Datasets:

Schibsted

/

svd-seo-title

like 0

https://www.svd.se/a/pQqn01/

Sverige har varit fullt av hemliga språk. I knoparmoj och fikonspråk skapas nya ord med hjälp av egna kodsystem – ofta så kallad backslang av olika slag. ”Pallen höra julen till, inte bara skinka, ost och sill”, meddelades oss i ett mejl till Språkspalten från läsaren Jan. Han undrar över ursprunget till ordet pall för äpple – en fråga som gör mig glad, eftersom den har ett så roligt svar. Den som inte hört ordet pall som synonym till äpple har kanske ändå hört formuleringen palla äpplen. Ursprungligen innebar palla att knycka just äpplen, då pall alltså betydde ”äpple”, och om någon språkpolis rörde sig i äppelknyckarnas kretsar kunde hen påpeka att palla äpplen var en tautologi (så kallad tårta på tårta). I Svenska Akademiens Ordbok kan vi läsa att pall för ”äpple” härstammar från ”förbrytarspråk och slang”, möjligen besläktat med phab på romani – men där denna beskrivning tar slut, slutar inte historien om pall. Nej, den för oss till uron, fimp och fika, sotare, gårdsförsäljare och lusentappar! Vårt land har varit fullt av hemliga språk. Knoparmoj, skinnarspråk, ”förbrytarspråk” och månsing är exempel på språk där man både lånat ord från dialekter eller andra språk och skapat nya från vanliga svenska ord medelst egna kodsystem – ofta så kallad backslang av olika slag. Backslang kallas det när man kastar om delarna i ett ord, så att tusenlapp blir lusentapp och betala blir tabella. Bruket är populärt över hela världen – man kan hitta det i så vitt skilda språk som zulu, japanska och grekiska. (På engelska betecknar backslang främst att uttala ord ljudenligt baklänges.) I svenska språket har backslangen gett oss något av det svenskaste vi har: ordet fika är ursprungligen kaffi (”kaffe”) med omkastade stavelser. Men de riktigt språkkreativa nöjde sig sällan med att kasta om stavelser. Till backslangen lade man ytterligare koder, eller språklekar, som gjorde orden ännu mer ogenomträngliga. En sådan, som varit spridd även utanför specifika grupper, är fikonspråket: ordet inleds med fi, följs av det åsyftade ordet med omkastade stavelser och avslutas med kon. Pensionär blir finsionär pekon, bil blir fil bikon – och stump blir fimp stukon; ursprunget till ordet fimp. Västgötaknallarna, de kringresande gårdsförsäljarna från Västergötland, vred gärna till orden med så kallat b-språk. Där byttes den inledande konsonanten mot ett b, så att exempelvis skilling blev till billing. Utöver det kunde man bland annat lägga till något på slutet, som när -el läggs till b-versionen av folk och resulterar i bolkel – eller följa ännu krångligare mönster, så att du blir till buaduns. Tillsammans med lånord och andra kreativa ordbildningar bildade detta det för utomstående obegripliga månsing. Sotarnas hemliga språk kallades knoparmoj. Även det var en blandning av lånord och förvanskningar av vanliga svenska ord. Här frodades bland annat kodsystemen u-språket, där den inledande stavelsen byttes mot u, och all-språket där den avslutande byttes mot all. Här finner vi ord som också florerat i den allmänna Stockholmsslangen, som urping (”snygging”) som lär komma av skarping. Det hände att u- och allspråket kombinerades till ett u-all-språk, som inkluderade backslang så att trettio blev uttitrall och päron blev till uronpall. Och det är troligen i päronet vi finner vårt äpple. Att päron kallats uron är belagt, och många som fördjupat sig i dessa hemliga språk menar att det är avslutningen pall som, efter att först ha använts allmänt om frukt, börjat beteckna äpplen

fikonspråk

Sara Lövestam: Lär dig om backslang, fikonspråk och knoparmoj

SVD

https://www.svd.se/a/EQ1jKP/

Josefin och hennes man levde ett gott liv. Han hade en bra månadslön medan hon jobbade deltid som barnskötare och tog alla vabbdagar. Sedan kom skilsmässan. Kanel och apelsin doftar från ett rött stearinljus i Josefins lägenhet. Tjocka snötäcken vilar på trädkvistarna när SvD besöker henne. En passande vy för julaftonsfirandet om några veckor. Hennes första som frånskild. – Hur ska det gå till? Jag vet inte, det är skittufft. Hon bor i en Stockholmsförort och kom nyss hem från jobbet som barnskötare på lågstadiet. Där tjänar hon 28 700 kronor i månaden före skatt, men de senaste månaderna har lönen påverkats av vabbande och istället landat på omkring 15 000 kronor. Med två barn, i åldrarna två och nio, och ett bolån blir det en stram budget. Så har det inte alltid varit. Under fjolåret skildes 21 531 par i Sverige, majoriteten var mellan 35 och 49 år. Ett av dessa par var Josefin och hennes exman som hade levt tillsammans i över ett decennium och under tiden skaffat två barn. – För mig kom skilsmässan som en chock och jag var fullständigt oförberedd, berättar hon. Josefin flyttade till sin syster, samtidigt som hon började leta efter en bostad. Det skilda paret hade bestämt sig för ett varannan vecka-upplägg och den nya lägenheten skulle helst ligga i samma förort som exmannens. Men där såldes lägenheterna för omkring 77 000 kronor per kvadratmeter. Det var mer än Josefin hade råd med. Istället köpte hon en lägenhet en knapp mil därifrån. I den fick barnen varsitt sovrum efter att hon delat av ett rum med en avskiljningsvägg. – Själv sover jag i förrådet här bredvid. Före skilsmässan var familjens ekonomi beroende av exmannens månadslön som låg långt över den svenska medellönen. – En kaffepeng, så såg vi på min lön, berättar Josefin. Ekonomin diskuterades inte särskilt ofta och om ett barn blev sjuk var det självklart att Josefin skulle stanna hemma för att vabba. Efter deras första barn stod hon ensam för all uttagen föräldraledighet. Josefin jobbade deltid efter att hon och hennes exman hade tagit ett gemensamt beslut att barnen inte skulle vara för många timmar på förskolan. Ingen av dem såg några problem med att Josefin skar ned på arbetstimmar för att göra det. Med neddragen arbetstid påverkades inte bara Josefins lön under tiden utan även hennes pensionssparande. – Jag tänkte inte på att det skulle bli tufft med pengarna efter en skilsmässa. Helt enkelt för att jag inte tänkte på att skilja mig. Det är hon inte ensam om. De senaste 20 åren berättar nästan 70 procent av de skilda paren att de, före skilsmässan, avstått från att prata om hur ekonomin skulle se ut ifall de skulle gå skilda vägar. Det visar en undersökning från Novus beställd av Länsförsäkringar. – Om jag trott att vi skulle skilja oss hade jag kunnat lägga undan ett par tusen spänn i månaden, pengar som i nuläget skulle göra enorm skillnad, säger Josefin. Vid en skilsmässa sker alltid en så kallad bodelning där all egendom som paret äger delas på två. Till egendomen räknas bland annat bankkonton och sparkonton, så länge man inte gjort dessa till enskild egendom i ett äktenskapsförord. Även tjänstepension räknas alltid som enskild egendom. Christina Sahlberg är sparekonom på jämförelsesajten Compricer* och har hört flera berätta om situationer som liknar Josefins. När det gäller planering av ekonomi i romantiska relationer tycker hon att många skulle behöva tänka om. – Jag kan inte tänka mig något mer romantiskt än att säkerställa att ens partner kommer klara sig bra, oavsett om förhållandet tar slut eller inte

stunder lön

Lönen ”kaffepeng” – då kom skilsmässan som en chock

SVD

https://www.svd.se/a/3Enm2v/

Arbetsgrupperna har blivit Socialdemokraternas sätt att be om ursäkt för sina åtta år i regeringsställning. En radikaliserad kulturhöger – som angriper Anderssons förtroende – skulle kunna leda till en radikalare ekonomisk politik. Så här är den socialdemokratiska tanken: Trots att partiet inte förlorade valet tänker man ändå komma med ny politik. Va, säger du rationella betraktare av världen, menar du att jag bara drömt det senaste året? Kameran zoomar in på en leende statsminister Magdalena Andersson som vänder sig om i duschen: “Vad är det Pam – det ser ut som att du sett ett spöke?” Sveavägen 68 må se regeringen Kristersson som en förlorad säsong, men de har inte blivit fullt lika desperata som ”Dallas” manusförfattare, vars krystade sätt att återuppliva den dödade Bobby Ewing hamnat i historieböckerna S-logiken är att det var Nooshi Dagostar (V) och Annie Lööf (C) som backade, medan Magda tvärtom lyfte. En rejäl brakförlust hade varit bra för vänstersocialdemokrater som velat förändra partiets positioner.  Nu blev det istället en enorm uppsjö arbetsgrupper (11) med ännu längre namn (sammanlagt 98 ord bara i titlarna) som levererat samhällsanalyser. Men det är ett enda ord du behöver komma ihåg: Förlåt. Det är socialdemokraternas sätt att be om ursäkt till väljarna för sina åtta år i regeringsställning.  S har tidigare bett om ursäkt för sin migrationspolitik (för många) och sin välfärdspolitik (för lite) och nu kom ursäkterna för klimatpolitiken (för mycket MP) och energipolitiken (för mycket marknad). Det måste vara lockande för väljarna att skicka tillbaka socialdemokraterna till Rosenbad så att partiet får något att be om ursäkt för i framtiden. Interna kritiker menar att upplägget ska förstås som kommunikationsstrategi. Hos många väljare sitter en bild att allt inte var mjölk och honung under Löfven och Anderssons tid. Nu ska bilden sättas att partiet har lärt sig. Det verkar effektivt. Medierna verkar inte kunna få nog av ett arrogant maktparti som säger sig idka självkritik. Liknelserna görs till hur en nytillträdd Reinfeldt sa att Moderaterna haft fel politik. Skillnaderna är att Moderaterna gjorde ett katastrofval 2002 och att Nya Moderaterna hade ny politik. För själva reformerna, vad socialdemokraterna vill göra, väntar till nästa år. Vilket skjuter upp kritiken både inifrån och utifrån.  Antingen kommer partiet att ta radikala omtag och möta eländesretoriken med stora satsningar. Det behöver finansieras på något sätt och frågan är om Magda-moderater är redo att betala. Eller så fortsätter partiet på den inslagna försiktigare vägen där en populär partiledare i princip ber väljaren om ett öppet mandat i framtida förhandlingar.  Det är lätt att se ett parti under Magdalena Andersson luta åt det senare hållet. I en tid när många väljare tycks vara missnöjda med de olika politiska alternativen kan det vara gynnsamt att stå för så lite som möjligt. För då kan man vara allt åt alla. Tills efter valet. Men det är en huvudvärk som kan vara trevligare att ha innanför regeringskansliets skyddande väggar. Tidöpartierna tycks ha radikaliserats av Hamas attacker mot Israel och har anklagat socialdemokraterna för att inte ta antisemitism på allvar. De ihållande anklagelserna skulle kunna vara en förklaring till Anderssons svagt sjunkande förtroende.  Om det blir svårare att driva en ren personvalskampanj ökar behovet för Socialdemokraterna att satsa på konkreta politiska reformer. Sådana som sticker ut och väcker känslor. Både för och emot.  Partiet kände kanske inte ett sånt stort tryck att förändra sig för att man gjorde så bra val med en partiledare folk litar på. Om den senare beståndsdelen ifrågasätts kan kalkylen bli en annan

socialdemokraterna arbetsgrupper

Torehammar: Socialdemokraternas sätt att be om ursäkt

SVD

https://www.svd.se/a/dwVkGz/

Expressens kulturchef behöver inte vänta förgäves på hackkorvens återkomst. Faktum är att gårdagen redan är här. Väck mig mitt i natten och jag ska rabbla ingredienserna till en perfekt carbonara för dig. Bronsvalsad pasta. Guanciale, den lufttorkade italienska griskinden. Pecorino. Äggula. Svartpeppar. Absolut ingen grädde. Pastavattnet skapar en krämig emulsion med fettet, osten och ägget. En kunskap syndig nog att beslå mig med kälkborgerlighet, om man ska tro Expressens kulturchef Victor Malm. Att jag dessutom, som en blek skugga av matinfluencern Sofia Wood, regelmässigt lägger ut matbilder med genomtänkt ljussättning på Instagram är knappast till min fördel. Under rubriken ”Ta er jäkla pasta och kör upp den nånstans” går kulturchefen till hårt angrepp mot den nya svenska urbana medelklassens matkultur. Borta är Tore Wretmans komplexa anrättningar – dagens bortklemade stadsmänniska tror sig istället vara märkvärdig när hen lagar pasta. Med Malms ord: ”italiensk barnmat”. Att ingen längre pressar sin egen anka eller gör sin egen hackkorv utan istället stoppar munnen full med hemlagade sydländska läckerheter är det senaste beviset på den allt mörkare kulturskymningen. Tacos ska göras på långkok och serveras med majstortillas. Frågan är bara om allt var bättre förr? Snarare är väl det mesta snarare sig likt. Skillnaden mellan husmanskostens superstar Tore Wretman som länge drev den eviga innekrogen Riche, och nutidens urbana hipsters är hårfin. Till och med driften att raffinera den är densamma. Wretman förfinade dåtidens svenska, enkla matkultur. I dag ägnar sig en rik innerstadselit åt att krångla till den nya svenska husmanskosten, som sedan årtionden till stor del består av pasta. Enligt branschorganisationen Svenskmärkning var spaghetti med köttfärssås den absolut mest konsumerade vardagsmaten 2022. Anledningen till att Malm betraktar pastan som just barnmat är antagligen för att han, precis som resten av den generation som ibland kallas millennials, vuxit upp på det. Men det är inte bara spaghettin som blivit föremål för viljan att laga mat ”på riktigt”. Också tacos, hamburgare och annan lättlagad bukfylla för hela familjen har under de senaste decennierna fått sig samma Wretmanska behandling. Tacos ska göras på långkok och serveras med majstortillas. Hamburgare är inte riktiga hamburgare om de inte består av en intrikat köttblandning och, enligt den senaste trenden, ”smashas” hårt i pannan. Särskilt lyckade resultat ska förstås delas (avslappnat, inte skrytsamt) i sociala medier.  Detta är inte en bild av samtidens allmänna infantilisering så mycket som ett väldigt klasspecifikt kulturuttryck. Förr var det bara ett fåtal kockar som kunde lägga tid och kraft på denna nivå av kulinarisk mognad. Nu kan en hel övre medelklass som vill sticka ut från den stressade allmänheten göra det. Precis som det är statusbärande att hämta barnen tidigt på förskolan är det positivt kodat att kunna laga så kallad ”autentisk mat” – i stället för att slänga ihop den hårt arbetande medelklassens snabbversioner av samma sak.  De välbemedlade stockholmarna har sedan länge gått vidare från svindyra pastahak som Gazza och Nizza. Förarbetet till något så enkelt som en ”riktig” carbonara är nämligen betydande. Bara tillgången till ingredienserna har ett ekonomiskt signalvärde: den lufttorkade griskinden är en charkdetalj som mest återfinns i välsorterade saluhallar. För att verkligen få till krämigheten krävs dessutom att man läser på och därför övar in rätt teknik – risken är annars överhängande att ägget koagulerar

hackkorv

Pastan är ute – Victor Malms hackkorv är redan här

SVD

https://www.svd.se/a/q1qv7e/

Författaren Masha Gessen ifrågasatte hur tyska kulturinstitutioner stämplar pro-palestinska röster – och utsattes själv för samma behandling. Kritiken mot Tysklands ”minneskultur” växer nu internationellt. Festsaal Kreuzberg ligger i Berlins kändaste partydistrikt. Runt hörnet, på klubbåten Hoppetossen, pågår festen än under tidig lördagseftermiddag. Men här inne är det mer ordnad stämning. Grånande kulturchefer och författare dricker flat white, äter Berlinermunkar och småpratar. Det är PEN Berlins årsmöte. Klockan 14 tystnar alla och talespersonen Deniz Yücel tar till orda. – Jag vill hälsa er välkomna till årets kongress. Och än en gång betona: ”PEN Berlin tar avstånd från BDS”! Ett högljutt skratt bryter ut. Kanske ett av få lyckade skämt om Kulturtysklands hantering av Israel-Palestina-frågan. BDS står för ”bojkotta, avinvestera och sanktionera”. Det är en kontroversiell politisk rörelse som vill tvinga Israel till en ny Palestinapolitik genom att straffa dem ekonomiskt. Deniz Yücel var inte ironisk, författarklubben PEN Berlin stöder inte BDS. Men det var också en kommentar på den starkt upptrissade stämningen i den tyska offentligheten. På flera håll i landet distanserar sig kulturinstitutioner från BDS-sympatisörer och Israelkritiker. Konstkuratorer har förlorat uppdrag, kulturskapare har fått stöd indragna. En av dem, den judiska konstnären Candice Breitz, anser att Tyskland glidit in i gamla, auktoritära mönster. Ämnet fick ny internationell uppmärksamhet när den den världskända ryskamerikanska författaren Masha Gessen skrev en essä i The New Yorker om hur den tyska ”minneskulturen” efter Förintelsen, enligt Gessen, tappat fotfästet. Gessen, själv jude, citerar den israeliska filosofen Susan Neiman, som anser att det som sker i Tyskland i dag är en form av McCarthyism där statliga institutioner jagar och straffar oliktänkande. Essän, publicerad den 9 december, resulterade i att Gessen själv fick känna på politiken. Hen hade i somras belönats med Hannah Arendt-priset, som ges till politiska tänkare. Men prisets grundare Heinrich-Böll-stiftelsen upprördes över texten och valde att dra sig ur prisceremonin. Staden Bremen ville heller inte ha utdelningen i sitt stadshus i fredags. Gessen fick dock priset under en mindre tillställning på lördagen. Stiftelsen deltog inte, men bjöd i stället in Gessen till ett samtal i Berlin under måndagen. Det var främst Gessens jämförelse mellan Gaza och de judiska ghettona på 1940-talet som fick reaktioner. Paralleller mellan Israel och Nazityskland tillhör Internationella alliansen till minne av Förintelsens (IHRA) elva exempel på antisemitism, vilka bland andra Sveriges regering har skrivit under på. Gessen ifrågasatte just det exemplet. Om Förintelsen behandlas som unik i historien riskerar vi att blunda för om något liknande händer igen, lyder resonemanget. Hen har i intervjuer efteråt försvarat sin text. – I Tyskland härskar en tystnadskultur, säger Gessen till Der Spiegel. Nazistjämförelser har dock förekommit under hösten. Bland andra den brittiska högerskribenten Douglas Murray har kallat Hamas för ”värre än nazisterna”. I november skrev flera kända antisemitism-forskare under ett upprop mot sådana liknelser. De menar att det underblåser förtryck mot pro-palestinska röster, och suddar ut gränsen mellan antisemitism och kritik mot staten Israel. PEN Berlin har också varit i hetluften sedan flera medlemmar lämnat organisationen. Bland andra historikern Ernst Piper. Han riktar udden mot den nämnda filosofen Susan Neiman, som bor i Tyskland och är med i författarorganisationen. Piper anser att Israels existensrätt är hotad och att man måste ta ställning, ett argument som ofta hörs i tysk offentlighet. Han ifrågasätts i sin tur som en ”icke-judisk tysk” som säger åt judiska kvinnor vad de får och inte får säga

masha gessen

Stormen kring Masha Gessens Israeltext: Därför kritiseras Tysklands minneskultur

SVD

https://www.svd.se/a/l3qvpG/

Riksdagsledamoten Zinaida Kajevic (S) blev utbuad och fick lämna scenen efter att hon kallade Hamas terrorister vid en demonstration i helgen. ”Det var obehagligt men jag blev aldrig rädd”, säger Zinaida Kajevic till SvD. Det var på söndagen som demonstration till stöd för Gazas folk hölls i Malmö. S-ombudsmannen Zinaida Kajevic, som också är ersättare i riksdagen, hade bjudits in av arrangören för att representera Socialdemokraterna. En bit in i talet skiftade stämningen bland åhörarna och blev plötsligt hätsk. Det skedde när Zinaida Kajevic sa: ”Civila palestinier ska inte straffas för Hamas terrorhandlingar.” På en video från platsen, som lagts ut av nyhetskanalen Alkompis, syns hur flera av åhörarna i främsta ledet blir irriterade när S-politikern kallar Hamas attack mot Israel för terrorhandlingar. Några av åhörarna viftar med Palestinas flagga nära kameran som filmar, samtidigt som en man hytter med näven i luften. Buropen från folkmassan bakom överröstar allt som sägs. – När folk som var där reagerade så kraftigt signalerade arrangörerna att jag borde kliva ner, säger Zinaida Kajevic. Hon tyckte att det kändes obehagligt. – Det fanns många arrangörer i gula västar på plats som hanterade situationen bra och polisen var också där. Det var obehagligt men jag blev aldrig rädd. Att kriget mellan Israel och den terrorstämplade organisationen Hamas väcker starka känslor hos många kom inte som en överraskning för Zinaida Kajevic, säger hon. Det var tvärtom en av orsakerna till att hon valde att tacka ja till att tala vid manifestationen. – Jag har svårt att se vad de som buade väntade sig att jag skulle sagt annars. Jag är socialdemokrat och det är tydligt var vi som parti står i detta. Hela syftet med demonstrationen var ju också att ta upp de civilas situation under pågående konflikt, säger Zinaida Kajevic. Hon tycker att hon fick fram de viktigaste delarna av sitt budskap trots att hon tvingades avbryta i förtid. – Jag hade velat reflektera mer kring hur det som händer i Gaza påverkar alla oss som bor i Malmö. Att vi måste kunna samsas utan att ta in andra konflikter hit. Men jag var mot slutet av talet när folk började bua så jag hann säga det mesta av det jag tänkt.

zinaida kajevic

Zinaida Kajevic (S) kallade Hamas terrorister – fick lämna scenen i Malmö

SVD

https://www.svd.se/a/kE5p0X/

Byggarbetare runt om i Sverige samlades för en tyst minut – exakt en vecka efter hissolyckan i Sundbyberg. Händelsen har lämnat spår hos många. På en byggarbetsplats i Solna har flera börjat undvika bygghissen. När klockan slår 09.30 på måndagsmorgonen tystnar det på byggarbetsplatsen utanför Arbetsmiljöverkets kontor i Solna. Ett femtontal personer, både representanter för fackförbundet Byggnads och arbetsgivarorganisationen Byggföretagen samt byggarbetare, har samlats för en tyst minut. För exakt en vecka sedan rasade en hiss från 20 meters höjd på en byggarbetsplats i Sundbyberg, tre kilometer därifrån. Fem personer dog i olyckan. – Det är med stor sorg vi står här. Vi vill hedra de omkomna och vi är många som förstår hur hemskt det är för alla anhöriga att inte få hem sina familjemedlemmar till jul, säger Johan Lindholm, förbundsordförande på Byggnads. Bakom honom syns en bygghiss som liknar den som var inblandad i olyckan. Den är 18 meter hög och hade av en slump besiktigats samma morgon som olyckan skedde, berättar byggarbetaren Jonas Ekström, som är regionalt huvudskyddsombud på Veidekke. – Några som jobbar här tycker att det är jobbigt, så de kommer hit och lämnar materialet i bygghissen och går in i huset och tar innehissen i stället. Och det får de gärna göra. Hur känner du inför det som hänt? – Personligen är jag inte rädd. Jag har åkt sådan här bygghiss sedan 1993. Men när det hände förra veckan blev jag illa till mods. Ingen ska behöva åka till arbetet för att inte komma hem igen. Det är helt befängt, säger Jonas Ekström. Förra veckan inträffade flera arbetsplatsolyckor med dödlig utgång i Sverige, utöver hissolyckan. I fredags meddelades att en man i 60-årsåldern dött efter en kranolycka på batterifabriken Northvolt i Skellefteå. Samma dag bekräftades att en 25-årig man som var involverad i en olycka på fabriken i november hade avlidit. På fredagen gick även en grävmaskin genom isen på en myr utanför Örnsköldsvik och på lördagen meddelades att föraren, en ung man, hittats död. Den senaste veckans dödsfall gör 2023 till det år med flest dödsolyckor på över ett decennium. Hittills i år har 62 personer avlidit på arbetet, enligt siffror från Arbetsmiljöverket. Nitton olika företag arbetade samtidigt på bygget i Sundbyberg när hissen rasade. Att stora bolag går från att ha egen anställd personal, till att ta in långa led med underentreprenörer och bemanningsföretag är en del av problematiken, enligt Johan Lindholm. – Ju längre ner man kommer i de här kedjorna desto sämre blir arbetsmiljöansvaret. En del har som affärsidé att inte följa lagar och regler och kan inte ens stava till kollektivavtal. Vad behöver göras för att förbättra säkerheten? – Det systematiska arbetsmiljöarbetet är väldigt viktigt att börja med. Arbetsmiljöverket har man lövat av under flera år. De måste få mer resurser och mer tid till att vara ute och göra nedslag. Och det ska vara sanktionerande om man inte följer reglerna, säger Johan Lindholm. I förra veckan meddelade regeringen att Arbetsmiljöverket fått i uppdrag att genomföra fler fysiska, oanmälda kontroller på arbetsplatser. Hissolyckan i Sundbyberg rubriceras av polis som arbetsmiljöbrott med vållande till annans död. Även Statens haverikommission och Arbetsmiljöverket har inlett utredningar. Arbetet med att identifiera de som dog pågick fortfarande på måndagen, men i slutet av förra veckan klarnade bilden av vilka det var som dog. Flera ska ha varit migrantarbetare, enligt fackförbundet SAC Syndikalisterna

hiss olycka sundbyberg

Tyst minut för de döda i hissolyckan i Sundbyberg

SVD

https://www.svd.se/a/2BW1xl/

Vad ska man välja, datorspelet eller verkligheten? Måns Wadensjö läser en prisvinnande roman om en ung människas slitning mellan kärleken och ”Age of Empires”. På nyårsafton 1999 var jag elva år gammal, och mitt starkaste minne av den kvällen är varken fyrverkerierna eller den bugg som alla talade om, men som aldrig slog till. Det är i stället att vi firade nyåret hemma hos ett par grannar till oss, som i sin gillestuga hade kopplat ihop två datorer med en sladd. I den satt jag, min bror och de två pojkarna i grannfamiljen och spelade ”Age of Empires II” mot varandra hela kvällen. De vuxna måste ha släpat upp oss därifrån till middagen och vid tolvslaget, men av det minns jag nästan ingenting. I stället kan jag i detalj beskriva flera av de kartor vi spelade mot varandra, och min brors glädjetjut när vi kom före våra motståndare till ”Imperial Age.” Ärligt talat vet jag inte om det är ett minne jag borde vara generad eller stolt över, om det är sorgligt eller en smula fint. Men jag vet att det är en erfarenhet jag delar med många i min generation: Att suget efter ett datorspel kan bli så starkt, att det gör verkligheten en smula blek. Det är en erfarenhet som den österrikiska författaren Tonio Schachinger gestaltar i sin roman ”Echtzeitalter”, som belönades med Deutscher Buchpreis vid Frankfurtmässan i år. I den går huvudpersonen Till Kokorda på den prestigefulla internatskolan Marianum, och kämpar tillsammans med de andra eleverna i den stränge läraren Dolinars klass för att ta sig igenom dagarna med så lite smärta och förnedring som möjligt. De är unga människor som på sätt och vis har ryckts ut ur samtiden, och hamnat i klorna på en nyckfull, konservativ och egensinnig utbildningsinstitution. Där förväntas de inte uttrycka eller utveckla sig själva – utan lära sig det habsburgska släktträdet utantill och läsa de tyskspråkiga klassikerna med tillbörlig vördnad och respekt. För det är de alla illa rustade, och romanen handlar i stället om hur var och en av dem svarar på de orimliga kraven med de medel som står just dem till buds. För Tills del innebär det att fly in i just ”Age of Empires II,” och vid sidan om sin anonyma tillvaro i skolan bli en världsstjärna i ett tjugo år gammalt datorspel; där, i ett subkulturellt hörn av den globala gamersubkulturen, skapar han en egen identitet som är osynlig för såväl lärare som skolkamrater. Att få ihop spelandet med de krav som ställs på Marianum är tufft, men för det mesta görbart. I stället uppstår den stora svårigheten för Till när han blir tvungen att balansera det mot allt det andra som han med tiden också lär sig att han vill; med vänskapen, kärleken och att upptäcka världen utanför datorskärmen. Det är som skildring av den slitningen som ”Echtzeitalter” har sina allra största förtjänster – för där fångar romanen en av vår tids stora paradoxer: För varje år som går, tillbringar vi allt fler av våra vakna timmar framför en skärm. Samtidigt är nästan alla överens om att just det vi ser på en skärm är kulturellt, psykologiskt och nästan ontologiskt mindre värdefullt än det som äger rum i verkligheten eller mellan pärmarna på en bok. Den motsättningen skrivs här fram med både känsla och intelligens – och det gör detta till mer än bara en klok och medryckande skildring av hur det i alla tider har varit att växa upp. Sådana finns det gott om – men det Schachinger skriver är berättelsen om hur det är att växa upp just nu, i en tid när både fiktionen och det som brukade kallas för ”verkligheten” har fått hård konkurrens

schachinger echtzeitalter

Recension: Echtzeitalter av Tonio Schachinger

SVD

https://www.svd.se/a/Moy9b0/

Medan Sverige gör sig redo för Nato pågår en utdragen tvist mellan 400 officerare och försvaret. Erfarna anställda rasar mot en omstrukturering – och ser sig som nedgraderade. ”Det är bisarrt”, säger en av flera som sagt upp sig. Snön ligger djup i Boden där I 19, eller Norrbottens regemente, har sitt nav. Här skapas krigsförband till Norrbottensbrigaden som specialiserar sig på strid i den subarktiska miljön på Nordkalotten. I de nordligaste delarna av Norge, Sverige och Finland väntas svenska styrkor få viktiga uppdrag i Nato. Jonas Larsson har varit kapten i det svenska försvaret sedan 1990-talet. Men strax efter att Sverige ansökt om Natomedlemskap sa han upp sig i protest. Och han är inte ensam. – Jag har varit kapten i 25 år, det är en del av mig och min identitet. Och det är väl där smärtan börjar. Efter 25 år har jag enligt en helt ny ”naturlag” inte kompetens att vara kapten, säger han till SvD. ”Naturlagen” han talar om är en om­struktur­ering i Försvarsmakten, med snart ett år på nacken, som fortsätter att göra erfarna officerare djupt missnöjda. Det handlar om införandet av det så kallade trebefälssystemet (se faktaruta) vid årsskiftet 2022/2023. Från kapten – till fanjunkare I och med skiftet tvingas officerare utbildade i det tidigare NBO-systemet upp till graden kapten byta personalkategori – eller ”degraderas” som vissa kritiker uttrycker det. De fortsätter i stället som så kallade specialistofficerare. Sedan 2007 är officersutbildningen ett treårigt akademiskt program, medan utbildningen till specialistofficer löper över 1,5 år och är icke-akademisk. Jonas Larsson skulle gå från kapten till fanjunkare. – Säg att du tog körkort före höger­trafiks­omläggningen. Du är en duktig chaufför, men eftersom du lärde dig att köra bil med vänstertrafik får du inte köra nu, säger han. Sprickan går djupt i försvarsorganisationen. Samtidigt som Sverige gör sig redo för ett Natointräde har Officersförbundet inlett tvisteförhandlingar med Försvarsmakten för nästan 400 medlemmar. Nu kan SvD rapportera att formella förhandlingar i konflikten pågått i tio månader – och att ingen lösning ännu finns i sikte. – Det är naturligtvis jättemycket känslor när det kommer till att byta sin grad, säger Peter Löfvendahl, förbundssekreterare med ansvar för tvister. Facket anser att Försvarsmakten utifrån arbetsrätten inte kan tvinga sina anställda att byta personalkategori. Försvarsmakten tycker tvärtom. – Skulle vi inte lösa tvisten med För­svars­makten kan vi få tvisteförhandla med Arbetsgivarverket. Och löser vi det inte med dem kan vi ytterst få stämma till Arbets­domstolen. 2 000 officerare berörs Enligt Peter Löfvendahl berörs totalt nästan 2 000 officerare, vilket motsvarar omkring 20 procent av yrkesofficerarna i det svenska försvaret. Vissa av officerarna som har omgalonerats, alltså bytt personalkategori, får behålla sina arbetsuppgifter. Andra har fått skifta. Exakt hur många som har valt att säga upp sig är ovisst. – Försvarsmakten tappar naturligtvis till viss del förmågan att lösa sin uppgift. Officersbristen är redan i dag stor i det svenska försvaret. Som Natomedlem ska dessutom 200 till 250 svenska försvarsanställda skickas till försvarsalliansens staber. Facket är inte kritiskt till trebefälssystemet i sig, utan hur det införs. – Det påverkar lojaliteten mot Försvarsmakten och arbetsglädjen sjunker. Sedan är alla krigsmän, så de löser sin uppgift ändå, säger Peter Löfvendahl. Finns det inte fog för att alla officerare ska ha samma utbildningsnivå? – Jo, och det växer vi in i

trebefälssystemet

Trebefälssystemet får officerare att säga upp sig från försvaret

SVD

https://www.svd.se/a/XbXOXW/

Bianca Salming, aktuell med både tv-dokumentär och en bok om hur man hittar motivation, åker helst till mammas soffa när hon ska slappa. Hur ser din träningsvecka ut? – Just nu är det grundträning med nio–tio pass i veckan, vilket innebär mer styrka och kondition än annars. En vanlig dag åker jag till Sollentunahallen och kör morgonpass där i två timmar, sedan jobb och efter jobbet dagens andra pass, också det på två timmar. Mest inspirerande platsen att träna på? – Egentligen trivs jag väl bäst i min hemmahall. Men när jag presterar som bäst är det utomlands, på träningsläger i ett varmt land. Senast var jag på kanske det bästa träningslägret någonsin, på Gloria Sports Arena i Antalya i Turkiet. En otrolig plats med kanske de bästa förutsättningarna jag någonsin haft. Vad har du för musik i lurarna på passen? – Inget alls när jag tränar friidrott. Men i gymmet kan det bli allt från 50 Cent till Taylor Swift. Hur tränar du när du bara har 15 minuter? – Då kör jag stretch eller rörlighet eller yoga. Ofta rörlighetsövningar kombinerat med coreträning, och då framförallt övningar med inre magmuskler. Vilket är ditt hemliga trick för att komma ur soffan och iväg till träningen? – Motivation är väl det jag har allra lättast med. Jag tycker genuint att det är så roligt att träna. Men om det skulle vara tufft någon dag påminner jag mig om känslan av att ha missat ett pass, och då kan jag hoppa ur sängen för jag vill inte känna så. Man vill liksom ligga i fas. Vad tillåter du dig själv att fuska med? – Förr när jag var yngre kunde jag bara köra på. Men om jag känner mig stel i ryggen nu kanske jag kör maskiner den dagen i stället. Eller går hem och kör rörlighet. Kan du se att dina träningsvanor någon gång haft ohälsosamma inslag? – Alltså, jag tror att elitidrott kan vara ganska ohälsosamt ibland. För du ligger liksom på gränsen hela tiden och du tränar nästan mer än vad som är bra. Det är också lätt att få prestationsångest. Jag tävlar bra under press men under vissa perioder har den varit svår att hantera på ett bra sätt. Man behöver lära sig hantera det. När var du skadad senast? – Jag fick ju avstå den här utomhussäsongen på grund av en hälskada. Men då tränade jag egentligen som hårdast efter det, bara det att jag inte kunde springa och hoppa, utan jag körde benträning, träning med kroppsvikt, simning och cykling. Vad gör du när du blir en riktig slacker? – Då åker jag ut med min kille till min mamma i Vaxholm där jag växte upp, och bara typ ligger i soffan och spelar kort. Vad tar du i bänkpress? – Mitt max är 80 kilo, men där ligger jag inte i dag. Bästa träningstipset du någonsin fått? – Min pappa (Börje Salming, reds anm) sa alltid ”Ha kul, så löser sig resten sedan”. Tränar du helst i grupp eller själv? – Älskar att träna i grupp, jag tror att man automatiskt presterar bättre då. Men jag gillar att inte vara beroende av andra när jag tränar, samtidigt som det ändå är folk runt omkring mig. Det gillar jag med friidrott. Bästa träningsmaten? – Majskakor med tunna skivor avokado och Philadelphiaost.

bianca salming mamma

Bianca Salmings träning: Pappa Börje gav bästa tipset

SVD

https://www.svd.se/a/XbXxeW/

Hur ska man hinna få allt gjort? I ”Ta din tid. Gör mindre men bättre” delar David Larsson Heidenblad med sig av 24 knep. Som självhjälpsbok är den användbar, men den kan samtidigt ses som en varningssignal om att arbetslivet börjat ställa allt högre krav på individen att leda sig själv. När jag för ett drygt decennium sedan som forskare började intressera mig för självhjälpslitteratur upplevdes ämnet i regel av mina humanistkollegor som marginellt och lite lustigt. Vem läser sådant? Inom samhällsvetenskaperna fanns sedan några decennier en etablerad diskussion om den växande självutvecklingstrenden, som man förknippade med nya krav som ställs på individer i ett samhälle som präglas av många valmöjligheter men också osäkrare livsbanor. Tonen i dessa diskussioner var i regel antingen kritisk eller neutralt analytisk, sällan särskilt entusiastisk. Entusiasterna fick man leta efter bland psykologer eller på handelshögskolor. I dag betraktas självhjälps- eller självutvecklingsböcker definitivt som mainstream och även bland humanister hittar man dem som gärna presenterar sig som fans. En av dem är Lundahistorikern David Larsson Heidenblad som nyss utkommit med boken ”Ta din tid. Gör mindre men bättre” (Volante). Som många självutvecklingsförfattare delar Heidenblad med sig av sitt liv. Vi får veta att han har tre barn av vilka en har autism, att hans fru jobbar som domare och att hans egen kalender fylls över bräddarna av intressanta uppdrag. Hur går det ihop? I många branscher behöver man inte ens familjeplikter för att ställa samma fråga, då jobbet i sig tycks kräva all ens tid och energi. Heidenblad menar att den avgörande skillnaden i många fall ligger i förmågan att planera och prioritera: göra mindre men bättre. I bokens 24 kapitel, ett för dygnets varje timme, delar han med sig av tips för hur man kan bära sig åt, många av dem hämtade från andra författare som han själv har inspirerats av. Det gäller att ha en plan för oförutsägbara men sannolika avbrott (tänk vab), att lära sig tacka nej, att tacka ja till jobb som man blir inspirerad av, att hålla luftigt i kalendern, att jobba i korta men effektiva pass, att avsätta tid för att utvärdera sitt arbete och planera framåt, att regelbundet klargöra sina långsiktiga målsättningar för sig själv. Heidenblad påpekar att var och en själv måste avgöra vilka råd som är relevanta för dem, men håller gärna frågan om målgrupp möjligast öppen. De flesta av råden förutsätter dock att man har ganska stor frihet att strukturera sitt arbete och att man själv åtminstone delvis kan bestämma över dess målsättningar. De passar bra för många forskare, företagare, konstnärer, frilansare, eller för den som arbetar inom en expertorganisation med relativt stor personlig frihet. Som fri forskare kan jag tycka att många av råden är alldeles användbara och varianter av sådant som jag själv praktiserar: att förkorta snarare än förlänga arbetspassen när jag behöver få mycket skrivet, till exempel. En del av råden fungerar med säkerhet även för andra typer av jobb, men jag är tveksam till om detta är rätt bok för någon vars arbete definieras och struktureras av arbetsgivaren. Att försöka tillämpa många av dessa råd när man i själva verket har väldigt begränsad kontroll över sina uppgifter kan vara skadligt: man internaliserar lätt en bild av större frihet än man faktiskt har och klandrar sig själv när man inte lyckas leva upp till den. Det ska noteras att även nämnda fria yrkesgrupper ofta är ofria: det är få företagare och frilansskribenter som fritt kan välja sina uppdrag

ta din tid

Recension: ”Ta din tid. Gör mindre men bättre” av David Larsson Heidenblad

SVD

https://www.svd.se/a/JQaxoj/

Arbetsplatsolyckan i Sundbyberg är en katastrof och en tragedi. Men den här gången ser jag ingen nationell samling, inga blomsterhav eller sorgeminuter. Fem personer omkom när hissen störtade i Sundbyberg förra veckan. En sjätte hoppade ur i sista minuten och klarade sig. Deras arbetskamrater kommer att ha det fem våningar höga fallet på näthinnan när de blundar för en lång tid framöver. På några sekunder rasar hissen 20 meter. Männen är instängda. Sen är det slut. Och jag försöker föreställa mig hur det är – efteråt – att öppna dörren och sticka in handen i det trånga utrymmet, hitta pulsåder efter pulsåder och konstatera – det oåterkalleliga. Alla på plats erbjuds krisstöd. Det är en katastrof och en tragedi. Men är det en olycka? Olyckor går inte att förutse. Medan det här handlar om något som man med enkla medel kunnat såväl inse som förebygga, enligt Per Nylén, avdelningsdirektör på Arbetsmiljöverket som intervjuats av SvD. Vad var det här för byggarbetsplats? Vilka var killarna i hissen? Det tog ett tag att identifiera dem. Alla utom en kom från andra länder. Det är oklart om de ukrainska, ryska och afghanska arbetarna var kollektivanslutna. Deras anhöriga kom inte från husen runt omkring där man saknade dem till middagen. De kan ha arbetat under villkor där de riskerade sina liv för oss svennar. Byggbranschen är minst sagt lurig. Hos en del företag påminner villkoren om människohandelns. Arbetsgivare som vet hur man kommer runt ansvar och arbetsmiljölagar. Där det vimlar av oseriösa underleverantörer. Det är en skam. Det slags journalistik som aldrig kan ersättas av en robot. Som för tankarna till den tyska journalisten Günter Wallraff, kommer ni ihåg honom? Han som klistrade fast tupé och skägg och tog jobb på omöjliga ställen. Han approprierade, hade man förmodligen sagt i dag, en turkisk livsstil, levde undercover med gästarbetarna halvårsvis och avslöjade sedan oegentligenheter i hårresande socialreportage. Liksom missförhållanden hos bland annat militären, härbärgen och stora företag som Thyssen, Burger King och Amazon. Hans reportage kom att driva fram flera nya lagändringar. Vart har hans sort tagit vägen? Hans namn och verksamhet har givit upphov till ett nytt verb även på svenska: att wallraffa. Det slags journalistik som aldrig kan ersättas av en robot. Den behöver vi se mer av, för att den kan rädda liv. Journalister som jobbar på ålderdomshemmen som håller 16 grader. Eller hos vårdjättar som snor skattemedel. Det behövs fler journalister som klär ut sig och packar paket på murriga lager, diskar på obskyra krogar eller cyklar runt i snödrivorna med folks hämtmat. Jag tror inte man behöver jobba speciellt länge för att få en skrämmande inblick i vad som fattas. Och kan avslöja ett snusk- och skamsverige, lite som Lubbe Nordström eller SvD:s egen Ester Blenda Nordström. Det kan vara en viktig pusselbit när vi talar om integration. Frågan är om det finns tidningar som betalar för det slags texter, eller rättare sagt: finns det tillräckligt många läsare som vill veta? Arbetsplatskatastrofen i Sundbyberg är den största sedan Estonia förliste. Den här gången ser jag ingen nationell samling, inga blomsterhav, inga politiker som kallar till presskonferens. Inga tysta minuter i Sverige. Det är för jävla sorgligt.

hissolycka sundbyberg

Skamligt att följa efterspelet till hissolyckan i Sundbyberg

SVD

https://www.svd.se/a/JQm2M6/

Glöm de tydliga blocken från kalla kriget. Konflikterna i Ukraina och Gaza snabbar på en ny världsordning med komplicerade – och explosiva – pakter. Kommer Putins dröm att gå i uppfyllelse?  GENÈVE En röd telefon var allt som krävdes. Den krypterade telefonlinjen mellan Moskva och Washington gjorde att de två enda supermakterna snabbt kunde nå varandra under kalla kriget – och undvika kärnvapenkrig. I dag är läget ett helt annat. En gråkall februaridag 2022 invaderade Ryssland sitt grannland Ukraina inför en chockad omvärld. 20 månader senare attackerade Hamas-terrorister Israel i ett dåd som saknar motstycke i modern tid. Samtidigt har Kina höjt tonläget mot Taiwan. Två till synes ändlösa krig och en krutdurk i Asien. Men i spåren följer också något nytt: en rubbad geopolitisk maktbalans. Den traditionella världsordningen förändras. Och det går snabbt. – Krigen i Ukraina och Gaza har raserat tanken att länder kan inordnas i separata block som väst, öst och syd. Vi har fått en fragmenterad multipolär värld. Det säger Simon Cleobury, tidigare brittisk diplomat och internationell nedrustningsexpert vid ansedda tankesmedjan GCSP i Genève. Särskilt kriget i Gaza har splittrat världen och skapat nya geopolitiska pakter, anser han. De liknar inte alls kalla krigets två block. I stället växer ett brokigt lapptäcke med olika maktcentra fram. Under Ukrainakriget lyckades USA och EU snickra ihop en västledd internationell ordning med respekt för internationell rätt. Dit anslöt sig även stora delar av den globala södern – länder i Asien, Afrika och Latinamerika. Samtidigt framstod EU som mer enat än någonsin. Kriget i Gaza splittrar allianser Men enigheten har allvarligt försvagats efter president Joe Bidens stöd för Israels krig mot Hamas. – Många länder är upprörda över vad som upplevs vara ”carte blanche” för Israel. Det har försvagat USA:s ställning på världsscenen, och enigheten som byggdes under Ukrainakriget är nu under press, säger Simon Cleobury. Länder i den globala södern fördömer Rysslands invasion och Hamas attack. Men de påpekar att palestinierna länge levt under israelisk ockupation. Vissa känner igen sig i palestiniernas utsatthet och har en västkritisk attityd. Många pekar också på vad som anses vara västvärldens dubbelmoral i synen på Ukraina och Gaza. De menar att det talas om krigsbrott mot det ukrainska folket, men att samma sak inte sägs om det som händer i Gaza. Enigheten under Ukrainakrigets första år börjar nu ersättas av konstellationer där synen på Gazakriget förenar länderna, menar Simon Cleobury. Samtidigt samlas muslimska länder, Kina och Ryssland under samma Palestinavänliga paraply. Och de har stöd av växande makter som Indonesien, Turkiet, Brasilien och Sydafrika som kritiserar Israels bombkampanj i Gaza. Även Bolivia har klippt banden med Israel, och Colombia och Chile har kallat hem sina ambassadörer. – Gazakriget har tydliggjort andra sprickor inom traditionella block, säger Simon Cleobury. Västvärlden märkbart isolerad Även inom EU märks en vacklande syn på Gazakriget och det amerikanska stödet till Israel. Och i USA pyr ett missnöje inom Biden-administrationen på grund av presidentens inställning till kriget. Samtidigt hålls massdemonstrationer för vapenvila. I FN blir förändringen i den geopolitiska balansen tydlig. I en första omröstning om en ”humanitär vapenvila” i Gaza den 26 oktober röstade USA, Israel och fyra EU-länder mot förslaget. Samtidigt avstod runt 45 länder, inklusive Sverige. Däremot röstade flertalet länder i den globala södern för vapenvilan. Gapet mellan syd och nord framstod här som tydligt och västvärlden var märkbart isolerad, påpekade bedömare. I den andra omröstningen om en ”humanitär vapenvila” den 12 december var uppslutningen större – där röstade även Sverige för resolutionen

ny världsordning

Experter: Putins dröm om ny världsordning kan slå in

SVD

https://www.svd.se/a/rlqzEl/

Drönare har blivit ett populärt vapen i kriget mellan Ryssland och Ukraina. Nu satsar båda länderna på att bygga upp den egna produktionen, säger Hans Liwång, expert på Försvarshögskolan. Helgen präglades av intensiva drönarattacker från både Ryssland och Ukraina. Ryssland och Ukraina uppgav på söndagen att de hade skjutit ned minst 3 respektive 20 drönare under natten till söndagen, rapporterar nyhetsbyrån AP. Hans Liwång, docent i försvarssystem på Försvarshögskolan, konstaterar att drönare har blivit ett populärt sätt att attackera fienden den senaste tiden. En av de viktigaste anledningarna är att drönare är mycket billigare att tillverka än mer traditionella vapen. – De första månaderna av kriget dominerade traditionella militära vapen, men efter ett tag insåg båda sidor att de måste öka andelen drönare för att säkerställa att man inte gör slut på de mer traditionella vapnen, säger Hans Liwång. Kostnaden för en drönare varierar dock stort, från några tusen kronor till flera miljoner beroende på storlek och kapacitet. – Vissa drönare kan man i princip bygga från civila komponenter hemma i källaren, medan andra är extremt avancerade och kan likställas vid dyra militära system, säger Hans Liwång. De minsta drönarna mäter bara några decimeter och används för att spana på motståndaren. Små drönare kan också vara utrustade med sprängladdningar som kan skada eller till och med döda en oskyddad soldat. Men för att orsaka ännu större skada krävs drönare av större modell. Det finns nästan ingen gräns för hur stor en drönare kan vara, men de största som används i kriget mellan Ryssland och Ukraina mäter några meter och ser ut som små flygplan. – De kan bära sprängladdningar som väger flera kilo, säger Hans Liwång. Hur drönaren drivs beror till stor del på hur stor den är. De mindre drönarna är batteridrivna och styrs med hjälp av en kontroll, medan de större har en liten förbränningsmotor. De senare är ofta förprogrammerade för att slå till mot ett visst mål, som till exempel en kraftstation, fartyg eller större byggnad. – Stora drönare kan flyga från Ukraina och rätt långt in i Ryssland. De kan liknas vid en kryssningsrobot eller kryssningsmissil, förklarar Hans Liwång. Det är de stora drönarna som typiskt lyfts fram när media rapporterar om hur ett visst antal drönare har skjutits ned av Ukraina eller Ryssland. Enligt Hans Liwång skjuts de flesta drönarna ned, mer än 90 procent i de flesta attacker. – Det är därför som länderna ofta skickar flera dussin drönare på samma gång, för att helt enkelt mätta skyddssystemet så att fienden inte har någon möjlighet att skjuta ner allihopa, säger Hans Liwång. Både Ukraina och Ryssland får eller köper drönare från andra länder. Ryssland från Iran och Ukraina från USA och Europa. Men ju längre kriget pågått har speciellt Ukraina blivit betydligt bättre på att producera egna drönare, menar Hans Liwång. – Jag uppfattar det som att både Ryssland och Ukraina har en ambition att bli bättre på att tillverka drönare själva, för att bli mindre beroende av leveranser från andra länder. Och det verkar som att Ukraina har lyckats bygga upp rätt imponerande tillverkningsmöjligheter, säger Hans Liwång. De flesta drönare som används i kriget är av den mindre varianten och används som sagt för att spana på fienden vid fronten. The New York Times rapporterade nyligen om den bistra verkligheten vid fronten där ukrainska soldater försöker korsa floden Dnepr i ett försök att vinna kriget. I en sådan situation kan små spaningsdrönare vara till stor nytta, menar Hans Liwång. – Vid fronten är det viktigt att ha så bra information som möjligt om hur det ser ut på andra sidan fronten, så att man kan skydda sig eller hitta rätt tillfälle att rycka fram, säger han.

drönare ukraina

Expert: Därför har drönare blivit populära i Ukraina-kriget

SVD

https://www.svd.se/a/Kn55X6/

KULTURDEBATT | Hur mäter man svenskhet och ursprung? Och går det att sätta en prislapp på härkomst? De frågorna ställer samhällsdebattören Kurdo Baksi apropå regeringens planer på att kartlägga kostnaderna för invandringen. De fyra partierna i Tidösamarbetet har fattat beslutet ”att kartlägga kostnaderna av invandringen och hur kostnaderna har sett ut över tid”. Ett av de pinsammaste uppdragen i mannaminne har därmed getts till Konjunkturinstitutet. När nyheten kablades ut blev jag först sårad och ledsen. Ännu en gång demoniseras var fjärde person i vårt land bara för att ha någon slags utländsk bakgrund. Sedan blev jag hemsökt av en drömsekvens, där den folkkäre vissångaren Cornelis Vreeswijk och Christer Pettersson, som åtalats men senare friats för Palmemordet, sitter på en bänk i Sollentuna och delar på en flaska en vacker sommardag. Cornelis behöver knappast någon närmare presentation. Den som inte kan nynna på en sång av den nederländsk-svenske Cornelis betraktas knappt som svensk. Hur ska Cornelis, som har berikat det svenska musiklivet mer än de flesta, bedömas i jämförelse med Christer Pettersson, som knappt förvärvsarbetade under hela sitt liv? Frågan om invandringens kostnader har så många dimensioner, så många lager. Och när man börjar fundera hopas frågorna. En sådan uträkning är inte bara bisarr utan även trubbig. Hur tusan mäter man svenskhet eller ursprung? Och hur gör man detta på individnivå och baserat på etnicitet eller ursprungsland? Hur ska Konjunkturinstitutet exempelvis räkna på kostnaderna för drygt 800 000 halv-invandrare, det vill säga personer med en inrikes född och en utrikes född förälder? Är det så att den som har en procent invandrarblod i ådrorna är invandrare, även om personen har 99 procent svenskt blod i övrigt? Och var placeras de adopterade, som har hämtats till Sverige av svenska föräldrar, i Tidöpartiernas kalkyler? Ska även surrogatbarn, som hämtats av svenska föräldrar från utlandet, räknas som invandrare? På vems konto ska vi lägga kungafamiljen, som vi importerade från Frankrike för några sekler sedan? I ärlighetens namn kostar de inte så lite även om hovet häromdagen meddelade att man ska spara in 20–25 miljoner kronor. Men hur mycket har drottning Silvias invandring kostat oss svenska skattebetalare? Och hur ska Konjunkturinstitutets tjänstemän agera vad gäller hanteringen av den legendariske fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic? En person som onekligen har bidragit till att stärka det svenska varumärket. Är Zlatan en intäkt eller en kostnad? Och den amerikansk-svenske stavhopparen Armand ”Mondo” Duplantis, flerfaldig världsrekordhållare, honom stoppade vi glatt i blågula kläder innan han knappt kunde tre ord på svenska. Är det så, att de som kan vinna medaljer åt oss inte är invandrare, utan svenskar? I så fall har vi ett Sverige gör vi skillnad på folk och folk. De som är duktiga är svenskar. De som inte vinner medaljer eller komponerar sånger är invandrare. Det är en skam att den svenska regeringen har sjunkit så lågt i sin människosyn. Vi behöver protestera innan det har gått för långt!

kurdo baksi

Kurdo Baksi: Vilken invandrare har kostat Sverige mest?

SVD

https://www.svd.se/a/bgVK6d/

Antalet utrikes födda i jobb ökar. ”Vi ser en ökad sysselsättning bland personer födda utomlands i så gott som alla demografiska grupper”, säger Magnus Gustavsson på Konjunkturinstitutet. Noura Makssi är utbildad byggnadsingenjör från Syrien och har levt i Sverige sedan 2019. I hemlandet jobbade hon ideellt med att bygga upp och renovera hus som förstörts i det syriska inbördeskriget. Trots erfarenheten hade hon svårt att hitta sysselsättning i Sverige. – Jag sökte över 80 jobb och ringde flera chefer. Det var minst sagt svårt utan referenser, säger Noura Makssi. Till slut bestämde hon sig för att söka praktik och vände sig till Jobbsprånget, ett initiativ finansierat av regeringen och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som hjälper nyanlända akademiker att hitta praktikplatser. Noura Makssi kom i kontakt med ett företag i Uppsala, och efter fyra månader anställdes hon som ingenjör inom vägbygge. Noura Makssi är en av många utrikes födda som har haft svårt att slå sig in på den svenska arbetsmarknaden. Men nu syns ljusning i statistiken. Under 2022 ökade sysselsättningsgraden bland utrikes födda till nästan 65 procent, en ökning med hela 4 procentenheter jämfört med året innan. Sysselsättningsgraden är lägre än för inrikes födda som ligger på strax över 70 procent, men sysselsättningsgapet, alltså skillnaden mellan inrikes och utrikes födda, minskar. I nuläget är gapet det tredje största i Europa, efter Nederländerna och Bulgarien. – Vi ser en ökad sysselsättning bland personer födda utomlands i så gott som alla demografiska grupper, oavsett varifrån du kommer eller vilken utbildningsnivå du har, säger Magnus Gustavsson, författare till en ny studie från Konjunkturinstitutet. Studien visar att sysselsättningen bland utrikes födda ökade med i genomsnitt 1,4 procentenheter mellan 2019 och 2023. Det är dubbelt så mycket som den årliga förändringen mellan 2006 och 2019. Allra mest ökade sysselsättningsgranden för dem födda i Asien och Afrika, 2 procentenheter per år mellan 2019 och 2023, upp från 0,8 procent per år mellan 2006 och 2019. Enligt Konjunkturinstitutets rapport kan förbättringen delvis förklaras av att Sverige tagit emot färre utrikes födda, men det har också att göra med arbetsmarknadens funktionssätt. Det går inte att fastställa exakt vad som bidrar till den ökade sysselsättningsgraden, men studien pekar ut några tänkbara faktorer. Dels kan det handla om att bristen på arbetskraft sänkt trösklarna in på arbetsmarknaden för vissa grupper av utrikes födda, dels kan det handla om att diskriminering eller osäkerhet kring att anställa invandrare har minskat. Liksom för Noura Makssi är praktik ett effektivt sätt att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Jobbsprånget har tidigare arbetat med utrikes födda akademiker, men lanserade i veckan ytterligare en satsning där målet är att hjälpa utrikes födda med gymnasiekompetens att få praktik. Det sker genom ett samarbete mellan Jobbsprånget, IF Metall och Teknikföretagen. ”Om vi kan få Jobbsprångets praktikmodell att fungera för ytterligare en målgrupp som står utanför arbetsmarknaden, innebär det en stor vinst för både samhället, arbetsgivarna och individen”, kommenterar Maria Rosendahl, Näringspolitisk chef på Teknikföretagen. Noura Makssi har en heltidsanställning men det är inte ett krav för att definieras som sysselsatt. – Vi tittar på sysselsatta för att se vilka som tagit sig in på arbetsmarknaden. Inte för att se vilka som är självförsörjande eller hur mycket vissa har jobbat, säger Magnus Gustavsson. För att räknas som sysselsatt ska man jobba minst en timme per vecka, enligt de årliga arbetskraftsundersökningarna (AKU) från Statistikmyndigheten

sysselsättningsgrad utrikes födda

Antalet utrikes födda sysselsatta i jobb ökar

SVD

https://www.svd.se/a/JQao2m/

Miljöminister Romina Pourmokhtari behöver i EU-förhandlingar hindra lagstiftning som skulle få mycket stora konsekvenser för det svenska pantsystemet, skriver flera debattörer. Måndagen den 18 december avgörs framtiden för vårt svenska pantsystem. Då ska EU:s miljö­ministrar träffas för att diskutera en ny förordning som ska reglera användningen och återvinningen av förpackningar. Förslaget som ligger på bordet innehåller många bra och nödvändiga förändringar. Men ett krav om att 40 procent av all läsk, vatten och öl ska säljas i återanvändningsbara förpackningar oroar. Det betyder i praktiken en återgång till returglasen i de röda och blå dricka­backarna. Förslaget innebär en total förändring av förpacknings­marknaden, med oöverskådliga konsekvenser för vårt svenska pantsystem, Returpack. Under 40 års tid har Sverige utvecklat ett fantastiskt pantsystem för insamling och återvinning. Tack vare hög insamling och effektiv teknik har dessa engångs­förpackningar samma eller lägre klimat­påverkan som de traditionella returglasen som bryggerierna tvättar och fyller på. Utvecklingen ställer gamla sanningar på ända – återanvändning är inte alltid bättre än återvinning. Vårt svenska Returpack är ett slutet system där den återvunna råvaran blir till nya förpackningar. Detta understöds av miljontals svenskar som samvetsgrant pantar och får en slant i retur. Allt fler EU-länder tar nu efter Sverige och Norden och inför motsvarande pantsystem. Ett kvotkrav från EU på återfyllningsbara flaskor är ett hot mot den infrastruktur vi byggt upp. I dag säljs 2 procent av all dryck i Sverige i returglas. En ökning till 40 procent skulle kräva massiva investeringar för både bryggerier och handel. Bryggerierna skulle behöva installera nya produktions­linor och tvättnings­utrustning. Mataffärerna och System­bolaget skulle behöva bygga om för att ha plats för både fulla och tomma backar. Effekten av det blir att nya investeringar i vårt pantsystem hämmas i takt med att volymerna som passerar systemet krymper. För konsumenten skulle ett kvotkrav dels betyda att det krävs bil för att handla de tunga förpackningarna, dels att varans pris stiger i takt med kostnads­ökningarna. Kostnads­ökningar och tvingande åtgärder kan vara motiverade om de skapar en ökad miljönytta, men EU:s förslag om ett tvingande kvotkrav är tvärtom ett hot mot miljön. I behandlingen av förordningen i Europa­parlamentet röstades det glädjande nog för möjligheten till nationella undantag från kvotkravet. Parlamentet vill ge medlems­länderna en flexibilitet, så att producenterna använder den förpackningstyp som ger mest miljönytta. Undantag föreslås kunna medges baserat på en livscykel­analys (LCA) som visar förpacknings­typernas klimat­påverkan, eller om medlems­staten kan visa att 85 procent av förpackningarna återvinns i ett cirkulärt system. Den undantags­möjligheten skulle skydda vårt svenska pantsystem. Inför förhandlingarna på måndag skickar vi följande uppmaning till miljöminister Romina Pourmokhtari: Anna-Karin Fondberg vd Sveriges Bryggerier Karin Brynell vd Svensk Dagligvaruhandel Per Bygdeson vd Livsmedelshandlarna Tomas Kjellker vd Returpack

romina pourmokhtari jeans

Debattörer: Romina Pourmokhtari måste rädda pantsystemet

SVD

https://www.svd.se/a/abVGaM/

Han är mest känd för att driva runt vid ett köpcentrum. Nu har den folkkära lokalprofilen Luffar-Lasse samlat in över en miljon kronor till Musikhjälpen. Trollhättan är inte bara känt för Saab och svensk filmproduktion. Staden har också välsignats med en röd-orange kändiskatt. Lasse, eller Luffar-Lasse om man så vill, är en välkänd figur i Trollhättan. Den tolvårige bondkatten är folkkär, rentav reservationslöst älskad, om man ska tro lokaltidningen TTELA. Den egensinniga kissen har blivit känd för sina dagliga utflykter från hemmet i Björndalen till Överby köpcentrum. På köpcentret hänger han omkring och gosar med besökare i väntan på att få skjuts hem. Fansen följer Lasse i en Facebook-grupp som på söndagen hade nästan 35 000 medlemmar. Som om inte det vore nog har kommunen beslutat att en skulptur av Lasse ska pryda en rondell på Överby. – Vi ville göra något för att hylla katten som har blivit en ikon här i Trollhättan och även uppmärksammats nationellt, kommenterade Jennie Bergius Eriksson, samhällsbyggnadsnämndens ordförande i Trollhättan. Inte dåligt för en katt. Men nu har framgångarna nått nya höjder. Lasse har nämligen fått en egen bössa i Musikhjälpen, startad av stockholmaren Patrik Starborg, skriver TTELA. Vid lunchtid på söndagen hade kattens insamlingsbössa fyllts med drygt 1,2 miljoner. Lasses husse, Jan Karlsson, har svårt att dölja sin förtjusning. – Det värmer såklart att Lasse kan dra in så otroligt mycket pengar. Helt otroligt! För oss är han vår äventyrliga bondkatt. Lasses välbefinnande har blivit otroligt viktigt för så många, säger han till SvD. Kommer Lasse få något gott för att fira framgången? – Lasse är en gottegris, så det är inte så svårt att imponera på honom. Det kan bli kattgodis och rökt skinka, det säger han inte nej till. Årets upplaga av Musikhjälpen, som arrangeras av Sveriges Radio och Sveriges Television, har temat ”ingen ska behöva dö av hunger” och sänds från Växjö. Insamlingen går i mål under söndagen.

luffar lasse

Kändiskatten Luffar-Lasse från Trollhättan gör succé i Musikhjälpen

SVD

https://www.svd.se/a/jlW4rz/

Berättelsen om den föräldralösa Johanna är en tjusigt presenterad familjemusikal på Uppsala stadsteater. Tehilla Blad i titelrollen är ett yrväder av energi och känslor – någon att hålla ögonen på. Ibland kan man misstänka att teatrar kikar över axeln på varandra och kopierar varandras läxa – men inte helt identiskt, för att det inte ska märkas att de skrivit av. Så är det med vinterns stora familjesatsningar på Kulturhuset Stadsteatern med ”Matilda” respektive Uppsala stadsteater med ”Johanna”. Båda är musikalföreställningar baserade på böcker för barn, båda har en flicka i huvudrollen och båda utspelar sig till stor del i skolmiljö.  ”Johanna” bygger på Danny Wattins bok ”Pojken i trädkojan” som gavs ut 2013 och skrevs med hjälp av den lågstadieklass som hans och regissören Aksel Morisses söner gick i. Bearbetningen av boken till scenen har fått ett rejält ansiktslyft med ett könsbyte på huvudpersonen, snärtigare dialog och sång på rim med tydlig Uppsalaprägel. Johanna är en föräldralös flicka som bor ensam i en trädkoja i skogen. För att överleva jagar hon smådjur med sin pilbåge, busringer till sig pizzor från den lokala pizzabagaren och samlar skrot från soptippen för att fixa med hushållets nödvändigheter. Hon har allt hon behöver, förutom att hon inte kan läsa. Därför kan hon inte läsa det brev som hennes döda mamma lämnade till henne innan hon dog. En dag, på flykt från den sadistiske Gängledaren och hans hejdukar Skit-Ulla och Svett-Kalle, möter hon den excentriske farbrorn Augustus Molvidsson, boksmart som få men med social kompetens som lämnar en del att önska. De kommer överens om att han ska låtsas vara hennes pappa för att skriva in henne i skolan – och så är äventyret igång. Hon får en skolfröken som heter Karin, och en ny bästis som heter Sara. Samtidigt slår Molvidsson upp i alla sina böcker hur han ska handskas med sin nya förälskelse i fröken Karin. Under tiden gör Johannas klass – spelad av en fin barnensemble – uppror mot ett likriktat skolsystem, samtidigt som mobbargänget får vittring på skolans nya tjej. Det är en rak berättelse med en enkel konflikt och otvetydigt moraliskt budskap – lögner ställer till det och ärlighet varar längst. Men det är så tjusigt presenterat i Stine Martinsens bilderboksliknande scenografi med pizzerian och Molvidssons hem som utvikbara konstruktioner och orkestern placerad högt upp bland trädtopparna. Orkestern ja, en kvartett bestående av bas, fiol, cello plus piano som i Tomas Ebrelius finurliga arrangemang spelar funktionell musikteatermusik med inslag av blues, centraleuropeisk folkmusik och atonala infall.  Den ursprunglige Molvidsson, Reuben Sallmander, var förkyld till premiären så Aksel Morisse fick hoppa in som ersättare. Med sin knastertorra utstrålning och välkalibrerade tajming hade han publiken i sin hand. Tehilla Blad, i titelrollen som Johanna, är ett yrväder av uppstudsig energi och fysisk skicklighet men också ett genomspelat känsloliv – definitivt någon att hålla ögonen på framöver. Det här är i alla bemärkelser en familjeföreställning som kommer att tilltala både vuxna och barn. Guldstjärna till Uppsala stadsteater för detta läxförhör.

johanna teater

Recension: Johanna blir en medryckande familjemusikal i Uppsala

SVD

https://www.svd.se/a/VPABk6/

Jacques Chessex var intresserad av hur den stora historien sätter sitt avtryck i de små gemenskapernas mikrokosmos. Per Klingberg läser två våldsamma romaner som ger mersmak. ”Jag berättar en vedervärdig historia och skäms för att skriva minsta lilla ord. Jag skäms för att återge det som sades, ord och tonfall, att beskriva handlingar som inte är mina men som mot min vilja blir det när jag skriver.” Att tala om ”kollektiv skuld” må ha blivit till något av en plattityd i samtiden – men gällande den schweiziske författaren Jacques Chessex sena romaner är begreppet fortfarande högst relevant. I likhet med Eric Vuillard, en annan franskspråkig författare, undersöker Chessex i sina romaner verkliga och smärtsamma tilldragelser ur historien. Men medan Vuillard gärna uppehåller sig vid historiens dramatiska brytpunkter i sina böcker (Münsters bondeuppror eller stormningen av Bastiljen) är Chessex snarare intresserad av hur den stora historien sätter sitt avtryck i de små gemenskapernas mikrokosmos. Och kanske än viktigare: hos den revolutionärt sinnade Vuillard är det ”vi” som talar i texten ofta de förtryckta massornas ”vi”, en självklart rättfärdig aktör. Också hos Chessex hörs regelbundet ett ”vi” tala – men här är det i stället fråga om den hotfulla massan som kretsar kring den utsatte individen. I båda de två tunna, nikotingula böcker som den svenske läsaren nu får möta frodas fruktansvärda övergrepp i extremt instängda miljöer. I ”Vampyren i Ropraz”, som utspelar sig vid det förra sekelskiftet, målas den lilla schweiziska byn upp i ett föga smickrande ljus: ”Hit når inga nya idéer, traditionen tynger, modern hygien är ett okänt begrepp. Girighet, grymhet och vidskeplighet, det är nära till gränsen mot Fribourg där häxkonsterna frodas”. ”En exempeljude” utspelar sig under våren 1942, då Hitlers arméer fortfarande är på triumfatorisk frammarsch genom Europa. Det som sker bortom det neutrala Schweiz gränser är på en och samma gång ”långt borta och mycket nära”. I den förra boken skakas det lilla samhället av en serie våldsamma gravskändningar. Någon gräver upp liken av unga kvinnor och våldför sig på kroppen. Inslag av stympning och kannibalism förekommer. Snart befinner sig bygden i ett tillstånd av panik över den så kallade vampyren i Ropraz, ”värre än sagornas varg och björn”. Ivern att finna gärningsmannen leder till en häxjakt där var och en som avviker inte så lite blir föremål för misstanke. Till slut finner man en lämplig anklagad i Charles-Augustin Favez, en särling vars egentliga skuld aldrig klargörs för läsaren. I den senare romanen bestämmer sig en grupp schweiziska nazister för att mörda en judisk köpman i syfte att statuera exempel för omgivningen. Gruppens ledare Fernand Ischi när en infantil dröm om att Adolf Hitler ska nås av nyheten om dådet på sin födelsedag och ”minnas presenten när den nära förestående Nya Ordningen blir verklighet”. När den till synes oundvikliga tyska invasionen väl kommer väntar Ischi sig som en ljus framtid som Gauleiter. Att gärningsmännen är en grupp sjaviga förlorare som snabbt hamnar inför rätta förtar förstås inte det groteska i dådet – inte heller ändrar det på faktumet att mordet trots allt tycks ske med majoritetssamhällets tysta erkännande. Schweiz skildras här med ett språk som närmast ter sig som en invertering av den nazistiska Blut und Boden-mystiken

jacques chessex

Recension: Jacques Chesses Vampyren i Ropraz & En exempeljude

SVD

https://www.svd.se/a/zEqgVv/

Allt blir bara dyrare, men priset på paketresor föll rejält i november, jämfört med månaden innan. För att hitta billiga resor framöver är planering det främsta knepet. Egypten levererade! Intill kommentaren på Instagram finns en bild där Carolin Moberg och hennes dotter snorklar i turkost vatten. Hon, maken och deras två barn reste till Hurghada för en veckas semester i slutet av november. – Vi vill gärna komma iväg och få lite sol och värme på hösten, säger Carolin Moberg. Hon säger att de bokade resan ett halvår i förväg och att priset var bra. Under 30 000 kronor för fyra personer för resan med hotell, all inclusive och träningsmöjligheter på anläggningen. Men några vänner som hängde med bokade en sista minuten-biljett hade fått ett ännu bättre pris- flera tusenlappar billigare. – Självklart spelar priset en roll. Och nu var det lågsäsong. Så pass mycket att det pågick upprustning på anläggningen, berättar Carolin Moberg. Den senaste inflationsmätningen från Statistiska centralbyrån, SCB visar att det mesta har blivit dyrare. Men paketresor sticker ut. Sedan i oktober har priset på paketresor minskat med 19,2 procent. – Det brukar minska i november. I år minskade det mer än vanligt från oktober till november, säger Carl Mårtensson, prisstatistiker på SCB:s avdelning för ekonomisk statistik och analys. Han förklarar att svängningarna har blivit större. I maj och juni steg utrikesresorna med 53 procent, vilket är högre än vanligt. SCB har noterat högre pristoppar de senaste två åren, och då blir fallet större också. Före pandemin såg det dock annorlunda ut. – Då var det mer vanligt med 10 procents månadsminskning i november för paketresor, men senaste två åren har det varit nära 20 procent, säger Carl Mårtensson. När SCB mäter priserna tar man inte hänsyn till när resan bokas, utan när resan sker. Reser man i november men bokar resan i september är det fortfarande november som kommer med i statistiken. SCB har inte svar på hur paketresorna prissätts eller varför de föll så mycket nu i november. Enligt Dian Martinez Valencia, Kommunikationsansvarig på TUI Sverige är efterfrågan en faktor i prissättningen. – Vi använder oss av dynamisk prissättning vilket gör att priserna på kort sikt ständigt förändras baserat på efterfrågan. Under skolloven är efterfrågan generellt hög. Så under högsommaren, jul, påsk samt sport- och höstlovet är priserna därför generellt högre. – På längre sikt påverkas priserna av faktorer som bränslekostnader, inflation och valutakurser, säger Dian Martinez Valencia. Även om priserna på paketresor sjönk rejält mellan oktober och november i SCB:s siffror har priserna stigit på ett års sikt. Priset i år var nära 18 procent högre än i fjol. Carl Mårtensson säger att prisuppgången på resor kan hänga samman med en ökad efterfrågan som uppstod efter pandemins slut. Han konstaterar att restaurangbesök och charterresor är saker som bidragit till ”kulflation”, eller funflation som det kallas på engelska. Men resor har ökat mer i pris än att äta ute. Hur prisutvecklingen på resor ser ut framåt är svårt att veta. – Med tanke på att det är flera faktorer som påverkar priserna så vill jag inte spekulera i prisutvecklingen framåt, säger Dian Martinez Valencia. Efterfrågan kommer att spela in, och den påverkas i sin tur av hur hushållen väljer att spendera sina pengar. Per Christiansen, vice vd och reseexpert på Momondo konstaterar att reseleverantörer justerar sina priser mer frekvent i dag. Men det finns mönster i prissättningen som han ser i Momondos data. ”Flygpriser har generellt varit lägre och relativt stabila ju längre tid innan avresedatumet man tittar

resor i november

Prisfall på paketresor i november: ”Mer än vanligt”

SVD

https://www.svd.se/a/nQqaXn/

En lantgård inbäddad i underbar natur, eller en lyxvilla med sjöutsikt nära huvudstaden. Svenskarna har klickat och kikat på bostäder även under 2023. Här är objekten som klickade allra mest på Hemnet. En sommardröm längst ut i havsbandet fick 122 280 Hemnetbesökare att surfa som besatta när Residence la ut det här skärgårdshuset. Här vid Käringöfjordens strand har man ingen gräsmatta att bekymra sig om eftersom tomten bara är 75 kvadratmeter stor. Men man bor bara ett stenkast från färja, restaurang, båthamn, affär och badplats på det unika Käringön mitt i Bohuslän. Prislappen var nära 30 miljoner kronor när objektet annonserades ut. Miljön och läget väger troligen tyngst, men man bor rymligt med sju rum och kök på 130 kvadratmeter. Skärgårdsvillan från 1929 som klickades femte mest av alla Hemnetobjekt 2023, är stilenligt renoverad. Ett ”town house” ska det vara. Det tyckte nog de 143 511 besökare som klickade så mycket att den här tegelvillan i Annedal, Göteborg från 1883 blev landets fjärde mest uppmärksammade objekt på Hemnet i år. Tidigt har bland andra tidningen GP berätta att den mycket rymliga villan renoverades 2014 och att den har elva rum plus tre vindsrum i två etagelägenheter. ”Det finns också en lyxinredd källarvåning med bland annat spa och vinkällare”. Några av Göteborgs kanske mest centrala villaadresser ligger här vid Annedals trappor med lätt gångavstånd till city. Prislappen var också 22 miljoner hos mäklaren Ahré villor & våningar. I Annedal byggde man på 1800-talet i brittisk stil, och idag anses dessa tegelhus så unika i Göteborg att de ingår i stadens bevarandeprogram. Husets arkitekt, Victor Adler ritade bland annat Saluhallen, Riksbankshuset och Frimurarlogen i Göteborg. Tredje mest klickat på Hemnet under 2023 är en villadröm som är under projektering. Det handlar om en lyxvilla på Lidingö som Gadelius fastighetsbyrå annonserar med en prislapp på 65 miljoner. Det har hittills fått 149 327 klick. ”På första parkett med magnifik utsikt över Askrikefjärden uppförs detta boende i absolut toppklass – med en total yta om 430 kvadratmeter och med alla tänkbara bekvämligheter, tre takterrasser, spektakulär takhöjd och ett härligt poolområde”, heter det i annonsen. Själva boytan blir 319 kvadratmeter. Den lilla västgötagården vid Mölltorp norr om Skövde tycks stämma med mångas drömmar. Djupt inbäddad i grönska, var slutbudet på den här egendomen 4,7 miljoner kronor när den såldes genom Fastighetsbyrån till förmån för Cancerfonden. Objektet blev det näst mest klickade 2023 på Hemnet där 154 964 besökare lockades av de förtrollande vackra gårdsbilderna. Skövde Nyheter vet att berätta att ett anonymt par från närområdet nu har tagit över 1920-talsgården belägen i Rånna. Exklusive tillhörande gårdsytor, har man en boyta på 115 kvadratmeter här. Gården ligger i närheten av Björkelund, Skövde. Årets mest klickade objekt ligger i Stockholms innerstad. En paradvåning i nationalromantisk stil drog hela 160 830 klick när Lagerlings la ut annonsen på Hemnet. ”En av Östermalms vackraste och mest eftertraktade fastigheter” hette det i bostadsrättsannonsen. Sju rum och kök i en fastighet från 1909 strax intill Oscarskyrkan lär i oktober då annonsen togs bort ha gett en köpeskilling på hela 55 miljoner kronor, eller 229 000 kronor per kvadratmeter. Ändå är föreningen inte skuldfri.

mest klickade på hemnet

Mest klickade bostäderna på Hemnet 2023

SVD

https://www.svd.se/a/5B58Eb/

Israel befinner sig i en rävsax mellan behovet att få hem gisslan och målet att förgöra Hamas. Det säger Mellanösternexperten Anders Persson efter att israeliska soldater av misstag dödat tre israeliska gisslan. Den israeliska styrkan sköt ihjäl tre gisslan i Gaza i tron att de stred för Hamas, enligt en preliminär utredning som The Times of Israel rapporterat om, med hänvisning till en källa inom israeliska försvaret. Israel har hamnat i en rävsax, säger Anders Persson, statsvetare och universitetslektor på Linnéuniversitet. Å ena sidan aktualiserar skjutningarna Israels behov av att få hem de som hålls gisslan av Hamas – å andra sidan är landets ledning långt ifrån sitt mål om att förgöra Hamas. Enligt Anders Persson är runt 80 procent av Hamas stridande personal fortsatt i livet, samtidigt som nästan 60 procent av gisslan fortfarande finns kvar i Gaza. – Det är inget resultat som Israel kommer att vara nöjda med, säger Anders Persson. Tidigare under lördagen rapporterade Reuters att David Barnea, chef för Israels underrättelsetjänst, träffat Qatars premiärminister Mohammed bin Abdulrahman Al Thani i en europeisk huvudstad i fredags, enligt en anonym källa. Qatar har tagit på sig rollen som medlare mellan Hamas och Israel, vilket ledde till en flera dagar lång vapenvila i slutet av november. Anders Persson spår att gisslanskjutningarna kan öka Israels benägenhet att förhandla. – Förhandlingarna mellan Israel och Qatar var ju över efter förra rundan och ingenting tydde på att de skulle tas upp direkt igen, men nu blir det tydligen ändå nya förhandlingar. – Jag tror inte att skjutningarna av gisslan kommer att bli en vändpunkt i kriget, men de aktualiserar frågan om behovet att ta hem gisslan. Samtidigt ökar trycket från USA:s president Joe Biden på Israel att trappa ned offensiven i Gaza. Enligt Anders Persson är skälet minskat stöd för Israels agerande i Gaza både bland amerikaner och andra länders befolkningar. – Bidens eget parti är allt mer kritiskt, och även unga väljare i USA, säger Anders Persson, som tror att Biden bara kommer att tolerera att Israel strider på samma sätt som nu i ytterligare ett par veckor. – Sedan kommer Israel behöva sluta med massiva flygbombningar och massiva styrkor på marken och övergå till mer ”pinpointade” aktioner, med mindre trupper och också med mycket färre civila dödsoffer. I Israel fortsätter dock stödet för kriget att vara stort. Enligt en opinionsundersökning som släpptes den 5 december var nästan nio av tio israeler för att återuppta offensiven efter vapenvilan i slutet av november, rapporterar den spanska tidningen El País. Endast en liten minoritet stödde en övergång till annan form av strid för att minimera internationella påtryckningar och palestinska civila offer. – Generellt sett så kan man säga att stödet fortfarande är högt för den pågående markinvasionen. Men stödet är såklart också högt för att få tillbaka gisslan. Här finns ju en målkonflikt om kriget gör det svårare att få hem gisslan, säger Anders Persson. Han beskriver gisslanskjutningarna som en allvarlig felbedömning givet att gisslan, enligt Times of Israels uppgifter, ska ha haft bar överkropp och viftat med en vit flagga, samtidigt som det i närheten av platsen ska ha funnits graffiti med orden ”hjälp, tre gisslan.” Enligt uppgifterna i Times of Israel sköt de israeliska soldaterna gisslan eftersom de ska ha varit rädda för att situationen var ett sätt för Hamas att lura dem i ett bakhåll.

israel gisslan

Mellanösternkännare: Israel i en rävsax efter gisslanskjutningar

SVD

https://www.svd.se/a/76r62K/

Abortfrågan kan bli en av presidentvalets överraskningar. Demokraterna hoppas att den ska få republikanska väljare att avstå från att rösta eller byta parti. Vilken betydelse kommer politiska sakfrågor få i nästa års amerikanska presidentval? Det enkla svaret på frågan är givetvis att amerikanska presidentval i hög grad handlar om de båda stora partiernas kandidater och det intryck dessa gör på väljarna. I valet 2016 spelade Donald Trumps retorik en avgörande roll i de få delstater som på grund av det amerikanska valsystemet fällde avgörandet trots att några miljoner fler väljare röstade på Hillary Clinton. I valet 2020 var det bilden av Joe Biden som en mera resonlig mittenpolitiker som kom att fälla avgörandet. Han fick också fler röster nationellt även om det inte beaktas i valsystemet där varje delstats resultat spelar in på slutresultatet. Personligheter spelar större roll på andra sidan Atlanten i ett politiskt landskap som i ganska begränsad utsträckning bygger på fastlagda partiprogram. Reklamens roll i amerikansk politik begränsar sakfrågornas betydelse. När jag för några år sedan var i den amerikanska huvudstaden på ett av mina regelbundna besök träffade jag den amerikanska politiska tänkaren Yuval Levin, Han arbetade då på tankesmedjan Ethics & Public Policy Center. Han introducerade mig för sin kollega Henry Olsen som då arbetade med sin bok om Reagans politiska framgång ska tolkas, ”The working class republican: Ronald Reagan and the return of blue-collar conservatism”. Reklamens roll i amerikansk politik begränsar sakfrågornas betydelse. Olsen skriver numera regelbundet politiska krönikor utifrån ett Reagan-konservativt perspektiv i Washington Post, och jag har under senare år träffat Olsen både i Washington DC och i Stockholm. När vi nyligen sågs i den amerikanska huvudstaden diskuterade vi två frågor som kan få betydelse på vägen till presidentvalet. Jag frågade honom hur han förklarar den djupa pessimism som dagens amerikanska opinionsmätningar redovisar. Olsens svar pekade på att en stor del av dagens väljare inte har ett eget minne av den tid på 80-talet då USA:s ekonomi präglades av mycket hög inflation. Den oro som utlösts av 2000-talets ekonomiska kriser har haft andra dimensioner och har inte krävt lika omfattande ingrepp. Det andra ämnet är abortfrågan. Vi diskuterade den med utgångspunkt från att Olsen själv före mellanårsvalet förra året hade underskattat det starka motstånd som finns bland amerikanska väljare mot en restriktiv abortpolitik. Rätten till abort reglerades av ett utslag i Högsta domstolen (Roe vs Wade) från 1973. Högsta domstolen upphävde det domstolsutslaget i juni förra året. Olsen tror och hoppas att strategerna i det demokratiska partiet kommer att ha överskattat frågans betydelse för valutgången nästa år. Demokraternas förhoppning är att tidigare republikanska väljare på grund av abortfrågan antingen kommer avstå från att rösta eller rentav rösta på demokraterna. Abortfrågans betydelse kan bli en av presidentvalets verkliga överraskningar. En illustration av hur frågeställningar som inte är av större politisk betydelse i Sverige kan spela stor roll i USA.

nikki haley politik

Allt handlar inte om Donald Trump, Joe Biden, Nikki Haley och andra kandidater

SVD

https://www.svd.se/a/8J4OKw/

Julen närmar sig med stormsteg och trots den fallande inflationstakten har priserna stigit på flera julbordsfavoriter. Årets kock, Desirée Jaks, delar med sig av sina bästa budgettips. Det totala inflationstrycket bromsade in mer än väntat i november. Samtidigt har livsmedelspriserna stigit med 6,2 procent de senaste tolv månaderna, enligt Statistiska centralbyrån, SCB. Årets julkasse är faktiskt, enligt den oberoende sajten Matpriskollen, dyrare än någonsin. Men genom långsiktig planering, att våga laga julbordets rätter från grunden och minska matsvinnet kan många kronor sparas in, enligt Desirée Jaks som i oktober vann Årets kock 2023. Potatispriset har i princip legat still sedan förra året. Enligt SCB har potatisen blivit endast 0,9 procent dyrare i år. Desirée Jaks vill ”slå ett slag” för grönsakerna på det klassiska svenska julbordet – och då i synnerhet potatisen och kålen. – Jag uppskattar bra protein, absolut. Men det är grönsakerna som lyfter julen, säger Desirée Jaks. Köttbullarna som för många är ett givet inslag på julbordet kan också göras mer gröna, utan att köttet tas bort helt. Desirée Jaks tipsar om Jessie Sommarströms, Årets kock 2022, köttbullar. – 50 procent kött, 50 procent baljväxter. Det blir också billigare. Det svenska julbordet med både mycket kött och fisk är dyrt. Desirée Jaks vill inspirera till en mindre traditionell buffé och att låta sig influeras av andra länders julbord. – Jag är uppvuxen i Polen och på det polska julbordet är det nästan bara fisk och grönsaker. Kål och svamp. Det kan vara torkad svamp som man kokar in i surkål, eller svamp som blötläggs, paneras och steks. Julmiddagen inleds ofta med en soppa på, ja, svamp, eller rödbeta. – Jag älskar svamp och tycker att det är fantastiskt att få äta svampsoppa som vi gör i Polen, säger Desirée Jaks. Att planera ordentligt och laga maten själv, från grunden, kan få ner prislappen på julmiddagen. Desirée Jaks tipsar om att tänka efter före och att passa på att köpa och ta hand om råvaror som är i säsong, så att de kan användas vid senare tillfällen. – När det var säsong för rödbetor hade jag för mycket rödbetor hemma. Då kokade jag dem och la jag in dem bara, och nu kommer jag att göra rödbetssallad på dem till jul. Inläggningen är en klassiskt 1,2,3-variant. En del ättikssprit (12 procent), två delar socker och tre delar vatten. – Koka upp, slå på, stäng burken och in i kylen bara. Nu har jag lite lagerblad i också. Men har du en trött dill i kylen till exempel, i med den bara. Den inlagda maten håller också längre än vad många tror. Öppna burken och dofta så vet du om det är ätbart eller inte. Har det varit rent i burken så håller det ett bra tag, säger Desirée Jaks. Själv brukar hon spara julsillen som blir över till midsommar. – Det är något som jag alltid gör. Sillen som blir kvar från julen äts upp på midsommar, och så rullar det på så. Desirée Jaks, som jobbar med mat, inser att den här typen av planering kanske faller sig mer naturligt för henne. Men hon påpekar att om man har med sig planeringen i vardagen så blir det också lättare inför jul. – I Sverige äter man ju ungefär samma saker på alla högtider, så i det fallet kan man verkligen planera. Efter julens alla måltider är det, trots goda intentioner om att äta rester, mycket som brukar slängas. För hälsan, klimatet och de svenska böndernas skull uppmanar Desirée Jaks till att köpa färre, men bättre råvaror

billig frys

Tips på billig julmat – årets kock Desirée Jaks tipsar om recept

SVD

https://www.svd.se/a/jlW5Qe/

Det sparas inte på krutet i Kungliga Operans ”Don Giovanni”. I en postapokalyptisk värld finns ändå humorn kvar. Vana Mozartuttolkare får sång och musik att ljuda av spelglädje. En sak som är mer uppseendeväckande än tre ”Don Giovanni” på svenska operascener på ungefär två månader, är hur jorden har gått under hela två gånger på Kungliga Operan i höst. Första gången i Mikael Karlssons ”Melancholia”, och nu i Mårten Forslunds iscensättning av ”Don Giovanni” efter ett koncept ursprungligen sjösatt av Michael Cavanagh. Men de apokalyptiska parallellerna är kanske bättre att dra till den förstnämndas filmförlaga av Lars von Trier. För där introduceras undergången i en serie bildtablåer till förspelet av Wagners ”Tristan och Isolde”. Nu i ”Don Giovanni” möter Mozarts ouvertyr en liknande behandling, där Nils Fridéns panoramavyer av postapokalypsen projiceras på en duk på scenens framkant: en ödelagd stad, en karg atomvinterskog och vulkaniska eldar som aldrig brinner ut. Den som kan sin postapokalyptiska fiktion vet att när undergången väl passerat – vare sig det är en pandemisk smitta, ett krig, eller en naturkatastrof – och de som överlevde kämpar för sin fortlevnad, är ingen kraft så förödande för människan som andra människor. Denna förödelse är här personifierad av Don Giovanni själv, gestaltad av Jeremy Carpenter som med sin hockeyfrisyr, långa rock, mc-kängor, en djurhud över axlarna och en döskalle över knät far runt lika urskillningslöst som en planet på kollisionskurs. Ingen kommer undan, vare sig tjänarinnor eller prinsessor, korta eller långa, feta eller smala. I denna inramning framträder katalogarian med en annan tyngd. Överförd till postapokalyptiska berättelsekonventioner blir Don Giovanni såväl naturkatastrofen som tjuv av de resurser mänskligheten lider brist på, här varken bensin, dricksvatten eller bördig jord, utan kärlek och trofasthet. Det måste erkännas att hela detta konceptbygge till en början känns som en forcerad regikonstruktion. Mozart möter ”Mad Max”? Så tokroligt. I Edhard Rohms scenografiska lösning – flyttbara räfflade hangarväggar och raserade miljöer projicerade i fonden – nöjespark, kloak, stadsruin – samt en stålställning och med Mattie Ulrichs kostym uppfylls även de estetiska genrekonventionerna. Men Mårten Forslund ror hem det med en stor dos humor och en utmärkt ensemble av vana Mozartuttolkare.  Ola Eliassons skitige Leporello, som en Sancho Panza av lumpmaterial, får utstå både slag och hån från sin mästare Don Giovanni. Den amerikanska sopranen Nicole Cabell ger Donna Anna en särskilt stark förverkliganderesa från nervigt skör efter det ursprungliga övergreppet och mordet på hennes far Kommendören (Lennart Forsén), till en regelrätt amazon med smak för hämnd. Hon följs av sin Don Ottavio, stoiskt framförd av Mihails Culpajevs. Johanna Rudström, i röd krigsmålning, är enstöringen Donna Elvira, som svingar på sin kniv lika lätt som hon hemfaller åt att upprepa gamla misstag med den bedragande Don Giovanni. Och så Vivianne Holmbergs Zerlina, detta lilla kraftpaket förtryckt av den svartsjuke maken Masetto (Helgi Reynisson) men som döljer en dominatrix av rang som inte drar sig för att tillgripa vare sig sin förförelsekonst eller startkablar för att få sin vilja igenom. Den italienska dirigenten Nil Vendetti, en energisk smällkaramell under applådtacken, leder Hovkapellet med en yvig spelglädje som gärna får spreta lite, inte helt sammanhållet men med klingande humor

don giovanni stockholm

Recension: Skönt krut i Kungliga Operans ”Don Giovanni”

SVD

https://www.svd.se/a/veRMxw/

Malin Axelsson iscensätter en mystisk och musikalisk rysare om det övernaturliga och försvunna flickor. Med suggestiva klanger och häftig ljusdesign skapas Twin Peaks-känsla i Dramatens Målarsalen. Skräck och ockultism har varit teman på svenska scener i år. Häxor har flugit upp i scentaket, ondskefulla andar och spökerier har kittlat nerverna. Unga Dramaten har under hösten bjudit på ”Fruktansvärda fantasier” om rädslor. Nu ges, i samarbete med Riksteatern, ”Flickor som försvinner” (från 13 år), där tjejerna går upp i rök. Isa är femton år och bor i den lilla orten Vanstorp, fjärran från vimlets yra. Hennes hem är ett fängelse med den överbeskyddande mamman som fångvaktare. Det förflutna kastar sina skuggor över tillvaron. För femton år sedan försvann en flicka spårlöst. Men en dag förändras allt. En mystisk, jämnårig flicka, Ami, dyker upp och lockar Isa till förbjudna lekar och längtan efter uppror. Med Ami dras Isa in i en spiral av dolda hemligheter. Flickornas vänskap är klibbig av besatthet, makt och underordning. På den beryktade nattklubben Grottan sätts deras relation på spel.  Malin Axelsson har skrivit en teatertext med rapp och driven dialog. Hennes täta, välspelade iscensättning är en spektakulär rysare med psykologiskt intrikata underströmmar av känslomässig utpressning. Inget är stabilt. Ingen är den man utger sig för att vara. Identiteter är flytande. Ärlighet varar inte längst. Anna Dolatas svarta scenrum med en modul och några flexibla halvtrappor ger en mörk klangbotten till Jesper Larssons maxade ljusdesign, som förstärker det övernaturligt drömlika med rökmoln och skapar nattklubbskänsla med pumpande rött ljus. Det sprakar, blixtrar och smäller när känslor exploderar. Det flämtar av andetag och vibrerar av oförklarliga spänningar. Jukka Rintamäkis starkt stämningsskapande, elektroniska ljudbilder ger en sugande osäkrad Twin Peaks-känsla och växer till popkonsert i Grottans mörka innandöme. De fyra skådespelarna rör sig som rollerna i scendunklet, fångas upp av ljuskäglor, gestaltar nyckelscener med drastisk skärpa. De dras till – och stöter bort – varandra i ett ödesdigert spel av hemsökelse och längtan. Ett obegripligt brottsfall måste klaras upp. Korta utsnitt av polisförhör varvas med spelsituationer, som ger ledtrådar till kedjan av händelser. Sepideh Khodarahmi som Isa balanserar på gränsen mellan barndom och vuxenhet. Hon vågar drömma om ett annat liv och dras till musiken, magin, mörkret. Rebecca Riggo är perfekt som den karismatiskt gäckande sångartisten Ami, utagerande destruktiv och gåtfull. Bianca Cruzeiro som mamman är ett vandrande sammanbrott, med ett skal av chick yrkeskvinna över en inre pyrande vulkan av ångest, sorg och frustration. Isas okonventionelle lärarvikarie Sam, flickans enda vuxenstöd, har egna hemligheter i ryggsäcken. På nätet är han den låtsas-coole Gaston som söker en likasinnad. Hans dubbla sidor spelas med pricksäker ambivalens av Andreas Ferrada-Noli.  ”Flickor som försvinner” är en häftig thriller som ger fler frågor än svar. Och till våren planerar Unga Dramaten ett teatermysterium om mörk magi och en barnpjäs om monster, inspirerad av Frankenstein.

flickor som försvinner recension

Recension: ”Flickor som försvinner” är en riktig rysare

SVD

https://www.svd.se/a/bgVgLB/

Det är staten som måste gå in för att hålla uppe byggandet i lågkonjunktur, precis som man gör i våra grannländer Finland och Danmark. Det skriver Hyresgäst­föreningen i en replik. Tio företrädare för fastighets­branschen skriver på SvD Debatt att man snarast bör införa marknads­hyror i nyproduktion som svar på att bostads­byggandet befinner sig i fritt fall. Att införa marknads­hyror i rådande levnads­kostnads­kris vore ett dråpslag för många svenska hushålls redan mycket ansträngda ekonomi. Det kommer heller inte att rädda byggandet. När människor redan kämpar mot en hög inflation och höga hyror är ökade kostnader det sista de behöver. Hyresgästföreningen medverkade som expert i den utredning som de tio företrädarna hänvisar till i artikeln. De stora bristerna i utredningen kan sammanfattas till två områden: Vi ser precis som artikelförfattarna byggstoppet och är mycket oroade över vad det kan innebära för den framtida bostads­försörjningen. Att projekt­kalkylerna inte går ihop betyder i klartext att kostnaden för att bygga, inklusive finansierings­kostnaden, överstiger betalnings­viljan. Marknads­hyror ökar visserligen hyran och fastighets­ägarens intäkter, men ökar inte människors betalnings­förmåga. Våra förslag för ökat bostads­byggande är i stället att införa förmånliga bygglån kombinerat med investerings­stöd och en mer aktiv markpolitik där fler kommuner tar ansvar för bostads­byggandet. Det är staten som måste gå in för att hålla uppe byggandet i lågkonjunktur, precis som man gör i våra grannländer Finland och Danmark. Bostads­bristen är akut och byggstoppet riskerar inte bara en hel bransch utan även framtida generationers möjlighet att ge sig ut i livet. En krisinsikt och ett krispaket vore på sin plats men med helt andra förslag än marknads­hyror i nyproduktion. Den stora majoriteten vill inte ha marknadshyra. Konstigt vore annars, då det skulle bli mellan 30 till 70 procent dyrare att bo och leva i hyresrätt och en ekonomisk katastrof för landets tre miljoner hyresgäster. De som tjänar på marknads­hyror är fastighets­bolagen. De har gjort stora vinster de senaste åren och borde vara bättre rustade för sämre tider. För allas skull stannar förslaget om marknadshyra i nyproduktion där det hör hemma, i pappers­korgen. Marie Linder förbunds­ordförande Hyresgäst­föreningen Erik Elmgren förbunds­chef Hyresgäst­föreningen

marknadshyror

Hyresgäst­föreningen: Marknadshyror vore ett dråpslag

SVD

https://www.svd.se/a/dwKE0X/

En religiös rastapappa förtrycker sina döttrar i Safiya Sinclairs självbiografiska berättelse om uppväxten på Jamaica. Emil Arvidson påminns om våldets strukturer i svenska förorter. Popkultur är ett förpackande av något större. Religion, politik och kultur görs om till något tydligt, enkelt och glittrande. Något som når ut till fler än de redan invigda.  Ofta slipas då också kanterna ned. Problem och mörker får vara med, men förpackas till något lagom provokativt. Något som känns lite farligt och spännande i magen, men som samtidigt går att acceptera för en större värld. När en musikgenre säger sig tala för en hel grupp eller samhällsklass försvinner ofta nyanserna på vägen. Så är det ibland med hiphopkulturen. Och så har länge varit fallet med den jamaicanska musiktradition som säljs till resten av världen som en rosenskimrande dröm om att ett annat liv är möjligt. Det uppror mot överheten och den kamp mot rasism som finns inbyggt i reggaen har lätt kunnat annekteras av likasinnade över hela världen. Kvinnoförtrycket som också finns i rastafarireligionen är ofta svårare att svälja. De flesta som älskade Bob Marley gjorde det för att man såg kulturen han representerade som en kamp för rättvisa och en bättre värld. Inte för att man höll med om tanken att kvinnor som har mens är ”orena”, eller om någon av de andra idéer som kringskär unga kvinnors liv i en strikt tolkning av rastakulturen. I Safiya Sinclairs självbiografi ”Det här är Babylon” vacklar en pappa omkring. En rastafari och musiker från Montego Bay på Jamaica som kämpar sig genom livet genom att spela på turisthotellen längs med kusten. Där ger han uttryck för sin religiösa övertygelse framför salongsberusade utlänningar på solsemester. Han vill predika och spela sina egna låtar. De vill höra Bob Marley-covers. Det är nittiotal. Samtidigt som Safiyas pappa spelar den gamla sortens rootsreggae på strandhotellen och predikar återhållsamhet (i alla fall för kvinnor) i sitt hem, exploderar de nya formerna av jamaicansk popmusik ute på gatorna. Att lyssna på sexualiserad dancehall och ragga blir närmast en frihetshandling för många unga kvinnor. Men Safiya och hennes syskon får inte ens gå utanför dörren. De ska hållas ”rena”. De ska odla dreads, som sedan ska täckas med en sjal. Syskonen röker marijuana med föräldrarna för första gången när de är sju, fem och tre år gamla. Plötsligt får pappan chansen att åka till Japan för att spela in en skiva. Men allt faller snart samman och han återvänder mörkare än någonsin förr. Psykisk och fysisk misshandel blir vardag. Här finns vad som ser ut som en djup depression, som fångar alla i huset. Religionen och kulturen blir mest en ram. En slags ursäkt för våldet. Mamman skyddar sig genom att huka. Varje gång pappans vrede väller in över familjen tänder hon en joint. ”Det här är Babylon” är ännu en stark bok om att vara flicka i en hederskultur. Det är slående hur mycket den liknar Faysa Idles ”Ett ord för blod” – som handlar om att leva i den svenska gängkulturen idag. Detta är närmast en egen litterär genre i dag: berättelsen om en ung flickas kamp mot en patriark som själv kämpar för att befästa en maktposition som glider honom ur händerna. I de här böckerna framstår männen alltid till slut som trasiga och deprimerade. Nedbrutna av samma strukturer som de själva slitit för att upprätthålla. Man kan hoppas att någon snart borrar mer i förövarnas perspektiv. Redan i en feministisk klassiker som Susan Faludis ”Ställd” målades själva strukturerna upp: här får vi veta hur män blir förlorare i ett modernt samhälle – trots att det tycks riggat för dem

det här är babylon

Recension: Safiya Sinclairs Det här är Babylon

SVD

https://www.svd.se/a/wAqEOM/

Ett slösande rikt bildmaterial och ett chosefritt berättande om kärleken och missbruket – det är vad läsaren kan förvänta sig av Lars Lerins coffee table-bok om Lofoten. Mörkertiden är Lofotens långa vinter i blågråbruna dova färgskalor med ljuseffekter av norrsken över eller bortom de snöklädda fjällen. Det är den – och bortslarvad kärlek – som Lars Lerin, Sveriges mest kända och folkkära konstnär, målar upp i bild och text i sin nya bok om en plats där han kände sig märkligt hemma under 80- och 90-talet. Kanske – den psykologiserande tanken dyker upp vid läsningen av de mer självbiografiska inslagen – därför att det mörka Norskehavet, den ruvande bergväggen och det vilda vädret motsvarade mörkret och tumultet inom honom själv. Lerin kom till Lofoten för att måla. Bohemtillvaron i centralorten Svolværs Kunstnerhus med omkringliggande hamnar, fiskeindustri, pubar och tilltagande blandmissbruk blev konstnärligt rasande produktiv. Han återvände flera gånger och blev till slut kvar på Lofoten i över ett decennium. Boken i rejält coffeetableformat och med försättsblad i samma blå nyans som många av konstnärens målade himlar över Nordland fylke är på 300 sidor. Mellan pärmarna känns det som att nästan allt från tiden är med, ändå tänker jag att det säkert finns mycket mer. Bildmaterialet är överrikt. Små bilder med ett flertal versioner av samma motiv, helsidesbilder, en och annan liten skiss i kanten och sedan målningar som täcker hela uppslag. Flera av dem är tidigare publicerade i ”Mellan husen: bilder från Lofoten” (Natur & Kultur 2008). Verkshöjden är det inget fel på, det måleriska är – det vet ju alla – hur skickligt som helst. Men det blir en väl maximalistisk volym. Men jag förstår att det är tanken: Lars Lerin har en bred målgrupp och den får här en så stor portion som önskas kan. Konstnären har själv varit med och gjort layouten, men kanske någon kunde ha hejdat honom en aning och sovrat bort en del. Fast det vi får se är ju vackert: så många varianter av hus och bryggor som kryper utmed klipporna. Närbilder på väderbitna fasader, ställningar för torkning av fisk, hjulspår på snöiga vägar, vyer av fjorden, Hurtigrutten som lägger till och ett fyrverkeri av norska flaggor i parad den syttende maj. Och så fisken, anledningen till att folk bosatt sig på denna kärva plats: Högar av torkad fisk, pyramider av fiskhuvuden. Blänkande pölar på fiskeindustrins betonggolv, avspolade med slang efter långa arbetspass av fiskrens. Som Lerin själv skriver: ”torskblod, rött och svart, hela skalan från ljusaste rosa till krapp, rost, caput mortuum…” Alla de nyanserna syns förstås i hans måleri och den som aldrig varit på Lofoten kan ändå – nästan – känna lukten. Och så alla måsar som svävar över bilderna, gråaktiga och precis som snön i bakgrunden med akvarellpapperets utsparade vita som effektfulla högdagrar. Redan i verk från tidigt 90-tal visar Lerin sitt tekniska mästerskap med infällningar av bild i bild och pålagda partier med skrift. Lika generös som Lerin är med bildmaterialet, lika slösande detaljrik är texten, pepprad som den är med Norgeromantik. Ibland är det dagboksanteckningar skrivna på ett Lerinspråk där svenskan och norskan flyter in i varandra: ”Knittende nordlys, rasling i strå. Islagte trappetrinn i mörkrets utkant. Elljusbanan tänds på Lidland…” Ett svartvitt fotografi över ett uppslag visar två unga män bredvid varandra i en gammaldags Volkswagen, bildligt som symboliskt i en bubbla av tvåsamhet. Fotot markerar ett slutkapitel

lars lerin lofoten

Recension: Lars Lerin om kärlek och missbruk i boken Lofoten

SVD

https://www.svd.se/a/RGVGl8/

Han utmanade maffian, fick ner brottsligheten i New York och hyllades som ”Amerikas borgmästare” efter 11 september-attackerna. Nu döms Donald Trumps advokat Rudy Giuliani till miljardskadestånd och riskerar fängelse. Nedre Manhattan låg i ruiner. De döda räknades i tusental. Ur det dödliga dammet efter de fallna tornen klev Rudy Giuliani, New York Citys borgmästare, för att leda världens mest kända metropol och dess åtta miljoner invånare efter katastrofen. Bland det första han gjorde efter USA:s värsta terrorattack den 11 september 2001 var att beställa 30 000 liksäckar. Fler än antalet offer, men offren återfanns i delar där World Trade Center nyss stått. Giulianis ledarskap gav honom en inofficiell titel: ”Amerikas borgmästare”. Han utnämndes till prestigefyllda ”Person of the year” av Time. Det är över 20 år sedan nu. Mycket av tiden mellan då och nu har inte gått Giulianis väg. Det här året har andra sorters katastrofer radat upp sig för Amerikas numera forna borgmästare. Flera juridiska processer hotar försätta honom i konkurs, eller i fängelse, eller båda, under 2024. Slogs mot maffian Den forna borgmästaren och åklagaren är känd för att ha åtalat New Yorks maffiafamiljer som federal åklagare i det mäktiga Southern district of New York på 1980-talet. Men den senaste tiden har han tillbringat i domstolar av andra skäl. Problemen började när Giuliani valde att representera dåvarande presidenten Donald Trump. Han noterade ett besvärande lågvattenmärke när han inför en presskonferens blandade ihop hotellkedjan Four Seasons med Four Seasons Landscaping – och fann sig stående framför kamerorna utanför en trädgårdsfirma fyra dygn efter valet i november 2020. Redan 2021 drogs Giulianis advokatlicens in i New York och Washington DC sedan han spridit osanningar om stormningen av kongressen i januari det året. Trump hävdade efter valet att han vunnit Georgia där han förlorade. Giuliani såg det som sitt uppdrag att attackera två valarbetare i sydstaten, Ruby Freeman och Shaye Moss, som han menade hjälpt till att fiffla bort Donald Trumps seger. Freeman och Moss stämde Rudy Giuliani, 79, för förtal. Han har redan befunnits skyldig, det som har avhandlats senaste veckan i en federal domstol i Washington är storleken på skadeståndet han ska betala. – Allt jag sagt om dem är sant, hävdade Giuliani utanför domstolen i måndags. Det fick domaren Beryl A Howell att hota med ett nytt förtalsmål om han inte höll tyst. Kvinnorna vittnade i veckan om hur lögnerna från New Yorks tidigare borgmästare förstört deras liv när Trump-supportrar kom och bankade på dörren. – Jag var rädd eftersom jag inte visste om de kommit för att döda mig, vittnade Freeman. Beroende av Trumps pengar Kvinnorna kräver mellan 14 och 41 miljoner dollar i skadestånd av Giuliani. På fredagen fastställde en federal domstol i USA skadeståndet till hela 148 miljoner dollar. Det är pengar han inte har, hävdar han. Redan i augusti började Giuliani prata om att han var pank. Förtalsmålet i Georgia är bara ett av en rad juridiska bekymmer Giuliani är inblandad i, som emanerar från lögnerna och konspirationsteorierna om valet. Advokaträkningarna var redan i somras så höga att ex-borgmästaren hade börjat strunta i att betala dem, enligt nyhetsrapporter. Giuliani åkte ner till Mar-a-Lago för att vädja om ekonomisk hjälp från Trump, som själv kämpar med höga advokatkostnader. Trump arrangerade en fundraiser-middag vid sin golfbana i New Jersey i september. Deltagarna betalade 100 000 dollar per kuvert för äran att få dinera med ”Amerikas borgmästare”. Giuliani har även en obetald skatteskuld på en halv miljon dollar, rapporterade Forbes i oktober. Befinner han sig inte i en rättssalen så pratar han sittande framför en kamera, när han spelar in sin videopodd ”America's Mayor Live”. I mitten av december var han uppe i 199 avsnitt

rudy giuliani trump

Försvarade Trump – Rudy Giuliani är pank och riskerar fängelse

SVD

https://www.svd.se/a/15LOzl/

Blodiga bilder på mänskligt lidande skärper anklagelserna om att Israel begår krigsbrott i Gaza. – En hel del tyder på att Israel inte efterlevt de tre givna principerna, säger Pål Wrange, professor i folkrätt. Den amerikanska tv-kanalen CNN har fått access till Gaza. Sönderbombade kvarter ramar in reportageteamets bilfärd till ett fältsjukhus vid den södra gränsorten Rafah, som upprättats med bistånd från Förenade Arabemiraten. Här trängs svårt skadade personer, många barn och kvinnor, på 150 provisoriskt upprättade vårdplatser. Enstaka läkare syns gå runt med nedblodade papper i händerna för att snabbt försöka ta åt sig av nedklottrade diagnoser. En 20-årig kvinna är amputerad mitt på höger underben. Hennes ögon är uppspärrade, chockade och en liten pojke på 20 månader med splitterskador i ansiktet tas om hand av sin faster – ännu ovetande om att hans föräldrar och syster omkommit i rasmassorna. ”Att se att så många av dem är barn förändrar ditt hjärta,” säger en läkare. Uppgiften om att Israel under sin intensiva beskjutning, 22 000 genomförda attacker rapporteras, till stor del använt sig av så kallade ”dumb bombs,” granater avfyrade utan precision, väcker ytterligare frågor gällande förödelsen och mänskligt, civilt lidande i Gazaremsan. USA:s president Joe Bidens uttalande om att Israel ägnar sig åt urskillningslös beskjutning har undergrävt Israels löfte om att civilt lidande ska minimeras och att kriget är riktat mot Hamas. Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, säger till SvD att det finns tre principer som enligt folkrätten måste efterlevas i krig. – För det första ska det finnas en distinktion att målen som angrips bara är militära. Den andra principen beskriver proportioner – att en riskbedömning måste göras i förhållandet militär nytta och civila skador. Den principen ska tillämpas så att palestinska liv måste vara lika mycket värda som den egna sidans, säger han. Den tredje principen stavas försiktighet: – Den ska uppfylla de två första principerna, med bra information om hur man kan nå så små, förväntade skador på civila som möjligt samt innehåller en värdering av storlek på vapen och bomber. Enligt FN-organet Ocha är 70 procent av de över 18 000 dödade människorna i Gaza barn eller kvinnor. – Det är väldigt höga siffror om man till exempel jämför med USA:s krig i Syrien, Afghanistan och Irak, säger Pål Wrange. Diverse uttalanden, bland annat på sajten 972mag.com från ledande israeliska politiker, och militärer vittnar om att prioriteten sedan den 7 oktober har legat på att hitta många mål och att skapa stor förstörelse. – Man har till synes dragit ner på noggrannheten jämfört med tidigare militära operationer. En hel del tyder på att Israel inte efterlevt principerna, säger Pål Wrange. Även den svenska hjälporganisationen Diakonia, som sedan 1966 arbetat för en rättvis och jämlik framtid, har i en detaljerad rapport identifierat tydliga överträdelser av internationell humanitär rätt i Gaza. ”Att en part (Hamas) överträder krigets lagar rättfärdigar inte den andra parten att göra samma sak. Nu krävs att vi vidtar alla tillgängliga åtgärder för att de stridande parterna ska upprätthålla åtminstone de grundläggande principerna inom den humanitära rätten,” säger Stephen Wilkinson, chef på Diakonia. Enligt uppgifter publicerade i New York Times har den israeliska militären IDF under sin beskjutning även förstört sex kyrkogårdar i Gazaremsan, att döma av satellitbilder. I vissa fall ska gravplatserna ha blivit raserade och omgjorda till baser för den militära operationen, med skyddsvärn och bepansrade fordon. Man skriver att förstörelsen av religiösa platser kan vara ett krigsbrott, om de utförda aktionerna bedöms inte vara nödvändiga. IDF har inte besvarat anklagelserna.

tyder på

Professor i folkrätt: ”Tyder på att Israel inte efterlevt principerna i krig”

SVD

https://www.svd.se/a/5B5Bbm/

EU ingriper när högerregeringar i Polen och Ungern vill kontrollera domstolsväsendet, men blundar när Spaniens vänsterregering gör samma sak. Spanien genomgår just nu en av sina svåraste perioder i modern politisk historia. I centrum för händelserna står premiärminister Pedro Sánchez som nyligen svurits in för ytterligare en mandatperiod. Han och hans parti socialisterna, PSOE, regerar tillsammans med vänsterkoalitionen Sumar och Spanien var redan under förra mandatperioden Europas mest vänsterorienterade land. För att kunna fortsätta att regera måste Sánchez också ha stöd från en rad regionalnationalistiska partier varav några leds av personer som är dömda för uppror, förskingring av offentliga medel och samröre med terrororganisation. Ett av partierna är Junts per Catalunya, vars ledare Carles Puigdemont har flytt landet. Före parlamentsvalet den 23 juli i år försäkrade Sánchez att det inte var fråga om att ge amnesti till personer dömda för uppror eller förskingring av statens medel. Inte heller kom det på fråga att anordna folkomröstning i Katalonien. Dessa åtgärder stred mot konstitutionen, upprepade han och andra regeringsmedlemmar. Nu har han ändå några månader senare träffat avtal som innebär att han tänker bryta mot de lagarna. Det talas sedan 1700-talsfilosofen Montesquieus dagar om maktdelning mellan den utförande, lagstiftande och dömande makten, där de tre ska kontrollera och balansera varandra. Sánchez har kontroll inte bara över regeringen utan också över riksdagens viktigaste kammare, kongressen, men han började redan förra mandatperioden dessutom att försöka kontrollera det juridiska systemet. Sánchez har använt sin utnämningsmakt och sin makt att blockera utnämningar Det finns en rad institutioner i Spanien som har till uppgift att säkra domstolsväsendets oberoende, men Sánchez har använt sin utnämningsmakt och sin makt att blockera utnämningar för att också kontrollera domstolarna. För att försäkra sig om Puigdemonts stöd behöver han nu få igenom en amnesti som alltså strider mot konstitutionen. Dessutom vill Puigdemont att amnestin ska träda i kraft före våren 2024, så att han kan återvända till Spanien och ställa upp i nästa regionalval i Katalonien. Befolkningen accepterar inte stillatigande det som händer. Massiva gatudemonstrationer har genomförts, och jurister har bett EU att ingripa eftersom det som sker strider mot Spaniens grundlagar. Det finns dessutom prejudikat från ett EU-ingripande vid en liknande situation i Rumänien 2017. I Spanien är oppositionen besviken på att EU inte redan har tagit itu med situationen. EU ingriper när högerregeringar i Polen och Ungern vill kontrollera domstolsväsendet, men blundar när Spaniens vänsterregering gör samma sak. Till detta tillkommer att Sánchez i slutet av november besökte Israel och ifrågasatte Israels svar på Hamas terrorattack. Eftersom Spanien under hösten är EU:s ordförandeland var Sánchez vid detta tillfälle regeringschef i EU:s ordförandeland. När Hamas framförde sitt tack till Sánchez var det alltså ett tack från en terrororganisation som EU tagit avstånd. Detta borde få regeringschefer och jurister i EU att förstå att de inte längre kan blunda inför vad som pågår.

spanien sanchez

Pedro Sanchez får Spanien att kantra

SVD

https://www.svd.se/a/XbVgzg/

Hamas högsta ledare som beordrade terrorattacken mot Israel begick samtidigt ett avgörande misstag, enligt en israelisk analytiker. Vad får det för betydelse? Efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober har Ehud Yaari följt utvecklingen med blandade känslor. Han är en prisbelönad israelisk journalist, expertkommentator i israelisk tv och har skrivit böcker om Israel-Palestina-konflikten. Han har flera gånger intervjuat Hamasledaren Yahya Sinwar, som beordrade terror­attacken, under de 22 år som Sinwar satt i israeliskt fängelse. För SvD beskriver Yaari honom som en person med humor. – Vi hade alltid uppriktiga, vänliga samtal. Han var visserligen tydlig med att han ville utplåna staten Israel och köra iväg alla judar, men han kunde göra ett undantag för mig, sa han, eftersom jag var en så trevlig herre. Ehud Yaari gjorde regelbundet intervjuer med ledare för olika palestinska fraktioner i fängelserna, eftersom fångarna spelar en viktig politisk roll i det palestinska samhället. Exempelvis väljer de en fjärdedel av medlemmarna i Hamas olika organ. Tung roll i fängelset När Sinwar dömdes ledde han Hamas inre säkerhetsorganisation som jagade och mördade palestinier som samarbetade med Israel. Något som han fortsatte med i fängelset. Det gjorde honom till en fruktad person och ganska snabbt fick han en dominerade roll bland de palestinska fångarna. – De väljer sina egna talesmän i varje fängelse och Sinwar valdes snart till talesperson för alla dessa talesmän. Han ledde hungerstrejker och förhandlade med fängelse­myndigheterna om olika frågor, berättar Ehud Yaari. Trots att Ehud Yaari visste att Sinwar dömts för mord säger han att han aldrig kände sig hotad av honom. En gång blev han till och med bjuden på lunch av Sinwar och hans fem medfångar som lagade egen lunch i sin cell, eftersom de ogillade kriminalvårdens kök. – Jag matades med det ena efter det andra, på det arabiska viset, tills jag inte kunde äta mer, berättar han. Under åren i fängelset lärde sig Sinwar hebreiska och studerade såväl judendomen som sionismen och Israels historia. Han var också intresserad av det invecklade israeliska politiska systemet. – När han lämnade fängelset var han därför övertygad om att han till fullo förstod sig på Israel. Att han hade dechiffrerat koden. Men han hade fel och nu vet han det, anser Yaari. Blev Hamas ledare – tog över Gaza 2011 släpptes Yahya Sinwar ut ur fängelset tillsammans med över 1 000 andra fångar i samband med en fångutväxling. Ehud Yaari tyckte att det var en dålig idé. Han var övertygad om Sinwar förr eller senare skulle ta över Hamas styre i Gaza och att det skulle innebära en farlig utveckling. Med hjälp av sin bror Muhammad som var hög officer i Hamas militära gren, Qassam-brigaderna, utmanövrerade Sinwar Hamas politiska ledare som Ismail Haniya och Khaled Meshal, som både valde att lämna Gaza. 2017 tog han formellt över styret av Gaza. – I dag finns det ingen som kan sätta sig upp emot honom. När han beslöt sig för att utföra attacken den 7 oktober var det bara två personer som involverades i planerna –brodern Muhammad och Marwan Issa, som leder Qassam-brigaderna, säger Ehud Yaarid. Enligt israeliska underrättelseuppgifter ska Hamas elitstyrka ha fått information om attacken först tidigt på lördagsmorgonen, tre timmar innan den skulle äga rum. De flesta som deltog trodde att det var en övning, liknande många andra som de genom­fört vid gränsen till Israel månaderna före attacken. Bedömde israels styrkor runt Gaza Från början ska syftet med den militära operationen ha varit att ta gisslan, vilket skulle göra det möjligt att förhandla med Israel om en fångutväxling. – Men natten mellan den 6 och 7 oktober insåg Sinwar att de israeliska styrkorna runt Gaza inte var fulltaliga och beslöt att slå på stort. Hamas gick till attack mot 22 byar, tre städer och elva armépositioner och hade ännu mer i åtanke, säger Ehud Yaari

hamas ledare

Israelisk expert tror att Hamas ledare Yahya Sinwar ångrar sig

SVD

https://www.svd.se/a/Kn5bV5/

Peter Stormare beskriver hur stenar talar till honom. Han ser gestalter ur det förflutna och framtida versioner av sig själv. Erfarenheterna sticker ut – och än mer aparta var de i 1960-talets Arbrå. SvD följde med när han återvände till uppväxtorten. Arbrå är dött men Barbro lever. Barbro heter Lindgren i efternamn och har just fyllt åttiofem. Utanför hennes ytterdörr står en Hollywoodstjärna och trycker på ringknappen. Nyss satt han hemma i Los Angeles. Nu är han här, i Adidasbrallor och minusgrader. Han har skjutsat oss runt. Upp genom skogen till utkikstornet där man ser halva Hälsingland i all sin blånande vidd. Ner till skolan som var en mardröm. Bara åsynen triggar. – Där sitter den jävla klockan som alltid visade fel, säger Peter Stormare från förarsätet. I dag står visarna rätt. Han fortsätter färden mot villorna i centrum. – Här bodde de rika, de hade tennisplan på tomten. Vi parkerar vid en ljusgul lägenhetslänga, Peter Stormares första barndomshem i Arbrå. Han har inte varit här sedan dess. Idén att knacka på hos den nuvarande hyresgästen är ett infall i stunden. Dörren öppnas. – Nej men är det du, säger Barbro Lindgren. De har aldrig träffats tidigare. – Ja, jag har bott här, säger Peter Stormare. – Jag vet väl det, svarar hon. Tillsammans går de runt i trerummaren. Här är hågkomsterna ljusa. Efteråt gör Peter Stormare paus, lutar sig mot entréporten i kylan. – Det såg ut precis som jag minns det. Tänk att man kan minnas i 68 år. Skälet till Peter Stormares Sverigeresa är en nyskriven självbiografi som rör sig mellan två allmänmänskliga poler, de som får vuxenlivet att framstå som ett enda långt eko av ursprungsplatsens förtrollning och klaustrofobi. Eftersom den är skriven av en av våra mest säregna och framgångsrika skådespelare är den också fylld av särskilda inslag. Dit hör inte bara anekdoter från Dramatens interiörer och möten med världsstjärnor som Bono utan också en andlighet som trotsar alla etablerade etiketter. Recensenternas lustmördarreflex har så att säga aktiverats. Boken är ovanlig i sin genre. I en Obs-essä i Sveriges Radio spanade nyligen författaren Kristoffer Leandoer om den moderna musan och konstaterade att ”vår tids främsta inspiration är traumat, såret, övergreppet och förlusten. Det som saknats, det vi berövats: inte det vi skänks i överflöd”. Peter Stormare har inget sådant att bjuda på. Det säregna i honom kommer inte ur mörker utan ur ljus. När vi träffas är han själv osäker över hur boken kommer landa. – Jag tror det skulle varit mer intressant om jag hade drabbats av en obotlig sjukdom och övervunnit den. Eller om jag hade blivit utsatt för övergrepp av min pappa, tagit livet av honom, suttit inne några år men ändå blivit statsminister. Sånt gillar folk. Men jag har bara vandrat längs en väg jag såg redan som barn. Den jag kallar för elljusspåret. Kallar sig för glesbygdsmänniska Han sitter i spahotellet någon mil utanför byn. Ett av rummen bär hans namn, ”Peter Stormare-sviten”, och är inrett med memorabilia och designat av honom själv. Det är inte där han bor. – Nej, det skulle kännas konstigt, stå där och titta på sig själv när man går på toa. På andra sidan panoramafönstret flyter Ljusnan. När han var liten var det Koldemoåsen han vilade ögonen på. – Jag satt alltid vid ett fönster och fantiserade. Min känsla var att jag längtade hem och att detta hem var däruppe nånstans. Ibland grät jag när jag gick till sängs för att jag inte ville vara här på jorden, även om jag tyckte om mamma och pappa. Peter Stormare är en glesbygdsmänniska. Beskrivningen är hans egen

peter stormare

Peter Stormare: Jag såg pennalism på Dramaten, definitivt

SVD

https://www.svd.se/a/3Ea7Oe/

Åtta av tio föräldrar som förlorar ett barn brutalt hamnar i komplicerad sorg. ”Det saknas kunskap i vården om hur sorgeprocesser kan se ut”, säger Pål Kristensen, forskare och författare till en ny bok. Den 22 juli 2011 sköt terroristen Anders Behring Breivik ihjäl 69 ungdomar som samlats på ön Utøya. För de anhöriga öppnades en avgrund. Åtta år efter attacken berättar en mamma att hon inte har städat sin dotters rum sedan hon lämnade det. Varje jul köper hon julklappar åt henne. En syster säger att hon inte kan se bilder på sin bror utan att hon fastnar i tankarna runt vad han upplevde och kände i dödsögonblicket. Pål Kristensen, sorgforskare och psykolog, har i sin forskning fördjupat sig i sorgen hos anhöriga som förlorat sina nära på ett plötsligt och ibland brutalt sätt. I attentat, olyckor eller självmord. Under tio år har han följt föräldrar och syskon till de ungdomar som dödades i attentatet på Utøya. Och även om de anhörigas sorg skiljer sig åt, såg han att många av dem hade drabbats av det som brukar kallas förlängd, eller komplicerad, sorg. Vid komplicerad sorg ser man att de akuta reaktionerna fortsätter. När en närstående dör följer i stort sett alltid en akut sorgereaktion: chock, förtvivlan, en obeskrivlig tomhet, längtan. – Ofta går sorgen i vågor, den varierar i intensitet. Undan för undan blir den mindre intensiv och påverkar oss mindre i vardagen, man upplever att den akuta sorgen långsamt avtar, säger Pål Kristensen. När sorgen inte släpper greppet Han beskriver hur sorgen för de flesta efter en tid hamnar lite mer i bakgrunden. Man klarar att gå tillbaka till jobbet, ta upp sociala kontakter. Att sörja djupt en period är normalt, men ibland är det som att sorgen inte släpper greppet, förklarar Pål Kristensen. – Vid komplicerad sorg ser man att de akuta reaktionerna fortsätter, man kommer inte vidare. Många upplever det som att livet fortsätter för alla andra, men själv står man stilla. Man får inte vardagen att fungera. Och då behöver man hjälp med det. För många av de föräldrar och syskon till dem som dödades på Utøya blev sorgereaktionen lång och svår. – Många av dem fick en förlängd sorgereaktion och en betydande funktions­nedsättning. Vi såg att ungefär 30 procent av föräldrarna till de barn som dödades på Utøya fortfarande inte jobbade åtta år senare. ”Vi lärde oss inget om sorg” Pål Kristensen har under större delen av sitt arbetsliv jobbat med sorg, först som psykolog på ett sorgcenter i Oslo och sedan som forskare vid universitetet i Bergen. Han tycker att det saknas kunskap om sorg och hur sorgeprocesser kan se ut, till och med hos psykologer. – På psykologutbildningen lärde vi oss inget om sorg, trots att det är något som alla kommer att möta någon gång i livet. Tillsammans med två andra forskare har Pål Kristensen skrivit boken ”Sorg och komplicerad sorg” (Natur & Kultur 2023). Boken riktar sig i första hand till anställda inom vården som är de som framför allt möter människor i sorg. Kunskap saknas inom vården Upprinnelsen var att Pål Kristensen och hans kollegor i sina studier såg att vården inte kunde tillräckligt om hur sorgereaktioner påverkar oss, och om hur människor i förlängd sorg kan få hjälp. Sedan 2018 klassar WHO också det man kallar förlängd sorgereaktion som en separat diagnos – något forskarna menar också gör att kompetensen behöver stärkas. – Vi behöver förstå vad sorg innebär, och när sorg blir en sjukdom, när människor behöver hjälp, säger han. Under 2000-talet har allt mer forskning gjorts runt sorg och sorgeprocesser, och vad som skiljer normal sorg från komplicerad sorg

förlängd sorgereaktion

Förlängd sorg efter Utøya: Teorin om sorgeförloppets faser fel

SVD

https://www.svd.se/a/rlqEL0/

På torsdagen lanserades plattformen Threads i Sverige, av Facebooks och Instagrams ägarbolag Meta. Hur blir man medlem? Och hur skiljer sig de många X/Twitter-konkurrenterna åt? Antal användare: Strax under 100 miljoner aktiva användare per månad, enligt uppgifter från ägarkoncernen Metas vd Mark Zuckerberg i samband med senaste delårsrapport. Så blir du medlem: För att skaffa ett konto krävs ett existerande konto på Instagram. Inloggning sker därmed med användarnamn och lösenord från Instagram och är kostnadsfritt. Annonser: Nej. Ägare: Meta, den amerikanska techjätten som också äger bland annat Facebook, Instagram och Whatsapp. Utmärkande egenskaper: I stort likt X, men färre funktioner – bara en grundversion finns. På Threads kan man redigera sina inlägg fem minuter efter publicering, något som inte är möjligt med ett kostnadsfritt konto på X. Har samma uppdelade flöde som X, ”Följer” med bara dem man valt att följa och ”För dig” som också har rekommenderade inlägg. Maximal teckenlängd per inlägg: 500. Antal användare: Omkring 1,7 miljoner aktiva användare, enligt Mastodon självt. En procent av svenska folket använde tjänsten under 2023, enligt Svenskarna och internet. Så blir du medlem: Registrering via hemsida eller app. Tjänsten är kostnadsfri och kräver ingen inbjudan. Annonser: Nej. Ägare: Tjänsten drivs av det tyska företaget Mastodon gGmbH. Bolagsformen kräver att vinsten återinvesteras i företaget snarare än att delas ut till ägarna. Leds av grundaren Eugen Rochko. Plattformen drivs genom ”crowdfunding”, gräsrotsfinansiering via bland annat Patreon. Utmärkande egenskaper: Något annorlunda presenterat flöde än konkurrenterna, bland annat med en flik för ”news”. Har ingen rekommendationsalgoritm och inga annonser. Tjänsten organiseras genom olika intressegrupper, inte helt olikt grupper på Facebook. Maximal teckenlängd per inlägg: 500.kk Antal användare: Enligt ett inlägg på Bluesky:s hemsida i november hade plattformen ”just gått över två miljoner användare”. Så blir man medlem: För att bli medlem krävs en inbjudan från en befintlig medlem. Utan en sådan är det inte möjligt att använda plattformen. För att kunna välja användarnamn helt fritt får man betala en avgift. Annonser: Nej. Ägare: Bluesky startades som en del av Twitter, men knoppades av under 2021 och drivs nu som ett separat bolag. När Twitter köptes av Elon Musk tillföll 13 miljoner dollar Bluesky. Bolaget tog i somras in åtta miljoner dollar från en rad investerare. Twitters grundare Jack Dorsey var drivande bakom grundandet och sitter nu i styrelsen. Utmärkande egenskaper: Till stora delar väldigt likt Twitter, på grund av den gemensamma historien. Har många olika flöden som går att följa, till exempel ett som utgörs av forskare inom ett visst ämne. Finns ingen möjlighet att redigera inlägg i efterhand. Maximal teckenlängd per inlägg: 300 tecken. Antal användare: I en bloggpost i oktober uppgav vd Linda Yaccarino att ”över en halv miljard” personer använder X varje månad. 20 procent av svenska folket använde tjänsten under 2023, enligt Svenskarna och internet. Så blir man medlem: För kostnadsfritt medlemskap skriver man in mejladress och bestämmer ett användarnamn. Det finns även tre betalversioner med månadsavgifter, ”Basic”, ”Premium” och ”Premium Plus”. Annonser: Ja, men med betalversionerna försvinner de i olika grad. Ägare: Elon Musk sedan oktober förra året då han köpte appen för runt 44 miljarder dollar. Tidigare börsnoterat. Utmärkande egenskaper: Bland annat storleken, både vad gäller antalet användare och funktioner. Flera officiella institutioner, nyhetsorganisationer och andra makthavare har närvaro på tjänsten. Men också annonserna gör X unikt

bluesky

Skillnaderna mellan Threads och X/Twitter och Bluesky

SVD

https://www.svd.se/a/y6AXOJ/

Skyskrapan som sedan tidigare var planerad i Hjorthagen, Stockholm får nytt utseende. Nu presenteras ett 110 meter högt landmärke i form av tre cylindrar. Arkitekterna är från Danmark och Sverige. Ett av de högsta och största bostadsprojekten i Stockholms stad presenterades på fredagen. Det handlar om den nya versionen ”Stadsljus” som förut kallades ”Gasklockan” innan Oscar Properties kastade in handduken.  Det är de dansk-svenska arkitektbyråerna Cobe och Yellon som ritat det nya vinnande förslaget, tre cylindrar på 30 våningar, med restaurang i bottenvåningen. – Den största utmaningen har varit att förena ett exteriört uttryck för staden och platsen med de allra bästa bostadskvaliteterna. Förutsättningen har varit ett trapphus där varje våningsplan är över 1 200 kvadratmeter, säger Frederic Scherman, Yellon och Dan Stubbergaard, Cobe under en gemensam presentation på fredagen. Från början var det Oscar Properties som skulle bygga ett bostadstorn i stjärnform, på platsen. För det hade man anlitat de schweiziska arkitekterna Herzog & de Meuron. Men när det saknades pengar att betala Stockholms stad för byggrätten, utlyste staden en ny anbudstävling och sålde marken vidare till Obos som kallade in nya arkitektteam. Höjden är fortsatt 110 meter över havet och lägenheterna cirka 300 till antalet, men stjärnformen är borta. Istället ska Obos nu bygga skyskrapan i form av tre cylindrar, med rundade fasader i en sorts treklöver. – Vi vill ju bygga energieffektivt och det innebär mindre fasadytor. Det här är en helt ny utformning, säger Sofia Ljungdahl, vd vid Obos Nya Hem.  Det är strax intill Ferdinand Bobergs gasklockor i tegel i Hjorthagen som det höga huset kommer att byggas.  På plats vid pressträffen var Karin Wanngård, finansborgarråd i Stockholms stad.  – Nu bygger vi för liv och ljus och det blir den nya byggnaden Stadsljus exempel på. Efter en sekellång gasproduktion nära Värtahamnen upphörde gasverket i Hjorthagen 2011 och just nu pågår en stor omvandling till 12 000 bostäder och 35 000 arbetsplatser i stadsdelen, påminner Wanngård. – Stadsljus blir ett nytt hållbart landmärke, 30 våningar med cirka 300 bostäder och förskola. Arkitekterna har lyckats koppla ihop byggnaden. De tre cylindrarna kopplar också samman formerna med de äldre gasklockorna. Och huset är utformat för att sprida och konsumera ljus, säger Karin Wanngård.  Enligt Torleif Falk, stadsarkitekt i Stockholms stad löser den nya byggnaden en rad utmaningar samtidigt som det blir ett landmärke för Stockholm. Han tycker att höjden 110 meter över havet ”landar in väldigt väl” bland övriga höghus i Stockholm. Till exempel är de båda Norra tornen i Vasastan ungefär lika höga, 104 respektive 120 meter. Daniel Kjørberg Siraj, koncernchef och vd för Obos räknar med en budget på hela tre miljarder svenska kronor för skyskrapan. Det innebär 10 miljoner per lägenhet? – Ja, ungefär så. Men det blir något fler än 300 lägenheter, svarar Kjørberg Siraj. Enligt Obos kommer bostadsrätterna att börja säljas 2025 med förtur till medlemmar. Det uppges redan stå 12 000 intresserade i kö. – Det är viktigt att det nu är en stor aktör som tar sig an projektet, säger finansborgarrådet Karin Wanngård.

skyskrapa

Stockholm får 110 meter hög skyskrapa med tre cylindrar

SVD

https://www.svd.se/a/GMWzJq/

Rysslands president Putin har lyckats slå in en kil och splittra EU med hjälp av Viktor Orbán. Men Ungerns premiärminister är inte ensam. Det finns redan en front av Putinvänner i Europa – som kan stärkas ytterligare 2024. USA:s president Joe Biden var inte fel ute när han i tisdags pratade om en ”julklapp till Putin”. Det han syftade på var Republikanernas blockering i kongressen av mer amerikansk hjälp till Ukraina, men det hade lika gärna kunnat handla om Europa. För det finns en hel rad små julklappar till Putin på kontinenten. Den största står Ungerns premiärminister Viktor Orbán för. Han agerar förvisso till stor del utifrån egenintresse när han blockerar det stödpaket till Ukraina på 50 miljarder euro som EU ville klubba på det pågående toppmötet i Bryssel. Ett storbråk där Ungern först även sade nej till att Kiev skulle få inleda medlemsförhandlingar med unionen, det sistnämnda ett motstånd som gavs upp på torsdagskvällen. Det Orbán velat är att tvinga EU-ledarna att häva frysningen av de miljarder som Ungern skulle ha fått, om han bara hade låtit bli att försvaga landets domstolar. Men han slåss inte bara för att få loss EU-pengar, han springer också Vladimir Putins ärenden. Eller som ledaren för de tyska socialdemokraterna i EU-parlamentet, Jens Geier, sa till nyhetssajten Politico i veckan: – Tack vare Orbán sitter president Putin med vid toppmötesbordet. ”Rysslands propagandachef i EU” För gissa om det gnuggats händer i Kreml när ungraren på sistone sagt saker som att ”Ukraina är ett av världens mest korrupta länder” och att landet är ”ljusår” ifrån att bli EU-medlem. Han har förstås inte fel i sak. Det kommer att ta tid innan Ukraina är redo att gå med i EU och enbart Ryssland var mer korrupt än Ukraina när Putin valde att invadera. Men det är själva blockerandet som spelar Moskva i händerna, eftersom förhandlingar om medlemskap sänder en viktig signal om fortsatt stöd. I höstas återvände Robert Fico till makten i Slovakien. I den tyska tidningen Der Spiegel beskrevs han nyligen som ”chef för Rysslands propaganda” i EU under sina två tidigare perioder som premiärminister. Intrycket att Fico är Moskvavänlig höll i sig när han under valrörelsen lovade att rösta mot fler Rysslandssanktioner i EU och att Slovakien under honom inte skulle skicka ”ett enda skott ammunition” mer till Ukraina. Strax efter Robert Ficos valvinst vann dessutom populisten Geert Wilders valet i Nederländerna. Vad det betyder och om han kan bilda regering är oklart men Wilders har tidigare försvarat Putin och talat om ”hysterisk russofobi”. Numer sänder Geert Wilders dubbla signaler. I ett tal i parlamentet i onsdags sade han att Nederländerna inte skulle ge ”militärt stöd till Ukraina så länge vi inte kan försvara oss själva”, samtidigt som han försökte distansera sig från Putin som benämndes som ”en fruktansvärd diktator”. Oavsett var Wilders står, så är det mycket som talar för att Moskvavänliga partier kommer att få mer makt 2024. Svårare att isolera Ryssland I Österrike är det val nästa höst och där leder högernationalistiska FPÖ stort. Partiets ledamöter utlöste en smärre skandal i våras när de lämnade parlamentet i protest när Ukrainas president Zelenskyj höll ett tal. Samma FPÖ skickade valobservatörer till ”folkomröstningen” på Krim 2014, på inbjudan av en belgisk nynazist med nära kopplingar till Moskva. Bara veckor efter Putins annektering av halvön förkunnade FPÖ:s vicechef Johann Gudenus att valet var ”legitimt” och ”fritt från tvång”. Även inför EU-valet den 9 juni nästa år ser FPÖ ut att bli störst, just nu har partiet 30 procent i opinionen, upp från 17,2 procent i EU-parlamentsvalet 2019. Liknande framgångar ses på flera håll i EU

viktor putin

Putinvännernas julklappar splittrar Europa

SVD

https://www.svd.se/a/y6Aa6a/

Striden mellan IF Metall och Tesla uppfyller alla kriterier på en fullfjädrad politisk konflikt. Hur länge ska ledande politiker fortsätta att ducka? Det här var hösten när världspolitiken blev svensk. När kriget i Ukraina fortsatte, en kort resa bort över Östersjön, och stödet för västliga leveranser dit sjönk för var vecka som gick. När Donald Trump förberedde sig för valrörelse och Anne Applebaum skrev att om han blir vald kommer USA att överge Nato. När svenska politiker som investerat sig djupt i saken – senast i veckan annonserade regeringen det största biståndspaketet hittills – började inse, fast ännu utan att säga det högt, hur mörk framtiden kan bli. Och så själva ansökan. Nato. Det här har också varit hösten då ett par länder lekt med den svenska ansökan om medlem­skap. Då ett ständigt optimistiskt svenskt utrikesdepartement utropat att snart så. Då månaderna gått. Vad är det ens för organisation Sverige vill gå med i? Vad kommer Nato vara nästa höst? Utrikespolitik brukar inte vara viktigt i svensk politik – inte ens i val till parlamentet i Bryssel – nu tycks Sveriges säkerhet avgöras av vem som blir amerikansk president. För en gångs skull spelar det roll. Och då har jag varken nämnt Israel eller Palestina. Tesla-strejken är sprängstoff. Eller vad du nu vill kalla territoriet mellan Medelhavet och Jordanfloden och hur den månghundraåriga konflikten där på bara några dagar lyckades penetrera och alldeles ta över den redan polariserade svenska politiken. Inrikes utrikespolitik på steroider, för att travestera högerledaren Gösta Bohman. Eller utrikes inrikespolitik, kanske. Fast, den största saken den här hösten var inte en import. Den politiska händelse i Sverige som gav rubriker världen över var en inledningsvis ganska liten strejk. En exportprodukt som svenska politiker helst inte sa någonting alls om. Det gjorde däremot Elon Musk, en av parterna. ”Det här är vansinne”, sa han. Och så låg lilla Sverige – den svenska modellen – i konflikt med världens rikaste person. Tesla-strejken är sprängstoff. Att ens försöka beskriva vad som hänt är svårt eftersom parterna också är oeniga och strider om historieskrivningen, men basfakta är ungefär det här: IF Metall har mot Teslas svenska ledning under flera år drivit krav om kollektivavtal. När inga resultat nåddes gick fackförbundet i oktober ut i Sveriges Radio och varnade för strejk på tio service­verkstäder. Sedan följde sympativarsel på ytterligare verkstäder som utför arbeten på Teslas bilar. Efter det dök Transport upp och blockerade lossning av Teslas bilar i fyra svenska hamnar. Fastighets städare ställde in skurborstarna i skåpet och vägrade städa Teslas verkstäder. Elektrikerförbundet la ner alla reparationer på Teslas laddstationer. Därefter la Seko i sympati ner allt arbete med försändelser knutna till Tesla. Ett 50-tal lackeringsfirmor knutna till Målareförbundet strejkade mot allt arbete med Tesla. Och sedan gick Musikerförbundet med i beskedet att viss musik inte skulle få spelas i Teslas bilar. Ingenting fick Elon Musk att förflytta sig. – Det svenska bolaget har ingen handlingsfrihet alls. Det är helt låst, sa medlaren Kurt Eriksson i Dagens Industri. Och någonstans där varslade IF Metall arbetare på andra företag, som tillverkar komponenter till Tesla. Det blev en komplicerad tingsrättstvist om registreringsskyltar och myndighetsutövning. Och så gick striden på export. Musk borde ta seden dit han kommer. I början av december varslade danska IF Metall om sympatiåtgärder mot transporter av Teslas bilar. Norrmännen och finländarna följde efter. Och det senaste är väl att det stora IG Metall i Tyskland säger att det står redo att slåss för kollektivavtal vid de stora Tesla-fabrikerna om de många arbetarna där vill ha det. Vill ha, är de centrala orden

tesla metall

Torbjörn Nilsson: Varför tiger politiker om IF Metall mot Tesla?

SVD

https://www.svd.se/a/bgVK8A/

Bilden av vilka som dog i den svåra hissolyckan i Sundbyberg börjar klarna. Men efter tre dagar är de avlidna fortfarande inte officiellt identifierade. Polisens specialgrupp DVI – upplärd av Interpol – arbetar intensivt. Arbetet med att identifiera de som dog i hissolyckan i Sundbyberg i måndags pågår. Flera av de som dog ska ha varit migrantarbetare, enligt fackförbundet SAC Syndikalisterna. Två var ukrainska byggarbetare och fackförbundet har nu startat en insamling för de anhöriga. – En tredje man var från Ryssland, och han var arbetsledare åt ukrainarna, säger Emil Boss på fackförbundet Solidariska Byggare, som är en del av SAC Syndikalisterna, till SvD. På torsdagen säger förbundet att man även fått fram uppgifter om det fjärde offret, som man av hänsyn till anhöriga inte vill gå ut med ännu. Den femte som dog i olyckan var 26-åriga Anton Runsvik från Matfors, strax utanför Sundsvall. Familjen vill inte kommentera dödsfallet, men godkänner att SvD publicerar hans namn. Metod från Interpol Polisen – som ansvarar för identifieringsfrågan – aktiverade efter måndagens dödsolycka sin DVI-organisation, som står för “disaster victim identification”, eller katastrofidentifiering på svenska. Metoden används i situationer med många döda eller när de avlidna har svåra skador. De senaste åren har DVI-team bland annat arbetat med två svåra flygolyckor, i Umeå 2019 och i Örebro 2021. Tidigare har DVI kopplats in vid Estonia 1993, diskoteksbranden i Göteborg 1998 och tsunamin 2004. Det är en strikt procedur för att säkerställa identiteten på de avlidna – framtagen av Interpol. I gruppen kan förutom poliser exempelvis även rättsläkare, rättsläkare och rättsodontologer medverka. Letar upp släktingar Enligt Gisela Pettersson, Rättsmedicinalverkets ansvariga läkare på området, finns tre säkra identifieringsmetoder: tandundersökning, fingeravtryck och DNA-prov. – Men de tre metoderna bygger på att man parallellt genomför en antemortem-inhämtning. Den går ut på att man samlar in material kopplade till personen – exempelvis ID-kort. Man söker även upp anhöriga och intervjuar dem. I samband med det försöker man ta in DNA från förstagradssläktingar – föräldrar, helsyskon, barn – för att ha DNA att jämföra med. De anhöriga får även berätta om personen hade några kännetecken, som födelsemärken, tatueringar eller ärrbildningar, säger Gisela Pettersson. – Då kanske vi kan hitta viktiga uppgifter i en patientjournal. Och vet man vilken tandvårdsinrättningen personen gick till kan man inhämta tandvårdsjournalen och jämföra med den tandundersökning som görs av våra rättsodontologer. Om man misstänker att den döda inte är hemmahörande i Sverige – vilket kan vara aktuellt i det här fallet – tar man hjälp av Noa, som kontakter sina utländska motsvarigheter för att inhämta antemortem-material. Allt detta görs alltså även om man hittar ID-kort hos den avlidne? – Ja, när du har så många avlidna och det också finns en hög risk för skador på de avlidna kropparna så kan du inte lita på visuell identifiering, säger Gisela Pettersson. Hon har inte detaljkunskap om det aktuella fallet, men tror att man ”mycket väl vet” vilka personer som befann sig i hissen. – Det är nog inget snack. Men identifieringsprocessen syftar ju till att rätt kropp ska lämnas ut till rätt familj. Hon nämner terrorattacken mot konsertlokalen Bataclan i Paris 2015, då 89 personer dödades. – Då fanns det enskilda poliser som frångick DVI-principerna och fick franska läkare att utfärda handlingar på de avlidna för att man tyckte att man kände igen dem. – När kropparna sedan lämnades ut till anhöriga visade det sig vara fel personer. När DVI-teamet genomfört samtliga utredningsåtgärder sätter sig gruppen ned för ett avslutande ”ID-board”

hissolyckan

Döda i hissolyckan i Sundbyberg inte officiellt identifierade

SVD

https://www.svd.se/a/2B6664/

Regeringens satsning på kärnkraft riskerar att höja elpriset och öka risken för elbrist innan 2035, och det statliga stödet kan bli mycket dyrt. Det skriver Pär Holmberg och Thomas Tangerås. Regeringen har nyligen lanserat en färdplan för ny kärnkraft i Sverige. Två stora kärnkrafts­reaktorer, eller motsvarande, ska byggas till 2035. Ytterligare åtta stora reaktorer kan tillkomma innan 2045 enligt samma färdplan. Enkla beräkningar visar att en sådan satsning riskerar att bli mycket dyr för konsumenter och skatte­betalare. Det kan behövas ett stöd på 4–11 miljarder kronor per reaktor och år under 35 år. Ett annat problem är att elpriset och risken för elbrist kommer att öka innan 2035. Detta eftersom regeringens satsning på kärnkraft tränger undan mer samhälls­effektiva investeringar som går snabbare att genomföra. Vi är dock positiva till att 20 länder, inklusive Sverige, ställde sig bakom en deklaration om stärkt samarbete på kärnkrafts­området under FN:s klimat­konferens COP28. Kärnkraften kommer att vara viktig för att klara energi­omställningen på global nivå. Detta gäller särskilt för tätbefolkade länder med höga elpriser, såsom Storbritannien och länder på den europeiska kontinenten. Läget är annorlunda i Sverige som är ett glesbefolkat land med goda möjligheter att bygga billig landbaserad vindkraft. Dessutom finns det mycket vattenkraft inom landet, samt i Norge. Överförings­kapaciteten är väl utbyggd inom Norden. Det innebär att vi har goda möjligheter att parera fluktuationerna i vindkraftens produktion med både inhemsk och utländsk produktion. Det är möjligt att höja effekten i befintlig vattenkraft, kärnkraft och kraftvärme, och det går att investera i befintliga kärnkraftverk så att deras livslängd förlängs. Vidare bör tillstånds­processerna förbättras, så att vindkraft kan byggas ut i snabbare takt där den är samhälls­ekonomiskt motiverad. Därutöver är det sannolikt kostnads­effektivt att investera i fossilfri värmekraft och flexibel efterfrågan för att motverka en del av svängningarna i den väderberoende elproduktionen. Lagring av vätgas för att använda i energi­intensiv industri är till exempel ett naturligt komplement till vindkraft. Dessa investeringar kan komma på plats relativt snabbt, så att elpriset och risken för elbrist kan minska innan 2030. Riktat statligt stöd till ny kärnkraft slår mot samhälls­ekonomiskt lönsamma projekt, eftersom den statliga satsningen bidrar till att elpriset minskar efter 2035, när nya kärnkraftverk beräknas vara på plats. Konsekvensen blir att elpriset och risken för elbrist ökar innan 2035. Storbritannien har gett mycket omfattande stöd till byggandet av nya kärnkraftverk. Exempelvis garanteras de två nya reaktorerna i Hinkley Point C ett högt elpris i 35 år. Det garanterade priset skrivs upp med inflationen. År 2021 hade garantinivån räknats upp till ungefär 1,4 kronor per kilowattimme. Den här typen av avtal brukar kallas för CFD-kontrakt, eller marginal­kontrakt, vilka regeringen överväger att införa för ny kärnkraft i Sverige. Sverige har det lägsta elpriset på elbörsen inom hela EU. Därför kommer det sannolikt krävas väsentligt större stöd i Sverige än i Storbritannien om inte kostnaderna för att bygga ny kärnkraft blir mycket lägre än i Storbritannien. Som ett räkne­exempel, anta att elpriset på Sveriges framtida elbörs blir 50 öre per kilowattimme i snitt. Det är i linje med Energi­myndighetens prognos, där Sveriges elpris förväntas ligga mellan 40 och 60 öre från 2025 till 2050

ny kärnkraft i sverige

Holmberg och Tangerås: Vänta med statligt stöd till ny kärnkraft

SVD

https://www.svd.se/a/mQmXEv/

BYD Dolphin utmanar Volkswagen ID.3. Men vad väger egentligen tyngst – att bilen seglar under tysk flagg och är tillverkad i Europa? Eller går det lika bra med en kinesisk elbil från en av världens största tillverkare av elbilar och batterier? Den kinesiska biltillverkaren Build Your Dreams är relativt okänd för oss i Europa. Men de är knappast några debutanter. Märket bildades 1995 och är i dag en av Volkswagens största konkurrenter i Kina. Dolphin är BYD:s svar på en eldriven Golf. Prislappen närapå identisk med Volkswagen I Sverige har BYD etablerat sig genom återförsäljaren Hedin Bil, som sedan i fjol även säljer modellerna Han, Tang och Atto 3. Dolphin är märkets minsta elbil, som nu lanseras i ett utförande med riktigt hög utrustningsnivå, 204 hästkrafter och ett batteri på 60 kilowattimmar som ger en räckvidd på cirka 43 mil. Prislappen börjar på 399 000 kronor och privatleasing kostar 3 995 kronor per månad. Så långt är egenskaperna och prislappen mer eller mindre identiska med Volkswagen ID.3, som även den har 204 hästar och batteri på cirka 60 kilowattimmar. Storleksmässigt är de också lika i kupéutrymmena och i bagageutrymmet. Tagit ut svängarna Däremot skiljer sig designfilosofin ordentligt. På insidan har BYD tagit ut svängarna – förarmiljön har inspirerats av havet, plasten går i djupblå toner och dörrhandtagen påminner om fenor. I mitten lutar en pekskärm på högkant, som liksom ett partytrick kan snurras till liggande läge med hjälp av en knapptryckning eller ett röstkommando. Precis som många andra tillverkare har man utvecklat sitt eget infotainmentsystem, som är sådär. Dock går det att spegla sin telefon trådlöst via Apple Carplay och Android Auto – det är bra eftersom BYD:s egen navigation inte känns uppdaterad. Här finns även V2G, vilket innebär att bilen kan agera powerbank åt andra elektroniska apparater. Det kan även Volkswagen ID.3 i och med den senaste uppdateringen i somras. Även om likheterna är många mellan ID.3 och Dolphin finns det skillnader: Dolphin är exempelvis framhjulsdriven, medan ID.3 är bakhjulsdriven. I BYD sitter det egentillverkade Blade-batteriet med koboltfri LFP-kemi (järn och fosfat) som är mer kompakt än Volkswagens litiumjonbatteri. Det gör att Dolphin känns rymlig för att vara en bil i denna storleksklass. Man har väldigt gott om plats i baksätet och takhöjden är generös. Avgörande skillnad ID.3 känns aningen roligare att köra och sedan lyftet i somras har interiören också blivit mer påkostad och trevlig. Båda bilarna får högsta betyg i krocktester. Det är en gren som kineserna inte har råd att kompromissa med längre. Inför Europalanseringen har bilen förlängts för att prestera på topp i säkerhetstester, även om vi har vissa anmärkningar på deras aktiva säkerhetssystem. Plingljudet som betyder att man övertrasserar tillåten hastighet (det är lag på att alla nya bilar måste varna för detta) är väldigt enerverande. Det får önskad effekt, man kör inte ens 2–3 kilometer över skyltad fart för att undvika det jobbiga ljudet. Mer anmärkningsvärt är den bråkiga filhållningen som kastar en in mot mitten av filen, trots att man är bra placerad. Med hala vägar gör det att vi får hjärtat i halsgropen – och föredrar att köra med systemen avstängda. Kanske kan detta vara skäl nog att välja tyskt. Den mest avgörande skillnaden är kanske ändå tiden vid laddstolpen. Att snabbladda Dolphin från 10 till 80 procent går på dryga 40 minuter, medan det i ID.3 tar ungefär en halvtimme. Det kan mycket väl fälla avgörandet för den som kommer att snabbladda ofta. Kommer man mest ladda på jobbet eller hemma över natten har det kanske inte så stor betydelse

byd dolphin test

Test: BYD Dolphin – kinesisk elbil utmanar tysk jämlike.

SVD

https://www.svd.se/a/4oPq9q/

Det var kanske inte så vettigt att dela upp ”The crown”-avslutet i två halvor. Men när serien går i mål är det elegant och lagom högstämt. Hur vettigt var det att dela upp den sista säsongen av ”The crown” i två? Sådär, kan man väl konstatera. De fyra avsnitten om Dianas död var utdragna och irriterande spekulativa, men det hände åtminstone någonting. När de sex finalavsnitten nu släpps är tempot lågt och tonen i moll. Nå, ”The crown” har aldrig varit någon munter serie, och över denna sista etapp vilar en diskret undergångskänsla. Det ska förstås sägas att de här åren, från 1997 och 2005 inte heller var särskilt spektakulära, men känslan är att Peter Morgan mest tröskar sig igenom dem för att äntligen få sätta punkt. Prinsessan Margaret och drottningmodern brottas båda med sviktande hälsa och dör. Drottningen är avundsjuk på att Tony Blair är så poppis. Och i synnerhet William sörjer fortfarande sin mamma – slarvigt nog med en The Cardigans-låt i hörlurarna som inte släpptes förrän ett år efter perioden som skildras – medan Charles förgäves försöker bonda med honom.  När serien sen skuttar fram till Williams collegetid och hans möte med medelklasspuddingen Kate Middleton är det nästan romantiskt ett tag, åtminstone tills man plockar in Kates mamma Carol i handlingen och gör henne lika beräknande som Mohammed Al Fayed i försöken att gifta in sin familj i kungahuset. Harry då? Han har tilldelats en skådis som inte är ett dugg lik honom, och får bara en större storyline, nämligen den med hans olycksaliga nazistuniform. De unga prinsarna får inte utrymme att bli riktiga huvudpersoner. Känslan är främst att man använt dagens väldokumenterade konflikter och motsättningar mellan de två och försöker plantera dem redan här – som när drottningen påpekar för William att ”det inte är så lätt att vara nummer två”, eller när det hamras in hur William är positiv till pappas giftermål med Camilla eftersom han redan då är en duktig tronföljare som sätter monarkins fortlevande högre än sina egna känslor. För all del, det är ett prydligt dramabygge, men verkligheten var nog stökigare. Å andra sidan, någon dokumentär är det inte, och Morgan har flera gånger berättat utifrån sin egen agenda snarare än de faktiska skeendena. Slutavsnittet utspelar sig således redan 2005, en rent dramaturgiskt tacksam period. Prinsbröderna är sams, Charles och Camilla har efter en del krumbukter äntligen fått gifta sig, och drottningen sitter i det tomma kapellet och begrundar sin egen begravning, medan en säckpipa spelar klagosången ”Sleep, dearie sleep” – både titeln på avsnittet och hennes framtida begravningsmusik. Prins Philip kommer in och får leverera den inte direkt subtila repliken ”vi tillhör en utdöende art” innan hon sakta vandrar ensam ut ur kapellet, med en högt placerad kamera på den lilla hattprydda kroppen innan man klipper till eftertexterna.  Det är elegant, och alldeles lagom högstämt. De resterande 17 åren i drottningens liv, då hon behövde parera prins Andrews samröre med Jeffrey Epstein, Markles och Middletons strumpbyxkonflikt och Harrys rymning till Kalifornien, det kan någon annan få göra dramaserie av.

the crown säsong 6

Recension: Avslutet på Netflix-serien The Crown är elegant

SVD

https://www.svd.se/a/O8VpzE/

Årets Gävlebock blev fågelmat – men bockkommittén har beslutat att den ändå får stå kvar säsongen ut. ”Det handlar om att bocken ska få fortsätta sprida julkänsla”, säger Gävlebockens talesperson Anna-Karin Niemann. Knippen av halm regnar ner när kajorna kalasar på Gävlebocken som i år blivit julmat. Förfallet går att följa i realtid via en livesändning på sajten Visit Gävle. Den tretton meter höga julbocken har länge varit olycksdrabbad. På 57 år har bocken bara överlevt 19 gånger. Men tidigare har hotet främst varit att någon ska bränna ner den – att fåglar ger sig på den har inte hänt tidigare, enligt Gävlebockens talesperson Anna-Karin Niemann. – Vi har försökt att leta i arkiv och pratat med folk som har jobbat mycket länge med att bygga upp Gävlebocken. Det är ingen av dem som minns att det här har hänt tidigare. Anledningen till fåglarnas intresse är att sommaren var ovanligt blöt och att skörden blev dålig, något som gjorde att kornen blev kvar i halmen, enligt bockkommittén. På torsdagen höll kommittén ett krismöte där de beslutade att låta bocken stå kvar säsongen ut. Det betyder att den plockas ned som planerat den 2 januari. – Det handlar om julkänsla, och att bocken ska få fortsätta sprida julkänsla. Det känns inte heller bra att börja skrämma bort fåglar som följer sin naturliga instinkt och vill ha mat, säger Anna-Karin Niemann. Kajor är en extra tuff motståndare för bocken, säger Niklas Aronsson, informationsansvarig vid Sveriges ornitologiska förening, till Arbetarbladet. De är nämligen bland de smartaste kråkfåglarna och är vana vid leva i en komplicerad social miljö. – Vissa säger att de pratar med varandra men det finns inget belägg för det. Det räcker med att en kaja flyger över stan och ser 40 andra fåglar som äter och då vet de att det finns mat där, säger han till tidningen. Bockkommittén ska nu undersöka hur de ska undvika samma problem nästa år. De har redan haft samtal med en fågelexpert, och ska kontakta fler. Varför är det värt att fortsätta med Gävlebocken år efter år, trots utmaningarna? – Han ger ju otroligt mycket tillbaka till Gävle. Dels känslomässigt att det är många som tycker väldigt mycket om bocken, dels att han ger mycket tillbaka även ekonomiskt för handeln i stan och företagarna. Kan ni ompröva beslutet om bocken blir helt uppäten? – Vi har tagit beslutet utifrån vad vi vet i dag. Och det är otroligt mycket människor som hör av sig och tycker att han ska få stå kvar, säger Anna-Karin Niemann.

gävlebocken

Gävlebocken får stå kvar – trots fåglarna

SVD

https://www.svd.se/a/4oPdER/

Joe Biden blir den fjärde amerikanska presidenten att ställas inför riksrätt. Exakt för vad är ännu oklart. Här är vad som är känt hittills. Vad har Joe Biden gjort? Det är vad de republikaner som driver utredningen försökt ta reda på sedan flera månader. Riksrättsundersökningen startade egentligen i september, men har nu formaliserats när hela representanthuset röstat om saken. Omröstningen avlöpte helt enligt partilinjen. 221 republikaner röstade för och 212 demokrater emot. Granskningen cirkulerar till stor del kring presidentens son, Hunter Biden. Det är sedan åtminstone fyra-fem år känt att Hunter Biden haft en rad mer eller mindre märkliga affärer för sig. Bland annat lät han sig väljas in i det ukrainska energibolaget Burismas styrelse under samma tid som hans far var amerikansk vicepresident och hade hand om USA:s Ukrainapolitik. En del av den politiken var att ihop med EU motverka misstänkt korruption i Ukraina, inte minst energibranschen. Hunter Biden har även haft affärer i Kina som han kritiseras för och han står under åtal för vapen- och skattebrott. Republikaner, inklusive Donald Trump, har sedan 2019 försökt knyta Hunter Bidens vittförgrenade affärsverksamhet till Joe Biden. Många minns förmodligen att Trump ringde Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj för att pressa honom att starta en ukrainsk utredning mot familjen Biden. Det samtalet ledde samma år till den första av två riksrättsprocesser mot Trump, som friades i båda. Hittills har republikanerna fått fram 40 000 kvitton och bankpapper som de nu går igenom. Målet är att knyta en eller annan transaktion till Joe Biden för att visa att han tjänat på sonens påstått ljusskygga affärer. Kan Biden fällas och avsättas? Ja, i teorin åtminstone. Hela syftet med en riksrätt är möjligheten att avsätta en tjänsteman eller ledare som bevisats vara korrupt eller på annat sätt olämplig. Det krävs 66 av 100 röster i senaten som röstar för fällning. Om så sker avsätts vederbörande omedelbart. Men med tanke på att Demokraterna har majoritet i senaten, om än tunn, så är möjligheten för fällande dom mot Biden liten, för att inte säga minimal. Detta vet förstås även Republikanerna. I kombination att det ännu inte föreligger ett konkret, bevisat brott eller förseelse att bygga på, så gör detta att demokrater och även en del republikaner avskriver riksrättsåtalet som ett jippo. En politisk teater designad för att ta fokus från Trumps alla juridiska bekymmer. Mike Johnson, den nuvarande republikanska talmannen i representanthuset, var 2019 skeptisk till att demokrater drev fram ett riksrättsåtal mot Trump så nära valet 2020. Fyra år senare är det samma Johnson som nu släpper fram en ny riksrätt strax före ett val. Kan det påverka valet? Ja, både Trumps fyra brottsåtal och riksrättsåtalet mot Joe Biden kan påverka opinionen eftersom processerna till stora delar kommer att pågå under valåret 2024. Vill Republikanerna maximera effekten så drar de ut på utredningen under hela nästa år så att den når kulmen runt valdagen i november. Ingen presidentkandidat kan vinna ett val utan mittenväljarna, som ibland röstar på en republikan och ibland på en demokrat. Det är naturligt att några av dessa väljare låter sig påverkas av riksrättsåtalet på samma sätt som de kan påverkas av åtalen mot Trump. Andra väljare lär avskriva alla juridiska turer som politiska mål. Så vilken påverkan de till slut får går inte att säga. Vad som däremot står klart är att kongressen och dess politiker, oavsett parti, åtnjuter mycket lågt förtroende hos väljarna, baserat på opinionsundersökningar. Varken de två riksrättsåtalen mot Trump eller det nuvarande mot Biden har stärkt politikernas förtroende hos väljarna

biden riksrätt

Joe Biden lär inte fällas i riksrätten

SVD

https://www.svd.se/a/RGgPWa/

Inflationstrycket lättar och flera räntepauser presenteras av världens centralbanker. Flera ekonomer tror på sänkt svensk styrränta nästa år. Den svenska inflationen bromsade in mer än väntat i november. Siffrorna har fått marknaden att tro på två räntesänkningar från Riksbanken, redan i vår. På torsdagen lämnades också räntebesked från både Europeiska centralbanken (ECB), Norge och Storbritannien. Beskedet från ECB, med chefen Christine Lagarde i spetsen, var vad analytikerna väntat sig. Efter tio räntehöjningar i rad pausade ECB höjningarna i oktober. Räntorna lämnas nu återigen orörda. Den viktiga räntan på bankinsättningar i ECB ligger därmed kvar på 4 procent. Inflationen i Eurozonen föll mer än väntat till 2,4 procent i november, enligt preliminära beräkningar. Inflationstrycket har lättat i nästan alla euroländer på månadsbasis. ECB behöver mer data för att avgöra vad som ska hända med räntorna framåt, meddelade Lagarde på en pressträff. – Vi har överhuvudtaget inte diskuterat räntesänkningar inför det här beskedet. Även Bank of England valde att lämna styrräntan oförändrad. Från Norges bank meddelades däremot en oväntad höjning av styrräntan med 0,25 procentenheter till 4,50 procent. Inflationen är fortfarande för hög, enlig t den norska centralbanken. KPIF-Inflationen i Sverige bromsade in till en årstakt på 3,6 procent i november, enligt Statistiska Centralbyrån, SCB. Analytikerkåren hade enligt Bloombergs sammanställning av prognoser väntat sig en KPIF-inflation på 3,9 procent. Oktobersiffran var 4,2 procent. KPIF visar prisökningstakten rensad för hushållens räntekostnader och är det mått som Riksbanken använder som målvariabel för inflationsmålet. Även den så kallade underliggande inflationen bromsade in mer än väntat – från 6,1 procent i oktober till 5,4 procent i november. Utvecklingen gör att hushållen med större sannolikhet kan se fram emot räntesänkningar nästa år, enligt Nordnets sparekonom Frida Bratt. ”Det här är en julklapp till bolånetagarna. Inflationen faller mer än marknaden väntat sig och i linje med Riksbankens prognos”, skriver hon i en mejlkommentar. ”Inflationstomten kom även till Sverige. Utfallet överraskar tydligt på nedsidan”, skriver SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist i ett inlägg på X, tidigare Twitter, om inflationssiffrorna. LO-ekonomen Torbjörn Hållö kommenterade också beskedet på X. ”Kollar vi utvecklingen de senaste månaderna så är inflationen nu tydligt under målet. Är nu helt uppenbart att räntan i Sverige höjts på tok för mycket”. Livsmedelspriserna i Sverige har samtidigt stigit med 6,5 procent sedan november förra året. På månadsbasis steg priserna på livsmedel med ungefär 0,3 procent. Priserna på alkoholfria drycker sjönk samtidigt med 1 procent. Även elpriserna steg med 25 procent i november, jämfört med oktober. På ett år har dock elpriserna sjunkit med 22,5 procent. ”Trots att el- och räntekostnaderna steg i november ser vi att den totala inflationstakten avtar”, skriver Sofie Öhman, prisstatistiker på SCB, i pressmeddelandet. På månadsbasis har också tv- och datorspel och paketresor rasat med omkring 19 procent vardera i pris. På ett år har dock priserna på paketresor stigit med nästan 18 procent. Det kan möjligtvis finnas en rea-effekt efter Black Friday i novembersiffrorna, enligt Nordeas chefsanalytiker Torbjörn Isaksson. Det kan göra att varupriserna tillfälligt studsar upp tillfälligt i december, säger han till TT. – Men i slutändan kommer vi nog ändå skriva ner inflationsprognosen

inflationsbesked sverige

Inflationen i Sverige avtar – landar på 3,6 procent i november

SVD

https://www.svd.se/a/xg6KdR/

En hyllning till rutinen, mödosamt animerad flykt från kycklingfabriken och dokumentär om vikten av träd. SvD Kultur guidar till de bästa nyheterna på svenska streaming­tjänster. Flykten från kycklingfabriken Animerat, film, 1 tim 38 min, 15/12, Netflix Genierna bakom animeringsstudion Aardman, som har gett oss mästerliga serier och filmer som ”Wallace & Gromit” och ”Fåret Shaun”, återvänder till sitt fågeluniversum när de nu följer upp ”Flykten från hönsgården” från 2000. Den här gången ska de muntra fjäderfäna bryta sig in i en kycklingfabrik för att rädda de sina som råkat förirra sig in dit. Det är en fröjd att sjunka ned i soffan och låt sig matas med de mödosamt detaljerade leranimationerna och lyxigt underhållande och väldigt roliga manuset. Carol & the end of the world Animerat, 10 avsnitt, Netflix Mer animerat, men denna gång för vuxna. ”Carol & the end of the world” är en miniserie om jordens undergång. Eller snarare vad man borde ägna sina sista dagar och timmar åt. Vad är ett meningsfullt slut på livet? När en planet rusar mot jorden gör människor verklighet av sina innersta fantasier, sina mest urspårade drömmar och hedonistiska böjelser. Men inte Carol. Hon blir istället av en slump anställd som administrativ assistent på en ekonomiavdelning. Varför den ens existerar verkar ingen veta. Men märkligt nog är det just rutinen som får Carol att må bättre än någonsin. Seriens skapare Dan Guterman beskriver den som en kärleksförklaring till monotonin. En filmares vånda Dokumentär, film, SVT Play Det är en av de bästa skildringarna av skapande, den kreativa processen, konstnärskap och integritet som har gjorts. Det handlar om en till sammanbrott nedbruten Francis Ford Coppola och inspelningen av ”Apocalypse now”. Bakom kameran kokar frustrationen, pengarna tar ständigt slut och värmen driver alla till olika grader av vansinne. Samtidigt finns en stämning i teamet att det är en väldigt speciell film man är med och skapar. Har du inte sett Coppolas tidlösa mästerverk, en av historiens bästa filmer, finns den på SVT Play här. Under pressure: Amerikanska landslagets VM inifrån Dokumentär, tv-serie, 4 avsnitt, Netflix Det amerikanska fotbollslaget är ute efter sitt tredje raka VM-guld. Att det inte blev så minns nog de flesta svenskar. I en fyra avsnitt lång dokumentärserie skildras USA:s VM-resa i Australien och Nya Zeeland. Som vanligt med Netflix sportdokumentärer kavlas material ut över för många avsnitt men här bjuds man på en fascinerande inblick i ett landslag vars spelare tvingas utstå hån från såväl anonyma internettroll som före detta amerikanska presidenter. Veckans höjdare Trees and other entanglements Dokumentär, film, HBO Max Storartad liten dokumentär om träd. Eller så handlar det kanske snarare om människans relation till träd. ”Trees and other entanglements” är en i alla fall förträfflig film. Det handlar om det uråldriga träd som sägs vara en av de nu äldsta levande organismerna på jorden, om träd som vi människor sägs ha en unik koppling till och träd som nästan fungerar som en trogen vän. Fascinerande om människors ibland vad det verkar oroväckande starka kärlek till träd.

dokumentär apocalypse now

Bästa på tv: Frustration och vansinne bakom ”Apocalypse now”

SVD

https://www.svd.se/a/4opMb6/

Kanyes återkomst, The Hives rockexport och – odödliga hårdrocksdinosaurer. SvD Kultur guidar till snackisarna i musikvärlden – och tipsar om de senaste veckornas allra bästa låtar. Kanye West är snart tillbaka med en ny skiva. ”Vultures” har han gjort tillsammans med rapparen Ty Dolla Sign, och det blir Kanyes första album sedan hans antisemitiska vansinne så gott som förstörde hans karriär förra året. Ni minns, när han hos den högerextremistiske konspirationsteoretikern Alex Jones förklarade att han ”älskar Hitler”, när han bar tröjor med ”White lives matter”-motiv eller när han lade upp ett fotografi på ett slags blandning mellan hakkors och Davidsstjärna. För att bara nämna några få exempel. (Han sa visserligen i våras att han, efter att ha sett komedin ”21 Jump Street”, inte längre var antisemit.) I veckan hade han och Ty Dolla Sign ett slags konsert där de spelade upp delar av den kommande skivan. Några saker att ta med sig: 1. Det kostade 200 dollar för vanlig plats, 600 för vip och hela 10 000 dollar om man ville ha ett eget bord, enligt Variety. Lite dyrt kan jag tycka. 2. På scenen fick de två sällskap av en radda artister, flera cancellerade i varierande skala. Dessutom gästades scenen av North West, Kanyes 10-åriga dotter, som också rappar på skivan. 3. Kanye West själv uppträdde i en svart luva som direkt ledde tankarna till Ku Klux Klans vita. 4. Låten ”Everybody” innehåller delar ur Backstreet Boys låt ”Everybody”, utan att han har bett om lov från artisterna och låtskrivarna bakom den. 5. Skivomslaget till ”Vultures” är en tavla av den tyske romantikern Caspar David Friedrich och formgivningen påminner starkt om skivomslag av det minst sagt kontroversiella norska black metal-bandet Burzum, känt för mord, kyrkbränder och högerextremism. Det är vad amerikanerna skulle kalla en shitshow och jag ställer mig skeptisk till det hela. Men Spotify är taggade. ”Lets go, so pumped”, skriver företagets officiella konto på Ty Dolla Signs Instagraminlägg. Svenska The Hives blev den 7 december det första internationella bandet att uppträda i Venezuela på över tio år. På grund av politiska sanktioner mot landet, i kombination med en rätt taskig ekonomi, har det varit svårt för grupper att ta sig dit. Tills nu. Det var säkert en mäktig upplevelse – men kanske något av en besvikelse, med tanke på The Hives retro-osande sound. Jag ser framför mig hur Caracas-invånarna frågar sig, efter tio år i radioskugga: Jaså, låter rockmusik fortfarande såhär? Att inga nya hårdrocksband kommer att kunna ersätta de allt mer åldrade giganterna är ett problem som åtminstone håller mig vaken om nätterna. När Iron Maidens sångare Bruce Dickinson häromveckan var på besök i Sverige talade han i papparock-radiokanalen Bandit rock just om detta. (Han var även gäst hos Carina Bergfelt för att berätta om sitt bröllop.) Han menade att festivalarrangörer sagt till honom att det är oerhört svårt att boka stora namn till festivaler. För det finns inte så många. Anledningen är, enligt Dickinson, helt enkelt att bokarna vet att det är de grupper med en air av nostalgi omkring sig som säljer flest biljetter. I stället för att investera i ungdomen väljer man alltså att mjölka det som redan går hem. Och när de faller bort finns det inga andra att förlita sig på. När glamrocksgiganterna i Kiss förra veckan meddelade att de liksom Abba ska bli hologram, eller avatarer, och således odödliga var det nog inte många som förvånades. För ett par år sedan talade de om att alla medlemmar kunde komma att ersättas av nya. Så länge karaktärerna de spelar i bandet finns kvar är bandet ändå intakt, menade Paul Stanley. Bandet är större än medlemmarna. Här är det lätt att komma att tänka på Thesseusskeppet, för er med den referensramen

vultures

Vultures – har världen glömt Kanye Wests antisemitism?

SVD

https://www.svd.se/a/EQ12wA/

Åklagaren Johan Lindmark bekräftar för SvD att det handlar om flera personer som är polisanmälda i samband med Alectas investering i Heimstaden Bostad. Misstänkta brott ska ha begåtts mellan 2018 och 2023, men åklagaren har fortfarande inte varit i kontakt med någon misstänkt. – En förundersökning inleder jag på brottet och inte på personer, därefter i något skede så blir människor skäligen misstänkta. Men jag har inga som är upplagda som skäligen misstänkta i nuläget, säger Johan Lindmark, åklagare vid riksenheten för korruption. Det var i mitten av november som det blev känt att Finansinspektionen gjort en polisanmälan med anledning av pensionsbolaget Alectas investeringar i Heimstaden Bostad. Häromveckan berättade Johan Lindmark för Dagens Industri att han efter en första analys av materialet utredde tre olika brottsrubriceringar: Grovt givande av muta, grovt tagande av muta och grov trolöshet mot huvudman. Johan Lindmark bekräftar brottsrubriceringarna för SvD, och säger nu att fler än en person är polisanmäld. Men ingen anmäld har hittills kontaktats eller förhörts. – Först handlar det om att göra en bedömning av om det föreligger ett brott och därefter kommer således frågan om vem eller vilka personer som kan misstänkas för brottet, säger han. – När det gäller andra brott så kan det vara enkelt att konstatera att det är den personen som är misstänkt och så vidare, men i den här typen av ärenden kan det vara lite mer komplicerat. Så sent som i juni i år beslutade Alecta att låta två advokatbyråer utreda pensionsbolagets investeringar i Heimstaden Bostad, vars ekonomiska bekymmer ökat med de stigande räntorna. Sedan 2013 har Alecta investerat 49 miljarder kronor i Heimstaden Bostad, varav ungefär 35 miljarder sedan 2019. – Styrelsen initierade utredningarna för att säkerställa att de hade all information och fakta om Alectas investeringsprocess i Heimstaden Bostad, säger Jacob Lapidus, presschef Alecta, till SvD. Lapidus säger att Alecta ville se över aktieägaravtalet som tecknats med den norske miljardären och största ägaren i Heimstaden Bostad, Ivar Tollefsen, eftersom de inte ansåg sig få betalt fullt ut för den risk de tar. – Alecta har fått avkastning, men inte tillräckligt bra avkastning för den risk som vi har tagit. Det finns också obalanser i termer av inflytande. Därför vill Alecta åstadkomma ett bättre, mer balanserat avtal och skapa marknadsmässiga villkor för eventuella ytterligare kapitaltillskott, för att på så sätt säkra pensionstagarnas pengar framåt. Advokatbyrån Roschiers uppgift var därför att utreda avtalets konstruktion och villkor, samt vilka olika möjligheter som fanns att ändra det. Advokatfirman Hammarskiöld å sin sida undersökte investeringsprocessen i Heimstaden. – De båda utredningarna var viktiga förutsättningar för att kunna initiera fortsatta förhandlingar om villkoren för ytterligare investeringar, säger Jacob Lapidus. I september påbörjade Finansinspektionen (FI) parallellt en tillsynsundersökning för att granska huruvida Alecta hade efterföljt gällande bestämmelser i samband med företagets investeringar i Heimstaden Bostad. Inom ramen för den pågående undersökningen begärde FI att få ta del av Advokatfirman Hammarskiölds rapport, när den var färdigställd. Den 17 oktober läste FI rapporten på plats i Alectas lokaler. ”I rapporten finns uppgifter om gärningar som advokatfirman bedömer kan utgöra brott”, antecknade FI efter besöket. Dryga veckan senare, den 27 oktober, lämnade FI in en anmälan om misstänkta brott till Åklagarmyndigheten, som sedan hamnade hos Riksenheten mot korruption. SvD har tagit del av den fem sidor långa anmälan, som till stor del är maskad

alecta heimstaden

Utredningen av Alectas investering i Heimstaden Bostad: Flera polisanmälda

SVD

https://www.svd.se/a/XbXveb/

Israel pumpar nu in vatten för att försvåra Hamas existens i tunnlarna under Gaza. ”Men är de ens där? Tunnlarna kan användas för logistik, transport och att lägga upp förråd”, säger militärexperten David Bergman. Det är uppgifter från en källa till Wall Street Journal som gör gällande att israelisk militär nu verkställt planerna att pumpa havsvatten från Medelhavet in i tunnlar, specifikt i de västra delarna av Gaza City. Enligt källan ska fem stora vattenpumpar ha monterats i upptäckta schakt i närheten av flyktingområdet Shati, nordväst om Gaza City, knappt 500 meter från Medelhavets strand. Tusentals kubikmeter vatten i timmen ska förstöra den infrastruktur under jord som Hamas byggt upp under många år och även driva soldater upp över jord. Andra metoder som förekommer i krigföringen mot mål under jord är luftangrepp, sprängmedel och även nersändning av hundar, drönare och robotar. – Att översvämma tunnlarna är en god idé, men jag går inte in på detaljer, säger Herzi Halvei, Israels överbefälhavare. Farhågor har infunnit sig om att stora vattenmängder även skulle kunna hota säkerheten för personer i gisslan, som ännu uppgår till närmare 140 individer. USA:s president Joe Biden fick frågan på tisdagens presskonferens i Vita huset och svarade att han skaffat sig försäkringar om att åtgärder har vidtagits för att undvika att gisslan befinner sig i de specificerade tunnlarna, men att han inte de facto kan garantera det. Vattenpumpningen uppges vara nästa steg för att angripa de flera hundra schakt ner till tunnlar som sprider ut sig i uppemot 500 kvadratkilometer under Gazaremsan. Metoden prövades redan 2015 då egyptisk militär lät översvämma smuggeltunnlar under den södra gränsen. Miljöexperter har varnat för att översvämningar kan få långvariga effekter på grundvattnet och husgrunder i Gazaremsan. Men några sådana resonemang biter inte på Israels försvarsminister Yoav Gallant. Han har sagt att krigsinsatsen i Gaza kan dra ut på tiden. Det drar åt den rävsax som premiärminister Benjamin Netanyahu befinner sig i eftersom den internationella kritiken mot mänskligt lidande tilltar. Jake Sullivan, USA:s nationella säkerhetsrådgivare, anländer till Tel Aviv på torsdagen för samtal om nästa fas av kriget. Major David Bergman vid Försvarshögskolan forskar om prestationer under extrem press. Han frågar sig vad tunnlarna är till för. – De används främst för logistik, transport och att lägga upp förråd. Är Hamas ens där? Deras taktik är sannolikt att satsa på rörlighet. Och inte att bygga in sig i något högkvarter. Då blir man exponerad och har lagt sitt kort, säger han. USA:s överlägsna styrkor i Vietnam fick känna på hur svårt det var att bekämpa gerillarörelsen Vietcong, som gömde sig i tunnlar. – Det är oerhört krävande att försöka rensa och få verkan under jord. Helt ärligt tror jag det mesta av Israels attacker där är improviserade. Hur ska du kunna utbilda dig för sådan strid? Det är svårt nog att strida i bebyggelse med endast buren utrustning och väldigt kostsamt för båda sidor, konstaterar David Bergman. Omkring 7 000 soldater från Hamas har enligt den israeliska militären IDF dödats sedan terrorattacken den 7 oktober då cirka 1 200 människor mördades. Motsvarande förluster för Israels egna styrkor uppges vara 112. Nio av dem ska ha dött i ett bakhåll på tisdagen.

hamas vietcong

Israels nya metod ska dränka Hamas tunnlar

SVD

https://www.svd.se/a/gEMon1/

Kriget mellan Israel och Hamas har gjort djupt avtryck i den tyska offentligheten: nu förhindras både demonstrationer och konstutställningar. Utvecklingen är bekymrande – men här finns ytterligare en lärdom. Yttrandefriheten i Tyskland har mått bättre än i dag. Det beror på den ökade antisemitismen, och de tyska politikernas utbredda rädsla för att den ska få fäste i landet. Sedan Hamas attack mot Israel den 7 oktober har detta gått från en underliggande pyrande nervositet till faktisk handling. Konsekvenserna är inte helt lyckade. Några exempel: Personer som vill protestera mot Israels motattack – och de många civila offer som skördats – har problem att göra det eftersom de sällan tillåts. När de gör det hårdbevakas de av polis. Detta då man vill försäkra sig om att inga antisemitiska utspel förekommer. Den judiska konstnären Candice Breitz, som problematiserat Israel och dess roll i kriget offentligt, har fått se planerade utställningar inställda. En planerad konferens om hur Tyskland ska förhålla sig till Förintelsen i kontrast till andra övergrepp mot mänskliga rättigheter har gått samma öde till mötes. En kulturinstitution i Berlin som samarbetat med Israelkritiska organisationer har fått sitt offentliga stöd indraget, med nedläggning som en direkt konsekvens. Det finns ett tydligt skäl till varför EU:s största demokrati avviker från demokratiska normer om fri åsiktsbildning. Den tyska staten är inte vilket land som helst. Under Nazityskland mördades 6 miljoner judar. Hur Tyskland ska leva med denna groteska skuld är en fråga som har plågat generation efter generation sedan dess. Att Tyskland inte klarar av att hantera den rågången är historiskt begripligt, men demokratiskt bekymrande. 1952 var svaret att donera stora summor pengar till den nybildade staten Israel. 8 miljarder dollar i dagens penningvärde som kraftigt bidrog till att få den då mycket spröda statsbildningen på fötter. Symboliken var övertydlig: staten som uppstod ur askan efter den som mördade judarna kämpade nu för sionismens grundläggande idé att världens judar skulle få ett eget land, fria från förföljelse. 1965 inledde Västtyskland och Israel diplomatiska förbindelser – ett stort steg för båda ländernas internationella trovärdighet. I takt med att personer med ett direkt minne – och ansvar – för kriget gått ur tiden har Tyskland gjort själva hågkomsten till en del av den nationella identiteten. Att alltid minnas landets oerhörda brott har integrerats i landets DNA. Den mest konkreta bilden av detta finns i Förintelsemonumentet i Berlin, rest 2005. 2 711 gråa betongplattor utplacerade över två hektar, mitt i stadens politiska kvarter. Det är nästan hela Helgeandsholmen. Under samma tid cementerade man minnesmonument också i realpolitiken, genom utfästelser från den tyska staten att alltid stå upp för Israel. 2008 slog Angela Merkel fast att Tysklands har ett grundläggande ansvar (”Staatsräson”) för Israels fortlevnad. En plikt man tar på största allvar. Det har inneburit att kritik av staten Israel i Tyskland ofta tolkas som antisemitism. Det är landet inte ensam om. En lång rad västländer har skrivit under på en definition av antisemitism där även många former av kritik mot landet Israel ingår. ”The IHRA non-legally binding working definition of antisemitism”, är å ena sidan noga med att sakligt kritik mot landets politik inte är antisemitiskt. Å andra sidan slår den också fast att dubbelmoral mot Israel, där man avkräver landet att vara ”snällare” än något annat land, är det. Onekligen en balansgång. I Tyskland har man uppenbarligen satt det säkra före det osäkra här. Från det svenska perspektivet, där yttrandefriheten är helig, är det lätt att häpna. Även om det fria ordet har inneburit ett affekterat och sårigt debattklimat går det i alla fall att prata öppet om frågan

tyskland israel

Tysklands hantering av Israelprotester oroar

SVD

https://www.svd.se/a/gEMVaa/

Willy Wonkas första steg i godisbranschen skildras i den nya filmen. Timothée Chalamet är briljant som en ung och vänlig chokladfabrikör. Hur förvandlades Willy Wonka till den där grandiosa narcissisten som både Gene Wilder och Johnny Depp tecknat honom som? En man vars paranoia till slut fick honom att stänga grindarna till sin chokladfabrik och sedan uppvisa det mest besynnerliga av temperament när han väl gläntade på dem igen. Om man sätter sig i biosalongen med en förväntan på att få svar på detta, är Paddington-regissören Paul Kings ”Wonka” något av en besvikelse. Men om man däremot är redo för en klassiskt anglofil musikal av den gamla skolan – fullproppad med skådisar från förr som Olivia Colman, Hugh Grant och Rowan Atkinson – är det här en i det närmaste ultimat film att ta med tjocka släkten på i mellandagarna. Under Timothée Chalamets plommonfärgade sammetsrock döljer sig en mjuk och vänlig chokladfabrikör i vardande som förlitar sig på snälla främlingars omsorg och inte bryr sig om att misstänksamt granska det finstilta. Hade han gjort det skulle han inte ha hamnat i klorna på ett skumt hotellägarpar och skuldsatt upp över öronen tvingats betala av genom att slava i deras tvätteri. Tillsammans med några andra förlorade själar, däribland den föräldralösa flickan Noodle (14-åriga stjärnskottet Calah Lane) ägnar unge Wonka sig där åt dansant synkroniserat renhållningsarbete till musik, vilket förstärker den redan tydliga flörten med musikalen ”Oliver Twist” – en långkörare både på West End och Broadway (man får tydligt känslan att vi inom kort kommer att få se teateruppsättningar även av ”Wonka”). Ganska snart tar Wonka också sina första triumfatoriska steg som karamellmakare av den högsta graden, något som inte ses med blida ögon av de redan etablerade godistillverkarna i staden. Här utvecklar sig en något segdragen ”Paddington”-lik katt och råtta-lek som gott hade kunnat få stryka på foten. I stället hade jag önskat fler närstudier av den magiska karamell­tillverkningen, ty Wonka kånkar runt på en liten resefabrik fylld av ingredienser som flytande solsken, bitterljuva tårar från en rysk clown och kondenserade åskmoln – alltså mer JK Rowling än Roald Dahl, men så ligger producenten David Heyman även bakom ”Harry Potter och fången från Azkaban”. Berättelsen, som alltså utspelar sig före ”Kalle och chokladfabriken” är nyskriven av Paul King och Simon Farnaby. Den sistnämnde gör även ett mindre inhopp, precis som i ”Paddington 2”, som en vakt som lämnar sin post efter att ha fått smaka pralinen ”A big night out” – med ett yttre hölje av champagne följt av en mängd lager med alkohol och till slut en aspirin. Om manusskribenterna har ansträngt sig för att befria berättelsen från Dahls förakt för tjocka människor ertappas de med nävarna i syltburken då den korrupte polischefen sväller till trippel storlek på grund av sitt chokladberoende. Men de lyckas å andra sidan väl med att få bort den koloniala stämning som vilar över originalet, dels genom att inte ha en helvit ensemble, dels genom att Hugh Grants oompa-loompier (småfolket som sedan får jobb i Wonkas chokladfabrik) är en självständig och talför typ snarare än att som i boken tecknas som söderhavsvilde. Utseendemässigt är Grant identisk med oompa-loompierna i den första filmen från 1971 och som ytterligare en blinkning till den framför Timothée Chalamet även Gene Wilders välbekanta sång ”Pure imagination”. Han gör det faktiskt så bra att jag i hemlighet börjar se blidare på hans framtida roll som Bob Dylan i filmen ”A complete unknown”. I synnerhet när hans korta jacka och kostymbyxor har fått den rätta pinnsmala looken efter att ha doppats i choklad. 

wonka recension

Recension: Chalamet gör ultimat musikalkomedi som Willy Wonka

SVD

https://www.svd.se/a/4op59g/

Oron för den svenska fastighetsmarknaden bidrar till omfattande blankning av Handelsbankens aktie. Bara den italienska Mediobanca är mer blankad, uppger Bloomberg på onsdagen. Bland 500 banker och finansinstitut i Europa pekas Svenska Handelsbanken ut som särskilt exponerad för fastighets- och bostadslån med följd att aktien nu hör till den mest blankade bankaktien i hela Europa. Bloomberg uppger att bara Italiens krisbank Mediobanca nu är mer blankad. Nyhetsbyrån refererar till sitt index ”Europe 500 Banks and Financial Services” med Standard & Poor’s som källa. Den amerikanska ekonominyhetsbyrån konstaterar att Handelsbanken har rykte om sig att vara Sveriges tryggaste bank, vilket kontrasterar mot exponeringen mot den krisdrabbade fastighets- och bostadssektorn där SHB:s utlåning är störst i Norden. Klart är att kreditvärderingsinstitutet Moody’s sedan tidigare satt ”negativa utsikter” på det toppbetyg som Handelsbanken normalt har. ”Mycket av det som hotar Handelsbankens kreditbetyg beror på läget för kommersiella fastigheter i Sverige”, skriver Bloomberg. Det handlar då om flera negativa trender just nu: Kraftigt ökande kapitalkostnader samtidigt som branschens bokförda fastighetsvärden är för höga som följd av tidigare års nära nollränteläge. Ekonomin i Sverige svag i EU Det är dessutom svårt för fastighetsbolagen att sälja fastigheter för att ta in nya pengar. Det råder nästan tvärstopp på transaktionsmarknaden eftersom höga fastighetsvärden är svåra att räkna hem nödvändig avkastning på. ”Enbart nästa år måste svenska fastighetsbolag refinansiera fastighetsobligationer och hybridobligationer för cirka 12 miljarder dollar (cirka 125 miljarder kronor), påminner Bloomberg. Oron kring svenska fastighetsbolag och deras största långivare späs också på av lågkonjunktur med risk för till exempel kraftigt ökande kontorsvakanser.  ”Inom EU hör ekonomin i Sverige till de svagaste och prognosmakare tror allt mer på en tvåårig recession”, heter det från Bloomberg som också nämner att konkurserna i Sverige i oktober var fler än tidigare under 2000-talet, särskilt i byggsektorn. Den stora blankningen av SHB-aktier hindrar dock inte att andra bedömare tonar ner oron. Dit hör Erik Erik Eikeland, portföljförvaltare vid Alcur Fonder, som inte är så bekymrad. Han påminner om att Handelsbanken ”agerar konservativt genom att låna ut med fastigheterna som säkerhet och med låga belåningsgrader”. 6 procent av aktierna blankade Klart är att Handelsbanken i tredje kvartalet inte reserverade medel för några större kreditförluster vilket signalerar att inte heller banken själv är så bekymrad över sin utlåning till fastigheter och bostäder. Tvärtom redovisade Handelsbanken en historiskt hög kvartalsvinst. Men vissa investerare förhåller sig alltså skeptiska till SHB-aktien som utvecklats sämre än jämförbara aktier den senaste tolvmånadersperioden. Handelsbankens stora utlåning till fastighetsbranschen motiverar "en försiktigare inställning till värderingarna”, heter det till exempel från aktieanalytikern Alexander Demetriou hos Jefferies, som enligt Bloomberg har negativ syn på SHB-aktien. Enligt Bloomberg var cirka 6 procent av SHB-aktierna blankade i slutet av förra veckan. Handelsbanken skriver i en kommentar till SvD att ”aktien för ett väldigt stabilt företag kan vara kortad i en större utsträckning än ett bolag med en högre riskprofil, i samma sektor, om förväntansbilden är att aktien i det senare på kort sikt ska gå bättre. Som en konsekvens av ovan behöver det således inte finnas en koppling mellan blankning och marknadens syn på bankens kreditkvalitet.” Även SEB hör enligt Bloomberg till Europas mest blankade bankaktier, dock med under 3 procent av aktierna blankade. SEB listas på fjärde plats i Europa, efter Mediobanca och Handelsbanken samt Finecobank (även den italiensk)

shb aktie

Handelsbankens aktie utsatt för omfattande blankning

SVD

https://www.svd.se/a/pQyqnw/

Merkel – vem? Adjö Merkel! Rubrikerna skvallrar om en ny tid för de tyska kristdemokraterna CDU. Utan tårar lämnar de Angela Merkels politik bakom sig och girar åt höger. En vinnande strategi?  BONN Man har sett henne gå och handla på snabbköpet i Berlin och sin vana trogen besöka Wagnerfestivalen i Bayreuth. Där trotsade hon i år hällregn och dök upp i mintgrön dräkt lagom till premiären av musikdramat Parsifal. Men annars är det som om Merkel hade slukats av ett svart hål. Har hon en gång för alla gett upp politiken? Så som hon lovade när hon för två år sedan lämnade över till socialdemokraten Olaf Scholz och gick från att flera år i rad vara ”världens mäktigaste kvinna” i Forbes maktlista, till ett liv i skymundan. I förra veckan kom dock ett överraskande livstecken. Öppet kapade hon banden till Konrad-Adenauer-stiftelsen, en av Europas viktigaste borgerliga tankesmedjor som hon länge varit medlem i. Trogna partikamrater talade om en ”istid” och om ett komplett brott med partiet. Själv uppges hon ha sagt att hon vuxit ur rollen som drivande i stiftelsen och dess grundläggande samhällsdebatt. Framställer islam som växande hot I verkligheten är det snarare hennes kristdemokrater som har dragit ifrån. Merkels ”Vi klarar det” när Tyskland 2015 öppnade gränserna för över en miljon flyktingar, nedläggningen av kärnkraften, dialogen med Ryssland och samförståndet med Kina – allt detta är i dag makulatur för kristdemokraterna. På så vis är schismen symbolisk. Kristdemokraterna, och med dem flertalet konservativa partier i Europa, svänger nu i rask takt åt höger. De gör allt för att hejda invandringen och ser islam som ett växande hot mot det europeiska samhället. De tyska kristdemokraterna är inte fullt så smidiga som många andra i Europa. I Tyskland tar det tid att vända skutan. Och det finns starka falanger i partiet med förankring i arbetarrörelsen eller i kristliga grupper som har invändningar. Men ambitionen är klar. I ett nytt programförslag som ledningen lade fram i början av veckan föreslås bland annat att asylprövningarna ska äga rum i tredje land. Förhållandet till islam ska omprövas: Om det tidigare hette att ”islam är en del av Tyskland” ska detta nu ändras till att ”muslimer som delar våra värderingar hör till Tyskland”, ett resonemang som omvänt innebär att den som inte delar tyska värderingar inte har i Tyskland att göra. Partiledningen vill också införa flyktingkvoter. ”Gästfrihet är en sak. Men det innebär inte att vi ska lyfta dörren ur gångjärnen och öppna för alla som vill hit”, lyder en av förklaringarna från partistyrelsen. SPD faller som en sten Viljan att skärpa profilen och bryta med det som många i partiet beskriver som Merkels ”socialdemokratisering” av CDU är det som driver den nya partiledaren Friedrich Merz. I hans ögon är tidpunkten optimal. Den styrande koalitionen av socialdemokrater, liberaler och miljöpartister framstår som oenig och handlingsförlamad – och sjunker som en sten i mätningarna. Merz vittrar nu en chans att vinna förbundsdagsvalet om två år. Eller utnyttja ett tänkbart nyval. Men omsvängningen kommer sent. Väljarna har allt mer tröttnat på de etablerade partierna och många känner sig lämnade i sticket när inflationen sticker iväg, välfärdssystemen bantas och miljarder satsas på stödet till Ukraina. Valet i Nederländerna häromveckan var en tydlig fingervisning. Högerliberala regeringspartiet VVD som i valrörelsen flirtade med islam- och invandringsfientliga Geert Wilders politik åkte på ett svidande bakslag. Valets stora vinnare blev i stället Wilders Frihetsparti PVV som nu försöker bygga en regering på högerkanten. Trenden lär fortsätta

angela merkel joachim sauer

CDU i Tyskland dissar Angela Merkels politik

SVD

https://www.svd.se/a/q1989E/

Länge var hennes hälsoångest hanterbar – men sedan Lisa blev mamma har den slagit till med kraft igen. ”Att få barn gör en ofta mer medveten om sin egen sårbarhet”, svarar SvD:s psykolog. Fråga: Jag har en lång historia av besvärlig hypokondri med ångestattacker, och har gått i terapi i tre omgångar för det. Nu, 20 år senare, tycker jag oftast att det är hanterbart och att jag har verktyg för att lösa akuta situationer. Men längre perioder med oro och ångest är svåra att ta sig ur. Nu har jag en dotter på snart tre år som liksom alla förskolebarn är sjuk ofta. Jag har jättesvårt att hantera det och får stark panik när jag tror att nåt är fel med henne. Jag klarar inte av att sova med henne, kan inte slappna av, så pappan får ta allting. Hon har förkylningsastma så när hon var liten fick vi ofta åka till akuten och få hjälp med andningen. Jag grät då ofta hela nätterna efteråt och har svårt att komma över det nu. Jag är inte direkt rädd för döden (även om flera förluster i min närhet senaste åren har påverkat mig också), utan hypokondri handlar ju om kontroll och att inte kunna lita på kroppen, och massa annat psykologiskt. Jag vet inte vad jag skulle kunna söka för mer terapi än den jag redan fått, men jag känner ju att detta har förvärrats sedan jag blev mamma. Hur bryter jag dessa starka, instinktiva mönster? /Lisa S Jenny Jägerfeld: Det är tydligt att din hypokondri och ångest har påverkat ditt liv länge. Det är jättebra att du har gått i terapi och det låter som om den har gjort det lättare för dig att hantera problemen, även om det har förvärrats sedan du blev mamma. Numera använder man oftast begreppet ”hälsoångest” för att beskriva det här tillståndet, då ”hypokondri” anses vara aningen nedsättande (även om du förstås får kalla dina problem vad du vill). Och för att förvirra ytterligare är beteckningen för den psykiatriska diagnosen ”sjukdomsångest”. Sjukdomsångest – en stark oro Hälso- eller sjukdomsångest innebär en stark och överdriven oro över att vara eller bli svårt sjuk. Personer med hälsoångest undersöker ständigt kroppen efter möjliga tecken på sjukdom och normala kroppsliga sensationer som ett ryckande ögonlock eller magont kan tolkas som tecken på en allvarlig sjukdom. Den periodvis höga ångestnivån styr vardagen och begränsar livet. Du har ju insett att hälsoångesten är psykologiskt betingad, men många med samma problem ägnar mycket tid åt att söka somatisk vård. Men oron kvarstår oftast (eller återkommer snabbt) även om undersökningar eller provtagningar visar att man är frisk. Hälsoångest ofta del av annat Jag förstår att det kanske kan kännas frustrerande att söka terapi ännu en gång när du redan gått i flera omgångar, men det faktum att det hjälpt dig tidigare gör att det kan vara värdefullt att söka stöd igen. Dels för att bli påmind om de strategier du redan har, dels med anledning av de nya utmaningar som uppstått i din roll som mamma. Nu vet jag inte i vilken sorts terapi du har gått i, men kbt är den terapiform som har visat sig vara mest verksam vad gäller just hälsoångest. I en sådan terapi får man identifiera vad som triggar i gång beteende och tankar, hjälp att ifrågasätta tolkningar samt hjälp med olika copingstrategier för att hantera dem. Om du har gått till en och samma terapeut i flera omgångar kan det vara bra att prova någon ny för att se om denna kan ge dig något som den tidigare terapeuten inte kunde. Hälsoångest är ofta en del av andra tillstånd som tvångssyndrom, generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom eller depression

hälsoångest berättelser

Hälsoångesten går att bryta – psykologen svarar Lisa

SVD

https://www.svd.se/a/mQmkP4/

Allt fokus för att komma tillrätta med våldsamma unga kan inte läggas på ungdomsfängelser som ännu inte finns. Kommunerna hanterar redan dessa barn varav det stora flertalet inte är dömda, skriver Jan Jönsson (L). I den våldsvåg som dragit över Sverige under året är den höga andelen barn som begått dödliga våldsdåd eller själva blivit mördade en synnerligen allvarlig utveckling. Majoriteten av dessa barn är sedan länge kända av socialtjänsten och flera dessutom redan omhändertagna och placerade i samhällsvård – men på rymmen. Nu höjs röster om att dessa ungdomar behöver fängelse, snarare än samhällsvård. Det finns goda anledningar till att införa ungdomsfängelser, men de kan aldrig ersätta behovet av behandlande Sis-hem. Det har blivit tydligt att det finns en liten grupp ungdomar med mycket extremt våldsbeteende som behöver kraftfullare åtgärder än vad som finns att tillgå idag. Utredningen ”En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga” har därför presenterat förslag om att inrätta särskilda ungdomsfängelser. Regeringen har redan fattat beslut om att de nya ungdomsfängelserna ska finnas på plats till sommaren 2026.  Namnet till trots skulle ungdomsfängelserna, om de utformas som utredningen föreslår, kunna bli ett lyft för samhällsvården av grovt kriminella ungdomar. Både utifrån ett humanistiskt och samhällsskyddande perspektiv. Små barnanpassade avdelningar, hög säkerhet, särskilt kvalificerad behandlingspersonal med hög kompetens, ständig tillgång till sjukvårdspersonal, möjlighet till längre behandlingstider än idag och skärpta krav på kvalitet i återslussningen till samhället för att minska återfall, vore en avsevärd ambitionshöjning. Kanske kan målsättningen om att ett barn som låses in ska komma ut i bättre skick än innan äntligen uppnås. Men allt fokus för att komma tillrätta med extremt våldsamma unga kan inte ensidigt läggas på ungdomsfängelserna, som står klara först om flera år. Kommunerna hanterar redan dessa barn varav det stora flertalet inte är dömda. I verkligheten finns inget vänta och se – omhändertagandena av unga våldsbrottslingar måste hanteras nu. Det är omkring 70 ungdomar som döms till sluten ungdomsvård enligt LSU varje år i hela landet. Rån är det vanligaste huvudbrottet i domar för pojkar, inte dråp eller mord. Samtidigt var det drygt 1 100 barn och unga som omhändertogs av socialtjänsten och placerades på Statens Institutionsstyrelses särskilda ungdomshem (Sis-hem) enligt skyddslagstiftningen LVU. Dessa barn har alltså inte dömts utan behöver vård för att inte fara allvarligt illa. Det innebär att övervägande delen ungdomar med grovt kriminellt och våldsamt beteende aldrig kommer att vara aktuella för ungdomsfängelser, de kommer att vara kvar inom Sis vård. För socialtjänsten räcker det med allvarliga indikationer på att den unge far illa för att kunna besluta om omhändertagande med tvång, medan det för rättsväsendet krävs en solid bevisning som i många fall ännu inte finns. Bristerna hos Sis både vad gäller kvalitet, säkerhet och för få platser har varit kända länge. Regeringar av olika färg har konsekvent underfinansierat Sis och myndigheten har haft svårt att få gehör för behovet av moderniserad lagstiftning för att komma tillrätta med rymningar och säkerhetsproblem. Parallellt med att ungdomsfängelserna byggs upp blir det därför helt nödvändigt att fortsätta utveckla behandlingskvalitet och bygga upp säkerhet även på Sis institutioner

ungdomsfängelser

Ungdomsfängelser kan inte helt ersätta Sis-hem, skriver Jan Jönsson

SVD

https://www.svd.se/a/768e28/

Besparingar och effektiviseringar är målsättningen för två stora AI-projekt som lanseras av statligt finansierade AI Sweden. Totalt beräknas projekten kosta över 100 miljoner kronor – och ge miljarder tillbaka. – Nyttjar vi AI:s potential fullt ut finns förutsättningar att spara 140 miljarder kronor bara i den offentliga förvaltningen. Det säger civilminister Erik Slottner (KD) under en pressträff där satsningar för Sveriges AI-utveckling presenteras. Han tillägger att siffran är en tidig beräkning som gjordes innan den generativa AI:n hade slagit igenom. Potentialen är med artificiell intelligens är ”jättestor”, enligt ministern. Inte bara för att göra besparingar utan även att för att förbättra service och öka nyttan för medborgarna. – Det är viktigt att ta till vara alla möjligheter som AI ger, säger Erik Slottner. Organisationen AI Sweden, som nyligen lanserat den nordiska språkmodellen GPT-SW3, ska nu ta ytterligare steg och utveckla nästa generations språkmodell för Sverige. – Utvecklingen går väldigt snabbt internationellt. Nästa stora grej är multimodalitet. Vi ser det redan i flera av de stora modellerna som finns kommersiellt. Vi hakar på och försöker röra oss fram så snabbt vi kan för att säkerställa vår suveränitet, säger Mikael Ljungblom, policychef på AI Sweden. Multimodal innebär att AI-tjänsten kan hantera inte bara text utan även ljud och bild. Dessutom ska den svenska modellen vara flerspråkig, klara kod och kunna interagera med externa verktyg som databaser och webbläsare. Med andra ord kunna lösa en stor mängd uppgifter. – Alla komponenter bidrar till en större generell förmåga, säger Mikael Ljungblom. AI Sweden som delvis finansieras av statliga Vinnova har hittills skaffat finansiering för projektets första etapp på 7,4 miljoner kronor. Nästa etapp som löper under 2024 beräknas behöva ytterligare 9 miljoner kronor. I den tredje etappen där arbetet skalas upp beräknas finansieringsbehovet landa på 40 miljoner kronor. Utöver att bygga språkmodellen ska AI Sweden tillsammans med externa parter bygga en gemensam digital assistent för offentlig sektor. Den ska baseras på AI-teknik, och vara kapabel att hjälpa medarbetare med olika typer av arbetsuppgifter. Därtill ska verktyget tränas med hjälp av instruktionsdata från anställda ute i förvaltningen. – Den stora nyttan är effektivitet och kvalitet. Förhoppningsvis lyckas vi med effektiv resursdelning. De allra flesta mindre organisationer i Sverige har inte möjlighet att utveckla språkteknologi eftersom det krävs resurser, data och expertis, säger Jonatan Permert, AI-transformationsstrateg på AI Sweden. Ett konsortium bestående av sex stycken kommuner och regioner samt AI Sweden och Intel finansierar projektets inledande etapp på 8 miljoner kronor. Därefter krävs det runt 40–50 miljoner kronor för att utveckla den digitala assisten. Tanken är då att bygga ett nytt större konsortium med fler offentliga organisationer för att komma i mål. Erik Slottner betonar under tisdagens pressträff att det är viktigt att ta till vara på alla de möjligheter som AI och digitaliseringen ger. – Den skapar fantastiska förutsättningar för att stärka Sverige som ett innovationsland, stärka vår konkurrenskraft och att göra offentlig sektor mer effektiv. Och öka kvaliteten inom välfärden, säger Erik Slottner.

sveriges ai

Statlig satsning på AI för att effektivisera välfärden

SVD

https://www.svd.se/a/jlWGVo/

Öppna schakt, trappor som saknar skyddsräcken och utländsk arbetskraft som inte förstår säkerhetsföreskrifterna. Företaget som ansvarade för säkerheten på bygget där hissen kraschade i Sundbyberg har kritiserats flera gånger tidigare av Arbetsmiljöverket – för brister vid andra byggen. Fem personer dog när en bygghiss föll 20 meter vid en arbetsplatsolycka i Sundbyberg på måndagen. Byggprojektet Ursviks Torn ska bli 14 våningar, och var vid olyckstillfället tio våningar högt. Det är byggföretaget Andersson Company som uppför byggnaden, på uppdrag av fastighetskonsultbolaget CBRE. Det är Andersson Company som är ansvariga för säkerheten på den nu aktuella byggarbetsplatsen, enligt Arbetsmiljöverket. Under det senaste decenniet har företaget kritiserats ett flertal gånger av Arbetsmiljöverket för bristande säkerhet vid byggen i Sverige. 2013 föll en arbetare ner i en schaktöppning vid ett av bolagets byggen i Sigtuna. Enligt Arbetsmiljöverkets inspektion ska han ha landat på en betongplatta, men hur pass skadad han blev är okänt. Myndigheten konstaterar i en skrivelse till företaget att de aldrig utredde hur olyckan kunde inträffa. 2017 kritiserades Andersson Company för att säkerhetsinstruktioner på en byggarbetsplats i Enköping bara fanns tillgängliga på svenska, trots att en majoritet av byggarbetarna kom från andra länder, främst Polen, och inte pratade svenska. Andersson Company svarade på kritiken med att det dock alltid fanns en arbetsledare eller motsvarande som förstår engelska. Under 2017 fick företaget återigen anmärkningar för brister i säkerhetsinstruktionerna på en byggarbetsplats, denna gång i Sollentuna där myndigheten också konstaterade att det saknades räcken runt en trappa. Vid ett tredje bygge i Arvidsjaur anmärkte Arbetsmiljöverket på att det saknades fungerande utrymningsvägar och nödbelysning. Byggarbetarna ska dessutom ha använt arbetsutrustning på ett sätt som innebar risk för olycksfall. 2019 kritiserades Andersson Company för att det saknades fallskydd vid trappor och byggställningar vid en arbetsplats i Stockholm. Återigen saknades utrymningsvägar och det fanns ingen förbandslåda för byggjobbarna. Olyckan i Sundbyberg har anmälts till Arbetsmiljöverket av Andersson Company självt, uppger Expressen. Företaget vill inte uppge om de svarade för installationen av olyckshissen som störtade till marken vid bygget i Sundbyberg, eller om någon av dess underentreprenörer uppfört den. – Jag kan inte uttala mig om detta. Jag får hänvisa till polisen angående alla såna frågor, säger Andersson Companys arbetschef Jerker Danarp. En förundersökning har inletts om arbetsmiljöbrott innefattande eventuellt vållande till annans död, grovt brott. – Det här är en allvarlig händelse som vi nu utreder. Fem personer har konstaterats avlidna. Arbetet med att säkerställa identiteten på de avlidna pågår, samtidigt som kontakt med anhöriga tas. Den tekniska undersökningen fortsätter och Statens haverikommission arbetar på platsen, säger senior åklagare Gunnar Jonasson på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål under tisdagen. Även Arbetsmiljöverket kommer att inleda en utredning av vad som skett, meddelar myndigheten. På tisdagseftermiddagen höll byggbolaget en pressträff med vd Patrik Toresäter. Han sa då att han varken kunde eller ville svara på frågan om hissen var besiktigad. – Jag utgår från att den var besiktigad, sa han och hänvisade till den pågående polisutredningen. Ni har fått kritik från Arbetsmiljöverket tidigare på flera byggen runt om i landet de senaste åren. Tar ni säkerheten på allvar? – Jag skulle säga att vi absolut tar säkerheten på allvar

bygghiss olycka

Dödliga hissolyckan: Andersson Company kritiserat för brister flera gånger senaste åren

SVD

https://www.svd.se/a/xg6LMR/

Historien om tvångsrenoveringarna är inte första gången Heléne Fritzon och Socialdemokraterna visar en imponerande förmåga att frisera historieskrivningen. För ett par år sedan orsakade den socialdemokratiska europaparlamentarikern Heléne Fritzon en viss uppståndelse. Hon hade fångats på ett filmklipp från säkerhetspolitisk debatt, där hon argumenterade för att Sverige skulle stanna utanför Nato. Hon motiverade detta med att Sverige, till skillnad från våra grannländer, inte drogs in i andra världskriget. Den svenska neutraliteten under kriget visade, enligt Fritzon, att vi är ”oerhört skickliga på att inte ställa oss på någons sida”. Reaktionerna på klippet kom sig av att neutraliteten mellan demokrati och nazism möjligen inte var den stoltaste stunden i svensk historia. Men filmen illustrerade också Socialdemokraternas förmåga att vid behov byta sida, eftersom partiet kort efter att uttalandet fick uppmärksamhet plötsligt började förespråka att Sverige skulle bli medlemmar i Nato. Den kompetensen har nu kommit till användning igen. Tidigare i år valde Heléne Fritzon, och hennes partikamrater i Europaparlamentet, att rösta för ett omstritt EU-direktiv om sänkt energiförbrukning i fastigheter. Direktivet skulle, bland annat, tvinga ett stort antal svenska husägare att renovera sina fastigheter för hundratusentals kronor. Förutom att direktivet hade blivit extremt kostsamt, skulle det också vara ett klimatslag i luften. Förutom att direktivet hade blivit extremt kostsamt, skulle det också vara ett klimatslag i luften. Hus i Sverige håller till skillnad från i resten av EU temperaturen uppe med fjärrvärme och fossilfri el. Dessutom har svenska bostäder generellt redan bra energiprestanda. Boverket har varnat för att påtvingade renoveringar i själva verket skulle leda till högre utsläpp av koldioxid i Sverige.  Trots Fritzons ställningstagande för några månader sedan, försökte S ändå ta åt sig äran när det förra veckan meddelades att enskilda husägare inte ska omfattas av renoveringskraven. ”En lättnadens suck” och ”en stor förhandlingsframgång”, kommenterade Fritzon till nyhetsbyrån TT. Vilket hon hade rätt i. Men framgångarna hon skröt om var andras förtjänst, inte hennes egen. Organisationen Villaägarna, som i flera år bildat opinion och uppvaktat bland annat just Heléne Fritzon för att stoppa tvångsrenoveringarna, kallade uttalandet ”provocerande”. Och, får man lov att tillägga, också en aning imponerande. Från att ha varit oerhört skickliga på att inte ställa sig på någons sida, bemästrar S nu också konsten att stå på alla sidor samtidigt.

står för alla

Heléne Fritzon står på alla sidor samtidigt

SVD

https://www.svd.se/a/69O2v0/

Fem personer har dött i hissolyckan i Sundbyberg, bekräftar åklagaren. Olyckshissen såldes 2017 till en uthyrningsfirma. ”Det här är en allvarlig händelse som vi nu utreder.” Strax före klockan 10 på måndagsförmiddagen larmades räddningstjänst, polis och ambulans till en byggarbetsplats i Sundbyberg, norr om Stockholm. En hiss vid en byggarbetsplats hade rasat från hög höjd. Åklagaren bekräftar på tisdagen att fem personer har dött. Åklagare Gunnar Jonasson vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål säger i ett pressmeddelande att den tekniska utredningen fortsätter på platsen. Samtidigt pågår arbetet med att säkerställa identiteten på de avlidna. De omkomna var inte anställda av huvudentreprenören vid bygget, uppger Tomas Kullberg, ordförande för Byggnads region Stockholm-Gotland för TT. Vilket företag de arbetade för och vilken anställning de hade är i nuläget oklart. Vad som orsakade olyckan är ännu inte känt. Hissolyckan utreds som grovt arbetsmiljöbrott innefattande vållande till annans död. SvD har sökt Gunnar Jonasson som inte har återkommit. Statens haverikommission har under tisdagen varit på olycksplatsen och fattat beslut om att utreda händelsen. – Vi undersöker platsen och dokumenterar och pratar med folk. Hissanordningen kommer att flyttas från platsen och då kommer vi att kunna undersöka den närmare under bättre förhållanden, säger Jonas Bäckstrand, utredningsordförande och ställföreträdande generaldirektör till TT. TT: Hur lång tid tar en sådan här utredning? – Det vanliga är att det tar tio-elva månader. När vi är färdiga kommer vi att publicera en rapport som blir offentlig. Byggnads ordförande Johan Lindholm kallar det inträffade en ”fruktansvärt tragisk arbetsolycka”. – Jag har aldrig varit med om något i den här omfattningen tidigare. Mina tankar finns naturligtvis hos drabbade och de anhöriga, säger han till SvD. Fackförbundet har varit ute på byggarbetsplatsen och håller kontakten med sina medlemmar. Man erbjuder krisstöd till de som behöver det. Han vill inte spekulera om olycksorsak, utan säger att utredningen måste få ha sin gång. – Nu hoppas jag att den här inledda förundersökningen kommer igång och att de får arbeta med detta, säger Johan Lindholm. När SvD besöker platsen på tisdagsmorgonen är den så gott som öde. En ensam man går uppför trappan till de blå byggbarackerna och medierna letar ögonvittnen. Annars är det tyst. Byggarbetsplatsen är stängd tillsvidare. – Man litar på grejerna, eller man vill ju lita på grejerna. Det är otäckt, jag har aldrig hört något liknande, säger Per Ström som jobbar på ett bygge i närheten. Kicki Bergovic bor i närheten. Hon var på väg till bussen när larmet kom på måndagsmorgonen.  – Det var kanske fem i tio som första brandbilen kom. Och sen kom det ambulans, sen kom det polis, och så kom det ännu fler brandbilar. Och poliser och akutbil också, tror jag. Och då undrade jag vad som hade hänt, säger Kicki Bergovic. Hon gick ner för att se efter och förstod att det var byggarbetsplatsen alla körde till.  – Det är hemskt, stackars människor. Jätteobehagligt. Och jag tänker på deras familjer. Hissen är tillverkad av bolaget Alimak Group. Företagets vd Ole Jødahl säger till SvD att det som skett är ”djupt tragiskt”. – Våra tankar går till de drabbade och deras familjer. Det som skedde i går är djupt tragiskt och förfärligt, säger Ole Jødahl. Han säger att företaget sålt hissen till ett uthyrningsföretag i Sverige för sex år sedan, 2017. Och att man inte haft insyn i hur hissen har använts

hissolycka sundbyberg

Fem döda i hissolyckan i Sundbyberg: Hissen såldes 2017

SVD

https://www.svd.se/a/VPnoer/

”Ingen kan göra allt, men alla kan hålla käften” – ett av många tveksamma guldkorn när Jan Emanuel ger ut en aforismsamling. Andreas Hörmark tuggar floskler och tänker på Horace Engdahl. På mitt barndomshems kylskåp, liksom på många andras, satt några magneter med käcka citat. De var rosa och glättiga. ”Av två onda ting väljer jag alltid det jag inte provat förut”, menade Mae West. ”Det är aldrig för sent att bli den du skulle kunna bli”, påstod George Eliot. Jag tänker på dem när jag läser Jan Emanuels egen samling av kylskåpsmagnetscitat, med titeln ”Aforismer” – ett slags syskonbok till den mer anspråksfulla självbiografi han publicerade i höstas, där han bland annat skildrar sin uppväxt med fattigdom, droger och våld. Denna gång rör det sig om ”kärnfullt formulerade reflektioner eller iakttagelser, gärna uttryckta som lärosatser”, som han själv känner sig nödgad att beskriva dem i bokens inledning. Författaren själv känner vi till vid det här laget. I den mycket kortlivade socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholts förord (!) beskrivs den muskulöse och skäggige socialdemokraten Jan Emanuel, som hånar Greta, köper årgångsviner och samlar guldtackor. Som blivit en maktfaktor, rent av ”ett eget solsystem”, tydligen – och som agiterar för socialism och uppmuntrar människor att ta makten över sina liv. Juholt menar även att han inte kan komma på någon annan än Emanuel som hade kunnat formulera citaten i denna i ärlighetens namn rätt snåla volym om 35 aforismer. (Det blir inte bjussigare av att många av dem redan publicerats på författarens Instagramkonto tillsammans med bilder från diverse lyxbilsköp.) ”Att förverkliga en dröm är starten för nya”, skriver Jan Emanuel. ”Att göra något istället för inget är enklare än du tror”, också. Really, Juholt? Ingen annan? Själv har jag redan i denna texts första stycke kommit på två. Och det är bara att googla ”inspirerande citat” för att få hundratals fler. Eller att samtala med vilken ledarskapscoach som helst: ”En stängd dörr är fortfarande en dörr. Den går att öppna”, resonerar Emanuel, som inte verkar ha dille på konceptet metaforer. Men visst, några utmärkande drag finns. Emanuels magnettexter är exempelvis bröligare än Wests och Eliots. Dels sett till det grafiska – Emanuel jobbar med ett citat per uppslag och med så gigantiska blaffor till bokstäver att sidorna mest liknar syntavlor hos en gammal optiker. Dels i tonen, det allra första citatet kungör snabbt vad det är frågan om: ”Ingen kan göra allt, men alla kan hålla käften.” Ibland är de ännu mer aggressiva: ”Jag ska återskapa det trygga folkhemmet. Haka på eller flytta på dig” osar inte direkt av ett demokratiskt patos. I hans folkhem hade inte jag känt mig trygg. Det är förstås lätt att blanda in Horace Engdahl, som i Sverige de senaste decennierna kommit att ge den kärnfulla reflektionen ett ansikte. I ”Cigaretten efteråt” beskriver han aforistikerns värv såhär: ”Att formulera en aforism är som att trampa fel och ta ett danssteg för att inte falla omkull.” Det är en eggande bild. Och den får oss att stanna upp och fundera en smula, tills tanken landar i oss och nästan får oss att tro att vi själva uttryckt den. Så är en bra aforism. En bra aforism är inte en lyckokaka med en koncentrerad inspirationsföreläsning i. Emanuels självhjälpsparlör ”Aforismer” är med andra ord inte bra. Han trampar helt enkelt fel, tar inget danssteg utan faller omkull

aforismer

Recension: Jan Emanuels Aforismer – full av idisslade floskler

SVD

https://www.svd.se/a/wAlKy5/

Ytterligare en ukrainsk enhet brukar nu svenskt pansar. SvD når den 93:e brigaden från Bachmuts ruiner, där soldater vittnar om ett dödläge – men ser ljusglimtar. Och nu får de hjälp av svenska mekaniker på plats. Under ett rutinuppdrag blickar Anatolij ut över det krigshärjade landskapet. Han är vagnchef i ett svenskt Stridsfordon 90. Något han uppskattar med fordonet är det toppmoderna maskeringssystemet – med dämpad värmeutstrålning och en förhållandevis tyst motor är han van vid att undvika fiendens spaning. Så när tystnaden plötsligt bryts av en öronbedövande explosion blir läget särskilt allvarligt. Det är en artillerigranat som har slagit ned direkt på kanontornet. Anatolij beordrar stridsfordonet att återvända till basen för reparation. Under vägen tillbaka funderar han på vad som hade hänt om de i stället hade suttit i en sovjettillverkad BMP, som han tjänstgjorde i tidigare. Då skulle ingen av besättningens medlemmar längre vara vid liv, enligt honom. De tillhör Ukrainas 93:e mekaniserade brigad och strider i området omkring den symboliskt viktiga staden Bachmut. SvD når dem i ett videosamtal över Whatsapp, där de kopplat upp sig från frontlinjen via en Starlink-terminal. På frågan om hur det svenska stridsfordonet, internationellt känt som CV90, presterar i kriget vill alla svara samtidigt. – Jag är övertygad om att det är det allra bästa som Europa har försett oss med, säger Anatolij. Bachmut är en av de frontlinjer där aktiva strider hållit på som längst. Ryska trupper nådde stadens utkanter i september förra året. Bachmut erövrades av Ryssland i maj i år, men striderna omkring har fortsatt oavbrutet sedan dess. Därför har positionerna inte hunnits befästas helt, enligt bedömningar. Det har heller inte minerats i någon större utsträckning, vilket enligt flera militära analytiker gör att det är en av få platser där snabba genombrott kan ske – för båda sidor. I våras tränades soldaterna i Sverige. I vanliga fall är utbildningstiden mellan nio och elva månader, men på grund av den då stundande motoffensiven fick de nöja sig med omkring 90 dagar. Alla understryker att det har varit tillräckligt, och hyllar både kompetensen och engagemanget hos de svenska instruktörerna. Enligt Anatolij är skillnaden ”som mellan himmel och jord” mot en sovjetisk BMP, som är bland det vanligaste stridsfordonet i både Ukrainas och Rysslands arméer. Jurij, gruppens förare och mekaniker, fyller i: – Teknologiskt är allt på högsta nivån. Vagnen är snabb, tyst, och välskyddad. Därtill är den dödligt pricksäker, fortsätter han. – Ett internskämt under utbildningen var att det här är ett ”prickskyttegevär i 40 millimeter”. Det bandgående stridsfordonets uppgift är framför allt att säkert transportera soldater under en framryckning och understödja dem. Den ska också kunna bekämpa andra stridsfordon. Men de svensktillverkade CV90 är inte gjorda för att mäta sig med stridsvagnar. Det är något som Jurij vill revidera: – Föreställ dig att ett stridsfordon 90 möter en rysk stridsvagn. Med rätt besättning kan vi vinna den duellen. Vi är så mycket snabbare. Han är väl medveten om att det inte ”ska gå”. Stridsvagnar, med mycket tjockare pansar och större kanoner, kan i regel slå ut äldre stridsfordon med ett enda skott. Men Jurij insisterar, han tror att det är möjligt. Enligt honom gör CV90:s tystnad och snabbhet att de ryska stridsvagnarna kan utmanövreras, och om tillräckligt många skott sätts på samma ställe så penetrerar de pansaret. Det finns inget rakt svar på vilket världens allra bästa stridsfordon är, då olika arméer har varierande förutsättningar och kravbilder

stridsfordon 90

Ukrainsk brigad i Bachmut: ”Stridsfordon 90 är det bästa Europa gett oss”

SVD

https://www.svd.se/a/veRRyw/

Det ideella arbetet är inte riskfritt, varken mentalt eller fysiskt. Men det gör skillnad, och får besvikelse att vända till hopp, skriver Nuri Kino i Ledarsidans julkalender. När jag i början av oktober kom hem från Armenien var jag slut. Inte av sömnlösa nätter, inte av all energi det krävs att bidra till uppbyggnad av tillfälliga flyktingboenden, utan av besvikelse på världsledare och massmedier – liv hade kunnat räddas, men de valde att titta bort.  Men jag ser också det andra. Besvikelsen har bytts till hopp igen. Det består av en folkrörelse av människor som vill agera. De som står i kö för att bli medlemmar i Hovsjö kvinnoförening och Ikoros verksamheter i Södertälje. Föreningarna som var ämnade för pensionärer, har nu medlemmar i trettioårsåldern. Man umgås, bryter sin isolering och bidrar till andras välmående genom att samla in pengar till behövande. I Södertälje delar Länstidningen och Pingstkyrkan också till jul ut matkassar. Antalet behövande växer för varje år. Restaurangkedjan Grekiska som startade i Södertälje har bestämt sig för att på julafton ha öppet och dela ut gratis mat. Och över tjugo av deras systerkrogar landet runt söker volontärer som kan vara med.  Även äldre, en före detta FN-tjänsteman skriver till mig ”Snälla, jag är klar i huvudet, är bara 71 år, talar flera språk flytande, jobbat med biståndsprojekt i många år, jag blir galen av att detta inte används”.  Hoppet värmer när man ser ungdomar från hela världen vädja till hjälporganisationer om att få bli volontärer.  På plats finns redan många ideella krafter. Som läkaren som bröt sitt ben när en vägg föll på det under en jordbävning. Han ville fortsätta jobba, hans händer var ju intakta. Eller de barn som snabbt bildade en kedja av hjälpande händer när vi delade ut mat i Aleppo i Syrien.  De tillhör inte någon särskild religion, inte heller någon speciell nationalitet. Gemensamt för dem är att de vägrar sitta stilla. Fältarbetet är inte riskfritt. Man kan bli skadad, både fysiskt och mentalt. För att rädda liv, just i den stunden då det kanske är avgörande, kan man dessutom tvingas att agera på sätt som av människor utan insyn i den sortens verksamhet kan tolkas som korrumperat, och man riskerar därmed att bli skandaliserad. Man kanske tvingas muta någon, hota någon annan, och på andra sätt anpassa sig för att just i den stunden kunna hjälpa så många som möjligt.  Men man gör det igen och igen, oavsett hur slut man är av att bli vittne till våld och, som i Armenien, etnisk rensning. För frukten av ideellt arbete, att få vara med om att till exempel förändra ett värnlöst barns liv, är oförglömligt.  God Jul!

nuri kino

Nuri Kino: De vill allra mest rädda liv

SVD

https://www.svd.se/a/2B66ex/

Trots allt hån så lever esperantismen, om än lite på sparlåga. Och att esperanto är ett fullt funktionellt språk råder det ingen tvekan om. Lider du av att vara alltför populär? Tar folk dig på mer allvar än du önskar? Då finns det knep att ta till. Exempelvis kan man delge sina vänner att man just sett Elvis på bussen, att utomjordingar byggde Öresundsbron eller att det var Ted Gärdestad som knäppte Palme. Men om inte det gör susen kan jag tipsa om ytterligare ett: nämn esperanto och ge uttryck för att det skulle ha någon form av existensberättigande. Min erfarenhet är att det får stora delar av omvärlden att reagera på ungefär samma vis. Man ses helt enkelt som någon som inte har alla kanoter i hissen. Till och med inom mitt eget skrå rynkas det på näsan, trots att lingvistyrket inbegriper att behandla alla språk med respekt. Jag vill dock hävda att reaktionen är obefogad. Det internationella språket som lanserades 1887 är i mångt och mycket precis vad det utger sig för att vara – fiffigt konstruerat och tämligen lättlärt. Dessutom högtidlighålls det just denna vecka. Den 15 december är nämligen inte bara premiärdagen för ”Abba: The movie” och Dvořáks nia, Sven Delblancs och Sitting Bulls dödsdag samt amerikanska citronmuffinsdagen, utan dessutom den officiella esperantodagen. Det förtjänar en bägare. Ett konstgjort språk har nämligen två stora fördelar framför naturliga motsvarigheter. Det kan för det första utformas för att vara lättlärt genom att sakna undantag och oregelbundenheter. Allt som går att göra får man göra. Och för det andra är det inte någons egendom. Den som råkar ha ett stort språk som modersmål får därmed inga fördelar på andras bekostnad. Esperanto är förvisso inte helt igenom perfekt. Hade någon frågat mig skulle jag ha utformat en del saker annorlunda. Men med tanke på att skaparen Ludwig Zamenhof var en glad amatör och att vi för 140 år sedan visste mindre om världens språk än vi gör i dag får man nog säga att han fick till det riktigt skapligt. Fullständigt neutralt är det förstås inte, eftersom den gode Zamenhofs repertoar mest bestod av europeiska språk, och ett av de vanligaste styckena kritik skjuter in sig på just (den då något överdrivna) eurocentrismen. Vad som lättare glöms bort är att det mest realistiska alternativet engelska inte bara påminner om, utan är ett europeiskt språk. Och tvärtemot vad svenskar gärna tror kan den överväldigande majoriteten av dagens jordbor inte mer engelska än esperanto. Historien kan förstås ta märkliga vändningar. Ingen vet vad framtiden har i sitt sköte och allt det där. Men som det ser ut nu framstår slaget som förlorat. Esperanto rönte stora framgångar, men har inte nått den världsspråksstatus som dess skapare siktade på. Man kan gärna titta snett på den som tror att den saken kommer att ändras inom överskådlig framtid, men inte på den som tycker att det vore önskvärt. Tills vidare lever esperantismen, om än lite på sparlåga. Men att esperanto är ett fullt funktionellt språk råder ingen tvekan om, och om inte annat bevisas det av att något eller några tusental faktiskt har det som modersmål. (Nej, ni behöver inte kontakta socialtjänsten – barnen tillägnar sig givetvis omgivningens språk parallellt). För den som själv vill bilda sig en uppfattning kan jag rekommendera läroboken ”Saluton! Esperanto Aŭtodidakte” av Audrey Childs-Mee, som numera finns gratis tillgänglig på nätet. Den är tammetusan en av de mest pedagogiska läroböcker jag läst i något ämne.

esperanto språk

Ett språk värt att fira – 15 december är esperantodagen

SVD

https://www.svd.se/a/gEM2zJ/

Schibstedaktien rusade 15 procent efter beskedet om att den norska mediekoncernen ska delas i två bolag. Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Omni köps ut från börsen och skiljs från plattformar som Blocket. Planen är att det nya bolaget Schibsted Media, där även norska tidningar som VG och Aftenposten kommer att ingå, ska avnoteras från börsen och helt ägas av den norska stiftelsen Tinius. Stiftelsen får köpa medieverksamheterna för 6,2 miljarder norska kronor, om affären godkänns av aktieägarna. Schibsteds resterande bolagsportfölj kommer att vara kvar på börsen, och senare få ett nytt namn. Här finns digitala marknadsplatser som svenska Blocket och norska Finn. Uppdelningen var inte helt självklar. Men det hade varit svårt att motivera de medieinvesteringar som behövs utifrån aktieägarnas önskemål, konstaterar Schibsteds koncernchef Kristin Skogen Lund på en pressträff på måndagen. – Det här är en bra lösning som alla kan vara rätt nöjda med. Jag ser framemot en bra övergång och har goda förhoppningar om båda företagens framtid. Siv Juvik Tveitnes, som sedan 2019 leder divisionen News Media inom Schibsted, blir vd för det nya bolaget Schibsted Media. – Som medieverksamhet har vi stort ansvar för tillit i samhället, och att vi själva förtjänar tillit. En grundförutsättning är att medierna är fria. Så därför är vi glada över de principer som stiftelsen står för, konstaterar hon. Ole Jacob Sunde, styrelseordförande för Tinius, betonar stiftelsens fokus på långsiktighet och påtalar att mediebolagen med Tinius som ägare slipper undan de svårigheter som kommer med att vara börsnoterad. – Det finns alltid en dragning att investera i det som har högst lönsamhet, säger han till SvD. Rent kommersiellt är beskedet att medierna måste förbli lönsamma. Det ingår också i affären att det nya mediebolaget ska sikta på en vinstmarginal om 10–12 procent 2024. Stiftelsen har en affärsmässig syn på företagen men har ett längre strategiskt perspektiv, enligt Ole Jacob Sunde. – Man måste ha ett visst mått av ekonomiskt oberoende för att ha ett redaktionellt oberoende, säger han. Måndagens besked påminner om när Schibsted 2018 knoppade av alla portföljbolag utanför Norden i ett nytt börsbolag, Adevinta, som Schibsted blev majoritetsägare i. Det menar medieanalytikern Olle Lidbom. – Marknaden tyckte att det gjorde Schibsted attraktivt och avknoppningen blev en väldigt bra investering för Schibsted. Så jag tänker väl att det här är en kopia på det. Att medieföretagen nu separeras från Schibsteds resterande bolag kan delvis göra dem lite svagare. Tidigare har de haft flera ben att stå på, påtalar han. – Nu blir man helt och hållet beroende av att gå till sin stiftelse och be om pengar. Samtidigt är medieanalytikern inte särskilt orolig. Tinius är en ”pålitlig och seriös medieägare”, säger han. – Det är ingen riskkapitalist eller kortsiktig investerare som tar över Svenska Dagbladet och Aftonbladet och de norska medieföretagen. Tinius stiftelse kontrollerar i dag 26,3 procent av kapitalet och 29,2 procent av rösterna i Schibsted. – Många kanske hickade till och tänkte ”oj, ska Svenskan och Aftonbladet säljas?”. Riktigt så är det ju inte. Det handlar ju om att man flyttar ägandet internt. Utmaningarna för mediebolagen ligger nu, enligt Olle Lidbom, i en vikande marknad för annons– och kanske även prenumerationsintäkter, samt för SvD ett förändrat mediestöd. Schibsted har under 2023 inlett ett sparprogram på 500 miljoner. Inga nya sparkrav framkom på måndagen

aftonbladet

Schibsted avnoterar Aftonbladet och SvD från börsen – aktien rusar

SVD

https://www.svd.se/a/jlW5d0/

PM Nilssons råd till statsministern om att förbjuda fler saker av miljöskäl väcker stor ilska i Moderaterna. ”Denne man förstör just nu så oerhört mycket”, skriver en riksdagsledamot. Statsministern måste bli bättre på miljö- och klimatfrågor och införa fler förbud. Det sa hans tidigare statssekreterare PM Nilsson, numera vd för marknadsliberala tankesmedjan Timbro, nyligen i en intervju med SvD. – Jag tycker att det har en marknadsliberal funktion på så vis att förbud på ett häpnadsväckande sätt skapar innovationer, sa han. Ett exempel på bra förbud, enligt PM Nilsson, är så kallade ”nollzoner” där bilar på fossila bränslen inte är välkomna. Något som bland annat Miljöpartiet i Stockholm förespråkar. – I London finns ett förslag om att göra hela staden till en ”nollzon”. Om man genomför det så tror jag att man ganska snabbt ställer om hela Storbritanniens bilpark, sa PM Nilsson i intervjun. Sedan en tid tillbaka lägger Moderaterna om sin klimat- och miljöpolitik, med ambitionen om en grönare profil som ska locka urbana väljare. Partistyrelsen har till exempel lobbat internt för mer vindkraft och Ulf Kristersson har personligen kritiserat bilismens utbredning. – Staden är för mycket gjord för bilar, sa han i en uppmärksammad intervju i Expressen i somras. Men den nya linjen har fått hård intern kritik, och PM Nilssons nya bud – att han tror och hoppas att Ulf Kristersson kommer att införa fler förbud – väcker starka reaktioner. Inte minst i sociala medier. ”Denne man förstör just nu så oerhört mycket för både Moderaterna och Timbro med sina allt märkligare utspel”, skriver Jan Ericson (M), medlem i riksdagens bilnätverk, på X. Kristoffer Tamsons (M), oppositionsregionråd i Stockholm, är rejält kritisk till PM Nilssons förslag. Förbud är en bra åtgärd mot brott och farliga kemikalier, tycker han, men som frihetlig och borgerlig ska man akta sig för att använda det. – Att med förbud försöka begränsa människors möjlighet till resa och rörelse är i sin förlängning alltid fel svar, säger Kristoffer Tamsons som påpekar att det trafikpolitiska ansvaret huvudsakligen ligger på kommun- och regionnivå. – Det är inte Ulf Kristerssons sak att bestämma trafikpolitiken i Stockholms innerstad. Ett bättre sätt för att minska biltrafik i innerstan är att bygga ut kollektivtrafiken och bygga ringleder, enligt Tamsons. Han delar inte Ulf Kristerssons tanke om att städer är för anpassade för bilar. – Nej. Det handlar inte om vad jag tycker. Fakta säger att det inte är så i dag och att när vi bygger och planerar våra städer i dag så gör vi det på ett annat sätt, säger Kristoffer Tamsons. Vad är det för fakta? – Fakta talar för att vi redan rör oss bort från den utvecklingen. Det är en tes som var en utgångspunkt för oss på 1990-talet när vi hade problem med 1960- och 70-talets trafikpolitik som ledde trafik in i stan i stället för runt den. Så Kristersson har fel? – Nej, jag håller med om att vi under lång tid byggde fel när det gällde att riva städernas innerkärnor och att leda in trafik i stan – i stället för runt. Men man missar att det finns en rörelse sedan ett antal decennier mot att bygga en annan typ av stad. PM Nilsson har själv svarat kritiker på X: ”Som tur är en marginaliserad röst i en alltmer miljömedveten borgerlighet”.

ilskan

Ilskan pyr efter PM Nilssons uppmaning till statsministern

SVD

https://www.svd.se/a/P4bQ2X/

Jens Liljestrand har tagit hjälp av boken ”Omtyckta människor” för att bli mer likeable. Texten rymmer en svindlande insikt – som får mig att ifrågasätta min egen världsbild. Jens Liljestrand har insett att han har ett allvarligt problem: han är inte likeable. I två texter i Expressen skildrar han sin förändringsresa: han tar fram rödpennan och läser psykologen Björn Hedensjös ”Omtyckta människor: forskningen, knepen och övningarna som gör dig likeable”. Därefter testar han metoderna under Bokmässan i Göteborg. Med framgång, ska det visa sig. Liljestrand vittnar om en omedelbar effekt. Skiftet märks både under mingel och i servicesammanhang (”möten som tidigare varit betydelselösa och rent transaktionella”). Dessutom förändras hans självbild. Han blir tryggare och mer avslappnad. Vad är det då för mirakelkur han genomgått? Bokens råd handlar bland annat om att ställa följdfrågor, le, hålla ögonkontakt, spegla kroppsspråket hos den man talar med samt bete sig som att man faktiskt är goda vänner. Jag läser och drabbas, om möjligt, av en ännu större aha-upplevelse än Jens Liljestrand. Det här är alltså saker som inte alla redan vet intuitivt? Själv har jag sett det som ett slags moms som automatiskt ingår i varje social interaktion (även de så kallade transaktionella). Saker som en del – med tillräckligt mycket status eller makt – har råd att strunta i och som andra misslyckas med, men som i grunden är regler snarare än råd. Jag menar inte att jag är bra på sociala interaktioner, utan att jag är en högst genomsnittlig tjej. Tanken på att inte ständigt fundera över hur man uppfattas känns främmande. Men Liljestrand är långtifrån ensam. En annan person som i vuxen ålder insett hur han framstår är Andrev Walden. I en text från år 2020 med rubriken ”Jag har alltid trott att jag varit en ’skön kille’” berättar han att han tack vare sin sambo (som att döma av hans DN-texter väckt många viktiga insikter) förstått att han ses som självupptagen. Ordväxlingen är symptomatisk: för de flesta kvinnor sker det sociala ansvarstagandet reflexmässigt. Walden tar hjälp av psykologen Jenny Jägerfeld för att bli mer omtyckt. Intervjun slutar med att han frågar Jägerfeld om hon tycker om honom, varpå hon intygar att hon verkligen tycker mycket om honom, varpå han säger att hon ska svara ärligt, varpå hon säger att hon alltid gillat honom. Ordväxlingen är symptomatisk: för de flesta kvinnor sker det sociala ansvarstagandet reflexmässigt. Walden får bland annat rådet att öva sig i klassisk turtagning: att inte bara gå på om sig själv, utan visa intresse för andra. Att han i den nya podden ”Helvetet” ägnar en halvtimme åt att berätta om stunden han tog emot Augustpriset, medan kollegan Parisa Amiri ställer följdfrågor, får betraktas som en olycklig slump. Att bli medveten om sina sociala tillkortakommanden är förstås en helt annan sak än att förändra dem. En gång (på ett mingel) kom det fram en (manlig) livscoach till mig som förklarade att jag ber om ursäkt för mig själv genom mitt kroppsspråk. Jag vet! svarade jag med ett leende. Jag sa inte att jag har vetat det sedan jag var åtminstone tretton år gammal och att jag har försökt stävja det lika länge (det hade riskerat att leda till dålig stämning). Jag anstränger mig för att räta på axlarna och undviker att lägga benen i kors när jag intervjuar någon. Under stora zoom-möten – där mikrofonen är avstängd – försöker min kropp skapa trevlig stämning på distans genom att nicka bekräftande trots att hjärnan vet att ingen bryr sig

omtyckta människor

Bara män behöver Hedensjös bok Omtyckta människor

SVD

https://www.svd.se/a/wAllkd/

Festen är över, men vetenskapen kommer fortsätta skörda nya segrar, bryta ny mark. I tider av politiska och ekonomiska nederlag går det att glädjas extra mycket över det, skriver Tove Lifvendahl i Ledarsidans julkalender. Festernas fest är ett makalöst kalas. Nobelfesten i Blå hallen är en mäktig manifestation, en estetikens och elegansens högtidsstund. Vi sitter bänkade i tv-sofforna och följer de vackert klädda när de skrider ner för trappan till festsalen som är 50 meter lång, 30 meter bred och mäter 22 meter från golv till tak. SvD:s Johan Lindberg ger en fin historiebeskrivning av platsen där Eldkvarn brann 1878, och sedermera Stockholms stadshus uppfördes. Från och med 1934 förlades Nobelbanketten till Stadshuset, till en början i Gyllene Salen och från och med 1974 i just Blå hallen (med enda avbrott under andra världskriget, och 1956 när Sovjet hade gått in i Ungern). Det är den fullständiga tonträffen mellan format och innehåll som skapar magin. För syftet med alla mödosamt planerade serveringar, ceremonier, tal och sprakande glassbomber, är att hylla allt det sannolikt stundom mödosamma och noggranna arbete som festföremålen har vigt en stor del av sitt liv åt, för mänsklighetens fromma. Årets tre Nobelpristagare i fysik belönas för experiment som har givit mänskligheten nya verktyg för att utforska elektronernas värld inuti atomer och molekyler. De tre pristagarna i kemi belönas för upptäckten och utvecklingen av så kallade kvantprickar, nanopartiklar som bland annat kan guida kirurger när de ska avlägsna tumörvävnad från kroppen. Och de två medicinpristagarnas upptäckter blev avgörande för utvecklingen av effektiva mRNA-vacciner mot covid-19.  Nobelpristagaren i litteratur belönar ”nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara”. Den norska Nobelkommittén utdelar fredspriset för en kamp mot förtrycket av kvinnor i Iran och kamp för mänskliga rättigheter och frihet. Och Kungl. Vetenskapsakademien delar ut Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2023 för insatser som lett till förbättrad förståelse för kvinnors historiska och nutida roll på arbetsmarknaden. Det går att känna stor tacksamhet för vart och ett av de här priserna, och allt vad de representerar i flit, uthållighet och excellens, personliga uppoffringar och målmedvetenhet. Deras insatser kommer alla till del. Deras bedrifter gör världen större, rikare och klokare. Att festen nu är över innebär inte att det roliga är över, tvärtom. Det kommer mera. Och det är något att glädjas åt, i tider där det inte saknas företeelser att nedslås av. Vetenskapen och den skapande människan kommer att fira nya triumfer, igen och igen. Och den 10 december 2024 hålls en ny fest, för nya upptäckter, framsteg och beundransvärt arbete. Nedräkningen har just börjat. 

nobelfesten 2024

Nedräkningen till Nobelfesten 2024 har just börjat

SVD

https://www.svd.se/a/JQmdzj/

Efter år av besvikna aktieägare ska nyhetsverksamheten i Schibsted avnoteras från börsen. Det som en gång var en sidoverksamhet – marknadsplatserna – har nu tagit över bolaget helt. 1948 sjöng Karl Gerhard en gladlynt och humoristisk liten melodi med följande textrad: ”Vi tjänar in på gungorna vad vi förlorar på karusellen". Föga visste han att denna enkla mening skulle komma att summera den nordiska mediemarknaden långt senare. De nordiska tidningarna har varit karusellen som de senaste 20 åren delvis betalats av en rad andra affärer. För den norska mediekoncernen Schibsted är det dock slut på detta i samband med måndagens nyhet. Schibsteds huvudägare, Stiftelsen Tinius, avser att köpa ut alla nyhetsmedier från börsen och i stället äga dem privat. Bland dem ingår bland andra Aftonbladet och Svenska Dagbladet i Sverige, och VG och Aftenposten i Norge. Kvar på börsen blir marknadsplatser och finanstjänster som exempelvis Blocket, Prisjakt och Lendo. Affären är villkorad av att aktieägarna godkänner den. Uppdelningen kan sägas vara ett resultat av hur börsen sett på Schibsted de senaste åren. Med sin plånbok har börsen tydligt röstat för marknadsplatser och mot nyhetsmedier. I praktiken har medierna agerat som ett sänke för Schibsteds aktie. Responsen på måndagens besked blev således omedelbar. Schibsteds aktiekurs rusade med över 14 procent. Börsens intresse för marknadsplatser har skapat en slags ofrivillig identitetsförändring av hela Schibsted. Och nu har det nått en punkt där bolaget är tvunget att göra någonting åt det. För att förstå förändringen behöver vi gå tillbaka några år i tiden. 2007 köpte Schibsted alla aktier i Blocket.se. Då skrev branschmedierna – tidstypiskt nog – att ”eftertextmarknaden fusioneras”. Det vi i dag kallar marknadsplatser hette då “eftertext” eftersom det ansågs vara en digital version av de radannonser som tidigare legat ”efter texten” i dagstidningarna. I början ansågs de mycket lönsamma marknadsplatserna vara en bra match med tidningar. Aftonbladet var en av Sveriges mest välbesökta sajter, och kunde skicka sin trafik vidare till Blocket. Gungorna och karusellerna verkade passa bra ihop. Men över tid blev marknadsplatserna allt mer självständiga. Beroendet av tidningarnas publik minskade i takt med att de sajterna blev mer välkända. Samtidigt påbörjades en internationalisering. Om Schibsted nu lyckats så bra i Sverige och Norge, kunde man inte göra samma sak i andra länder också? Det kunde man. Blocket-kopior skapades i länder över hela världen. Schibsted gick från en relativt liten nordisk mediespelare till en av världens tre största ägare av marknadsplatser. 2018 nådde det en punkt där man var tvungen att separera den internationella delen av marknadsplatserna till ett nytt bolag, Adevinta. Och i november i år sålde Schibsted 60 procent av Adevinta för omkring 23 miljarder kronor. Det är de pengarna som storägarna Tinius nu kan använda för att köpa ut alla nyhetsmedier. Att äga medieföretag som stiftelse finns det fler exempel på i världen. I Storbritannien finns exempelvis Scott Trust Limited som äger tidningen The Guardian. Stiftelsens uppgift är att möjliggöra för The Guardian att fortsätta bedriva sin journalistik. Associationen med Stiftelsen Tinius är lätt att göra. Det räcker med att titta på vem som är ordförande hos de båda – norske Ole Jacob Sunde återfinns nämligen på båda positionerna. Vad händer då med journalistiken när man slipper börsens krav? En möjlighet som öppnar sig är större satsningar än tidigare. Då börsen reagerat negativt på nyhetsmediernas svaga lönsamhet har det begränsat möjligheten att bygga dem till något större

avnoteras från börsen

Nyhetsverksamheten i Schibsted avnoteras från börsen

SVD

https://www.svd.se/a/dwKARO/

Mycket tyder på att Iran pressar Sverige att frige den livstidsdömde Hamid Nouri i utbyte mot den fängslade Johan Floderus. – Jag tror inte att det finns något annat alternativ än att släppa Nouri, säger Said Mahmoudi, iranskfödd expert på internationell rätt. Den 19 december ska Svea hovrätt meddela dom mot den iranske åklagarassistenten Hamid Nouri, som i tingsrätten dömdes för mord och grovt brott mot folkrätten – till livstids fängelse. Nouri, som greps på Arlanda 2019, var en nyckelperson då flera tusen politiska fångar i Iran på kort tid avrättades 1988. Nu menar experter att EU-diplomaten Johan Floderus blivit en bricka i ett iranskt spel för att få ut Nouri. – Det här är en väl etablerad metod i Iran, som man använder för att tvinga andra stater att göra saker man vill. Det finns många exempel på personer från länder som USA, Australien, Storbritannien, Nederländerna och Frankrike, säger Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt vid Stockholms universitet. Han har läst den sakframställan som den iranska åklagarmyndigheten publicerat. Där står bland annat att Johan Floderus enligt artikel 286 ägnat sig åt ”spridning av fördärv på jorden” och att han hotat Irans säkerhet genom att spionera på Irans kärnkraftsprogram, på uppdrag av Israel. – Gud vet allt som man kommit upp med. Det är också dåligt skrivet, sannolikt gjort av en obildad person. Grundlösa påståenden radas upp. Inga konkreta bevis läggs fram eftersom utredningen är hemligstämplad. Det påstås också att han erkänt. Iran är ingen rättsstat, säger Said Mahmoudi. Rättegången mot Johan Floderus, som suttit fängslad i över 600 dagar, inleddes i helgen i Teheran. Men har redan ajournerats. Någon svensk ambassadperson släpptes inte in vid förhandlingarna. – Det enda positiva som jag sett på bilder är att två försvarsadvokater och en auktoriserad tolk fanns närvarande. Det har funnits rättegångar helt utan advokater, påpekar Said Mahmoudi. Mot bakgrund av de allvarliga anklagelserna mot 33-årige Floderus är dödsstraff den mest sannolika domen – att döma av praxis i Iran. Men det behöver inte betyda att någon avrättning kommer att äga rum. – Det är en väldigt ovanlig påföljd för utländska medborgare. Domarna fungerar mer som ett påtryckningsmedel, tillägger Said Mahmoudi. Enligt en källa till SvD har UD förberett ett team som ska förhandla med Iran. UD svarade på måndagen att man håller nära kontakt med EU och arbetar intensivt för att få Johan Floderus fri, men att man inte i nuläget kan gå in på några detaljer. Belgien lyckades i fjol få en av sina fängslade medborgare frisläppt i utbyte mot att en iransk diplomat, som dömts till 20 års fängelse för att ha planerat ett terrorbrott mot en konferenslokal, också frigavs. Det finns flera svenska medborgare i iranskt fängelse. Läkaren Ahmad Reza Jalali, vid Karolinska Institutet som även innehar iranskt pass, greps 2016 och dömdes till döden för påstått spioneri för Israels räkning. – Men i det fallet finns ingen klar koppling till någon utväxling. Det gör det däremot med Nouri och Floderus. Gång på gång har de nämnts i samma sammanhang av iranska myndigheter, säger Said Mahmoudi. Han pekar på att relationen mellan Iran och Sverige var god fram till 2019 då Hamid Nouri greps, men tillägger att det sedan dess ofta publicerats fientliga angrepp på Sverige i iransk media. Med sitt ursprung och sin rika erfarenhet tror han att Sverige kommer att pressas till att frisläppa Hamid Nouri: – Jag tror inte att det finns något annat alternativ, säger Said Mahmoudi Samhällsdebattören Kurdo Baksi, känd bland annat för sin kamp för att få förläggaren Gui Minhai frigiven ur kinesiskt fängelse, kallar metoden ”kidnappningsdiplomati” och säger att den är mest förekommande i Iran, Kina och Turkiet

hamid nouri

Iran pressar Sverige att frige Hamid Nouri i utbyte mot Johan Floderus

SVD

https://www.svd.se/a/l3Pomo/

Både i USA och Europa riskerar stödet till Ukraina att blockeras framöver. Statsminister Ulf Kristersson är ”mycket bekymrad” över läget. Sverige ger samtidigt 1,4 miljarder kronor till det krigshärjade landet i ett nytt stödpaket. Det riskerar att bli en negativ spiral. Om stödet till Ukraina från USA börjar svikta kan europeiska länder följa efter. Och om europeiska länder börjar svikta kan det slå in i den amerikanska debatten. Statsminister Ulf Kristersson (M) varnar nu för utvecklingen. – Det långsiktiga stödet börjar nu ifrågasättas på flera olika håll. Jag är mycket bekymrad över detta, säger han på en pressträff. Regeringen ska i veckan fatta beslut om ett nytt kortsiktigt, icke-militärt stödpaket till Ukraina på 1,4 miljarder kronor. – Det är det enskilt största hittills inom ramen för vårt bilaterala bistånd till Ukraina, säger Ulf Kristersson. Biståndsminister Johan Forssell (M) säger på pressträffen att stödpaketet bland annat går till elförsörjning, värmeförsörjning och annan kritisk energiinfrastruktur. – Det är efterfrågat av Ukraina själva, som nu går en kall vinter till mötes. En vinter där Ryssland medvetet attackerar civil elinfrastruktur för att se till att en redan hårt prövad civilbefolkning ska få det ännu tuffare, säger han. Hittills har Sverige gett motsvarande 29 miljarder kronor i ekonomiskt, militärt och humanitärt stöd till Ukraina. Det nya paketet handlar både om att kunna reparera skadad infrastruktur och att bygga ny. – Ryssland ägnar sig åt en form av energiterrorism. Man attackerar civila mål mot en militär bakgrund, säger Johan Forssell. Men det som oroar statsminister Ulf Kristersson allra mest är det långsiktiga, internationella stödet till Ukraina. – Ukraina kämpar militärt, men också ekonomiskt. Stödet till Ukraina är närmast existentiellt för länder i vår del av världen, säger han. I USA har Bidenadministrationen svårt att få igenom nya stödpaket till det krigshärjade landet, något SvD tidigare rapporterat om. Det handlar om att republikaner i kongressen ställer krav – och vill ha striktare migrationspolitik i utbyte. – Det är otroligt viktigt också för Europa att USA håller fast vid sitt långsiktiga stöd. För snart två år sedan var det en av våra absolut viktigaste erfarenheter, att Europa håller ihop, men också att EU-länderna och USA håller ihop. Också i EU kan biståndet stöta på patrull. En av de största punkterna när EU ska fatta beslut om sin långtidsbudget, säger Ulf Kristersson, är 50 miljarder euro till Ukraina. Nu riskerar oenigheter om budgeten att leda till att Ukrainastödet blockeras. – Då går vi in över årsskiftet med inga beslut fattade alls och då lever Ukraina i ekonomisk limbo. Han säger att det skulle få stora konsekvenser för hela det ukrainska samhällets funktion, bland annat kring löneutbetalningar till offentliganställda och till soldater. Kristersson slår också fast att många länder nu står inför svåra val – och att även Sverige är redo att kompromissa. – Alla har olika önskemål på en budget. En del vill satsa väldigt mycket på andra saker och passar på när vi ska revidera. Andra, med Sverige, Tyskland och Danmark i spetsen, är strama och vill satsa på Ukraina och hålla tillbaka i övrigt.

sveriges stöd till ukraina

Sverige ger 1,4 miljarder i stöd till Ukraina

SVD

https://www.svd.se/a/q19llg/

Mediejätten Schibsted kan klyvas i två – där nyhetsdelen blir stiftelseägd och tas bort från börsen. ”Det möjliggör i förlängningen ännu bättre journalistik”, säger SvD:s chefredaktör Lisa Irenius. Aktien rusar på Oslobörsen. Den norska koncernen Schibsted, som bland annat äger Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Omni och Blocket, har inlett en process för att sälja sin nyhetsverksamhet. En avsiktsförklaring har nåtts med Stiftelsen Tinius om ett möjligt köp, skriver koncernen i ett pressmeddelande. Stiftelsen är i dag enskilt störst ägare i Schibsted. Om man skriver på ett slutgiltigt avtal kommer styrelsen att begära aktieägarnas godkännande vid en årsstämma. Det skulle innebära att Schibsted delas upp i två ”mer tydligt inriktade” företag – ett medieföretag som helt ägs av Stiftelsen Tinius och tas bort från Oslobörsen, och ett börsnoterat marknadsplatsföretag. Enligt koncernledningen har båda delarna ”större potential som fristående bolag än inom nuvarande företagsstruktur”. Nyheten fick Schibsted-aktien att stiga tvåsiffrigt på Oslobörsen. Klockan 10.30 var uppgången cirka 14 procent. Siv Juvik Tveitnes, i dag koncerndirektör i News Media-divisionen, blir chef för den nya mediekoncernen. – Det är ett privilegium att få vara med och skriva ett nytt kapitel i Schibsteds historia. Vår journalistik har byggt samhällen och stärkt demokratier i nästan två århundraden. Vi kan se tillbaka på vår historia med stolthet. Och vi kan se på framtiden med spänning, säger hon i en kommentar. Svenska Dagbladets chefredaktör och vd Lisa Irenius ser positivt på beskedet. – Det här är en stor händelse för Schibsted och för Svenska Dagbladet och jag är övertygad om att det kommer att bli väldigt bra. Nu påbörjas ett nytt spännande kapitel för några av Nordens främsta nyhetsmedier och det kommer att ge både SvD och mediekoncernen i stort ännu bättre möjligheter att utvecklas. Enligt henne innebär det inga märkbara förändringar för SvD:s läsare i det dagliga nyhetsflödet – men hon menar att en renodlad mediekoncern ger bättre förutsättningar framåt. – Det möjliggör fler investeringar och ökat samarbete – och i förlängningen ännu bättre journalistik. Lisa Irenius ser Stiftelsen Tinius som en ägare ”som förstår journalistikens särskilda betydelse i samhället”. – Och som är mån om att nyhetsmedier ska spela en central roll också i framtidens medielandskap. Givet de utmaningar som finns för medier i dag är det centralt med en stark ägare med långsiktigt perspektiv, säger hon. Ett slutligt avtal väntas skrivas under och köpet gå igenom under första halvan av 2024. ”Transaktionen skulle förenkla Schibsteds övergripande struktur och värdeskapande genom att göra det till ett mer fokuserat marknadsplatsbolag, samtidigt som den möjliggör för nyhetsverksamheten att mer kraftfullt genomföra sin strategi”, står det i pressmeddelandet.

schibsted

Schibsted kan delas upp – och nyhetsdelen tas av börsen

SVD

https://www.svd.se/a/8J4991/

Tupplurar tycks inte bara förbättra minne och reaktionsförmåga, utan verkar till och med kunna ersätta nattsömn. Men det finns en optimal längd – annars dyker en rad nackdelar upp. Thomas Edison tyckte att sömn var slöseri med tid. Uppfinnaren av glödlampan, som inte behövde begränsas av ljusets timmar för att jobba, ska ha hävdat att han aldrig sov mer än fyra timmar per natt. Å andra sidan var han ett fan av tupplurar. Framför allt menade Edison att tupplurarna gjorde honom kreativ. Han använde en särskild teknik: när han la sig för att vila höll han en kula i handen. När han somnade föll kulan i golvet och han vaknade. Och just där i sömnögonblicket fick han särskilt kreativa tankar, hävdade Edison – tankar som han dessutom kom ihåg i och med att han vaknade. Men kanske var det också tupplurarna i sig som gjorde att han kunde tänka effektivt – trots få sömntimmar. Kunde de till och med kompensera för alltför lite nattsömn? ”Tupplur gav prestationsboost” I en serie av studier ville professor Michael Chee, sömnforskare vid National University of Singapore, ta reda på det. Han och hans kollegor lät 59 personer i 15–19-årsåldern sova i olika sömnkombinationer. Om tonåringarna hade en sömnbudget på totalt 6,5 timmar över ett dygn – var det bättre att sova alla timmar på natten, eller fem timmar på natten och 1,5 under dagen? Och om de hade åtta timmars sömn att fördela? Åtta timmars samman­hängande sömn var det bästa ur alla studerade aspekter, som humör, arbets­minne och process­hastighet. Att däremot sova fem timmar på natten och ta sig en tupplur på 1,5 timmar tycktes bättre än att sova 6,5 timmar på natten. – När vi reducerade sömnen under natten till fem timmar, så fick del­tagarna en rejäl prestations­boost efter en tupplur. När det handlar om kognition och om humör, då fungerade det att dela upp sömnen. Däremot är det inte säkert att det är så bra ur ett metaboliskt perspektiv, säger Michael Chee. Kompenserar dålig nattsömn Även tidigare studier tyder på att det kan fungera att dela upp sömnen, sett till minne och kognition. I en studie fick deltagarna antingen sova så länge de kunde, antingen på natten eller på dagen – eller sova halva tiden på dagen och halva på natten. Resultaten visade att bara de som sov enbart på dagen kände sig sömnigare än i de andra grupperna. Och sett till prestation på kognitiva tester var det ingen mätbar skillnad mellan grupperna. Forskarna rekommenderar ändå att man försöker få till den nattliga sömn man behöver och snarare se resultaten som att en tupplur faktiskt kan kompensera för otillräcklig sömn under natten, påpekar Chee. Men framför allt tycks en tupplur under dagen ge en kognitiv boost, sett till flera studier. Och en halvtimmes slumrande verkar både ge den tydligaste effekten på minne och kognitiva förmågor, och den längst ihållande. ”Riskerar att störa nattsömnen” Det såg Michael Chee och hans kollegor när de lät 32 personer vila under olika långa perioder, upp till en timme, och sedan göra olika kognitiva tester. Oavsett hur lång den var, tycktes en tupplur förbättra deltagarnas humör och göra att de kände sig piggare – men det krävdes 30 minuters vila för att se en mätbar effekt på minnet. – En längre vila tycks generellt ha bättre effekt än en kortare, speciellt om du lider av sömnbrist, men riskerar att störa nattsömnen, säger han. Och har du råpluggat till provet eller tentan hela eftermiddagen, tyder en annan av Chees studier på att du får bättre på provet om en vecka om du slumrar en timme, än om du fortsätter plugga under samma tid. Sämst effekt var att ta en timmeslång paus och titta på en film

tupplur

Optimal powernap – här är tupplurens ”sweet spot”

SVD

https://www.svd.se/a/768xgv/

Har verkligen inte konstgjorda sötningsmedel någon effekt på viktnedgång? Närings­experten Erik Arnesen förstår frågeställarens förvirring. Fråga: Jag blir förvirrad av att WHO nu säger att konstgjorda sötningsmedel inte har effekt på viktnedgång. Vad är grunden för att de säger detta? Har studierna som det baseras på faktiskt visat kausalitet, eller är det bara en korrelation? När jag dricker läsk (mindre än en liter i veckan, gärna fördelat på två dagar), väljer jag alltid socker­fritt. Detta sparar mig ju många kalorier, så hur detta inte skulle vara bättre för vikten än om jag hade druckit läsk med socker i, kan jag inte förstå. Kan du förklara det här lite noggrannare? Erik Arnesen: Det blev en del diskussion och förvirring när Världs­hälso­organisationen (WHO) lanserade sina rekommendationer kring användning av konstgjorda sötningsmedel tidigare i år. ”Varnar”, skrev medierna. WHO använde inte ett så starkt ord, men rekommenderade att inte använda konstgjorda sötningsmedel som en åtgärd för att gå ner i vikt eller hålla vikten. Deras egen sammanställning visade att användning av konstgjorda sötningsmedel reducerade kroppsvikt och BMI i kontrollerade, kliniska studier, men effekten var blygsam. Samtidigt fann inte WHO bevis för att konstgjorda sötningsmedel reducerar risken för kroniska sjukdomar. Lightläsk bättre än vanlig läsk? Du undrar om det inte trots allt är bättre att dricka lightläsk än vanlig läsk med socker. Och där är du inne på det som WHO inte har bedömt: effekten av konstgjorda sötningsmedel som ersättning för socker. I studier där man jämför konstgjort sötad dryck med vatten, som inte innehåller några kalorier, finner man som regel ingen fördel för vikten. Det är som förväntat, och därmed blir effekten liten. Men när man jämför konstgjort sötad dryck med sockerhaltig dryck, kommer konstgjort sötad dryck konsekvent bäst ut när det gäller vikt, BMI och kroppsfett. Utöver de kliniska studierna, tittade WHO också på observationsstudier där deltagarna rapporterar hur ofta de dricker lightläsk och därefter följs upp i flera år. Lightläskdrickare är oftare feta I dessa studier fanns en tendens till högre förekomst av fetma bland lightläsk­drickare, något som kan verka vara i strid med det jag just skrev. Men, som WHO själva säger, kan inte dessa studier fastställa att resultaten beror på direkta effekter av konstgjorda sötningsmedel. Det visar sig nämligen att personer i studier som uppger att de dricker mycket lightläsk som regel har en mindre sund kosthållning. Paradoxalt nog har de också ofta ett högre intag av vanligt socker än de som dricker mindre lightläsk. Många använder nämligen inte konstgjorda sötningsmedel som en ersättning för sockerhaltig mat – utan i tillägg till allt annat. Inte heller dessa studier ger svar på effekten av lightläsk jämfört med sockerhaltig läsk, som är den centrala frågan. Stora långtidsuppföljnings­studier har visat att när konstgjort sötad dryck specifikt jämförs med sockerhaltig dryck, är konstgjort sötad dryck kopplad till lägre risk för fetma, hjärt- och kärlsjukdomar och tidig död. Tyvärr tog inte WHO hänsyn till detta. Ökar sötningsmedel sötsuget? Ibland hävdas att konstgjorda sötningsmedel är dåligt eftersom den söta smaken skulle öka lusten för andra söta matvaror. Men det stöds inte av forskning. Kontrollerade blindstudier har visat att folk inte äter mer energi efter att ha intagit mat och dryck med konstgjord sötningsmedel i stället för socker, varken på kort eller lång sikt

näringsexpert korsord

Blir man fet av lightläsk? – näringsexpert svarar om sötningsmedel

SVD

https://www.svd.se/a/768OyK/

Nobelfestligheterna var i full gång under söndagskvällen, och ett tydligt tema kunde observeras bland gästernas klädval. Modeexperten Emilia de Poret listar några utstickare. – Det finns en oskriven regel om att kungligheterna ska glänsa mest, säger hon. Drottningen bar en syrenlila klänning med spetsprytt liv och handbroderade Swarovski-kristaller, signerat det München-baserade märket Georg et Arend som har blivit en av drottningens favoriter. – Hon lyckas alltid hitta en balans i det att hon är elegant men samtidigt i tidsandan. Pampig och stilfull, men ändå modern. Det är kul med den runda halsringningen och kjolen är otroligt vackert skuren, säger Emilia De Poret. Till detta bar Silvia drottning Sofias diadem, tillverkat under andra hälften av 1850-talet, som hon även bar vid sin allra första nobelfest 1976. Diademet ska enligt uppgift väga flera kilo. – Det är nästan värt ett Nobelpris i sig att få de här diademen att sitta på plats! Jag vet att drottningens hårstylist jobbar väldigt hårt, säger Emilia de Poret skämtsamt. Prinsessan Sofia bar finsk design i form av en helsvart klänning från Andiata. Klänningen hade diskreta puffärmar, stor tyllkjol och taftsilkesrosor baktill. Till detta bar prinsessan sitt bröllopsdiadem, privata smycken och en diamantbrosch från de kungliga samlingarna. – Ur ett stilperspektiv är det inte alls konstigt att bära helsvart, men i det här sammanhanget är det lite mer ovanligt – särskilt för en kunglighet. Detaljerna är verkligen den här lookens styrka, säger Emilia de Poret och fortsätter: – Vi har sett otroligt mycket blomsterdekorationer på kreationer den senaste tiden, och kollar man noga kan man även observera att hon har rosor i sin håruppsättning. Prinsessan Sofia var inte ensam om att bära helsvart, utan fick sällskap av partiledaren Magdalena Andersson (S). Klänningen, som är skapad av Göran Alfredsson, består av spetsärmar och kjol samt en skarp sidenkrage och manschettdetaljer. – Magdalena har tidigare varit lite återhållsam. Här är hon verkligen cool och vågad och går all in, också i valet av sotade ögon och svartmålade naglar, säger Emilia de Poret. Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostars look är lite av en hommage till Sara Danius, tror Emilia de Poret. Den figurnära, raksydda och axelbandslösa klänningen, som kombineras med en maffig cape, är designad av Victorya Abraham. Till klänningen bar hon en rosa väska med med en överdimensionerad rosett. Emilia de Poret menar att färgkombinationen röd-rosa är ett framgångsrecept om man vill sticka ut. – Jag tycker att det är roligt att Nooshi vågar ta i lite mer nu. Det märks att politikerna anstränger sig och samarbetar med unga svenska designstjärnskott vid sådana här tillfällen. Silhuetten, som känns lite Valentino-inspirerad, ligger i tiden. Den enkla frisyren lyfter också helheten. Stockholms landshövding och före detta Moderat-ledaren Anna Kinberg Batra anlände i en plommonlila, enaxklad klänning med draperat liv. – En detalj som jag verkligen gillar är den svarta fjäderväskan. Det är tydligt att man inte längre måste matcha allt från topp till tå i sådana här sammanhang, utan att accesoarerna kan tillåtas ta mer plats, säger Emilia de Poret. Har gränserna förflyttats genom åren? – Ja, det tror jag. Det är inte lika strängt längre. Sin vana trogen tog Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi tillfället i akt att belysa klimatförändringarna. Hon bar en klänning med patchwork-detaljer i kjolen och armar med slitz, från märket REMAKE Skåne Stadsmission. – Det är kul när politikerna använder kläder för att göra ett statement. Hennes idé var att hon ville vara lite som en isprinsessa, en hyllning till Alice Bah Kuhnkes Arktis-inspirerade outfit 2017

magdalena andersson nobel 2023

Nobelfesten 2023: Klänningarna som sticker ut

SVD

https://www.svd.se/a/dwKeXO/

En 13-årig flicka och hennes fem skolkamrater har alla del i skulden för mordet på franska läraren Samuel Paty, även om en muslimsk extremist höll i vapnet. Flickans lögner utlöste en hatkampanj som ledde till dådet, enligt en domstol. BRYSSEL Innan han dödade högstadieläraren ville mördaren, en 18-årig flykting från Tjetjenien, försäkra sig om att han verkligen hittat rätt man. Han gav en grupp tonårspojkar pengar för att peka ut läraren utanför skolportarna. Han bad dem också att ringa en annan skolkamrat, en 13-årig flicka som anklagat läraren för att ha hädat mot islam och profeten Muhammed, och be henne bekräfta att uppgifterna var sanna. Över telefon bedyrade flickan att allt hon berättat var sant trots att det inte var det: hon hade aldrig hade sett läraren skända islam. Men mördaren var nöjd med svaret och skred till verket. En särskild ungdomsdomstol i Paris slog denna helg fast att sex ungdomar, en flicka och fem pojkar som alla var 13–15 år gamla då mordet ägde rum, gjort sig skyldiga till brott genom att sprida falska uppgifter om läraren Samuel Paty, och genom att hjälpa hans mördare på morddagen. Alla utom en av ungdomarna fick villkorliga straff. En tonårspojke dömdes till sex månaders fängelse. Han tillbringade flera timmar med mördaren utanför skolan, och hade i sin tur rekryterat de andra pojkarna till att hålla uppsikt. Pengarna han fått, 300 euro, skulle gå till ett nytt dataspel. I polisförhör har de fem pojkarna sagt att de trodde att Paty skulle få stryk – inte mer. Mordet på den 47-årige historie- och samhällskunskapsläraren Samuel Paty 2020 skakade Frankrike i sina grundvalar, både för att dådet var så blodigt och för att offret var en helt vanlig lärare, inte en politisk eller religiös agitator eller debattör. Men chocken gällde också det faktum att skolflickans lögner kunde få eget liv i sociala medier och slutligen trigga en störd, religiös extremist till att begå ett mord. Paty mördades i oktober 2020 i närheten av sin arbetsplats, en högstadieskola i småstaden Conflans-Sainte-Honorine, norr om Paris. Hans angripare var en 18-årig muslimsk extremist med tjetjensk bakgrund, Abdoullakh Anzorov, som väntade vid skolans portar och sedan skar halsen av honom med en köttklyvare. Mördaren sköts i sin tur ihjäl av polis på platsen, men inte förrän han lagt upp bilder på internet av den mördade lärarens avskurna huvud och döda kropp. Fransk polis slog snart fast att Anzorov beslutat att mörda på grund av meddelanden i sociala medier om att Paty visat karikatyrteckningar av profeten Muhammed från satirtidningen Charlie Hebdo i sitt klassrum. Några dagar före mordet berättade den 13-åriga flickan för sin pappa att Samuel Paty under en lektion sagt åt alla muslimer att lämna klassrummet, eftersom han skulle visa karikatyrerna. När hon vägrade blev hon utslängd ur klassrummet och avstängd från skolan, sa hon till sin pappa – och påstod också att hon hade tvingats se en bild på en naken Muhammed. Pappan polisanmälde klassrumsincidenten, och startade en ursinnig kampanj på internet. Han lade ut ett videoklipp där han avslöjade både lärarens namn och skolans adress. Enligt boken ”Samuel Patys sista dagar” hade Anzorov redan varit i kontakt med jihadistiska ledare i Syrien, och sagt sig vilja döda i islams namn. Han valde att mörda just Paty efter att han sett videoklippet. Men flickan hade alltså ljugit. I polisförhör har det kommit fram att hon inte ens var i skolan den dag yttrandefriheten stod på schemat. Hon var redan avstängd från undervisningen på grund av upprepat skolk och ville inte erkänna detta för sina föräldrar. I stället hittade hon på berättelsen om nakenbilden på Muhammed. Samuel Paty hade visserligen använt tidningen Charlie Hebdo under en etiklektion för att diskutera lagar om yttrandefrihet i Frankrike

samuel paty

Mordet på franska skolläraren Samuel Paty

SVD

https://www.svd.se/a/2B679x/

Melker Schörling är död. Han blev 76 år. ”Med Melkers bortgång har vi förlorat en av landets verkligt stora företagsledare men också en make, familjefar och för mig en mycket kär vän”, skriver H&M:s Stefan Persson till SvD. Melker Schörling kom från enkla förhållanden men gjorde en enastående karriär i näringslivet. Han växte upp på en bondgård vid namn Hasta utanför Örebro med en far som oroade sig för framtida investeringar och skulder. Melker Schörling bestämde sig för att bli sin egen, självständig och ekonomiskt oberoende. Han lyckades med alla tre. Men inte bara genom hårt arbete. Han har genom åren också påpekat att det är viktigt med rätt värderingar. Kunskaper kan förvärvas, men inte värderingar, löd principen. Melker Schörling låg bakom framgångsrika företagsbyggen som Securitas, Hexagon och Hexpol, investeringar som han med tiden kom att samla i det egna investmentbolaget Melker Schörling AB, MSAB. Han såg sig inte som finansman, utan som industrialist, och var själv vd i några av de bolag han i dag är delägare i. På grund av sin sjukdom lämnade han över företagsgruppen till sina döttrar, Sofia och Märta, 2017. Samma år köptes bolaget ut från börsen. Det var då värderat till nästan 68 miljarder kronor. ”Melker har genom sin karriär varit en bolagsbyggare som utvecklat många företag till att bli världsledande och har varit en stor inspiration i såväl näringslivet som bland vännerna”, skriver H&M:s storägare Stefan Persson, mångårig vän och delägare i MSAB. Melker Schörling var aktiv i näringslivstoppen sedan 1980-talet. Hans verkliga genombrott kom när han 1987 utsågs av industrimannen Gustaf Douglas till vd för det då sargade säkerhetsbolaget Securitas. Gustaf Douglas var en varm anhängare av pilotskolan, det vill säga att företagsledare ska äga aktier i det bolag de driver. Melker Schörling tog ett lån på 24 miljoner kronor och köpte 17,5 procent av aktierna i Securitas. Han lyckades vända bolaget och fick det att växa kraftigt, vilket lade grundplåten till Melker Schörlings förmögenhet. Melker Schörling blev 1993 vd i Skanska, men hade kvar sitt ägande i Securitas. 1994 knoppades lås- och dörrlösningsföretaget Assa Abloy av från Securitas och Melker Schörling blev storägare i ytterligare ett börsnoterat bolag. Idag är Assa Abloy värt många gånger mer. Börsvärdet är 305 miljarder kronor, jämfört med Securitas 54 miljarder. Securitas växte framför allt genom förvärv. Samma modell använde Melker Schörling i andra bolag som han var med och byggde upp. Ett framstående exempel är Hexagon. ”Jag fann ett i mina ögon undervärderat konglomerat bestående av en massa bolag som hade mycket lite med varandra att göra. Jag såg möjligheten till att skapa värde genom att renodla verksamheten och expandera internationellt”, kommenterade Melker Schörling i en intervju i Affärsvärlden för några år sedan. På samma sätt som Melker Schörling själv blev förmögen genom att bli delägande vd, har han berikat vd:ar i sina bolag genom åren. Till Hexagon anställde han Ola Rollén. När Rollén tillträdde som vd år 2000 var Hexagons börsvärd runt 1,5 miljarder kronor, idag är det värt 300 miljarder kronor. I samma intervju i Affärsvärlden berättade Arne Frank, före detta vd för AAK, att Melker Schörlings uppskattades för den stora frihet han gav bolagens verkställande direktörer. – Det finns en viss koppling till den erfarenhet han själv har haft. På Securitas och Skanska, för att ge två exempel MSAB var i elva år noterat på börsen, men när Melker Schörling blev sjuk beslutade de största ägarna att bolaget skulle köpas ut

melker schörling

Melker Schörling är död

SVD

https://www.svd.se/a/y6AM1e/

Pristagare, kungligheter och statsråd är självklara gäster på Nobelfesten. För övriga som vill gå på middagen finns egentligen bara två knep. I kväll fylls Blå hallen i Stadshuset i Stockholm med kungligheter, politiker och forskare för att dinera med Nobelpristagarna under årets Nobelfest. Totalt får runt 1 250 personer delta. Men att få en plats på middagen är inte lätt. Nobelfesten är en privat fest och Nobelstiftelsen bestämmer vem som ska bjudas in. Den svenska kungafamiljen är enligt traditionen hedersgäster till Nobelmiddagen. Tidigare under hösten uppstod också tveksamheter om huruvida kungen skulle delta, efter att Nobelstiftelsen meddelat att man bjudit in Rysslands, Belarus och Irans ambassadörer till prisutdelningen. Nobelstiftelsen backade dock snabbt från beslutet och meddelade att ambassadörerna inte skulle delta. Principen är att samtliga utländska ambassadörer som Sverige har diplomatiska förbindelser med är inbjudna till prisutdelningen i konserthuset. Liksom förra året får dock den ryska, den belarusiska och den iranska ambassadören stanna hemma i år. Till middagen är långt ifrån alla ambassadörer välkomna. Vanligtvis bjuds ambassadörerna från de länder som pristagarna kommer ifrån, liksom ambassadörer som gjort betydande insatser. Därutöver deltar förstås kvällens huvudpersoner årets pristagare. I år får Pierre Agostini, Ferenc Krausz och Anne L’Huillier Nobelpriset i fysik för sin forskning om attosekunder. Nobelpriset i kemi tilldelas Moungi G. Bawendi, Louis E. Brus och Aleksej Jekimov för upptäckt och syntes av kvantprickar. Nobelpriset i medicin får Katalin Karikó och Drew Weissman för deras upptäckter som möjliggjorde framtagandet av mRNA-vaccin. Ekonomipriset till Alfred Nobels minne tilldelas Claudia Goldin för hennes forskning om kvinnors arbetsmarknadsutfall. Litteraturpriset får författaren Jon Fosse för sina böcker och pjäser. Cirka 150 av gästerna kommer från de närmaste runt pristagarna. Samtliga partiledare är inbjudna, och även en del representanter från regeringen. Bland övriga gäster märks företrädare för Svenska Akademien, forskare, tidigare pristagare och svenska näringslivstoppar. Hur gör då den som själv vill gå på Nobelfesten? Alternativen är få. Man kan sikta på att försöka få nobelpriset, bli statsminister eller framstående företagsledare. Alternativt skaffa sig en partner med samma ambitioner. I övrigt återstår Nobellotteriet, som Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO) grundade för 30 år. Genom att köpa lotter kan studenter i Sverige, inklusive doktorander och forskarstuderande, försöka vinna en parbiljett till Nobelbanketten. Lottningen är ett samarbete med Nobelstiftelsen som gör det möjligt för SSCO att låta ett begränsat antal studenter delta. Personen som följer med som plus en behöver inte vara student, men måste vara minst 18 år gammal. Förra året lottades 30 stycken parbiljetter ut, enligt SSCO. Biljetterna är personliga och kan inte säljas vidare. Men det är inte gratis. En parbiljett till själva banketten kostade, enligt SSCO, förra året 8 190 kronor. Vill man sedan delta på den officiella efterfesten Students’ Nobel NightCap kostade det förra året ytterligare 2 098 kronor. Det andra alternativet är ännu dyrare. Det handlar om att att sponsra Nobelstiftelsen. Att storföretag har bjudit kunder på Nobelfesten har förekommit i olika omfattning under lång tid. Men något som uppges ha blivit mer vanligt är att förmögna finansmän, som riskkapitalister, med liten eller ingen koppling alls till den vetenskapliga världen indirekt köper sig platser på Nobelfesten. Det gör de genom att donera pengar till stiftelsen. Mycket pengar

är nobelfesten

Så får du gå på Nobelfesten

SVD

https://www.svd.se/a/MoyG4J/

En konflikt i Södertälje, som polisen lyckades dämpa efter flera mord, har väckts till liv igen efter ett skottdrama på lördagen. Två unga män vårdas på sjukhus. Tre misstänkta har anhållits av åklagare. Det var vid 19-tiden på lördagen som flera boende hörde höga smällar i Hovsjö i Södertälje. Vittnen har berättat att flera män sågs springa från platsen. Polisen larmades först om fyra skjutna, men när patrullen anlände till platsen fann de tre skadade unga män. Två av brottsoffren vårdas fortfarande på sjukhus. Gärningsmännen tros ha skjutit mot ett kompisgäng som hängde vid en av portarna. Tre personer har anhållits av åklagare en brottsutredningen om mordförsök pågår. – Alla inblandade är ganska unga, säger polisens presstalesperson Ola Österling. Vittnet: ”Verkade stressade” En boende i området som SvD talat med såg delar av förloppet. – Först hörde jag skott som lät som automatvapen, sedan såg jag några svartklädda personer som verkade stressade och sprang därifrån. De hade huvor på sig, säger vittnet som inte vill medverka med namn. Vittnet känner oro inför hämnddåd. – Jag tänkte nej, inte nu igen. Förra vintern höll sig folk inomhus, ska det bli samma sak igen? Skjutningen är en smärtsam påminnelse om förra vintern i Södertälje, där sju personer sköts ihjäl under 2022. I oktober dödades tre personer under en och samma vecka. Det gjorde Södertälje till landets mest polisiärt prioriterade område. Detta var alltså innan våldsvågen mellan nätverken Foxtrot och Dalen blev nytt huvudfokus för både polis och i medier. – Jag orkar inte gå på fler begravningar nu, berättade en kvinna bosatt i Ronna i Södertälje och som hade släktingar på ena sidan av konflikten, när SvD gjorde en reportageserie om Södertälje förra året. Splittring ledde till våldsdåd Konflikten i staden går flera år tillbaka i tiden. Först splittrades det som kallats för Södertäljenätverket i två falanger, där det yngre skiktet utmanade de äldre ledarna. När några av de äldre gängtopparna fick fängelsestraff efter polisens framgångar med Encrochat, ville de yngre ta över den kriminella arenan. Men det yngre skiktet delades upp i två läger, ett med bas i Saltskog/Lina och det andra i Ronna. Detta skapade en maktkamp, som snabbt blev en mordspiral. Under hösten och vintern 2022 eskalerade konflikten med flera dödsoffer på båda sidor. Det skedde ett slags medlingsmöte mellan grupperingarna, men som slutade i skottlossning och en person skadades. – Efter det så var alla spärrar av, säger en poliskälla till SvD. Kriminalkommissarie Gunnar Appelgren är en av dem som arbetar för att stoppa våldsvågen i Södertälje. Han har tidigare sagt att han aldrig sett så motiverade gärningsmän, som sköt mot tilltänkta måltavlor rakt under näsan på polisen. – Det är fullt av poliser, men de chansar ändå, sa Appelgren då. Polisens teori är att skjutningen på lördagen ingår i konflikten mellan de lokala grupperingarna, enligt SvD:s uppgifter. Det har också funnits viss frustration över att polisresurser flyttades från Södertälje tillbaka till Stockholm för snabbt, när våldsvågen bröt ut efter nyår, menar kritiska polisanställda. Ledare greps i Portugal Våldsvågen dämpades dock kraftigt under början av 2023. Flera gripanden och framgångsrika polisutredningar gav effekt. Ledaren för Ronnafalangen flydde utomlands när trycket i Södertälje blev för högt, men även han greps senare i Portugal. Efter lördagens skottdrama finns en oro att konflikten väcks till liv på nytt

skjutningar södertälje

Skjutningar i Södertälje kopplas till våldsvecka 2022.

SVD

https://www.svd.se/a/xgoaln/

Gudadottern Agnes vill sätta upp ett eget drömspel på Uppsala stadsteater. Nytolkningen av Strindbergs klassiker blir metateater med modersuppgörelser, sanningsanspråk och roliga rollbyten. Utanför ingången till Uppsala stadsteaters lilla scen har man, pedagogiskt nog, ställt upp en skylt med definitioner av några nyckelbegrepp som är mer eller mindre relevanta för föreställningen: kollationering, fyrväppling, självömkan, tid. Det är premiär för ”Ett drömspel”, i nybearbetning och regi av Jens Ohlin. Av August Strindbergs ursprungsversion finns en del kvar, vilket glosorna ”tid” (svårdefinierbart) och ”fyrväppling” (fyrklövermönster som dekorerar dörrar) kanske avslöjar. Men där medlidandet hos gudadottern Agnes riktades utåt mot hela mänskligheten så leder vår navelskådande samtid oss rätt ner i självömkans landskap, här överfört till teatern. Till kollationeringen då, eftersom Agnes ska sätta upp ”Ett drömspel” med sin noggrant utvalda drömensemble. Ur en grammofon hörs liveversionen av David Bowies ”Changes”. Trots grundliga strykningar i texten – ja, hela texten är faktiskt struken – tycks det grepp som förlagan har om Agnes bara bli hårdare, här utkristalliserat till en uppgörelse med en försummande modersgestalt. Omskrivningen av ”Ett drömspel” blir ett revisionistiskt lustmord på en vedertagen dikt med anspråk på att skildra verkligheten. Men skådespelarna sätter sig på tvären mot Agnes version av sanningen med sin otröttliga vilja att gestalta; för släpper man ut sin story har den en obehaglig tendens att bli tolkad, leva sitt eget liv. En regiassistent, gestaltad av Egon Ebbersten, antecknar i realtid, tejpar och formger Agnes berättelse, som en personifikation av själva skapandeprocessen. De metateatrala lagren uppenbaras som ryska dockor där varje nivå avslöjar olika sanningar. Den lilla Agnes, gestaltad av Bengt CW Carlsson i enorm rosett och babydollklänning, pockar på mammans uppmärksamhet. Den emotionellt låsta stor-Agnes, i oförlöst form spelad av Linda Kulle, regisserar med tyranniskt domderande hand. Är det möjligen hon som är mamman? I ett staffetliknande rollombyte skiftar perspektiven och Agnes, nu spelad av Mikaela Ramel och senare av Pia Johansson, tar moderns roll och dottern Edit blir den försummade. Och så vidare, i omtag efter omtag. Vissa skeenden är konstanta, som Yoel Escanilla som den alltid lite försenade fadersgestalten, vars släpande på resväskor blir som ett pågående Sisyfosprojekt när han gång på gång överger familjen. Jennifer Amaka Pettersson är lillasyster Viktoria, vars utstuderade talfel kanske ger en ledtråd till att hennes favoriserade position snarare handlar om berättaren Agnes subjektiva blick än om verkligheten. Ja, beskrivet så här är det vindlande rörigt. Men Jens Ohlin paketerar det fint genom sceniska lösningar – till exempel sker rollbytena mellan de olika Agnes med hjälp av ett par glasögon, vilket också konkretiserar perspektivförändringarna. Om Strindberg försökte filtrera svaret på världsalltets gåta genom de fyra fakulteterna – filosofin, teologin, medicinen och juridiken – är det i vår tid berättelserna, autofiktionen inkluderad, som har företräde med kalejdoskopisk precision. Svaret gåtan då? Underkastelse och försoning? Eller bara surfa i malströmmen av ”ch-ch-changes”, som David Bowie sjunger.

ett drömspel uppsala stadsteater

Recension: Nytolkningen av Ett drömspel blir metateater

SVD

https://www.svd.se/a/kEnrRX/

Endast 30 procent av Irans befolkning stödjer sin egen regering. Och det förekom fler demonstrationer i Sverige till stöd för Hamas efter massakern den 7 oktober än vad det har gjort i Iran. Efter den våg av protester mot regimen i Iran, som utlöstes av 22-åriga Mahsa Aminis död i september förra året, har det varit tvärtyst i medierna. Rysslands anfallskrig mot Ukraina och det pågående kriget mellan Israel och Hamas har stått i nyhetsfokus. Desto mer glädjande att Nobels fredspris i år går till Narges Mohammadi, en iransk kvinnlig aktivist. Men vad har hänt i Iran sedan de stora massprotesterna brutalt slogs ner? Massprotesterna på gatorna har nu upphört, men fortfarande rör sig många iranska kvinnor utan slöjor utomhus. Under ett gästbesök av en mulla på universitetet i Teheran skrek en ung kvinna: Våra sjalar ska bli era snaror. Det händer även att folk står på balkongerna och ropar: Död åt regimen! Straffet för de kvinnor som blir påkomna utan sjal har blivit strängare, och restauranger har stängts för att de tillåtit kvinnor utan sjal att äta där. Men de folkliga protesterna mot Irans regim tar sig även andra uttryck. Iran är den stat som står bakom terrororganisationen Hamas framförallt genom att finansiera dess militära verksamhet, men det folkliga stödet för Hamas verkar vara lågt. Det förekom fler demonstrationer i Sverige till stöd för Hamas efter massakern på civila israeler den 7 oktober än vad det gjort i Iran. Endast ett hundratal demonstranter har visat stöd för Hamas på gatorna i Teheran, trots att det är en stad med tolv miljoner invånare. På sociala medier i Iran stöder en klar majoritet Israels rätt att försvara sig, och den ståndpunkten blir då ännu en protest mot regimen och dess uttalade stöd till Hamas. Endast ett hundratal demonstranter har visat stöd för Hamas på gatorna i Teheran, trots att det är en stad med tolv miljoner invånare. Enligt undersökningar gjorda av det politiskt oberoende institutet Gamaan, stödjer endast 30 procent av Irans befolkning sin egen regering. Enligt samma institut vill inte iranier längre ens heja på sitt eget lands fotbollslag i samma utsträckning som tidigare. Mahsa Aminis död i moralpolisens förvar för att hon inte ansågs bära sin sjal på rätt sätt blev som ett vulkanutbrott efter ett länge undertryckt missnöje. Så många kvinnor slängde sina sjalar att moralpolisen inte hade möjlighet att stoppa dem. Unga kvinnor och män, skolelever och studenter protesterade och skanderade slagord månad in och månad ut, trots att regimen brutalt slog tillbaka, fängslade och avrättade flera av dem. En som suttit fängslad för sin kamp för Irans kvinnor och mänskliga rättigheter ända sedan 2010 är årets väl valda mottagare av Nobels fredspris. Hon är dömd till 31 års fängelse och 154 piskrapp. Ytterligare ett tecken på regimens misslyckande att kväsa sitt eget folk är att 50 000 av Irans 75 000 moskéer nu står mer eller mindre tomma. Folk går inte längre dit för att be, och det blir ännu en form av protest mot mullorna och den religiösa förtryckarregimen. Det kan jämföras med till exempel Egyptens huvudstad Kairo, där moskéerna är så fulla att man tvingas lägga ut bönemattor på trottoarerna runt omkring. Folket i Iran protesterar spontant på alla sätt de kan, men de är utan vapen och utan någon organiserad ledning för denna folkets revolution, där regimen har ett våldsmonopol så stort att demonstranterna blir helt skyddslösa. Hur det hela kommer att sluta vet ingen. Den dyrköpta läxa Irans folk lärt efter alla protester är att Irans regim inte är mottaglig för reformer överhuvudtaget, utan måste störtas på ett eller annat sätt. Den politiska regimen har nu förlorat de sista resterna av det förtroendekapital de eventuellt hade hos spridda delar av sin befolkning. Den unga generationen accepterar inte förtrycket mot kvinnorna

iran moske

Narges Mohammadi sätter fokus på kvinnornas kamp i Iran

SVD

https://www.svd.se/a/jlWweq/

Efter utställningar, böcker och filmer kommer nu också en pjäs om pionjären Hilma af Klint. Men det som hade kunnat bli en jordnära skildring blir istället ännu ett upphöjt porträtt. Klarar vi av mer Hilma af Klint? Det tycker uppenbarligen Kulturhuset Stadsteatern, som nu haft premiär på en teaterpjäs om den abstrakta pionjären som fick upprättelse först efter sin död. Det senaste decenniet har det arrangerats utställningar, gjorts filmer och skrivits böcker samt spaltmeter av artiklar om hennes häpnadsväckande konstnärskap som befann sig i en törnrosasömn till dess att Moderna museet kurerade sin stora retrospektiva utställning 2013 – och som senare kom att leda till att hon även introducerades på Guggenheim i New York, med ”Paintings for the future” som satte nytt publikrekord. Ja, det har till och med arrangerats meditationer framför hennes verk som även har inspirerat till allt från klädkollektioner till ljushållare. I dag klubbas hennes abstrakta målningar för miljonbelopp. Kort sagt, Hilma af Klint har blivit något av en konstindustri, där huvudpersonen antar näst intill mytologiska proportioner. Så vad kan då en teateruppsättning bidra med för perspektiv? I ”Kretsen” har Emy Stahl i sitt manus tagit fasta på Hilma af Klints mest produktiva period, tillblivelsen av ”Målningarna till templet”, de som hon kallade för sitt stora uppdrag, och som ska ha kommit till henne under en seans. Här ligger fokus på relationen med konstnärskollegan Anna Cassel, som även hade en framträdande roll i Lasse Hallströms film om Hilma 2022. Mellan de två och en viss Gusten Andersson (Beata Hedman) – Hilmas väninna som bistod henne i arbetet med ”De tio största” – uppstår det ett triangeldrama, medan Tova Magnussons Sigrid Hedman (också hon en del av gruppen De fem) mer agerar ett slags sidekick i tillblivelsen av verken. I en spartansk och mörk ateljé bestående av ett staffli och ett stort bord rör sig kvartetten i luftiga sekelskiftesmålarrockar, rörelser som ofta övergår i dans. I bland ryckigt som i extas, ibland ålande och omfamnande ömt, i en koreografi som stundom är suggestiv men samtidigt lite sökt. Som separata inslag utan koppling till handlingen i övrigt, vilket också gäller musiken som spelar i en egen dimension. Inte heller övertygar kärleksrelationerna helt. Där saknas för mycket av ett slags på liv och död-energi för att de ska beröra på riktigt. Istället dras blicken mot fonden och de två projektionsdukarna där Hilmas verk växer fram digitalt, vilket för tankarna till den immersiva VR-utställningen med hennes målningar på Acute Art i London. Sofia Papadimitriou Ledarp och Frida Hallgren gör verkligen sitt bästa i huvudrollerna som Hilma af Klint och Anna Cassel, men det är som om de har fått lite fel förutsättningar för att kunna blomma ut i sina roller. Kanske ligger grundproblemet i ett manus som alltför mycket tar fasta på det andliga – och som därmed bidrar till bilden av Hilma som överjordiskt ouppnåelig. Bara hennes mamma (Lena-Pia Bernhardsson) förblir här handfast. På en teaterscen hade det annars funnits alla chanser att istället ta ner bilden av den ockulta Hilma på jorden, göra henne fysisk och mänsklig: en vardags-Hilma som rimligtvis också måste ha druckit kaffe i köket en glåmig måndagsmorgon. Här befinner hon sig nästan konstant i ett slags extas. Det blir lite tröttsamt, om än intressant som formexperiment.

hilma af klint stadsteatern

Recension: Pjäs om Hilma af Klint fastnar i bilden av en upphöjd konstnär

SVD

https://www.svd.se/a/EQ1nk3/

Om en växande stat var vägen till rikedom och framsteg, då borde Argentina leda utvecklingen. Argentinas tillträdande president Javier Milei är en ofrånkomligt intressant figur. En självtitulerad anarkokapitalist, som döpt sina hundar efter kända nationalekonomer och som tyckare skällt på såväl den politiska klassen som påven. Argentina är ett stagnerande, skuldsatt och korrupt land. Framtiden får utvisa om och hur Milei lyckas sjösätta sina tänkta ekonomiska reformer. Trots viftandet med motorsåg för att illustrera dem är förslagen inte så galna. Tvärtom, den argentinska staten skulle definitivt må bra av att banta och ha färre uppdrag och anställda. Men det verkligt intressanta är hur Argentina hamnade i en situation där väljarna till slut valde en högljudd excentriker, hellre än en av de under efterkrigstiden dominerande peronisternas kandidater. Bakom Mileis valframgång ligger det faktum att det en gång relativt välbärgade Argentina nu är ett stagnerande, skuldsatt och korrupt land. Dessa problem har på senare år blivit akuta genom skenande inflation. Intressant för omvärlden är att Argentina har blivit ett sådant avskräckande exempel genom att följa en politik som nu lanseras också i USA och i Europa – särskilt, men inte bara, från vänster. Från vänster har vi, också i Sverige, sett förslag om att lyfta ekonomin och samhället genom fler offentliganställda. Enligt den moderna penningteorin (MMT) är det inget problem att skuldsätta sig för en sådan statlig expansion. Stora delar av den svenska valrörelsen dominerades av en tävlan i att kompensera hushållen för olika kostnader, där deltog även högern. Argentina har gått före. På 2000-talet har staten i stort sett fördubblats i omfattning. Antalet offentliganställda har bara sedan 2011 ökat med 34 procent, en tredjedel av landets 13 miljoner anställda är nu anställda av staten. Utöver anställningar är kompensation till hushåll en stor och växande kostnad. Bara subventionerna av hushållens energikostnader slukar årligen 2 procent av landets BNP, omkring 12,5 miljarder dollar. Om lånefinansierad offentlig expansion var vägen till rikedom och framsteg, då borde Argentina leda utvecklingen. Statens växt har länge finansierats med en växande skuldsättning, men efter att skuldsättningen ånyo blev ohanterbar 2020 har skulderna i stället hanterats med att trycka nya pengar. Vid årsskiftet förväntas inflationen nå ofattbara 210 procent, och butiker behöver ändra priserna flera gånger om dagen. Poängen är att om lånefinansierad offentlig expansion var vägen till rikedom och framsteg, då borde Argentina leda utvecklingen. Få andra länder har så troget implementerat de nygamla teorier som är på väg att få fäste också i väst. Det gäller även den i både EU-byråkratin och amerikansk politik populära tanken på ”strategisk autonomi”, att vår trygghet och utveckling skulle främjas ju mer som produceras inom våra gränser. Argentina har länge fört en politik för sådan ”självförsörjning”. Export beskattas hårt och import fördyras av tullar och regleringar, med resultatet att handel omfattar en relativt liten del av ekonomin. Dessutom är många inhemska varor och tjänster konstlat billiga genom prisregleringar och subventioner. Resultatet är att tillvaron är dyrare och landet fattigare. Samt att fler hamnar i händerna på det korrupta klientsystemet, där det är lönsammare att manövrera bland regleringarna än att erbjuda prisvärda varor och tjänster. Också denna argentinska återvändsgränd borde således stämma till eftertanke. På flera sätt än vi tror är Argentina inte efterblivet, utan ett föregångsland. De har sedan länge implementerat ekonomisk-politiska recept som nu blivit på modet också i väst. Resultatet borde förskräcka.

argentina politik

Argentina kan vara vår förskräckande framtid

SVD

https://www.svd.se/a/onorMW/

När Niclas Kindeborg fick diagnosen add började han styrketräna sex dagar i veckan. Många med NPF-diagnos får stora positiva effekter av träning, enligt forskare. Niclas Kindeborg har bestämt sig för att förändra sitt liv. Han är 25 år, väger 130 kilo, lider av ångest och ägnar den mesta av sin tid åt att spela datorspel. En neuropsykiatrisk utredning har precis visat att han har diagnosen add, attention deficit disorder, en form av adhd som bland annat innebär uppmärksamhets­svårigheter. Han har också drag av autism, som påverkar samspelet med andra människor. – Jag var inte nöjd med hur jag såg ut och hade ingen kontakt med tjejer. Min självkänsla var låg, livet kändes kaotiskt och det var jobbigt att gå upp ur sängen på morgnarna, säger Niclas. Han gick ut hårt: promenerade en mil om dagen, åt bara nudlar med köttfärssås och slutade umgås med vänner och dricka alkohol. Vågen visade hur vikten sjönk med 40 kilo på ett halvår. – Det var inte hälsosamt, folk undrade till slut om jag hade cancer. Han började i stället styrketräna tillsammans med en kompis och även äta bättre. Resultaten kom fort, särskilt tricepsen tog snabbt form. Niclas kände sig motiverad och läste allt han kom över om träning och kost. – Jag kände mig stolt över mig själv, att jag klarade av att göra saker som jag inte hade kunnat innan, och lycklig över att ha hittat en livsstil och en mening i livet. ”Fick sparken eller sa upp mig” Det var en lättnad att få diagnosen. Äntligen förstod Niclas Kindeborg sig själv och varför hans liv hade varit som det varit. Redan i förskolan noterade hans mamma att sonen undvek ögonkontakt och inte pratade med andra barn. I skolan hade han svårt att koncentrera sig, planera och följa instruktioner. – Lärarna tyckte att jag var omotiverad och slö. Själv kände jag mig ensam och missförstådd. För första gången fick jag uppleva hur det känns att vara kär. Betygen räckte inte till gymnasiet och han pluggade upp dem på det så kallade introduktions­programmet. Niclas kom sedan in på industriprogrammet, men fick gå om andra ring och blev senare utslängd från skolan. Han provade olika jobb, allt från sättare till elmätarmontör och alltiallo på en bergsprängarfirma – men inget funkade. – Jag hade svårt med planering, att utföra arbetsuppgifter, samarbeta och sköt gärna upp saker. Antingen fick jag sparken eller sa upp mig själv. Gymmet – en tillflyktsort Snart tränade Niclas Kindeborg mellan fem och sex dagar i veckan, njöt av att bli starkare och se hur musklerna växte. Han märkte hur ångesten minskade samtidigt som det blev lättare att sova, fokusera, planera och kommunicera. Träningen blev, tillsammans med datorspelandet, hans stora intresse. – Jag fick världens självförtroende, jag hade aldrig känt något liknande tidigare. Plötsligt kunde jag gå fram och prata med nya människor och fick nya vänner på gymmet. Men jag vågade inte vara ärlig med min diagnos. Från att inte haft någon romantisk kontakt med tjejer alls träffade han nu sin första flickvän. – För första gången fick jag uppleva hur det känns att vara kär. Gymmet blev hans nya tillflyktsort. När Niclas var ledsen eller sårad, som när ett förhållande tog slut, fanns träningen alltid där. – Det var skönt. Men träningen blev också ett beroende, jag ville hela tiden ha mer och la all min tid och energi på gymmet, vilket gjorde att jag tappade kontakten med vänner och andra viktiga saker i livet. ”Många får god effekt av träning” Som fysioterapeut inom psykiatrin har Lena Axelsson Svedell länge sett människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, som adhd och add, förändra sina liv med hjälp av träning

npf diagnos

Träning ger oväntade positiva effekter för många med NPF-diagnos

SVD

https://www.svd.se/a/veRGqj/

Regeringen ser tecken på ett Natomedlemskap i julklapp. Men Erdogans misstro mot USA kan sätta stopp. Processen liknas vid ett gisslandrama – den turkiske presidenten vill inte släppa Sverige innan han fått stridsflygplan. I Bryssel har hoppfulla Natomedarbetare bockat för olika dagar. De vill ha en tid i kalendern för möjlig hissning av den svenska flaggan i cirkeln av övriga Natoländers utanför försvarsalliansens högkvarter. Dagen som ligger längst fram i tiden är den 21 december. Det berättas i bakgrundssamtal i svenska utrikesdepartementet. Och det finns sådant som talar för att processen går i mål lagom till jul – men också det som talar mot. – Det har inte funnits tillit, säger Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier på Stockholms universitet. Det har snart gått två månader sedan Turkiets president Recep Tayyip Erdogan skrev på och skickade Sveriges Natoansökan till sitt parlament, nästan nio månader sedan Finland släppte Sveriges hand och gick före in i Nato och ett och ett halvt år sedan Sverige och Finland fick status som inbjudna – efter hårda förhandlingar och löften till Turkiet om terrorbekämpning och vapenhandel. Varje steg i Sveriges Natoprocess har präglats av oförutsedda hinder, turkiska krav och hoppfulla tidtabeller som spruckit. Att ansökan skickades till parlamentet utgör inget undantag. Den fastnade nämligen direkt i utrikesutskottet, där det ligger kvar. Men i veckan kom tecken på att det rör på sig. När han klivit på flyget på väg hem från klimattoppmötet i Dubai passade Erdogan på att prata med journalister. Nyhetsrapporteringen från flygresan har följts noga av de som intresserar sig för Sveriges Natointräde – inte minst inne på arvfurstens palats på Gustav Adolfs torg i Stockholm, där utrikesdepartementet huserar. För den turkiska presidenten antydde att Sveriges öde ligger i händerna på USA:s kongress – närmare bestämt dess vilja att sälja stridsflygplanen F16 till Turkiet. Aldrig tidigare hade han så tydligt kopplat Sveriges medlemskap till flygplansaffären. Budskapet var att han som president gjort sitt i och med att han skickar ärendet till parlamentet. – Men även jag har förväntningar. USA:s kongress bör nu godkänna vårt köp av F-16. I nästa mening talar han också om hur det skulle gå till: – Detta kan göras samtidigt. Från start har det spekulerats i om F-16 var den egentliga orsaken till Erdogans tvekan kring Sverige. Att Turkiets president helt enkelt ville utnyttja makten det innebär att alla Natoländer måste ratificera varje nytt land för att det ska få ingå i alliansen för att pressa USA att få som han vill. Men stridsflygen var till en början inget som Erdogan tog upp i samband med sin ovilja att välkomna Sverige in i Nato. Kritiken har framför allt handlat om Sverige som fristad för anhängare till terrorklassade PKK, och upprördhet över koranbränningar. I juli i år, i Vilnius, lovade Erdogan att skicka Sveriges ansökan till sitt parlament ”så snart som möjligt”. Han medgav att Sverige uppfyllt de krav Turkiet ställt på landet. Under hösten flyttas fokus i Erdogans uttalanden successivt. I september gjorde han för första gången kopplingen mellan flygplansaffären med USA och Sveriges Natoansökan. – Om USA håller sina löften så kommer vårt parlament att hålla sina löften. Det turkiska parlamentet har sista ordet vad gäller Sveriges Natomedlemskap, sa Erdogan då till Reuters. Vilka tecken tyder då på att målen ska skymta redan nästa vecka på den långa och krokiga vägen mot ett svenskt Natomedlemskap? Utrikesdepartementet i Sverige har haft ögonen på ett möte mellan Erdogan och Greklands premiärminister Kyriakos Mitsotakis. I torsdags var det första gången på sex år som de två ledarna möttes. Historiskt har grannarna varit rivaler. Men på senare tid har relationen förbättrats. Torsdagens möte slutade med att de undertecknade en gemensam förklaring om att de strävar efter goda grannförbindelser

usa sverige nato

När släpps Sverige in i Nato? Erdogan vill ha F-16 från USA först

SVD

https://www.svd.se/a/Q7e0mV/

Längtan efter en vit jul, eller skärgårdsmys. De mest klickade fritidshusen på Hemnet just nu är charmiga stugor vid vattnet och maffiga villor i skidorter. Det femte mest klickade fritidshuset på Hemnet går att finna i skidområdet Åre Björnen. För den som tycker om utförsåkning ligger backarna runt knuten. Stugan, eller snarare villan, byggdes 2007 och är 128 kvadratmeter stor. Innanför den rustika timmerpanelen ryms fyra sovrum, två badrum, bastu, kök och vardagsrum med öppen spis. Tomtarean ligger på 1 123 kvadratmeter och på husets altan får ägarna tillgång till spabad ”modell större”, skriver mäklaren. Prislappen ligger i dag på 10 500 000 kronor. Annonsen lockade drygt 7 000 klick under vecka 48. Nästan 8 000 klick lockade fritidshuset på plats nummer fyra. Kanske längtar vissa av intressenterna redan efter sommaren, eller drömmer om en stilla jul i frostig skärgård. Huset är byggt 1976 och ligger i Dragsmark, Uddevalla kommun, och har utsikt över skog, vatten och klippor. På 56 kvadratmeter, och en biarea på 5 kvadratmeter, ryms fyra rum. Tomten är 1 269 kvadratmeter stor. Prislappen ligger i dag på 3 995 000 kronor. På plats tre i listan hamnade ett stort timmerhus i Hovdalen, Härjedalens kommun. Tomten är dryga 1 000 kvadratmeter och ger närhet till både längd- och alpin åkning i Vemdalen. Huset byggdes 2020, är 172 kvadratmeter stort och rymmer sex rum. Gott om plats finns, enligt mäklaren, för att ställa av och torka skidutrustning och pjäxor. Bekvämligheter som bastu och jacuzzi finns också. Prislappen ligger i dag på 18 500 000 kronor. Annonsen lockade nästan 10 000 klick under vecka 48. På den lilla ön Fårskallen i Oxelösund letar sig ännu ett skärgårdshus in på listan över mest klick i fritidshuskategorin. En fem minuters båttur från bryggan i Gamla Oxelösund krävs för att ta sig ut till Fårskallen där den nya ägaren bara har en enda granne. Huvudbyggnaden är 65 kvadratmeter stor och rymmer tre rum. Två små gäststugor finns i anslutning till huset och bad och båtbrygga finns vid tomten. Prislappen ligger i dag på 5 995 000 kronor. Annonsen lockade strax under 12 000 klick under vecka 48. Högst upp på klicklistan letar sig, återigen, Åre in. Denna gång en riktig dyrgrip i Åre by. Läget beskrivs av mäklaren som centralt, men samtidigt ”privat och avskilt”. Huset, Villa Björkhagen, uppfördes 1958 av familjen Widlund som då drev Åregården, Grand hotell och Sporthotellet i Åre. Boaren är 291 kvadratmeter och rymmer nio rum, inklusive bibliotek, bastu, jacuzzi och en egen biosalong. Prislappen ligger i dag på 40 000 000 kronor. Annonsen lockade 12 177 klick under vecka 48.

villa björkhagen åre

Hemnets mest klickade – villa mitt i Åre by för 40 miljoner

SVD

https://www.svd.se/a/y6A48e/

Toyota kom efter på elbilsmarknaden. Men nu försöker bolaget jaga ikapp och lovar att ha sex elbilsmodeller till försäljning i Europa om drygt två år. Batterierna behövs till hybridbilar, inte för att göra elbilar. Det har varit budskapet från Toyota, världens största biltillverkare, under lång tid. I grunden gäller det fortfarande. För Toyotas ledning siktar på att tillverka bensinbilar, hybrider, vätgasbilar, elbilar eller vad bilköparna världen över nu än vill ha. Men när Toyotas europeiska ledning nyligen visade upp vad bolaget har för planer de kommande åren stod i vilket fall en sak klar. Framöver blir det betydligt större fokus på rena elbilar i Europa. Enligt Yoshihiro Nakata, chef för Toyota i Europa, räknar bolaget med att ha sex elbilsmodeller ute på den europeiska marknaden under 2026. Elbilarna ska då stå för var femte ny Toyotabil som säljs i världsdelen. Det är en stor skillnad mot i dag när Toyota bara har en elbil till försäljning, bz4X. Det är dessutom en bil som haft stora problem med allt från att hjulen kunde lossna till att räckvidden varit för kort. Nu ska det som sagt bli ändring på det och i Bryssel har bolaget precis visat upp Urban suv concept. Som namnet antyder är det visserligen bara en konceptbil men den färdiga nya elbilen ska, uppger Toyotas ingenjörer, se i princip likadan ut när tillverkningen börjar under första halvan nästa år. Till utseendet påminner den lite om Volvo Cars nya elbil EX30. Båda bilarna är i den mindre storleksklassen och enligt Toyotas europeiska ledning är det oerhört viktigt att det även nu kommer mindre och billigare elbilar som inte bara riktar sig till mer välbeställda köpare. – Det här är den snabbast växande kategorin bilar i Europa. Det är bland annat där vår Yaris Cross finns och nu vill vi ha en elbil där också, säger Andrea Carlucci, marknads- och produktutvecklingschef för Toyota i Europa. Toyotas nya elbil kommer att ha två olika batterilösningar att välja mellan. Den ena ska ge längre räckvidd, den andra har ett lägre pris. Bilen kommer även att säljas med antingen framhjulsdrift eller fyrhjulsdrift. När Toyotas europeiska ledning visade upp vad bolaget har på gång framöver fanns ytterligare en konceptbil med. Om planerna håller ska nya Sport Crossover concept komma ut som färdig bil under 2025. Bilen har utvecklats av Toyota ihop med kinesiska BYD. Europachefen Yoshihiro Nakata hävdade att det här mer är en bil för folk som vill ha lite mer stil och är beredda att betala en del för det. Men det riktigt stora steget för Toyotas nymornade elbilssatsning verkar komma med FT-3e, återigen en konceptbil som ska visa upp en rad av bolagets nya batteritekniker och andra lösningar som ska göra det lättare för de som kör elbil. FT-3e kan ses lite som en framtida efterföljare till dagens bz4X. Men den ska bland annat tillverkas med ny teknik som gör att vikten går ned. Och med lägre vikt ökar också räckvidden. Byggtekniken består bland annat i att bilen till stor del tillverkas av tre stora delar, i stället för av en massa mindre delar som sedan sätts ihop. På utsidan av bilen blir det även ett slags digitala skärmar längs dörrarna där fram. När föraren kommer närmare bilen ska skärmarna bland annat visa hur mycket laddning det är kvar och vilken temperatur det är på insidan. Bilen kommer också att använda Toyotas nya, och försenade, mjukvaruplattform Arene som ska göra det möjligt att använda digitala tjänster i betydligt större omfattning än i dag. Men framför allt verkar det bli den här bilen som ska få visa upp en del av de nya batterilösningar som Toyota arbetar med. Enkelt uttryckt ska det bli batterier som ger längre räckvidd till en lägre kostnad än i dag.

toyota elbil

Toyota ska producera elbilar

SVD

https://www.svd.se/a/dwK1ow/

En stor polisinsats pågår i Södertälje efter att tre personer, varav två män i 18-årsåldern, har skjutits. Larm om skottlossning i stadsdelen Hovsjö i Södertälje kom strax innan klockan 19 på lördagskvällen. Boende trodde sig ha hört fyrverkerier eller smällare i området, men på adressen anträffades tre skjutna personer. Offren har hittats utomhus och i närheten av varandra. Samtliga är förda till sjukhus. Polisen uppger för SvD att två av dem är män i 18-årsåldern. – Jag vet inget om skadeläget för de skadade, säger Nadya Norton, presstalesperson vid polisen. Ett vittne såg tre personer fly från platsen efter skotten. – De hade svarta kläder på sig och en hade luvan uppe. De sprang så fort de kunde, innan polisen kom, säger vittnet till Expressen. Polisen är på plats med ett stort antal patruller. I nuläget är ingen gripen. Händelsen utreds som mordförsök och grovt vapenbrott. I en tidigare version av artikeln stod det att fyra personer hade skjutits. Polisen har nu ändrat sina uppgifter.

polisinsats södertälje

Tre personer skjutna i Södertälje – stor polisinsats

SVD

https://www.svd.se/a/LlreX1/

Den stora högtiden närmar sig och många svenskar känner ekonomisk oro inför julklappsköpen. Men Ann Heberlein – som själv gömde räkningar i bokhyllan – menar att det är dags att syna korten om ”julstressen”. En annan jul i ett annat liv var jag en av dem som köpte julklappar jag inte hade råd med. Jag gömde räkningarna bakom Nationalencyklopedin i bokhyllan och förträngde insikten att också saker köpta på kredit måste betalas. Det var mitt under finanskrisen 2008. Min dåvarande man och jag hade slitit som djur under hösten för att få ekonomin och livet att gå ihop. Vi bodde i ett tjusigt villaområde, i ett högt belånat hus, och kämpade för att våra barn skulle ha samma standard som grannbarnen. Kombinationen av dåligt samvete (för att vi jobbat så mycket och varit både trötta och irriterade föräldrar) och känslan att våra barn förtjänade lika stora julklappshögar som barnen i grannskapet landade i en jul på kredit. Mitt American Express gick varmt, och jag nappade på diverse ”köp nu – betala sen!”-erbjudanden. Årets julbord kan bli en dyr historia Julen, med krav, förväntningar och utgifter som kan knäcka den bästa, kommer sällan lägligt. Särskilt olägligt kommer julen i år, med omänskliga räntekostnader, svindyr el och stigande priser på allt ifrån apelsiner (72,3 procent dyrare än i fjol) till sill (25 procent dyrare) som dränerar plånboken och tömmer sparkontot. Julbordet riskerar att bli en dyr historia, för att inte tala om julbelysningen – och julklapparna. Dessvärre har inte inkomsterna stigit i proportion till de ökade utgifterna. Enligt Arturo Arques, privatekonom på Swedbank, förlorar den genomsnittliga barnfamiljen runt 4 400 kronor i köpkraft per månad under 2023. Inte konstigt att många känner svetten bryta fram vid tanken på den stundande julen: fyra av tio svenskar är stressade inför högtiden, enligt SBAB:s senaste undersökning. Mest stressframkallande är, föga förvånande, kostnaderna, och en av tre uppger att de kommer att spendera mindre på julklappar i år än de gjorde i fjol. Januari månad kommer inte att bli munter. Majoriteten av julklappsköparna kommer dock att konsumera duktigt även denna jul. Och har man inte råd kan man alltid stoppa huvudet i sanden och handla sina klappar på kredit. Ett veritabelt skuldberg riskerar med andra ord att ta plats på julgransmattan i åtskilliga svenska hem även denna jul. När klapparna är uppackade, de nya leksakerna har blivit ointressanta, böckerna är lästa, spelen spelade och tröjan som var så fräsch känns trist ska räkningen betalas, och sten läggs på redan tung börda. Januari månad kommer inte att bli munter. ”Rikfattig medelklass” tycker de har rätt att ”unna sig” Det är lätt att fnysa nedlåtande åt ”Lyxfällan”-människorna i stället för att försöka förstå varför man väljer att göra sin egen situation värre genom att köpa onödiga saker man inte har råd med. Det är, tänker jag, svårt att lyfta sig ur sitt sammanhang och bryta med de föreställningar som präglar den kultur man lever i. Västvärlden dras med någon sorts kollektiv vanföreställning som går ut på att den livsstil människan praktiserat sedan industrialiseringen är normaltillståndet. ”Överflöd som självklarhet”, som den brittiska journalisten John Naish skriver i sin konsumtionskritiska ”Enough. Breaking free from the world of more”. Vi tycker att vi har rätt till guldkant, att lyxa till det lite, unna oss, och normen är att falla för frestelsen omedelbart – och köpa för lånta slantar

ann heberlein kronofogden

Ann Heberlein: Rikfattig medelklass har gått på lögnen

SVD

https://www.svd.se/a/8J4A2E/

Folkbildningsrådet har satt ner foten – muslimska studieförbudet Ibn Rushd har brustit och krävs på närmare 150 000 kronor i återbetalt skattestöd. Rådet kritiserar undervisning om barnaga, om att homosexualitet är en synd och om antisemitiska konspirationsteorier. Folkbildningsrådet, som fördelar statsbidrag till studieförbund och folkhög­skolor, har beslutat att Ibn Rushd ska återbetala statsbidrag om 146 900 kronor. De ska även ha en åtgärdsplan på plats i januari 2024. Det muslimska studieförbudet Ibn Rushd har varit omdiskuterat länge och har kritiserats av forskare och opinionsbildare för att vara antidemokratiskt och även ha kopplingar till Muslimska brödraskapet. – Det vi har kunnat se är att de har brustit i efterlevnaden av de grundläggande villkoren som rör bland annat demokrati och mänskliga rättigheter, säger Linda Stridsberg, chefsjurist på Folkbildningsrådet till TV4 Nyheterna. Förra året fick studieförbundet omkring 29 miljoner kronor i bidrag. Folkbildningsrådet inledde en första granskning mot det delvis skatte­finansierade Ibn Rushd efter att SVT:s Uppdrag granskning publicerat programmet ”Sexköp i Allahs namn” (SVT 11 maj 2022). Kallas upp till ministern Utbildningsministern kallar nu upp Ibn Rushd efter kritiken från Folkbildnings­rådet. – Vi vidtar ju en rad olika åtgärder för att komma åt fusk och felaktiga värderingar bland studieförbunden och att nu myndigheter har hittat detta är naturligtvis viktigt för att vi ska kunna känna oss trygga i att våra skattepengar används på ett rimligt sätt, säger skolminister Mats Persson (L). Enligt granskningen har Ibn Rushd använt sig av publikationen ”The Upbringing of Children in Islam” som handlar om barnuppfostran och där det finns texter som behandlar vid vilken ålder som barnaga är acceptabelt, att homosexualitet anses vara en synd, att olika typer av gärningar som mord, otrohet och stöld ska straffas bland annat genom stympning och dödsstraff samt avsnitt som bygger på antisemitiska konspirationsteorier. Folkbildningsrådet tillämpar sedan många år demokrativillkor. Det är en del av de övriga villkor som gäller för att få och använda statsbidrag. Men det är första gången som demokrativillkoret nu prövats skarpt. Studieförbudet: ”Stämmer inte” Ibn Rushd vänder sig mot uppgifterna om att materialet har använts i under­visning. De beskriver det som en deltagarledd folkbildning där deltagarna och cirkelledaren själva bestämmer vilket material som ska användas, och att det här materialet inte har använts. Rapportens slutsats om att texterna kan tolkas som vägledande, instruerande och vägvisande menar de inte stämmer eftersom den religiösa ledare som skrivit texten är shiamuslim medan deltagarna är sunnimuslimer.

ibn rushd kritik

Ibn Rushd ska betala tillbaka skattestöd – undervisade om barnaga

SVD

https://www.svd.se/a/kEnr3X/

Franska, tyska och andra europeiska fackförbund stödjer svenska IF Metalls aktioner mot biljätten Tesla och dess ägare Elon Musk. Krav höjs nu om att EU och hela Europa ska engagera sig i konflikten. BRYSSEL Svenska IF Metalls konflikt med Tesla får inte bara stöd från nordiska fackförbund. På kontinenten tar flera mäktiga fackförbund nu upp striden mot den amerikanska biljätten, och vad som ses som Elon Musks antifackliga metoder. – Socialistpartiet stödjer fullt ut kampen som förs av Tesla-anställda i Sverige, och ställer sig jämte sina kamrater i de socialdemokratiska partierna i Norden, skriver det franska socialistpartiet i ett pressutskick på lördagen. Partiet är ett av Europas stora, socialdemokratiska partier och en ideologisk hamn för flera franska fackförbund, inte minst industri- och biltillverkar­förbund. – Genom sin vägran sopar Elon Musk och Tesla undan den svenska samhälls­modellen och dess långa tradition av kollektivavtal som skyddar arbetarna, fortsätter partiet, med hänvisning till Teslas vägran att ingå kollektivavtal i Sverige. Larm från tyska Teslaarbetare Det franska partiet sällar sig därmed till en växande skara av Teslakritiker som inte bara stödjer den svenskstartade aktionen utan också menar att den amerikanska biljätten aktivt saboterar och motarbetar fackligt arbete i både USA och i sina filialer i Europa. – Genom sin vägran attackerar Elon Musk ytterligare den europeiska, sociala modellen, skriver partiet. Även i hjärtat av Europas mäktiga bilindustri, i Tyskland, har fackförbunden varnat om Tesla och Elon Musk, och vad som uppfattas som djupt antifackliga åsikter. Tesla invigde förra året en jättefabrik strax utanför Berlin. Chefen för Tyskland största fackförbund IG Metall, Christiane Benner, sade i en intervju i tidningen Bloomberg tidigare i vinter att hon hör allt fler larm från Tesla-arbetare som är oroliga över sina arbetsvillkor. Hon sände i intervjun ett meddelande till Musk om hans Europasatsningar: – Du måste vara försiktig. Spelreglerna är annorlunda här, sade fackchefen. ”Fientligt till arbetare” Samma tongångar hörs från Norge. Jørn Eggum, ledare för det norska facket Norges Fellesforbundet, sade nyligen till tidningen Politico: – Det råder ingen tvekan om att Tesla är ett företag som är fientligt inställt till arbetare. Tesla undergräver systematiskt försöken att fackligt organisera sig, och försöker införa amerikanska förhållanden i Europa, sade Eggum. Även Europafacket Etuc, en paraplyorganisation för 95 fackförbund från 36 länder i hela Europa, har meddelat att man tycker att EU borde ta hårdare tag mot Musk och granska om Teslas arbetsvillkor strider mot gemensamma, EU-lagar. Att Elon Musk inte hyser varma åsikter om fackföreningar är inte en hemlighet. I förra veckan sade han på ett uppmärksammat evenemang i New York: – Jag håller inte med idén om fackföreningar. Jag gillar helt enkelt inte något som skapar något slags herrar och bönder. Jag menar att fackföreningarna självklart försöker skapa negativitet i ett företag, sade Musk.

tesla strejk

Strejken mot Tesla - stödet växer i Europa

SVD

https://www.svd.se/a/wAlk04/

Hon startade förlag när hon var 60 plus, och hennes nisch blev franskspråkig feelsad-litteratur. Elisabeth Grate är en ovanlig förläggardrottning. Nu får hon pris för sitt engagemang för översatt litteratur. Om någon säger att Elisabeth Grate har näsa för Nobelpristagare så protesterar hon milt. – Näsa … jag ger ju bara ut det jag känner för, säger Elisabeth Grate och tillägger att hon ger ut det som känns viktigt och griper tag i henne. Men två gånger under 2000-talet har Nobelpriset i litteratur gått till hennes författare. Nu ska hon själv få pris. På tisdag tar hon emot Naglerpriset, som delas ut av Svenska PEN, för sitt ”enastående engagemang” i att introducera internationella författare till svenska läsare. Elisabeth Grate går omkring i sin anspråkslösa lokal på Södermalm. Här har hon och sonen Mathias varsitt skrivbord. Hon skakar på huvudet. – Jag tycker det är så ofattbart att jag ska få det här priset. Det är helt fantastiskt på alla sätt, säger hon och förklarar att hon känner sig lika överrumplad som en författare som blir uppringd av Svenska Akademien på sin vandring ut till komposten. Elisabeth Grate är en ovanlig förläggardrottning. Efter att bland annat ha jobbat i shoppen på Nationalmuseum, och utbildat sig till Montessorilärare i Frankrike, bestämde hon sig för att göra slag i saken: hon skulle starta förlag. Nobelpristagarna Le Clezio och Modiano blickar ner från väggarna.  Hon hade länge drömt om att ge ut franskspråkiga författare – efter att ha bott i Paris ville hon dela med sig av franska läsupplevelser till svenska läsare och introducera författare som inte översatts till svenska. – Men jag visste ingenting om bokförläggeri!, säger hon och slår ut med armarna. Hon visste inte heller att det fanns en kurs i förlagskunskap på universitetet. Istället läste hon boken ”Att starta bokförlag” från pärm till pärm. Hon tog med sin man, den 18 år äldre Pontus Grate, på starta eget-kurs på Skatteverket. – Det handlade om ingående och utgående moms. Vi satt där, äldst av alla, säger hon skrattande. Familj och släkt sögs in i projektet. Maken översatte i början. Hans kusinbarn, grafiske formgivaren Leif Thollander, gav råd om papper och bindning. Det var också Leif Thollander som valde den stiliga formen; en Elisabeth Grate-volym brukar ha ett svartvitt foto på omslaget och en enkel färgruta med titel och författarnamn. Elisabeth Grate ville döpa förlaget till Rondo. Men det visade sig att namnet redan var upptaget. Leif Thollander tyckte att förlaget skulle heta Elisabeth Grate. Hon protesterade. – Nej sa jag, du är inte klok. Det blir ju ungefär som Albert Bonnier, det är ju jättepinsamt! Och om det går åt skogen så blir jag uthängd med mitt namn... Men nu står hon här, drygt 20 år senare, som ett mycket respekterat namn i förlagsvärlden. På hyllorna trängs böcker med hennes initialer på ryggen. Nobelpristagarna Le Clezio och Modiano blickar ner från väggarna. Hon tog hand om deras författarskap när de dumpats av stora svenska förlag, som bedömt dem som svårsålda – och kunde sedan fira deras Nobelpris. Förlaget är märkligt, skrev Michel Ekman i Hufvudstadsbladet 2019. ”Det är märkligt för att det aldrig tycks ge ut dåliga böcker. Utbudet pendlar från läsvärt till mycket bra.” Elisabeth Grate ger helt enkelt ut böcker som hon själv drabbas av. Hon har introducerat författare som marockanske Abdellah Taïa för svenska läsare och gett ut flera böcker av franskalgeriska Nina Bouraoui. När hon pratar om sina böcker och sina författare brister hon ofta ut i superlativ

elisabeth grate

Naivitet och passion har byggt Elisabeth Grates förlag

SVD

https://www.svd.se/a/WRPwgK/

Suzanne Osten låter ensemblen på Dramaten gå loss i olika trossystem. Från föreläsning till totalteater avtäcker ”Konspiration” förutsättningarna för nutidens antivaxxare och foliehatttar. Först i slutet av andra akten dyker det upp en foliehatt på scenen. Och ändå är det med mångåriga medarbetaren Erik Uddenbergs ”Konspiration” som Suzanne Osten drar in på Dramaten. En doft av Unga Klara tar de med sig, då scenen till en början är fylld av unga människor, som tyst och allvarligt betraktar publiken.  Allt börjar som ett slags historisk exposé byggd på intervjuer – sådant som teaterchefen Mattias Andersson började med på Backa teater. Uppsättningen liknar också först hans ”Europeana” som inledde höstsäsongen. Mycket prat och mycket dans, medan inget dramatiskt egentligen händer. Maria Johansson Josephsson tar härligt stor plats med sång, piano och autentisk värmländska medan de övriga springer omkring och berättar för de unga hur saker förhåller sig, och hur det var förr.  Snarare än att driva med dem som, typ, tror att fotbolls-VM 1958 inte ägde rum, visar uppsättningen grogrunden för konspirationsteorier. Frågan som implicit ställs är Mikael Wiehes och Hoola Bandoola Bands ”Vem i hela världen kan man lita på?”  Inledningen handlar om olika trossystem, religiösa och politiska, om att vilja vara med sin flock och ibland springa åt alldeles fel håll, med de bästa intentioner.  En tid av kollektiva självsäkerheter och sanningar övergår i det stora individuella självförverkligandet där shoppandet av nya idéer och saker står i centrum. Berlinmuren och Sovjetväldet faller. På scenen gestaltas detta med magi som döljer hur maktkoncentrationen ökar och jämställdheten minskar. Vi får se hur Melinda Kinnaman sågas itu på ett skrämmande realistiskt sätt. Och så vidare. Över huvud taget blir det sceniska alltmer intressant och tvingar till eftertanke, särskilt när vi närmar oss det som är svårast att beskriva: vår egen tid. Nya sätt att skapa mening börjar med ”goda” tankar och övergår i totalitära tendenser. Andreas T Olsson får stå för ett konservativt alternativ och Melinda Kinnaman drar ut i skogen medan Doreen Ndagire söker sina förmoderna afrikanska rötter. Till sist är det Marcus Vögeli som har lajvat arbetare som får täcka huvudet med folie i skräck för elektricitet medan Filip Alexandersson går i taket med sin tro på chipförsett vaccin att styra världen med. Thérèse Brunnander, som genomgått stora förvandlingar, försöker förgäves möta känslor med förnuft medan de unga tar tag i sin egen framtid.  Eftersom konspirationsteorierna dyker upp på slutet som ett sätt att handskas med förvirring och maktlöshet blir de trots allt begripliga. Det är kanske själva poängen. ”Konspiration” överöser publiken med intryck, och till det bidrar i stor utsträckning Anna Heymowskas kostymer, från likriktade överstora svarta till helt individualiserade, där Siri Hamari gått hela vägen från mustaschprydd man till svansförsedd ödla.  Det som börjar lite som föreläsning blir till sist teater i kubik, där allt kan ifrågasättas, inte minst teatern själv. Det är svindlande, skrämmande, uppfordrande och slutligen lite trösterikt.

konspiration

Recension: Konspiration på Dramaten blir teater i kubik

SVD

https://www.svd.se/a/jlWwAL/

När Dramaten får finfrämmat är hela teaterbranschen där. Och visst får publiken lön för mödan. Isabelle Huppert är en stjärna som dödsdömd drottning, i regi av Robert Wilson. Den franska stjärnskådespelaren Isabelle Huppert kräver närbild. Senast jag såg henne var i Påvepalatset på teaterfestivalen i Avignon 2021, utomhusscenen som slukar 2 000 åskådare. I Tiago Rodrigues Körsbärsträdgården, med sitt myller av rollfigurer, blev hennes godsägaränka Ranevskaja bara en myra i en tittskåpsteater från 160:e raden. Här står hon nu helt ensam på scenen, i Darryl Pinckneys redan hyllande inre monolog ”Mary said what she said”, som hade urpremiär på Théâtre de la Ville i Paris 2019, i regi av Robert Wilson. Och att kunna se varje rörelse i hennes mimik är en ynnest. Så mycket teater-teater har jag inte sett sedan nittiotalet när Robert Wilson var alla svenska regissörwannabes stora fixstjärna, inte minst efter uppsättningen av Strindbergs ”Ett drömspel” på Stockholms stadsteater 1998. En estetik som gick hand i hand med utvecklingen på konstscenen samma decennium, när videoinstallationer och ett nytt slags fotokonst slog igenom stort. Egentligen har ”Bob” Wilson inte utvecklat någon ny teaterestetik sedan dess. Även ”Mary” är snickrad av lika delar postdramatisk teater och installation. Att han i ungdomen läste till bland annat inredningsarkitekt syns i bildspråket där ljud och ljus är lika stora medspelare som skådespelaren, ett slags tableaux vivants som tangerar performance (genom åren i samarbete med kultkompositörer som Philip Glass, Tom Waits och Lou Reed). Märkligt nog känns det lika modernt i dag, ett slags artificiellt teaterspråk som har vissa likheter med AI-konst. Trots det dominanta formspråket lyckas Isabelle Huppert alltså med konststycket att bryta igenom bildbruset, bli en Maria Stuart av kött och blod. Hennes ”Mary” är en rasande, poetisk och drabbande uppgörelse med maktfullkomlighet och patriarkat (om man så vill). En Mary så tidlös att det ibland känns som om hon har stigit rakt ut ur 1500-talets brutala skuggor. Mary, Queen of Scots – drottning av såväl Skottland som Frankrike och som vid 44 års ålder avrättades efter att ha suttit i fängelse i nära nitton år – är här en hårt snörd motståndsrörelse i guldbroderade klänning. Timmarna före sin död rör hon sig med absolut koreografiskt precision över Dramatenscenen, till musik som bär drag av ”The Crowns” mäktiga soundtrack. Det är en imponerande rolltolkning som Stockholmspubliken får bevittna av denna prisbelönta stjärna, med oförglömliga roller i filmer som ”Pianisten” och ”Violette – giftmörderskan” i bagaget. Detta hennes tredje samarbete med Wilson spelas nu inom ramen för Dramatens Bergmanfestival. Så bär också ”Mary” vissa drag av Bergmans lika visuellt starka ”Markisinnan de Sade” från 1989. Och när stjärnskådespelaren kommer till byn fylls salongen av en hel del branschfolk premiärkvällen. En publik som aldrig vill sluta klappa när Huppert, tillsammans med ”Bob” på blixtvisit i Stockholm, tar emot applådtacket. Att få se ett sådant gästspel i världsklass är inte annat än ett slags teaternåd.

mary said what she said

Recension: Mary said what she said – gästspel i världsklass

SVD

https://www.svd.se/a/kEnOMj/

Liksom av bara farten har Lars Anders Johansson skrivit den mest tillgängliga genomgången av svensk kulturpolitisk historia någonsin. Björn Werner läser en initierad men kanske lite väl fantasifull högeranalys. Ni har säkert hört den. Historien om de franska affärsmännen som drog lott. Vinsten: att slippa äta middag med sin kulturellt obildade och därmed, enligt det franska lynnet, ointressanta svenska motsvarighet. Kanske har det hänt. Kanske inte. Bilden lever oavsett vidare i den svenska offentligheten av en anledning. Den bär nämligen med sig mer än ett korn av sanning. Titta bara på Ulf Kristerssons ”Spotify wrapped”. Taylor Swift, Miley Cyrus, Lars Winnerbäck. En musiksmak så generisk att den till och med trumfar Fredrik Reinfeldts famösa Da Buzz-dyrkan. Det är förstås nästan dödsföraktande att på SvD:s kultursidor lansera påståendet om att svensk borgerlighet saknar kulturell bildning. Men skjut inte mig! Jag är bara budbäraren. Den som med en mycket stor hammare slår fast detta är i stället Lars Anders Johansson, författare, skribent och i allra högsta grad borgerlig. Påståendet är den röda tråd som löper genom hans uppgörelse med svensk kulturpolitik i ”Dansa efter maktens pipa”, som i höstas utkommit i en uppdaterad nyutgåva på Timbro förlag. Johansson beklagar sig. En gång i tiden förstod högern i Sverige att den ekonomiska tillväxtens lagar är en utmärkt logik just för att generera kapital, men inte för att avgöra vad som är god kultur. Han blickar längtansfullt tillbaka mot det sena 1800-talets Djursholm, där en frisinnad och ung borgerlighet förstod att vinstens kortsiktighet och skönhetens evighet var två olika saker: ”Marknadskrafterna allena kunde inte säkerställa de bestående skönhetsvärdena. För detta krävdes estetisk fostran och kontinuerlig strävan efter kulturell förfining.” Torftig tillvaro som kulturell högerman Men var är de nu, dessa kloka borgare? Ingenstans, menar Johansson. Han skildrar i en passage sin egen torftiga tillvaro som kulturell högerman. Den vänsterdominerade kultursektorn fnyser åt honom. Men det gör också hans ideologiska fränder, som över huvud taget inte förstår varför han sysslar med konst och kultur. Syftet med boken är tydligt – att ruska om den högersfär han själv tillhör till att förmå sig formulera en egen, självständig syn på hur vad kultur är och hur politiken bör hantera den. Ett uppdrag han tar på så stort allvar att han i bara farten samtidigt har skrivit den, mig veterligen, mest tillgängliga genomgången av svensk kulturpolitisk historia någonsin. Meningsfull läsning för alla som är en gnutta intresserade av hur den svenska makten har förhållit sig till allt det där vi dagligen läser, tittar på, skrattar åt, gråter till och njuter av. Det är imponerande. Johansson lyckas binda ihop kulturpolitikens både spretiga och ofta osexiga historia till en meningsfull helhet. Från Svea rikes allra första dagar, förbi kulturkungen Gustav III:s teatrar och akademier, hela vägen fram till modern tid. För att göra det beskriver han utvecklingen utifrån flera kulturpolitiska perspektiv. De dominerande är ideologi och praktik. Det vill säga: detta är både historien om hur den svenska synen på vad kultur är har förändrats, såväl som hur synen på hur kulturen ska styras har gjort det. Båda följer, enligt Johansson, samma spår. Synen har gått från ett klassiskt, tyskt bildningsideal över till en betydligt mer instrumentell syn. Få (förutom när en eller annan kulturinstitution riskerar indragna medel) pratar i dag om att kulturen har ett inre egenvärde. Ännu färre diskuterar kulturens värde som en uppbygglig kraft för att bli en hel människa

att dansa efter maktens pipa

Recension: Dansa efter maktens pipa jagar Palmes spöke

SVD

https://www.svd.se/a/veROBm/

Ylva Gripfelts debutdiktsamling förmedlar det sårbara i att vara utlämnad till opålitliga vuxna mer effektivt än alla nyhetsartiklar i världen, skriver Sebastian Lönnlöv. Poesin är ett månghövdat väsen. Även innan den fria versen och de många formexperimenten fick sitt stora genombrott så hade poeten ett antal olika versmått att välja på. I dag har genren genomgått en så radikal förvandling att det är svårt att tydligt definiera vad en dikt egentligen är. Var den börjar och slutar, och hur den bäst känns igen. Radbrytningar och verser är ofta ett kännetecken, men långt ifrån alltid. Bland de senaste årens debuterande poeter har flera valt en form som snarast utgör en sönderslagen och nedskuren prosaberättelse. Niko Erfani i ”Varv” (2022), Ida Mirow i ”Den mjukaste vännen” (2022) och nu även Ylva Gripfelt i ”Det gudomliga tillståndet” hör till denna skara. Så är det fragmentariskt narrativa också ett väl valt grepp, som mångfaldigt ökar ordens styrka. När de är så omgivna av tomrum uppstår en strålkastareffekt, där den lilla mängd text som faktiskt finns framstår som ovanligt betydelsebärande. Och precis som Erfani använder sig Gripfelts debutdiktsamling av detta formmässiga grepp för att skildra ett barns utsatta ensamhet. Om formen inte är helt unik så har hon ämnet gemensamt med ännu fler samtida författare, däribland norska Ingvild Rishøi. Öppningsscenen i ”Det gudomliga tillståndet” påminner en hel del om titelnovellen i Rishøis nyligen utkomna ”Historien om fru Berg”. I båda böckerna står ett barn och tittar ut genom fönstret, med en fadersgestalt precis bakom sig – men där upphör också likheterna. Hos Rishøi försöker den varma och omhändertagande pappan få sin dotter att lämna det kalla fönstret och upphöra med sitt besatta stirrande ut mot gatan, där hon hoppas att mamman ska uppenbara sig. I Gripfelts dikter finns ingen modersgestalt i sikte, och här är det pappan som tvingar sitt barn att stå bredvid honom, för att blicka ut mot något oklart – och samtidigt in i ett oerhört mörker: ”Jag håller mig i det kalla elementet tittar hårt där vägen bryts men, inget kommer jag, får inte röra mig Vägen är tom” Det framgår tydligt och tidigt att pappan inte mår bra, och att barnet är helt utlämnat till hans instabila infall. Den enda riktiga tryggheten står katten för, men den går – på katters vis – fram och tillbaka mellan olika världar, medan barnet sitter fastlåst och inte kommer loss. Den instängt täta relationen till pappan präglas av hans skiftande lynne, i en sömlös blandning av kontroll och oberäknelighet. I särskilt fragmentariska partier tycks det rena våldet gömma sig. Denna grundpremiss, tillsammans med Gripfelts korthuggna diktande, leder till en kammarspelsliknande klaustrofobi och en extrem närvarokänsla. Barnets fokus på detaljer och sinnesintryck framträder som resultatet av en ständigt förhöjd vaksamhet: ”I det ljusa fönstret luktar varmt trä sånt som varit fuktigt Pappas hår blåser upp när han går över gården Mycket tyst i klockans ljud” Tack vare Gripfelts lika varsamma som fasta språk uppstår ändå något nästan vackert, mitt i det som kunde ha blivit ren misär. Trots att texten är så knapphändig, och trots att mycket bara antyds, ges läsaren en möjlighet att verkligen kliva in i texten – och in under själva skinnet på det namnlösa barnet. Det är visserligen allt annat än behagligt att vistas där, i det skälvande nuet och i en värld reducerad till ett hus och en trädgård, men vi kan alla få ut något av att ändå färdas dit

ylva gripfelt

Recension: Det gudomliga tillståndet av Ylva Gripfelt

SVD

https://www.svd.se/a/zEoarv/

Med ett bisarrt rollgalleri och knyckig koreografi fångar Carl Knif mardrömsvärlden i Kafkas ”Processen”. Känslan av vanmakt är påtaglig i många av Franz Kafkas berättelser, läsaren förnimmer den i kroppen. Ett slags existentiell vånda över tillvarons nycker och mysterium. Hjälten står ensam i ett utanförskap som väcker skuld och skam. Den osynliga makten utövas godtyckligt av hantlangare – som i vilken diktatur som helst. Romanen ”Processen”, skriven 1914 och postumt utgiven 1925 av Kafkas vän Max Brod, präglas av mardrömslika, absurda scener som blivit arketypiska. Den 30-årige banktjänstemannen Josef K häktas en dag men får aldrig veta vad han anklagas för eller möta lagen. Rättslös och maktlös snubblar han omkring i domstolens labyrinter som ständigt ändrar skepnad. Det är tacksamt stoff för den finländske koreografen och regissören Carl Knif, som 2016 iscensatte Kafkas ”Förvandlingen” i en prisad dansteaterversion i dramatisering av Christoffer Mellgren. Förra året kunde man även se Knifs lyhörda tolkning av Strindbergs ”Ett drömspel” i ett samarbete med Riksteatern. På Kulturhuset Stadsteaterns lilla scen etableras direkt en dystopisk atmosfär. Scenrummet är grått med lådor som kan bli klaustrofobiska burar. Ett öga stirrar på oss. Genom en rundel i taket silar dimmigt ljus. Men här ska även en bländande hetta svepa fram innan den mot rättsrötan kämpande Josef K, Kafkalik i Fabian Hedlunds korrekta gestalt, till slut förs bort och sticks ihjäl – som en hund. Runt Josef K rör sig fem skådespelare som skickligt byter roller och återberättar skeendet. De bildar en undersökningskommission av hotfulla, maskerade, blåkostymerade gestalter som med ryckigt, marionettlikt kroppsspråk invaderar och skuggar K:s livsrum. Man kan få association till exiltysken Kurt Joos satiriska antikrigsverk ”Gröna bordet” från 1932. Knifs stiliserade koreografi, som i skådespelarnas kroppar ter sig lite rått, bottnar i 1900-talets modernism, medan Janne Hasts gnisslande musik ibland påminner om Stravinskij. Då och då sjunger John Alexander Eriksson en lieder. Även om dramatiseringen förhåller sig fritt till romanen fångar uppsättningen något av dess ton och tid. Kafkas humor blir till ett bisarrt rollgalleri, mest överraskande när Karin Li Körsbärsdals teatertokiga fröken Bürstner i K:s mardröm förvandlas till en krokryggig farbror Karl som hytter åt sin oduglige släkting. Lars Bethke gör en rad fysiskt distinkta figurer: som korrupt inspektör och Jan Håfström-lik domstolskonstnär insatt i systemets varianter på ”befrielse”. Rita Lemivaara gör en spefull Nelly. Kajsa Reingardt är en kameleont, från redig hyresvärdinna via hånfull gubbstruttsdomare till överarbetad advokat. Hon är också fängelseprästen som i domkyrkans dunkel, med berättelsen om mannen som väntar utanför lagens port, sätter ljuset på den stora frågan: har människan ett fritt val? Ja, hur ska man undvika att hamna i Josef K:s situation? Är ens någon fri? ”Processen” är estetiskt konsekvent dansteater, en genre som gärna fick odlas mer på teatrarna. Någon gång blir det statiskt, men denna groteska Kafkavärld letar sig långsamt in i sinnet. Kusligt om man inte vaknar upp!

processen stadsteatern

Recension: Processen på Stadsteatern fångar Kafkas mardröm

SVD

https://www.svd.se/a/BWQejv/

När forskare tittar på annat än pengar är det långt ifrån självklart att männen är arbetsmarknadens vinnare. Kan ett för stort fokus på lönegapet göra att vi överskattar männens yrkesmässiga framgångar? Under stora delar av 2000-talet har löneskillnaden mellan män och kvinnor tydligt minskat. Jämför man lönegapet år 2000 med dagens nivå har skillnaderna nästan halverats. Ändå har de inte helt försvunnit. År 2022 uppgick kvinnors löner i genomsnitt till 90,1 procent av männens, vilket innebär att det ojusterade lönegapet var 9,9 procent. När detta estimat justeras för skillnader i utbildning, yrke, hur mycket man arbetar, vilken sektor man är verksam i och åldersfördelningen, så minskar den oförklarade löneskillnaden till omkring 4,7 procent. Att lönegapet minskar efter dessa justeringar förklaras, enligt Medlingsinstitutet, framför allt av att kvinnor och män arbetar inom olika yrken och att kvinnor oftare jobbar i yrken med lägre lönenivåer. Den växande könsklyftan Forskare inom ekonomi som undersöker könsskillnader på arbetsmarknaden betonar dock alltmer vikten av att inte bara beakta skillnader i lön, utan också icke-monetära arbetsvillkor. Med det menas exempelvis flexibilitet, självständighet och andra faktorer som påverkar välbefinnandet på arbetsplatsen. I en ny svensk studie undersökte forskare skillnaden i just en sådan icke-monetär faktor, nämligen om ens arbete upplevs som meningsfullt. Här kunde forskarna se en stor och växande könsklyfta, där kvinnor upplever sina jobb som mer menings­fulla än vad män gör.¹ Deras resultat är i linje med könsskillnader som tidigare påvisats i USA.2,3 Män väljer ”giriga jobb” Den svenska studien försökte också utröna vad som låg till grund för köns­skillnaden, och fann att det till stor del handlade om att kvinnor valt den typ av yrken som går ut på att hjälpa andra. Att män och kvinnor gör olika val och har olika prioriteringar är alltså en viktig förklaring till varför män tjänar mer pengar, men också till varför kvinnor upplever sina jobb som mer meningsfulla. Årets mottagare av året Ekonomipris till Alfred Nobels minne, Claudia Goldin, är en pionjär inom just detta område. Hon har i sin forskning undersökt kvinnors deltagande på arbets­marknaden genom århundradena och identifierat flera nyckelfaktorer bakom de köns­skillnader som finns. En faktor som Goldin pekat ut som en viktig förklaring till lönegapet mellan könen är förekomsten av så kallade giriga jobb, något som missgynnar kvinnor. Väljer verkligen kvinnorna fel? Med giriga jobb menas ytterst högavlönade yrken som kräver att människor jobbar stenhårt och prioriterar arbete över alla andra aspekter i livet. Dessa högavlönade yrken innebär långa arbetsdagar och oförutsägbara arbetstider, vilket knappast går att kombinera med ett närvarande föräldraskap eller en stimulerande fritid. Här tycks män och kvinnor prioritera olika, vilket leder till stora löneskillnader mellan de högst avlönade kvinnorna och männen. När lönegapet uppmärksammas framstår det ibland som om kvinnor får skylla sig själva eftersom de väljer fel yrken. Men är det verkligen kvinnorna som väljer fel? Kanske är det snarare många män som felprioriterar och till och med låter sin girighet komma i vägen för en mer meningsfull tillvaro.

kräver girig

Emma Frans: Är män som väljer ”giriga jobb” verkligen vinnare?

SVD

https://www.svd.se/a/l3o8n7/

Pionjären Claudia Goldin har med sin forskning målat bilden av kvinnors situation på arbetsmarknaden. Nu tilldelas hon årets ekonomipris till Alfred Nobels minne. Detektiven från Brox, Harvardforskaren Claudia Goldin, tilldelades Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Hon är den tredje kvinnan som vinner priset med det krångliga namnet, och den första som står som ensam vinnare. ”Claudia Goldin var först med att ge en helhetsbild av kvinnors inkomster och deltagande på arbetsmarknaden genom århundradena”, skrev Kungliga vetenskapsakademien i det tillkännagivande pressmeddelandet i oktober. Genom åren har Claudia Goldin med sin forskning satt fingret på drivkrafter bakom förändringar på arbetsmarknaden, och pekat på orsaker till varför kvinnor fortfarande tjänar mindre än män. Claudia Goldin drömde om att bli forskare redan som barn. Till en början var det arkeologi och mikrobiologi som lockade. Men det var historia och ekonomi som hon till slut landade i. Och det var inom dessa ämnen som detektivarbetet inleddes. Det Claudia Goldin är mest känd för är för att ha kartlagt kvinnors inkomster och deltagande på arbetsmarknaden genom den amerikanska historien. Efter att ha grävt i arkiven och samlat över 200 år av amerikansk data har hon kunnat förklarat hur och varför skillnader i löner och arbetsdeltagande mellan kvinnor och män har förändrats över tid. Bland annat kunde hon visa att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden inte ökat i en rak kurva i takt med ekonomiskt tillväxt. Istället beskriver hon utvecklingen med hjälp av en u-kurva. När det amerikanska samhället övergick från jordbruk till industri i början av 1800-talet minskade gifta kvinnors sysselsättning markant. Och när samhället återigen förändrades i början av 1900-talet och tjänstesamhället växte fram, ökade antalet yrkesarbetande kvinnor igen. Goldin har i sin forskning också kunnat visa att det tog lång tid för lönegapet att minska. Att kvinnor tjänat mindre än män kan historiskt sett förklaras av skillnader i utbildning, normer och val av yrke. Men, enligt Goldin, finns det fortfarande stora löneskillnader mellan män och kvinnor med samma yrken. Dessa inkomstskillnader uppstår i hög grad i samband med att första barnet föds. Forskare som studerar den svenska arbetsmarknaden har det förspänt vad gäller tillgänglig data, säger Claudia Goldin till SvD efter en pressträff i Stockholm på torsdagen. – Jag ser på det som ”från livmodern till graven”. Du kan följa människor från när de föds till när de dör. Var de arbetar, var de bor – allt. Du har till och med tillgång till hälsodata. Har du kunnat använda dig av Sverige i din forskning? – Jag använder data från OECD exempelvis, och Sverige sticker absolut ut. När det gäller alla mått ligger Sverige verkligen i toppskiktet. Vad kan göras inom Sverige för att minska könsskillnader på arbetsmarknaden ännu mer? – Jag tror att Sverige kan göra precis vad som har gjorts. Men det finns fortfarande skillnader och vi måste fundera över hur vi ska bli av med dem. Hon undviker dock att uttala sig om vad Sverige bör göra framåt. – Jag säger aldrig åt någon vad den ska göra. Min hund är det enda undantaget, säger hon. Claudia Goldin har under sin karriär krossat glastak efter glastak inom akademin. 1990 blev hon den första kvinnan att erbjudas en professorstjänst vid Harvards ekonomiska institution. Men, påtalar hon i en porträttintervju i SVT, vid den tidpunkten var hon redan den första kvinnan på ekonomiska institutionen vid University of Pennsylvania. Och hon erbjöds professorstjänster också på andra universitet. – Men bara Harvard tyckte att det var viktigt att nämna det, säger hon till SVT. Hennes kanske mest kända bok är ”Understanding the gender gap: an economic history of American women”

goldin

Claudia Goldin får ”Nobelpriset i ekonomi”

SVD