ihop Frankrikes president Emmanuel Macron med föregångaren Francois Mitterrand som dog på 90-talet. Det finns fler exempel. Men när presidenten kallades för en ”äldre man med dåligt minne” i en rapport om hur han hanterat hemligstämplade handlingar – då morrade Biden till. – Det är inget fel på mitt minne, slog han fast på en blixtinkallad pressträff i Washington. – Jag vet mycket väl vad jag håller på med. När han kort senare svarade på frågor om kriget i Gaza inträffade missen med Mexiko och Egypten. För dagen tyder allt på att Biden kommer att ställas mot republikanen Donald Trump i presidentvalet. Trump är med sina 77 år inte heller någon ung gosse. På ett kampanjmöte för ett par veckor sedan gick Donald Trump till ett rejält angrepp mot republikanen Nicki Haley. Kruxet var bara att han syftade på demokraten Nancy Pelosi. – Han lider av en kognitiv störning, hävdade Pelosi senare i en intervju med Fox News. Trump instämmer knappast i den hobbydiagnosen. Antagonisten Biden stoltserar gärna med att han klarar sina årliga hälsokontroller. Ett fullt möjligt scenario är att allting är normalt på den kognitiva fronten. För stunder av förväxling och glömska är högst väntade inslag när en 81-åring och en 77-åring är i farten, förklarar Laura Fratiglioni, professor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska institutet. – Minnet försämras med åldern, särskilt efter 70–75 år. Det uppfattar man ofta själv och det finns massor av data som visar att det är så, säger hon till SvD. Den naturliga, åldersrelaterade förändringen sker långsamt. – Om en snabb förändring sker så brukar det inte vara ett bra tecken. Då är det ofta något som har hänt, säger Laura Fratiglioni. I den amerikanska kontexten spekuleras det ibland om att Ronald Reagan, president 1981–1989, var dement under sin sista tid på posten. Efter sin avgång fick han diagnosen alzheimers. För en frisk senior är korttidsminnet ofta det första som börjar vackla med tilltagande ålder. Vilka förmågor är särskilt känsliga för åldrande? – Generellt är försämringar av reaktionssnabbheten det första man upptäcker. Därefter påverkas det episodiska minnet, som att man kanske glömmer att ta med sig inköpslistan till matbutiken. Ett senare tecken kan vara att man går långsammare, det är troligt att det har mycket med hjärnfunktionen att göra, säger Laura Fratiglioni. Att vara president och bedriva valrörelse är krävande uppgifter. Det kan förvärra besvären, enligt Laura Fratiglioni. – Alla symptomen blir värre när man blir trött. Som när man inte sovit eller om man tar mediciner, till exempel mot högt blodtryck. Man har en mindre reserv och är känsligare mot stress. Hur åldrandet påverkar hjärnan kan skilja sig stort från person till person, berättar Niklas Mattsson-Carlgren, docent i klinisk minnesforskning vid Lunds universitet. – Många äldre personer, som inte har någon sjukdom, har ju fortsatt intakt kognitiv förmåga. Men det finns en stor variation. Personer som har skyddsfaktorer – som lång utbildning, fysisk aktivitet, eller genetiska skyddsfaktorer – har mindre förändring över tid, säger han. Vissa egenskaper påverkas inte alls, säger Mattsson-Carlgren. – Etablerad kunskap, som kännedom om fakta, ordförråd och inlärda färdigheter är mindre känsligt eller helt okänsligt för åldrande.

joe biden ålder

Expert: Joe Bidens minnesgrodor behöver inte vara demens

SVD

https://www.svd.se/a/wAaBBA/

En sprängning i tunnelbanebygget under Vasastan fick inte bara berg att röra sig. Ur ett litet rör sprutade ett 50-tal hundbajspåsar och innehållet regnade ner på trottoaren, bilar och fasader. Stockholms tunnelbana ska byggas ut och just nu spränger regionen för att förlänga den gröna linjen från Odenplan till Arenastaden i Solna. Vid klockan 21.40 i onsdags gjordes en tunnelsprängning under jord i Birkastan i höjd med Vikingagatan. Men resultatet blev inte riktigt som det var tänkt, något som Mitti var först med att rapportera. – Innan man börjar jobba med tunnlar undersöker man marken och tar reda på vad som redan finns genom att studera kartor. Men det här röret, som inte är vårt och som inte var igenpluggat, fanns inte inritat någonstans, säger Emma Sahlman, pressansvarig för nya tunnelbanan. Sprängningen skapade en tryckvåg som fick kontakt med både tunneln och marken ovan jord. När tryckvågen sedan skulle hitta ut valde den vägen genom röret. – Oturligt nog hade någon eller några personer under en längre tid använt det här röret för att göra sig av med sina hundbajspåsar, säger Emma Sahlman. Hundbajs regnade sedan ner över trottoaren, bilar och fasader i närheten. – Boende berättade att bajset till och med flugit över ett hus och landat på innergården. Ingen ska dock ha blivit träffad som tur är, säger Emma Sahlman. Trottoaren städades samma kväll, och enligt de som var på plats handlade det om ett 50-tal hundbajspåsar. Sanering är även beställd för fasader och fönster, men det kan dröja på grund av det kalla vädret, enligt Emma Sahlman. Hur kunde det hända? – Det är fullständigt oväntat för alla. Det går ju inte att missta det här röret för en papperskorg. Det är en och en halv meter in på en gräsmatta och sticker ut någon dryg decimeter. Röret ska nu pluggas igen.

hundbajs vasastan

Bajsregn i Vasastan efter sprängning

SVD

https://www.svd.se/a/WRwGWg/

Saab rapporterar starka siffror, men större beställningar på till exempel Gripen-plan går trögare. Vd Micael Johansson ser dock att beroendet av amerikansk utrustning minskar: ”Europa håller på att tänka om lite”. Försvarsindustriföretaget Saab gick starkt under förra året. Den stora oron i världen med Rysslands krig i Ukraina fick många regeringar i västvärlden att köpa mer utrustning från det svenska företaget. Det gjorde att både orderingång och försäljning ökade med 23 procent under 2023, jämfört med året före. Företaget ökar nu också investeringarna för att kunna tillverka mer militär materiel. – Vi har haft ett väldigt starkt år och vi ser en fortsatt mycket stark efterfrågan på marknaden, säger Micael Johansson vd för Saab. Den höga efterfrågan gör att Saabs ledning nu skriver upp prognoserna för hur mycket bolaget beräknas sälja de kommande åren. Från att tidigare ha räknat med en uppgång med 10 procent om året är det nu i stället en årlig ökning med 15 procent som gäller. Beskedet bidrog till att Saabs aktie steg på fredagen efter att bolaget kommit med sin rapport för det senaste kvartalet. Uppgången innebär att Saab fortsatte sin resa uppåt på börsen där aktiekursen har trefaldigats under de senaste två åren. Saabs ledning spär nu också på förväntningarna om att hela marknaden för försvarsindustriföretagen ska växa kraftigt framöver. De pekar till exempel på beräkningar som gjorts av analysföretaget Janes som visar att de europeiska länderna i början av 2023 hade beslutat om kraftigt ökade försvarssatsningar, jämfört med hur det såg ut innan Ryssland anföll Ukraina. Det senaste året har den uppgången bara förstärkts och enligt Janes hade de europeiska regeringarna i början av 2024 beslutat om ytterligare drygt 5 000 miljarder kronor i försvarsatsningar för det kommande decenniet. Men det är samtidigt uppenbart att det i många fall tar lång tid för regeringarna att omvandla de utlovade satsningarna till verkliga beställningar. – Staterna håller på att göra om sina försvarsplaner och ser över vad de behöver för förmågor. Men jag ser för få tecken på att de åtminstone köper in mer delar så att de snabbt kan öka produktionen om det behövs, säger Micael Johansson. Trögheten märks även på andra sätt. Saab har till exempel fått in många små och medelstora beställningar på produkter, som ammunition, granatgevär, robotar och liknande. Däremot har det varit en nedgång för stora beställningar på stridsflygplan, radarspaningsplan, ubåtar, ytstridsfartyg och liknande. Ett tydligt exempel på hur det gått när det gäller stora order kom nyligen när Tjeckien bestämde sig för att köpa in det amerikanska stridsflygplanet F-35. Tjeckien har länge använt Saabs stridsflygplan Gripen C/D och Micael Johanssons förhoppning var att de i stället skulle välja nya Gripen E som ersättare. – Det tjeckiska flygvapnet älskar Gripen. Att Tjeckien väljer F-35 är ett politiskt beslut som bygger på att de vill ha en säkerhetspolitisk koppling till USA, säger Micael Johansson. Tjeckernas beslut innebär också att F-35 håller på att bli helt dominerande i Västeuropa. Land efter land har valt det amerikanska planet och därmed tackat nej till svenska Gripen, franska Rafale och sameuropeiska Eurofighter. Därmed väcks också frågan om det i praktiken är omöjligt att sälja Gripen i Europa eftersom länderna här vill ha så starka politiska kopplingar till USA som möjligt. – Det tror jag inte för det finns också en annan diskussion om vi verkligen ska vara så beroende av amerikansk utrustning, säger Micael Johansson. – Europa håller på att tänka om lite och inse att vi behöver bli starkare själva. Vi ska vara väldigt glada att vi i Europa har Rafale, Gripen och Eurofighter

micael johansson

Saabs vd Micael Johansson räknar med att fler ska välja Gripen

SVD

https://www.svd.se/a/BWgvr0/

Blir livet roligare om man vågar vara lite obekväm? SvD:s Andreas Hörmark har lovat sig själv att försöka vara mer som Larry David. Här listar han sina viktigaste insikter från serien ”Curb your enthusiasm”. ”Curb your enthusiasm”, eller ”Simma lugnt, Larry”, som den absurt nog fick heta i svensk tablå, var ”Seinfeld”-skaparen Larry Davids återkomst till tv-rutan i början på 2000-talet. I serien spelar han en fiktionaliserad version av sig själv. Han saknar grundläggande sociala förmågor och agerar på varje impuls han får att gå emot gängse konventioner – ofta med katastrofala följder. Larry David har gång på gång understrukit att man inte ska betrakta hans fiktiva jag som något eftersträvansvärt. Trots detta har tv-versionen av Larry David blivit lite av en förebild för många av seriens fans, som uppskattar hans raka kommunikation och oför­blommerade ärlighet. Själv har jag slaviskt följt serien genom åren. Och nu, lagom till att den tolfte och sista säsongen har haft premiär på HBO, så tror jag ändå att det finns ett par saker att lära av honom. På senare år har Larry David blivit lite av en modeikon, mycket tack vare sin av­slappnade garderob. Han visar, i avsnitt efter avsnitt, att man inte behöver se uppklädd ut för vara stilig. Det räcker med en ledig kavaj i bomull och ett par välskräddade slacks. En ledstjärna för alla oss som varje morgon förtvivlat slänger skrynkliga plagg omkring oss i jakt efter något att ha på sig. Nu för tiden försöker jag leva efter hans modefilosofi: max ett fint plagg per outfit. Ibland kan man krydda till sviden med en ”Make America great again”-keps eller liknande svensk motsvarighet – till exempel om man vill få äta sin tonfisksallad i fred. Larry David är en sittkissare. Åtminstone i serien. Det finns lärdomar att dra av detta, även om svenska män redan är bland de allra bästa i världen på att slå sig ned, enligt en Yougov-undersökning från i fjol (det finns ett färdigt skämt här om de feminiserade svenska männen, om nu någon är lagd åt det hållet). Men alla som har testat vet att det är skönare. Man behöver inte tända lyset och vakna om man går upp mitt i natten – vilket män i Larry Davids ålder gör hela tiden – och man kan unna sig lite lästid. ”Män står upp och kissar!” säger hans pappa ilsket i serien när han får höra hemligheten. Hans vänner retar honom också. För Larry David – och för oss andra sittkissare – rinner den sortens gliringar av som vatten på en teflonpanna. Att han inte bryr sig om vad andra tycker är väl både det bästa och sämsta med Larry David. Faktum är att mitt nyårslöfte var att bli lite, och jag menar lite, mer som han. I tider där alla strävar efter att vara så omtyckta som möjligt och läser självförbättringsböcker om genvägar till älskvärdhet är det uppiggande med någon som är tvärtom. Ser Larry David att någon snyter sig i handen vägrar han att skaka den. Tycker han att maten han blir bjuden på är för kall säger han till. Är han inte intresserad av en rundvandring i sina nyinflyttade vänners hus tackar han nej med orden ”det är sovrum och badrum, jag fattar grejen”. Larry David representerar allas våra undertryckta mörka sidor. Han säger de där sakerna som alla tänker men inte vågar säga. Han personifierar det gamla ”The big Lebowski” citatet: ”You’re not wrong, you’re just an asshole.” Och ibland är det faktiskt härligt att vara ett asshole. Uppvisar någon dålig telefonetikett och tar långa samtal på ett tåg spänner jag nu för tiden blicken i dem, nickar intresserat och skrattar på rätt ställen. Om någon tar upp två säten på en fullproppad buss tar jag fajten

larry david

8 saker jag lärt mig av Larry David och Curb your enthusiasm

SVD

https://www.svd.se/a/APe1yM/

Socialdemokraterna har inte längre något förtroende för Jamal El-Haj. Hur mycket av sitt förtroende har Magdalena Andersson bränt på att försvara den socialdemokratiska riksdagsledamoten? Uttrycket ”take out the trash day” har sedan det användes i tv-serien ”Vita huset” levt i den politiska journalistikens medvetande. Det betyder att en politisk aktör försöker begrava en ogynnsam nyhet genom att meddela den när journalister och politiska motståndare har mycket annat att göra eller vill ta helg. Som samma dag som Märta Stenevi oväntat meddelat att hon slutar som språkrör. En fredagseftermiddag när undertecknad glatt hunnit lämna redaktionen. Då kommer beskedet att Socialdemokraterna uppmanar Jamal El-Haj att lämna riksdagen. Det var Skånedistriktets ordförande Niklas Karlsson (S) som kom med domen. Det var det klassiska politikeruttrycket i detta sammanhang som användes, det om en ”samlad bedömning”. Handlade det om ursprungsproblemet, att han trotsat partiet och ändå gått på en konferens trots varningar om Hamas-kopplingar? Eller var det när han till slut bröt sin medietystnad och sa att man ”inte får döda civila även om de är judar”? Eller när Sofie Löwenmark nu senast avslöjade att Jamal El-Haj kontaktat Migrationsverket för att hjälpa en konservativ islamsk imam? Vad som vägt tyngst är öppet för spekulationer. – Hans agerande har skadat Socialdemokraterna då han flera gånger satt sina egna intressen före partiet, sa Niklas Karlsson. Lojaliteten mot partiet är grundläggande inom politiken. Fråga bara Sara Skyttedal. En fråga som går att ställa till Märta Stenevi är: varför lät du ditt parti genomlida en uppslitande höst om du ändå tänkt sluta? En fråga som går att ställa till Magdalena Andersson: hur mycket av ditt eget förtroende har du bränt på att försvara Jamal El-Haj? Sedan i maj förra året har Socialdemokraternas partiledare, så många gånger, fått hantera frågor om El-Haj i stället för att prata om sin politik. Efter Hamas attack mot Israel i oktober ökade tonläget från Tidöpartierna. När statsministern i en riksdagsdebatt hävdade att Socialdemokraterna inte tog itu med terrorromantik började Andersson nästan att gråta i kammaren. Partiet har i omgångar disciplinerat El-Haj. Satt honom i timeout från utrikesutskottet. Sedan fått honom att lämna platsen. Men gång på gång har Magdalena Andersson upprepat mantrat att El-Haj är en pålitlig fackföreningsman. Att det är en stor tillgång att ha en svensk-palestinier i riksdagen. Nu har partiet inte längre något förtroende för Jamal El-Haj. Frågan är hur mycket förtroende väljarna har för partiets agerande. Märta Stenevi fick ta del av den arbetsmiljörapport som skulle presenteras för partistyrelsen i helgen. Det sjukskrivna miljöpartistiska språkröret valde att avgå. Tidigare i veckan avslöjades hur en av Moderaternas interna makthavare skickat olämpliga meddelanden i en privat chatt. Partiledningen tillrättavisade – men slöt upp bakom Johan Abrahamsson. Vi vet inte vad El-Haj kommer att göra nu. I onsdags hamnade jag av en slump bredvid honom på Riksbron utanför Riksdagshuset. Turisterna nästan trängde sig fram för att fånga den overkligt vackra solnedgången en februaridag i Stockholm. Detta var före Sofie Löwenmarks artikel, men min impuls var att få en kommentar om hur det gick för honom med allt. Men han såg inte direkt upplagd ut för journalistiska interaktioner. Han tittade ut över vattnet med sorgsna ögon och andades tungt. Sedan vandrade han vidare. Nu vill hans parti kasta ut honom.

magdalena andersson förtroende

Henrik Torehmmar om Magdalena Andersson och El-Haj

SVD

https://www.svd.se/a/EQ6Pqo/

På möten kallade med kort varsel och utan agenda fick miljöpartisterna beskedet: Märta Stenevi kommer inte tillbaka från sjukskrivningen. Så här gick det till bakom kulisserna när Märta Stenevi avgick som språkrör. På fredagsförmiddagen damp en kallelse till riksdagsgruppen ner i de miljöpartistiska ledamöternas telefoner – utan ämnesrad. Strax därefter kallades medarbetarna i riksdagskansliet till ett digitalt personalmöte, utan besked om vad som stod på agendan. Med på skärmen på personalmötet var det sedan tre veckor sjukskrivna språkröret Märta Stenevi. – Hon berättade själv att hon kliver av, säger en källa till SvD. Flera källor beskriver beskedet som en överraskning, inget verkar ha läckt ut på förhand. För medarbetarna angav Märta Stenevi samma skäl som i en intervju med Aftonbladet, som publicerades samtidigt som mötet med riskdagskansliet. Där sa hon att hon inte längre tror att hon är den som kan göra jobbet bäst, och att hon behöver fokusera på att må bra igen. När hon i mitten av januari berättade om sjukskrivningen skrev hon på sociala medier att hon var sliten efter hösten, och angav bland annat ”spekulationer och läckor” inför Miljöpartiets kongress i november som en av orsakerna. Men någon bitterhet eller ilska märktes inte av när hon gav beskedet att hon avgår. – Det var bara rakt på sak, säger en källa. Märta Stenevi meddelade sitt beslut också för partistyrelsen, som samlats till sammanträde ungefär samtidigt som personalen och riksdagsgruppen hade möte. I höstas rapporterade Dagens Nyheter om att fackklubbarna på riksdagskansliet slagit larm om arbetsmiljön för dem som arbetade nära Märta Stenevi. Senare under hösten tillsatte partistyrelsen en arbetsmiljöutredning. Enligt källor till SvD är den utredningen klar, och skulle tas upp under partistyrelsens möte. Innehållet skulle bara dras muntligt, av rädsla för läckor. Senare skulle kanslichefen informera partikansliet. Miljöpartiets partisekreterare Katrin Wissing säger till SVT att Märta Stenevi har tagit del av resultatet i rapporten. På frågan om rapporten bidragit till Stenevis avgång svarar Wissing: – Märta Stenevi avgår på grund av hälsoskäl. Märta Stenevi meddelade också att hon tillsvidare stannar kvar på sin riksdagsplats. Det är något som väcker känslor bland dem på partikansliet som har larmat om arbetsmiljön. En källa beskriver det som komplicerat, eftersom hon då kommer att fortsätta att vara på partikansliet. Dessutom är det oklart när hon kommer tillbaka till riksdagen, eftersom hon är sjukskriven på obestämd tid. Direkt efter beskedet om att Märta Stenevi avgår började spekulationer om efterträdare i miljöpartistiska Facebook-grupper. Källor uppger för SvD att den som verkar ha störst stöd, både brett och av flera tunga personer i partiet, är tidigare kulturministern Amanda Lind. Även riksdagsledamoten Elin Söderberg, Europaparlamentarikern Alice Bah Kuhnke och tidigare riksdagsledamoten Maria Ferm är personer som ofta nämns i Facebookgrupperna. Senare på eftermiddagen skrev Märta Stenevi om sitt beslut på sociala medier att tiden som språkrör varit tuff med mycket arbete och hög press. ”Och hösten var riktigt, riktigt tung. Jag har lång väg tillbaka och när jag kommer tillbaka vill jag inte längre göra det som språkrör.” Hon avslutar med att tacka för förtroendet, och skriver: ”Förlåt att jag inte kan fortsätta. Men allt har sin tid, och mitt språkrörsskap slutar här. Mitt engagemang i ett bättre samhälle, däremot – det fortsätter.”

märta stenevi

Detaljerna om Märta Stenevis avgång

SVD

https://www.svd.se/a/pQ3k7G/

Vinges nya lyxiga lunchbistro lockar de anställda tillbaka till jobbet. De har själva kommit med önskemål på menyn. ”Det var allt från hummer och champagne till blodpudding”, säger stjärnkocken Zvonko ”Svampen” Sokcic. Vinges nya lyxiga lunchbistro lockar de anställda tillbaka till jobbet. De har själva kommit med önskemål på menyn. ”Det var allt från hummer och champagne till blodpudding”, säger stjärnkocken Zvonko ”Svampen” Sokcic. Vinge är en av landets främsta advokatbyråer med omkring 500 medarbetare runtom i Sverige och i Bryssel. På kontoret i Stockholm pryds väggarna sedan 1990-talet av den tidigare delägaren Jan Widlunds konstsamling. Det är en av de mer betydande i Sverige och innehåller tavlor av framstående svenska konstnärer som Linn Fernström, Annika von Hauswolff, Maria Miesenberger och Cecilia Edefalk. Nu piffas kontoret upp ytterligare. Advokatbyrån har suttit på samma adress i 40 år och i samband med renoveringen 2017 fick medarbetarna skicka in önskemål. Svaren var entydiga. En egen lunchbistro stod högst upp på önskelistan. Träffar kolleger på kontoret Så har det också blivit. För tre år sedan slog man upp dörrarna till den första, egna personalmatsalen. – Vår bistro gör att man i alla fall en gång per dag får träffa sina kollegor som annars sitter utspridda på sex våningsplan, säger Maria-Pia Hope vd på Vinge. – Efter pandemin har vår bistro blivit en väldigt viktig del i att man faktiskt vill komma och vara på kontoret. Det är kanske inte så konstigt. En personalmatsal må föra tanken till linoleumgolv, långbord och sorgsna krukväxter. Men inte här. Matsalen är inredd i en ljus nordisk ton, där finns öar med soffor och fåtöljer och olika stationer med aktiviteter, som pingisbord. Dessutom har man en alldeles egen stjärnkock. Vid spisen finns kökschefen Zvonko ”Svampen” Sokcic som jobbat där sedan starten. Han kommer från Serbien i forna Jugoslavien. Vägen därifrån till Advokatbyrån Vinge har varit lång. Han kom till Sverige som sexåring och hade tidigt ett intresse för att laga mat. Han har genom åren även jobbat på några av stans främsta krogar, däribland Riche, Berns och Edsbacka krog. Det lustiga smeknamnet Svampen har han haft med sig sedan sjuårsåldern. Och i dag används det av såväl föräldrarna som kollegorna. – På 90-talet hade jag restaurangen ”Conny och Svampen” med en kollega som hette Conny. Och alla var så här: ”varför är det Conny och en grönsak?”, säger han skrattande. Får önska egna maträtter Zvonko Sokcic berättar om stressen och de långa arbetsdagarna som stundtals går hand i hand med restaurangbranschen. Det är något han nu lämnar bakom sig. – Jag vill gärna jobba med mat men är inte sugen på att jobba som kökschef på någon restaurang. Jag orkar inte med det längre. Här kan det vara mycket att göra på jobbet men man klarar av det på ett helt annat sätt. Den nya arbetsplatsen har också lett till nya utmaningar. Efter att kollegorna skickat in önskemål på rätter de vill se i lunchbistron blev det minst sagt ett pussel för honom att sätta ihop menyn. – Ja, det var verkligen högt och lågt. Det var allt från hummer och champagne till blodpudding. Så det var lite av en utmaning att få ihop matsedeln men önskeveckorna är verkligen poppis, fortsätter han. Trots utmaningen älskar han sitt nya jobb. – Vid 60-årsåldern har jag nu det bästa jobbet jag någonsin haft. Vinge är en av landets främsta advokatbyråer med omkring 500 medarbetare runtom i Sverige och i Bryssel. På kontoret i Stockholm pryds väggarna sedan 1990-talet av den tidigare delägaren Jan Widlunds konstsamling

vinge advokatbyrå

Advokatbyrån Vinges bistro lockar personalen tillbaka till jobbet

SVD

https://www.svd.se/a/mQAlw4/

Tucker Carlson och Elon Musk har funnit varandra på plattformen X. Men vad som porträtteras som yttrandefrihet ser mest ut att handla om en ny typ av annonser. Tucker Carlson tittar rakt in i kameran. En veckad röd sammetsgardin hänger bakom honom. Han fick sparken från Fox News när det framkom att han inte bara spelade en arg man med xenofobiska åsikter på tv – han hade också skrivit sms som tydde på att han var just det. Nu har han en egen kanal – Tucker Carlson Network – som sänder på hans egna sajt och på Elon Musks sociala nätverk X. Han gör ett stort nummer av att åka till Moskva och intervjua Vladimir Putin, men inför-videon som sänds i anslutning till programmet ger en lite bredare bild av vad denna satsning handlar om. Han ger råd till en 22-åring som tappar håret: ”Om du ska skaffa en peruk, kör på en som gör att du ser ut som en hallick från 70-talet.” Att Tucker och Musk funnit varandra är ingen överraskning. Carlson är inte den hårdnackade och modiga intervjuaren som han gärna framställer sig som. Snarare är han en underhållare som rör sig mellan politik och samhällskritik –paketerat på ett vis som får det att låta som om han för folket och den tysta massans talan. Givet denna position kan man förstå samhörigheten med en annan man som gärna positionerar sig som en röst för folket – entreprenören och mångmiljardären Elon Musk. Flera stora beslut på X har Musk delegerat till användare som röstar, gärna med uttrycket ”vox populi” – folkets röst. Musk ställde till en stor oreda på plattformen som tidigare hette Twitter genom att byta regler och ändra systemet för verifierande användare. Sedan dess har han både bytt namn på tjänsten och även försökt byta associationer. X ska bli en bastion för yttrandefrihet. Framgången för detta beror lite på vem man frågar. Organisationen ”Reportrar utan gränser” kallar snarare X för en ”fristad för desinformation”. Samtidigt har han blivit hyllad av den amerikanska politiska högern för att släppa tillbaka användare som tidigare varit avstängda – däribland Donald Trump. Att Tucker och Musk funnit varandra är således ingen överraskning. Det plötsliga intresset för video har en enkel förklaring: dyrare annonser. Det finns dock en del som antyder att detta intresse för varandra inte enkom är för att sprida tillfälligt tystade politiska röster. I en bloggpost från januari i år skriver X att de numera är en ”video-first platform” – en tjänst där video är viktigast. Det var ett förvånande uttalande givet att X varit ett av få textbaserade sociala nätverk som blivit framgångsrika. Lite som om Volvo Cars sagt att de skulle börja satsa på cyklar. Inte otänkbart, men kanske inte det mest självklara strategivalet. Det plötsliga intresset för video har en enkel förklaring: dyrare annonser. Tidigare i januari skrev den amerikanska fondjätten Fidelity ner värdet på X med 72 procent jämfört med vad Elon Musk köpte den för – runt 44 miljarder dollar. Fidelity är en av Musks finansiella partners. Nedskrivningen är en följd av att många annonsörer slutat spendera pengar på X. Och i stället för att försöka locka tillbaka dem som flytt – Musk bad dem till och med att ”dra åt helvete” från en scen i New York – bytte företaget strategi. Nytt namn, ny annonsstrategi och förhoppningsvis även en ny typ av annonsörer. De som köper dyra videoannonser. Båda vill tjäna pengar – då behöver de varandra. Vd på X heter Linda Yaccarino och var tidigare annonschef på tv-nätverket NBCUniversal. Videoannonser är således hennes hemmaplan. Men för att sälja videoannonser behöver man ha folk som tittar på video. Och här sluts cirkeln med Tucker Carlson. Carlsons populära profil passar perfekt in i Musks nybyggda X. Han har rätt politisk profil, finns inte att se på andra plattformar och är duktig på att få uppmärksamhet

musk putin

Därför är Tucker Carlsons Putin-intervju bra för X och Elon Musk

SVD

https://www.svd.se/a/APey1E/

Fastighetsjätten Balder gör brakförlust. Koncernen tappar över 5 miljarder kronor i fjärde kvartalet och gör inga byggstarter. ”Vi är ödmjuka för framtiden”, säger vd Erik Selin. Den bistra verkligheten letade sig på fredagen in på den sobra adressen Parkgatan 49, ett grönt läge mitt i Göteborg. På huvudkontoret för en av Sveriges största fastighetskoncerner visade bokslutet för 2023 ett kraftigt negativt resultat.  Nettoförlusten för helåret var 7,7 miljarder, att jämföra med en vinst på 11 miljarder i fjol.  Jämfört med många andra fastighetsbolag har Erik Selin väntat med att göra stora värdejusteringar på beståndet. Det är sådana som nu tynger hans räkenskaper. För fjärde kvartalet 2023 har Balder valt att värdera ner de förvaltade fastigheterna med 4,0 miljarder, som förklarar lejonparten av kvartalsförlusten. – Det gäller särskilt lågavkastande fastigheter som bostadshus, sa Erik Selin vid fredagens telefonkonferens. Selin framhöll samtidigt att till exempel hotellfastigheter ger fortsatt hög avkastning och därmed inte behöver justeras lika mycket. Balder har nu räknat ner värdet på sina fastigheter med totalt cirka 5 procent under 2023, enligt SvDs beräkningar. Med det ligger Balder efter många andra bolag, till exempel Vasakronan och Fabege som gått ut med större nedskrivningar i sina bestånd. En analytikerfråga vid telefonkonferensen var därför om Balders fastighetsvärden verkligen kommer att vara så motståndskraftiga framgent. – Det är lite svårt att förutse eftersom så många olika faktorer påverkar avkastning, men om jag gissar så kommer de nordiska ekonomierna, trots allt som händer, att gå ganska bra, svarade Erik Selin. – Så värdena borde stabiliseras. Det totala värdet på fastighetsbeståndet beräknar nu Balder till 212 miljarder. Inklusive andra tillgångar rapporterades en belåningsgrad på 50 procent.  Vd Erik Selin beskrev, trots allt, en viss ljusning genom lägre räntor på sikt och något lättare finansiering på obligationsmarknaden. Han framhöll att själva verksamheten går bra och att Balder har ett blandat fastighetsinnehav i Nordens huvudstäder, plus Göteborg, vilket gör Balder motståndskraftigt även i sämre tider. Men han la som sagt till den där brasklappen om ödmjukhet inför framtiden. En osäkerhet kring Balder på marknaden är att bolaget i stor utsträckning använder interna värderingar. Och enligt röster i branschen som SvD har talat med tidigare kan branschens generella värdefall på kommersiella fastigheter vara 15–20 procent. I ljuset av ökade förhoppningar om lägre räntor, hade Balders aktie före rapportdagen stigit med 24 procent på Stockholmsbörsen de senaste tre månaderna. Kursen före rapport låg närmare 67 kronor, men föll något efter rapporten. Aktien har långt kvar till Balders toppnivåer kring 120 kronor hösten 2021. Och åtminstone enligt Johan Edberg, fastighetsanalytiker på Handelsbanken, är en snar återkomst dit inte att vänta. – Finansieringssituationen har förbättrats för fastighetsbolagen, men Balders aktie har redan prisat in mycket av det, säger Johan Edberg. Erik Selin, 56, är uppvuxen på Hisingen, och en riktig göteborgare. Han började bygga sitt fastighetsimperium i spåren av 90-talskrisen, och Balder blev känt för snabb tillväxt och djärva affärer. I huvudkontorets gröna läge på Parkgatan – där även Västsvenska Handelskammaren håller till – talade Erik Selin på fredagen med stort lugn men gav få prognoser och tydliga besked om framtiden. Enligt rapporten ligger vakansgraden kvar på låga 4 procent, trots att andra aktörer vittnar om allt fler lediga kontorslokaler, till exempel i Göteborg och Stockholm

erik selin

Erik Selin om Balders brakförlust

SVD

https://www.svd.se/a/MoOl0E/

Hon avgår strax efter att hon valts om till språkrör. SvD:s inrikespolitiska kommentator Henrik Torehammar reder ut varför Märta Stenevi lämnar sin post. Hon avgår strax efter att hon valts om till språkrör. SvD:s inrikespolitiska kommentator Henrik Torehammar reder ut varför Märta Stenevi lämnar sin post. Varför avgår hon? Märta Stenevi avgår på grund av omvärlden och arbetsmiljön. Hon återkommer i intervjun i Aftonbladet till det som hon sa när hon sjukskrevs: omvärlden har påverkat hennes hälsa och det har varit tre intensiva år med pandemi, Ukraina-krig och förlorad budgetomröstning. När Per Bolund avgick blev det diskussioner om båda språkrören och det kom anonyma läckor om Stenevis ledarstil till Dagens Nyheter. Även SvD har skrivit om detta och även om Stenevis roll i valet av manligt språkrör. Det är inte den mediala uppmärksamheten i sig utan just att läckorna var anonyma och kom inifrån partiet som hon haft stora problem med. Stenevi vill ge partiet något bättre än det limbo som nu varit, och själv fokusera på att bli en bra mamma och sambo igen. Men det finns också andra skäl till avgången. Källor inom partiet säger sig inte vara förvånade över beslutet men tror att tidpunkten kan ha att göra med helgens stundande partistyrelsemöte där arbetsmiljörapporten om Stenevi skulle presenteras. Vad får det för konsekvenser? Daniel Helldén, som valdes med ett enda mandats övervikt, har fått axla språkrörsrollen helt själv. Han sålde in sig som kandidaten som vill prioritera klimatfrågan och har haft det kämpigt i andra frågor. Märta Stenevi skulle ha kompletterat honom då hon varit en av få politiker efter de senaste årens högerkantring i svensk politik som kommit med andra svar än ”hårda tag”. Hon har pratat om rasism och ”politiskt eftersatta” förorter för att lyfta samhällets ansvar för misslyckad integration. Som minister lyfte hon mäns våld mot kvinnor. Det har inte varit lätt att leda ett av landets mest ogillade partier men Stenevi argumenterade för att sticka ut framför att bli omtyckt. Hon stod för en offensiv retorik och ville att partiet skulle ”göra kaos med alla som förhindrar klimaträttvisa”. Det har inte alltid varit efterfrågat i dagens politiska klimat, men det har onekligen expanderat den nya åsiktskorridoren. Vem kan ta över? Antingen får partiet återigen ta sig en funderare över språkrörsmodellen. Helldén verkar mer övertygad om att den dubbla språkrörsmodellen fyller ett syfte när han oväntat stått utan sin parhäst. Partiet kan utse ett tillfälligt språkrör, men då blir det en lösning fram till nästa ordinarie kongress 2025. Frågan är om MP har råd att utlysa en ny så snart efter ”den hemska hösten” som det refereras till i partiet. De som kan ta över är: • Alice Bah Kuhnke, partifavoriten som dock är uppbunden med ett val till Europaparlamentet i maj. • Janine Alm Ericson ryktades det om som en motkandidat till Stenevi i höstas, men då tog hon inte steget. I dag är hon ekonomisk-politisk talesperson. • De två före detta ministrarna Amanda Lind och Åsa Lindhagen skulle kunna utmana, men den senare skulle behöva lämna sin roll som borgarråd i Stockholm. Att ge upp att styra i huvudstaden för att sitta i opposition i riksdagen är en uppoffring. • Tidigare kandidater i det språkrörsval där Märta Stenevi valdes, som Rebecka Le Moine, Annika Hirvonen och Elin Söderberg skulle kunna komma ifråga men anses samtidigt av vissa som lite för lätta. Hetaste kandidaterna ser jag som Janine Alm Ericson och Amanda Lind. Varför avgår hon? Märta Stenevi avgår på grund av omvärlden och arbetsmiljön

märta stenevi

Märta Stenevi avgår – här är namnen som kan ta över MP

SVD

https://www.svd.se/a/8JnmJE/

Vila är ett övergripande tema när Liljevalchs öppnar sin årliga salong. I relation till omvärldsläget kan det tolkas eskapistiskt – men det speglar också en trend i samtidskonsten. Det blåser friska vindar på Liljevalchs vårsalong. Den nytillträdda konsthallschefen Joanna Sandell Wright vill tvätta bort salongens gamla amatörstämpel och i stället spegla samtidskonsten. Till jury för 2024 års upplaga har hon valt curatorerna Ashik Zaman och Tawanda Appiah samt OS-ryttaren tillika tecknaren Peder Fredricson. Valen får ses som en ambition att tillfredsställa alla typer av konstbesökare. Curatorerna tillhör båda en ny generation som vill bredda samtidskonsten. Peder Fredricson, representant för Sveriges mest engagerade publik – hästfolket – tycks utvald för att locka nya besökare. Utslaget syns i urvalet. Snittåldern är tio år lägre än i fjol, för att bättre spegla vad som händer på dagens konstscen. Samtidigt är det figurativt måleri som dominerar med nästan en tredjedel av de totalt 290 verken. Lättsmält. Otaliga verk berör människor som äter, sover, slappar eller myser. Vårsalongen brukar beskrivas som en lackmustest över svenskarnas mående, men i årets upplaga har bidragen om världsläget tonats ner. Juryn har i stället beskrivit hur de vill hylla det kreativa skapandet i oroliga tider. Politiken är i stället närvarande i den curatoriella hängningen. I skulptursalen möts man direkt av Tomas Conradis teckningar av övertäckta monument som väcker minnen från de senaste årens proteströrelser för att ta ner statyer. Olika teman som paus/aktivitet, genus och queerhet, naturen som medskapare har i år bestämt salarnas rytm. Kort sagt: idéer som dominerat samtidskonsten det senaste decenniet. Curatorernas viljor är jämnt närvarande och i vissa salar uppstår oväntade möten. I ”vattenrummet” visas konsthantverk som berör människans relation till havet från vitt skilda platser, och Cecilia Bergman Fröbergs naivistiska träfartyg, Chien-Kuang Lius glasskulpturer och Leyung Wangs blandverk lyfter verkligen varandra. Relationen till naturen är ett återkommande tema, men vårsalongsklassiker som ”gubbar som grubblar i naturen” är borta. Det närmsta i genren är Anna Claréns fotoserie med sköra män som omfamnas av Mälarens vatten. Claréns bilder passar bra in på vad som tycks vara årets övergripande tema, nämligen att vila. Otaliga verk berör människor som äter, sover, slappar eller myser. I relation till omvärldsläget kan det tolkas eskapistiskt, men det speglar lika mycket en trend i samtidskonsten. Att visa kroppar som ofta politiseras som här får ta plats i all sin alldaglighet, utan att tillskrivas en aktivistisk roll. Som Johan Franzéns ”Diana” som bär likheter med Lynette Yiadom-Boakyes måleri, eller Niklas Laustiolas känsliga ”Frank in Soho Square”. Samtidigt undrar jag, eftersom identitet är ett viktigt tema, hur vårsalongen vill bli identifierad. Rekordmånga 4974 konstnärer ansökte i år, med totalt 20000 verk. Svenska folket älskar konst, i alla fall när de själva står för det kreativa. Att ansökningshandlingarna för första gången översatts till engelska och arabiska är välkommet för att bredda urvalet. Samtidigt undrar jag, eftersom identitet är ett viktigt tema, hur vårsalongen vill bli identifierad. Trots att den är mer populär än någonsin vill juryn förnya konceptet. Lägstanivån på årets salong är hög, men inte tillräckligt för att leva upp till ambitionerna att göra den till en plats för vass aktuell samtidskonst. Och ligger inte behållningen i hur excentriska hobbyverk samsas med verkshöjd? Att serietecknaren Liv Strömquist är med kan vara ett tecken att vårsalongen håller på att bli cool, men för den sekelgamla traditionens fortlevnad tror jag styrkan ligger i att bevara töntigheten.

vårsalongen 2024

Recension: Liljevalchs Vårsalong 2024 höjer ambitionsnivån

SVD

https://www.svd.se/a/KnoAmo/

En Gucci-keps kan vara ett skäl för polisen att kroppsvisitera personer utan brottsmisstanke i vissa områden. SvD:s modeskribent Daniel Björk ser konjunkturen slå i botten för lyxmärket. För ett par dagar sedan släppte lyxkonglemeratet Kering sin årsrapport där man kunde läsa att varumärket Guccis siffror var något av en besvikelse. På torsdagen bestämde den trendkänsliga svenska regeringen att det ska vara kriminellt att bära Gucci-keps.  Jag skämtar så klart, men det är intressant att det är när Gucci som varumärke kämpar för att återfå sin relevans (efter minskad tillväxt och ett byte av kreativ ledare) som det stämplas som poppis bland knarklangare och ett skäl för polisen att utan brottsmisstanke få kroppsvisitera personer i vissa områden. När jag skrev min roman ”Drivet” lät jag just en Gucci-keps vara ett sätt för min fascistiskt lagda huvudperson Adam att misstänka en kille för att vara involverad i kriminella aktiviteter. Men det var då. På sociala medier ser jag min redaktör skriva att han ska köpa Gucci-keps – som ett slags motståndshandling – och jag vill varna honom att Gucci-kepsar är ute. Gucci hade en spektakulär tillväxt under andra halvan av 2010-talet, efter att den nya kreativa ledaren Alessandro Michele hade framkallat en frenetisk buzz kring varumärket med en excentrisk, genderfluid, nördig och maximalistisk look.  Samtidigt flirtade Gucci hårt med hiphopscenen och inledde ett samarbete med Dapper Dan, en Harlembaserad, svart modedesigner som blev känd under 1980-talet för sina kläder som olagligen använde loggor från Louis Vuitton och Gucci. Gucci blev street. Gucci blev coolt. Denna aura av cool förvandlades snabbt av företagets leverantörer till lättsmälta lyxprodukter i den så kallade kommersiella kollektionen: monogramprydda handväskor, plånböcker – och kepsar.  Det här är orsaken till att Gucci-kepsen blev poppis bland orten-kids, hiphopare som Einar, samt vissa kriminella. Michel Dida släppte 2017 låten ”Gucci song” där han rappade ”måste göra pengar / köpa Gucci Gucci Gucci” – något som bör ses som peak Gucci i Sverige. Från peak Gucci har vi nu nått visitationszoner där Gucci-keps inte är comme il faut. Från peak Gucci har vi nu nått visitationszoner där Gucci-keps inte är comme il faut. Gucci själva har gått vidare med en ny riktning under kreative ledaren Sabato de Sarno och som inte är det minsta street, utan chic och minimalistisk. Vi kan nog förvänta oss att andra namn snart fyller Guccis plats om de inte redan gjort det. I en artikel i SvD (30/8-2020) om kopplingar mellan gängkriminella och lyxmärken räknar Stina Oscarson upp varumärken som är populära bland gängkriminella (”Gucci, Philipp Plein, Parajumpers, Breitling, Versace, Moncler, Armani och Louis Vuitton”) och vad som är gemensamt för märkena är att de är dyra och har markörer som gör att de är lätta att känna igen. En titt på vad amerikanska hiphopartister har på sig just nu antyder samtidigt att Balenciaga ligger nära till hands som tronarvinge. Så polisens instruktion lyder nog snarare: ni kan stoppa kids som har på sig dyra plagg. Fast med tanke på att visitationszoner inte lär införas på Östermalm utan i mindre bemedlade områden menas egentligen kläder som är misstänkt dyra för att bäras av dem som bor där.

gucci keps

Guccikepsen – från streetcred till visitationszoner

SVD

https://www.svd.se/a/Ll2O99/

Att låta polisen i en säkerhetszon visitera personer med keps är ett förslag med både hängslen och livrem. Det finns åtskilligt att invända mot regeringens långtgående kriminalpolitiska agenda. Den rymmer direkt feltänkta och skadliga förslag, som informationsplikt för offentliganställda och möjlighet att införa id-kontroller på bussar och tåg, vilket orsakar kaos i gränsregioner. Andra förslag riskerar att bli felkalibrerade på grund av en övertro på att ökade befogenheter alltid minskar brottsligheten. Samtidigt görs ingenting åt dagens långtgående narkotikaförbud, som slukar polisresurser och ger hela marknaden till beväpnade gäng. Förslaget om visitationszoner, som presenterades på torsdagen, är på många sätt den raka motsatsen. Det är framtaget under stor medvetenhet om risker och nackdelar. Det innebär en betydande integritetskränkning att få sin person eller sin bil genomsökt av polis, och denna procedur riskerar att återkommande drabba oskyldiga människor på grund av bostadsort eller etnisk tillhörighet. Upplevs reformen så skadas förtroendet för polisen, som är avgörande för framgångsrik brottsbekämpning. Detta är regeringen medveten om. Förslaget har därför fått både hängslen och livrem. Säkerhetszoner, som regeringen och utredaren helst vill kalla dem, får för det första bara införas i ett avgränsat område och vid ett tydligt hot om skjutningar eller sprängningar. Polisen ska tydligt informera allmänheten om insatsen, så att alla vet vad som gäller. Dessutom behöver polisen dokumentera varje visitation. Tillståndet för säkerhetszoner gäller i två veckor, och ska avskaffas tidigare om hotbilden ändras. Lagen om säkerhetszoner är kort sagt en föredömlig manual för hur en demokratisk stat bör gå tillväga när våldsmonopolet ges vidare befogenheter. Även hos polisen finns insikten om att det nya maktmedlet behöver utövas med gott omdöme, ”med måtta och med kallt huvud” som Niklas Lindroth, områdespolis i Lerum, förklarade i Sveriges Radio (8/2). Dessutom ska lagen utvärderas i efterhand. Lagen om säkerhetszoner är kort sagt en föredömlig manual för hur en demokratisk stat bör gå tillväga när våldsmonopolet ges vidare befogenheter, något som emellanåt är nödvändigt. Kommer den att fungera? Det vet vi inte. Danmark har inte gjort någon tydlig utvärdering. Dessutom råder oklarhet om vad man ska bedöma som en framgång. Polisen i Danmark har mer betonat den avkylande och avskräckande effekt som deras visitationszoner upplevs ha, och att den är viktigare än att beslagta fler vapen genom fler visiteringar. Något som är svårare att mäta. Många kritiker behandlar samtidigt rimliga farhågor om etnisk profilering, liksom mer fantasifulla farhågor om massvisitation av kepsbärare, som om de vore givna utfall av denna lag. Men det återstår att se, och skulle i så fall leda till att lagen drogs tillbaka. I de hårdast brottsdrabbade områdena finns ett starkt stöd för mer resoluta åtgärder mot de kriminella som gör området osäkert. Och effekten kan snarare bli den motsatta. Som Peter Esiasson konstaterade i sin bok ”Förorten” (Timbro) finns i de hårdast brottsdrabbade områdena ett starkt stöd för mer resoluta åtgärder mot de kriminella som gör området osäkert. Att säkerhetszoner upprättas och kommuniceras när våld eskalerar kan mycket väl öka allmänhetens trygghet och förtroende. Det återstår också att se, och är i stor utsträckning upp till hur polisen arbetar

visitationszoner

Ja, låt oss pröva visitationszoner

SVD

https://www.svd.se/a/bgEwlq/

Snart är det val i USA. I en intervju förklarar en av landets toppekonomer läget i världens största ekonomi, hur invandring fått inflationen på fall och varför så många gillar Donald Trump. Arbetslösheten är nästan rekordlåg och inflationen den lägsta på flera år. Ändå leder Donald Trump över Joe Biden i många opinionsundersökningar inför höstens presidentval i USA. Varför? Andrew Hollenhorst är chefsekonom för USA på Citigroup, landets tredje största bank. Han tror att övertaget beror på att folk har högre förtroende för Trumps förmåga att hantera utrikespolitiken och ekonomin – trots att inflationen är på väg ned. – De flesta människor tittar inte så mycket på vad som hänt med inflationstakten det senaste året. De tittar på vad matpriserna är i dag jämfört med var de var för två eller tre år sedan, och det får inte människor att känna att ekonomin har blivit bättre, säger Andrew Hollenhorst. Enligt en färsk opinionsundersökning av tv-bolaget NBC är Joe Bidens popularitetssiffror nu rekordlåga. Bara 37 procent anser att han gör ett bra jobb. Det är den sämsta noteringen för en sittande president sedan George W Bush. NBC:s undersökning bekräftar också Andrew Hollenhorsts bild att många amerikaner anser att Donald Trump skulle vara bättre på att hantera ekonomin. Enligt den tror 55 procent på Trump och 33 procent på Biden. Enligt Andrew Hollenhorst har varken Trump eller Biden sagt så mycket om vilken politik de vill föra. Men han tror på mer skattesänkningar om Trump går segrande ur striden, till exempel i form av en ytterligare sänkning av bolagsskatten. Trump skulle förmodligen också skrota delar av Bidens subventioner, för till exempel elbilar och grön energi, säger Andrew Hollenhorst. USA:s ekonomi fortsätter att överraska. Trots inflationskris och skakiga banker har ekonomin vuxit med runt 2 procent, både 2022 och 2023. Och tankesmedjan OECD spår att den kommer att växa mer än samtliga västvärldens sex största ekonomier under 2024. Även arbetsmarknaden går starkt. Drygt 350 000 nya jobb skapades förra månaden – nästan dubbelt så många som väntat - och börsen har inte varit sen att hänga på. De senaste tre månaderna har S&P 500-indexet för stora företag stigit med nästan 15 procent och nått en ny rekordnivå. – USA har en relativt stark ekonomisk situation i förhållande till resten av världen, säger Andrew Hollenhorst. En förklaring är att de flesta amerikaner har bundit sina bolån på trettio år. Det gör USA:s ekonomi mindre känslig för räntehöjningar. De nya jobben gör också att arbetslösheten knappt stigit alls under inflationskrisen. Förra månaden uppgick den till 3,7 procent. Så låg har arbetslösheten nästan aldrig varit – och det trots att centralbanken höjt räntan elva gånger på mindre än två år. Andrew Hollenhorst tror att den starka arbetsmarknaden beror på att behovet av att anställa varit stort efter pandemin. Det finns också brist på arbetskraft i sektorer som sjukvård, utbildning och byggsektorn. Trots att ekonomin ångar på har inflationen fallit tillbaka. Sedan toppen har den mer än halverats och i december steg priserna med 2,6 procent, bara snäppet över centralbankens mål på 2 procent. Tidigare i veckan upprepade centralbankschefen Jerome Powell i en uppmärksammad intervju på tv-programmet ”60 Minutes” centralbankens prognos att styrräntan kommer sänkas tre gånger i år, från dagens 5,25–5,50 procent. Andrew Hollenhorst tror på ännu fler räntesänkningar än så. Han tror att den första räntesänkningen dröjer till juni, men att Fed sedan sänker ytterligare fyra gånger innan året är slut. – När Fed börjar sänka styrräntan tenderar de generellt att sänka vid flera möten i rad, konstaterar Andrew Hollenhorst. Det finns förklaringar till att inflationen fallit tillbaka trots den starka ekonomin

usa ekonomi 2024

Fördel Trump – trots USA:s starka ekonomi

SVD

https://www.svd.se/a/3EvOqA/

Trots att Hugo von Hofmannsthal blott gav ut ett femtiotal dikter under sin livstid hade hans poesi stor inverkan på sekelskiftets litterära Wien. Nu ges hela hans verk ut i Axel Englunds förstklassiga tolkningar. Stefan Zweig minns i ”Världen av i går” hur hans vän författaren Hermann Bahr en dag fick ögonen på en sällsynt fulländad essä av någon som kallade sig Loris. Vem i hela friden, tänkte Bahr, är det som bor i Wien och skriver så här bra – utan att jag känner till honom? Texten var i själva verket en recension av en av Bahrs egna böcker, det bidrog nog till entusiasmen. Brevledes kontaktade han den mystiske Loris och stämde möte på Café Griensteidl. Där tänkte sig Bahr att träffa en äldre, erfaren man som vilat på lagrarna. Men vid avtalad tid ser han från sitt bord en gänglig, mager och skägglös yngling närma sig. Ynglingen bugar sig lätt: ”Hofmannsthal! Jag är Loris.” Zweig fortgår med att citera Arthur Schnitzler, som hos bekanta fått höra gymnasisten läsa upp ett versdrama. Åhörarna blir alldeles stela av häpenhet. ”Jag hade känslan”, säger Schnitzler, ”av att för första gången i mitt liv ha mött någon som fötts till geni, och aldrig senare har jag haft samma överväldigande upplevelse.” Även Zweig är halvt svimfärdig av beundran: ”Förutom Keats och Rimbaud känner jag inom världslitteraturen inte till något exempel på en lika perfekt språkhantering i så unga år, en sådan tankens spännvidd, en sådan rikedom på poetiskt innehåll ända ut i den tillfälligaste versrad som hos detta storslagna geni.” (Översättning Hugo Hultenberg, reviderad av Anna Bengtsson.) Hugo von Hofmannsthal (1874-1929) föddes i dubbelmonarkins Wien som enda barn till Hugo von Hofmannsthal senior, bankir, och Anna, född Fohleutner. Fadern hade förlorat hela familjens betydande förmögenhet vid börskraschen 1873. Den blivande skaldens farfars-far, Isak Löw Hofmann, var adlad rabbin. När Hofmannsthal nominerades till Nobelpriset – första gången 1919 – låg denna judiska härkomst honom i fatet. Per Hallström var ledamoten som satte sig emot. Efter gymnasiet studerade Hofmannsthal juridik och romansk filologi. Han skrev en avhandling om fransk renässanspoesi, lämnade in ett habilitationsarbete om Victor Hugo, men lämnade sedan det akademiska. Dikten kan nalkas (sakna, häntyda, tro sig minnas) paradiset men måste stanna utanför. Ungefär samtidigt genomgick han en kris. Symbolismen, den strömning han stått nära, höll på att klinga av. Han tycks ha famlat över huruvida han alls hade något att skriva om. Detta är åtminstone en del av bakgrunden till Hofmannsthals mest kända verk, ”Ein Brief” (Lord Chandos brev, 1902), en fiktiv epistel där avsändaren, en 1600-talsaristokrat, förklarar för adressaten, den engelske filosofen och matematikern Francis Bacon, att han helt förlorat förmågan att säga något koherent över huvud taget. Men denna absoluta förnekelse – som förstås ändå inte är absolut, eftersom lorden skriver att han inte kan uttrycka sig – visar sig vara en vändpunkt. Hans sinnen öppnar sig åter för världens ting och fenomen, så att säga bortom slentrianen. Det kan se ut som ett närmande till det ofördärvade barnets blick, men i så fall är det i full medvetenhet om att den vore liktydig med konstnärlig död. Dikten kan nalkas (sakna, häntyda, tro sig minnas) paradiset men måste stanna utanför. Oavsett hur nära Lord Chandos predikament kan sägas avspegla författarens egna tvivel – man tänker väl snarast att brevet förmäler att krisen är över – sammanfaller det i tid med en estetisk omorientering. Hofmannsthal slutar i stort sett att skriva poesi men blommar i gengäld ut som essäist, dramatiker och librettist

hugo von hofmannsthal

Recension: ”Dikter” av Hugo von Hofmannsthal (övers. Axel Englund)

SVD

https://www.svd.se/a/zEajav/

PODD | När Googles AI-tjänst Bard ska presentera sin Sverigechef blir det ena efter andra fel. Lyssna på hur Anna Wikland reagerar, och hur hon förklarar varför det uppmärksammade ”experimentet” inte kommit längre. Googles Sverigechef Anna Wikland är en av näringslivets mäktigaste personer. I en stor intervju med SvD Tech brief berättar hon om AI-strategin för att behålla greppet om sökmarknaden – och hur bolaget ska skydda användare från deepfakes och manipulerat innehåll. Dessutom förklarar Björn Jeffery varför Google absolut inte vill mixtra med sin sökmotor, trots att utmanarnas nya AI-tjänster hotar själva kärnan i sökjättens affärsmodell. Med humor och initierade källor tar SvD:s journalister med dig när framtiden skapas. Med Björn Jeffery, Sophia Sinclair, Erik Wisterberg och Henning Eklund. Producent Marcus Morey-Halldin, redaktör Claes Lönegård. Lyssna på SvD Tech brief SvD Tech brief produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler: Hitta podcasten genom att söka efter ”SvD Tech brief” – eller klicka på länkarna.

anna wikland

Google – SvD Tech brief intervjuar Sverigechefen Anna Wikland

SVD

https://www.svd.se/a/veapPV/

Det svenska regeringsunderlagets största parti gillar Victor Orbán. Han som sinkar det som den svenska statsministern har kallat regeringens viktigaste uppgift. Det är lite snurrigt. Utrikesministern klev ut ur kammaren. – Ingången från vår sida är tydlig, nämligen att ratificeringsprocessen behöver slutföras från Ungerns sida, sa han till en liten skara uthålliga reportrar. Hans ansikte var likgiltigt. På slaget bar han den blaffiga nål med Sveriges och Ukrainas färger som förvandlar också en tredelad marinblå kostym till ett cirkusplagg. En bit bort i foajén stökade några sverigedemokrater. – Förväntar du dig att det blir en omröstning så fort parlamentet i Ungern öppnar den 26 februari? frågade en av journalisterna. – Det vore mycket lämpligt om så är fallet, så svaret är ja. Hur många gånger skulle Tobias Billström behöva ta de där frågorna om Nato? Det här var tisdagen den 6 februari 2024. På dagen ett år tidigare hade Paavo Lipponen skickat in en insändare till Hufvudstadsbladet. Forna finska statsministrar gör tydligen så. Lipponen hade varit förbannad över Stoltenberg. ”Problemet är Nato – inte Turkiet”, hade han skrivit. Då hade Billström varit upptagen med att twittra om hur djupt han ”sörjde de förskräckliga konsekvenserna” av en jordbävning i de turkiska bergen kring staden Gaziantep. I den större finska tidningen Helsingin Sanomat hade sannfinländaren Jussi Halla-aho sagt att nu är det dags att prata öppet om att Finland behöver lämna Sverige bakom sig i det här krånglet. Ni kommer att i god tid få veta om blir någon resa till Ungern, hörde man Kristersson gasta. I kammarfoajén såg Tobias Billström fortfarande likgiltig ut. – Diskussioner om eventuella datum och resor och annat är inte något som jag har anledning att gå in på i detalj här och nu, mässade han. Nålen blänkte på bröstet. På dagen två år tidigare hade Jimmie Åkesson i Dagens Nyheter förklarat vad partiet i sitt valmanifest menade med formuleringen ”Sverige ska respektera balansen mellan stormakterna”. – Balans är alltid viktigt, i synnerhet i Sveriges geopolitiska läge, hade Åkesson sagt. Reportern hade undrat vad han tänkte om att förre partiledaren Mikael Jansson under åtta år i försvarsutskottet hade mottagit känslig information och sedan – när han lämnat partiet – åkt till Ryssland och deltagit i ett möte där Kreml samlat potentiella samarbetspartners. – Jag har faktiskt inte ens noterat det förrän du berättade för mig nu, jag har inte reflekterat över det över huvud taget. Nato då? – Moderaterna vill ju att vi ska gå med i Nato och det är inte vi beredda att göra med mindre än att det hålls en folkomröstning. Tiden den går. Nu var det Sveriges Televisions tur att ställa frågor. De baxade fram en stor lampa. En kameraman svepte Billströms ansikte från alla vinklar. Klart för tagning, Billström började tala, då hördes ett annalkande muller. – Vi har avlåtit vårt svarsbrev… Längre kom inte utrikesministern. Stats­ministern i egen hög person hastade förbi en halvmeter bort med dubbla pressekreterare och dubbla säkerhetsvakter, ett gäng reportrar efter sig; de dundrade fram med frågor och oväsen. – Ni kommer att i god tid få veta om det blir någon resa till Ungern, hörde man Kristersson gasta innan han kastade sig in genom glasdörrarna till kammaren. Billström sa stilla: – Vi har avlåtit vårt svarsbrev från stats­ministerns sida till den ungerska regeringen. Kristersson behöver åka ner och dricka whisky med Orbán. Det skulle lösa allt

torbjörn nilsson

Torbjörn Nilsson: I väntan på Victor Orbán

SVD

https://www.svd.se/a/jlRxzn/

Timbro: Det är ett enormt misstag att avskaffa dagens system med arbets­krafts­invandring och kasta ut tusentals människor. Låt i stället heltid och kollektiv­avtal gälla. Tusentals it-specialister, undersköterskor och kockar har under 15 års tid kommit till Sverige, slitit hårt och betalat skatt till välfärden. Det har varit möjligt tack vare reformeringen av arbets­krafts­invandringen som genomfördes 2008. Nu avskaffar den borgerliga regeringen steg för steg hela systemet. Den 1 november 2023 infördes ett högt lönegolv för arbetskrafts­invandring. För att få rekrytera från länder utanför EU måste företag erbjuda en lön som överstiger 80 procent av medianlönen, motsvarande 27 360 kronor per månad. Men det är bara början. En särskild utredare har fått i uppgift att ta ställning till om lönegolvet ska höjas till 100 procent av medianlönen, 34 200 kronor per månad, och hur regler för undantag ska utformas. Utredningen presenteras vilken dag som helst. I en ny rapport varnar vi på Timbro för att det kommer att leda till färre arbetade timmar, minskade skatte­intäkter och stora problem för företagare. Att försvåra för arbets­krafts­invandring är fel väg att gå i ett läge där Sverige ligger på sista plats i EU:s tillväxtliga. Vi behöver fler som kommer hit och bidrar, inte färre. Vi har tidigare prövat en restriktiv arbets­krafts­invandring. Det gamla systemet skapade stora problem för företag att hitta rätt kompetens och det var på goda grunder som allians­regeringen införde en mer tillväxt­vänlig politik där arbetsgivaren fick betydligt mer att säga till om. Företagen är själva bäst lämpade att avgöra vem och var de behöver rekrytera ifrån. Antalet arbetskraftsinvandrare har sedan dess mångdubblats och beviljade förstagångs­tillstånd har ökat från omkring 5 000 per år till 25 000. I en tidigare rapport har Timbro visat att 90 procent av arbets­krafts­invandrarna jobbar i bristyrken. Det visar tydligt att företagen inte använder arbets­krafts­invandring som ett första alternativ utan ser det som en nödvändighet för att hitta rätt kompetens. Enligt Strategirådet bidrog arbets­krafts­invandringen under 2022 med hela 43 miljarder kronor till Sveriges BNP, och med 14 miljarder i skatteintäkter. Det högre lönegolvet kostar 16 miljarder i minskad BNP och 5 miljarder i minskade skatteintäkter. Regeringen har framför allt tre argument för att avskaffa dagens system och i alla tre fall finns det bättre reformer att genomföra för att åtgärda problemen. 1. Arbetslösa kan ta jobben. Om det vore enkelt för företag att anställa inom landet, eller ens inom EU, skulle de inte söka efter nödvändig kompetens i andra länder. I dag saknas ekonomiska drivkrafter att gå från bidrag till jobb för tiotusentals människor samtidigt som det inte ställs krav på att till exempel flytta till jobb. Regeringen har tillsatt utredningar men det hjälper inte företagen som nu får en omöjlig uppgift. Dessutom saknas ofta den efterfrågade kompetensen helt inom landet. I de fallen hjälper varken bidragstak eller flyttkrav. 2. Motverka fusk. Mer behöver göras för att få bort kriminella aktörer. Under åren har det också rapporterats om betydande fusk inom assistans­branschen. Men de nya reglerna kommer inte göra jobbet, eftersom de som tidigare brutit mot reglerna mycket väl kan göra det även i framtiden. Detta exempelvis genom att uppge en högre lön än vad som faktiskt betalas ut. En statlig utredning som presenterades 2021 (SOU 2021:88) slog fast att ”ett höjt inkomstkrav eller en begränsning av anställnings­graden för att beviljas arbets­tillstånd behöver inte införas eftersom det inte är ändamåls­enligt för att motverka det missbruk som utredningen har kartlagt”

lönegolvet

Timbro: Regeringen måste backa om lönegolvet

SVD

https://www.svd.se/a/nQp7ra/

Fuskanklagelser och nedplockade låtar. Fröken Snusk är epadunks-fenomenet som kantats av kontroverser. Rösten behöver vila inför debuten i Mello – men för SvD bryter hon talförbudet. Det går inte att se Fröken Snusks ansiktsuttryck bakom den rosa, lite noppriga Louis Vuitton-masken. Jag föreställer mig att hon rynkar pannan. – Jag är inte en docka. Vi är en duo. Inför hennes Mellomedverkan har spekulationerna varit många – och inte bara rört anklagelser om fuskstreams. Sedan genombrottet har Fröken Snusk gjort en omfattande medieturné, men många frågor förblir obesvarade. Vem finns egentligen bakom masken? Rör det sig i själva verket om en ung kvinnlig artist som hamnat i klorna på en låtproducent med en förkärlek för misogynt snusk? Låttexterna, som anspelar på sex och makt, kan lätt ge lyssnaren det intrycket. Den bilden förstärktes när producenten Rasmus Gozzi ringde in till podden ”Gott snack” och enligt programledaren Fredrik Söderholm hotade med stämning för att han ställde ”fel frågor”. Det är lunchtid i ett Mellogöteborg som långsamt håller på att ruska igång. På vägen till pressackrediteringen håller jag, som i en dålig sketch, på att springa rakt in i en hel vagn lastad med rosa fjäderboer. På Scandinavium har Maria Sur redan hunnit repa sitt laserblixtrande nummer inför ett mycket lojt pressuppbåd. De flesta sparar sig till kvällen. Det är då helgens stora snackis repar. Fröken Snusk. Hon berättar om hur hon och Rasmus Gozzi träffades: – Jag har alltid älskat att sjunga – och så fick jag chansen att vara med på en av hans låtar, ”Daddy” och det tyckte han lät skitbra. Han menade att jag ju måste ha ett namn. Han hade han en vision om en tjej som sjunger om snusk. Och som gömmer sitt ansikte. Och då sa jag ”det ska vara en rosa rånarluva, då är jag med!”. Sen så körde vi bara. På två år har mycket hänt. Från ett viralt fenomen i den på landsbygden mycket välmående subkulturen ”raggare” med ”Rid mig som en dalahäst”, en låt som nog fått Eddie Meduza att rodna, till i dag. På randen till Melodifestivalen. En knivsudd från att bli folkkär. Samtidigt är är själva deltagandet kontroversiellt. Är hon ens här på riktiga meriter – eller är hennes fanbase ett köpt luftslott? Sett i det ljuset känns talförbudet lite väl passande. Vi sitter i en avskärmad del av Clarion Hotel Posts lobby. Utanför gnisslar spårvagnar förbi i den långsamt smältande Göteborgssnön. Fröken Snusk är pigg. Sprallig. Låter inte det minsta hes. Känslan av att hennes pr-agent Jessica helt enkelt ägnar sig åt högoktanig mediehantering är påtaglig. Eller, som en av mina mer rutinerade kollegor sa i pressrummet tidigare under dagen: ”Talförbud, det är ju en av de stående punkterna i mellobingot”. Men Fröken insisterar. – Det funkar att prata. Men jag har inte testat att sjunga än. För första gången är det en låt hon varit med att göra själv. Så är det inte i vanliga fall. – Rasmus gör låtarna och jag sjunger mina delar. Det är så det fungerar. Därför är det en helt ny grej att man ska sitta och komma på text och melodi. Det är mycket svårare än jag trodde. Men jättekul. Fröken Snusks Mellobidrag, samskrivet ihop med veteranen Sara Ryan, skiljer sig från hennes tidigare, låt oss kalla det, mer ”kroppsnära” låtskatt. Skälen är naturliga – en av Melodifestivalens viktigaste tittare är småbarnsfamiljer

fröken snusk melodifestivalen

Fröken Snusk bryter talförbudet inför Mello: Jag är inte en docka

SVD

https://www.svd.se/a/8Jn8OG/

Ukrainas överbefälhavare Valerij Zaluzjnyj får lämna sin post. Han ersätts av arméchefen Oleksandr Syrskyj. ”Tiden för förnyelse är nu”, skriver landets president Volodymyr Zelenskyj på X. Beslutet kommer efter flera veckors ryktesspridning om meningsskiljaktigheter mellan Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och överbefälhavaren Valerij Zaluzjnyj. I ett inlägg på X tackar presidenten Zaluzjnyj för hans insatser i försvaret av Ukraina de senaste två åren. Han skriver också att han har erbjudit honom att fortsätta ”vara en del av laget”. ”Vi diskuterade den förnyelse som Ukrainas väpnade styrkor behöver. Vi diskuterade också vem som skulle kunna vara del av det förnyade ledarskapet för Ukrainas väpnade styrkor. Tiden för sådan förnyelse är nu”, skriver presidenten i inlägget. Den som tar över är markstyrkornas befälhavare Oleksandr Syrskyj. Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant, är inte förvånad över beskedet. – I ett möte den 29 januari ska Zaluzjnyj ha uppmanats att avgå, vilket han inte gjorde. Sedan dess har det varit många spekulationer om motiven bakom. Så det här är inget oväntat, säger han. Konflikten mellan presidenten och den tidigare överbefälhavaren ska ha sin grund i deras olika syn på den ukrainska motoffensiven förra året. Zaluzjnyj ska ha förordat ett mer försiktigt angreppssätt medan Zelenskyj ville att man skulle slå till snabbt för ett avgörande. I den vevan förbjöd presidenten Zaluzjnyj att uttala sig om kriget. Senare ska överbefälhavaren även ha krävt att landet skulle mobilisera ytterligare en halv miljon soldater och satsa mer på högteknologisk krigföring. I en lång intervju i tidskriften The Economist i november sa Zaluzjnyj att kriget var på väg mot ett fryst läge och att några större genombrott inte var att vänta. Hans ordval väckte stor uppmärksamhet och motsades av landets politiska ledning. Att beskedet om överbefälhavarens avgång kommer först nu riskerar att påverka Zelenskyj negativt, enligt Jörgen Elfving. – Han framstår som obeslutsam. Han satte inte ner foten och kom till skott redan den 29 januari. Den stora frågan framåt är hur detta kommer att påverka Ukrainas militärledning, enligt Jörgen Elfving. – I ryska medier har man nämnt möjligheten att det blir militärkupp, bland annat. Men enligt min mening är det att gå för långt och bara ett led i den ryska desinformationen och informationspåverkan. Även om den nya överbefälhavaren Oleksandr Syrskyj inte är lika känd som Valerij Zaluzjnyj har han ett hyfsat gott anseende, enligt Elfving. – Sedan får vi se hur han hanterar den situation som uppkommit nu. Det gäller för honom nu att få respekt och förtroende både från Ukrainas befolkning och de väpnade styrkorna. I ett inlägg på Telegram utvecklar Zelenkyj sitt resonemang. Han skriver att en ny ledningsgrupp tar över ledarskapet för Ukrainas väpnade styrkor i dag. ”Jag vill att visionen om kriget ska vara densamma för våra soldater i Robotyne eller Avdiivka, och i generalhögkvarteret och Stavka (militärledningen, reds anm.)” ”År 2024 kan bara bli framgångsrikt för Ukraina om det sker effektiva förändringar i grunden för vårt försvar, som är Ukrainas väpnade styrkor”, skriver Zelenskyj.

valerij zaluzjnyj

Ukrainas ÖB Zaluzjnyj får sparken – Syrskyj tar över

SVD

https://www.svd.se/a/EQ6A35/

Den moderate maktmannen har rätt om justitieminister Gunnar Strömmer. Både ”buskis-gate” och säkerhetszoner säger något om hur Moderaterna och Sverige har förändrats. ”Mina springpojkar.” Så kommenterade Mariestads moderata kommunalråd Johan Abrahamsson en bild på sina partikamrater Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer. ”M-toppens chatthån”, skrev Expressen. Jag skulle kalla det en rätt rimlig utsaga. Särskilt när man jämför med Abrahamssons andra läckta meddelanden, som anklagas för att vara sexistiska, homofoba och rasistiska. Allt i det vi får kalla ”buskis-gate”. För det var så Abrahamsson, en tung och lite dold makthavare i Moderaterna, först försvarade sig i lokalmedia. Att det här var hans humor, buskishumor. Det kan kännas både befriande ärligt och gubbigt arrogant. Som att Abrahamssons lokala framgångar stigit honom åt huvudet. Ordföranden i det mäktiga distriktet Västra Götaland, som levererat 40-procentiga valresultat och en bilfabrik till lilla Mariestad på ”Schlätta”. Som kallades ”Fader Abraham” för sin förmåga att jämka viljor under höstens partistämma. En symbol för att de starkaste M-fästena inte längre är storstädernas välbeställda kranskommuner utan Essunga, Östra Göinge och Mariestad. Moderaterna – ett parti för lantisar. Att kalla justitieministern för kommunalrådets springpojke rimmar egentligen väl med vad Gunnar Strömmer själv sa på Sverigemötet. Han nästan skröt om hur han piskat sina underlydande för att kunna leverera trygghetsskapande reformer på mötet våren 2023. Då samlades hans uppdragsgivare, de moderata kommunalråden. Då gällde ”beställningen” fler kameror och ökade befogenheter för ordningsvakter. Vem som vill ha justitiedepartementets senaste skapelse ”säkerhetszoner” är desto mer oklart. Polismyndigheten vill så klart, men flera remissinstanser är kritiska. Det som en gång var känt som visitationszoner har en aura av vallöfte som baxats ända till lagrådsremiss. Justitieministern själv tror att februarinyheten ”vistelseförbud” kommer att användas oftare. Effekten av att ha speciella geografiska områden där polisen har mycket större befogenheter att genomsöka personer och bilar verkar forskningen vara oense om. Fiktionen har satt ner foten. I Sveriges mest polissympatiska serie någonsin, ”Den tunna blå linjen”, var just införandet av liknande zoner något som skildrades som en närmast kontraproduktiv åtgärd. Bland remissvaren från kommuner noterade Strömmer att Stockholm, Göteborg och Malmö – samtliga S-styrda – var negativa, men inte Jimmie Janssons (S) Eskilstuna eller Erik Nises (S) Borlänge. Just sådana ”starke man”-sossar av den lantliga sort Strömmer vill verka van att serva. Att Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi kritiserar förslaget för att det inte är långtgående nog pekar eventuellt på att Strömmer har rätt i sina politiska bedömningar. Allmänhetens sug efter även otestade lösningar för att få bukt med kriminaliteten verkar i det närmaste oändlig. Men både ”buskis-gate” och säkerhetszoner pekar på en annan förändring i samhället – den om när någon anklagas för rasism. Det var länge en av huvudinvändningarna mot New Yorks motsvarighet till säkerhetszoner, ”stop-and-frisk”. Att åtgärden särbehandlade människor och skapade ett långtgående motvilja mot polisen bland minoriteter. Men oppositionskritiken från V, C, och MP verkar mer fokusera på formerna för hur förslaget tagits fram, med tre KU-anmälningar i potten, än dess möjliga effekter. Bland reaktionerna på de läckta skärmdumparna från Abrahamsson tycks många reagera mer på hur avslöjandet kommit till, än vad som står

johan abrahamsson

”Buskis-gate” efter Johan Abrahamsson säger något om Moderaterna

SVD

https://www.svd.se/a/mQAjgE/

Sveriges fastighetsmiljardärer har fått korn på bankernas utdelningsfest. Två av de rikaste, Sven-Olof Johansson och Rutger Arnhult, vill gärna vara med vid grytorna när en drömgräns nu passeras. 100 miljarder kronor. Eller 104 för att vara mer exakt. Aldrig tidigare har de fyra storbankerna skyfflat ut så mycket pengar till sina aktieägare som i år. Så sent som i onsdags meddelade Handelsbanken att man slår till med en extrautdelning. Banken delar ut totalt 25 miljarder kronor. Det motsvarar nära 90 procent av fjolårets vinst, en anmärkningsvärd hög andel. Normalt är hälften av vinsten. Finansmannen Fredrik Lundberg är den största ägaren i Handelsbanken. För honom innebär utdelningsfesten ett sagolikt pengaregn. Totalt kommer han, via aktier han äger privat och via de två maktbolagen Industrivärden och Lundbergföretagen, få ut över 4 miljarder kronor när utdelningarna genomförs senare i vår. Finansminister Svantesson kritisk Han lär jubla. Andra är mer kritiska, som Sveriges finansminister. – Det är tondövt och orimligt, sa Elisabeth Svantesson om storbankernas förväntade aktieutdelningar till TT i januari. Men det finns de som tar tillfället i akt och trycker på köpknappen, dit hör fastighetsmiljardärerna. De har länge varit pressade av höga räntor. Som giftpiller för hårt skuldsatta fastighetsbolag. Nya uppgifter från ägartjänsten Holdings visar att både Sven-Olof Johansson och Rutger Arnhult har köpt rejält med bankaktier den senaste tiden. Sven-Olof Johansson är huvudägare i Fastpartner, ett välkänt fastighetsbolag på Stockholmsbörsen som fått se sin aktie falla dramatiskt det senaste året. Sven-Olof Johansson har köpt aktier i såväl SEB och Swedbank som Handelsbanken. Totalt har han investerat 54 miljoner inom banksektorn. Det är dock blygsamt jämfört med Rutger Arnhult, huvudägare i Corem Property Group, ett annat fastighetsbolag. Arnhults shoppingrunda har kostat 358 miljoner kronor. Då ingår alla de fyra storbankerna, mest har han investerat i Swedbank, 215 miljoner kronor. – Bankerna har stabila affärsmodeller, har en låg risknivå och gör hyggliga vinster. Vi tycker därtill att de generellt värderas relativt lågt. Dessutom ger deras utdelningar en stabil löpande direktavkastning, säger Rutger Arnhult. SvD har utan resultat sökt Sven-Olof Johansson. Rekordstora uttdelningar – Jag är inte förvånad över aktieköpen, säger Albin Sandberg, fastighetsanalytiker på Kepler Cheuvreux. – Tidigare har det funnits en oro för att bankerna skulle drabbas om pressade fastighetsbolag skulle gå omkull. Men den oron känns borta nu, plus att utdelningarna lockar och att bankaktierna fortfarande ser billiga ut på börsen, säger han. Av de fyra storbankerna delar Nordea ut allra mest, 36 miljarder kronor. Därefter kommer Handelsbanken och SEB på vardera cirka 25 miljarder. Swedbank har meddelat en utdelning på totalt 17 miljarder. Totalt alltså 104 miljarder. Huvudskälet till de rekordstora utdelningarna är starka vinster och framför allt ett högt räntenetto (skillnaden mellan vad bankerna tar i ränta och vad de själva får betala för sin utlåning). Flertalet banker har ökat sitt räntenetto kraftigt under 2023. För Swedbanks del rörde det sig om över 50 procent jämfört med året innan. Bankerna försvarar agarandet Flera bank-vd:ar har varit ute och försvarat utdelningarna. Pekat på att det inte bara är rika storägare som får ta del av pengarna utan även pensionsfonder och alla småsparare som har investerat en del av sitt sparkapital i aktier. – Jag har sagt det tidigare och jag fortsätter att säga det – det är bra med lönsamma banker därför att en lönsam bank är en hållbar bank är, sa Jens Henriksson till SvD i januari. SEB:s finansdirektör Masih Yazdi var inne på samma tema

aktier banker

Därför köper miljardärerna aktier i banker

SVD

https://www.svd.se/a/dwy15j/

”Sveriges första syntfilm” kallas detta drama om ett kärlekspar som förenas i sitt intresse för Düsseldorfs musikscen. Precis såhär var 1986, skriver SvD:s kritiker. Sveriges första syntfilm har den lanserats som. Inte fel, men inte heller helt rätt – den grånade Front 242-diggare som väntar sig att få sin ungdomstid gestaltad blir möjligen besviken på ”Düsseldorf, Skåne”. Däremot skulle man kanske kunna kalla Patrik Blomberg Books långfilm en syntig tidskapsel? Spelplatsen är en håla i det vi känner som Österlen – Brösarps sedan länge nedlagda järnvägsstation figurerar – och året 1986, en tid då man var antingen syntare eller hårdrockare. Huvudpersonerna heter Fredrik (Erik Svedberg-Zelman) och Nina (Rebecca Plymholt), ett par i gymnasieåldern. Han är fattig skåning och hon välbärgad stockholmare, men de förenas i sin kärlek till varandra, till synten och i sitt upplevda utanförskap. Filmen utspelar sig dagarna innan Fredriks band ska uppträda, första steget mot drömmen om ett genombrott, eller i alla fall drömmen att byn för en kväll ska kännas som Kraftwerks hemstad Düsseldorf – låt vara att bandmedlemmarna är oeniga om de ska köra mesiga hits eller hårdare grejer. Verkligheten bortanför replokalen ser dock dyster ut: Fredriks frånskilda föräldrar är fattiga och hopplösa alkisar, och Nina vill tillbaka till Stockholm och gå på fotoskola vilket tidigt river upp ett sår i relationen. Berättelsen rullas ut långsamt och bitvis onödigt försiktigt – det är visserligen toppen att slippa bli skriven på näsan, men vissa skeenden är så vaga att det blir förvirrande, särskilt mot slutet. Helheten är dock sympatisk och mestadels välspelad, en film som enkelt och trovärdigt fångar kraften i subkulturer såväl som i ung kärlek, och också i hur Stockholm på den där tiden var en magisk hägring för alla kultursvultna lantisar. Jag slås också av den kärleksfulla omsorgen om de visuella detaljerna. Dels i saxandet mellan Ninas ombonade villaliv och den nerslitna stugan där Fredrik och hans alkoholiserade mamman äter kalla köttbullar och gömmer sig för fogden, dels i sminket, kläderna och frisyrerna där i synnerhet Erik Svedberg-Zelmans konsertlook med hornfrisyr och smetig kajal är rena madeleinekakan. Precis såhär såg ju 1986 faktiskt ut.

dusseldorf skåne

Recension: Düsseldorf, Skåne – ung kärlek och syntmusik

SVD

https://www.svd.se/a/dwy2mq/

Jonathan Glazers ”The zone of interest” är en film om Förintelsen som skildrar den idylliska vardagen hos folkmordets verkställare. Mer än ondskans banalitet handlar den om ondskans alldagliga obscenitet, skriver SvD:s kritiker. I den parodiskt hårdkokta romanen ”Försvinna” (”La Disparation”), en berättelse om ett försvinnande och ett sökande efter en försvunnen, har författaren Georges Perec lyckats med konststycket att helt undvika bokstaven e, som är den vanligast förekommande både i franskan och svenskan. Den är alltså försvunnen. Regissören Jonathan Glazer (”Under the skin”, med mera) gör någonting likartat med sin omtalade ”The zone of interest”, som är något så otippat som en film om Förintelsen som inte innehåller en enda jude. De är alltså försvunna. Det är särskilt otippat, eftersom filmen säger sig bygga på en roman med samma namn av Martin Amis, ett på flera vis groteskt stycke i flera stämmor som innehåller ett flertal judar, inte minst en av huvudpersonerna (tillika en av berättarna), Sonderkommandoführer Szmul, som assisterar lägervakterna i Auschwitz i deras dödliga hantverk. Amis är alltså också försvunnen. Vilket, möjligen är klokt och lika så bra. Amis är så mycket röst och stil, så många lager av satirisk ironi, svår eller närapå omöjlig att filmatisera. Att den originella och ytterst sevärda filmen ”The zone of interest” heter som den gör och sägs utgå från just Amis av alla skrivande människor är faktiskt djupt gåtfullt. Filmen går helt andra vägar i helt andra ärenden och ansluter till en helt annan estetik. Den trimmar, friserar och renodlar. Den skrubbar bort temperament och dramaturgi. Det här är Förintelsen förpackad som reality-tv. Filmens ”Big brother”-hus är den berömda kommendantvillan med utsikt över krematoriernas skorstenar. Här bor herrskapet Höss, Rudolf och Hedwig, med tjänstefolk och en stor skara blonda barn. Herr kommendanten chefar under dagtid över historiens största dödsfabrik; på fritiden producerar han avkomma med nästan samma flit. I Hedwigs ögon lever de i paradiset. De har fantastiskt gott om utrymme och barnen kan leka fritt i den lantliga idyllen. Och vilket överflöd sedan! Alla familjemedlemmar kan välja och vraka bland de nyanlända judarnas beslagtagna persedlar. En päls, ett läppstift. Hedwig tar girigt för sig och skrockar med väninnorna över hur någon bekant kvinna plockade åt sig en klänning från en nätt liten judinna – nu död – och deklarerade att hon skulle banta till dess att det vackra plagget passade. Det här är inte så mycket den ondskans banalitet som Hannah Arendt talar om i sin bok om Adolf Eichmann – ett byråkratiskt karriärklättrande utan vare sig samvetskval eller några direkt sadistiska intentioner, bara slö empatilöshet – utan mer en ondskans alldagliga obscenitet. I Amis roman är stanken från alla döda kroppar ständigt lika närvarande som påträngande, i filmen hörs hela tiden skriken bakom muren, liksom enstaka skottsalvor. Alla vet. Men om alla är lika medskyldiga är ingen mer skyldig än någon annan. Lika bra att berika sig i mesta möjliga mån. Att döda alla dessa miljoner människor innebär en logistisk utmaning av aldrig tidigare skådat slag. Hur göra sig av med alla lik och göra plats i gaskamrarna för nästa grupp? Kommendant Höss sitter i möten med ingenjörer som har konstruerat en sorts löpande band-krematorier som kan hållas i kontinuerlig drift dygnet runt. Denna effektivitetshets lämnar aldrig Höss någon ro, ständigt kretsar hans tankar kring hur man bäst gasar ihjäl så många som möjligt. Däremellan är han snäll mot barn och hästar

the zone of interest recension

Recension: The zone of interest skildrar Förintelsens vardag

SVD

https://www.svd.se/a/WRwAq2/

Den senaste filmen om Håkan Bråkan var en rejäl tittarsuccé och nu kommer uppföljaren – ett fartfyllt djungeläventyr. I sina bästa stunder närmar sig ”Håkan Bråkan 2” klassiska detektivberättelser som Astrid Lindgrens ”Mästerdetektiven och Rasmus”. Men tyvärr blir filmen aldrig bättre än sin trailer. Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan kusinerna Anders Jacobsson och Sören Olssons berättelse om Sune första gången blev bok i mitten av 1980-talet och snabbt följdes av spinoff-serien om lillebror Håkan. I dag har författarduons böcker sålt i över 12 miljoner exemplar och halva Sveriges skådespelarelit har medverkat i en film eller tv-serie om familjen Andersson – de senaste sex åren har produktionsbolaget Unlimited stories matat ur sig ett alster per år. Störst tittarmässig framgång har man haft med ”Håkan Bråkan” och det är alltså den succén man försöker upprepa i uppföljaren, som med en blinkning till 1980-talets actionfilmer försetts med en 2:a i titeln. För det är just fartfyllda specialeffekter och stunts som har kommit att känneteckna nya Håkan. I förra filmen kastades vi in i en datorspelsvärld, här i ett Indiana Jones-mässigt djungeläventyr där barnens fantasivärld visualiseras via green screen. Snart avbryter mamma Karin (Sissela Benn) och pappa Rudolf (Fredrik Hallgren) leken och föreslår att Håkan ska åka på scoutläger. Först när han visat sig mogen nog för det kan det nämligen bli aktuellt med ett husdjur. Motvilligt säger han ja, för att på plats upptäcka att en av medlemmarna i Vargligan – inbrottstjuvarna som förra filmen kretsade kring – stryker omkring i utkanten av lägret. I stället för att fokusera på knopar börjar Håkan smyga på skummisarna, för visst har ligan något nytt fuffens på gång? I Sunes filmhistoria har huvudrollsinnehavaren inte sällan blivit överglänst av sitt småsyskon och Håkan-skådisarna har gått vidare till serier som ”Svensson, Svensson” och ”Familjen Rysberg”. Silas Strand, som nu spelar rollen med den äran, är inget undantag och har redan synts i Hampus Nessvolds och Elin Eks humorserie ”Alla vi Karlssons”. Även de andra barnskådespelarna är duktiga, men däremot har föräldragardet denna gång fått ett manus av det pajigare slaget. Det är som att de är tänkta att vara ”roliga sidekicks” (oklart för vilken målgrupp), i stället för att som i förra filmen driva handlingen framåt med en egen parallellhistoria. Det är synd, för just vuxenrollerna har i de senaste filmerna återfått lite av den glans som Peter Haber och Carina Lidbom en gång spred, vilket i sin tur har lyft hela handlingen.

håkan bråkan 2

Recension: Håkan Bråkan 2 är ett fartfyllt äventyr

SVD

https://www.svd.se/a/mQAVpp/

Andrzej Tichýs speciella signum är en säregen mix av panik och fokuserat ursinne. Ulf Eriksson läser ett postmodernt romancollage som både engagerar och irriterar. Sedan debuten med ”Sex liter luft” för nio år sedan har Andrzej Tichý tillvunnit sig aktning i många läger för sin gestaltning av samhällen, grupper och individer i kris. Ett hela civilisationen infekterande kristillstånd, existentiellt och politiskt, kan rentav sägas vara hans stora tema; detta och den förtvivlade språkliga bearbetningen av de livserfarenheter som det allmänna nödläget skapar. Hans nya roman ”Händelseboken” är ett omfattande romancollage med drag av kaotisk koral, där ett femtontal existenser får växelsjunga och gaffla med varandra på allehanda idiom, fabricerade eller avlyssnade ur samtiden eller det nära förflutna. Romanen rör sig över rätt vida geografier men är tydligast förankrad i Malmö, där författarens åldrade alter ego Pereira bor. Stilen och retoriken är inte originella utan tillhör ett visst härad av modern och postmodern prosa vars signalement är komplex syntax, drastiska metaforer, detaljrealism, upprepningar och monotoni eller tvärtom plötsliga byten av tempus och perspektiv, flerskiktade ironier, förbryllande tankeexperiment och andra främmandegörande grepp. Även om registret av formella krumbukter är stort präglas den nya boken mest av den särskilda förening av panik och fokuserat ursinne som man har lärt sig att förknippa med Tichý. Många av de öden som kommer till tals eller visas upp är inte bara socialt beklagansvärda, utan kan kallas tragiska, såtillvida som individens strävan efter frihet och mening ofta bara fördjupar eländet och ledan. Det gäller flera bifigurer, men också Pereira som tvångsmässigt ältar sin ungdoms svunna radikalitet, den av en psykopatisk knarkhandlare utnyttjade ynglingen Gameboy och den inställsamme och därför hunsade ekonomikonsulten Haddad, vars överordnade visar sig tillhöra ett kriminellt syndikat med repatriering av invandrare på programmet. Som romankonstruktion arbetar ”Händelseboken” med vad som ibland kallas otillförlitlig berättare, det vill säga att den narrativa effekten uppstår direkt ur läsarens tillkortakommanden inför texten och fiktionen. Läsarens känsla av leda inför de resurslösa figurernas tomma personligheter speglar exempelvis genast samhällets blick på ”de svaga”, varigenom läsaren görs medansvarig. Likaledes blir läsarens famlande efter en tidsrumslig helhet signalementet på den gestaltade samtiden: kaos i huvudena. Annat är mindre lyckat, och somligt rent nonsens. Det som finns av lekfullhet tar sig alltför ofta koleriska, sadistiska eller infantila uttryck. Tichý odlar ibland också en stöddig grundton som fungerar illa ihop med de mer eller mindre bisarra kuriositeter, banala eller äcklande detaljer, vars funktion är att distrahera och förgöra läsarens koncentrationsförmåga. Hugskott och gallimatias som narrativt dominansbeteende väcker improduktiv olust hos läsaren. Men här finns också mer än nog att nyfiket studera och att förtjusas av, den ibland sterila ilskan till trots. Sällsamheter som Pereiras möte med sin far i lilleputtformat, eller Gameboys förmåga att se svävande siffror som avspeglar folks moraliska nivå, eller ängeln Metatrons fängslande visioner. Flera av de essäistiska partierna erbjuder också genuint intressanta kunskapsfrågeställningar. Dessutom blir det til syvende og sidst omöjligt att inte beröras av den anklagande kraften hos Andrzej Tichý. Likt Bibelns Job inför alla prövningar famlar hans text efter en jordisk mening med det som sker. Romanens sista trettio sidor är magnifika i sin gycklande förtvivlan och sitt vältaliga hat mot den fogliga medelklassen och dagens farliga nationalreaktionärer. Inför storformen är jag ändå undrande

andrzej tichy

Recension: Händelseboken av Andrzej Tichý

SVD

https://www.svd.se/a/onXGEm/

Koncentrationslägrens fasor är inte bara Tysklands skamfulla historia. I en ny bok följer Christoph Andersson några av de judar som avvisades från Sverige och därför mördades av nazisterna. Det är skakande läsning. Förföljda judar, gömda under golvplankor. Elakt flinande SS-män som föser ihop människor som djur till slakt. Auschwitz järnvägsspår in mot det totala mörkret. När vi pratar om Förintelsen är det detta de flesta tänker på. En modern mardröm, gestaltad och dokumenterad om och om igen. En bild av Förintelsen som bortser från ett centralt faktum: att mordet på sex miljoner judar aldrig hade kunnat äga rum om omvärlden inte låtit det hända. Naziregimen ägnade nästan ett decennium åt att systematiskt eskalera sitt förtryck mot landets judar – länge med just påtvingad emigration som uttalat mål. Det var bara det att få ville ta emot dem. Sverige var inget undantag. Det är konsekvenserna av detta som journalisten Christoph Andersson vill belysa i sin bok ”De avvisade”. För trots att snart 80 år har gått sedan Tredje riket föll har ingen på allvar kartlagt konsekvenserna av svensk flyktingpolitik under andra världskriget. Det arbetet har Andersson nu påbörjat. Genom gedigna arkivstudier i Sverige och Tyskland, genomförda av honom själv och hans studenter, har Andersson följt vad som hände med de många judar som avvisats på grund av Sveriges då mycket strikta flyktingpolitik. Genom denna metod har han än så länge spårat 307 judar som mördats av naziregimen som en direkt följd av att de utvisats eller avvisats vid den svenska gränsen. Men, det är som han skriver, ”bara ett stickprov”. Sannolikt är den totala siffran betydligt högre. Av dessa många döda har Andersson valt att dokumentärt gestalta en handfull öden. Läsningen är förödande. Alla slutar med döden. Hjärtskärande scener av förtvivlade människor som möts av iskalla svenska tulltjänstemän och myndighetspersoner avlöser varandra. Jag drabbas hårdast av den om Max och hans lille son Ralf. Båda förskjutna av Olga, som efter Hitlers raslagar valt att lämna sin gamla familj och följa regimens direktiv. Ralf lyckas som barn få en fristad i Sverige, men för Max är det stopp. Under flera år, och med alla bud stående medel, försöker han att få komma hit, om än bara som turist. Men icke. Här har Andersson lyckats få tillgång till brevkorrespondensen mellan far och son. I sitt första brev skriver åttaårige Ralf till Max: ”Jag förstår redan svenska. Jag skriver nu ett par svenska ord. Tack = Danke. Undergång = Untergang. Hem = Heim”. Max dog i Buchenwald 1944. Trots att Ralf nu var både statslös och föräldralös skulle det dröja till 1969 innan svenska staten gick med på att naturalisera honom. Anderssons skriver fram händelseförloppen med en saklig journalists objektiva prosa. Det fungerar utmärkt. Stoffet är så dramatiskt i sig själv att det inte behöver förstärkas ytterligare. Boken manar till eftertanke. Förstås kring dagens nygamla hårdföra flyktingpolitik och de tysta konsekvenser den för med sig. Men även kring dagens politiska läge. På grund av Israels övervåld under kriget mot Hamas sprids nu i vissa kretsar bilden att Israel är ett västimperialistiskt kolonialt projekt. Som om Israel inte alls var en direkt konsekvens av den mycket dyrköpta läxa Europas judar tvingades dra av Förintelsen: att judar inte är helt säkra någonstans utan ett eget land. För att ingen vill ha dem. Stundom kan jag sakna författarens egen röst. Andersson gör inga stora försök att ge sin bild av varför såväl svenska lagstiftare som tjänstemän skickade tillbaka så många judar in i döden. Berodde det på antisemitiska böjelser? Aningslösa makthavare? Här är svaren få

christoph andersson

Recension: De avvisade av Christoph Andersson

SVD

https://www.svd.se/a/3EyQbA/

Samma två män som i förra valet, båda långt över pensionsåldern, som gör upp om presidentposten. Men en SvD-läsare ställer frågan som ringar in dramatiken: ”Vad händer om Trump döms för brott?” En SvD-läsare skriver under signaturen ”TN” i januari och undrar: ”Hur troligt är det egentligen att Trump fälls i någon av de många rättsprocesserna? Och vad innebär det då?” Det är en relevant fråga. Den ringar på sätt och vis in mycket av vad årets amerikanska presidentval handlar om. Vid en snabb titt kan valkampanjen än så länge kännas som en gäspning. Alla tror att Donald Trump blir Republikanernas presidentkandidat. I så fall möter han Joe Biden i november. Igen. 2020 i repris, med den skillnaden att båda farbröderna är fyra år äldre. För gamla, tycker de flesta väljare. Men Trump riskerar att dömas till fängelse, eventuellt före valdagen. I början av februari stod det klart att han inte har åtalsimmunitet. Ingenting liknande har någonsin hänt i USA:s historia. Republikanernas favorit är brottsåtalad på 91 punkter i fyra åtal. Inklusive för misstanken att han försökte behålla makten efter ett förlorat val. I januari dömdes han även till 83 miljoner dollar för förtal mot skribenten E. Jean Carroll. Trumps företag i New York har även fällts för bedrägeri. Så hur går det med brottsåtalen mot Trump? Låt oss reda ut det. Åtalad i Georgia för valfusk Fallet: Åtal väcktes i augusti 2023 av distriktsåklagaren Fani Willis i Atlanta, Georgia, mot Trump och 18 andra. De misstänks olagligen ha försökt ändra valresultatet i Georgia 2020. En central brottsmisstanke är utpressning. Flera av de åtalade har medgett brott och samarbetar nu med åklagarna. Bevisen: I bevisen ingår Trumps samtal till Georgias valminister Brad Raffensperger, som finns inspelat, där Trump ber om knappt 12 000 extra röster för att kunna ändra förlusten i Georgia till seger. Vad säger Trump: Han förnekar brott. Rättegång: Datum inte satt. Åklagarsidan försöker få till en rättegångsstart i början av augusti. Men utredningen är massiv och rättegången lär bli ett stort och komplicerat spektakel. Nyligen anklagades åklagaren Willis som leder åtalet dessutom för otillbörligt umgänge med en annan åklagare som hyrts in i fallet. Kontroversen riskerar försena en rättegångsstart. Federala åtalet för valfusk Fallet: Den federala särskilda åklagaren Jack Smith i Washington driver två åtal mot Trump. Det ena, väckt i augusti i fjol som bedöms vara tyngst, gäller Trumps försök att behålla makten efter sin valförlust. Bevisen: Av vad som kommit fram ur utredningar så verkar bevisläget vara gott. Fallet handlar inte enbart om stormningen av kongressen den 6 januari 2021. De handlar även om Trumps och hans medarbetares försök att skicka falska elektorsröster till kongressen. Vad säger Trump: Han förnekar brott. Rättegång: Oklart. Ett tidigare datum sattes till 4 mars men har skjutits upp. Anledningen är att Trumps advokater drivit frågan om presidentimmunitet, som tisdagen den 6 februari avgjordes till Trumps nackdel av en appellationsdomstol i Washington. Det är troligt att saken överklagas till högsta domstolen, Supreme Court. Det adderar i så fall ytterligare veckor innan en rättegång kommer igång. Rättegången väntas ta åtminstone en månad. Dokumentfallet i Florida Fallet: Jack Smiths andra federala åtal mot Trump, väckt i juni 2023, gäller de hemligstämplade dokumenten Trump tog med sig från Vita huset och förvarade i sitt hem i Florida. Trump är åtalad på ett 40-tal punkter, bland annat under USA:s spionerilag. Bevisen: Eftersom FBI genomförde husrannsakan och fann lådvis med dokument som borde ha återlämnats till staten så är det ingen tvekan om att Trump verkligen förfogade över dokument han inte borde ha haft

trump dömd

Rättegångar mot Trump: Vad händer om Trump fälls?

SVD

https://www.svd.se/a/O841Aw/

Att Charles III går ut offentligt med sin sjukdom är ovanligt för en brittisk kung. Men örikets regenter har inte saknat allvarliga diagnoser – en av de omvittnat sjukaste är också en av de allra kändaste. Att Charles III går ut offentligt med sin sjukdom är ovanligt för en brittisk kung. Men örikets regenter har inte saknat allvarliga diagnoser – en av de omvittnat sjukaste är också en av de allra kändaste. Att Charles III går ut offentligt med sin sjukdom är ovanligt för en brittisk kung. Men örikets regenter har inte saknat allvarliga diagnoser – en av de omvittnat sjukaste är också en av de allra kändaste. Det torde knappast ha undgått någon tidningsläsare att kung Charles III har diagnosticerats med cancer och varit ovanligt öppen med problemet, något som resulterat i en våg av respekt och beundran. Det är ytterst ovanligt att brittiska kungligheter går ut offentligt med sina hälsoproblem. Men visst har de uppvisat allvarliga sjukdomsbilder förr, utan att de abdikerat – eller störtats? Jovisst är det så, och exemplen är många. Att kung Charles III:s morfar, Georg VI, avled i cancer vid blott 56 års ålder (han var stor­rökare som fick lungcancer) är värt att nämna i sammanhanget. En av de omvittnat sjukaste – ej blott sett ur psykologiskt perspektiv – monarkerna i öriket är också en av de allra kändaste, Henrik VIII. Bristen på motion ledde till att kungen började lägga på hullet, och hans omvittnat stora aptit gjorde inte saken bättre. I historieböckerna är han mest ihågkommen för att ha varit gift sex gånger, låtit halshugga två fruar och brutit med påvekyrkan för att den inte ville godkänna annulleringen av äkten­skapet med fru nr 1. Dessutom är han känd för att ha varit osedvanligt fet, och detta var en direkt konsekvens av sjuklighet. Eländet började år 1536, när kungen skadades i en tornering. Han låg medvetslös i två timmar och fick men för livet. Benskadan ville aldrig läka, och kombinationen med andra skador, även de följden av en äventyrlig livsstil, blev ödesdiger för den kungliga hälsan. Läkarna var maktlösa inför Henriks kroniskt nedsatta förmåga att röra sig obehindrat. Bristen på motion ledde till att kungen började lägga på hullet, och hans omvittnat stora aptit gjorde inte saken bättre. Den dagliga dieten bestod av tolv-tretton rätter – svin, vilt, kanin, påfåglar, med mera – som sköljdes ned med alldeles för mycket öl och vin. Både ögonvittnen och bevarade porträtt vittnar om hur kroppen svullnade. Om vi utgår från omfånget på Henriks rustningar tycks han under sina första decennier på tronen ha vägt mellan 80 och 90 kilo, för att på 1540-talet ha gått upp till 140. Till slut hade kungen svårt att röra sig utan mekaniska hjälpmedel. (Det har spekulerats i att Henrik också fick syfilis, men flertalet historiker har avfärdat tanken. Inte heller hypotesen att han led av skörbjugg – på grund av den ensidiga kosten – kan verifieras.) Till slut orkade inte kroppen längre, och den 28 januari 1547 avled Henrik VIII vid en ålder av 55 år. Annars tillhör den mest ryktbara kungliga sjukdomshistorien på brittiska öarna kung Georg III, som regerade mellan 1760 och 1820. Under andra hälften av 1780-talet drabbades kungen av sinnessjukdom. Vanligen har det tolkats som utslag av porfyri, men diagnosen är osäker. På hösten 1788 blev sjukdomen så allvarlig att kungen var ur stånd att utöva sitt ämbete. Sedan de ledande politikerna grälat färdigt om med vilken rätt sonen, prins Georg av Wales, skulle få inskrida som regent, tillfrisknade fadern i februari 1789. Risken för återfall i sinnessjukdom fortsatte att hänga som ett mörkt moln över kungen under resten av hans långa regeringstid

charles iii

Charles III inte den enda brittiska kunglighet som drabbats av allvarlig sjukdom

SVD

https://www.svd.se/a/abmB9M/

Det mesta talar för att Alexander Stubb på söndag blir Finlands nästa president. Osvuret är bäst. Men det mesta talar för att Alexander Stubb på söndag blir Finlands nästa president. Stubb fick flest röster i den första valomgången och leder i opinionsmätningarna mot Pekka Haavisto, tidigare utrikesminister för de Gröna. I veckan hölls den sista svenskspråkiga debatten mellan kandidaterna där ämnen som Kina, biståndet, klimatet och försvarsminister Häkkänens uttalande om ett förbud att lämna försvarets reservtrupper sågades av båda kandidaterna. Där Stubb försökte markera enighet ville Haavisto signalera respektfull skillnad i en debatt som bäst kan beskrivas som ett värdigt samtal. Den 55-årige Stubb tillhör Samlingspartiet, Finlands moderater, och har länge setts som en framtida president. På hösten 2006 var jag EU-korrespondent för SVT:s regionala nyheter i Bryssel. På en finländsk mottagning var då en ung spänstig Europaparlamentariker som pekades ut för mig av en äldre finländsk korrespondent. Förtroligt förklarades att det där var en av republikens framtida presidenter. Stubb, med finlandssvensk pappa och finskspråkig mamma, beskrevs som ett politiskt underbarn. Att han valt Samlingspartiet i stället för det lilla Svenska Folkpartiet sågs som större ambitioner än att i bästa fall få bli minister.  I Europaparlamentets korridorer ropade Stubb ”heja Sverige” när vi sågs, varvid jag replikerade ”heja Finland”. Det här är ett exempel på den sociala, ja nästan amerikanske, Stubb.  Det är inga små skor att ärva. Karriären efter Bryssel blev spikrak. Utrikesminister 2008–2011, EU- och utrikeshandelsminister 2011–2014, statsminister 2014–2015 och finansminister 2015–2016. Sedan motgångar, som valförlust och förlorad partiledarstrid. I svensk kontext hade det inneburit att han vore politiskt förbrukad. Men Finland är ett litet land som vet att ta tillvara sina statsmän, för det finns alltid en presidentpost i en fjärran framtid. Så det blev Europeiska Investeringsbanken och Europauniversitetet i Florens innan det var dags att återvända hem för att förutsägelsen från en mottagning i Bryssel nästan 18 år tidigare skulle uppfyllas. Den som efterträds är 75-årige Sauli Niinistö, som om han hade fått kandidera igen blivit vald utan motstånd. Niinistö, som tog Finland in i Nato, kommer att gå till historien som en av Finlands stora presidenter. Det är inga små skor att ärva. I finländsk politik är det utrikes- och säkerhetspolitiken som är presidentens huvuduppgift, något som sköts i samverkan med statsrådet. Dessutom är presidenten överbefälhavare. Stubb kan räkna med att bli testad tämligen omgående av den gränslösa ryska grannen. Den nya strategiska situationen med Natomedlemskap gör också att öst-västliga förbindelser är om möjligt ännu viktigare för Finland, men sällan lika prioriterat i Stockholm. Ta bara Kvarken som exempel; finska regeringen finansierar just nu en utredning om en fast förbindelse, och det var Stubb på Europeiska Investeringsbanken som skrev under lånet på 70 miljoner euro till kommunerna Umeå och Vasa för en ny färja. Färjan har blivit en succé. När Finlands nyvalde president gör sitt första statsbesök i Sverige finns det många frågor att diskutera, som hur broar av olika slag ska byggas mellan två Natoländer i allvarstid.

stubb

Det mesta talar för att Alexander Stubb blir Finlands näste president

SVD

https://www.svd.se/a/4oMjzV/

Nu ska psykiater Peder Björling skriva i SvD – om sjukt och friskt i en krävande tid, om diagnoser och behandlingar. Först får han presentera det han jobbar mest med: patienter med narcissism. ”Så vet du om ditt ex är narcissist”. Den typen av rubriker dyker upp med jämna mellanrum. Peder Björling, överläkare i psykiatri, känner mycket väl igen stereo­typerna kring en av de mest stigmatiserade psykiatriska diagnoserna: narcissistiskt personlighetssyndrom. I den här intervjun får Peder Björling introducera sig och sitt arbete. Framöver kommer han att skriva om psykisk hälsa ur många olika perspektiv, ta oss med in bakom psykiatrins stängda dörrar eller reflektera kring diagnoser det pratas mycket om. Själv möter han numera många människor i sin yrkesroll med starka narcissistiska drag. Så starka att de har behov av professionell hjälp. Flera av patienterna har sökt för andra problem i livet, som ångest och depression, men utredningen har lett dem till Peder och hans team som startat Sveriges första behandling för personer med narcissistisk problematik. Vilka beteenden är typiska för en person med narcissism, enligt diagnos­manualen? – Diagnoskriterierna innefattar tyvärr bara den tydligt grandiosa narcissisten, någon som är skrytsam och har ett stort behov av att andra bekräftar den orimliga själv­bilden. Personen prioriterar kontakt med andra som har hög status snarare än att ha nära relationer. Att ta kritik är mycket svårt, många är lättkränkta, kan slå bort kritik helt eller gå till motangrepp hellre än att ta åt sig. Personen anser sig ha rätt till saker bara för att hen är värdefull. Behandlingen går delvis ut på att förändra sin personlighet, det låter svårt. – Ja, det kräver sin patient. Behandlingen handlar mycket om att gå emot invanda reflexer, personlighet är mycket ärftligt. När jag och mina kolleger är som bäst har vi hjälpt dem på vägen. De som lyckas har gjort något stort, man kan känna sig imponerad och stolt över att vara med på resan. Samsjuklighet, att flera psykiatriska diagnoser överlappar varandra, är vanligt. Hur är det för personer med narcissism? – Den vanligaste samsjukligheten är depression, ångesttillstånd och alkohol­missbruk. Det verkar också finnas en ökad risk för vissa kroppsliga sjukdoms­tillstånd, till exempel smärtsyndrom. Om du skulle ge råd till någon som misstänker att en närstående har starka narcissistiska drag, vad skulle du säga då? – Att läsa på om narcissism för att bättre förstå mekanismerna, som stressen av alla egna höga krav skapar på att vara exceptionell, bäst eller alltid ha rätt, eftersom allt annat är att vara värdelös. Krav som sällan uppnås. Att vara ”en rätt okej person” finns inte som möjlighet. Om man som närstående blir utsatt för mycket ilska, självcentrerade beteenden och så vidare måste man förstås också se till hur man själv mår. – Det är sällan en bra idé att säga till någon att hen är narcissist eller narcissistisk, det är bättre att prata om att personen kanske kände sig attackerad och att det inte var det man menade eller att beskriva att man vill att ens egna behov också ska få vara med då man planerar semestern till exempel. Du är inte bara psykiater, alltså läkare, utan också psykoterapeut. Vad innebär det i ditt jobb? – För att bli psykoterapeut krävs en omfattande utbildning på halvtid i flera år. Numera är det tyvärr ovanligt att läkare även är psykoterapeuter, det var vanligt 20–30 år sen. Psykoterapeut­kunskaperna har jag nytta av även på akuten eller för att motivera någon att ta en medicin de behöver. Själv jobbar jag som gruppterapeut och har en individualterapi per vecka för att upprätthålla min kompetens och för att kunna alla behandlingar som vi ger på vår avdelning

narcissist beteende

Narcissistiskt beteende går att bemöta – Peder Björling vet

SVD

https://www.svd.se/a/xgapPj/

KULTURDEBATT | Beslutet att lägga ner Kinapodden och avskaffa Kinakommentatorn innebär en stor förlust i skuggan av Hongkongs nya säkerhetslag, skriver debattörerna Kurdo Baksi och Tao Chan. I skuggan av omvälvande politiska förändringar i Hongkong beslöt Sveriges Radio (SR) i förra veckan att lägga ner Kinapodden och avskaffa Ekots Kinakommentator. Flera Kina-experter har påpekat det felaktiga i detta beslut. SR:s olyckliga beslut sammanfaller med remissprocessen för en kontroversiell ny säkerhetslag i Hongkong, och infaller ironiskt nog inför firandet av Drakens år, en tid som traditionellt symboliserar ny början och hopp. SR:s beslut är oavsiktlig ”present” till Kinas enväldige president Xi Jinping, som tillåts än mer forma narrativet om regionen. Den lokala säkerhetslagen är en skärpning av den redan drakoniska nationella säkerhetslagen som infördes i Hongkong 2020 av Pekingregimen och var ett straff för de omfattande demonstrationer mot det sönderfallande rättsstaten och för att på sikt eliminera yttrandefriheten i Hongkong. Nu utökar lagen sitt räckvidd för att inkludera brott som stöld av statshemligheter, utländsk inblandning, förräderi och uppror, alla formulerade med en bred och svepande terminologi. Staten behåller dessutom den exklusiva rätten att tolka lagen, vilket ytterligare stärker dess makt att agera efter eget godtycke. Hongkongs rättsstatliga grund har gradvis underminerats, ett förlopp som blivit tydligt i fall som Andy Lis. Li, en tidigare demokratiaktivist, upplevde en alarmerande omvälvning när han fängslades i Fastlandskina efter ett försök att fly till Taiwan. Det finns starka misstankar om att han efter tortyr tvingats framställa ett brottsbekännande, en händelse som väcker djup oro för rättsprocessens integritet.  Nu står Li inför att vittna mot Jimmy Lai, den välkända tidigare mediemogulen vars fängslande har fått bred internationell uppmärksamhet. Denna kedja av händelser – från Lis fängslande i Kina till hans roll i rättegången mot Lai i Hongkong – är en skarp illustration av de allvarliga utmaningar som yttrandefriheten och pressfriheten står inför i regionen. Det visar på en oroande trend där Hongkongs juridiska och demokratiska strukturer försvagas alltmer. Kinapoddens nedläggning ska inte ses enbart ur ekonomiskt synpunkt, utan blir även en symbol för tystnaden som omger Hongkongs alltmer prekära situation. Podden har tjänat som en vital informationskälla och har erbjudit en plattform för kritisk analys och diskussion om komplexa frågor i Hongkong och Fastland-Kina. Dess frånvaro lämnar en lucka i den svenska förståelsen för de pågående förändringarna i regionen. Avslutningsvis, i en tid då världen bör vara mer uppmärksam än någonsin på nedmonteringen av demokratin och yttrande- och pressfriheten i Hongkong, markerar nedläggningen av SR:s Kinapodden en oroväckande reducering av den kritiska och oberoende nyhetsrapporteringen. Ledningen för SR borde förstå att behovet av mediekanaler som kan stå upp för journalistisk integritet och yttrandefrihet, särskilt när de demokratiska värdena vi värnar står inför stora utmaningar runt om i världen, är större än någonsin. Kurdo Baksi, författare Tao Chan, representant för Befria Hongkong

kinapodden

Nedläggningen av SR:s Kinapodden är en present till Xi Jinping

SVD

https://www.svd.se/a/y6apxg/

Antalet bostadsförsäljningar ökar, men priserna stiger inte. Svensk Mäklarstatistik rapporterar tvärtom om prisfall i januari. Den ”islossning” på bostadsmarknaden som nu märks genom fler transaktioner, har inte höjt priserna. Tvärtom uppger Svensk Mäklarstatistik att bostadspriserna fortsatte nedåt under januari. I riket som helhet föll priserna med 0,8 procent för småhus och 0,6 procent för bostadsrätter. Stabila bopriser i Stockholm Men tittar man på den prisledande bostadsrättsmarknaden, Stockholms innerstad, är nivåerna relativt stabila. Det genomsnittliga kvadratmeterpriset pendlar sedan i höstas mellan 101 000 och 103 000 kronor och var enligt Svensk Mäklarstatistik praktiskt taget oförändrat i centrala Stockholm i januari. Det rapporteras heller inget prisfall för villor i Storstockholm i januari. Desto svagare januarisiffror kommer för Göteborg där både bostadsrätter och villor föll med 1–2 procent i pris. Fler spekulanter på visningar Enligt Oskar Öholm, vd vid Mäklarsamfundet, finns det ändå skäl till optimism eftersom det ”med stor sannolikhet väntar räntesänkningar och spekulanterna börjar komma tillbaka till visningarna”. En majoritet av mäklarna tror på oförändrade priser under årets första kvartal. Vid Länsförsäkringar Fastighetsförmedling påminner vd Marcus Svanberg om att många hushåll fortfarande har en hårt pressad privatekonomi. Han möter dock ökad optimism hos säljare om att kunna hitta köpare. – Det finns goda fyndchanser på bostadsmarknaden den närmaste tiden eftersom antal bostäder till salu är fortsatt mycket stort, säger Svanberg. Räknar med sänkt ränta Vid Erik Olsson är Johan Nordenfelt informationschef. Inte heller han tar ut några prisstegringar i förskott. Han påpekar att bostadsmarknaden redan räknar med att Riksbanken sänker styrräntan, och att nuvarande prisnivåer till och med förutsätter att räntorna sänks. – Men vi ser att fler vågar agera så att det säljs mera. Det förstärks av att många har fått en förändrad familjesituation under det senaste året, konstaterar Johan Nordenfelt. Fastighetsbyråns vd Johan Engström talar om att det rekordstora utbudet håller priserna nere men att ljusningen kommer med prisökningar så fort en räntesänkning beslutas.  – Många av våra mäklare runt om i landet märker av en mer positiv känsla hos både säljare och köpare. Framför allt kan det kopplas till räntebeskeden och att fokus nu ligger på när vi får en sänkning, säger Engström. Oattraktiva objekt drar ner snittet Nationalekonomen Tor Borg säger dock till SvD att en ”islossning” också kan sänka priser. Det vill säga att om hittills bara de bästa objekten har kunnat säljas, så kommer även de mindre attraktiva objekten att säljas – och dra ner snittpriserna. Kanske går ”islossningen” på svensk bostadsmarknad inte så fort. Under januari såldes 7 400 bostadsrätter vilket var 6 procent fler än i fjol, och 2 900 villor vilket var 13 procent fler än i fjol. Men jämfört med strax före pandemin, januari 2020, låg antalet försäljningar fortfarande back med 19 procent för bostadsrätter och 7 procent för småhus. 

prisfall

Prisfall på bostäder i januari – antalet försäljningar ökar

SVD

https://www.svd.se/a/EQ6K7A/

I kampen om makten i USA står Taylor Swift i centrum: Trumps vänner hotar med heligt krig medan Biden inte riktigt tycks veta vem hon är. Samtidigt är Pharrell Williams aktuell med en självbiografisk Lego-film. När Taylor Swift slog rekord på Grammygalan 2024 genom att bli först i världen att vinna i kategorin årets album för fjärde gången, passade hon på att annonsera en ny skiva, ”The tortured poets department”. Än så länge vet vi inte så mycket om skivans innehåll – även om hennes härligt engagerade fans förstås presenterar teori efter teori på internet. Som att titeln är en pik till att hennes ex Joe Alwyn har en gruppchatt med Paul Mescal som heter ”The tortured mens club”. Stoppa pressarna: Den nya Taylor Swift-skivan kommer alltså att handla om ett uppbrott! Förra veckan rapporterade The New York Times att Lag Joe Biden hoppas att få Taylor Swifts stöd i valkampanjen. Än så länge har hon inte uttalat sig om saken – men det har inte stoppat Trumps allierade från att hota med ett ”heligt krig” om hon faktiskt beslutar sig för att ta ställning i valet. Republikaner har även spridit konspirationsteorier om att Taylor Swift skulle vara en del av en Pentagonstyrd komplott med målet att övertyga folket att rösta på demokraterna. Donald Trump är dock inte orolig. Han tror sig vara mer populär än Taylor Swift – trots att en studie från förra året kom fram till att 53 procent av amerikaner är swifties. Och Joe Biden verkar inte ens riktigt veta vem Swift är, i ett tal nyligen nämnde han ”Britney” när han av allt att döma menade Swift. Låt oss hoppas att han hör av sig till rätt popstjärna när det är dags att snacka valkampanj. Pharrell Williams liv ska bli film. Han är i grunden en beryktad producent, del av The Neptunes och medlem i bandet N.E.R.D, men har de senaste åren i hög utsträckning ägnat sig åt kultur för de allra yngsta barnen. För att målgruppsanpassa sin biopic har han därför kommit på genidraget att låta filmen helt bestå av animerade Legogubbar som skådespelare. Det är helt i linje med hans musikaliska uttryck – han gjorde soundtracket till en film om Spindelmannen, och låtar till ”Paddington”, ”Svampbob Fyrkant: Äventyr på torra land” och ”Lejonkungen”. Mest känd är han för sin cover på den klassiska barnsången ”Klappa händerna när du är riktigt glad” som i hans tolkning blev en mastodonthit med namnet ”Happy”. Pharrell version är mycket snillrikt komponerad eftersom man rent vetenskapligt bara kan tycka om låten innan man fyllt sju år – eftersom man då ännu inte hunnit brytas ned av samhällsapparaten. Född Wayne Stanley Kambes, gitarrist och medlem av Detroitgruppen MC5. Död den 2 februari av bukspottkörtelcancer. MC5 stod för en ganska ovanlig mix av utlevande proto-punk, inspiration från frijazz och inte minst, ett stark engagemang på den allra yttersta vänsterkanten. Liksom den närbesläktade gruppen The Stooges från grannstaden Ann Arbor var framgångarna under bandets livstid högst lokala men kom med tiden att bli helt självklara delar av rockens kanon. Wayne Kramers eget liv efter MC5 präglades av ett missbruk han lyckades bli kvitt först i slutet av 1990-talet. Hans fängelsetid under 1970-talet skildras i The Clashs låt ”Jail guitar doors”: Let me tell you ’bout Wayne and his deals of cocaine A little more every day Holding for a friend till the band do well Then the DEA locked him away Andra som lämnat oss: • Aston ”Family Man” Barrett, född 1946, jamaicansk basist, producent med mera. Spelade med bland andra The Wailers, Upsetters, Hippy Boys och Delroy Wilson. • Toby Keith, född 1961, amerikansk countrysångare. ”Det är musik som trycker på alla knappar – och drar upp alla reglar till elva – samtidigt

stoppa swift

Klarar Taylor Swift ett heligt krig från Trumps anhängare?

SVD

https://www.svd.se/a/zEaPQ1/

Dubbelt upp med romantik – dessutom grym stand up och maffiahöjdare i Tokyo. SvD:s Anna Hellsten guidar dig i streamingvärlden. Tokyo vice Tv-serie, säsong 2, 10 avsnitt (2 släpps 8 februari, därefter 1 i veckan) Ansel Elgort – kanske främst känd från Steven Spielbergs nyinspelning av ”West side story” – gör en ny säsong som den amerikanske journalisten Jake Adelstein och hans mellanhavanden med maffiahöjdare i Tokyo. Michael Mann är inte inblandad denna omgång, däremot har två avsnitt regisserats av norska veteranen Eva Sørhaug, som även stått för regin i några avsnitt av ”Yellowjackets”. One day Romantisk dramaserie, 6 avsnitt, Netflix, premiär 8 februari David Nicholls romantiska, pratiga romansuccé om collegestudenterna Emma och Dexter har blivit filmatiserad en gång tidigare – fast då med den synnerligen amerikanska Anne Hathaway som nordengelskan Emma, vilket fick i alla fall delar av internetmobben att gå i taket. När Nicole Taylor nu gjort serie av den är sådana triggers borttvättade. Ambika Mod gör rollen som Emma, och fans av ”The White Lotus” kan också glädjas åt att Leo Woodall – den skumme Jack i Sicilien-säsongen – spelar Dexter. Taylor Tomlinson: Have it all Stand up, Netflix (premiär 13 februari) Netflix har langat ut ett par ovanligt briljanta stand up-specialer sista tiden, nämligen Pete Davidsons och Jack Whitehalls. Amerikanska komikern Taylor Tomlinsons tredje för strömningsjätten verkar ha hyfsad potential även den – i ett av klippen jag sett driver hon ett lysande resonemang om varför samtiden vägrar låta Marilyn Monroe vila i frid. Maryland Dramaserie, 3 avsnitt, Britbox Britbox är den överlägset mysigaste strömningstjänsten – åtminstone om man tillhör sorten som gärna förlorar några timmar i Monty Dons trädgård eller det brittiska ”Masterchef”-köket – men är kanske inte lika vass på nytt material. ”Maryland” är nu inte helt ny – våren 2023 hade den premiär på ITV i Storbritannien – men det är ett rasande välspelat drama om två systrar som glidit isär och måste börja umgås när deras mamma dött. Håll utkik efter Stockard Channing – Rizzo i ”Grease” – som dyker upp i en biroll. Upgraded Romantisk komedi, långfilm, 1 tim 44 min, Amazon Prime, Är det månne romcomens återkomst vi ser? Efter åratal om hånad och uträknad genre har meet cute-historierna börjat poppa upp igen. ”Upgraded” är proppad med genretypiska komponenter: en transatlantisk kulturkrock, glamorösa kulturyrken, en knasig bästis och en läskig chef, den sistnämnda i gestaltning av geniet Marisa Tomei. Det sista räcker för mig – men kanske kan det fresta någon att även Lena Olin har en biroll som brittisk överklassmorsa. Och just ja, Camila Mendes från ”Riverdale” gör huvudrollen, så din tonårsunge kommer också vilja titta. Mina tv-favoriter just nu 1. Mr & Mrs Smith (Amazon Prime) 2. Curb your enthusiasm (HBO Max) 2. Painkiller (SVT Play) 3. Fellow travellers (Sky Showtime) 5. One day (Netflix)

one day netflix

One day och grymma Netflix-specialer – SvD om tv-veckan

SVD

https://www.svd.se/a/wAapA1/

Nedplockade låtar, sexism-anklagelser och mystiska masker. Det har stormat runt Epadunk-drottningen Fröken Snusk inför Melodifestivalen. Men hur funkar texterna som poesi? Vild och fri – eller kuvad av klichéer? Tar man fram den poetiska stilmedelsdetektorn för att analysera Fröken Snusks nya låt kan man konstatera att ”Unga & fria” innehåller gott om anaforer (upprepningar). Vidare går både allitteration och rim att hitta i rader som ”hör mig flämta / hör mig flåsa / alltid klädd i rosa”. Liksom såväl assonans (ljudlikhet) som inrim (rimmande vokaler) i en strof som ”Här har ni vilda flickan / Som tycker om att kittlas / Och masken sitter på”. Lyrikläsaren, däremot, vittrar litterär potential Lämnar man formfrågan kan man i stället titta närmre på frasen ”Och masken sitter på”. Tv-tittaren ser det förmodligen som en illustration av artistens huvudbonad – en luva med hål för ögon och mun á la punkbandet Pussy Riot. Lyrikläsaren, däremot, vittrar litterär potential. Precis som i Fröken Snusks låttext är både flickan och masken centrala i gurlesk poesi – en stilriktning vars namn kommer från orden riotgirrrl, burlesque och grotesque. Gurleska texter leker med stereotypa flickroller och korsar dessa med det våldsamma och mörka. Förklädnad och masker kan fungera som frigörande manövrer från påtvingade roller. Frågor om språk och makt ställs på sin spets. Men att leka med stereotypen är inte omstörtande i sig – risken finns alltid att den reproduceras.  I flera av Fröken Snusks tidigare låttexter finns chauvinistiskt kodade klichéer. Detta är texter som, till skillnad från ”Unga & fria”, inte är skrivna av Fröken Snusk själv.  ”Rullande horhus” handlar inte om en buss med prostituerade kvinnor, utan om ”en galen fest” I en intervju i TV4 våren 2023 underströk Fröken Snusk visserligen att texterna inte ska tolkas bokstavligt. ”Rullande horhus” handlar inte om en buss med prostituerade kvinnor, utan om ”en galen fest”. Lika lite syftar ordet ”luder” i hiten ”Rid mig som en Dalahäst” på ett lösaktigt kjoltyg, utan på ”en stark kvinna”. Det intressanta är förstås inte Fröken Snusks citat, utan hur orden i låtarna fungerar i sin kontext. Håller lyssnarna på att göra en gemensam nytolkning av misogynins ordlista, där luder blivit synonymt med amason? Eller ska det hela förstås som tecken på en ny backlash? När Ungdomsbarometern släppte årets generationsrapport var statistiken tydlig. Sedan 2021 har andelen tjejer som uppger jämställdhet som en av de viktigaste samhällsfrågorna sjunkit från 64 till 46 procent. Rapporten saknar symptomatiskt nog motsvarande statistik för killar, men även den för tjejer och killar gemensamma stapeln har krympt, från 42 till 29 procent. Ett skäl som anges är upplevelsen att politiker pratar mindre om jämställdhet nu än tidigare – och att frågan därför anses mindre viktig. Eller som en 18-årig tjej säger apropå rapporten i DN: ”Det är många som tycker att det blivit töntigt att vara PK.” Fröken Snusks popularitet säger naturligtvis mer om oss än om artisten. Lyssna på ”Unga & fria” och betänk: vad hör ni? Är den unga flickan vild och fri? Om svaret blir nej: fundera på vad som krävs för att hon ska bli det. Gurlesk briljans – eller annalkade backlash? I den här lyrikläsarens ögon har den gurleska indikatorn helt slutat att blinka.

fröken snusk utan mask

Fröken Snusks låt i Melodifestivalen – briljans eller backlash?

SVD

https://www.svd.se/a/VP0dop/

Brottsligheten har infiltrerat näringslivet och det får Ebba Busch att reagera starkt. Nu ger hon Bolagsverket i uppdrag att motverka penningtvätt och bedrägerier: ”När mandatperioden är över ska inga kriminella finnas kvar i styrelserna”. Näringsminister Ebba Busch (KD) är rejält upprörd när hon träffar SvD. Det är absurt, menar hon, att svenska aktiebolag i allt större utsträckning används som rena brottsverktyg. Att de utnyttjas systematiskt i kriminella syften och att de används som en vit fasad för att lägga beslag på skattepengar som borde gå till vård, skola och omsorg. – Jag är förbannad över att delar av näringslivet infiltrerats av kriminella och blivit så genomruttet att vi nu är i ett läge där vi med lagstiftning ska försöka springa ikapp. Brottsupplägg säljs på Darknet SvD har i en serie artiklar granskat gängens pengar och de kriminellas användande av aktiebolag för att bedriva illegal verksamhet. Granskningen visar att den organiserade brottsligheten i Sverige är mest omfattande i norra Europa och att en tredjedel av de 13 000 personer som misstänks ingå i kriminella nätverk sitter i en bolagsstyrelse. Dessutom säljs brottsupplägg på Darknet, bolag kapas från sina rättmätiga ägare och bolagen tillskansar sig offentliga medel genom att hitta kryphål i lagen. Såväl polis som andra myndigheter saknar verktyg för att komma åt bedragarna, inte minst på grund av stränga sekretessregler och svårigheter att samköra register. Skriverierna har inte undgått näringsministern. – Det är absurt att någonting av det stoltaste och viktigaste som Sverige har, nu så systematiskt utnyttjas och används som medel för kriminell verksamhet. I de kriminellas klor Det är ett kvitto på hur brett kriminella har tillåtits slå klorna i Sverige, hävdar Ebba Busch. – Och hur viktigt det är nu att ingen myndighet, ingen del av samhället är naiv inför det här. Ebba Busch har varit näringsminister i snart ett och ett halvt år. Hon uttrycker förvåning över att hon, som leder ett departement som borde fokusera på att underlätta för näringslivet, i stället får ägna sig åt brotts­bekämpning. Än så länge har dock antalet åtgärder från regeringen för att stoppa kriminaliteten varit begränsad. – Vi samarbetar mycket tätare med finans­departementet och justitie­departementet. Utredningen kring just bolag som brottsverktyg är en väldigt viktig del i det. Det är extremt viktigt att den utredningen kommer på plats. Att lagstiftningen utifrån det också kan bli verklighet. Det tar tid, säger hon, men hon vill öka tempot. Nya åtgärder planeras SvD skrev i höstas om hur en man med kopplingar till det ökända Foxtrot-nätverket drev ett godisbolag. Bolaget hyrde lokaler mitt emot en grundskola på Södermalm i Stockholm där de förvarade knark. Mannen dömdes till sex års fängelse för grovt narkotikabrott. Vi vet att det många gånger är den legala verksamheten som möjliggör den illegala verksamheten. Enligt svensk lag ska det brott med högst straffvärde lagföras i första hand. Därför utreds sällan bokföringsbrott om tyngre brott har begåtts samtidigt. Det får till följd att de ekonomiska brotten sällan prövas rättsligt, berättade Patrik Lillqvist, underrättelsechef på Skatteverket, till SvD då. När den dömda mannen släpps ur fängelset är det därför, enligt gällande regler, fritt fram att starta ett nytt bolag. Nu ska det bli ändring på det, säger Ebba Busch. – Bolagsverket får nu i uppdrag att stärka arbetet för att motverka penningtvätt och bedrägerier

ebba busch

Ebba Busch vill stoppa kriminella i bolagsstyrelser

SVD

https://www.svd.se/a/2BQ054/

Martin Linders överdrifter om hot mot demokratin och mörka krafter är hjärnspöken. Teslakonflikten blottar istället de svenska fackens oförmåga till förnyelse, skriver Adam Danieli, Timbro, i en replik. Människor som utmanar invanda mönster och bryter ny mark uppfattas inte sällan som ett hot av personer på insidan. När Jan Stenbeck på ett minst sagt offensivt sätt valde att utmana det svenska förbudet mot reklam-tv i slutet på 80-talet höjdes röster om att det var fråga om en koordinerad attack mot det svenska folkets väl. Och när Spotify utmanade etablerade kanaler för distribution av musik krävde etablerade aktörer lagstiftning och förbud mot denna nya och otäcka fragmentisering av musikbranschen. Utmanarna ger upphov till skräckbilder hos etablerade aktörer. Det är precis en sådan som den tidigare tjänstemannabasen Martin Linder målar upp av Teslas sätt att bedriva sin verksamhet, på SvD Debatt 4/2. Med ett märkligt sammelsurium av hänvisningar till olika fenomen i USA som argument påstår han att svensk demokrati och den svenska modellen är utsatt för en attack genom företagets etablering i Sverige. Tyvärr håller det inte ihop någonstans.  USA har alltid varit trumfkortet i all kritik mot den svenska modellen. ”Vill du ha det som i USA”, har länge fungerat som slappt standardsvar från en facklig rörelse som inte har förmått att förnya sig. Linder har nu lyckats med konststycket att ta det hela ett steg till, nämligen att genom diverse disparata hopp och ihopbuntningar knyta Teslas verkstäder i Sverige till fascisten Steve Bannon och Trumps auktoritära politik. Det är svårt att ta sådan guilt by association på allvar, och den bör heller inte prägla debatten om svensk arbetsmarknad. Martin Linders text blottar dock den svåra position som fackliga insiders, nuvarande såväl som före detta, har hamnat i i kölvattnet av Tesla-konflikten. För oavsett vad Linder har fått för sig så följer Tesla lagar och regler var de än etablerat sig. För Sveriges del har det inneburit att företaget, till stort fackligt förtret, faktiskt tagit fasta på påståendet om att kollektivavtal är frivilligt.  Istället har man valt egna modeller för lönesättning och villkor, och lyckats konkurrera även om arbetskraftsbristen i branschen är stor. Man har ifrågasatt normen, men har knappast trotsat lagar eller demokratiska beslut. Tesla är även fortsatt en attraktiv arbetsgivare som lyckas attrahera arbetskraft som enkelt hade kunnat välja att arbeta någon annanstans. Att man har goda villkor vittnar även de anställda själva om. Men trots sitt lagenliga agerande utgör företaget en uppstickare i de fackliga ledarskiktens ögon. Det har inte visat tillbörlig respekt mot facket centralt, vilket är det egentliga skälet för konflikten. Linder är givetvis högst medveten om att det finns massor av välfungerande arbetsplatser utan kollektivavtal. Men kollektivavtalet har blivit en fråga om ideologi och underkastelse inför facket snarare än en förutsättning för goda villkor. Schismen mellan ledning och medlemmar i facket har växt sig allt djupare. Fackets ledarskikt har länge hanterat denna otakt genom att agera allt mer oberoende av medlemmarna. Överlägset längst har LO-förbunden gått, där medlemmarna inte bara utesluts när de ignorerar ledningens order i fallet Tesla. Fackets styre ger sedan många år bort medlemmarnas pengar till ett parti som medlemmarna inte vill ha och utesluter personer med obekväma åsikter. Här, snarare än på Teslas verkstäder, finns ett allvarligt problem inför framtiden. Linders överord om demokratihot och mörka krafter är hjärnspöken från början till slut. Tesla-konflikten har knappast blottat ett hot från utlandet, utan en modell som är i stort behov av nytänkande och inflytande för medlemmarna

adam danieli

Facket har fastnat i ideologin, skriver Adam Danieli

SVD

https://www.svd.se/a/wAapW4/

Efter katastrofinvesteringen i Viaplay försöker Schibsted hitta en ny strategi. Det finns gott om kapital – men egentligen bara ett företag att köpa. Sättet som företag uttrycker sig på blir ofta parodiskt. Det talas om ”utmaningar” och ”strategiska vägval”, men alla vet vad de egentligen försöker säga. Smaka på den här formuleringen från Schibsteds senaste kvartalsrapport som släpptes på onsdagen: ”Efter en grundlig utvärdering av fördelarna med våra alternativ, och givet den förväntade förändringen i vår företagsstruktur har vi tagit beslut att avveckla och avsluta vår satsning på Viaplay.” Ett rakare sätt att säga samma sak hade varit: ”Vi gjorde en väldigt dyr och dålig investering i Viaplay​, och nu ger vi upp”. Det är nämligen precis det som hänt. Den norska mediekoncernen Schibsted är på väg att delas upp i två delar. Det är det som meningen om ”företagsstruktur” syftar på ovan. Den ena delen blir kvar på börsen – alla marknadsplatser och finansiella tjänster – och den andra delen tar nyhetsmedierna och behåller namnet Schibsted. Nyhetsdelen blir privatägd av den norska stiftelsen Tinius, som även i dag är huvudägare till Schibsted. Det fanns flera skäl att ana oråd kring investeringen i Viaplay. Den skulle inte följa med i Tinius utköp – vilket hade varit logiskt, givet att det är ett medieföretag. Och Schibsted fanns inte med när räddningsplanen för Viaplay presenterades heller. Således skulle innehavet bli väldigt utspätt när de andra storägarna sköt till nya pengar. Nu har vi svart på vitt hur det gick med den saken. Schibsted investerade 380 miljoner kronor och kvar är ett värde på runt 13 miljoner kronor. Det innebär att man har förlorat ungefär 2,5 miljoner kronor – varje dag – sedan affären meddelades i höstas. En sällsynt usel affär. I samband med rapporten meddelar också vd Kristin Skogen Lund att hon avser att avgå. Då företaget ska delas upp är det en bra tidpunkt för ett nytt ledarskap, anser hon själv. Det är ett annat typ av Schibsted som framträder i samband med uppdelningen av bolaget. Men vägen hit är minst sagt rörig. För att förstå det bättre behöver vi titta tillbaka på förra gången som Schibsted förändrades. 2019 bestämde företaget att flera av de internationella marknadsplatserna skulle särnoteras på börsen. Sajter som liknade Blocket i andra länder – däribland Leboncoin i Frankrike och Segundamano i Mexiko – placerades i ett nytt företag som hette Adevinta. Schibsted hade dock fler marknadsplatser än så. Blocket och norska Finn till exempel. Även prisjämförelsetjänsten Prisjakt och låneförmedlaren Lendo fanns kvar. Alla hade mer gemensamt med bolagen i Adevinta än med nyhetsverksamheten. Men tanken då var att geografin skulle vara den sammanhållande faktorn. Schibsted skulle bli ett nordiskt företag med många olika verksamheter inom sig. Nu – när uppdelningen av nordiska Schibsted är ett faktum – skapar det en rätt märklig situation. Schibsted äger fortfarande en del av Adevinta och kommer strax att äga ett bolag (med nytt namn) där alla nordiska marknadsplatser och tjänster kommer att ligga. Bortsett från geografi gör dessa företag nästan exakt samma sak, har delvis samma ägare, men ligger som två separata bolag. Hur är det tänkt här egentligen? För att komplicera det ytterligare, köpte ett konsortium bestående av bland annat Permira och Blackstone i höstas 60 procent av Schibsteds aktier i Adevinta. I den affären sålde Schibsted aktier för 24 miljarder norska kronor. Det är delvis dessa pengar som Tinius – som storägare – nu kommer köpa ut medieverksamheten med. Men det finns även pengar kvar till nya affärer

tv4 viaplay

Fiaskot med Viaplay bäddar för Schibsted-köp av TV4

SVD

https://www.svd.se/a/ona1Wa/

Han vill skrota marmorgolvet på huvudkontoret. Han har petat flera direktörer från ledningsgruppen. Och han har av misstag ”entledigat” bankens kommunikationsdirektör. Michael Green har rivstartat som Handelsbankens nya vd. Bråk och svarta rubriker har präglat hans första 30 dagar som högsta chef. Men också en stark rapport, den kom på onsdag morgon och fick den nedtryckta aktien att stiga över 5 procent. Michael Green tycks ta dramatiken med ro. – Jag tror jag är en ledare som har en tydlig agenda och som också är ganska trevlig och lätt att ha att göra med. Det senare är inte säkert att Louise Sander håller med om. Hon är tillsammans med Michael Green huvudperson i en märklig härva som har fått stor uppmärksamhet i finanssverige den senaste veckan. Louise Sander var fram till den 10 januari i år kommunikationsdirektör på Handelsbanken. Det är en nyckelposition som innebär nära kontakt med den högsta ledningen. Då, den 10 januari, meddelade banken sina anställda att hon hade lämnat sitt jobb och att det hade skett på egen begäran. Sparkade cheferna – eller? Men så några veckor senare, den 26:e januari, kom ett publikt pressmeddelande med annat innehåll. Nu var beskedet att Louise Sander hade ”entledigats” och att det hade skett på bankens initiativ. I samma pressmeddelande meddelades också att även presschefen och chefen för extern kommunikation, Viktoria Aastrup, hade entledigats. Beskedet fick uppmärksamhet, både internt och bland konkurrenter, erfar SvD. Riktigt så krasst brukar inte storbankerna uttrycka sig. De två höga cheferna hade fått sparken, på vanlig svenska. Eller? Sex dagar senare kom ytterligare ett pressmeddelande – ett udda sådant. Det var ett förtydligande där banken backade. De två cheferna hade inte längre ”entledigats”. Ordvalet kunde misstolkas, enligt banken. Det handlade inte om att ha ”avskedats”. Nu hette det istället att de två hade lämnat sina befattningar ”efter individuella överenskommelser med banken.” Enligt SvD:s källor handlar det hela om en artikel på nättidningen Realtid den 11 januari. Där intervjuades Louise Sander om det faktum att hon skulle lämna banken i samband med att Michael Green tillträdde. Intervjun avslutades med en fråga om Louis Sanders bästa karriärtips varpå hon svarade ”välj din chef”. Det svaret ska ha fått Michael Green att gå i taket. Handelsbankens nya vd är fåordig kring det inträffade men ångrar inte att banken använde ordet ”entledigad”. – Jag ångrar absolut inte det. Men vi förstod efter några dagar att det kunde misstolkas. Det var inte vår avsikt. Och därför gjorde vi det här förtydligandet. Vad betyder entledigad för dig? – Ja, de fick lämna sina tjänster, det är inte värre med det. Jag stannar där, det är vad jag vill säga om det aktuella ärendet. River upp marmorgolvet Michael Green är en trotjänare inom Handelsbanken med 30 år i företaget. Han har tidigare var chef för Capital Markets och den amerikanska verksamheten och har flera gånger pekats ut som en tänkbar vd men har aldrig nått hela vägen. Förrän nu. De senaste åren har han varit framgångsrik chef för Handelsbanken Sverige, det största och viktigaste affärsområdet. Förra året utnämndes Handelsbanken både till Årets affärsbank och Årets småföretagarebank. Samtidigt har aktieägarna inte haft någon särskilt festlig resa. Handelsbankens kursutveckling har i princip varit svag de senaste tio åren, upp cirka 40 procent. Handelsbanken, som länge var klassens ljus, har nu sämst lönsamhet av de fyra storbankerna (avkastning på eget kapital). Michael Green är medveten om utmaningarna

michael green handelsbanken

Michael Green om rivstarten som Handelsbankens vd

SVD

https://www.svd.se/a/abmBPL/

Den här vintern har varit den sämsta på över tio år och svenska folket förtjänar något bättre, skriver SJ:s vd Monica Lingegård i ett mejl till tågresenärer. ”Under all kritik”, säger tågresenären Peter Eriksson. Vinterns ovanligt tuffa väder med extrema snömängder i kombination med kyla och vind har haft stor påverkan på tågtrafiken. Under december och januari ställdes 11 000 avgångar in i Sverige varav 1 900 med SJ som operatör. I slutet av förra veckan kallades SJ:s vd och andra tågföretag till riksdagens trafikutskott för att förklara sig och redovisa vilka åtgärder som vidtas. I ett mejl ber SJ:s vd Monica Lingegård nu om ursäkt till tågbolagets alla kunder. ”Jag vill börja med att säga att alla ni kunder och hela svenska folket förtjänar något bättre, helt enkelt en järnväg som man kan lita på”, skriver hon. Enligt SJ har det utmanande vädret skapat fler och svårare skador på tågen. Dessutom har islager under tågen gjort att de måste tinas upp innan verkstäderna kan laga vagnarna. Tågen har därför varit på verkstaden längre än vanligt och fler avgångar har ställts in. ”Det är heller ingen hemlighet att den svenska järnvägen är i ett alldeles för dåligt skick, och borde ha förbättrats för länge sen”, skriver Monica Lingegård i utskicket. Samtidigt påpekar hon att hon inte vill skylla ifrån sig. ”SJ har ett stort ansvar för den situation vi befinner oss i. Vi är i full gång med att sammanställa och dra lärdomar av denna vinter för att i möjligaste mån undvika samma situation kommande vintrar”, skriver hon. SvD har sökt Monica Lingegård som inte är tillgänglig för intervju. Marcus Fleetwood, presskommunikatör på SJ, säger att syftet med utskicket är att visa förståelse för SJ:s resenärer. – Vi vill påtala att vi inte är nöjda med leveransen som varit under en period. Vi jobbar successivt för att det ska bli bättre. När kommer det att bli bättre? – Vi är nöjda när vi kan leverera på normala nivåer, och det är på samma nivå som under 2023. Det kommer att ske förbättringar successivt, men det är inte osannolikt att det dröjer till sommaren innan vi är tillbaka, säger Marcus Fleetwood. På centralstationen i Stockholm är det mycket folk i rörelse på onsdagseftermiddagen. Framför tavlan med listan över avgångar och ankomster står resenären Helen Solver från Linköping. Hon har ännu inte sett mejlet från SJ, men säger att hon godtar ursäkten. – Det finns många faktorer som påverkar, och det är inte SJ som styr allt. Hon åker tåg mellan Linköping och Stockholm ett par gånger i månaden. – Det är sällan strul och förseningar. I morse när jag vaknade var det 15 centimeter snö i Linköping och jag tänkte att ”det här kan aldrig gå”, men det gick bra och jag kom fram i tid, säger hon. Resenären Peter Eriksson står en bit bort och väntar på tåget hem till Falköping. Han har inte heller sett mejlet men hittar det snabbt i mobilen när SvD frågar. – Det är under all kritik, säger han. – Två gånger av tre händer det något när jag reser. Det är inte bara förseningar. Det är toaletter som inte fungerar och kaffeautomaterna är ur funktion. Resan från Falköping till Stockholm tar två timmar, men han vågar inte boka in ett möte före klockan 11 på förmiddagen på grund av risken att bli försenad. – Det har klart försämrats. När X2000 kom var det som en klocka man kunde lita på till 100 procent. I dag kan man inte ta tåget om man vill vara säker på att komma i tid. SJ har varit ett lutande plan de senaste tio åren. SJ utlovar nu förbättring, tror du att det blir bättre? – Det kan inte vara så svårt. Det beror på var man lägger ribban, säger Peter Eriksson.

s vd

SJ:s vd ber om ursäkt för sämsta vintern på tio år

SVD

https://www.svd.se/a/3EvxA0/

Italiens premiärminister Georgia Meloni lyckas gå ner i spagat när det kommer till utrikespolitiken, men inrikes är hon inte lika akrobatisk och kämpar med ett antal utmaningar. För ett och ett halvt år sedan ledde Giorgia Meloni sitt parti ”Italiens bröder” till en klar valseger och sedan oktober 2022 leder hon en regeringskoalition med tre utpräglade högerpartier. I parlamentet har den ett betryggande flertal och Melonis mål är att sitta kvar som regeringschef under hela mandatperioden. En sådan politisk livslängd skulle bidra till att göra styret under Meloni till ett unikt fenomen. Inte bara är hon den första kvinnan på posten som premiärminister, politiskt har hon sina rötter i en rörelse (MSI) som länge var helt utfrusen i efterkrigstidens Italien eftersom den tillhör resterna av arvet efter Mussolinis fascistiska diktatur. Hittills har Giorgia Meloni som politiker varit både motsägelsefull och svårfångad och kallats en pragmatisk opportunist. Utrikespolitiskt har hon skickligt lyckats bryta sig ur den politiska isoleringen. Men i Italien saknar fortfarande Meloni en långsiktig politik för att bryta den ekonomiska stagnationen. Meloni tog åt sig en betydande del av äran för den framgången. Vid EU:s dramatiskt inkallade toppmöte den 1 februari var huvudproblemet att förmå Ungerns Viktor Orbán att acceptera det långsiktiga finansiella stödet till Ukraina. I ett förmöte mötte ledarna för de tre största EU-länderna Orbán: Emmanuel Macron från Frankrike, Olaf Scholz från Tyskland och Giorgia Meloni från Italien. Under natten före toppmötet hade dessutom Meloni ett långt bilateralt möte med Orbán. När motsättningarna löstes upp lät Meloni sin presstjänst förklara att hon spelat en avgörande roll. Hennes långa politiska vänskap med Orbán skulle ha öppnat för en lösning och Meloni tog åt sig en betydande del av äran för den framgången. Det hör till bilden att Giorgia Meloni i Bryssel också hade ett mycket kontroversiellt rättsfall att avhandla med Viktor Orbán. Det handlar om Ilaria Salis, 39 år, en italiensk antifascist som i ett gatuslagsmål i Budapest skadat två nynazister. Bilderna av hur hon hölls fastkedjad till och med under rättegången har väckt stark indignation i Italien och många har undrat om Meloni på något sätt skulle kommentera den brutala behandlingen av den kvinnliga antifascisten. Meloni har dock försökt ducka undan affären och låtsas som om Orbáns Ungern skulle vara ett normalt rättssamhälle. Hon har till skillnad från Orbán helhjärtat ställt upp bakom Ukrainas försvarskamp. Episoderna kring toppmötet belyser Melonis politiska akrobatik på den internationella parketten. Politiskt betonar hon vänskapen med Viktor Orbáns antiliberala, auktoritära regim, som hon ofta pekat ut som sin modell för Italien. Samtidigt har hon till skillnad från Orbán helhjärtat ställt upp bakom Ukrainas försvarskamp mot Rysslands aggression. Det har framför allt stärkt hennes ställning inom Nato och i förhållande till president Biden. Inför vårens val till EU-parlamentet har Giorgia Meloni också ambivalenta ambitioner. Som ledare för högergruppen ECR följer hon en tydlig EU-kritisk linje liksom sina allierade som PiS i Polen, Vox i Spanien och SD i Sverige. Samtidigt har hon sedan länge försökt bli accepterad av den konservativa och kristdemokratiska gruppen EPP och tycks drömma om en rejäl högervridning i nästa EU-parlament. I en sådan konstellation skulle även Viktor Orbáns parti Fidesz kunna ingå. Men inom EPP finns det tydligt motstånd mot Melonis tankar. Bland annat ställs krav på att ”Italiens bröder” släcker den nyfascistiska flamman i partisymbolen. I sin utrikespolitiska akrobatik har Meloni framför allt visat förmåga att gå i spagat. Inför valet 2022 lovade Meloni att göra Italien oberoende av Bryssel, men hon tycks vara tillräckligt mycket realist för att inse att Italien behöver EU minst lika mycket som EU behöver Italien

meloni

Rolf Gustafsson: Georgia Meloni överraskar i utrikespolitiken

SVD

https://www.svd.se/a/WRwypj/

Nu har högerprofilen Tucker Carlson intervjuat Putin – den ryska presidentens första intervju med en amerikan på flera år. Men vad kan de vinna? Varför intervjuar Carlson Putin? Tucker Carlson, tidigare tv-ankare för Fox News, utlovade i tisdags på plattformen X en intervju med Rysslands president Vladimir Putin. Han är just nu på besök i Moskva där hans steg noggrant följs av journalister från rysk statlig tv. Kreml bekräftar att de två suttit ned för en intervju under tisdagen. Intervjun är presidentens första med en amerikansk journalist sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina inleddes i februari 2022. Själv beskriver Carlson på X att han genomför intervjun eftersom det är journalistikens plikt att informera. Han säger att kriget är en humanitär katastrof – men hävdar att västerländska medier är korrupta, bedriver propaganda i sin bevakning genom pro-ukrainskt fjäskande och vilseleder sin publik. Han anser att invånare i väst är omedvetna om vad som pågår eftersom ”ingen har sagt sanningen till dem”. Vem är Tucker Carlson? Den konservative och kontroversielle programledaren Tucker Carlson, 54 år, var Fox News klarast lysande stjärna – men fick plötsligt sparken från högerkanalen förra året. Han tvingades bort från Fox News efter flera kontroverser. Bland annat spred han, tillsammans med kolleger, desinformation om fusk i valet 2020. Kanalen stämdes för förtal och fick betala nästan 790 miljoner dollar i en förlikning. Han har sedan dess sänt egna program på plattformen X, där han också planerar att visa intervjun med Vladimir Putin. Det är ännu inte klarlagt när den visas. Vad kan Putin och Carlson vinna på intervjun? Tv-profilen har flera gånger försvarat Putin – och kallat Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj för en diktator som är ”vän med alla i Washington”. Rysk statlig tv har visat otaliga klipp på Carlson och kallat honom för en ”sanningssägare”. Han har gett eko åt Kremls talepunkter om kriget, där han ifrågasatt det amerikanska stödet till Ukraina och antytt att väst bär skulden för invasionen. Ryska propagandister har använt hans uttalanden som ett bevis på att inflytelserika amerikaner sympatiserar med Rysslands invasion. USA är splittrat om den utlovade intervjun. Den tidigare republikanen Adam Kinzinger har kallat Tucker Carlson för en förrädare i samband med besöket i Moskva. Samtidigt får tv-profilen sympatier från följarskaror långt till höger. Den kontroversiella republikanska kongressledamoten Marjorie Taylor Greene försvarar tilltaget i ett inlägg på X: ”Vi har fri press i det här landet och det är personer som Tucker Carlson som vi är beroende av för att säga sanningen.”

tucker carlson x

Vem är Tucker Carlson och varför intervjuar han Putin?

SVD

https://www.svd.se/a/5B1oOm/

En ung kvinna jobbar på bordell för att dryga ut socialbidraget i Asta Olivia Nordenhofs hajpade nya roman. Abram Martina Lowden förförs av en rasande berättelse om marknadsekonomin och kärleken. Efter att ha fått sitt socialbidrag halverat börjar en ung dansk kvinna arbeta på bordell. En av männen hon möter där vill ha mer än sex. Följer hon med honom utan att ställa några frågor ska hon få bra betalt. Med förbundna ögon flygs hon mot en okänd destination. Allt hon önskar sig lovar han att köpa, så länge hon stannar på sitt hotellrum. Tio år senare, under pandemin, upprepas historien. En främling hon tar ett glas vin med föreslår att hon ska åka till London med honom. Inget i Danmark håller henne kvar, så hon säger ja. Hans fashionabla lägenhet ligger nära himlen. Pandemilagarna föreskriver att hon inte får lämna den på två veckor. Frestargestalterna i de sammantvinnade historier som inleder ”Djävulsboken” känns igen från såväl de klassiska folksagorna som samtidens bästsäljande nöjesläsning. Vackra lögnare som lockar med förgyllda burar, denna världens furstar med förrädiska kontrakt. Hos Asta Olivia Nordenhof får de symbolisera marknadsekonomins löfte om att tillfredsställa alla mänskliga begär, men den här ömma, bitska, fascinerande romanen har fler bottnar än så. Även huvudpersonen är komplex, på en gång gränslös och otillgänglig. Hon anser sig ha genomskådat ”den plats jag intog i patriarkatet – horans, den som spelar kvinna så hårt att hon nästan blir en man” och gör vad hon kan av den. Därför kapitaliserar hon inte bara på sin sexualitet utan sexualiserar också sin roll som ägd, till den grad att berättelsen ekar ironiskt av både ”Femtio nyanser” och ”The rules”. Offerrollen avböjer hon: ”Jag hade haft sönder mig själv med mitt eget samtycke, och det var helt i enlighet med lagen.” Förödmjukelse är inte förödmjukelse om man får betalt. Så vad önskar hon sig av mannen som lovat henne allt? Skor, till att börja med. Många par skor. Kanske döden. Språkets växlingar mellan mjukt och hårt, klatschigt och slingrande, fångas snyggt av översättarna Johanne och Khashayar Lykke Naderehvandi. Drygt halvvägs genom romanen tar de sammantvinnade historierna slut, för att följas av två diktsviter och en rasande monolog. Jag väljer att läsa prosans och dikternas jag som olika versioner av samma person, antingen vid skilda punkter i tiden eller i parallella verkligheter. Boken blir helare och mer hoppfull så. Att hon har somligt gemensamt med författaren bör man förstås ignorera. Fiktionen har företräde, släpp den som skrev. Inledningens klaustrofobi återkommer i monologens porträtt av ett utsatt och utagerande barn. Med åren avlöser institutionernas slutna rum varandra i hennes liv, från ungdomshem till psykiatriska vårdavdelningar. Att djävlas har blivit hennes strategi för att upprätthålla sin värdighet, Lucifer och vreden hennes bundsförvanter. ”Kärlek är människor som slåss bakom stängda dörrar” tänker det barnet. Raden påminner om Maggie och Kurt, det olyckliga paret i Nordenhofs förra roman, ”Pengar på fickan” (på svenska 2021). För Maggie är kärlek den kraft som får hennes man att misshandla henne, men också den smärta som hindrar henne från att lämna honom. Finns det en annan kärlek att tro på? De frikostigt radbrutna dikterna försöker drömma fram en. Ofta blir det drabbande, ibland banalt, ibland både och. Vaga antydningar om fanor, revolution och postkapitalistiska utopier förekommer, men poetens jordiska paradis verkar främst bestå av vänskap och medmänsklighet. Hon förstår att den som farit illa vill svara med hat och hämnd. Ändå tror hon att det finns alternativa fortsättningar

asta olivia nordenhof

Recension: Asta Olivia Nordenhofs Djävulsboken

SVD

https://www.svd.se/a/Knok8y/

När makten i klassrummet har förskjutits från experter till noviser har undervisningen blivit sämre. Det är dags att ta bort de destruktiva delarna med elevinflytande, skriver Douglas Thor och Alice Landerholm. Regeringens utredning av läroplanen har i grunden rätt inriktning. Stärkt fokus på grund­läggande kunskaper, större fokus på fakta i yngre åldrar och en renodling av de praktisk-estetiska ämnena är viktigt för en bättre undervisning. Trots rätt inriktning når utredningen dock inte hela vägen fram. Skolministern Lotta Edholm verkar inte våga minska elevinflytandet, trots att den är roten till stora problem i dagens skola. Därför kräver Muf att regeringen ger läroplans­utredaren ett tilläggs­direktiv om att se över hur man kan ta bort de destruktiva delarna med elevinflytande. Sveriges elever hade kunnat ha Europas bästa kunskaper, men dagens läroplan, lärarutbildning och styrning sätter stopp för det. Lärare som gör ett bra jobb motarbetas ständigt av trender, kunskaps­motståndare och högskole­pedagoger. Estland har ökat i varje Pisa sedan start och är nu bäst i Europa, bland de bästa i världen. Där värderas kunskaper på ett helt annat sätt än i Sverige. Estland har lyckats bygga en kunskaps­intensiv skola där alla elever förväntas anstränga sig och lära sig. Eleverna betygsätts från årskurs 1 och har flertalet läxor varje vecka. Deras framgång beskrivs enligt följande: hårt arbetande elever, hårt arbetande professionella lärare och stödjande föräldrar. I Sverige har vi åtminstone hårt arbetande lärare. För nyexaminerade tar det dock många år att inse vikten av kunskaps­förmedling, prov och läxor – något de fått lära sig fördöma på lärar­utbildningen. De som av erfarenhet blivit upplysta får slåss med en läroplan som vill minimera deras roll som kunskaps­förmedlare och i stället jobba efter elevers och föräldrars önskemål. Därför är det positivt att denna regering med skolminister Lotta Edholm bestämt sig för att ändra kurs i svensk skola. Kunskap och god undervisning ska uppvärderas och därför genomförs breda reformer gällande läroplan, lärar­utbildning och skolmarknad. Frågan kvarstår dock, varför har regeringen valt att blunda för det orimligt stora inflytande som elever och föräldrar har i dag. I dagens läroplan står tydligt att elever ska ha inflytande över planering, arbetssätt, arbetsformer, undervisningens innehåll och utvärdering. Ansvaret för att det efterlevs ligger på läraren. Även vårdnads­havare ska ha rätt till inflytande och påverkan. Dessa krav är en del i den kunskaps- och elevsyn som fortfarande i stor grad genomsyrar svenskt skolväsende där man försöker ta bort en hierarkisk ställning mellan lärare och elev. Den grundar sig i en inbillning om att elever sitter på insikter av stort värde. Det är fel. Elever sitter på stort värde i den potential de besitter men att vara elev innebär att just sakna de insikter som läraren har. Lärare är erfarna och särskilt utbildade i både kunskaps­stoffet och kunskaps­förmedling. Däri uppstår hierarkin. Utan den är en tonårings tankar om fysik likvärdiga en universitets­utbildad fysiklärares. Det är inte svårt att förstå att när makten i klassrummet förskjutits från experter till noviser så har undervisningen blivit sämre. Trots det krävs just en sådan maktförskjutning i läroplanen. Detta får märkliga konsekvenser. För några veckor sedan fick rektorn för Katedralskolan i Lund en anmärkning för att lärarna på skolan inte gett eleverna tillräckligt inflytande över planeringen av undervisningen

elevinflytande

Moderata debattörer: Slopa elevinflytande i den nya läroplanen

SVD

https://www.svd.se/a/abmLq5/

De upphittade guldtackorna i huset som en humorgrupp köpt i Mölndal har blivit en riksnyhet. Men vem är egentligen den rättmätiga ägaren till det glimrande fyndet? Ett smörgåsbord av juridik står uppdukat för den som söker svar. De upphittade guldtackorna i huset som en humorgrupp köpt i Mölndal har blivit en riksnyhet. Men vem är egentligen den rättmätiga ägaren till det glimrande fyndet? Ett smörgåsbord av juridik står uppdukat för den som söker svar. Fallet med det hittade guldet är som hämtat ur en Enid Blyton-bok. Två av personerna bakom humorgruppen JLC – som jag för enkelhetens skull kommer kalla JLC – hade bestämt sig för att ägna sig åt fastighetsförvaltning vid sidan om sketcherna. De köpte ett hus i Mölndal. Planen var att hyra ut lägenheter i byggnaden. Innan hyresverksamheten satte igång skulle byggnaden renoveras. Hantverkare anlitades och började arbeta. I samband med renoveringen påträffades ett dolt utrymme med en skatt: en stor mängd guld och platina. Fyndet föranledde en brottsutredning. Åklagaren har emellertid lagt ned förundersökningen. I den mån det finns något brottsligt bakom denna historia är det preskriberat sedan länge, har åklagaren sagt till flera medier. Därmed ska tackorna lämnas tillbaka till ägaren. Men vem är det egentligen? Hittills har köparna av byggnaden, sonen till den tidigare ägaren och hantverkarna gjort anspråk på egendomen. Låt mig vara uppriktig. Jag har ingen aning vem som har rätt. Jag inser att det är en dålig inledning på en kolumn som ska handla just om äganderätt. Men vem som till slut kommer kamma hem skatten beror vad som hänt tidigare och jag vet förstås inget om det. Icke desto mindre erbjuder fallet redan nu ett smörgåsbord av juridik: Fastighetsrätt, sakrätt (vem som äger något är en sakrättslig fråga), avtalsrätt och ovanpå allt strössel i form av en mer än 80 år gammal lag om hittegods. Även om den mediala rapporteringen har missat viktiga faktorer i beskrivningen så erbjuder fallet en bra grund för en diskussion om synen på äganderätt i Sverige. Så vem verkar ha bäst chans? Denna historia har uppstått ur ett fastighetsköp. En fastighet är en bit land. Mark. En fastighet är inte en byggnad eller ett hus. Däremot finns det inte sällan en byggnad, till exempel ett hus, på en fastighet. Om man köper en fastighet så köper man oftast även byggnaden på marken. Det gäller till exempel om poängen med köpet är att förvärva en bostad – kanske ett hus som man tänker bo i – eller flera bostäder, till exempel ett flerfamiljshus med lägenheter som man vill hyra ut. Saker som finns i huset och sitter fast i det ingår i köpet, med vissa undantag. I Sverige, till skillnad från en del andra länder, tar man inte med sig spisen när man flyttar. Men lösa saker som glömts i en byggnad följer inte med på köpet. Om jag säljer mitt hus och glömmer en barnvagn i hallen så är den fortfarande min. Guldtackorna är alltså inte en del av fastigheten. Köparna kan alltså inte bli ägare enbart för att guldet låg i huset de köpt. Hur är det då med hantverkarna, de som hittade guldet? Det finns en särskild lag om hittegods från 1938 som entusiastiska nya juridikexperter på internet har hittat. Lagens nionde paragraf säger att om föremål påträffas ”inmurat eller intimrat i hus” eller ”nedgrävt i marken eller dolt på annat dylikt sätt, tillkomme fyndet upphittaren och husets eller markens ägare till hälften vardera, där det ej är fornfynd”. Det här låter ju lovande för upphittarna, både för hantverkarna och JLC som skulle få hälften var

jlc guld

Upphittat guld i JLC:s nyköpta hus

SVD

https://www.svd.se/a/eJ9y5M/

Gängkopplade kan äga domstolsbyggnader och skriva under upprop för mänskliga rättigheter utan reaktion. Åklagaren Lisa dos Santos ser normaliseringen ta fart. Inte vaknade man upp till en ny skjutning i förra veckan, men likväl till en nyhet av sprängstoffkaraktär. En av landets domstolar ägs enligt DN av personer med nätverkskoppling på betydande nivå. Det är en nyhet som får en att utbrista högt: Ursäkta?! Är inte detta en nyhet alldeles för ironisk och paradoxal för att vara sann? I alla fall så alarmerande att rättskedjan borde stanna upp och vardagsagenda bytas ut mot krishantering och protester. Men jag kommer till åklagarkammaren och konstaterar att hjulet tycks snurra på precis som vanligt. Min kollega skickar en förskräckt selfie från åklagarrummet i den påstått gängägda byggnaden, men annars händer inget särskilt. Några dagar in i veckan ligger det inte ens ute som en notis på åklagarmyndighetens intranät. Så vi som frontar kampen mot den grova brottsligheten kuskar beskedligt vidare till domstolsbyggnaden, checkar in i åklagarrummet och tuggar i oss att nycklar och blippar och gud vet vad är i gängens händer. The show must go on, gissar jag i nödlägets frånvaro, vilket kanske är bra? Jag känner mig snurrig, rätt är fel och fel är rätt så ofta nu för tiden att kaos lika gärna kan vara det normala. Jag kollar ett nyhetsklipp på SVT och lyssnar till en intervju med en av domarna som arbetar på domstolen ifråga och börjar hysa ett hopp om en rejäl reaktion. Känner hur jag börjar längta efter den. Men den kommer inte. Jag hör hur det poängteras att man som domare inte påverkas av vem som äger huset man dömer i. Oavsett om gängkriminella står på hyreskontraktet. Inte är man i händerna på dem! Det betonas också att ägaren som pekats ut i artikeln inte är dömd för några brott. (Den känner man igen vid det här laget. Den ska alltid lyftas fram. Även i sammanhang när man pratar organiserad brottslighet, där själva poängen med hela businessen är att begå sina brott så organiserat och raffinerat att man inte åker fast.) Vi kallar inte längre saker och ting för dess rätta namn Jag stirrar på datorn framför mig och ser vad som håller på att hända. Med vår brist på reaktionsförmåga bidrar vi till att normalisera ett sånt bisarrt faktum att gängen numera till och med äger rättvisans hus. Vi kablar i stället ut att om vi bara bibehåller ett lugnt tonläge och en fortsatt tro på samhället, så kan allt bara fortsätta helt som vanligt. Vi kallar inte längre saker och ting för dess rätta namn – utan det kan vara en helt normal sak att domstolens hus är gängens hus. På sin höjd olyckligt. Och normaliseringen fortsätter. Under samma vecka sätter flera artister upp sina namn i ett gemensamt upprop mot kriget i Gaza. Man vill ha slut på det mänskliga lidandet och kräver bojkott av Israel i Eurovision. Nyheten går varm och jag hör i radio hur det ansenliga antalet artister betonas. En enkel tvätt av gängnamn bland alla goda, som tycker att det är fel med krig. Några namn lyfts särskilt fram. Dock inte de namn jag noterar när jag skrollar längre ner på listan. Namn som går till artister med gängkoppling. De slank lätt och ledigt in på listan och blandades upp med övriga. En enkel tvätt av gängnamn bland alla goda, som tycker att det är fel med krig. Ett av namnen står även med på en annan handling i form av ett nätverks-pm, som polisen författat till alla de förundersökningar som blev resultatet av en de mest blodiga och skoningslösa gängkonflikterna. Där beskrivs personen som en ledande gestalt inom den ena falangen, enligt polisen strax under gängledaren

lisa dos santos

Lisa dos Santos: Gängen äger domstolar – utan reaktion

SVD

https://www.svd.se/a/l36Lae/

Först fick hot en parlamentariker att lämna sitt uppdrag. Och i söndags fick ett scensamtal med journalisten Douglas Murray flyttas. Extremister sprider skräck i landet som ledde Europas kamp mot fascismen. Platserna var slutsålda när Douglas Murray, författare och redaktör på brittiska The Spectator, skulle framträda i ett scensamtal på Apollo Theatre i London i söndags. Som värd stod en brittisk stödorganisation till det israeliska toppuniversitetet Technion i Haifa, och syftet var en insamling till värnpliktiga studenter vars studier avbrutits när de blev inkallade till militärtjänst efter den 7 oktober. Men bara timmar före evenemanget valde teatern att backa ur av rädsla för islamister. Det visade sig att namn på teaterns medarbetare hade läckt från interna e-postlistor, vilket skrämde både anställda och teaterchefen. Blotta hotet om ett hot tycks ha räckt, vilket inte är så konstigt. Demonstranter har de senaste månaderna återkommande uppmanat till jihad på gatorna i London. Bara förra veckan meddelade den konservative parlamentsledamoten Mike Freer att han kommer att lämna sitt uppdrag efter flera allvarliga hot till följd av hans ställningstagande för Israel. Arrangören lyckades hitta en annan, hemlig, lokal där evenemanget kunde genomföras. Till Apollo Theatre kom bara demonstranter för att protestera mot sammankomsten. ”Jag känner inte igen vårt land längre,” konstaterar Murray i en tv-intervju om händelsen. ”Det är fullt av islamister som paraderar runt på gatorna och hyllar terrorister, och ynkryggar på alla positioner i det offentliga livet.” Jag rekommenderar att man ser både detta samtal och andra intervjuer med Murray på Youtube. Både för innehållets skull, och för att få en bild av vad det är för yttranden som numera omges av massiva säkerhetsarrangemang i den huvudstad varifrån Churchill ledde Europas kamp mot fascismen. Passande nog har Murrays senaste bok, "Kriget mot väst", precis kommit ut på svenska på det lilla förlaget Nopolar Publishing. (Jag intervjuade Murray om boken i ledarredaktionens podd 16/6-22). I boken granskar Murray den självspäkning som västvärlden ägnar sig åt i toleransens och antirasismens namn. Samtidigt som vår demokrati och våra friheter utnyttjas av antidemokratiska rörelser. Det är omistlig läsning, särskilt nu.

paulina neuding

Neuding: Storbritannien går inte att känna igen

SVD

https://www.svd.se/a/VP0Qel/

Klarnagrundaren Niklas Adalberth storsatsar för ”positiv påverkan” i Afrika. Men det handlar inte om bistånd, säger han i en SvD-intervju. Bakom projektet finns techmiljardärernas nya favoritfilosofi. KIGALI Hon heter Peace och föddes fyra år efter det värsta folkmordet under efterkrigstiden. Uppemot en miljon människor slaktades på hundra dagar i det lilla landet Rwanda i Afrikas hjärta 1994. – Min mamma fick alla sina syskon mördade av dödspatrullerna. Min treåriga lillasyster dödades också. Själv föddes jag i ett flyktingläger i Demokratiska Republiken Kongo. Nu har det gått 30 år och Rwanda har tagit elefantkliv. Det planerar även Peace Ndoli att göra. Med stor entusiasm berättar hon om sitt startupföretag Lifesten när vi träffas i Rwandas huvudstad Kigali. – Vi erbjuder nutritions- och träningsprogram till större företag. Det ska hjälpa deras anställda att leva sundare och därmed bli mer produktiva, säger hon. Det stora problemet i ett land som Rwanda är inte längre undernäring utan övervikt, högt blodtryck och diabetes, säger hon. Ökad levnadsstandard har medfört att människor äter mer skräpmat och rött kött samt rör sig mindre. Var tredje person i Rwanda riskerar livsstilsrelaterade hjärt- och kärlsjukdomar. – I stället för att företag betalar för gym och kostrådgivning till anställda köper de tjänsten av oss. Peace och Lifesten har sina lokaler på en nyöppnad så kallad ”hubb” i Kigali, ett slags kontorshotell som vill bli ett slags nav för afrikanska techföretag. Bakom står den svenske Klarnamiljardären Niklas Adalberth och hans Norrsken Foundation. SvD besökte hubben efter att den formellt öppnats i slutet av 2023. Frågan är varför en Klarnamiljardär är engagerad i rwandiska startups? Är det välgörenhet eller affärer? Eller kanske något däremellan? Niklas Adalberth förklarar motiven för Norrsken när vi får tala med honom via Skype några dagar efter besöket. – Jag vill på något sätt ge tillbaka och göra skillnad. Inte bara skapa ekonomisk tillväxt utan göra livet bättre och mer hållbart för människor, säger han. – Att bara jaga ännu mer pengar känns inte meningsfullt. Adalberths och stiftelsens historia är skildrad såväl i SvD och i hans Sommar-program i P1 2020. Medgrundaren av betaltjänstföretaget Klarna lämnade företaget 2016 efter vad han har beskrivit som en existentiell kris. Han var ekonomiskt oberoende, men livet kändes tomt med bara pengar som sällskap.  Adalberth bytte spår och grundade 2016 Norrsken Foundation – en icke vinstdrivande, icke religiös och partipolitiskt obunden stiftelse. Han vill inte själv berätta för SvD hur mycket han har donerat till stiftelsen, men enligt uppgifter i amerikanska techsajten TechCrunch handlar det om cirka 125 miljoner dollar. Tidigare har Norrsken två hubbar för startups som jobbar med allt från hållbara klimatlösningar till teknikstödda hälso- och utbildningsprojekt. En i Stockholm, en annan i Barcelona. Och i november 2023 var det alltså dags för Kigali och Rwanda. Norrskens hubb i Kigali är en stor byggnad i centrum av miljonstaden med myriader av mötesrum, höga panoramafönster och prunkande växter. Mitt i byggnaden finns ett kontorslandskap och öppna ytor med ljusbruna soffgrupper. Här jobbar drygt 1 500 registrerade entreprenörer i runt 300 startup-företag. Alla är inte på plats samtidigt, vissa jobbar vid lediga skrivbord medan andra har egna kontor. Samtliga uppges syssla med samhällsnyttiga projekt i Rwanda och övriga Afrika. I korridorerna finns också några riskkapitalbolag som stöttar attraktiva projekt med finansiering

niklas adalberth

Klarnas Niklas Adalberth: Helt orimligt att jag inte betalar mer skatt

SVD

https://www.svd.se/a/8Jn7Bd/

Donald Trump leder i opinionsundersök­ningarna inför det amerikanska valet i höst. Ändå kan nio domare i veckan fatta ett beslut som förbjuder politikern att kandidera. Är det rätt? Stina Oscarson resonerar sig fram till ett svar på frågan. Fråga: Om jag har fattat det rätt skulle det kunna bli så att Högsta domstolen i USA förbjuder Trump att ställa upp i valet. Vad tänker du om det? Är det rätt? Personligen har jag ingen åsikt om Trump, men är intresserad av principfrågan. /PO Stina svarar: Det stämmer. Och vad jag vet ska frågan upp till förhandling redan denna vecka. Bakgrunden är att det i hela 32 delstater pågår processer, där man med stöd i det fjortonde tillägget i konstitutionen hävdar att Trump efter händelserna den 6 januari 2021 är diskvalificerad för att kandidera till president. Åtminstone om man läser lagen bokstavligt. Det paradoxala här är dock att det är de hårdast bokstavstroende domarna, de som Trump själv tillsatt, som troligtvis också helst vill se honom som president. Men frågan är om ens de liberala gläds åt att den lagliga möjligheten att stoppa honom plötsligt ges. Det är inte självklart. För vad skulle hända vid ett sådant beslut? Om nio jurister i Washington – och det behövs bara att fem av dem röstar ja – skulle stoppa den, enligt de senaste opinionsmätningarna, ledande kandidaten från att ens ställa upp i valet. Hur demokratiskt är det? Och med tanke på kraften i Trumps supporterskara befarar jag att det skulle kunna leda till våldsamma upplopp. Nästan inbördeskrig. Ytterst, tänker jag, handlar den här frågan om ifall man inom ramen för demokratin ska ha möjlighet att avskaffa demokratin. Om det är majoritetens vilja. Eller om man med lagens hjälp ska förhindra det. Konstitutionen ska skydda eviga värden från populismens tillfälliga majoriteter. Och jag hade önskat att jag här kunnat svara ja! Självklart! Det är när allting skakar man måste hålla fast vid det samhällskontrakt förfäderna skrev och som man förbundit sig att leva under. Att det är nu man måste förmå att hålla rätt och fel åtskilt från de potentiella kortsiktiga konsekvenserna. Syftet med den aktuella skrivningen i den amerikanska konstitutionen är ju att skydda eviga värden från populismens tillfälliga majoriteter. Att skydda folket genom att diskvalificera upprorsmakare – som visat sig vara redo att med våld ta makten – för att leda landet. Men på samma sätt som jag tvivlar på om journalistiken alltid ska driva idén om konsekvensneutralitet till sin yttersta gräns, tvivlar jag på om det rätta denna gång är detsamma som det man bör göra. För vad kommer demokratin att vara värd för dem som ser sin kandidat förhindras att ställa upp i valet? En fällande dom mot Trump skulle kunna skapa ett prejudikat för framtiden. Det finns också en aspekt till av frågan som jag finner relevant, och det är tanken på att en eventuell fällande dom mot Trump skulle kunna skapa ett prejudikat för framtiden. Alltså själva idén att man med stöd i konstitutionen skulle kunna förhindra en meningsmotståndare att kandidera till president. I synnerhet som skrivningen i konstitutionen inte närmare definierar vad ett uppror mot staten innebär. Att händelserna den 6 januari 2021 kan betraktas som ett uppror är nog otvetydigt för de flesta i dag (i alla fall här i Sverige och för Trumps motståndare). Men signalord för att peka ut samhällets fiender (uppror, sabotage, spioneri, terrorism och så vidare) kan i händerna på nya makthavare snabbt appliceras på andra grupper och bli till ett skarpladdat vapen mot såväl människorätts- som klimataktivister. En utveckling som i dag är tydlig inte bara i auktoritära stater, utan också i många västliga demokratier

stina oscarson

Stina svarar: Är det demokratiskt att förbjuda Trump i valet?

SVD