Datasets:

Schibsted

/

svd-seo-title

like 1

Follow

Schibsted Media 2

https://www.svd.se/a/9z724l/

De finns i tusentals i hela Sverige. Ändå är det få som vet vad ett vårdträd egentligen är. I en ny bok djupdyker författarna i sägner, folktro och fakta om ett besjälat träd – som gör allt annat än vårdar. Träd berör – och upprör. Almstriden i Kungsträdgården 1971 lever fortfarande färsk i mångas minne. Och när unga vandaler i höstas sågade ned vad som inte bara var den lilla byn Hexham i Northumberlands stolthet, utan hela Englands älsklingsträd, Sycamore Gap (även kallat Robin Hood-trädet), gick ett ramaskri genom landet. Ja, i hela världen faktiskt. Här spelades inte bara Robin Hood-filmen ”Prince of thieves” in 1991, det månghundraåriga trädet av arten tysklönn var också ett turistmål och en plats som folk hade fester runt och gifte sig vid. Vad är det egentligen med människan och träden? Finns där en andlig kontakt? Enligt senare års forskning kan träd både känna och tänka, revolutionerande rön som författaren Peter Wohlleben gick på djupet med i ”Trädens hemliga liv” (2016), medan det på HBO just nu går att se dokumentären ”Trees and other entanglements”, om just människans unika relation till träd. I ”Vårdträdets visdom – svenska vårdträd i folktro och tradition” (Carlssons förlag) gör kultur- och religionshistorikern Eva Carlsson Werle (text) och regissören och scenografen Dag Werle (foto) en gedigen genomgång av vårdträdets hittills ganska okända historia. Det bildrika materialet är till stora delar empiriskt: Paret har rest genom Sverige i jakten på kvarvarande vårdträd, från Skåne till Västerbotten och många platser däremellan, grävt i lokala hembygdsarkiv och dokumenterat med en mängd fotografier. Det är en imponerande samling träd vi får ta del av på de knappa 170 sidorna: alm, ask, lind, kastanj, gran, rönn – somliga av dem uppåt 300 år gamla. Så vad är då ett vårdträd? Ordet vård i detta fall syftar faktiskt inte på omvårdnad, utan på varsel eller en skyddsande. Enligt svensk folktro bodde det osynliga vårdar/”väktare” alternativt tomtar i vårdträdet som skyddade gården från olycka. Men det var ingen villkorslös kärlek. Det gällde bara så länge trädet inte skadades. Om det däremot idkades åverkan på det så kunde all världens katastrofer drabba familjen på gården, exempelvis svält, sjukdom och förtida död. Vårdträd är alltså inte ett träd som ska vårda oss, utan det är vi som ska vårda trädet. För 100-150 år sedan var dessa vårdträd vanliga i stora delar av landet och planterades antingen mitt framför eller på gaveln till boningshuset som kunde vara allt från ett torp till en gård, men mer sällan en herrgård eller ett slott. Nu var Sycamore Gap-trädet mig veterligen inte ett vårdträd, men även under våra svenska vårdträds skuggande lövverk arrangerades det förr såväl fest som bröllop. Därtill också likvakor, får vi veta. Att plantera ett vårdträd på en central plats, vanligen då mitt på gårdsplanen, var en självklarhet förr och utöver att skydda mot onda makter fungerade det som en länk mellan generationer: andarnas i det sades vara förfäder till gårdens ägare. Inte en kvist fick brytas från det och dog det skulle det multna på plats, inte huggas ned. Skedde så kunde alltså de mest hemska saker hända. I boken återges flera sådana avskräckande berättelser, exempelvis: ”Han högg ned trädet. Samma höst brann ladugården”. Vårdträdet skulle skydda just mot vådeld, orsakad av exempelvis ett blixtnedslag

vårdträdets visdom

Recension: Werles Vårdträdets visdom – en rest av svensk magi

SVD

https://www.svd.se/a/mQj7GL/

De medicinska riskerna bedöms vara små när ett förbud mot kusingifte nu utreds. Men Yasmin ser andra risker. ”Att inte gifta sig med sin kusin är att gifta sig med döden”, säger Yasmin som växt upp i en familj där heder är allt. Och att gifta sig med sin kusin är också lika med döden, men en mer långsam sådan. Orden är Yasmins, som egentligen heter något annat och som vill resa, se världen som andra tonåringar. Men hon är rädd. Och fast i en urgammal tradition. Små bestämda rörelser. Ett hastigt leende och en svada som konstant pockar på uppmärksamhet. Hon berättar om sitt liv, sina erfarenheter, sitt mörker, sina drömmar. Äter choklad och dricker smoothie. Orden smattrar, ibland kommer de ut på engelska. Heter det ”common”? Vännerna skrattar. Yasmin har bestämt sig för att berätta sin historia och behöver stöttning. – Är det okej om min vän är med, hon vet redan allt om mig? Om jag ska snacka, det är lugnt va, eller…? Vi träffas i en inregnad stad i mellersta Sverige. Yasmin har ingen jacka. Hoodien får göra decemberjobbet bäst den kan. Hon rättar till mössan som i sin tur döljer den perfekt formade sjalen, ser min blick och förklarar: – Det är inte religionen om du tror det, det är kulturen som låser in unga tjejer. Många vet inget annat. Och den svenska skolan, vad ska jag säga... De visste men gjorde inget. Släktingen bestämde allt Yasmin kommer från ett fattigt land i Mellanöstern, men är till största del uppvuxen här. I hennes Sverige fanns ingen frihet, knappt någon som ens med brytning talade svenska och de rättigheter som andra barn har gällde inte för Yasmin. Hennes mamma led av psykisk ohälsa, pappan lämnade familjen och flyttade till ett annat land och fick många fler barn. Yasmin blev kvar i Sverige och blev mamma till sin mamma, redan som barn. – Men jag älskar min mamma. Älskar. Blanka ögon blinkar ivrigt. En bit av chokladbakelsen trilskas. Det blir kladd överallt. Men hon fortsätter berätta. Om släktingen som själv hade flera egna barn och som på eget bevåg trädde in i mammans ställe. Tog över Yasmins liv. Jag var mer business än ett liv för dom. Hon försökte anpassa sig. Men det var svårt, särskilt eftersom det var vad hon beskriver som ett kärlekslöst hem där hon inte fick vara barn. Och där hon inte hade något egenvärde. – Jag skulle giftas bort med min kusin, det var självklart. Du vet, jag var mer business än ett liv för dem, säger hon. – Det är familjens heder det handlar om, inte mig. Är man en lydig flicka, så kan man bytas mot exempelvis ett uppehållstillstånd om någon i hemlandet vill komma hit. Hederskontext är knappast något nytt. Inte heller i Sverige. Det var länge sedan hedersförtrycket skördade sitt första publika offer i form av Fadime Şahindal. Nu över 20 år senare har justitiedepartementet tillsatt en utredning med uppdrag att bland annat ta fram ett redan omstritt förslag till förbud mot äktenskap mellan kusiner. I Norge ligger ett lagförslag om förbud på Folketingets bord. Kusingiftermål ger mer kontroll När justitieminister Gunnar Strömmer talat om bakgrunden till den svenska utredningen har han resonerat om att det ofta är enkelt att ta tydlig ställning mot förtryck om det utövas av en teokratisk diktatur. Men långt svårare om förtryckaren är en förälder eller släkting. – Det var aldrig någon som stod upp för mig, när jag växte upp, säger Yasmin. – Jag fick inte göra något. Inte ens gå ut. Allt bestämdes av mina släktingar. För familjer som anammar en hederskontext gäller det att kontrollera flickors rörelsefrihet så mycket som möjligt, både faktiskt och tankemässigt

kusingifte

Yasmin om kusingifte – berättar om familjens hederskultur under uppväxten

SVD

https://www.svd.se/a/eJgwAg/

Skandinavien är förebild när mångmiljonstaden Bogota i Colombia ska bli cykelstad. Men det är inte den förorenade luften som är huvudskälet till att stadens politiker satsar på cykelbanor. BOGOTA Tät smog och köer som rör sig i snigelfart, en vanlig syn i Colombias huvudstad. Men idag är luften klar och människor tar sig människor fram på cykel eller till fots. Under snart 50 år har det varit tyst och stilla i mångmiljonstaden Bogota under några timmar varje söndag, i vissa kvarter. Redan 1974 stängdes några av stadens gator av för biltrafik för att Bogotaborna skulle kunna gå, jogga och cykla. – Först var det några få gator, snart några kilometer. Nu stängs mellan 150 och 200 kilometer för biltrafik varje söndag och helgdag, säger Claudia Lopez, borgmästare sedan fyra år tillbaka och från det gröna partiet Alianza Verde. Hon är själv en inbiten cyklist. När hon, som nu, reser runt för att presentera några av stadens utvecklingsprojekt med ett stort pressuppbåd som följe, hänger hennes cykel bakpå bilen – om tillfälle ges för en cykeltur. Flera latinamerikanska städer har tagit efter Bogotas söndagsinitiativ, bland annat Mexiko City och Guatemala city. Men Bogota har något de andra hårt trafikerade och luftförorenade mångmiljonstäderna i Latinamerika saknar: cykelbanor. Meter efter meter började de började byggas på 1990-talet. Nu har staden snart 600 kilometer cykelbana, varav 200 har rullats ut under de fyra år som Lopez styrt. Men det är inte bara kilometer som räknas, konstaterar infrastrukturforskaren Luis Guzman vid universitetet Los Andes. Ju lägre inkomst, desto längre väg till jobbet I sin forskning har Guzman korskört en mängd data om Bogotas trafik och cykelinfrastruktur. Olyckor, mängden motorfordon, hastighetsbegränsningar – gata för gata. Varje del av cykelbanan har också klassats utifrån hur säker den är. Bilden som träder fram är tydlig: ju farligare cykelbanor och högre hastigheter, desto fler cyklister som dör eller skadas i olyckor. – I Bogota görs nu nästan en miljon resor med cykel varje dag. Men det är fortfarande en väldigt farlig stad för cyklister, säger han. Cykelbanor som plötsligt tar slut, som ligger mitt i vägbanan eller där cyklisten måste upp och ner för trottoarkanter, är ständigt förekommande. Kanske viktigare än att bygga nya cykelbanor är att göra dem som finns säkra, påpekar Luis Guzman. Även om cyklingen får direkta effekter på stadsmiljön, är huvudskälet till att politiker och forskare vill satsa på cykling ett annat: jämlikhet. Luis Guzman pekar på två kartor. Den ena visar var staden är som mest tätbefolkad, den andra var flest jobbar – på exakt motsatt sida. Han ritar pilar, från ena sidan till den andra. – Alla behöver ta sig till samma ställe, hit, vid samma tidpunkt. Och sedan hem igen. Och det medför enorma trafikstockningar. En annan karta visar snittinkomsten per stadsdel – och hur lång resväg människor har. Bilderna är talande. De som har längst till jobbet, ofta upp till två, tre timmar, har lägst snittinkomst. De som tjänar mest, bor nära sina arbeten. För dem med låg inkomst tar pendlingen alltså tid – och dessutom är kollektivtrafik dyrt. Guzman ringar in de tätbefolkade delarna i ytterkanten av staden. – För dem som bor här är cykeln ett väldigt viktigt transportmedel. Det är också de som använder cykeln mest. Det finns stora incitament att cykla. De kan komma snabbare till jobbet och lägga mindre pengar på transport. Cyklingen i Bogota ökar år för år – men nästan bara bland män. En knapp femtedel av cyklisterna är kvinnor, och enligt en annan av Luis Guzmans studier väljer kvinnor bort cykling just för att det är osäkert, både sett till olyckor och överfall

bogota

Bogota i Colombia blir cykelstad – inspireras av Skandinavien

SVD

https://www.svd.se/a/KnV0Qo/

Huthirebeller fortsätter att beskjuta handelsfartyg i Röda havet, men den USA-ledda säkerhetsstyrkan har skjutit ner flera drönare och missiler. ”Genom den så känner man sig absolut tryggare”, säger vd:n för svenska rederiet Stena Bulk. Rederijätten Maersk återupptar transporter via Röda havet. Det tillkännagav det danska bolaget på sin hemsida i veckan. Anledningen ska vara framgångar för den USA-ledda koalitionen som varit på plats sedan 18 december, med uppgift att skydda internationella lastfartyg mot eskalerande attacker från Iranstödda Huthirebeller. Även på det svenska rederiet Stena Bulk upplever man att tillståndet förbättrats. – Det eskalerade för några veckor sedan men det känns som att det har minskat de senaste dagarna. Det har varit mindre beskjutningar, säger vd:n Erik Hånell, som tror att effekten är ett resultat av koalitionen som går under namnet Operation Prosperity Guardian. Svenska Stena Bulk fortsätter att använda sig av rutten. Bolaget har dock satt in beväpnade vakter på sina fartyg i området. Detta som en direkt åtgärd mot det upptrappade läget. Erik Hånell uppger att man på Stena Bulk följer situationen nära och att de vakter man har ombord har erfarenhet av liknande situationer. – Det vi har sett är att skyddstyrkan har faktiskt agerat och haft effekt. Och genom den så känner man sig absolut tryggare i situationen, säger vd:n som tror att andra rederier nu kan komma att följa Maersk beslut om att återuppta rutten. Tyska Hpag-Lloyd, konkurrent till Maersk och Stena, bedömer dock ännu läget som för farligt och meddelar att man fortsätter undvika Röda havet, rapporterar BBC. I november spreds en film som visande hur Huthirebeller genomförde en spektakulär bordning av det brittiska fartyget Galaxy Leader. I december eskalerade attackerna ytterligare med raket- och drönarattacker mot flera internationella fartyg, som SvD rapporterat tidigare. Den Iranstödda Huthirörelsen kontrollerar stora delar av Jemen och har hotat att attackera samtliga handelsfartyg som har koppling till Israel – som hämnd mot Israels attacker mot terrorgruppen Hamas i Gaza. Detta fick fyra av världens fem största rederier att undvika Röda havet. I stället för den sedvanliga genvägen genom Suezkanalen omdirigerades fartygen och tog sikte på att runda Godahoppsudden – en betydande omväg som hotade att påverka hela världsekonomin. USA svarade med att ta initiativ till en skyddsstyrka. Hittills har 20 länder anslutit sig med fartyg och personal som stöd. ”Detta är en internationell utmaning som kräver kollektiv handling”, sa den amerikanske försvarsministern Lloyd Austin i ett uttalande. Danmark och Norge har skickat två respektive tio stabsofficerare till högkvarteret i Bahrain, rapporterar Reuters. Sverige deltar inte i styrkan. USA:s försvarsdepartement uppger att man under tisdagen sköt ner tolv drönare, tre ballistiska sjömålsrobotar och två kryssningsrobotar som avfyrats mot handelstrafik av Huthirörelsen i Jemen. – Trots framgångar är läget fortsatt spänt i området. Vi hoppas definitivt att det ska fortsätta i en riktning som gör att vi kan känna oss tryggare att operera i området där nere, säger Erik Hånell.

handelsfartyg

Attacker mot handelsfartyg i Röda havet mildras: ”Går åt rätt håll”

SVD

https://www.svd.se/a/O8xjqV/

Året har innehållit de hittills värsta gängkonflikterna i Sveriges historia. Men när kammaråklagare Lisa dos Santos blickar runt omkring sig ser hon något mer än bara fördömanden och fasa. Jag tittar tillbaka på ett våldsamt år. Bomber har detonerat och automatvapen smattrat i vanliga människors hem. Gärningsmän och brottsoffer har muterat till barn och behandlingshem till rekryteringszoner. Övervåldet har blivit en krydda, en egen drivkraft. Året har innehållit de hittills värsta gängkonflikterna i Sveriges historia och vi är alla helt utom oss. Chockade. Skrämda. Eller? När jag tittar runt omkring mig ser jag hela tiden något mer än bara fördömanden och fasa. Parallellt med våldsvågen och allt vad den inneburit brinner fortfarande en låga för gängen hos omgivningen. Trots allt vi tvingats se. Trots allt vi numera vet. Som om de – gängen – utgör en slags spänningsnorm. Unga tjatar i gängens gruppchattar – vill in Det är knappast något nytt att den gängkriminella livsstilen sedan flera år tillbaka glorifierats i gängens egen musikgenre gangsterrap, som medvetet utgjort en potent krydda i både gängkonflikterna och nyrekryteringen. Den puttrar ogenerat vidare och fortsätter att skörda framgångar. På Sveriges Radios ”Din gata”, ett radioprogram för en yngre publik, kan man lyssna på flera gängkopplade rapartister – ”de senaste snackisarna” – samtidigt som grannkanalerna rapporterar om hur gängkrigen aldrig förr har lockat så många unga människor. ”Om jag fick några mill för att byta livsstil, jag hade ändå inte bytt”, rappar en av ”Din gatas” återkommande artister efter att ha spaltat upp livet i häkte och laddade skjutvapen. Något säger mig att det stämmer. Vi ser ju hur det hårda livet blandas upp med lyx, status, makt, kickar. Allt i ett våldsbejakande skimmer. Kittlande autentiskt. Det är inte svårt att föreställa sig att den unga publiken bokstavstolkar och suktar. Jag tänker på månaderna september och oktober. När morden överträffade varandra och våldsvågen peakade. På public service-radion finns ett soundtrack. När våldsvågen drar in drar polisen i sin tur in hundratals mobiltelefoner från unga misstänkta. Gång på gång framträder där – i de beslagtagna telefonerna – en egen vilja att delta i gängens konflikter. Utan tvång. Unga individer som tjatar i gängens gruppchattar, som vill göra en ”rush” för att till exempel kunna göra något kul till nyår för pengarna, som söker spänning och en egen kriminell status, som döper vapen till festliga namn, skickar Youtubeklipp om hur man gör bomber till kompisar, som svarar ”hahaha”. Allt vid sidan om både en fungerande skola och en vanlig hemmiljö. Ja, jag pratar också om dina barn. Medelklassbarnen. Klick, klick, klick i mobilerna – den allra kortaste vägen mellan gängen och barnen. Bilderna i de unga deltagarnas mobiltelefoner ser ut som bilderna vi, som utreder brotten, såg i de gamla krypterade chattarna från Encrochat och Anom. Triumferande poseringar med tunga skjutvapen, sedlar i solfjädrar och maskerade ansikten. Märkeskläder. Då såg vi gängledare, nu minigangsters. Minigangsters som gör balla Snapchatfilmer på väg till mord; de bolmar, bygger stämning med gangsterrap och viftar med pistoler. Cred till förebilderna. Stoff till kompisslingorna. Av alla filmer, bilder och chattar att döma, som sprids i telefonerna, är det inte bara gängen som utgör publik. Kompisarna som sitter hemma ska också ha sitt. Underhållning som eskalerar

lisa dos santos

Lisa dos Santos blickar tillbaka på våldsamma året 2023

SVD

https://www.svd.se/a/RGVroA/

”Jag är övertygad om att jag en vacker dag kommer att höra en ny låt som är outhärdligt vacker – och först efteråt få veta att den genererats av en AI-modell. Hur kommer det att kännas?” Björn Ulvaeus tror inte det dröjer länge innan AI får sin första hitlåt. Förväntningarna var skyhöga när Benny Andersson den 22 november 1968 försiktigt tog bort skyddsplasten från The Beatles ”The white album”. Vi befann oss i hans lilla lägenhet i den stora, fula byggnaden i slutet av Sveavägen i Stockholm och vi hade precis varit ute och köpt skivan. Han placerade den på skivspelaren och vi lyssnade andäktigt. Vi lyssnade på varje ton, varje ord, varje instrument, varje röst, varje ljud. Vi absorberade allt och när vi hade lyssnat klart började vi om från början igen. Så gjorde också miljoner andra runtom i världen. Jag tror att Beatles inspirerade fler unga människor att börja skriva låtar än något annat band i historien. Det är genom att lyssna om och om igen på de låtar som du älskar och beundrar som du lär dig och om du en dag har lyckan att få en hit med en låt du själv har skrivit, kan du vara säker på att alla låtar du har lyssnat på tidigare i ditt liv har hjälpt dig på vägen. De har legat kvar i ditt undermedvetna i någon form sedan du hörde dem för första gången. Man kan säga att du har ”tränat” på dessa sånger. Om du blir framgångsrik och kan försörja dig som låtskrivare bör du ödmjukt erkänna att du står på andras axlar. Vad de i sin tur fått av dig, förutom beundran och tacksamhet, är royalty från skivorna du köpt. Med detta sagt vill jag naturligtvis inte alls förminska betydelsen av hårt arbete och stor individuell mänsklig talang – jag är tacksam för att ha haft Benny Andersson som låtskrivarpartner. Det är dock aldrig möjligt att exakt spåra var musiken kommer ifrån; vi måste acceptera det som ett mirakulöst mysterium. När jag skrev texten till "Thank you for the music" tror jag att det var för att uttrycka en djup tacksamhet för musikens blotta existens. Vem tackade jag? Det vet jag inte och när man tänker efter så vet egentligen ingen av oss riktigt vad musik är. Och vi behöver inte skämmas om vi har svårt med definitionen. Självaste Aristoteles lär ha sagt ungefär så här: Det är inte lätt att bestämma musikens natur eller varför någon skulle ha kunskap om den. Så vad är musik? Enligt Wikipedia är musik en ”en vetenskapligt eller konstnärligt ordnad mängd av toner av vanligen olika höjd och klang ordnad efter rytmiska, melodiska och, särskilt i västerlandet, harmoniska mönster över viss tid, oftast kombinerad också med tystnad (pauser)”. Och visst, i grund och botten är musik just ett kreativt organiserat arrangemang av ljud. Men dessa ljud har en anmärkningsvärd förmåga att påverka våra känslor. De har kraften att lyfta oss, få oss att känna oss melankoliska, nostalgiska, eller till och med tända en känsla av motivation. De tränger in i vårt undermedvetna, går förbi hjärnan och talar direkt till våra hjärtan. Hittills har låtar som vi älskar kommit från människor som har grävt djupt in i sina psyken, erfarenheter, sorger, triumfer, rädslor, förluster och strävanden. Men nu har det kommit en ny sorts låtskrivare till stan, ivrig att lära sig genom ”deep learning”. Med ett neuralt nätverk som löst liknar människans men utan att ha kommit dit ännu. Faktiskt finns det redan några AI-modeller som kan generera musik med hjälp av en prompt bestående av en eller flera meningar av instruktioner. Jag introducerades nyligen för Google Deep Minds ”Music AI Incubator” och det var omtumlande

björn ulvaeus

Abba-Björn Ulvaeus: Genombrottet nära för AI-musik

SVD

https://www.svd.se/a/Q7V884/

Tomma glögg- och champagneflaskor, kartonger och julklappspapper i drivor. Precis när trycket är som störst på återvinningsstationerna är det dags för en stor omställning i Sopsverige. Kommunerna tar över ansvaret för insamlingen av förpackningar från producenterna den 1 januari 2024. Det är första steget mot att det inom tre år ska finnas källsortering vid alla bostäder. – Vi hade ju önskat att övergången skulle skett 1 juli i stället, men det är bara att gilla läget, säger Anna-Carin Gripwall, kommunikationschef vid Avfall Sverige, kommunernas branschorganisation inom avfall. Syftet med de nya reglerna är att det ska bli enklare för hushållen att sortera förpackningar och att producenterna ska kunna återvinna mer avfall. Minskat behov av nya råvaror och därmed minskade koldioxidutsläpp är målet. Kommunerna har haft ett och ett halvt år på sig att teckna nya avtal med entreprenörer, ta över återvinningskärl, få ordning på logistiken och bygga upp hur man ska informera, bland annat kring hur medborgare felanmäler. – Kommunerna är väl föreberedda, men det har varit en kort omställningsperiod, säger Anna-Carin Gripwall. Förpackningar från hushåll samlas till största delen in via obemannade återvinningsstationer. Även kommunernas återvinningscentraler kan ha insamling av förpackningar. Kommunerna tar alltså över insamlingsansvaret 2024, men producenterna ska fortsatt hämta avfallet vid omlastningsstationer och ansvara för återvinningen. 2022 var det 75 kommuner som infört sortering i fyrfackskärl för villahushåll och 60 procent av kommunerna som hade fastighetsnära sortering i flerbostadshus. Om tre år ska alla hushåll ha tillgång till insamling i anslutning till den egna bostaden. I de kommuner där man redan infört sådan insamling sorteras mer förpackningar, vilket ger renare avfall och ökad återvinning. Johanna Göransson, enhetschef för insamling vid Stockholm vatten och avfall, är optimistisk inför skiftet vid nyår. Med 50 extra behållare och extra städinsatser på stadens återvinningsstationer hoppas man kunna möta anstormningen efter helgerna. – Vår förhoppning är att det inte ska märkas alls. Vi har tecknat avtal med samma entreprenörer som samlar in avfallet idag och känner oss väldigt säkra på att det kommer att löpa på bra. Däremot kommer det att märkas lite på fakturan från Stockholm vatten och avfall. För villaägare blir det en ökning med cirka 31 kr i månaden och i flerbostadshus motsvarar höjningen 33 kr i månaden för en genomsnittlig lägenhet nästa år, men det är bara 6–7 kronor som beror på de ändrade reglerna. – Vi har hämtning med tätare intervall när det gäller flerbostadshus än många andra kommuner och får inte ersättning för det, säger Johanna Göransson. Stockholm har, på grund av stor konkurrens om marken, ett förhållandevis lågt antal återvinningsstationer med hög tömningsfrekvens vilket inte ersätts fullt ut enligt modellen. Även den fastighetsnära insamlingen ger en för låg ersättning i förhållande till kostnaden, vilket medför att fastighetsägare även fortsättningsvis kommer att behöva bekosta en del av insamlingen. Det är Naturvårdsverket som beräknar ersättningen från producenterna till kommunerna. – Det här är ett nytt system och det är svårt att ta fram en modell för ersättning som ska ta hänsyn till precis alla typer av omständigheter i 290 kommuner som samtidigt ska vara förutsägbar för aktörerna, säger Nina Avdagic Lam, handläggare vid Naturvårdsverket. Hon tillägger att modellen för ersättning ska utvärderas och anpassas framöver.

återvinning nya regler

Återvinning: Nya regler för soporna 2024: ”Bara att gilla läget”

SVD

https://www.svd.se/a/VPVJ7V/

Det ett stort privilegium och förtroende att få bedriva forskning med offentliga medel. Men Sverige bör göra mer selektiva rekryteringar och satsa på rätt personer som forskare, skriver Mats Alvesson och Henrik Sternberg. Stora delar av den svenska akademin hyllar medelmåttighet, senast illustrerad av Leif Lewins debattartikel ”Låt medelmåttan bli riktkarl på universiteten” (DN Debatt 2/12). Sverige investerar 3,5 procent av BNP på forskning och få länder spenderar mer på forskning. Medan svensk industri är innovativ, halkar vi efter i världsrankningar som granskar universitetens vetenskapliga produktivitet och innovation. Medan Lewin föreslår att alla disputerade forskare vid högskolor ska få resurser att bedriva forskning, föreslår Ingrid Petersson med flera (regeringens utredare) att medel skall sökas i konkurrens (DN Debatt 10/10). Detta är kategoriskt för debatten – forskare menar att akademisk frihet behöver öka, medan politiker vill se resultat för miljarderna som satsas på forskning. Men mycket lite, och allt mindre, av all forskning gör någon skillnad. I massforskningens tidevarv blir det typiskt måttliga kunskapsbidrag av specialiserade forskare, präglade av försiktighets- och karriärtänkande samt tuktade av krav på etikprövning. De flesta skriver för en liten grupp likasinnade. Vi menar att de alternativ som Lewin respektive Peterson med flera föreslår är slöseri med offentliga medel. Varför är det fel att satsa på bredd? Studie efter studie visar på att mobilitet är viktigt för forskares kreativitet och produktivitet. Raka motsatsen till mobilitet är intern rekrytering, så kallad ”akademisk inavel”, vilken kraftigt hämmar forskningsproduktiviteten. Ofta blir mindre produktiva forskare internrekryterade (och internbefordrade till professorer). Enligt Vetenskapsrådet hade en majoritet av professorerna vid de tio största lärosätena i Sverige en doktorsexamen från samma lärosäte och ”framhåller inaveln i det svenska högskolesystemet som djupt oroande [och] identifierar den låga mobiliteten i miljöerna som en svaghet”. Mindre duktiga och ambitiösa forskare publicerar sällan sin forskning i renommerade tidskrifter och betalar ofta ”rovtidskrifter” (tidskrifter som saknar kvalitetskrav och har som affärsmodell att ta betalt (vanligtvis cirka 30 000 kronor) av författarna för att publicera deras verk). Forskare vid svenska institut har bara vid förlaget MDPI publicerat 16 739 artiklar (8/12 2023, mdpi.com) och Sveriges skattebetalare fortsätter att finansiera detta slöseri. (Grannländer har i princip stoppat detta.) Problemet är dock mycket större än bortslösade resurser, eftersom det gör att undermåliga artiklar saluförs som bra forskning. Att ge alla disputerade stort forskningsutrymme i tjänsten är mycket kostsamt och innebär låg produktivitet. En expanderad högskola med många akademiskt svaga ämnen medför en hög andel måttligt kvalificerade lektorer och professorer. Visst forskningsstöd till utbildning kan vara motiverat, men forskningsanknytning av utbildning behöver inte betyda att alla lärarna själva skriver forskningsrapporter (som i regel tillför undervisningen föga). Det som Peterson med flera föreslår, nämligen att mer finansiering koncentreras till forskningsråd har ett antal problem. Ett sådant är tiden – flertalet forskare lägger mycket tid på att söka pengar, ibland lika mycket som de ägnar åt forskning! Många blir beroende av externa medel för att dra in till sin egen lön. Dessutom är många forskningsråd politiskt styrda och det är mycket fokus på planer – och bra forskning är sällan planstyrd. Innovationer kan inte förutses. Inom flera områden innebär forskning inom ramarna för projektfinansiering att det är nästan samma projekt som görs om och om igen – nytänkande försvårar den säkra projektplanen

medelmåttighet

Vågar vi säga nej till medelmåttighet? skriver Alvesson och Sternberg

SVD

https://www.svd.se/a/KnVo9e/

Trots utvisningsstoppet till Gaza beslutade handläggare vid Migrationsverket att utvisa en 24-årig man till krigszonen. Beslutet verkar nu kunna rivas upp. ”Det ser ut som vi har fattat ett felaktigt beslut”, säger biträdande rättschefen Anna Lindblad. Den 10 oktober beslutade Migrationsverket om ett så kallat verkställighetsstopp för Gaza, vilket innebär att samtliga utvisningar dit tillfälligt stoppas. ”Den senaste händelseutvecklingen i Gaza är mycket oroväckande och medför en stor osäkerhet och instabilitet. Migrationsverket konstaterar att Israel har genomfört omfattande flygbombningar med ett betydande antal civila offer som följd och att hela området uppges vara under hermetisk blockad”, motiverade Migrationsverket sitt beslut. Trots detta fattade handläggare på Migrationsverket i Göteborg den 28 december beslut om att utvisa en 24-årig man, som sökte asyl i Sverige för ett knappt år sedan, till Gaza. I beslutet slås fast att ”det urskillningslösa våldet når en mycket hög nivå” i krigets Gaza – dock med tillägget att ”alla och envar” inte löper risk att dödas eller skadas bara genom att befinna sig i området. Handläggarna understryker att asylprövningen är individuell och landar i att en utvisning kan genomföras. ”Det föreligger inte några individuella omständigheter som gör att du skulle vara särskilt utsatt av sådant våld som vid ett återvändande till Gaza skulle medföra att du är skyddsbehövande”, går det att läsa i beslutet. 24-åringens juridiska ombud, advokaten Tomas Fridh, säger till SvD att han är överraskad och upprörd över beskedet. Hur reagerade din klient? – Han har mått otroligt dåligt under en längre tid. Inte på grund av sin migrationsstatus utan kriget i hans hemland där flera närstående har drabbats väldigt hårt. Hans liv handlar för stunden i huvudsak om att ta reda på hur det går för familjen. Det här var självklart jättejobbigt men det är trots det inte den avgörande saken i hans liv just nu. Beslutet har inte vunnit laga kraft. Fridh meddelar att 24-åringen avser överklaga till migrationsdomstolen. Men det är inte säkert att det kommer att behöva gå så långt. Anna Lindblad, biträdande rättschef vid Migrationsverket, är inne på att något gått snett i prövningen. – Vid en första bedömning ser det ut som vi har fattat ett felaktigt beslut. Vi behöver titta på ärendet igen och där har vi en möjlighet att ompröva, säger Lindblad. Asylprövningsenheten i Göteborg och verkets rättsexperter ska undersöka ärendet kommande dagar, uppger Lindblad.

utvisning till gaza

Skulle utvisas till Gaza – trots stoppet

SVD

https://www.svd.se/a/69OOK8/

Plötsligt är tavlan – tänkt att säljas för att stödja en ideell förenings arbete i Ukraina – föremål för en skattekarusell. Är den marknadsföringsmaterial eller en personlig egendom? Jag har alltid tyckt om att betala skatt, men just den här gången har jag verkligen ingen lust. Ändå är det med avsikt att göra rätt som jag ringer till Skatteverket. Bakgrunden är att jag beslutat att sälja en tavla av Madeleine Pyk på Bukowskis. Den är stor, föreställer två tigrar och värderad till över hundratusen. Har fått den som gåva och pengarna från auktionen avser jag att skänka till Clowner utan gränsers arbete i Ukraina. Och har ingen aning om vad som i såna lägen gäller för skatten. Första gången jag ringer får jag veta att jag har plats 187 i kön och att samtalet väntas besvaras inom 82 min. Jag väntar i 79, men blir sedan utkastad. Tar ny sats nästa dag och får då efter blott en dryg timme tala med en riktig människa. Du hävdar alltså att tavlan är din personliga egendom, säger kvinnan. Ja, den är min. När fick du den? Ja..., säger jag. Jag vet inte exakt när Madeleine fattade beslutet att ge mig den. Vår vänskap har liksom utvecklats steg för steg. Men för ungefär tre år sedan. Sen tog det ett tag innan den kom upp till Stockholm. Har du ett gåvobevis? Nej, säger jag. Madeleine är inte sån. Hon är konstnär, fyller snart 90 och är oerhört generös. Hon har skänkt bort en ateljé i Frankrike. Ett hus, en bil och mycket annat som hon tycker att hon inte behöver. Där är vi ganska lika. Ingen av oss är särskilt förtjust i att äga. Tre år, säger kvinnan. Det är mycket kort tid för att något i det här sammanhanget ska kunna betraktas som personlig egendom. Vad har du haft för nytta av den? Varken jag eller Madeleine har någonsin sysslat med kapitalplaceringar. Vi är helt ointresserade av sånt. Nytta? säger jag. Ja, för att något ska kunna betraktas som personlig egendom måste du kunna bevisa att du haft nytta av det, säger kvinnan. Men det är väl många som äger saker de inte har nytta av, säger jag. Och hur ska jag kunna bevisa att jag haft nytta av en tavla? Förvisso, säger kvinnan. Men så är det. Ja, alltså, säger jag. Jag har varit och tittat på den många gånger. Och haft många fina samtal om konsten och livet. Du har alltså inte haft den hemma, säger kvinnan. Jo, säger jag. En kort tid. Men dels var den, som jag sa, väldigt stor och sen var det det där med ägandet. I synnerhet konst tycker jag är problematiskt att äga. Jag tänker att konstens värde ökar ju fler som får ta del av den. Så jag tog hem den helt kort, men har sedan låtit den hänga hos en nära vän i väntan på att jag skulle komma på vad jag ville göra med den. Men jag har alltså varit där ofta och tittat på den. Ja, i så fall, säger kvinnan. Om tavlan är förvarad på annan plats är det nog troligare att den kommer att betraktas som en kapitalplacering. Och då talar vi om helt andra skattesatser. Men, säger jag, det känns verkligen inte rätt. Varken jag eller Madeleine har någonsin sysslat med kapitalplaceringar. Vi är helt ointresserade av sånt. Och jag har verkligen haft nytta av den. Tavlan blev upphov till en lång brevväxling, som sedan släpptes som bok. En bok. Säger kvinnan. Då ingår tavlan alltså i något som är att betrakta som renodlad näringsverksamhet. För du sa att du var skribent. Och konstnären – bedriver hon sin verksamhet i bolagsform? Det vet jag inte, säger jag, men jag utgår från det

stina oscarson

Stina Oscarson: Jag får lust att skattevägra

SVD

https://www.svd.se/a/rlqx0m/

Medelhavsnoir, ett sönderfallande äktenskap och två norska systrar på jakt efter en tavla med fruktmotiv. Här är de bästa filmerna från 2023 som haft svensk bio- eller streamingpremiär. De tre bästa svenska filmerna 2023 3. Syndabocken Regi: Axel Petersén, bio Smuts och lyx om vartannat i Axel Peterséns Medelhavsnoir om svenskar i mer eller mindre självvald exil på Malta. Joel Spira, Jacqueline Ramel, Christopher Wagelin och inte minst Tommy Nilsson övertygar, och Baba Stiltz musik ramar in med retrovibbar. 2. Miraklet i Gullspång Regi: Maria Fredriksson, bio Halsbrytande dokumentär om två djupt troende, norska systrar i övre medelåldern som söker efter en tavla med fruktmotiv, och finner en dam som är en kopia av deras döda storasyster. Maria Fredriksson gräver guld med den här komplicerade släkthärvan som rymmer familjehemligheter, true crime och smärtsamma kulturkrockar. 1. Motståndaren Regi: Milad Alami, vod En iransk barnfamilj trängs på ett asylboende i Norrbotten i väntan på uppehållstillstånd. Men hela sanningen om varför de tvingades fly rullas upp först efter hand. Iranska stjärnan Payman Maadi (”Nader och Simin – en separation”), laddar detta rastlösa drama om en man som slits mellan kärleken till sin familj och den längtan han försöker förtränga. De sju bästa utländska filmerna 2023 7. Tori och Lokita Regi: Jean-Pierre och Luc Dardenne, vod Två afrikanska barn på flykt klamrar sig fast vid varandra och hävdar att de är syskon, men bara ett av dem får uppehållstillstånd. Bröderna Dardenne är i högform när de ännu en gång, men med mer svärta än vanligt, skildrar oönskade människor på det belgiska samhällets skuggsida. 6. Close Regi: Lukas Dhont, vod samt Cineasterna Vackert och förkrossande om hur två pojkars nära vänskap misstänkliggörs första terminen på högstadiet, med förödande konsekvenser. Fantastiska insatser från de två nykomlingarna i huvudrollerna, men även från Émilie Dequenne (”Rosetta”) som den ena pojkens mamma. 5. Killers of the flower moon Regi: Martin Scorsese, vod Episkt och laddat om de hänsynslösa morden på medlemmar av osage-folket i Oklahoma i början av 1900-talet. Om Martin Scorsese mot förmodan inte skulle hinna göra fler filmer, är det här porträttet av djupt rotad rasism och bråddjupa svek en värdig sorti. Lily Gladstone håller sannolikt ett historiskt tacktal på Oscarsgalan 2024. 4. Aftersun Regi: Charlotte Wells, vod samt Cineasterna Vemodig brittisk debutfilm där en kvinna ser tillbaka på hur hon och hennes frånskilda pappa åkte på chartersemester till Turkiet när hon var liten. I backspegeln förstår hon – och vi i publiken – att pappan (en lysande Paul Mescal), kämpade med en djup depression under den gassande solen. 3. Past lives Regi: Celine Song, vod Skenbart enkelt om två sydkoreanska tolvåringar som skiljs åt när hennes familj emigrerar till USA. Många år senare hittar han henne via sociala medier. När de till slut ses under några futtiga dagar på Manhattan har halva livet gått, och hon är gift. Långfilmsdebuterande Celine Song lockar fram en sällsam personkemi mellan Greta Lee och Teo Yoo i denna romantiska tragedi om sånt som aldrig blev. 2. Fritt fall Reg: Justine Triet, bio En man ligger död i snön utanför sitt hus i franska Alperna. Ramlade han från ett fönster? Hoppade ha? Knuffade hans fru honom? I rättssalen fläks scener ur parets sönderfallande äktenskap ut för alla, inklusive den synskadade sonen. Sandra Hüller briljerar som utmattad, mordmisstänkt författare och mamma i detta intensiva rättegångsdrama som vann Guldpalmen i Cannes, och där en skränig calypsoversion av 50 Cents ”Pimp” har en oförglömlig roll. 1

bästa filmerna 2023

Här är de tio bästa filmerna från 2023

SVD

https://www.svd.se/a/dwV3O1/

Svenskar får bara använda droger så länge de vantrivs med det. ”Partyknarkaren” hamnade inte bland Språkrådets nyord för 2023, trots flitig närvaro i samhällsdebatten de senaste åren. När Stefan Löfven, Nooshi Dadgostar och Magdalena Andersson tagit till orda har denna mytiska figur hållits ansvarig för organiserad brottslighet, gängvåld och skjutningar. Vad de däremot inte verkar tåla är de som har roligt när de använder droger. Det är en bekväm fokusförflyttning för politiska makthavare som trots allt bär huvudansvaret för det förbud som ger kriminella ensamrätt på försäljningen av droger som annars hade kunnat säljas reglerat och kontrollerat. Och som forskare envetet påpekat är det inte sällanköparna eller de mest välbärgade som driver den illegala narkotikamarknaden. Vad som gör ”partyknarkaren” till en tacksam retorisk figur har dock föga med sådana fakta att göra. Anledningen ligger snarare i ordets första led, ”party”. Även de flesta restriktionsvänner kan fördra med den som far uppenbart illa av sitt drogbruk. Numera är det bara de mest militanta förbudsivrarna som vill förvägra missbrukare tillgång till smittfria sprutor och det livräddande läkemedlet naloxon. Vad de däremot inte verkar tåla är de som har roligt när de använder droger på fest, och som därefter har fräckheten att leva som helt vanliga sjuksköterskor, gymnasielärare, butiksägare och småbarnsföräldrar. Det är uppenbarligen viktigare att människor inte trivs med sitt nikotinbruk än att de inte dör av det. Svensk drogpolitik vilar tungt på denna inställning, även i regleringen av lagliga stimulansmedel. Vi har inte förbjudit mentolcigaretter för att de är farligare än andra cigaretter, utan för att de smakar godare. Vi har inte förbjudit dagligrökaren att stå ute i regnet med sin cigg, men däremot rökning på uteserveringar, där det kan vara så trevligt att även sällanrökaren drar några för sig och andra relativt riskfria bloss. Åtgärderna handlar inte primärt om den välkända hälsofaran med dagligrökning, utan om att rökning inte får vara för trevligt. När socialdemokrater som den tidigare socialministern Lena Hallengren slåss mot smaktillsatser för snus och e-cigaretter är det rentav en hälsofara, eftersom färre dagligrökare då väljer att övergå till dessa betydligt mindre ohälsosamma alternativ. Det är uppenbarligen viktigare att människor inte trivs med sitt nikotinbruk än att de inte dör av det. Detta är den förbrytelse som puritaner i alla tider sett som den främsta; med skribenten HL Menckens bevingade ord: ”den överväldigande rädslan för att någon någonstans kanske är lycklig”. Det tycks även vara ”partyknarkarens” främsta brott.

partyknarkare

Därför hatar vänstern partyknarkaren

SVD

https://www.svd.se/a/onqo3W/

Inflation, räntor, val och viktiga rapporter. SvD har talat med fyra bedömare för att titta in i kristallkulan om året som stundar. ”Börsen, spänn fast säkerhetsbältet. 2024 är upplagt för en rejäl berg-och-dalbana”, säger investeraren Ann Grevelius. Både november och december har varit starka månader på Stockholmsbörsen där det breda indexet OMXSPI stigit kraftigt. Snart inleds 2024, året som i den kinesiska kalendern är trä-drakens år och representerar förändring. Nu är förväntningarna att inflationen ska plana ut och centralbanker byta fot och börja sänka sina styrräntor. Men vilka aktier är bäst att äga då? Och vilka bör man undvika? – Börsen, spänn fast säkerhetsbältet. 2024 är upplagt för en rejäl berg-och-dalbana, säger Ann Grevelius. Hon är fristående aktiestrateg och tror att ränteutvecklingen kommer prägla året allra mest, allt beroende på hur snabba och stora räntesänkningarna blir. Ann Grevelius lyfter en varningens finger. Marknaden kan vara alltför positiv till drastiska räntesänkningar på kort sikt, något hon tror kommer leda till besvikelse. – Centralbankerna kommer inte riskera bakslag och lär därmed inte sänka förrän de är helt säkra på att inflationen har stabiliserats på lägre och acceptabla nivåer, säger hon. Dessutom har effekterna av de höjda räntorna ännu inte slagit igenom fullt och det kan komma att märkas under 2024. Det tror Ann Grevelius kommer det bli smärtsamt för många, med ökad arbetslöshet och ett tufft ekonomiskt läge. Vad blir den första viktiga tidpunkten? – Den kommer någonstans i andra kvartalet. Där tror jag att vi kommer se de första räntesänkningarna och en start på en positiv resa. Men marknaden kommer bli en stökig sådan detta år. Finns det någon typ av aktier att satsa på och någon typ att undvika? – Både ja och nej, för helåret tror jag att det är bra med räntekänsliga aktier. Såsom tillväxtrelaterade, småbolag och fastighetsbolag vilka även har gått bra under årets avslutande börsrally. Hon tycker dock att de räntekänsliga aktierna är att undvika på kort sikt nu i början av året. – Efter den starka avslutningen på detta år är risken uppenbar för vinsthemtagningar. Så under första halvåret tror jag mer på defensiva sektorer med hög direktavkastning, som teleoperatörer, bank och läkemedel. Unga aktiesparare är ett svenskt ungdomsförbund för aktieintresserade mellan åldrarna noll och 28 års ålder. Henrik Johansson är förbundets vd och likt Ann Grevelius han tror att det kommande börsåret kommer präglas av optimism kring räntesänkningarna. – Börsen kommer reagera även om räntan inte sänks. Den ligger ofta lite före ekonomin, som vi såg i börsrallyt nu i vinter, säger han och lyfter fram de många stora val som sker i år som särskilt betydelsefulla. – Det blir ju ett supervalår med val i flera av världens stora nationer. Då kan börsen nog skaka till lite. Samtidigt ger Henrik Johansson rådet att vara försiktig med att överskatta makroekonomiska händelsers effekt på börsen. Han tror inte att valen kommer leda till några långvariga börsförändringar här i Sverige. – Jag tycker inte man ska ändra sitt sparande på börsen utefter valen. Finns det någon typ av aktier att satsa på och någon typ att undvika? – Det finns nog en hel del kvar att plocka upp i de mindre lönsamma bolagen. Sådana som fortfarande är ganska lågt värderade, säger han. – Undvik bolag som har nyemission som affärsidé, där ledningsstyrelsen har lågt ägande och där risken att bli utspädd som aktieägare är stor

börsen 2024

Här är experternas tips på aktier att satsa på 2024 – och aktier att undvika.

SVD

https://www.svd.se/a/eJVpzM/

Nu gäller nya tuffare regler för hur ekonomin ska redovisas i alla landets bostadsrättsföreningar. Alla brf:er ska lägga korten på bordet – numera måste sju nyckeltal finnas med. Vackra snittblommor och dyra designprylar. Under många år såldes bostadsrätter i landet med snabba budgivningar och konstant stigande priser. Prospekten fylldes av bilder. Viktig information om föreningens ekonomi syntes inte lika tydligt, vissa siffror fanns inte med alls. Det fanns inte heller några krav på att redovisa hur höga lånen var i relation till varje enskild bostadsrätt eller om föreningen ägde eller bara hyrde sin mark. Från årsskiftet gäller hårdare regler som kommer att göra det lättare för både allmänhet och boende att hitta de bästa föreningarna – och välja bort de sämsta. – De nya redovisningsregler som nu är klubbade är ett stort steg framåt. Och det är ju bättre sent än aldrig, säger Erik Davidsson, som i över ett decennium varnat för bristande transparens i landets bostadsrättsföreningar. Måste redovisa sju nyckeltal Vissa föreningar har delvis redovisat enligt de nya kraven. Men de flesta har inte haft med alla de uppgifter som sedan den 12 december i år har blivit obligatoriska. Det handlar om så kallade ”allmänna råd” som nyligen bestämdes i den statliga Bokföringsnämnden och som alla bostadsrättsföreningar ska följa. Därmed ska årsredovisningarna för 2023 ha sju olika nyckeltal. Successivt ska dessa tas fram inte bara för det gångna året, utan även för de tre föregående åren. Från årsskiftet gäller ett otvetydigt krav på bostadsrättsföreningar att redovisa om de äger sin mark eller bara hyr den. Särskilt i storstäderna har så kallad ”tomträtt” på sistone blivit en mycket dyr överraskning och något som sänkt priser på bostadsrätter. Klart är att årsredovisningen nu även måste ange när tomträtten nästa gång förhandlas om. – Det här är jätteviktig information men det är först nu som det blir ett explicit krav, säger Erik Davidsson. Äkta eller oäkta förening När Brf-styrelserna till våren delar ut årsredovisningen för 2023 till alla cirka två miljoner som bor i bostadsrätt, måste det också framgå om föreningen är ”äkta” (privatbostadsföretag) eller ”oäkta”. Det senare innebär att kommersiella intäkter är så stora att föreningen kan anses ge en sorts utdelning i form av onormalt låga avgifter. I en ”oäkta” förening får man skatta på skillnaden mellan bruksvärdeshyra och månadsavgift. Mer information som kan påverka priser på bostadsrätter och som nu blir obligatorisk i årsredovisningarna är att föreningen måste uppge om det finns en underhållsplan. Det ska också framgå om föreningen har del i samfällighet, berättar Erik Davidsson. Faktum är att föreningarnas skuldsättning anses så avgörande att två olika nyckeltal för skuld blir obligatoriska i årsredovisningen: Dels skuld i förhållande till all upplåten bostadsrättsyta, dels skuld i förhållande till summan av all uthyrd och upplåten yta. I det senare får man även räkna in garageplatser inomhus. – Skuldsättning per kvadratmeter är ju viktigt eftersom det bör påverka priserna på bostadsrätter. Det är en indirekt skuldsättning som bostadsrättsköpare behöver beakta, inte minst om man även tar egna lån på bostaden, säger Erik Davidsson. Han betonar att styrelsen kan hämta uppgifter om olika ytor i fastighetens taxeringsbeslut, något som förenklar. – Man slipper alltså springa runt med måttband och mäta om det varit olika mätstandarder som förändrats över tid

nya nyckeltal brf

Nya regler för bostadsrättsföreningar: nyckeltal måste redovisas

SVD

https://www.svd.se/a/MoV07K/

Kinesiska Nio är en spännande följetong. Märket ligger steget före Volvo i att erbjuda elbilar som passar skandinaviska familjer och tycks inte lämna något åt slumpen. Efter elkombin kommer nu EL6, märkets vettigaste modell i perfekt suvstorlek. Ambitionsnivån hos många kinesiska företag är imponerande. På ett år har Nio lanserat fem nya modeller i Sverige. I december tog man in 23 miljarder i nya investeringspengar från Abu Dhabi som lär hålla företaget flytande ett tag till - det finns onekligen en tro på Nio i finanskretsar trots att bilförsäljningen går trögt just nu. På den kinesiska sociala medieplattformen Weibo går det att följa grundaren William Li i en 13 timmar lång video, där han försöker köra slut på energin i ett nyutvecklat mastodontbatteri på 150 kilowattimmar. Räckvidden? Över 100 mil på en laddning. Imponerande eller bara samma resursslöseri som med en Big Block-V8 på 7,4 liter? Suven EL6 är ungefär lika stor som en Volvo XC60. Den har 489 hästar och gör 0 till 100 på 4,5 sekunder. Prestandan är densamma oavsett vilken batteristorlek man väljer till. Med 75 kilowattimmar ska man komma upp till 41 mil och med det större 100 kilowattimmarsbatteriet upp till 53 mil. På taket sitter hornen som återfinns på alla Niomodeller. Det är ljusradar, tänkta som en framtidsförsäkring för högre självkörningsnivåer som kan infrias längre fram när lagstiftning och infrastruktur tillåter det. Teknik och estetik Interiören lär få de flesta esteter att jubla. Här har inget lämnats åt slumpen. Den testade bilen har en ljus chokladfärgad klädsel (kostar 8 000 kronor extra), där till och med vred, knappar och plastbitar är infärgade i samma kulör. På så vis påminner insidan mer om ett arkitektritat hem än en bil. Men man har även satsat på att ligga långt fram tekniskt, för att locka dem som vurmar för teknologi. Där har man, precis som många andra tillverkare i Kina, satsat på utbytbara batterier på så kallade power swap-stationer som finns i en handfull svenska städer. Kort sagt kan man erbjuda allt som de tyska premiumtillverkarna kan i form av passiva och aktiva säkerhetsfunktioner, pedagogiska och välfungerande infotainmentsystem – samt lyxfunktioner som stolsmassage på fyra platser, head up-display, ventilerade säten och röststyrning. Dessutom har man Europaanpassat bilen med uppvärmda vindrutetorkare och tredelat baksäte (viktigt för oss som alltid har skidor, gardinstänger och båtmasten med oss). En avdelning där man ännu inte är ikapp är körkänslan och chassit. Det är i och för sig trivsamt och behagligt bakom ratten (behagligare än i en styltig Tesla), men lite distanserat. Lite mer ”åka bil” än ”köra bil”. Styrningen är lätt men bilens kalibreringar gör att man ändå inte känner kontakt med underlaget fullt ut. Det är bra, men inte känslosamt. Den dag man hittar körnerven kommer det inte finnas mycket att invända emot. Men det gör det nu, och det rör också den egensinniga affärsmodellen som innebär att när man köper bil och batteri inte omfattas av batteribytena (inte ens mot betalning). En annan lösning är att leasa hela bilen, eller att köpa bilen men hyra batteriet – och då få tillgång till dessa byten. Halva grejen med Nio är just batteribytena – som gör att man slipper tänka på att batteriets åldrande – och då även kan variera mellan olika batteristorlekar (75/100-kilowattimmar) beroende på hur långt man ska resa. Fram till den 1 april 2024 är bytena gratis för alla Niokunder i Sverige, men nu har man äntligen presenterat vad det kommer att kosta när smekmånaden är över

nio el6

Test: NIO EL6 – något kort om bilen

SVD

https://www.svd.se/a/rlqamK/

Schackvärldens toppskikt skakas av nya anklagelser om fusk. Efter förra årets schackdrama hotar nu ännu en världsstjärna med att stämma sin motspelare. Denna gång är det den gamla världsmästaren, ryssen Vladimir Kramnik, som hamnat i gräl med amerikanen Hikaru Nakamura. I en serie blogginlägg på Chess.com insinuerade Kramnik att Nakamura ska ha använt sig av otillåtna hjälpmedel när han spelat på sajten. "Efter att noggrant ha granskat Hikarus statistik har jag funnit FLERA osannolika prestationer, både från honom och några av hans motståndare”, skrev Kramnik på sin nu avstängda blogg. Därmed var en hel schackvärld åter satt i gungning. Kontroversen påminner om det gräl som uppstod förra året, då världens högst rankade spelare, norrmannen Magnus Carlsen, anklagade det nya amerikanska stjärnskottet Hans Niemann, för att ha fuskat under deras match, vilket SvD rapporterat om. På julaftonen stängde Chess.com – världens största schacksajt, med nu över 160 miljoner medlemmar – plötsligt ner Kramniks blogg. Man skrev även i ett uttalande att man undersökt ”flera dussin” spelare som stormästaren pekat ut, men att man inte funnit några indikationer på att fusk förekommit. Vid sidan av sin professionella karriär är Hikaru Nakamura en av spelets mest populära streamers, med cirka två miljoner följare på både Youtube och Twitch. Han reagerade starkt på anklagelserna. Under en stream hävdade han att Kramnik valt ut särskilda delar av statistiken för att svartmåla honom och att Kramnik saknade stöd för sina påståenden. Konflikten mellan världsstjärnorna har skapat reaktioner världen över. Såväl amatörer som proffs och matematiker har velat bidra med åsikter och analyser av kontroversen och dess konsekvenser för spelet. Chess.com, som har sitt egna system för att upptäcka fusk, skrev i ett uttalande att man tar alla anklagelser om fusk på största allvar, men att man inte kunnat hitta några tecken på att Nakamaru skulle ha fuskat. I ett inlägg samma dag på den nu nedstängda bloggen krävde Kramnik att Chess.com skulle dra tillbaka uttalandet och hotade annars stämma plattformen. Hittills har Chess.com inte dragit tillbaka sitt uttalande. ”Från mitt håll verkar det som att de inte gör vad de kan för att motverka fusk, så jag kommer fortsätta göra det själv”, sa Kramnik till New York Times och upprepade sin intention om att stämma både plattformen och Nakamura. Under förra årets kontrovers kallade norrmannen Magnus Carlsen den då 19-åriga Hans Niemann för ett existentiellt hot mot spelet. Schackmästerskap har fler åskådare och mer pengar i prispotten än någonsin tidigare, rapporterar New York Times. Samtidigt hotas spelet av avancerade tekniker som möjliggör fusk. Det var under superturneringen Sinquefield Cup i St Louis, USA, som den unge amerikanen chockade schackvärlden med att avsluta norrmannens 53 partier långa svit. Magnus Carlsen svarade med att dra sig ur tävlingen och bröt därmed mot något av en oskriven regel inom schackets värld. Dessutom riktade han anklagelser om fusk mot den unge Niemann. Det infekterade bråket fick stor spridning på sociala medier. Schackfantaster letade febrilt efter tänkbara sätt att förklara mysteriet. En teori gick ut på att Niemann skulle ha använt sig av en sexleksak, som väglett honom genom vibrationer. Kort därefter offentliggjorde Chess.com en intern utredning som kommit fram till att Niemann fuskat i ett hundratal matcher på sajten genom åren. Men några tecken på att Niemann fuskat under turneringen hittades inte. Hikaru Nakamura, som nu är utpekad, var inblandad även i förra årets gräl. Nakamura försvarade nämligen Carlsen och hävdade att Niemann inte gick att lita på. Niemann svarade med att lämna in en stämningsansökan mot Carlsen, Nakamura och Chess.com, på över en miljard kronor

fusk i schack

Nya anklagelser om fusk i schackvärlden – Nakamura anklagas

SVD

https://www.svd.se/a/xgjpGl/

Regeringen vill förbjuda kusingifte i Sverige, bland annat av medicinska skäl. Men riskerna med att få barn med sin kusin är mindre än många tror, enligt genetiker. Camilla Starck minns fortfarande mötet med en kvinna på barn- och ungdoms­psykiatrin, Bup, vars barn utreddes för en neuro­psykiatrisk funktions­nedsättning. – Jag glömmer henne aldrig. Hon var så upprörd. Camilla Starck är specialistläkare inom psykiatri och föreläser om frågor som rör hederskultur. Hon har träffat många utsatta kvinnor genom åren. – Hon sa till mig att hon aldrig hade gift sig med sin kusin om hon förstått att risken att få ett sjukt barn var mycket högre. Hon ville egentligen inte gifta sig med honom, säger hon. Vid alla graviditeter finns en risk för missfall, att barnet inte överlever förlossningen eller föds med olika fysiska eller intellektuella funktions­nedsättningar. Är föräldrarna dessutom kusiner är risken nästan dubbelt så hög att något ska gå fel. I september i år tillsatte den svenska regeringen en statlig utredning om att förbjuda kusinäktenskap. Ett förbud skulle kunna ”bidra till att motverka hedersrelaterat våld och förtryck. Forskningsresultat talar också för att det finns ökade medicinska risker när kusiner får barn med varandra” enligt direktiven. Men inte bara kusingifte innebär en större risk att något ska gå fel. Det finns flera genetiska sjukdomar där risken för att barnet ska bli svårt sjukt är ännu högre, där föräldrarna inte är släkt. Så hur ska samhället i så fall göra med dem? 30 procent i delar av världen Ungefär vart tionde barn som föds i världen har föräldrar som kusiner eller sysslingar. Enligt en forskningsrapport från 2011 var över 30 procent av alla äktenskap i länder som Irak, Saudiarabien, Pakistan, Syrien, Sudan och Afghanistan just kusinäktenskap. Ett av motiven till regeringens utredning om kusinäktenskap är att många som sökt asyl i Sverige de senaste decennierna kommer från länder där denna typ av giftermål är vanliga. I ett konferensrum på Karolinska sjukhuset i Solna suckar Erik Björck när utredningen kommer på tal. – Att blanda ihop medicinska risker med lagstiftning – det är inte en bra idé, säger han. Erik Björck är docent, över­läkare och sektions­chef på Karolinska Universitets­sjuk­husets medicinska enhet för klinisk genetik och genomik. Dit kommer människor för utredning om ärftliga sjukdomar. – Vi vet att det finns familjer där det före­kommer släkt­gifte, och där barn föds med väldigt svåra sjuk­domar av föräldrar som är kusiner. Men det finns också många barn som föds med väldigt svåra sjuk­domar i familjer där föräldrarna inte är släkt, säger han. Det finns föräldrar som vet att deras barn löper mycket hög risk – 25 eller till och med 50 procent – att få en svår sjukdom, och som ändå fattar beslutet att bilda familj, säger han. – Att blanda ihop civilstånd med reproduktion och medicinska risker är ju ett steg i fel riktning lagstiftningsmässigt. Att försöka få samhället att styra en enskilds familjs risk att få ett sjukt barn blir en absurd diskussion, säger Erik Björck. Genetik för att begränsa frihet? Lovisa Lovmar uttrycker sig lite mer försiktigt än sin kollega i Stockholm, men håller med honom i sak. – Det vore olyckligt om man använder genetik som skäl för att begränsa människors frihet, säger hon. Som klinisk genetiker på Sahlgrenska sjukhuset har Lovisa Lovmar träffat många par som inte är släkt, och som bär på anlag som ensamt eller i kombination kan leda till att deras barn blir sjukt

kusingifte sverige

Genforskare om kusingifte: Riskerna lägre än många tror

SVD

https://www.svd.se/a/GMW5PJ/

Berlin är på väg att förvandlas till Paris. En dyr, tråkig stad som lever på sitt rykte som tillhåll för bohemer. När det svenska museikonceptet Fotografiska öppnade en filial såg det ut att vara spiken i kistan – men Berlins konst­närer bjuder motstånd. Det är vinter i centrala Östberlin. Stora, feta snöflingor faller över indiska turistrestauranger, elsparkcyklar och glammiga lyxbutiker. En perfekt plats för nyöppnade Fotografiska i Berlin, inrymt i det legendariska, och sedermera avhysta, konstnärskollektivet Tacheles gamla mäktiga lokaler. Det svenska museikonceptet som 2010 slog upp dörrarna i Stockholm är inte längre svenskt. Sedan 2020 är det istället den tysk-amerikanska investeraren Yoram Roth som driver verksamheten med målet att göra den till en global franchise. Fotografiska finns förutom Berlin redan i New York, Tallinn och sedan i höstas också Shanghai. Det ovanliga konceptet, att ogenerat försöka tjäna storkovan på att driva konstmuseum, är helt bevarad från den svenska ursprungsidén. Att det är vinstintresset och inte kärleken till konsten som är verksamhetens hjärta märks tydligt av hur platsen utformats. Bakom de stora glasdörrarna som ljudlöst glider upp möts besökaren inte med konst – utan sälj. Till vänster ett café med kaffe för 60 kronor koppen. Till höger en välsorterad shop med noggrant utvalda livsstilsprodukter. Avancerade parfymer och stearinljus i omöjliga former. Utan att jag vet hur det går till har jag både lyckats fika och spraya på mig en doft av sot och rosor. Kanske för det inte är helt lätt att ens få komma in i själva utställningsytan. Entrévärden är upptagen i butikens kassa. Konstnärssjälar från hela Tyskland flockades till det forna Östberlin där många lägenheter stod tomma. Etableringen har fått pannorna i delar av Berlins konstvärld att läggas i djupa veck. Det sedvanliga konstnärsmuttrandet har nått hela vägen upp till media. Välartikulerad skepsis går att hitta i nischade konstmagasin, arga vänstertidningar såväl som stora dagstidningar. Tacheles var, tiden efter murens fall, själva symbolen för stadens otyglade kreativitet. Ett gammalt, halvt förfallet varuhus mitt i resterna av det forna DDR:s lika nedgångna huvudstad som under 1990-talet fick en helt ny karaktär. Konstnärssjälar från hela Tyskland flockades till det forna Östberlin där många lägenheter stod tomma. I detta år noll för dagens Berlin blev Tacheles snabbt ett nav för många av stadens nytillströmmade skapare. Här gjordes teater, performance och konst, men det var också en av de första platserna för stadens nu världsberömda technoscen. Men allt har sin tid. Varuhuset och kringliggande tomter köptes upp av fastighetsinvesterare 1998. 2012 vräktes konstnärerna. Syftet var redan då att bygga rikt och dyrt – men i detaljplanen stod och står alltjämt att “kulturverksamhet” ska bedrivas i själva Tacheles lokaler. Det är där Fotografiska kommer in i bilden. Mer Soho House än konstmuseum Som svensk kan ilskan vara svår att förstå. Visst, även här muttras det ibland i konstnärskretsar om att Fotografiska mer är ett ihåligt konferenscentrum än en seriös plats för konst. En känsla som accentuerades av att museet 2016 anmälde svenska staten till konkurrensverket när den då socialdemokratiska regeringen införde fri entré på sina museer. Men indignationen är inte jämförbar med mottagandet i den tyska huvudstaden. Zoë Claire Miller är talesperson för BBK ("Berufsverband Bildender Künstler*innen Berlin), en intresseorganisation med över 2700 visuella konstnärer anslutna i den minst sagt konstnärstäta staden

fotografiska berlin

Konflikterna tätnar efter öppningen av Fotografiska Berlin

SVD

https://www.svd.se/a/gEqqxB/

Migrationsverket skapar nu en process för att främja högkvalificerad arbetskraft på ett tydligt och effektivt sätt. Det skriver generaldirektör Maria Mindhammar. I slutet av januari inför Migrationsverket ett nytt arbetssätt för att främja rekrytering av högkvalificerad arbetskraft från utlandet. Bakgrunden är ett regeringsuppdrag i syfte att stärka svensk konkurrenskraft. Uppdraget innebär en snabbare hantering av arbetstillstånd för utvalda yrken. Andra yrkesgrupper hanteras på samma sätt som tidigare, utifrån de handläggningstider som anges i förordningar.  Högkvalificerad arbetskraft är i korthet chefer och yrken med krav på högskolekompetens. Arbetsgivare som anställer högkvalificerad arbetskraft kommer att få bättre service och mer stöd i processen kring arbetstillstånd. Med bättre service ges större möjlighet att lämna in en komplett ansökan, vilket bidrar till snabbare handläggningstid.  För att möjliggöra detta inför vi ett nytt sätt att sortera ansökningar om arbetstillstånd baserat på yrke och bransch. Kompletta ansökningar inom högkvalificerade yrken kommer att hanteras inom 30 dagar. Ambitionen är att andra yrken ska få beslut inom förordningsstyrd tid, vilket är fyra månader.   Att vi nu inför ett nytt sätt att arbeta, innebär att det tidigare systemet med certifierade företag har upphört. Certifieringen har spelat ut sin roll, då den genom åren vuxit sig för stor och inte lever upp till rättsliga krav.  Med det nya arbetssättet kan vi istället kraftsamla och fokusera våra serviceresurser där de gör mest nytta i enlighet med regeringsuppdraget. Det vill säga på arbetsgivare som rekryterar högkvalificerad arbetskraft. Samtidigt kommer det vara fokus på kontroll av sökanden. Vi vet att behoven från näringslivet är stora och förväntningarna ofta högre än vi har förutsättningar att leva upp till. Men med det nya arbetssättet, som har utformats i dialog med olika delar av näringslivet, skapar vi en process som möter uppdraget att främja högkvalificerad arbetskraft på ett tydligt och effektivt sätt.  Ansökningar om arbetstillstånd inom yrken i särskilt utredningskrävande branscher kommer även fortsättningsvis att prövas med särskilda beviskrav. Det innebär ofta utredning och fördjupning i till exempel företagets bakgrund och tidigare anställningar. Det är branscher som städ, hotell och restaurang, bygg och personlig assistans, där fusk och oegentligheter oftare förekommer och där ökade kontroller behövs för att motverka snedvriden konkurrens och att människor utnyttjas. Med det nya arbetssättet gör vi vad vi kan för att bidra till ett konkurrenskraftigt Sverige. Maria Mindhammar generaldirektör Migrationsverket

migrationsverket

Migrationsverket: Vi inför nya arbetssätt

SVD

https://www.svd.se/a/GMV7aV/

Ricky Gervais föreställning ”Armageddon” har sina poänger. Men det är i mycket samma poänger som i förra årets ”Supernature”. Beror det på att den mänskliga dumheten har slutat utvecklas? När Ricky Gervais var ute på turné förra året med föreställningen ”Supernature”, som sedan blev en populär specialare på Netflix, var det i första rummet transpersoner och överviktiga som fick smaka på smisk uppe på scenen. Eller nej, det är ju inte riktigt korrekt. Det var så den kränkta kritiken valde att se det: rike Ricky sparkar neråt och gör sig lustig över förtryckta minoriteter. Men dem han egentligen gisslade var ju alla oss andra i en medieomsluten medelklass som inte längre vet vad vi vågar säga och som helt plötsligt tror – eller låtsas att vi tror – att det där med kön är frikopplat från biologiska realiteter, medan däremot fetma är en sjukdom som har föga eller inget att göra med snabba kolhydrater. Dessa företeelser har liksom bytt plats. Länge tänkte vi att könet var vad det var, medan fetman var något man skaffade sig under resans gång och därmed även något man kunde och kanske eventuellt också borde åtgärda. Nu är det tvärtom. Nu blir Johan Jenny (igen) genom att byta kläder och säga att så känns det och så är det. Och i stället för att ta itu med övervikt blir vi kroppsaktivister. Vi duger som vi är! Ibland. När den sortens kulturella förskjutningar sker hastigt, då hänger inte alla med och då uppstår friktion. Och det är detta som är materialet för en komiker som Ricky Gervais nu för tiden. Förr drog han långa haranger om Bibelns skapelseberättelse, Humpty Dumptys olycksöde och Hitlers relation till Nietzsche, nu pekar han på hur knasigt det blir när till synes oproblematiska ord hastigt och lustigt byter betydelse. Som de här nya kvinnorna med penis och skäggväxt, ej att förväxla med reaktionära bärare av livmoder. Årets föreställning ”Armageddon” (Netflixpremiär på juldagen) är i allt väsentligt inne på samma spår. Orden byter betydelse och Ricky vill hänga med, säger han. Ordet fascist, till exempel, har blivit besvärligt. Det fanns en tid när vi var ganska överens om vad som menades med fascism: en auktoritär ultranationalism som inte var främmande för våld när det handlade om att få folket att marschera i takt. Ungefär. Men nu kan man vara fascist och kandidat för cancellering om man lajkar en av Joe Rogans tweets (eller vad de nu heter när Twitter inte heter Twitter längre). Man bör eller måste därför godhetssignalera med jämna mellanrum för att klargöra att man faktiskt inte är fascist. Man kan aldrig vara nog försiktig. Så man får väl helt enkelt sträcka vapen och bli woke. Ricky är inne på det av och till. Man vill inte använda känsliga ord på felaktigt vis, och man måste se till att hänga med i alla ideliga betydelseglidningar. Men det är ju svårt, eftersom ordet woke faktiskt inte betyder vad det låtsas betyda – att man är medveten om sina privilegier och försöker agera anständigt – utan i stället det närmast motsatta: att man är en glädjelös lägervakt som förföljer oliktänkande och försöker få dem avskedade från sina jobb. Ricky Gervais har sina poänger också nu, men de är i grunden en och samma poäng och den är i sin tur cirka samma poäng som härom sistens. Skälet kanske kan vara att den mänskliga dumheten har hakat upp sig och slutat utvecklas.

ricky gervais

Ricky Gervais blir woke i nya showen Armageddon på Netflix

SVD

https://www.svd.se/a/mQqm2O/

Modernt slaveri är på väg att bli systematiskt när arbetskraft utnyttjas i leverantörsledet. Svensk lagstiftning ligger efter trots att vi antagit internationella regleringar, skriver Lin Lerpold och Sven-Anders Stegare. I höst har ett antal allvarliga arbetsplatsincidenter och förlorade liv rapporterats i Sverige. I september friades Northvolt från anklagelser för brott mot utlänningslagen när det uppdagades att byggarbetarna saknade arbetstillstånd på fabriken i Skellefteå. Usla arbetsvillkor för bärplockare i de svenska skogarna har varit välkända i många år, men detaljhandeln och bärföretagen slår ifrån sig ansvaret och hänvisar till bemanningsbolagen. I städbranschen blir ukrainska flyktningar utnyttjade i Göteborg. Nyligen nåddes vi av den fruktansvärda nyheten om olyckan där fem arbetare förlorade livet i en bygghiss i Sundbyberg. Gemensamt för alla dessa fall är länken mellan underentreprenörer, bemanningsföretag i leverantörsledet och arbetskraftsexploaterade utrikesfödda. Sverige har som medlem av FN, OECD och EU åtaganden enligt FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter. Särskilt hållbarhetsrapporteringskravet kopplat till EU:s Gröna giv som träder i kraft från årsskiftet har rönt stor uppmärksamhet och ingett förhoppningar när det gäller efterlevnaden på hållbart företagande. Enligt OECD:s uppdatering och CSRD-direktivet kommer företag att behöva ansvara för och rapportera om både sina egna anställda men även arbetstagare inom hela leverantörsledet – alltså även de som är anställda genom leverantörer och bemanningsföretag många led ner i leveranskedjan. Enligt svenska brottsbalken kan utnyttjande av arbetskraft genom till exempel mycket låga löner, orimliga långa arbetstider och dålig arbetsmiljö leda till dom om människoexploatering, eller vad som kallas modernt slaveri. Arbetsmiljöverket konstaterar dock att det gemensamma arbetsmiljöansvaret fallerar då det finns en mellanhand mellan kundföretaget och bemanningsföretaget, det vill säga när kundföretaget har ett ramavtal med ett bemanningsföretag som i sin tur hyr in personal från andra bemanningsföretag och förmedlar dessa till kundföretaget. I den situationen har kundföretaget och bemanningsföretaget inte något samarbete och därmed inte ett gemensamt arbetsmiljöansvar. Detta är en brist i den svenska lagstiftningen gentemot FN:s vägledande principer, OECD:s riktlinjer samt EU:s hållbarhetsdirektiv, men också jämfört med andra EU-länders nationella lagstiftning där sådana kryphål inte kan användas. Uppdragsgivare – alternativt huvudentreprenörer som Northvolt, Ica och Coop eller Andersson Company – kan således inte frånsäga sig sitt primära ansvar. Arbetskraftsexploatering i globala leverantörsled har under decennier förfärat konsumenter. Katastrofen på Rana Plaza i Bangladesh eller villkoren i olika låglönefabriker i Kina har upprört. Företag har i olika grad försökt komma till rätta med de värsta förhållandena. Även om de inte haft juridiskt bindande ansvar har svenska företag ofta erkänt och tagit på sig ett moraliskt ansvar för bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö, och i några fall även uppvaktat lokala politiker för högre minimilöner eller rätten till förhandling av kollektivavtal i utvecklingsländer. Det bör vara mycket lättare att motverka systematisk arbetskraftsexploatering i Sverige än utanför landets gränser. Det kan också vara en poäng om vi ska förbli en förebild internationellt. Här måste regeringen vidta relevanta åtgärder för att undvika att arbetskraftsexploatering blir svensk företagspraxis eller modernslaveri

modernt slaveri

Sverige ska inte ha modernt slaveri, skriver Lerpold och Stegare

SVD

https://www.svd.se/a/APKKM5/

Foxtrot har splittrats – igen. Ledarfiguren Mustafa Aljiburi, som varit Rawa Majids högra hand, har brutit med det kriminella nätverket och leder en ny gruppering, enligt uppgifter till SvD. Polisen beskriver nu läget i gängmiljön som mycket ovisst, där nya kriminella aktörer kan se sin chans. Splittringen inom det kriminella nätverket Foxtrot – mellan ledaren Rawa Majid och hans tidigare högra hand Ismail Abdo – utlöste höstens våldsvåg. Hämndspiralen satte igång när mamman till Ismail Abdo mördades i sitt hem i Uppsala den 7 september. Våldet kulminerade sedan i mitten av oktober, då en 16-åring misstänks ha skjutit ihjäl tre personer inom loppet av 25 timmar. Morden utfördes i två villor i Tullinge och Västberga, söder om Stockholm. Efter otaliga attentat, dödsoffer och häktade nätverkskriminella lugnade sig den värsta stormen. Men Foxtrot har fortsatt att vittra sönder. ”Benzema” bröt med Majid Den unika maktbas som nätverket haft bygger på kontroll över en omfattande narkotikasmuggling och distribution av narkotika till andra kriminella nätverk. Knarkaffärerna, nationellt och internationellt, har dragit in enorma summor pengar till Foxtrot, som styrts med järnhand av Rawa Majid, 37. Men i kampen om narkotikamarknaden i Sverige har han också skaffat sig otaliga fiender. När Ismail Abdo, 33, bröt med nätverket i höstas tog han ett antal tunga kumpaner med sig. Det fick konsekvenser. Villamorden i oktober misstänks ha varit riktade mot kumpanernas anhöriga, beställda av Rawa Majid. Den innersta kretsen i Foxtrot stuvades då om. Efter splittringen med Abdo ska Mustafa Aljiburi, 34, även känd under aliaset Benzema, varit den som stått närmast Rawa Majid. Men nu har även han brutit med Majid. Foxtrot har splittrats ännu en gång. Aljiburi uppges ha starkt stöd Orsaken till att Aljiburi lämnat är, enligt honom själv, att Majid attackerat familjer i gängkriget och att han lurat sina egna vänner, enligt uppgifter till SvD. Att Aljiburi brutit med Foxtrot och nu leder en egen gruppering bekräftar källor inom både polisen och gängmiljön. – Han har ganska stor uppbackning. Han har skapat sig ett namn och dessutom knutit till sig en del resurser, inte minst pengar, säger en poliskälla med insyn. Poliskällan understryker samtidigt att Mustafa Aljiburi saknar den tyngd och självklara auktoritet som Rawa Majid åtnjutit. Aljiburi har en lång kriminell bana bakom sig och har rört sig i samma kretsar som Rawa Majid sedan mitten av 2010-talet. I en utredning 2015 fångades duon på bild av polisspanare. Båda greps senare för grovt narkotikabrott. Men i slutändan var det bara Aljiburi som dömdes till fängelse i målet. Under tiden som bundsförvanter i Foxtrot ska Aljiburi haft en viktig roll för det kriminella nätverkets ekonomi och knarkhandelns organisering. Tyst från Rawa Majid Mustafa Aljiburi, som har irakiskt och svenskt medborgarskap, är uppvuxen i Upplands Väsby norr om Stockholm. Han är internationellt efterlyst och polisens bedömning är att han numera befinner sig i Irak. Efter brytningen med Foxtrot har Aljiburi via konton i sociala medier publicerat ett antal inlägg om både Majid och Abdo. I hans kanaler varvas kommentarer om den kriminella miljön med bilder på hans två hundar. Från Rawa Majid har det varit tyst i flera veckor, något som väckt frågor om hans status. Livstecken som spridits, bland annat ett röstmeddelande, har inte gått att verifiera. Nu har det snart gått tre månader sedan nyheten briserade om att han skulle ha blivit gripen av polis i Iran nära gränsen till irakiska Kurdistan. Polisen ska ha fått trovärdiga underrättelser om att så var fallet – men fick aldrig bekräftat från Iran huruvida ett gripande gjordes och vad som i så fall skedde därefter

foxtrot nätverket

Splittring i Foxtrots nätverk: Mustafa Aljiburi lämnar Rawa Majid

SVD

https://www.svd.se/a/P4VbeX/

Familjen Roy tog farväl, Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten” blev förträffligt spännande tv och visst restaurangkök i Chicago fångade våra hjärtan. Här är de 16 absolut bästa tv-serierna från 2023. De tre bästa komediserierna 2023 3. I think you should leave with Tim Robinson Säsong 3, 6 avsnitt x 16 min, Netflix Oefterhärmlig sketchkomedi där poängen aldrig är den du förväntar dig. Scenerna utspelar sig ofta i kontorsmiljö eller andra igenkännbara situationer. Men denna observationshumor är helt unik i tilltal och framförande. 2. What we do in the shadows Säsong 5, 10 avsnitt x 22 min, HBO Max De festliga blodsugarna levererar vampyrkomedi av fortsatt hög kvalitet. Den tokiga premissen – ett dokumentärteam följer ett vampyrkollektiv på Staten Island i New York – kräver ett disciplinerat och roligt manus vilket WWDITS definitivt kan stoltsera med. En riktigt stark femte säsong. 1. Jury duty Säsong 1, 8 avsnitt x 30 min, Prime Video En av årets roligaste premiärer befinner sig i skärningspunkten mellan komedi, reality och dolda kameran. En ung man kallas till jurytjänstgöring i en rättegång som också ska bli en dokumentärserie. Vad huvudpersonen Ronald Gladden inte vet är att alla förutom han själv är skådespelare och att rättsfallet inte är på riktigt. Kul och smart programidé som genomförs med imponerande konsekvens. De tre bästa nordiska serierna 3. Estonia Dramaserie, 8 avsnitt x 43 min, TV4 Play ”Estonia” lyckas med den svåra uppgiften att göra tv-serie av Europas värsta fartygskatastrof i fredstid. Det är värdigt och spännande utan att kännas närgånget och exploaterande. 2. Huset Dramat, 6 avsnitt x 60 min, SVT Play ”Huset” får nog vänja sig vid beteckningen ”ett danskt ’Oz’”. Beröringspunkterna är många, samtidigt som danskarna inte når ner till samma mörka nerv som HBO:s mästerverk från 1997. ”Huset” är dock storartat och oerhört kompakt levererat drama om ett fängelse som hotas av nedstängning. För att visa på duglighet inför fängelsechefen ökade visitationer och hårdare implementering av regler. David Dencik är som alltid lysande, här i rollen som erfaren men korrupt vakt med svajig etisk kompass. 1. Händelser vid vatten Dramaserie, 6 avsnitt x 58 min, SVT Play Det svenska tv-året inleddes på topp med denna filmatisering av Kerstin Ekmans roman. Den unga Annie flyttar med sin dotter till ett kollektiv utanför den lilla byn Svartvattnet. Samtidigt sker ett dubbelmord på två turister. Brottet förblir en gåta men 20 år senare präglar händelsen fortfarande dramats centrala personer. Förträffligt välspelad svensk spännings-tv. Årets tio bästa tv-serier 10. Mrs Davis Dramakomedi, miniserie, 8 avsnitt x 53 min, HBO Max Årets överraskning? Denna miniserie skapad av Damon Lindelof och Tara Hernandez är ett rätt udda guldkorn. Med driv och gott humör mixar ”Mrs Davis" tro, teknologi och våld i berättelsen om nunnan Simone, en av få personer som motsätter sig den världs­omspännande AI som heter Mrs Davis och som har utplånat all svält och alla krig. Men detta tänker Mrs Davis inte längre tolerera. 9. Fargo Drama, säsong 5, 10 avsnitt x 45 min, HBO Max Tv-serieversionen av ”Fargo” lyckas igen skapa succé med det välkända konceptet med småtjuvar och kriminella som liksom trillar in i händelser de inte bottnar i eller kan hantera. Denna omgång får vi bland annat njuta av en storspelande Jennifer Jason Leigh. 8. Reservation dogs Dramakomedi, säsong 3, 10 avsnitt x 30 min, Disney+ Fina ”Reservation dogs” avslutar hela serien med denna tredje säsong med kreativitet och kvalitet fortfarande på topp. Huvudpersoner är fyra ungdomar från den amerikanska ursprungsbefolkningen i Oklahoma som drömmer om västkusten

bästa serierna

De bästa tv-serierna 2023 – The bear och Succession i topp

SVD

https://www.svd.se/a/0Q1aoE/

Den som planerar smart kan få flera extra långhelger – och över två veckors julledighet. De röda dagarna infaller fördelaktigt år 2024 och med bara 16 semesterdagar kan du få sju härliga ledigheter. De senaste åren har varit arbetsgivarnas år, där få röda dagar infallit på en vardag. Under 2023 började det vända och år 2024 blir det ännu bättre för arbetstagarna. Men för att få ut så mycket sammanhängande ledighet som möjligt för semesterdagarna gäller det att hålla koll på de röda dagarna och börja planera redan nu. Julhelgen 2024 kommer att infalla på ett mer fördelaktigt sätt än under 2023 och med endast två semesterdagar kan man få hela nio dagars sammanhängande ledighet. Om man istället använder fem semesterdagar kan man få sammanlagt 17 dagar ledigt i rad. Röda dagar 2024 - hela listan: Nyår och trettonhelgen 2024 Nyårsafton är på en söndag och nyårsdagen på en måndag, vilket innebär en extra dag ledigt jämfört med 2023 när nyårsdagen inföll på en söndag. Påsk 2024 Eftersom påsk infaller första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen har den inget fast datum. Antalet lediga dagar är dock lika från år till år. I år infaller skärtorsdagen den 28 mars, och då arbetar vissa bara halv dag beroende på arbetsgivare och kollektivavtal. Men när har skolorna påsklov 2024? Antingen veckan före de röda dagarna, det vill säga vecka 13, eller efter påskhelgen, vecka 14. Det är upp till varje kommun att bestämma vilken. Tar man ledigt en dag i samband med påsken kan man få fem dagars sammanhängande ledighet. Valborg och 1 maj 2024 - extra långhelgschans Valborgsmässoafton infaller på en tisdag, men notera att Valborg inte är en röd dag. 1 maj, som är en röd dag, infaller på onsdagen. Den som tar semester torsdag och fredag får en extra lång långhelg med sammanhängande ledighet på fem dagar. Kristi Himmelsfärd 2024 Om du tar ledigt fredagen efter Kristi himmelsfärdsdag får du fyra dagars ledighet. Pingst 2024 Pingstdagen infaller alltid på en söndag, och annandag pingst är inte längre en helgdag - sedan den ersattes av Sveriges nationaldag år 2005. Pingst ger därför aldrig någon extra ledighet. Sveriges nationaldag 2024 - extra långhelgschans I år infaller nationaldagen på en torsdag, vilket gör att du med en extra semesterdag kan få en härlig långhelg. Midsommar 2024 Midsommarafton infaller alltid på en fredag, och ger därmed ingen extra ledighet. Midsommarafton infaller den 21 juni 2024. Alla helgons dag 2024 Många jobbar halvdag på Alla helgons afton. Här har du möjlighet att få tre dagars sammanhängande ledighet. För alla med skolbarn är höstlov vecka 44, det vill säga samma vecka som Alla helgons dag med start 28 oktober. Jul och Nyår 2024 - möjlighet till långledighet Nästa år infaller julens röda dagar på ett mer fördelaktigt sätt än 2023. Med endast två semesterdagar får man hela nio dagars sammanhängande ledighet. Och om man tar fem semesterdagar får man 17 dagar ledigt i rad. Notera att ledighet på aftnar kan skilja sig beroende på arbetsgivare och kollektivavtal. Påskafton, midsommarafton och nyårsafton är exempelvis inte röda dagar, men allmänna helgdagar som tack vare semesterlagen kan likställas med röda dagar.

röda dagar 2024

Röda dagar: Maxa ledighet och semester 2024

SVD

https://www.svd.se/a/kE56Rk/

Efter år av autofiktion på gränsen till narcissistisk personlighetsstörning kan man skönja tydliga tecken på en rörelse bort från självupptagenheten inom litteraturen. Författaren och kritikern Kristoffer Leandoer inleder Under streckets serie om vad vi kan vänta av året som kommer. Det första kriteriet på en framtid är att den faktiskt måste äga rum. De flesta år vore detta en hejdundrande truism, men inte detta slutande 2023 då så mycket känns ovisst. Fast vad ska nu litteratur med framtid till? En kritikerfalang har ju under året övertygande hävdat att den sanna litteraturen förhåller sig till sin egen eventuella undergång ungefär som Mallarmés drunknande rorsman: skeppsbrott eller inte skeppsbrott, det är väl ändå mest en formfråga. Och visst skriver man bäst och kanske sannast utifrån ett postumt förhållningssätt, utan oro för att såra, utan hopp om beröm eller stipendier. Men litteratur är inte bara det som skrivs; inte ens i Platons idévärld är den det. Helt och fullt kan den uppstå först i mötet med läsaren (en bok är bara en ask tills den öppnas och blir Pandoras). Litteratur är kommunikation över avstånd som inte går att överbrygga på andra sätt. Om litteraturen är en spegel så är det inte sig själv man ser i den. Litteraturen vet mer än sin författare, säger professor Michael Wood i sin lekfullt provokativa ”Literature and the taste of knowledge”: när vi läser uppstår något nytt i mötet mellan vad vi själva vet och vad författaren vet; en ny kunskap som är litteraturens egen. Så även om själva texten kan ligga tiotusen år i en cementsarkofag utan att ta skada, blir den inte litteratur (eller föremål för kritisk diskurs) förrän den utsätts för en brokig, solkig, opålitlig och synnerligen skör omvärld. Jätteenkelt uttryckt: vi behöver varandra. Mer än någonsin. Vilket utgör kärnan i min framtidsbild: litteraturens seismologiskt känsliga gensvar på detta behov. Att en radikalare syn på vad själva läsandet innebär kan ta sig överraskande roliga och perspektivöppnande uttryck, låter sig anas av två böcker från senare år som på olika sätt gestaltar hur läsning i gemenskap kan utmana det invanda, Daniel Mendelsohns ”En odyssé” om en far-och-son-relation i ljuset av Homeros och Azar Nafisis ”Att läsa Lolita i Teheran”. (Det är inte så farligt som det låter, kära litteraturpurister: redan Proust visste att tiden och rummet är medskyldiga, man läser alltid någongång, någonstans.) Vi behöver varandra. Därför kommer intresset att riktas mot grupper mer än individer. Människan som samhällelig varelse; som art; som biologiskt fenomen. Bland årets romaner är Annika Norlins ”Stacken” den som tydligast pekar framåt mot dessa möjligheter: en kollektivroman där gruppen och dess dynamik är huvudperson, en skildring av ett utopiskt mikrosamhälle, ett försök att leva i ömsesidig tolerans och frihet. Hon lyckas också undvika att moralisera, trots att romanen i hög grad kretsar kring moraliska beslut. ”Grupper mer än individer” – siar jag om socialrealismens återkomst? Inte alls, vilket framgår redan av nästa exempel: den samtida kärleksromanen återkommer som konstnärligt relevant och drabbande uttryck. Därvid stödjer jag mig på Leif Randts mästerliga tragedi ”Allegro Pastell”, där tragedins fulla omfattning röjer sig först i dess allra sista mening. Romanens kärlekspar är friska, vackra och oberoende men dömda att gå miste om varandra eftersom de aldrig behövt lära sig att avstå från något eller anpassa sig till någon

autofiktion

Efter autofiktionen – här är de nya litterära trenderna

SVD

https://www.svd.se/a/wAqo1n/

Regissören Lisa Aschan tycks ha fastnat i genren avig feelgood med svärta. Men det är svårt att vara generös mot nya dramakomedin ”Tack och förlåt” som handlar om tvåsamhet, graviditet och döden. Lisa Aschan, som debuterade med det stringenta arthousedramat ”Apflickorna” (2011), om maktspel mellan två ridskoletjejer (fick det årets Guldbagge för bästa film), verkar numera ha parkerat sig i genren avig feelgood med svärta. Det här är hennes andra dramakomedi med Sanna Sundqvist i huvudrollen, efter 2019 års ”Ring mamma!”, där Sundqvist spelade en strulig Fleabag/Bridget Jones-figur som kämpar med ett komplicerat kärleksliv och en usel relation till sin mamma. Ämnen som dök upp i filmen var: tvåsamhet; graviditet; döden; dysfunktionellt föräldraskap; såriga syskonrelationer; att ta hand om sitt inre barn och stå upp för sig själv samt relationen mellan ett syskonbarn och en moster/faster.  Nu följer Aschan alltså upp med ”Tack och förlåt”, en titel som lustigt nog alluderar på pitchen till ”Ring mamma!”: ”Föräldrar väntar hela livet på att deras barn ska säga ’Tack!’ och barnen väntar i sin tur på ett ’Förlåt!’.” Och varför inte? Samma devis går ju att applicera på denna film, som avhandlar följande: tvåsamhet; graviditet; döden; dysfunktionellt föräldraskap; såriga syskonrelationer; att ta hand om sitt inre barn och stå upp för sig själv samt relationen mellan ett syskonbarn och en moster/faster. Trots snarlik tematik har Aschan inte skrivit det här manuset själv, det har hennes danska kollega Marie Østerbye. Sanna Sundqvist spelar den här gången Sara, en betydligt mer uppstyrd kvinna med bra jobb, villa, äkta man, förskolebarn och ett småsyskon på väg. Så en kväll förkunnar maken att allt känns fel, han vill ta en paus, men innan Sara hunnit bearbeta chocken dör han av dolt hjärtfel i sömnen. Den höggravida blir med andra ord lämnad två gånger inom loppet av några timmar, men av helt olika orsaker. Så vilket slags sorg är det meningen att hon ska känna? Svärmor Helen (Ia Langhammer) hanterar tragedin genom att kavla upp ärmarna och ta hand om Sara (vars egen mamma är död) och barnbarnet, och ringer upp den storasyster som Sara sagt upp kontakten med. Linda (den Malmö-baserade komikern Charlotta Björck i sin första långfilmsroll) är en jagsvag hundägare med manipulativ/högkänslig pojkvän i yogabrallor. Hon har tagit paus från arbetslivet efter en lottovinst, och har alltså gott om tid att försöka lappa ihop relationen med lillasystern hon knappt sett sedan föräldrarna skilde sig. Sara förknippar Linda med deras struliga pappa som svek, men ber henne ändå att flytta in, kanske delvis för att slippa vara utlämnad åt Helens omsorger. Sonen Eliot älskar snart ”morbror Linda”, men Sara har fortfarande svårt att släppa garden. Lindas konflikträdsla ställer också till det. Både Ia Langhammer och Sanna Sundqvist är Guldbaggenominerade för sina insatser. Jag hade gärna slängt in en birollsnominering till Charlotta Björck också, men har svårare att vara generös mot filmen som helhet. Det är något med mixen av ibland nästan farsartad komik (som inte alltid är så kul) och ambitionerna att skildra djupa känslomässiga sår som inte riktigt flyger, och Sanna Sundqvist har en väldigt stumt skriven roll att jobba med.

tack och förlåt

Recension: Tack och förlåt på Netflix övertygar inte

SVD

https://www.svd.se/a/rlqadK/

Det fortsätter att storma kring den franske skådespelaren Gérard Depardieu, som utreds för våldtäkt och sexuella övergrepp. Frankrikes president Emmanuel Macron och flera kulturpersonligheter försvarar den fallne ikonen. Bakgrunden till de nya stormvindarna är den tv-dokumentär som visades på fransk tv i mitten av december, med namnet ”La chute d’un ogre”, eller ”En jättes fall”. Den slog ner som en bomb. I inspelningar med Gérard Depardieu som tidigare aldrig visats, bland annat från en resa till Nordkorea år 2018, hörs den storväxte fransmannen väsa och utstöta brunstiga läten och fälla råa, sexistiska kommentarer om nära nog alla kvinnor han möter. Han trakasserar sin nordkoreanska tolk, och kallar henne för, ungefär: ”lilla fi**an”. Under ett besök i en ridskola kommenterar Depardieu varför kvinnor rider: ”De gnider klitoris mot sadeln. De njuter enormt. De är såna slynor”. En av ryttarinnorna är bara 10 år gammal. ”Galopperar hon får hon en orgasm”, frustar Depardieu. Efter att röken skingrats en smula utkristalliserar sig två tydliga falanger: de som vill slita ner Depardieu från hans höga tron och de som menar att han inte är fälld för några brott och därför förtjänar att höras. – Gérard Depardieu är en enorm skådespelare, som har levererat de vackraste texterna. Han är ett geni inom sin konst. (...) Han gör Frankrike stolt, sade president Emmanuel Macron i tv-programmet ”C à vous” strax före jul. – Jag hatar hetsjakter. Den rättsliga processen måste få ha sin gång, sade Macron. På annandagen publicerades ett upprop där 60 kulturpersonligheter, bland dem den forna Bond-bruden Carole Bouquet, den brittiska skådespelerskan Charlotte Rampling och sångerskan Carla Bruni kritiserar den ”offentliga lynchningen” av Depardieu. Samtidigt har vaxmuseet Musée Grévin i Paris plockat bort sin Depardieu-docka. Han har också fråntagits titeln som hedersmedborgare i den lilla belgiska byn Néchin, där han äger ett hus. Frankrikes kulturminister Rima Abdul Malak sade före jul – samma dag Macron hyllade Depardieu – att skådespelaren tvärtom skämde ut landet. Kulturministern vill frånta den fallne jätten hans Hederslegion – en av landets finaste utmärkelser, som föräras dem som stått för exceptionella bedrifter inom exempelvis fransk kultur. Depardieus fall började dock långt före den senaste tv-dokumentären. År 2020 startades en utredning om våldtäkt – han misstänktes ha förgripit sig på en ung och psykiskt skör skådespelerska som sökt hans råd. I april i år anklagades Depardieus i en artikelserie i tidningen Mediapart för sexuella övergrepp på 13 kvinnor på olika filminspelningar under 2004–2022. Kvinnornas vittnesmål påminde om varandra. De hade känt en hand på skinkan, eller mellan benen, fått obscena och sexuella inviter och ibland hört enträget stönande. Ingen av dem hade dock vågat anmäla filmikonen till polisen, eftersom de var rädda för att aldrig mer kunna arbeta med film i Frankrike. Depardieu har under sin snart halvsekellånga karriär spelat huvudroller i filmer av storheter som Francois Truffaut, Jean-Luc Godard och Bernardo Bertolucci. Han har vunnit några av filmvärldens främsta priser, som guldpalmen i Cannes och guldlejonet i Venedig. Den imposanta fransmannen nominerades också till en Oscar för sin roll som poeten och kärleksviskaren Cyrano de Bergerac. Men Depardieus omvittnade alkoholkonsumtion – flera vinflaskor om dagen, enligt honom själv – skaffade honom under senare årtionden också ett rykte som irrationell och rusig. Han är en av Frankrikes allra rikaste män och hans ständiga krig med det franska skatteverket skaffade honom ett rykte som både kolerisk och girig. Ännu större skada för skådespelarens eftermäle gjorde hans kopplingar till Ryssland och Vladimir Putin

gerard depardieu

Nya avslöjanden om Depardieu – delar kultureliten

SVD

https://www.svd.se/a/nQqowB/

En sen, men välkommen julklapp som för Sverige allt närmare Nato. Men det turkiska utrikesutskottets besked är inte mycket mer än ett meddelande om att ”leverans pågår” av det efterlängtade paketet. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan är en överraskningarnas man. På Natos toppmöte i somras lät det som att han höll med om att Sverige gjort allt som krävdes för att bli medlem. Det skulle ske så snart som möjligt, sa han. Presidenten skickade över den svenska ansökan till det turkiska parlamentet för ratificering, där det första steget var att den skulle godkännas i parlamentets utrikesutskott. Det borde ha gått snabbt eftersom Erdogans koalition har egen majoritet där och även oppositionens största parti är för ett ja till Sverige. Men väntan blev överraskande lång. Dagar blev till veckor och månader. I mitten av november kom en ljusning. En överenskommelse mellan USA:s president Joe Biden och Erdogan om att Turkiet skulle få köpa stridsflyget F16 sades ha löst upp knutarna. Kanske kunde Sverige bli medlem före Natomötet i slutet av månaden. Så blev det som bekant inte. Men så, på annandagen – som en försenad julklapp – kom plötsligt en ny överraskning. Det turkiska utrikesutskottet sa plötsligt ja till Sveriges ansökan, vilket i princip innebär att parlamentet skulle kunna ratificera det svenska medlemskapet redan på torsdag. Men med tanke på den oförutsägbarhet som hittills präglat processen är det knappast något man kan räkna med. Snarare får man nog betrakta det turkiska utrikesutskottets besked som ett meddelande om att ”leverans pågår” av den efterlängtade julklappen. För vad som än föranlett detta steg är det mest sannolika att Erdogan kommer att behålla frågan om Sveriges Natomedlemskap ytterligare en tid, som ett trumfkort i relationen med omvärlden och de turkiska väljarna. Positiva signaler från Biden om en framtida F16-affär sägs visserligen ha spelat roll för beslutet. Men eftersom den amerikanska kongressen – som måste ge sitt tillstånd till affären – gått på julledighet lär inget hända där förrän tidigast om ett par veckor. En minst lika viktig faktor är också det som hände dagarna före julafton i norra Irak. Där attackerade terrorstämplade PKK turkiska militärposteringar, inne på irakiskt territorium, och dödade sammanlagt 12 turkiska soldater. Nyheten kom som en chock för många turkar. För i landets många statskontrollerade mediekanaler – en överväldigande del av turkiska medier – har rapporterna om den turkiska arméns framgångar varit massiva, om hur de krossar PKK i norra Irak. Attacken riskerar att väcka frågor om hur rättvis den bilden egentligen är, vilket kan ha betydelse för nästa års lokala turkiska val. Där hoppas Erdogans parti ta tillbaka makten i storstäderna Istanbul och Ankara. Turkiets svar på attacken har hittills inneburit kraftiga angrepp mot kurdiska mål i norra Syrien. Det är inte omöjligt att de följs av ett återupptagande av tidigare planer på ytterligare invasion av Syrien, där Turkiet redan ockuperar stora områden. Det skulle säkert uppskattas av turkiska högerväljare, men riskerar också att ta udden av den mycket skarpa turkiska kritiken mot Israels invasion av Gaza och ockupationen av de palestinska områden. Det skulle även provocera USA, som är allierat med kurdiska syrier, i sin kamp mot terrorgruppen IS. Att låta Sverige närma sig Nato skulle kunna vara ett steg för att väga upp de slitningar med USA som detta kan föra med sig. Men räkna inte med att Erdogan går längre än så. Svenska Natomedlemskapet är ett trumfkort han säkert vill behålla ytterligare en tid. Fast den turkiska presidenten är som sagt överraskningarnas man, så man kan aldrig veta säkert.

en sådan är nato korsord

Sverige är ett steg närmare Nato – men inträdet kan dröja

SVD

https://www.svd.se/a/mQqlwE/

Azerierna vill gärna påpeka att de anser sig vara knutpunkten mellan Europa och Asien, skriver Susanne Ydstedt i vykort från Baku. ”Den här minareten var från början avsevärt högre, men dess topp förstördes – som så mycket annat – av en sovjetisk kanonkula”, sade vår stadsvandringsguide i Baku och halade fram en påse Whiskas ur jackfickan. Han fortsatte berätta om allt annat som förstörts av Sovjet och klämde samtidigt ut kattmaten på marken. Fram kom en katt i fint hull och började äta. Uppenbarligen såg vi, alla härrörande från en stor konferens, frågande ut. ”Man måste ju mata minst en hemlös katt om dagen, annars är man ingen anständig människa. Så gör vi i alla fall här.” Baku i Azerbajdzjan är en mycket speciell stad. Svår att inte tycka om. Gamla hus blandas med nya kreativt designade, som i sin tur varvas med sovjetiskt brutalistiska skapelser. I luften förnimmer man emellanåt en doft av råolja. Det är annars en ren stad. Städare putsar papperskorgarna på stan och det finns knappt ett löv på marken, trots att det blåser precis hela tiden. Som besökare upplever man staden som trygg, många poliser syns till. Konflikten med Armenien är förstås närvarande och ofta nämns Ryssland och Iran i samma andetag. Den stora dagstidningen på engelska har en speciell avdelning som heter ”Armenian aggression”. Azerbajdzjan menar att det är det mest sekulära muslimska landet i världen; det nämns ofta och med stolthet. Ett flertal gånger fick jag höra hur de understryker vikten av att komma ihåg historien. Att bevara minnet av vad som skett gör att strävan framåt blir mer framgångsrik, sade en. Hur? ”Ja se på Iran. Att vi kan vår historia kombinerat med att vara bestämt sekulära är vad som skiljer oss från våra grannar. Och vem går det bäst för?” Azerierna vill gärna påpeka att de anser sig vara knutpunkten mellan Europa och Asien. ”Se bara på vårt lands form! En örn som flyger mellan öst och väst!” Någonstans tycker jag mig förstå att de känner att de inte får tillräckligt med uppmärksamhet för detta från oss i Europa. Det verkar vara ett land med ambitioner. Nu hoppas de på att hämta hem COP29.

anger bakåt

Susanne Ydstedt: I Baku präglar minnet bakåt strävan framåt

SVD

https://www.svd.se/a/wAqKG5/

Bubbelhoppa, menstrosa och prompta är några av de 34 nyord som har gjort entré i det svenska språket under 2023. Språk­rådet och Språktidningen, som samman­ställt listan, har hämtat orden ur medier. AI-klonad Kopierad med hjälp av AI-teknik, om exempelvis ett musikstycke, ett konstverk eller en röst. Citat: ”Samtidigt tror hon att AI-klonade röster och AI-komponerade låtar kommer att leda till ytterligare diskussioner. I dag tillåts AI-genererad musik på Spotify, men plattformen tillåter inte att dess innehåll används för att träna AI-modeller.” (Mora Tidning 15 oktober 2023.) Barbenheimer Samordnade aktiviteter som rör de två storfilmerna ”Barbie” och ”Oppenheimer”. Citat: ”Var för sig var ’Oppenheimer’ och ’Barbie’ till synes två ordinära filmer, men när de ställdes mot varandra samma premiärfredag i somras utvecklades det till ett kulturellt fenomen – ’Barbenheimer’.” (TT 23 augusti 2023.) Kommentar: Ordet Barbenheimer har använts för att benämna de samtidiga biopremiärerna av de två filmerna, men också för det att se de två filmerna efter varandra, samt för diskussioner om kontrasterna mellan de båda filmerna. Ordet har även använts i utvidgad betydelse om samordning av två händelser i kulturvärlden som båda drar stor publik. Bubbelhoppa Medvetet byta miljö för att komma ur sin egen ”bubbla” och på så sätt få nya perspektiv och kunskaper. Citat: ”Prata med en främling på bussen, låt slumpen avgöra din umgängeskrets – och var nyfiken. Begreppet ’att bubbelhoppa’ handlar om att lämna sin egen bubbla och lära sig förstå andra.” (Måbra 15 juni 2023) Kommentar: Till verbet har även personbenämningen bubbelhoppare bildats. Ekonomen Emma Stenström har under hösten 2023 utkommit med boken ”Bubbelhoppa”. Cyberresiliens Förmåga att stå emot it-attacker och upprätthålla grundläggande funktioner. Citat: ”Martin Riley kommenterade nyligen hoten mot Europas kritiska undervattensinfrastruktur, där Ryssland anklagats för att ha inlett en sabotagekampanj på djupt vatten för att förstöra viktiga energi- och datalänkar, och uppmanade nätverksoperatörer att öka tjänsternas cyberresiliens.” (Computer Sweden 19 januari 2023.) Deinfluencing Det att i sociala medier uppmana till att inte köpa en viss produkt eller tjänst. Citat: ”’De-influencing är nya grejen så jag ska visa hajpat smink som jag inte tycker är värt det’, säger en svensk kvinna i en Tiktok-video. Taggen ’de-influencing’, anti-influering, har över 380 miljoner visningar i appen. Det här går tvärtemot vad influerare, personer med stark närvaro i sociala medier, vanligtvis gör. Det vill säga marknadsför saker i utbyte mot produkter eller pengar.” (Dagens Nyheter 23 mars 2023.) Kommentar: Deinfluencing, som varit en trend på sociala medier under 2023, kallas på svenska också antiinfluering. En person som publicerar deinfluencinginlägg kan kalla sig deinfluencer eller antiinfluerare. Orden skrivs ibland med bindestreck: de-influencing, anti-influering och så vidare. Det svenska tillståndet Den situation i Sverige där gängkriminalitet präglar samhället. Citat: ”Under 2022 steg antalet dödsskjutningar i Sverige till en ny rekordnivå. När året summerades hade 63 personer fallit offer för en skottlossning. Siffrorna har skapat avtryck i våra grannländer – där antalet dödsskjutningar inte någonstans har passerat tvåsiffrigt under de senaste åren. I den politiska debatten används där begreppet ’det svenska tillståndet’ som ett varnande exempel.” (Göteborgs-Posten 1 mars 2023.) Kommentar: Inlånat från norskans svenske tilstander, som fanns med på den norska nyordslistan 2017. Motsvarande uttryck används även i danskan

nyord 2023

Här är Språkrådets lista över nyord 2023

SVD

https://www.svd.se/a/onOGla/

”Lyssna på vetenskapen” är klimatrörelsens slagord. Men i frågan om växtförädling är det tvärtom. Nu drar en ny strid i gång om den nya klipp och klistra-tekniken. Ultuna ”GMO-zon börjar här” står det på dörren till en källarlokal på Sveriges Lantbruksuniversitet utanför Uppsala. Skoskydd och labbrockar är obligatoriska innan vi får gå in. Det som sker här inne skrämmer delar av miljö- och klimatrörelsen. De varnar för okända risker med att odla och äta maten forskarna tar fram. I ett odlingsskåp vajar en kärve med gröna och gula vetestrån. Fyra gener i deras arvsmassa har slagits ut med hjälp av gensaxen CRISPR, för att vetet inte ska ta upp tungmetallen kadmium, som kan vara cancerframkallande. Några våningar upp i huset förvaras potatisplantor i glasburkar, vars näringsinnehåll har ändrats med hjälp av gensaxen. – Vi vill se om potatisen kan klara torka bättre, säger Irene Merino, växtforskare på SLU. I slutet av 1990-talet började aktivister från miljöorganisationen Greenpeace att systematiskt förstöra fält där genetiskt modifierade grödor – GMO – odlades. I återkommande kampanjer har Greenpeace varnat för stora faror för både djur och människor med gentekniken. Och budskapet har fått fäste, inte minst inom EU. Bara en enda GMO-gröda – en genetiskt modifierad majssort – är i dag godkänd för kommersiell odling inom unionen. Men nu kan en omsvängning vara på gång, av klimatskäl. Framtidens jordbruk behöver grödor som tål torka, högre temperaturer och andra extremväder, och kräver mindre konstgödsel och bekämpningsmedel. Och då behövs nya växtförädlingstekniker, menar EU. I februari ska EU-parlamentet rösta om ett nytt lagförslag som ska göra det tillåtet att ta fram och använda grödor med nya gentekniker, som gensaxen CRISPR. Därefter är det ministerrådets tur att ta ställning. – Jag håller tummarna för att det går vägen. Inte bara för forskningen utan också för mina barns framtid, säger Irene Merino på SLU. Lagförslaget har också väckt de gamla infekterade konflikterna till liv igen. För hur säker är egentligen tekniken när den används i mat – och vem kommer att äga metoderna att ta fram livsmedlen? Att klippa och klistra i växters gener för att ge dem nya egenskaper har genom åren skapat stor osämja mellan forskare och miljörörelsen. – Det har ju blivit en del av populärkulturen sedan 20 år, att GMO är något konstigt och potentiellt farligt, säger Stefan Jansson, professor i växters cell- och molekylärbiologi vid Umeå Universitet och en av Sveriges mest kända förespråkare för genteknik inom växtförädling. Han har debatterat frågan med miljörörelsen många gånger genom åren. – Vi har ju rätt och de har fel, säger han bestämt och fortsätter: – Om vi växtforskare ska kunna göra vårt jobb och ta fram sorter som tillåter ett mer hållbart jordbruk i framtiden med mindre besprutning så måste vi få använda dessa tekniker. För de är så himla mycket bättre än den traditionella växtförädlingen. För när klimatet förändras behöver grödorna också göra det, säger Stefan Jansson. – Här i Norrland kommer det bli varmare. Det kan vara en fördel för oss, vi kommer kunna odla fler grödor längre norrut än vi gör i dag. Men dagslängden är annorlunda här. Då måste man ju anpassa grödorna till dessa förhållanden. Och det är inte bara grödor som behöver klimatanpassas, påpekar han. – Skadesvampar och skadedjur utvecklas ju hela tiden också. Det är ett ständigt ”arms race” som pågår mellan växtförädling och skadegörare

gmo miljöpåverkan

Ny strid om GMO – miljörörelsen duckar vetenskapen

SVD

https://www.svd.se/a/zEq7Kb/

Svärmor säger elaka saker om barn­barnets bords­skick och utseende. ”Har känt att felet ligger hos mig”, skriver mamman. Begränsa umgänget – ifall ni fortsätter att ses, svarar SvD:s psykolog. Fråga: Jag och min man har tre barn. I flera år upplevde jag att svärmor och jag hade en fin och respektfull relation som tyvärr försämrades abrupt när vårt första barn föddes. Jag har sedan dess fått många elaka och gränslösa kommentarer av henne som oftast kommer ur ingenstans. Det har handlat om alltifrån mitt föräldraskap till mitt utseende, vikt, härkomst och ekonomiska prioriteringar som min man och jag har gjort. Min svärmor har en lång historia av att hamna i konflikt med andra kvinnor och har genom åren brutit med flera familjemedlemmar och vänner. Ändå har jag länge känt att felet kanske ligger hos mig och försökt reparera vår relation, inte minst för barnens skull. På sistone har jag dock lagt märke till att vår femåriga dotter har blivit måltavla för elaka kommentarer. Vår dotter har mycket integritet och är selektiv med vem hon släpper nära. Detta har vid flera tillfällen retat min svärmor som jag upplever känner sig avvisad. För att ”ge igen” har hon yttrat sig negativt om exempelvis min dotters bordsskick och utseende. Min dotter har såklart blivit mycket ledsen och jag känner inte att jag vill utsätta henne för detta. Måste vi umgås med svärmor som är elak? /Anonym Jenny Jägerfeld: Jag förstår verkligen att du inte vill utsätta er femåriga dotter för din svärmors elaka kommentarer. Att hon återkommande säger elaka saker till dig och andra vuxna är både anmärkningsvärt och oförskämt, men att hon nu även gett sig på ett femårigt barn, sitt eget barnbarn, är oacceptabelt. Det låter som att du under lång tid har ansträngt dig för få relationen att fungera, trots att din svärmor gått över alla gränser med sina kommentarer om ditt utseende, föräldraförmåga och ekonomi. Det verkar som om det är kvinnor – och nu även små flickor – som är din svärmors främsta måltavla. Om man vill försöka förstå henne kan man fråga sig vad det är som händer i samspelet med just kvinnor. Är det rivalitet? Avundsjuka? Somliga personer med låg självkänsla försöker ibland höja denna genom att nedvärdera andra, särskilt i situationer då personen känner sig hotad eller osäker. Skulle det kunna vara fallet med din svärmor? Beteendet handlar inte om dig Det är förstås inte ovanligt att en far- eller morförälder ibland känner sig avvisad av sitt barnbarn, vilket kan göra en ledsen och undrande. Man vill vara nära, ge och få kärlek och det kan kännas jobbigt om barnbarnet inte har lust att sitta i knät eller prata, när man själv vill. De flesta far- och morföräldrar kan då resonera med sig själv och försöka leva sig in i barnbarnets situation. Man kanske kan tänka att barnbarnets avvaktande hållning kan bero på dålig tajming, barnets personlighet eller integritet eller på att det var längesedan man sågs. Att mentalisera på det här viset – försöka förstå och tolka andras tankar, känslor och avsikter – hjälper oss att hantera våra egna känslor. Men din svärmor ger i stället igen på sitt barnbarn, genom personangrepp. Detta tyder på en dålig förmåga att leva sig in i hur saker blir för andra samt en uppenbar svårighet att hantera och reglera sina egna känslor. Kan lida av psykiatrisk problematik Detta, i kombination med det andra du berättar om din svärmors instabila och brutna relationer, dramatiska känsloskiftningar och impulsivitet, gör att jag funderar på om hon lider av någon psykiatrisk problematik

problem med svärmor

Måste vi umgås med elak svärmor? – Jenny Jägerfeld svarar

SVD

https://www.svd.se/a/O8Vm8O/

Den nya S-rapporten om parallellsamhällen missar helt förståelsen av de mekanismer som driver segregeringen i vårt samhälle. Det skriver professor emeritus Charlie Karlsson. I början av november publicerade Socialdemokraterna rapporten ”Framväxten av parallellsamhällen” som utarbetats av en arbetsgrupp med riksdagsledamoten Lawen Redar som sammankallande. Jag läste rapporten med stort intresse men slogs av avsaknaden av ett välfärdsperspektiv, det vill säga ett perspektiv som utgår från de enskilda individernas syn på sin grad av välmående och välbefinnande. Rapporten handlar i hög grad om de av invandrare som bor i så kallade utsatta områden. Trots detta lyser diskussioner om dessa individers välfärd och välmående helt med sin frånvaro. Om man inte visste bättre kunde man tro att denna rapport var framtagen av SD. Rapportens slutsats är mycket tydlig: ”Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen måste brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas.” Rapporten innehåller inga förslag om hur detta skall åstadkommas men man förstår tydligt hur gruppen tänker sig att detta skall ske när de skriver att om man skulle bryta boendesegregationen ”skulle cirka 42 procent av alla låginkomsttagare behöva flytta till ett annat bostadsområde”. Detta konstaterande framförs utan minsta försök att diskutera vad en sådan deportering skulle betyda för de aktuella individernas välfärd. Jag finner detta uppseendeväckande. Om vi bortser från det lilla (!) problemet att inom rimlig tid bygga dessa bostäder så kan vi i stället koncentrera oss på effekterna för de hushåll som skulle beröras. Eftersom det skulle handla om nyproducerade lägenheter skulle dessa låginkomsttagare drabbas av kraftigt höjda hyror. Dessutom skulle de ryckas upp från släkt, sociala nätverk, skolor och så vidare. Det är inte sannolikt att deras möjligheter att finna jobb eller bättre betalda jobb skulle förbättras. Det är inte givet att deras barn skulle få bättre skolresultat eftersom resultaten i den svenska skolan är nära korrelerade med föräldrarnas utbildningsnivå. Det är säkert heller ingen höjdare för barnfamiljer med låga inkomster att sorteras in i medel- och höginkomsttagarområden och där försöka finansiera dyra märkeskläder och cyklar för barnen för att inte skilja sig för mycket från andra. Hur man än vänder på argumenten är det omöjligt att komma fram till någon annan slutsats än att en deportering av låginkomsttagarhushåll till medel- och höginkomstområden skulle leda till en kraftig välfärdssänkning för dessa hushåll. Varför den aktuella arbetsgruppen inte förstått detta är obegripligt för mig. Min förklaring till att den aktuella arbetsgruppen inte förstår detta är att den brister vad gäller förståelsen av de mekanismer som driver segregeringen i vårt samhälle. Det är viktigt att fastslå att segregering inte är ett nytt fenomen och att den inte är specifik för Sverige. Den är ett gammalt fenomen som har existerat så länge som människor bott i städer. Vi ser den tydligt idag runt om i världen och den är exempelvis välkänd i form av ”Little Italy”, ”Little India” and ”Chinatown” i en rad städer. Och bland våra förfäder som emigrerade till USA valde en del att bosätta sig i den svenskdominerade Andersontown i Chicago. Detta är exempel på etnisk segregering men det är mycket viktigt att understryka att städer är tydligt segregerade nästan oberoende av vilken social variabel vi väljer. Vi ser i våra städer en motsvarande koncentration i olika bostadsområden efter utbildningsnivå, inkomstnivå, hälsostatus, yrke, ålder, partisympatier och så vidare

charlie karlsson

S-rapport röjer märklig syn på segregation, skriver Charlie Karlsson

SVD

https://www.svd.se/a/rlq74m/

En betydande framgång, operativt och symboliskt. Så kommenterar Joakim Paasikivi nyheten att Ukraina uppges ha totalförstört ett 112 meter långt ryskt landstigningsfartyg. Men det lär inte förändra situationen vid fronten, tror han. En ukrainsk attack mot hamnen i Feodosija på den ryskockuperade Krimhalvöns sydkust natten till tisdagen, uppges ha förstört det ryska landstigningsfartyget Novotjerkassk, enligt det ukrainska flygvapnets högsta befälhavare Mykola Olesjtjuk. ”Flottan i Ryssland blir mindre och mindre”, skriver han på Telegram med ett videoklipp som visar en kraftig explosion på avstånd. Oberoende uppgifter är svåra att tillgå men på tisdagsförmiddagen medgav Rysslands försvarsdepartementet för statliga nyhetsbyrån Ria Novosti att fartyget skadats i ett ukrainskt luftangrepp. Hur många personer som befann sig på det 112,5 meter långa fartyget med kapacitet för runt 300 personer är oklart, men enligt Ryssland har en person dött och två skadats. Analytikern Oliver Alexander, som följer kriget via öppna källor, har utifrån bilder han granskat dragit slutsatsen att Novotjerkassk totalförstörts. Han pekar bland annat ut fartygets mast och bakparti, som sticker fram bland utbrunna rester vid hamnens kaj. ”Det finns praktiskt taget ingenting kvar av Novotjerkassk. Som ni kan se är hela den främre halvan av fartyget under vatten eller helt förstörd”, skriver Alexander på X. Överstelöjtnant Joakim Paasikivi ser attacken som en i raden av ukrainska strategiska framgångar den senaste veckan. – Man har bland annat skjutit ned fem ryska flygplan, sannolikt genom att man flyttat fram ett batteri av Patriot-robotar. Han tror att det förstörda fartyget var lastat med explosivt material, givet den kraftiga detonationen – antingen ammunition för frontstrider eller iranska drönare avsedda för att bomba ukrainska städer. – Ryssarna använder de här fartygen för att frakta viktiga militära laster då man inte kan nyttja Kertsjbrons hela kapacitet. Det här bidrar till att ytterligare förändra den strategiska miljön på Krim för Ryssland, så det är en rejäl framgång. Hur många fartyg av detta slag har Ryssland? – Det är ett av flera, men de har inte så vansinnigt många. Det är det tredje man har förstört från ukrainsk sida. Sedan har man skadat några till. Enligt Joakim Paasikivi finns också ett betydande propagandavärde i attacken. Den 26 december är Luftvärnets dag i Ryssland. – Det här är ytterligare ett tecken på att det ryska luftvärnets militära förmåga inte lever upp till vad de själva hävdar. Det här är en av de viktigaste ryska installationerna på Krim och en av Svarta havsflottans bihamnar. Överstelöjtnanten säger samtidigt att de senaste dagarnas ukrainska strategiska framgångar inte förändrar situationen vid fronten i närtid. – Det är två olika operationer. Men den operativa idén att göra den ryska operationen på Krim besvärlig, dyr och kanske i förlängningen ohållbar är där ukrainarna just nu har störst framgång, säger Joakim Paasikivi.

joakim paasikivi

Paasikivi om att Ukraina ska ha förstört fartyget Novotjerkassk

SVD

https://www.svd.se/a/XbVdAm/

Musiken beter sig kollektivt alltmer som ett avancerat popquiz – fullt av återbruk och referenser. Men när höjdpunkterna från år 2023 ska summeras är det ett album som särskilt står ut. Till skillnad från andra konstformer har popmusik en inbyggd cementerad förväntan på revolution. Åldrande och stagnation är traditionsenligt dess största fiender. En artist, ett band, en rörelse ska förändra allt, helst över en natt. Elvis Presley, The Beatles, David Bowie, Sex Pistols och Acid House är – fortfarande – prejudicerande kvarnstenar kring popmusikens sedan länge ganska rynkiga hals. Så sent som i går kväll tittade jag på BBC:s tre timmar långa nya dokumentär om discomusikens historia, ”Disco: soundtrack of a revolution”. En ganska makalös serie som – redan i titeln – understryker popmusikens nedärvda revoltkrav. Fast vad just ”Disco: soundtrack of a revolution” säger utgör ändå 2020-talets viktigaste uppenbarelse, i alla fall för en bredare allmänhet: all popmusik värd namnet är – och har egentligen alltid varit – queer. I februari publiceras påpassligt journalisten och författaren Jon Savages bok i ämnet, ”The secret public: How LGBTQ resistance shaped popular culture”. I dessa verk finner man rötterna till popmusikens främsta existensberättigande 2023 och hur den än en gång, mer än något annat, utgör en plattform – och ett safe space – för normbefriad identifikation. Men studerar man popmusikens framåtrörelse – eller snarare avsaknad av en sådan – påminner den, rent musikaliskt, just nu väldigt mycket om en annan konstyttring: mode. Någon modeteoretiker skulle eventuellt av ren självbevarelsedrift försöka protestera, men i över två decennier har de så oskiljaktiga konstyttringarna popmusik och mode gått i mål: de är klara nu. Det som – i alla fall för stunden – återstår är återbruk och konstant om- och uppvärdering av i synnerhet de senaste trettio årens samtliga mikrogenrer och kortlivade trendnycker. Den postumt så inflytelserika filosofen och popteoretikern Mark Fishers återkommande tes om hur jungle och drum’n’bass var den sista musiken som var genuint ny med stort N har aldrig framstått som så relevant som under det strax gångna året. Bland alla former av pophistoriskt återbruk framstår kanske just därför just de genrernas – tillsammans med närbesläktad UK garages – eskalerande närvaro i så mycket purung popmusik under 2023, från Pinkpantheress och Nia Archives till mängder av k-pop, fortfarande – eller återigen – som ljudet av en framtid som aldrig riktigt inträffade och en oväntat retro-futuristisk modernism uppstår. Ur en kritikersynpunkt är ingenting av detta något negativt, snarare tvärtom: det blir helt enkelt så ohyggligt mycket roligare att skriva när musiken kollektivt beter sig som ett avancerat popquiz. 1990-talets hetsiga hypemaskin har aldrig känts så avlägsen – samtidigt som några av just det decenniets debutanter besitter en än starkare relevans mitt i medelåldern. Så mycket av 2023 års mest intressanta och minnesvärda musik var det ju tack vare sin intellektuella verkshöjd, livserfarenhet och höga pretentioner. Från PJ Harveys ockulta sagor till Paul Simons bibliska sångcykel via Damon Albarns subtila skilsmässoskildring kamouflerad till Blurs återkomst. Anohni and the Johnsons soulballader om sorg och transfobi samt Outkast-rapparen André 3000:s oändligt fascinerande och modigt flöjtbaserade instrumentala new age-album (den sistnämnda dessutom djupt influerad av den så konsekvent briljanta jazz-etiketten International Anthem Recordings). Men ingenting, absolut ingenting, var tillnärmelsevis lika rörande som den tidigt i våras bortgångne japanska kompositören Ryuichi Sakamotos pianoimprovisationer på avskedsalbumet ”12”. Förödande graciös och gripande popmusik; varje ton framförd som vore det hans allra sista andetag. 1. Bob Stanley – ”Bee Gees: Children of the world” 2

lokko

Andres Lokkos bästa musik 2023: Inget är lika rörande

SVD

https://www.svd.se/a/8Jy0vE/

Moderaterna och Lidingöpartiets företrädare verkar hellre vilja politisera säkerhetsarbetet med Lidingöbron än att hitta en praktisk lösning. Det skriver rödgröna Stockholmspolitiker i en replik. Lidingöbanan är en viktig länk mellan Lidingö och Ropsten och till resten av Stockholm. Att delar av sträckan är avstängd får en påtagligt negativ effekt för många resenärer. SL har ställt krav på hur bron byggs för att spåranläggningen ska vara säker för resenärer på Lidingöbanan, för de som går och cyklar längs bron, samt för omkringliggande fastigheter. Det är olyckligt att Moderaterna och Lidingöpartiet väljer att politisera säkerhetsarbetet (SvD Debatt 21/12). Bron byggdes inte enligt de krav som SL ställt och därför kan trafiken inte börja gå över bron. Det stämmer alltså inte att bron var klar i tid. Eftersom såväl SL som den styrande Mittenkoalitionen är mycket måna om att hitta en lösning har det under längre tid förts en dialog kring hur säkerheten kan garanteras. Sådana lösningar har identifierats och har i delar också implementerats, vilket är ett resultat av ett konstruktivt arbete från båda sidor. Vi hoppas och uppmuntrar att denna konstruktiva anda ska fortsätta mellan våra respektive förvaltningar.  Däremot har SL fortfarande inte fått redovisat att bron är korrekt isolerad från omgivningen. Det är SL som är ansvarigt för säkerheten och utan en sådan redovisning kan inte den garanteras. Det handlar om att elen som driver tågen skulle kunna skada omgivande fastigheter och elsystem. Lidingö stad och SL försöker nu gemensamt hitta en lösning som garanterar säkerheten. I skrivande stund har SL fortfarande inte fått ta del av de protokoll som ska finnas från besiktningen av bron. Moderaterna och Lidingöpartiets företrädare verkar utifrån allt detta vara mer måna om att politisera säkerhetsarbetet än att hitta en praktisk lösning. Arbetet har gått framåt under hösten och flera problem har kunnat lösas. Gällande dialogen på politisk nivå föreslog vi redan i början av december för Lidingös styrande politiker att träffas för att diskutera frågan tillsammans med våra experter för bedömning av risker och möjliga lösningar. Denna inbjudan kvarstår. Vi tror fortsatt att detta är något vi kan lösa tillsammans. Men då behövs mer konstruktivt samarbete och mindre politisering. Anton Fendert (MP) trafikregionråd Jens Sjöström (S) investeringsregionråd Michaela Haga (C) gruppledare för Centerpartiet i trafiknämnden 

lidingöbron avstängd

Lidingöbron byggdes inte enligt SL:s krav, skriver rödgröna politiker

SVD

https://www.svd.se/a/P4VLRX/

En analys från Estlands försvarsdepartement ger tydliga svar om vad som krävs. Pessimismen flödar när 2023 går mot sitt slut. Inte nämnvärt i Ukraina, där det finns gott om kärv beslutsamhet, men väl bland politiska ledare i väst. Ukraina kan inte vinna. Motoffensiven har misslyckats. Förhandling är oundvikligt. Ju förr desto bättre. Sådana argument är steg på vägen mot ytterligare krig, snarare än fred. Rysslands målsättning är inte någon blygsam omförhandling av gränserna, med ett neutraliserat grannland. De vill utplåna Ukraina som stat och landets nationella identitet. Om de lyckas kuva ett grannland, då står nästa snart på tur. Att tro något annat vore önsketänkande. Mitt i misströstan kommer dock en strimma av hopp, från Estlands försvarsdepartement. På 22 kärnfulla sidor, som borde vara obligatorisk läsning för varje beslutsfattare över julledigheten, sammanfattar de en militär strategi för ukrainsk seger över Ryssland. Öka det militära och ekonomiska trycket på Ryssland, och fortsätt tills brytpunkten nås. Inledningsvis slår de fast att uppgivenheten är ett resultat av rysk informationskrigföring. Den första och mest akuta åtgärden är därför att överge den nuvarande strategin, som formats av rädsla för upptrappning. I stället måste man göra tydligt att en rysk seger är omöjlig, snarare än oundviklig, så som Kreml vill framställa det. De anonyma rapportförfattarna skriver: "Även om Ryssland inte låter sig påverkas av resonerande logik, förblir de känsliga för påtryckningar." Alltså, öka det militära och ekonomiska trycket på Ryssland, och fortsätt tills brytpunkten nås. Det kan låta som en svår uppgift, men givet västländernas tyngd vore det lätt görbart. Den så kallade Ramsteingruppens 54 medlemsstater, som samordnar stöd till Ukraina, har en samlad BNP om 47 000 miljarder euro, mer än 20 gånger större än Rysslands. Ländernas samlade försvarsbudgetar uppgår till 1 240 miljarder euro, mer än 13 gånger Rysslands. Det saknas alltså inte medel, utan målmedvetenhet och kanske främst uthållighet. Rapporten framför implicit kritik mot tidigare, överoptimistiska antaganden om skyndsam kollaps för den ryska militären, följt av politiska förändringar i Moskva. En hård kamp väntar. 2024 kommer för Ukraina att handla om strategiskt försvar, att bygga upp militär och industriell förmåga, och samtidigt fortsätta förbruka Rysslands resurser. Enligt rapporten bör målet vara att döda eller allvarligt skada 50 000 ryska soldater i halvåret, för att tvinga Kreml att skicka oförberedda soldater i krig, snarare än samordnade förband kapabla till avgörande krigsinsatser. Den ukrainska armén å sin sida behöver långt bättre utbildning, utöver de fem veckor som varit standard för grundläggande försvarsinsatser. Längre, dyrare och mer avancerade övningar på bataljonsnivå, och den eldledning som krävs för anfall på brigadnivå under 2025. Västs leveranser av granater, eldrör och långdistansvapen måste öka enormt, antingen genom nytillverkning, renovering eller inköp av utrustning. Rapporten föreslår också sänkta europeiska krav på drönare, för att bidra till den väldiga produktion som krävs för ukrainsk seger. Dagens krav är i hög grad lika strikta som för bemannade flygplan. Det sista steget är luftherravälde: ökad produktion av luftvärnsrobotar (här och nu) och leverans av stridsflygplan vid årsslutet, med effektiv stridsförmåga på plats 2025. Hur mycket kostar då allt detta? Endast 120 miljarder euro, eller 0,25 procent av Ramsteinländernas BNP, enligt rapportens uppskattningar. Detta ihop med effektiva sanktioner, vore mer än nog för att Ukraina tryggt ska klara 2024, och besegra Ryssland ”senast 2026”

kan ukraina vinna

Edward Lucas: Estland visar hur Ukraina kan vinna

SVD

https://www.svd.se/a/4oPLxG/

Tänk att så här pass smal poesi ges ut i Sverige 2023 – det gör Sebastian Lönnlöv mycket lycklig. Willy Granqvists dikter är både erotiska, magiska och oumbärliga. Willy Granqvist kan, liksom alla andra redan döda existenser, ramas in av två årtal: 1948–1985. Hans produktion som författare kan räknas samman till tio böcker, utgivna under dryga 13 års tid, varav den sista publicerades postumt och de flesta kan klassificeras som diktsamlingar. Hans verksamhet kan beskrivas även i andra ord, till exempel kritiker och radiopersonlighet. Hans dödsorsak kan slås fast (självmord), hans fars yrke identifieras (järnvägsarbetare) och hans gravsten lokaliseras (Skogskyrkogården). Men alla dessa detaljer säger i slutänden mycket lite om poeten och personen Willy Granqvist, vars egensinniga röst tystnade för snart tre decennier sedan. Det faktum att ett Willy Granqvist-sällskap existerar säger oss något om hans kultartade avtryck i kulturoffentligheten. På senare år har han uppmärksammats av en ny generation skribenter, däribland Hanna Hallgren och Kristofer Folkhammar, och då bland annat utifrån den samkönade kärlek som skymtar i vissa av dikterna. Folkhammar har träffande kallat sviten ”Dikter till en omöjlig kärlek”, i ”Du är ett barn nu” (1977), för ”de vackraste garderobsdikterna i svensk poesi”. ”Löven faller utför orons brant” är en udda samling av olika Granqvist-texter, där prosan – vare sig det handlar om recensioner, krönikor eller debattinlägg – nästan är mer poetisk än de rena dikterna. Här ryms en närmast erotisk naturlyrik (”Allt sker bara en gång. Trädens och gräsets grönska är maximalt erigerad. Katten slickar sina tvådygnsungar under källartrappan. Krusbären gulnar”), liksom skildringar av magisk vardag (”Haren har lämnat en mjuk skål efter sig i snön. På botten ligger några pälsstrån och glimmar i det ljus som blir allt intensivare”), överjordisk närvaro (”Livet tycks i denna stund oförytterligt meningsfullt. Jag agerar som efter ett ledigt klassiskt versmått”) och en nästan obehagligt intensiv materialitet: Rör mig, skriker tinget. Att huden är ensam rår inte Händerna för, inte heller tygerna Som sväller över revbenen. Sitt kvar, ropar stolen. Rösterna ska inte försvinna. /…/ Talet lägger sig Villigt i dem. Rösterna finns här Med det där varma som starka Lungor inom sig. Att ”Löven faller utför orons brant” inleds med ett korrekturfel, i förordets allra första mening (Redan om sjuttonåring …), är ironiskt men på intet sätt typiskt för helheten. Det här är överlag en extremt omsorgsfullt kurerad samling av efterlämnade texter, och de avslutande kommentarerna är nästan överdrivet nitiska. Krister Gustavsson, förordsförfattare och kommentator, pekar ut allt som kan sägas avvika från ett hyperkorrekt språkbruk – en diger uppgift när skribenten var så egensinnigt lekfull. Dessutom är detta ingen isolerad insats, utan kronan på verket av en utgivning som har pågått sedan 2005 och som tidigare har resulterat i fyra volymer med samlade dikter och prosa. Tyvärr säger det sig självt att en poet som de flesta aldrig har läst, och många inte ens hört talas om, knappast kommer att orsaka någon bokhandelsrusning. För den som redan har läst och fascinerats av Granqvist är ”Löven faller utför orons brant” däremot något av ett måste, och här finns en handfull dikter som ingen poesiälskare borde behöva vara utan. Bitvis är de faktiskt mer fantastiska än Granqvists publicerade poesi. Minst lika läsvärda pärlor gömmer sig även bland breven, recensionerna och de essäistiska texterna

löven faller utför orons brant

Recension: Willy Granqvists Löven faller utför orons brant

SVD

https://www.svd.se/a/rlqV8m/

Sofia Helin spelar återigen polis i Malmö. I nya ”Sanningen” finns inte minsta intresse för staden i sig. Men serien har något annat som gör att man gärna följer den genom sex hela avsnitt. ”Sanningen”, säger Jesus till en skara tvivlande åhörare hos evangelisten Johannes, ”skall göra er fria”. En närliggande, eller åtminstone på ungefärligen likalydande tanke finns inom psykoanalysen: genom att man medvetandegör omedvetna konflikter, lyfter upp dem i ljuset, erhåller man en insikt som gör det möjligt att bearbeta hela det komplexa kluster av trassel som hemsöker en. Sanningen är alltså ett etappmål på vägen till … ja, om inte evig sällhet så åtminstone ett avläggande av tyngande bördor. Och den är inte något man bara snyter ur näsan hur som helst, utan en arbetsprestation, en mödosam process. Poliskommissarie Iris Broman (Sofia Helin) får väl betraktas som ett proffs på just sanning. Hon tillträder i första avsnittet av serien ”Sanningen” en ny tjänst som chef över avdelningen för kalla fall i Malmö, och när ett gammalt lik dyker upp i en skogsbacke blir den bakomliggande sanningen hennes uppgift att uppdaga. Långt innan laboratoriet sagt sitt vet hela trakten vem den döde måste vara, en student som försvann spårlöst ett tjugotal år tidigare efter en stimmig festkväll. Pappan till den försvunne börjar genast lägga sig i utredningen, han vill nu verkligen se resultat och fruktar mer än något annat att fallet åter skall kallna. Iris läxar upp honom strängt. Förstår han inte att hans ingripanden bara kan vara kontraproduktiva och stå i vägen för sanningen? Men det är väl den som själv är utan synd som skall kasta den första stenen? För egen del lever Iris ingalunda som hon lär. Skälet till att hon hastigt har hamnat i Malmö är att hennes egen fästman nyss blev skjuten i Stockholm, varifrån hon måste bort av diverse olika skäl. Hon behöver byta miljö. Men hon ska framför allt inte lägga sig i utredningen, vilket hon till kollegornas förtvivlan struntar i så mycket det bara går. Hon är makalöst oprofessionell, och hon ljuger svårt om hur idyllisk relationen var, möjligen även för sig själv. Så gott det nu går. Iris – ständigt iklädd noppig ylletröja – mår inte bra. Fast det gör inte hennes halvfranska halvsyster Kattis (Hedda Stiernstedt) heller. De bor tillsammans och ljuger för varandra. Att sanningen skulle göra dem fria tycks sällan föresväva dem. Den må vara bedräglig, men lögnen tröstar gott för stunden. Sofia Helin som besynnerlig polis med instrumentellt sexliv i Malmö – det är förståeligt om tittaren tillfälligt drabbas av déja vu-förnimmelser, även om Iris klär sig och för sig annorlunda jämfört med Saga i ”Bron”. Sanningen om ”Sanningen” är annars att den gör betydligt mindre med sina miljöer än vad den tidigare serien gjorde; den har inget som helst intresse för staden i sig eller för den stora staden på andra sidan bron, den utspelar sig i ett grådaskigt varsomhelst som saknar varje antydan till lokalförankring och atmosfär. Vilket är synd, deckare är i hög grad sina miljöer: tänk Marlowe i Los Angeles, tänk Maigret i Paris, och så vidare. Men serien har trots allt något annat, något som gör att man faktiskt följer den genom sex hela avsnitt utan alltför allvarliga protester. Främst är det hur den till synes nonchalant strösslar med informationen och liksom låtsas vara färdig redan i avsnitt två – det var den rika, vita gubben som gjorde det – men sedan visar sig ha ett antal ess i rockärmen som den hushållar snyggt med. Och hur den till slut ändå överskrider själva kriminalaspekten av det hela och handlar om människor och lögn och sanning

sanningen

Recension: Sofia Helin spelar huvudrollen i Sanningen på TV4

SVD

https://www.svd.se/a/KnVRR4/

Mikael Persbrandt ger den nya biofilmen om FN:s svenska generalsekreterare Dag Hammarskjöld mänsklighet. Men det historiska dramat förblir alltför obalanserat. När Mikael Persbrandt porträtterar Dag Hammarskjöld blir det mer Carl Hamilton än Carl Bildt, även om den senares pojkaktighet hade legat närmare den verkliga förlagan. Men med sin förmåga att subtilt höja och sänka rösten lyckas han spela fram ett känslosamt register som ger dramat mänsklighet. Tyvärr räcker det inte för att balansera upp Per Flys (”Monica Z”) historiska hjälteförklaring. Hammarskjölds status utomlands har onekligen bidragit till hans mytologiska skimmer på hemmaplan. Han arbetade som FN:s generalsekreterare från 1953 fram till sin död 1961, var en beläst intellektuell, ledamot av Svenska Akademien och tilldelades Nobels fredspris efter sin död. Filmen skildrar generalsekreterarens sista år i livet, fram till den ännu ouppklarade flygkraschen i Nordrhodesia (dagens Zambia). Stormakternas intrigerande och den pågående avkoloniseringen dikterar dagspolitiken. Hammarskjöld blickar ut över ett grått Manhattan, FN-skrapan blir ett kontrolltorn från vilket han vill tjäna mänsklighetens intressen. Den outtröttlige medarbetaren Ralph Bunche (Colin Salmon), som fick Nobels fredspris redan 1950, hamnar tillsammans med andra verkliga personer ganska bokstavligt i kulisserna när Hammarskjöld håller sitt berömda försvarstal i generalförsamlingen efter Rysslands krav på hans avgång. Den verkliga krisen börjar dock när politikern Moïse Tshombe (Hakeem Kae-Kazim), understödd av belgiska gruvföretag, utropar regionen Katanga som självständig från den nyblivna republiken Kongo och sig själv som statens president. Parallellt med detta dyker den fiktive ungdomsvännen Peter Levin (Thure Lindhardt) upp. Det har spekulerats i om den ogifte Hammarskjöld var homosexuell. Det finns en fint trevande värme i dialogen mellan Dag och Peter men antydningen till en mer romantisk relation faller på sin plågsamt gestaltade stolpighet. I Sveriges Radio berättar manusförfattaren Ulf Ryberg att det från Dags sida bara var vänskap, medan Per Fly framhäver sin tolkning att Hammarskjöld hade en manlig kärlek. Kanske hade det behövts lite mer toppdiplomati på plats för att författare och regissör skulle kunna enas runt filmens syfte. Scenografin följer FN-organisationens arkitektoniskt koreograferade värld, där blanka marmorpodier och breda glasfönster ska rama in de ädla ämbetsmännen. Klipp till ett kaosartat Kongo, där gult ljus silas genom dammet och kapitalistiska skurkar gömmer sig i skuggiga rum medan svetten lackar i pannan. Den visuella dikotomin mellan Afrika och FN ger känslan av att avkoloniseringen, som Hammarskjöld stod upp för, har en del arbete kvar i filmkonsten. Med Levin kan Hammarskjöld dela med sig av det manuskript han skriver på om kvällarna. De korta och personliga satserna bildar även en fragmentarisk berättarröst i filmen. ”Vägen du skall finna den /.../ Slutet, du ska bära det.” Gunnar Möllerstedt poängterar i biografin ”Generalsekreteraren” från 1980 att den postuma publiceringen av Hammarskjölds bok ”Vägmärken” inledningsvis gav upphov till delade meningar. Hade man lagt världens problem i händerna på en korsfästelsemystiker? Staffan Carlsson pekar i sin nyutkomna biografi ”Helgon och maktspelare. Dag Hammarskjöld som politiker” på att Tage Erlander såg hans behov av gudstro som en kompensation för bristande politisk övertygelse. Här framstår monologernas religiösa underton snarare som en gestaltning av personlig förankring, i motsats till vår tids misstro mot politikers påklistrade leenden. Tiderna, de förändras? Hade detta varit ren fiktion hade det brutala slutet, som även presenterar en egen attentatsteori, känts överraskande. Nu blir det stundande martyrskapet mest kladdigt

hammarskjöld film

Recension: Persbrandt lyckas inte rädda Hammarskjöld

SVD

https://www.svd.se/a/dwV8Rq/

”Ett sista race” trycker gasen i botten med sikte på en föreställd folkhemspublik. Den svenska juldagskomedin liknar ”Göta kanal”. Men när skämten går i stå börjar man snart fingra efter handbromsen. Det är vinter i svensk film. Med sviktande publiksiffror och en allt mindre marknadsandel för inhemsk biofilm halkar vi stadigt efter våra nordiska grannländer. Filmåret 2023 lider mot sitt slut och de svenska juldagspremiärerna lär behöva slå biorekord om det ska bli tal om ett trendbrott. För att locka svensken åter till salongerna sätter branschen sitt hopp till Mikael Persbrandt som stjärndiplomaten ”Hammarskjöld” och David Hellenius som streetrace-förare med siktet inställt på ”Ett sista race”. Kittlar det? Regissören för den sistnämnda filmen, Edward af Sillén (”En del av mitt hjärta”) medgav under galapremiären att han själv inte helt kunde förstå hur ”en storstadsbög utan körkort som åker voi” hade hamnat bakom ratten för en rallyrulle. Och såhär i juletider frågar man sig vem det är som kör egentligen? Är det SF Studios som hoppats kunna kopiera Norges egen ”The fast and the furious”-franchise ”Børning”? Eller medförfattaren David Hellenius, som märkligt nog själv har axlat rollen som en svensk småstads-Vin Diesel i en förarlös film vars enda syfte tycks vara att snärja en föreställd folkhemspublik? När vi först träffar racing-kingen Dennis (Hellenius) har han lagt bilförarhandskarna på hyllan och bytt Camaron mot en damcykel för ett stilla liv på rätt sida av lagen. Skilsmässan med kärleken Tove (Malin Åkerman) är ett faktum och deras ostyriga dotter Hanna (Elsa Öhrn) hänger ihop med en slyngel med sportbil (Malte Gårdinger). När den bandana-prydde ärkerivalen TT (Jonas Karlsson i högform) dyker upp från det förflutna och utmanar Dennis på ett sista race mellan Hjo och Gällivare ser han sin chans att damma av skinnjackan och återta pole position i tillvaron. ”Ett sista race” trycker plattan i mattan genom Biltema-Sverige och sladdar loss mellan ”Ronny och Ragge”-referenser, elbils-hån och Hooja-låtar med bilar fyllda av svensk familjefilms-adel. Det hela känns lite som att peta in ”Göta kanal” i videobandspelaren hemma hos föräldrarna på julen och hoppas att såväl bandet som innehållet håller. Hjulen rullar visserligen, men när Peter Dalle drar sitt Lidl-skämt för femtioelfte gången fingrar man snarare efter handbromsen än popcornskålen. Även en dikeskörning kan ju vara svår att slita blicken från, men frågan kvarstår om svensk filmindustri verkligen förmår att hitta en körbar väg framåt med blicken fäst i backspegeln?

ett sista race

Recension: Ett sista race med David Hellenius gör ingen glad

SVD

https://www.svd.se/a/kEnolk/

Nej, ditt sockersug är inte ett beroende. Erica Treijs, själv sockerråtta av rang, kommer till insikt om varför chips­skålen blir så oemotståndlig när smågodiset tagit slut. Flugorna har rätt. Ökat sockersug leder till en större lust för fett. Det visar ny forskning. För mig är sambandet självklart och väl etablerat under decennier av snaskande på kammaren. Varje skov börjar med socker, för att sedan övergå i allehanda frosserier i form av chips, ostbågar och en aldrig sinande ström av knäckebrödsmackor med extrasaltat smör. Det är också i grova drag vad Mattias Alenius och hans forskargrupp vid Umeå universitet kommit fram till – att överkonsumtion av socker leder till ett ökat sug efter fett – hos flugor. Att vi verkar vara så lika ändå. Flugor och människor. Lovsång till sockrets härlighet Historiskt har det talat om ”det vita guldet”, härligheten som under barockens och renässansens banketter strösslades på allt, som spädgrisar, påfågeltestiklar, fiskar och ostron. Allt skulle sjunga sötmans lov, ett tilltag som sedermera fick de europeiska hovens munnar att stinka av förruttnelse samtidigt som tänderna trillade ut en efter en. Men trots smaksuccén så var det som bordsdekorationer som sockret firade sina största triumfer. Det är vad Charlotte Birnbaum kommer fram till i boken ”På bordet”. Nu sitter vi på varsin sida av ett bord, endast åtskilda av en av hennes egna skulpturer, flervåningsfat byggda av det som hennes talang som sakletare funnit efter decennier av sökande. Hon är konstnär, författare, medlem av Gastronomiska akademien – och hon är min vän. Uppdraget att skriva en artikel om socker under dess högsäsong – julen – måste förutom farorna även kunna ta vägen om dess historia och härlighet, eller? Eftersom jag, och många med mig, har en komplex relation till det söta så borde en text om denna lockelse också kunna försöka beskriva dess dragningskraft och inte bara sjunga måttfullhetens lov. Eller är det enkom en fallen goms försök att finna ursäkter för överkonsumtion? Det återstår att se. Skönheten bör vara ätbar Charlotte Birnbaum är i full färd med att trycka ut en ny klutt av kristyr på bakplåtspappret, konstaterar att smeten trilskas. Den flyter liksom ut. – Jag har i hela mitt liv varit intresserad av exceptionella måltider, och sockerskulpturernas era markerar en konstnärlig höjdpunkt för gastronomin. Och som du ser hör allt samman. Hon sveper med blicken över matsalsbordet där böcker, skulpturer, prylar och sockersmet samsas. En ängel pillas upp från barndomens skattask och får ta plats mitt i härligheten. – Man kan ha de här i granen. Hon håller upp en redan stelnad prydnad, medan de andra placeras på bakplåtspappret för att torka i väntan på sin plats. Det blir inga skulpturer att tala om, det måste tillstås, mer julbak eller pyssel med dess lättälskade (nåja) skavanker. ”Skönheten bör vara ätbar eller inte alls”, skrev Salvador Dalí. Sockret styr fettkonsumtionen Vi sätter med de orden punkt för kladdandet och lyssnar i stället till Mattias Alenius, professor vid Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet. – Vi äter alldeles för mycket socker, och vår forskning visar att det dessutom ändrar vår smak och uppfattning av mat. Han förklarar att intaget av fett och socker styr varandra, och att det pågår en ständig dragkamp. Och då handlar det inte om att begränsa kaloriintaget, utan att våra kroppar sannolikt vill ha lika mycket fett som socker. – En amerikansk cheesecake är den ultimata grejen, lika fet som söt. Men enligt Mattias Alenius forskning så innebär även alltför mycket socker ett minskat sötsug, men väl ökad vilja att äta fett

ett slags sug

Socker ökar sug efter fett, visar svensk forskning

SVD

https://www.svd.se/a/2B6m6q/

Reglerna kring religiösa friskolor har skärpts – flera har fått sina tillstånd återkallade. Nu finns bara en skola med muslimsk profil bland de 63 skolor som angett att de har konfessionell inriktning. I svenska grundskolor gick tramporgeln varm i klassrummen långt in på 1970-talet, som ackompanjemang till psalmsången. Detta trots att religiös morgonsamling förbjudits redan 1967 och ersatts med en ”objektiv morgonsamling”. 1997 öppnades en ny möjlighet till religiös inriktning, då friskolor tilläts att ha det. Skolorna har varit omdebatterade och de senaste åren har både regelverk och tillsyn skärpts. – Det kan få till följd att inga nya friskolor med konfessionell inriktning startar, inga nya har startat på väldigt många år, säger Jenny Berglund, professor i religionsdidaktik vid Stockholms universitet. Knappt en procent av svenska elever går i religiös friskola, jämfört med exempelvis Storbritannien där 28 procent av eleverna i primary school och 18 procent i secondary school undervisades i statligt finansierade konfessionella skolor 2019. – Det är en mycket liten företeelse i Sverige. Vi har inte samma tradition av religiösa skolor i Sverige som i andra europeiska länder, säger Jenny Berglund. Nytt för i år är att en skola bara får ha konfessionell inriktning om den har anmält det eller godkänts av Skolinspektionen i samband med en ny ansökan. I dag finns 63 skolor med konfessionell inriktning. Skolinspektionen använder bara termen konfessionell och registrerar inte vilken religion det handlar om. Men av skolornas hemsidor framgår att 59 har kristen inriktning, två judisk och två muslimsk. Åtta skolor har fått tillstånd indragna En av de muslimska är Cordoba International School som nyligen fick sitt tillstånd indraget efter att Säpo larmat och ska upphöra med verksamheten 8 januari. Skolan har överklagat. Av de elva muslimska skolor som 2017 hade anmält konfessionell inriktning återstår enbart Växjö islamska skola. Ögårdsskolan i Malmö som drivs av Islamic center fanns på listan 2017, men har tagit tillbaka sin anmälan om konfessionell inriktning. – Om jag skulle starta en skola skulle jag inte göra det med konfessionell inriktning. Sådana skolor är på något vis misstänkliggjorda från start. Vi har inte den traditionen i Sverige, säger Jenny Berglund som forskat om religiösa friskolor i närmare 20 år. Hon fortsätter: – Det är kanske smartare att starta en skola utan konfessionella inslag, men som ändå samlar de grupperingarna som du vill nå Åtta skolor med muslimsk inriktning har fått tillståndet indraget efter larm från Säpo om att risken funnits att elever kan utsättas för radikalisering. Därutöver har några skolor med muslimsk inriktning stängts efter ekonomiska oegentligheter. I ett fall dömdes tidigare rektor till fängelse för att ha förskingrat över 12 miljoner kronor och genom bluffakturor fört ut pengar ur Sverige. Jenny Berglund undersökte i sin avhandling 2009 hur islam undervisas på muslimska friskolor i Sverige. – Jag är förvånad att det är så många tillstånd som har dragits in. Det är stor variation mellan muslimska friskolor hur de fungerar. Många har varit väldigt väl fungerande skolor av vad jag har sett. Men när man är ute på en skola, intervjuar lärare och sitter med i klasser ser man inte hur ägarstrukturen ser ut. Det finns inga studier på hur elever som gått i religiösa fristående skolor klarar sig kunskapsmässigt. – Det är ingen som tittat på det. Egentligen tycker jag att det är avgörande, om det visar sig att det går bra för de eleverna och de går vidare till jobb och studier är det inget problem, säger Jenny Berglund. Fått frågor om skolorna behövs Kashif Virk, imam vid Ahmadiyya Muslimska Samfundet i Stockholm, var på turné i Mälardalen under december med kampanjen ”Fråga en muslim”. Syftet var att i en orolig tid möta allmänhetens funderingar kring och rädsla för islam

religiösa friskolor

Religiösa friskolor: Bara en skola med muslimsk profil kvar

SVD

https://www.svd.se/a/gEq73J/

Symtom på hjärnskakning kan vara mycket diffusa. Att snabbt besluta om att bryta aktiviteten är en utmaning inom idrotten. Ett skalltrauma kan få förödande konsekvenser. Hur man förhåller sig till träning och tävling i samband med hjärnskakning är en stor utmaning inom idrotten. Vid misstanke om hjärnskakning kan fel handläggning ge allvarliga och långvariga medicinska konsekvenser. Svårigheterna ligger hos de idrottare som fått direkt eller indirekt våld mot huvudet där individen inte svimmat och inte har några uppenbara fysiska besvär. Att diagnostisera en hjärnskakning kan i den gruppen vara svår även för en läkare. Dock är det vid skadetillfället av största vikt att handläggningen blir korrekt när man under idrottsaktivitet drabbas av trauma mot huvudet. Fortsatt träning eller tävling/match vid en hjärnskakning, även om den är mild, kan få stora medicinska konsekvenser. Viktigast, oavsett svårighetsgrad, är ett direkt stopp. Med tanke på de långsiktiga konsekvenserna måste tröskeln för att avbryta träning eller en match vara lågt. Bara en misstanke ska räcka. Symtomen behöver inte komma i direkt anslutning till traumat utan kan komma först efter flera timmar. När det gäller milda symtom på hjärnskakning i samband med idrottande är det viktigt att vara uppmärksam på diffusa symtom, speciellt närmaste tiden efter traumat. Illamåendet kommer senare Höga adrenalinnivåer kan ibland göra det extra svårt att känna av olika symtom. Av erfarenhet är det av yttersta vikt att vara uppmärksam på om individen säger att ”det är något som inte känns normalt”. Ofta är det så diffust för patienten att det i princip är omöjligt att precisera symtomen mer än så. Efter några timmar när adrenalinnivåerna sjunkit är det inte ovanligt att symtomen börjar presentera sig tydligare. Vanliga symtom är huvudvärk, yrsel, illamående och förvirring. Vid en konstaterad hjärnskakning inleds behandlingen med fysisk och psykisk vila. Efter 24-48 timmar kan man prova lättare konditionsträning, såvida symtomen inte är uttalade eller försämrats efter skadetillfället. Den stora utmaningen ligger i att vila tillräckligt länge. Om aktiviteten orsakar försämring av symtomen avbryts träningen direkt. Behandlingsstrategin därefter innebär en strukturerad upptrappning av träningsdosen. Ökningstakten är individuell och beror på graden av symtom men det behöver gå minst 24 timmar innan man ökar träningsdosen. Om en ökning av träningsdosen orsakar en försämring backar man till föregående belastning. Hur lång tid man behöver för att återgå till full träning är ytterst individuellt. Min bild är att den stora utmaningen ligger i att vila tillräckligt länge. Det finns forskning som visar att för många av hjärnskakningarna behövs minst en månads rehabilitering innan man kan återgå till högintensiva aktiviteter. Inte minst gäller det i kontaktidrotter. När det gäller barn så är det viktigt att veta att de har lättare än vuxna att drabbas av hjärnskakning och att rehabiliteringstiden inte sällan är längre. Hjärntrötthet är vanligt Efter en hjärnskakning drabbas vissa av något vi kallar för postkommotionellt syndrom. Syndromet innebär att man kan drabbas av en rad olika symtom där de vanligaste är huvudvärk, hjärntrötthet, yrsel och svårigheter att koncentrera sig. Inte sällan är symtomen diffusa men kan vara uttalade. Någon specifik behandling finns inte och hur och vilka symtom individen har varierar från individ till individ. Ofta behöver man en multiprofessionell behandling där exempelvis läkare, fysioterapeuter och psykolog behöver involveras

hjärnskakning

Hjärnskakning – fel hantering kan vara förödande

SVD

https://www.svd.se/a/dwVQ3q/

En klar majoritet av ekonomerna i SvD:s enkät bedömer att bostadsmarknaden har stabiliserats. 2024 blir året då bostadspriserna vänder uppåt. Några tror att vändningen inleds med prisfall. Cecilia Hermansson, forskare i fastighetsekonomi och finans vid KTH, tror på en liten uppgång av bostadspriserna 2024. Hon ser en lättnad för hushållen på så vis att deras köpkraft inte längre kommer att urholkas. – Det finns en tröghet i hur penningpolitiken påverkar bostadspriser. Men en psykologisk påverkan kan komma snabbare när man nu säger att styrräntan kan sänkas och att den inte höjs mera. Så jag tror på någon procent högre bostadspriser 2024.  Cecilia Hermansson tror dock inte på några starka prisuppgångar, särskilt inte för bostadsrätter.  – Bostadsrättspriserna har legat högt även under den kritiska perioden. För att de ska stiga mycket krävs till exempel börsuppgångar som påverkar sentimentet hos hushåll i storstäderna. Statliga Konjunkturinstitutet räknar med en vändning uppåt för bostadspriserna. Det hänger delvis samman med att allmänheten nu tror på fallande räntor. Enligt den senaste konjunkturbarometern som släpptes den 21 december är förväntningarna på den rörliga bostadsräntan 5,21 procent på ett års sikt och på fem års sikt 3,70 procent vilket är lägre än i höstas. – Men först ska bostadspriserna sjunka lite till för att sedan stiga. Vår bild av bostadspriserna är att 2024 inleds några procent ned, men att det senare under året vänder upp några procent. Över helåret blir bostadspriserna ganska oförändrade, säger Albin Kainelainen, generaldirektör vid Konjunkturinstitutet. Landets mäklare hoppas förstås på ett bättre år. Erik Wikander, ekonom och vice vd Svensk Fastighetsförmedling, tror att försäljningarna kommer igång under 2024. Och på lite sikt tror han att det uppdämda flyttbehovet i kombination med nya livsstilsdrivna flyttningar kan ge en ketchupeffekt med brist på vissa bostäder.   – Men inledningsvis 2024 kan vi se ytterligare någon procents priskorrigering nedåt på bostadsrätter eftersom de genomförda räntehöjningarna ännu inte har slagit igenom fullt ut i bostadsrättsföreningarnas månadsavgifter, säger Erik Wikander. Vid Handelsbanken påminner chefekonom Christina Nyman om att banken så sent som i september trodde på totalt 20 procent prisfall från toppen våren 2022 till en ny botten så här års. Men där är vi inte, och banken tror inte längre på något ytterligare prisfall. – Nej, vi har ändrat prognosen. Nu tror vi att bostadspriserna utvecklas sidledes under 2024. Vi ser att de flesta hushåll redan har anpassat sig till de nya räntorna genom lägre konsumtion, och att lönerna stiger något mer än priserna 2024. Vi tror dessutom att Riksbanken sänker styrräntan första gången i augusti.  – Det vanliga argumentet för prisfall på bostäder är att många behöver sälja, men nu tror vi att läget stabiliseras också genom att så många säljer innan de köper. Vi tror att omsättningen förblir ganska låg. Tor Borg, analyschef vid Citymark Analys som gör prognoser åt bland annat fastighetsbolag, tror att risken kvarstår för ytterligare prisfall.  – Första halvåret 2024 tror jag att bostadspriserna faller 5 procent. Fallet blir i alla fall inte mer än 10 procent. Men andra halvåret kan det vända och gå upp så att helåret 2024 slutar oförändrat.  Tor Borg tror på en sorts islossning med större antal transaktioner 2024. När marknaden tar fart igen med stort aktivt utbud, kommer det att sätta press på bostadspriserna. – Att räntan höjdes såpass snabbt ger effekter i början av 2024 eftersom det tar tid innan det har värkt igenom systemet, säger han.

bostadspriser 2024

Experter: Priset på bostäder vänder uppåt 2024

SVD

https://www.svd.se/a/4oPljV/

Julens storfilm skildrar genom Dag Hammarskjöld hur kalla kriget gjorde Sverige coolt. Men den som vill förstå den svenske generalsekreteraren bör söka på annat håll. Är han pusselbiten som har saknats i berättelsen om Sverige mellan stormakterna? På julaftons morgon 1954 kunde den som tillhörde Dagens Nyheter prenumerantskara ta del av chefredaktörens över fyra spalter utbredda personangrepp på Hammarskjöld. Dels fadern, dels sonen. Ett dubbelmord. Att pappa Hjalmar Hammarskjöld redan låg i grav men inte hunnit kallna hindrade inte Herbert Tingsten. Inte heller några föreställningar om julefrid. Herbert hade retat upp sig på ett tal som Dag Hammarskjöld hållit helgen före. Den begåvade sonen Hammarskjöld, som i april valts till generalsekreterare för Förenta Nationerna, hade efter Hjalmars frånfälle i oktober ombetts att installera sig på stol nummer 17 i Svenska Akademien – pappas gamla plats. Vilket föranlett att Dag på vägen från New York till sin första kritiska insats i Peking – och med hela världens ögon fästa vid sig – hade mellanlandat i Stockholm, hållit en lunch för den kinesiska ambassadören, och sedan gått upp till Börshuset och pratat lite om sin far. Den som inträder i Akademien ska ju tala om den som med döden har utträtt. Dag skönmålade Hjalmars minne, ansåg Tingsten. Det var vad han blivit förbannad på. Hur kunde generalsekreteraren kalla den man som accepterat statsministerposten efter Gustav V:s borggårdskupp för en opolitisk ämbetsman? Vad var mer politiskt än att medverka till att sätta parlamentarismens och demokratins principer ur spel? Att söner som just begravt sina fäder kan tänkas släta över vissa svagheter var inte något som Tingsten ägnade några djupare tankar åt. Han såg bara högfärden. Hammarskjöldarnas sätt att gå runt och hävda att de stod över politiken. I själva verket är de båda bara ”ordningens män”, inte ”nådens män”, skrev Tingsten. Uppdelningen snodde han från Joyce Cary, författaren. Den som hade nåden hade fantasi, passion att förbättra, längtan efter något stort och gott. Den trodde på något. Tingsten skrev: ”Nåden, det inre ljuset, eldar den som förändrar världen”. Tingsten – det var underförstått – var en ”nådens man”. Han hade ju nästan ensam förespråkat Sveriges anslutning till Atlantpakten, det blivande Nato. Och när det inte blivit av hade han lika högljutt stridit för så mycket västanslutning som möjligt. Eftersom han trodde på något. ”Det saknas helt i de båda hammarskjöldarnas ideologiska verksamhet”, dundrade Tingsten i trycksvärta julaftons morgon 1954. Sällan har väl en ledarskribent haft mer fel. Jag gick och såg 2023 års stora julfilm. Den handlar om Dag. Den handlar också ganska mycket om en apa. Och om en man som aldrig har funnits. Manusförfattaren Per Fly har inte bara tagit till det gamla filmtricket att stuva om i kronologin – flytta ett köp av ett hus några år, låta en avgörande uppbyggnad i en diplomatisk kris utgå – han nyttjar dessutom även det nya filmtricket. Att hitta på. Parentetiskt säger väl detta något om filmmediets mognad, att det inte har tagit sig längre än så. I en biografisk bok förväntas saker vara sanna. I en biografisk film diktar man fortfarande upp för verket helt avgörande personer. Det saknas belägg för att Dag Hammarskjöld hade en homosexuell kärleksaffär. Ändå utgör scenerna med påhittade älskaren den väsentliga fördjupningen av Hammarskjölds person. Och detta marknadsförs alltså som en storsatsning. Återkom gärna när ni klarar av att fördjupa politiska personers politiska drivkrafter. De människor Dag Hammarskjöld faktiskt formades av. Hjalmar, Wigforss, paret Beskow, Tingsten, den invecklade relationen till Lumumba för i helvete! Utan att fuska

dag hammarskjöld apa

Årets julfilm om Dag Hammarskjöld handlar om en påhittad man

SVD

https://www.svd.se/a/zEBwGO/

Det var höstens stora skräll och stora comeback. Sam Altman styr åter Open AI. Men balansgången mellan människans framtid och lönsamhet är svår – och utmaningarna långtifrån över. Under några intensiva dagar gungade marken under ett av världens kanske just nu viktigaste företag. Open AI. Den 17 november valde styrelsen att sparka vd Sam Altman. På företagets blogg skrev man att Altman inte hade varit uppriktig med styrelsen. Vidare stod att styrelsen inte längre hade förtroende för hans förmåga att leda Open AI. Turbulens är ett svagt ord för det som följde. Ordförande Greg Brockman sa upp sig. Missnöjda anställda öppnade för att lämna och högt uppsatta chefer bytte åsikt. Sedan kom ett nytt meddelande den 27 november, denna gång från Altman själv: ”Jag har aldrig varit mer exalterad inför framtiden. Jag är oerhört tacksam för allas hårda arbete i en oklar och aldrig tidigare skådad situation, och jag tror att vår motståndskraft och anda skiljer oss åt i branschen”, och fortsatte med: ”Det känns så, så bra med vår sannolikhet att lyckas för att uppnå vårt uppdrag.” Altman var tillbaka som vd. Men vem är han? Och hur kom han att leda AI-jätten? Östermalm i Stockholm. Eleganta träportar överallt. Förutom på Riddargatan, strax bakom Strandvägen. En hög betongliknande dörr med en liten kamera till vänster. Fönstren runtom har neddragna rullgardiner. Där bakom finns svenska tech-startupen Sana Labs. Det här är en av platserna man kan besöka om man vill förstå utvecklingen för artificiell intelligens, AI. Dessutom får man en smygtitt bakvägen in i det större amerikanska företag som just nu är på väg mot världsdominans på AI-området. Vanligtvis flödar meningarna ur Joel Hellermark. Men när han berättar om sina möten med Sam Altman vilar han på varje ord. – Han är briljant, säger Hellermark. – Jag har aldrig mött någon som har varit så träffsäker om AI:s framtid under de senaste åren. Hans eget Sana Labs jobbar med att införliva AI på olika arbetsplatser och använder sig ofta av bolaget Open AI:s produkter. De två bolagen har haft ett samarbete sedan 2019 och Hellermark har träffat Altman flera gånger. Han vill inte gå in på detaljer kring sina träffar med Altman men han är inte ensam om att fascineras av den 38-årige amerikanen. Sam Altman var 19 år när han hoppade av sina studier i datavetenskap på Stanford år 2005. Universitetet, beläget mitt i Silicon Valley, har på senare år blivit ett slags drivhus för tech-industrin där den ena eleven efter den andre bygger miljardföretag.’ Tillsammans med en vän från univesitetet startade Sam Altman sitt första teknikbolag Loopt, en programvara som gjorde det möjligt att dela platsposition via mobilen. Bolaget tog dock aldrig fart och 2012 såldes det för ett mindre belopp. I en intervju med New York Magazine beskrev Altman sitt första bolagsprojekt som en besvikelse. ”Misslyckanden suger alltid, men misslyckanden när du försöker bevisa något riktigt, suger verkligen.” Artikeln har rubriken Vår tids Oppenheimer, med referens till bioaktuella skaparen av första atombomben. I artikeln berättar Sam Altman om hur han efter Loopt tog ett sabbatsår, med resor, datorspel och resor i Indien. ”Jag var som en total ’tech-bro-meme’, som när jag bestämde mig för att dra till ett ashram ett tag”, säger han till New York Magazine. Men, säger han också, det förändrade hans liv. 2014 tog Altman över som vd för acceleratorn Y Combinator. Året därpå startade han, lite som ett hobbyprojekt, Open AI som började som ett forskningscenter inom AI. Sam Altman har varit vd ända från början men med honom finns ytterligare elva medgrundare

vd för open ai

Allt du behöver veta om Sam Altman - vd på Open AI

SVD

https://www.svd.se/a/pQqbWw/

Med bara några ynka månader kvar till Vasaloppet, det hundrade i ordningen: vad gör man om träningen varit skral? Experter och motionärer är överens, det handlar inte om tillgången på snö. Vad gör man när allt flyter bort? Då möjligheterna och drömmarna förvandlas till en rännil av mildväder. Vasaloppsvännerna Amanda Flöjs, 27, och Alexandra Hägg, 28, tar det dock med jämnmod. – Så här är det att vara Stockholmsskidåkare, säger Alexandra Hägg och drar den redan blöta jackan tätare runt sig. De skojar om regnet och mörkret, men hyllar samtidigt den drygt 1,5-kilometer långa konstsnöslinga som hittills lyckas hålla alla plusgrader stången. – Tänk att vi pluggade och bodde fem år i Umeå och hur många gånger åkte vi längdskidor då? Var det en eller kanske två...? De skrattar. Kommer överens om att de måste köra en mil i vilket fall, trots tuffa väderförhållanden. Och att all träning inte behöver ske på snö, som tur är. Det håller även skidkanonen, tränaren och den dubble bragdmedaljören Johan Olsson med om. ”Vasaloppet har enorm betydelse” Vi träffas på ett hotell, som han kallar ”sitt andra hem”, och där det ihållande regnet smattrar hårt mot rutorna. – Jag är ”soffexpert” på helgerna. Vår hemmastudio ligger här i närheten där jag och en kollega snackar om världscupen i längdskidåkning. Men i dag ska vi tala om någonting annat än de som som har skidåkning som jobb. Om det jubilerande Vasaloppet, världens största långlopp på skidor, som i början av mars arrangeras för hundrade gången. Vad betyder det att tiotusentals åkare år efter år skidar de nio milen mellan Sälen och Mora? – Vasaloppet, med allt vad det erbjuder under en veckas tid, har en enorm betydelse kulturellt, för oss i branschen – och för folkhälsan. Han förklarar att en stor andel av de startande gör det för första gången. – Många får en behövlig spark i rumpan av att anmäla sig till något av loppen. De tvingas börja röra på sig. Det är bra för alla. Gesterna blir allt större. – Men de som klär ut sig till maskotar, som inte åkt en meter innan och som kommer för sent till starten, till dem säger jag bara: börja om, gör rätt. Det handlar mer om vad du gör de 364 andra dagarna, än under själva loppet. En svensk klassiker Hur all denna träning ska gå till för att loppet ska bli en utmanande njutning eller en hanterbar smärta – det är en av Johan Olssons specialiteter. Förutom att han tillsammans med sin fru tränar skidsugna för att bli starkare både fysiskt och mentalt så coachar han också 100 utvalda deltagare på deras resa mot En svensk klassiker. Då gäller det att förutom Vasaloppet också genomföra Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet, men det är en annan historia. Nu håller vi oss i spåret. Där sliter Amanda Flöjs och Alexandra Hägg på, men de förklarar under en enda gatlyktas sken vid varvningen att det mesta av träningen hittills skett i joggingspåret och på gymmet. – Men det har blivit en del stakmaskin också, minst två gånger i veckan. Jag kör mest 500- eller 1 000-metersintervaller på lite olika motstånd, säger Alexandra Hägg. Gratis träningsprogram på nätet Amanda Flöjs: – Jag vill säga att jag också gjort det, men sanningen är nog att det blir kanske en gång varannan vecka. Det är ju sjukt trist. När träning i stakmaskin kommer på tal lyser Johan Olsson upp. – Det funkar riktigt bra att träna stakning i maskin, även om det blir en dynamisk rörelse i stället för att pang, sätta i stavarna på snö, säger han. Han lägger ut texten om korta och långa intervallserier i olika intensitetsspann efter ambitionsnivå

johan olsson vasaloppet

Johan Olssons tips för att klara Vasaloppet: Börja om, gör rätt

SVD

https://www.svd.se/a/bgVb85/

När jag får länken till SVT-dokumentären om Killlinggänget släpper jag allt och trycker play. Plötsligt påminns jag om hur humorgruppen förändrade mig. Jag måste berätta om något jättekonstigt. Det allra första som sker 2024, bokstavligen direkt efter nyårshelgen, är att Sveriges Television ska visa ”Berättelsen om Killinggänget”, en dokumentärfilm i tre timslånga avsnitt om humorgruppen. Som i alla fall några av er känner till är jag en av konstellationens sex medlemmar. Precis som de andra i sällskapet, gissar jag, släppte jag allt jag hade planerat för kvällen när länkar till arbetskopior av ”Berättelsen om Killinggänget” nyligen damp ner i inkorgen. Åh nej, har vi alltså uppnått monumentåldern? Jag är inte kapabel att avgöra om det framstår som milt narcissistisk galenskap att ens skriva om detta, huruvida det kanske egentligen är kutym att smågäspande bara ta det för givet, med en klädsamt nonchalant axelryckning? Men i mitt huvud verkar det betydligt mer osympatiskt än att uttrycka förvåning och glädje över den så bisarra overklighetskänslan att min humorgrupp och jag har blivit tredelad dokumentärfilm. Någon annan i Killinggänget kommenterade informationen om att den här filmen skulle göras i vår mejltråd i ämnet: ”Åh nej, har vi alltså uppnått monumentåldern?” Rent intellektuellt vet jag ju förstås hur oerhört lång tid som har flytt sedan ”I manegen med Glenn Killing” och ”Nile City 105,6” men det underliga är hur det vid 56 års ålder ändå känns som typ i förrgår. Tills man ser alla de rörliga bilderna av oss som jag inte har sett sedan dess, om ens då. Fick man alltså röka cigaretter i tv-soffor då? Fantastiskt! Just jag verkar dessutom ha tagit varje tillfälle i akt att göra just det. Det ser ut som om jag bokstavligen kedjerökte mig genom hela 1990-talet. En av de mest irriterande bieffekterna av mitt liv som Killinggänget­medlem är hur det har förändrat mig som kritiker. När man själv ingår i en gruppkonstellation som har fungerat exakt som ett band, börjar man relatera till popmusikens identiska gruppdynamik. Plötsligt insåg jag att det som växte fram var det mest förbjudna för en kritiker: empati. Sådant som innan Killinggänget tedde sig obegripligt blev kristallklart. Varför tar det åldrande band längre och längre tid att skapa något nytt? Livet händer. Det kommer i vägen och blåser oss i olika riktningar. Periodvis klarar vissa inte av att vistas i samma rum, i alla fall inte en minut längre än nödvändigt. Men likt syskon hör man obarmhärtigt ihop. Några försvann, mer eller mindre dramatiskt, under resans gång. Men Henrik, Johan, Martin, Robert, Tomas och jag är både vid liv och fortfarande en existerande – om än för stunden relativt vilande – organism. Hur sällan vi än träffas allihop så sitter vi ihop för evigt. Men när vi ses faller vi intuitivt in i våra invanda roller, de hattar som vi tilldelades 1992 sänks genast automatiskt ner från taket. Ömsesidigt irriterar man sig på exakt samma personlighetsdrag hos varandra, i synnerhet de där som bara lockas fram i just det här sammanhanget. Effekten blir som om samtalet organiskt och helt sömlöst bara tar vid precis där det senast avbröts. Även om det var ett decennium sedan sist. Hur exakt allt och absolut ingenting har förändrats. Men som jag älskar dem. Det första avsnittet av ”Berättelsen om Killinggänget” visas i Sveriges Television den 3 januari.

killinggänget

Andres Lokko om Berättelsen om Killinggänget i SVT

SVD

https://www.svd.se/a/wAqx1M/

Skattskrivningen som tvingade Josef och Maria till Betlehem är inte fiktiv – men julevangeliets skildring av Jesu födelse innehåller en del andra detaljer som får en historiker att rynka pannan. Med tanke på dagens datum och den helg vi nu firar kan det vara på sin plats att skärskåda den kristna julens mest centrala text: det nytestamentliga julevangeliet. Hur stort är sanningsvärdet i texten? Kan vi lita på att Jesus föddes i Betlehem? Först och främst måste vi slå fast att vi har två källor, evangelisterna Lukas och Matteus. Julevangeliet återfinns hos den förre, berättelsen om de tre vise männen hos den senare. Båda evangelisterna anger att Jesus föddes i slutet av Herodes tid som kung. Lukas lägger till att det skedde kort tid efter att kejsar Augustus påbjudit att ”hela världen skulle skattskrivas”. Låt oss börja med skattskrivningen, som enligt Lukas tvingade Josef och Maria till Betlehem. Den är inte fiktiv. Skattskrivningen beordrades av romarna och genomfördes, alldeles som anges i julevangeliet, av Publius Sulpicius Quirinius, provinsguvernör i Syrien. Tidpunkten var år 6 och 7 e.Kr. Då var emellertid kung Herodes död (han avled år 4 f.Kr.). Hur går det ihop? Lukasevangeliets författare har alltså gjort sig skyldig till ett misstag. Varför? Orsaken till skattskrivningen var att romarna tidigare endast hade kontrollerat regionen indirekt; på Herodes tid var Judéen formellt sett självständigt. År 6 e.Kr. tog emellertid Rom kontroll över riket, som omvandlades till en provins, och Quirinius fick prompt i uppdrag att genomföra en folkräkning för beskattnings­syfte. Tack vare uppgifter om liknande skatt­skrivningar i Egypten vet vi hur man gick till väga. Den ansvarige för varje hushåll, i regel husfadern, tvingades lämna redogörelser för hushållets egendom, medlemmar, anställda, inneboende och slavar. I Lukasevangeliet skildras dock skattskrivningen på ett annat sätt, vilket är besvärande för berättelsens trovärdighet. Angivelsen att Augustus skulle ha skattskrivit ”hela världen” stämmer inte med det verkliga scenariot, i synnerhet som Augustus egna skattskrivningar endast berörde romerska medborgare. Dessutom tvingade romarna inte sina undersåtar att färdas till släkternas hemstäder för att skattskrivas; Josef behövde alltså inte bege sig från Nasaret till Betlehem. I en romersk skattskrivning var det de registre­rande ämbetsmännen, inte de registrerade undersåtarna, som måste förflytta sig från plats till plats. Maria borde inte ens ha varit inblandad annat än som passivt registrerings­objekt. Lukasevangeliets författare har alltså gjort sig skyldig till ett misstag. Varför? Antagligen eftersom han ville få det att framstå som att Jesus hade fötts i Betlehem, där Messias förväntades födas, och att han önskade poängtera Jesu anknytning till Davids hus. Hur är det då med de tre vise männen? Sedan har vi dateringsproblemet. Herodes var ju död vid tiden för skattskrivningen. Detta bekymrade inte Lukasevangeliets författare, som var mer intresserad av att förmedla vad födelsen betydde för mänskligheten än att ange exakt tidpunkt. Herodes var den mest namnkunnige av regionens monarker, och skattskrivningen hade lämnat spår i minnet, varför det var lätt att hänvisa till dem båda. Det vanligaste sättet att förklara motsägelsen är att utgå från att Lukas eller dennes sagesman har blandat ihop olika skattskrivningar och folkräkningar med varandra (eller hittat på kopplingen mellan skattskrivningen och Jesu födelse). Följaktligen ignorerar man Quirinius­angivelsen och accepterar Herodesangivelsen. Till detta kommer ytterligare en dateringsintressant notis i Lukasevangeliets tredje kapitel, där det konstateras att Jesus var i trettioårsåldern när han började predika. Så skedde efter att han döpts av Johannes Döparen, vars verksamhet inleddes år 28 eller 29 e.Kr

jesus födelse

Dick Harrison: Föddes Jesus i Betlehem?

SVD

https://www.svd.se/a/WRpP8a/

När en ljudkänslig värdinna får oväntat besök blir det en jul hon sent ska glömma. ”Råttan” av Lina Wolff är en specialskriven julnovell för SvD. Varför ska vi göra oss till, brukade min bror säga varje år när det lackade mot jul, det blir ju inte roligt ändå. Men han hade fel, för ibland blev det faktiskt roligt och om det inte blev roligt så blev det i alla fall meningsfullt, som exempelvis julen när det med råttan hände. På den tiden bodde jag i en lägenhet på andra våningen. Ovanför mig bodde en familj med tre små barn. De brukade parkera en barnvagn i porten. Och precis som Nils Ferlin så klarsynt en gång konstaterade i en dikt så är den enes golv den andres tak, och mitt tak var alltså den här familjens golv. Jag kommer från landet och där är det tyst, och jag har alltid älskat den tystnaden. Blåslagna golv, ska tilläggas. Mitt tak var den här familjens blåslagna golv. Möjligtvis hade ett spärrskikt avlägsnats under någon renovering för när deras barn fick leka fritt – vilket de alltid fick – förstärktes ljuden neråt på ett sådant sätt att min lägenhet i det närmaste antog en resonanslådas egenskaper. Jag levde efter familjens schema. Jag vaknade när familjen vaknade, jobbade när familjen jobbade och sov när familjen sov. Helgerna var värst eftersom familjen då varken tycktes jobba eller sova utan snarare anstränga sig i skift för att det aldrig skulle vara tyst. Nu säger ni som känner mig kanske att jag är en mycket ljudkänslig person. Och för all del. Det förnekar jag inte. Jag kommer från landet och där är det tyst, och jag har alltid älskat den tystnaden. Tystnaden när natten sänker sig över fälten, när djuren slumrat in i sina bås, när traktorernas motorer kallnat och gröten man ätit ligger tryggt som en varm vadd i magen, den tystnaden som tillåter en människa att sjunka ner i sig själv och undersöka vad som huserar i de inre djupen. Ta den förmågan ifrån mig, brukade jag säga till min bror, och ni berövar mig min själ. Då sa min bror att åren i stan gjort mig pretentiös. Vad menar du sa jag, du använder ord som "själ", "huserar" och "berövar" sa han och så har du en kristallkrona i vardags­rummet. Jag fick då försäkra honom om att ens ursprung kommer ingen ifrån, att det står intatuerat i fejset som ett brännmärke i örat på en ko och att även om jag numera kommit upp mig lite i smöret så är jag densamma som jag alltid har varit, ett helt vanligt fruntimmer med andra ord. Det gläder mig helt ofantligt sa min bror då och gick sen ner till källarförrådet för att kolla om julmäsken jäst färdigt. Hur som. Jag vill inte framstå som att jag beklagar mig. Jag är vid det här laget en privilegierad person och är man privilegierad så kan man i alla fall ha anständigheten att hålla käften. Det gjorde jag alltid. Jag höll käften, men under kappan är som alla vet tanken fri. Och där under kappan kan tanken växa, trycket byggas upp, alltmedan stenkrossen dundrar ovanför ens huvud. Lite mer glögg? Jaså ljuden? Nej, det är inget särskilt, bara taket som störtar in, sitt ner och ta en skumtomte, det är bara någon härlig unge som slår med en påk i golvet alltmedan den vrålar högt och kastar knivar, god jul på er nu! Och så ler man. Man ler så att pudret börjar smulas sönder i mungiporna, man ler så att svetten börjar tränga igenom kroppens alla omsorgsfullt parfymerade veck, man ler så att leendet riskerar att fastna för att senare förvandlas till en förtvivlad grimas i natten. Så ler man. Tills allt brister, så klart, det säger sig självt

hördes skri i

Råttan av Lina Wolff – en specialskriven julnovell för SvD

SVD

https://www.svd.se/a/O8VeJl/

Anna Maria Corazza Bildt trodde att det var slut med svensk politik för hennes del, men nu har hon bytt parti och hoppas på en plats i EU-parlamentet igen. Hon är smickrad och glad över att Liberalerna, som rekryterat henne, har liknat henne vid en ”fulladdad röd Ferrari”. – Landsmötet var en triumf av värme och välkomnande, säger Anna Maria Corazza Bildt, uppenbart glad. Hon står på andra plats på Liberalernas lista till EU-valet i juni nästa år, efter Karin Karlsbro. Karlsbro har Liberalernas enda plats efter valresultatet 4,13 procent i förra EU-valet. Vilka chanser har du att komma in? – Jag är rekryterad för att vara vallokomotiv. Jag kommer att slåss för att vi ska få in fler liberaler. Det handlar inte om mig. Vårt mål är att skademinimera inflytandet från extremhögerpopulisterna och vänsterpopulisterna. Jag vill understryka att det finns allvarliga utmaningar. Kris och krig kräver mer samarbete i Europa. Det är en existentiell fråga. Hon understryker ”existentiell” genom att uttala varje stavelse separat. Anna Maria Corazza Bildt har lagt besvikelsen över sitt gamla parti, Moderaterna, åt sidan. När de inte ville nominera henne till en ny period efter tio år i EU-parlamentet, inför EU-valet 2019, lämnade hon partiet och talade då om att förfarandet hade ”präglats av makt och mygel på ett sovjetiskt sätt”. Sedan dess har hon ägnat sig åt familjeföretaget i Italien och varit politiskt aktiv i sitt gamla hemland. – Det är inte så att jag var moderat i går och liberal i dag. Jag har varit borta från svensk politik i fyra-fem år. Det som är viktigast för mig är att värna vår demokrati, vår rättsstat, fred och frihet. Jag är kanske mest europé av alla kandidaterna. Inte för att jag tycker eller inte tycker något, utan för att jag har det i mitt DNA. Spelar det någon roll för vilka frågor du vill driva, att du har bytt parti? – Skillnaden i Europapolitiken är obefintlig. Jag pratade med Ulf om detta, vår statsminister, att vi kämpar för samma värderingar. Jag kommer inte att kampanja mot Moderaterna. Under tiden hon svarar på frågan kommer Anna Maria Corazza Bildt på att det i alla fall finns en fråga som skiljer mellan Liberalerna och Moderaterna. Euron. Hon tänker, till skillnad från Moderaterna, kämpa ”stenhårt” för att Sverige ska byta valuta. – Det är självklart att det gynnar svenska folkets plånbok och alla företagare. Hurdå? – Vi ska inte gå in i alla ekonomiska tekniska frågor. Vi är små, de är stora. Sverige måste vara en drivande kraft i Europa och då måste man vara trovärdig. Det handlar om tillhörighet. Om du inte sitter med vid bordet kommer man inte att förhandla med dig. Vilket stöd tycker du att du har i Sverige för att vi ska byta valuta? – Man skapar stöd. Det är därför man kampanjar. Anna Maria Corazza Bildt är stolt över sitt tidigare kampanjande och att hon kryssades in i EU-parlamentet av tusentals väljare. – Vallokomotiv, raket, kalla det vad du vill, säger hon och berättar förtjust att ordföranden i Liberalernas nomineringskommitté liknat henne vid en ”fulladdad röd Ferrari”. – You know this is the best of the best of the best. Jag känner ett stort ansvar, men jag är också väldigt tacksam för förtroendet. Liberalernas erbjudande om en plats för Anna-Maria Corazza Bildt på deras lista har inte passerat utan debatt. Anonyma interna röster i media har sagt att det är ”desperat” eller att det skulle finnas en önskan att ersätta den nuvarande parlamentarikern Karin Karlsbro som är kritisk till att Liberalerna samarbetar med Sverigedemokraterna. Tidösamarbetet har också ifrågasatts i den liberala gruppen i EU-parlamentet. Vad tycker du om Liberalernas samarbete med Sverigedemokraterna? – Jag kommer inte att prata om regeringsfrågan

anna maria corazza bildt

Anna Maria Corazza Bildt på Liberalernas EU-lista

SVD

https://www.svd.se/a/WRVkRK/

Tack vare historiens matkunniga mammor, mostrar, mormödrar och farmödrar har lutfisken överlevt i hundratals år. Lotta Lundberg hyllar julbordets blekaste maträtt. Det blir ingen lutfisk den här julen heller. Jag orkar nämligen inte. Tyvärr. Jag hör ett besviket ylande från släktens alla spöken. De begär så lite. De får ännu mindre. När jag var liten åt alla hyggliga människor lutfisk på jul. Barn också, fast sammanbitet och med blicken fastnaglad vid traven med julklappar. Firade vi jul hos farmor så utgjorde lutfisken finalen av det utdragna sill- och fläskätandet. Hos mormor hade den högsta status och serverades i ensamt majestät på juldagen. De vuxna älskade lutfisken med en glöd som var svår att förstå. Riktigt så god var den väl ändå inte? I dag tänker jag att själva prisandet av lutfisken ingår i ritualen. Att äta lutfisk räcker inte, man måste säga att man älskar den. Spökena behöver höra det. Detsamma gäller naturligtvis också den som haft modet att tillaga den. Exakt när vi började äta lutfisk i vår del av världen går inte säga. Att torka fisk har vi gjort i eviga tider men när vi började luta verkar ingen riktigt veta. Men teorier är det förstås ingen brist på. En av de fantasifullare är den om vikingabyn vars fiskande invånare hängt fångsten att soltorka på ställningar av björkträ. Vid något tillfälle ska byn ha attackerats och bränts ner till grunden. Efter ett efterföljande regnoväder blev en fisk liggande i en pöl björkaska och regnvatten, och när byborna vågade sig tillbaka till byn, upptäckte den minst petige vikingen att fisken fortfarande gick att äta. Den seriösa falangen inom historieforskningen tror snarare att lutfisken tog plats i den svenska matkulturen när katolicismen etablerat sig som statsreligion. Björklut är i första hand ett blekmedel, inte en smaksättare, och i det katolska Sverige kopplades de fromt vita livsmedlen samman med den lika vita och rena Jesus; sålunda mönstergill mat under den fasta som då som nu föregår det katolska julfirandet. Den tidigaste skriftliga källan som nämner lutfisk är för övrigt nedtecknad av biskop Hans Brask (1464–1538) som berättar att han serverats just lutfisk under sin julfasta. Med tiden letade sig lutfisken ut i alla samhällsklasser, inte bara som fastemat, utan som festmat. Lutfisken förgyllde julfirandet, påskfirandet och midsommarfesten men hade också en självklar plats på menyn vid finare bröllop, dop och begravningar. Jag försöker föreställa mig mina ansiktslösa förfäder vid ett dukat festbord, böjda över sina tallrikar med lutfisk. Bestick som lyfts till munnen och ögon som fladdrar till och sluts när det vita fiskköttet landar på tungan; sälta, konsistens och en blyg antydan till fiskighet, buren av den tysta överenskommelsen att detta finstämda är smaken av fest. Ja, det går att förstå, speciellt som de ursprungliga tillbehören inkluderade smält smör och, i lyckosamma fall, även skållade mandlar och russin. Vitsåsen är ett betydligt senare påfund, och även om de gröna ärterna kan ha varit med från början så cementerade de sin plats på tallriken först med frysfackets intåg i de svenska hemmen under 1950-talet. Man föds inte till julmat, man blir det. Förutsatt att man haft ett så långt och intimt förhållande med svenskarna att de senare drabbas av samvetskval när känslorna börjar ebba ut. Det är under 1800-talet andra halva som lutfisken upphör att vara festmat året runt och genomgår den mystiska förvandling som stöper om den till julmat

lotta lundgren

Lotta Lundgrens hyllning till lutfisken

SVD

https://www.svd.se/a/0Q1o66/

Klippet där David och Victoria Beckham dansar har exploderat i sociala medier. Och nu härmar vanliga par kändisarna. Björn Werner tycker kärleksmani­festationerna är lite rörande, men ser också något betydligt mörkare där. De står i köket. Hemmets härd. David Beckham lutar sig över det rustika köksbordet i tungt, ljust trä. Hans fru Victoria Beckham vilar handen avslappnat över hans breda axel. Så börjar det korta klippet ur den omtalade Netflix-dokumentären ”Beckham”, om fotbollslegendens liv, och inte minst, livslånga relation med sin fru Victoria. Det är ett klipp som just nu hemsöker sociala medier. Eller ja, i vart fall bland de segment av användarna som värderar strejt, monogam och inte minst romantisk kärlek högt. Väldigt många, alltså. ”Posh” och ”Becks” är i dag snart 50 år gamla, men ser båda tidlöst unga ut på det där sättet som bara de allra rikaste kan göra. Som om de inte åldrats en dag sedan de träffades för 24 år sedan, när han var sin tids bästa fotbollsspelare och hon var Spice Girls–superstjärna. David Beckham håller händerna utsträckta över bordet, med handflatorna riktade uppåt. Han tittar ner på dem. Försöker formulera sig. – En av de viktigaste sakerna för mig… det är vad vi har. I bakgrunden har redan 80-talsdängan ”Islands in the stream” av Dolly Parton och Kenny Rogers börjat spela. Bilden klipps. Volymen höjs. Nu dansar de med varandra i en annan del av huset. Hemtama, trygga rörelser till en lugn countrylåt om harmonisk kärlek. De har en liten linedance-rutin som de, så framstår det verkligen, kan utan och innan. ”Islands in the stream / That is what we are / No one in between/ How can we ­be wrong / Sail away with me/” Victoria tar sig an dansen med energi. David angriper den betydligt mer tillbakalutat. En synkroniserad rörelse där en för, och en följer. Männen blir utsatta för en ”vibe check” Vad dokumentären vill förmedla är uppenbart. Efter alla dessa år är kärleken mellan de båda vackra kändisarna fortfarande där – trots allt. På samma gång innerlig och självklar. Tyngden i relationen, och därmed också själva dansen, accentueras ytterligare av att dokumentären behandlar de otrohetsrykten som florerade runt David Beckham 2004. En tid som paret öppet framför kameran dessutom erkänner var extraordinärt svår. Delar av mig vill se det fina i att denna scen fängslat en massa helt vanliga par, så till den grad att de härmar dansen och lägger ut den på Instagram och Tiktok. Detta att vår kultur bär på en så stor och innerlig vilja att tro på den livslånga romantiska kärleken – trots att hälften av alla par i dag skiljer sig – är sannerligen rörande. Man skulle rentav kunna se denna fascination inför mogen kärlek, med fläckar och allt, som ett tecken på att psykoanalytiker som Erich Fromm letat sig en bra bit utanför divanerna och kvinnofolk­högskolorna. I hans ”Kärlekens konst” från 1958 argumenterar han för att kärlek inte alls bara är något som drabbar en – utan att det tvärtom just är en konst. En innerlig relation är inte en gåva för fåtalet, utan en praktik som själsligt mogna kan ta till sig och göra till sin. Inkapslat i argumentet går också att läsa in en kritik mot kapi­talismens sätt att göra romantik till något att konsumera – och slänga bort när känslan inte längre infinner sig. Den breda uppskattningen för Beckhams förmåga att hålla liv i sin ursprungliga gnista kan alltså initialt framstå som en direkt klok insikt: att romantisk kärlek inte bara är en känsla utan ännu mer handling. Men vid en mer djupgående genomgång av de videor som heterosexuella par laddat upp för världens beskådan tycker jag mig se något annat. Något mörkare än vad de egentligen vill förmedla

björn werner

Björn Werner studerar klippet med David och Victoria Beckham

SVD

https://www.svd.se/a/4oPJoE/

Holmberg och Tangerås: Vi ser fördelar med ny kärnkraft, men dess bidrag till det svenska kraft­systemet är inte oersättligt. Det bör därför vara en prisfråga huruvida Sverige ska satsa på ny kärnkraft eller andra teknologier. Det har inkommit tre repliker på vår debatt­artikel ”Vänta med statligt stöd till ny kärnkraft”. Nilsson (SvD 18/12) samt Blomgren, Henrekson och Sandström (BHS) (SvD 19/12) lyfter fram olika problem med ett elsystem som bygger på förnybar elproduktion. Berggren och Karabag (SvD 21/12) menar att kostnaden för kärnkraft sjunker när den byggs i långa serier. I den här slutrepliken bemöter vi kommentarerna. Vi lyfter även fram alternativ till ny kärnkraft, och förespråkar att marknaden ska göra teknikvalen. Generellt stämmer det att elproduktion blir billigare om den byggs i standardiserade serier. Dock råder stor osäkerhet kring vilken kärnkrafts­design som är bäst. Småskaliga modulära reaktorer (SMR) är under utveckling och kan bli mer kostnads­effektiva än dagens reaktorer. Teknologi­utvecklingen talar för att Sverige vinner på att avvakta för att minska risken att bygga en lång serie onödigt dyra reaktorer. Nilsson drar paralleller mellan våra resonemang och Tysklands knepiga situation, där energi­politiken präglats av omfattande subventioner av väder­beroende elproduktion och nerläggning av kärnkraft. Tvärtom förespråkar vi mer marknad och mindre politik. Elmarknaden tjänar Sverige väl och landet har EU:s lägsta priser på elbörsen. Under de senaste åren har Sverige varit ett av de länder som bygger mest ny elproduktion i EU, trots små subventioner. Energi­myndigheten räknar med att Sveriges årsproduktion av el når upp till 193 terawattimmar år 2026. Enligt vissa scenarier skulle Sveriges elproduktion därutöver behöva öka med hela 150 terawattimmar om alla påtänkta energi­intensiva projekt, såsom produktion av fossilfri järnsvamp, blir av och ska förses med el. Enligt Vattenfalls bedömning kostar ny kärnkraft 93–117 öre per kilowattimme. Betalnings­viljan hos ny energi­intensiv industri som ska sälja produkter på en global marknad, torde vara betydligt lägre. Det blir mycket dyrt för skatte­betalarna om de ska betala mellan­skillnaden. Vi förespråkar att marknaden ska avgöra hur mycket produktion och förbrukning som ska finnas i Sverige, och vi är emot en planekonomisk utbyggnad av produktion och förbrukning med omfattande statligt stöd. Risken för överinvesteringar är betydande. Vi håller med om att ytterligare planerbar elproduktion vore bra, särskilt i södra Sverige. Dock anser vi att det främst är flexibel toppkraft som behövs i syfte att kompensera för bortfallet av väder­beroende elproduktion när vinden inte blåser under längre perioder. I dagsläget är biobränsle antagligen det billigaste hållbara alternativet för sådan toppkraft. BHS misstolkade begreppet vätgaslager i vår artikel. Vätgas har en central roll inom framtida energi­intesiva industri­processer. För att göra klimat­neutral vätgas används fossilfri elproduktion. Produktionen av vätgas kan öka när elen är billig och sjunka när den är dyr, eftersom vätgas kan lagras. Många nya energi­intensiva industrier kommer ha den här flexibiliteten, vilket minskar behovet av planerbar elproduktion. BHS menar att svängmassan från ny kärnkraft är nödvändig för att upprätthålla en stabil frekvens i elnätet. Detta är en överdrift. Svängmassa kan även fås från jämförelsevis billiga nätkomponenter. I dag använder Svenska kraftnät främst energi­lager och flexibel förbrukning när brist på svängmassa uppstår

kärnkraft debatt

Holmberg och Tangerås: Kärnkraftens bidrag till kraftsystemet är inte oersättligt

SVD

https://www.svd.se/a/zEqVRr/

Högläsning har oändligt positiva effekter, får vi ständigt höra. Inför julen läser Björn Werner Jonas Karlssons nyskrivna julnovell för nära och kära och når en oväntad insikt. Som nybliven förälder utsätts man direkt för högläsningspropagandan. Barnet hinner knappt kravla ut ur livmodern innan BVC dyker upp och med bestämd hand prackar på en informationsbroschyrer om högläsningens vikt för språkutvecklingen. Som ambitiös förälder är det inga nyheter. Man har förstås börjat redan på fosterstadiet, med högläsning och sångstund utanför magen. Sedan sitter det där, det stackars spädbarnet, långt innan det kan gå, suger fundersamt på en kloss och kontemplerar den komplexa materian i ”Max kaka”. Inbillar man sig i alla fall, som ett värn mot den tilltagande känslan av svår livsleda. Syftet är att barnet ska fostras in i en rik språkmiljö som det inte får i vardagen. Men, fortsätter samma forskning, det duger inte att fuska och bara sätta på en ljudbok. Föräldern måste aktivt vara närvarande i läsningen, peka, visa, prata och diskutera. Bara på det viset aktiveras språkinlärningen och fantasin. Oy vey. Det är alldeles garanterat nyttigt. Det säger jag ingenting om. Tvärtom läser jag och många andra med mig pliktskyldigt vidare för gravida magar och spädbarns förvirrade blickar, trots ett oförstående mottagarled. Men inom mig skriker rebellen. Vad gör det med litteraturen om den ska serveras barnen som något nyttigt – snarare än något lustfyllt? Nu har nyttoaspekten av högläsandet också letat sig uppåt i åldrarna. Inte ens i umgänget med andra, språkligt välutvecklade vuxna, går man fri. Trots att ljudboken ofta beskrivs som litterär dekadens är högläsning visst något helt annat. Enligt Akt Förlag är det rentav [sic] ”livsnödvändigt”, för man får ”dela samvaro och upplevelse tillsammans med andra – i samma rum och stund – som i sin tur ger upphov till samtal och utbyte av det man gemensamt har upplevt vid högläsningen. Så läs Tomten högt tillsammans med familjen, vänner, arbetskamrater, i bokklubben eller för grannarna.” ”Tomten” är alltså namnet på förlagets första julnovell, signerad författaren och skådespelaren Jonas Karlsson, som alltså tydligt marknadsförs som extra väl lämpad för att läsa högt. Så jag läser högt, för min flickvän Sandra. Vi är på hennes kontor. Hon ligger på soffan, ber mig sätta på lite julmusik och säger ”vad mysigt det ska bli”. Själv har jag mild scenskräck. Men jag börjar läsa. Berättelsen som möter mig och Sandra är femtio lättlästa sidor sympatisk julfeelgood. Den lilla pojken William, kanske 8 år gammal, vill att tomten ska komma i år. Inte för hans egen skull kanske, men för hans lillasyster Elins. Men så lätt är det inte. Sorgligt nog har deras pappa nyligen gått bort. Mamma är av begripliga skäl deprimerad. Förstås. Karlsson vet att alla bra julberättelser bär på ett betydande mörker. Utan det inget ljus. William, som i pappans frånvaro behöver vara lite större än han borde, bestämmer sig för att försöka rädda situationen. Han hittar en extra billig hyrtomte på Blocket. Att han är så billig har sin förklaring. Han är nämligen en alkoholiserad bjässe vid namn Bobo som egentligen lagt tomtandet på hyllan. Men Bobo drabbas av julens givmilda ande, och bestämmer sig för att göra ett undantag för William. Ganska snabbt in i högläsningen blir jag uppslukad. Inte specifikt av berättelsen, kanske. I sig är den mer en trevlig krumelur än något magnum opus. Men själva högläsandet som sådant – det är vällustigt

björn werner flickvän

Recension: Björn Werner läser Jonas Karlssons Tomten

SVD

https://www.svd.se/a/76rB8o/

Av nördar, för nördar och om nördar – när hårdrocken lovsjungs av två entusiaster blir det stundtals som att hamna i kläm mellan rockgubbar på krogen, tycker Andreas Hörmark. Vi börjar med blandbandet. Detta döda och närmast bortglömda ting, som alla musikentusiaster ägnade sig åt innan Napster och sedermera Spotifyspellistan uppfanns och gjorde det överflödigt att stå beredd vid radion för att fånga sina favoritlåtar. Vännerna Magnus Dahlstedt och Mathias Henrysson, författarna till boken ”Hårdare kan ingen vara. Hård rock, mjuka män och livets blandband” vill att boken ska betraktas just som ”ett kassettband”, och tar därför avstamp i elva klassiska heavy metal-dängor för att beskriva hårdrocken, dess centralfigurer och författarnas egna uppväxter bland småstädernas skivbutiker och vid arenornas kravallstaket. Ett kapitel handlar om låttexterna, ett om rivaliteten mellan rocken och synten. Ett annat – det är ju trots allt ”mjuka män” vi har att göra med – handlar om hårdrockens ofta minst sagt lökiga kvinnoporträtt och om genrens allra viktigaste tjejer. Gott så! Dahlstedt är professor i socialt arbete vid Linköpings universitet och Henrysson är egenföretagare inom it. Framför allt är de förstås hårdrockare. Det är inte bara en livsstil, det är själva livet. Det märks att de menar det. Det är fint att läsa de partier som beskriver just en ung människas inträde i en subkultur. Hur ryktet om ett band som hette Kiss och hade smink spred sig över skolgården och hur det krävdes rena forskningsinsatser för att få ta del av dem. Hur det byggdes elgitarrer i kartong och övernattades i parker för att pengarna bara räckte till konsertbiljetten. Ja, helt enkelt hur denna musik träffade dessa unga arbetarklassgrabbar rakt i hjärtat med sina upproriska löften om frihet. Boken är skriven som ett slags dialog mellan de två vännerna, ett grepp som bitvis skänker den en svängig känsla av närvaro. Oftare blir det lite otympligt. Ibland skriver de i princip samma sak i varsitt stycke, som när båda vill se tillbaka på sina minnen från när ett ”Kvitt eller dubbelt”-avsnitt handlade om Kiss. Gäsp. Då och då drabbas man av samma lätt paniska känsla som när man mot sin vilja dras in i en konversation med rockgubbar på en krog eller ett släktkalas. Dahlstedt berättar exempelvis att han var på fotbollsturnering i Mora med sitt korplag när han hörde att Kurt Cobain dog. Se där! Och Henrysson viger flera sidor åt när hans gamla lagerfirma deltog i tävlingen ”Företagsrocken” och att han efteråt fick uppträda med AC/DC-covers i Bruksvallarna med den svenska skideliten som publik. Säkert fina minnen för dem – men nog har man läst mustigare skrönor från rockstjärnelivet förr. Det är inga lyxiga ”behind the scenes”-reportage vi har att göra med. Det är heller inte tanken, förstås. Boken är ”av nördar, för nördar, om nördar. Hårdrockens nördar”. Att boken är skriven av två riktiga nördar är uppenbart, den lyser av kärlek och passion – men för dem som redan är hårdrockare blir det en del historier lika slitna som introriffet till ”Smoke on the water”. Den om hur Black Sabbaths gitarrist Tony Iommi fick fingertopparna förstörda i en fabriksolycka har tröskats i decennier, den om att Judas Priests sångare Rob Halford hämtade hela bandets stilbildande läderestetik från de bögklubbar han besökte i hemlighet likaså. Och visst har vi alla redan sett klippen från när Siewert Öholm var rädd för rockgruppen Wasp i SVT? Det verkar vara det mest traumatiska som hänt i generation X-människors liv

hårdare

Recension: Hårdare kan ingen vara är skriven med passion

SVD

https://www.svd.se/a/jlqKqA/

Förstärkningen av svenska kronan rubbar inte Christer Gardell. I en intervju med SvD kräver fondprofilen att riksdagen fattar beslut om euromedlemskap. Och berättar varför Sveriges inte har samma status som Schweiz, där han i veckan gjorde sin senaste investering. ”Skitvaluta”. Det var i fjol, på annandag jul, som TT publicerade en intervju med fondbolaget Cevians medgrundare och vd Christer Gardell. I texten dömde han i spetsiga ordalag ut den svenska kronan och argumenterade för att Sverige borde ansluta sig till euron så snart som möjligt. Nyhetsbyrån har tidigare gjort intervjuer med Christer Gardell som kan handla om allt möjligt. Att temat var svenska kronan den här gången var Gardell oförberedd på. Citatet om skitvaluta citerades brett. Intervjun återstartade i praktiken en debatt som varit död i många år: ett svenskt euromedlemskap. Att det skulle bli så stor reaktion på intervjun förvånade honom. – Kronan har ju tidigare kallats skvalpvaluta och allt möjligt, så jag tyckte inte att det var så farligt. För mig var det rätt uppenbart. Vi har ju sett hur kronan försvagats 30–40 procent mot de större valutorna. Att det är en liten skitvaluta tycker jag var rätt okontroversiellt. Där och då startade den stora krondebatt som rasat sedan dess. – Jag tror det blev en väckarklocka, att folk började tänka på euron och kronan. Det var ju en fråga som nästan hade dött efter folkomröstningen 2003. Men nu har ju var enda jävel en stark åsikt. Nu dyker det upp artiklar nästan varje dag. Året som gått har varit extremt i svensk ekonomi, med konjukturdämpning, först ränteuppgång och sedan nu förväntning på att räntan ska sänkas igen. Kronan tappade först 7-8 procent och sedan stärkts lika mycket. – Jag tittade precis innan du kom, och vet du vad kronan stod på? Prick 11,15 mot euron, exakt som för ett år sedan. Men det hjälper inte kronan i längden, för många som följer utvecklingen under året tänker ”oj vad volatil den valutan är”. När detta publiceras bara några dagar efter intervjun har den stärkts ytterligare några öre, ned mot 10 kronor mot dollar och 11 mot euron. Rörelserna är stora. Christer Gardells teori om orsaken till kronförsvagningen har inte fått riktigt lika mycket uppmärksamhet. Enligt Ceviangrundaren handlar försvagningen mycket lite om internationella valutaspekulanter som lusläser centralbanksprotokoll för att analysera räntedifferenser, eller om Riksbanken för den delen. – Alla talar om Riksbanken, jag fattar inte vad de pratar om. Kronförsvagningen har skett på grund av en strukturförändring som beslutades vid en folkomröstning. Så vitt jag vet var det inte Riksbanken som styrde folkomröstningen. Jag håller Riksbanken som noll ansvarig, säger han. I stället menar han att den långsiktiga försvagningen nästan helt beror på att internationella investerare undviker att vara exponerade mot svenska kronan. – Jag har structure–conduct–performance inprogrammerat i mitt huvud när jag analyserar alla marknader, säger han. Christer Gardell syftar på det så kallade SCP-paradigmet, som utvecklades av ekonomen Joe S Bain på 1950-talet från teorier som tagits fram på Harvarduniversitetet. Modellen används bland annat av konsultbyrån McKinsey, där Christer Gardell började sin karriär på 1980-talet och beskriver sambandet mellan marknadens struktur, aktörernas beteende och det finansiella utfallet. En strukturomvandling som överträffar det mesta var införandet av euron 1999. Från ett tjog europeiska valutor av varierande storlek återstod bara den norska och svenska kronan bland de mindre västeuropeiska. Det skulle dröja ett drygt decennium innan effekten slog igenom fullt för svensk del. – Först var det turbulent under bildandet av euron, sedan kom den globala finanskrisen och allt det där

christer gardell

Christer Gardell om svenska kronan: För svag – vill ha euro

SVD

https://www.svd.se/a/kE5G9B/

Det gläder oss att även Energi­företagen vill se över nuvarande lagstiftning och stärka fjärrvärme­nämnden. Det skriver flera debattörer i en slutreplik. Det är avgörande att förstå bakgrunden skriver Energi­företagen i en replik och ger oss en tydlig och bra bakgrunds­beskrivning som förklarar hur fjärrvärme produceras och det utmanande läget på världs­marknaden för biobränslen. Ganska precis hälften av Energi­företagens svar ägnas till detta. Så låt oss vara tydliga: vi har stor förståelse för det utmanande ekonomiska läget. Men våra förslag går inte ut på att förändra omvärlds­läget. Vi tvingas dock tyvärr konstatera att flera fjärrvärme­företag selektivt väljer hur de tar hänsyn till omvärlds­läget. Om underlag för prishöjningar (exempelvis elpriser och kostnader för bränsle) sjunker, så hittar de nya sätt att motivera prishöjningar. Samtidigt som flera fall finns där fjärrvärme­bolag har en prismodell som baseras på vissa faktorer, men prishöjningar motiveras baserat på andra faktorer. Det minskar transparensen och urholkar förtroendet. Energiföretagen skriver att nuvarande konkurrens­lagstiftning i praktiken innebär att det inte är möjligt att förhandla prisnivå med enskild värmekund. Vi ställer oss då frågande till varför så sker i praktiken i flera fall och tycker att detta ytterligare understryker behovet av att se över nuvarande lagstiftning. Energiföretagen skriver också att Fjärrvärme­nämndens främsta syfte är att öka transparensen kring förutsättningarna för ändrade avtalsvillkor för fjärrvärme. Här vill vi inledningsvis påpeka att fjärrvärme­lagen är tydlig med att kunden har rätt till förhandling om pris och rätt till att begära medling om detta. Vidare tvingas vi konstatera att nuvarande agerande från Fjärrvärme­nämnden, där man exempelvis vill genomföra medling under mycket begränsad tid och för flera olika fjärrvärmenät samtidigt, även misslyckas med att öka transparensen. Vi uppfattar även att Fjärrvärme­nämnden, i strid med rådande lagstiftning, numera väljer att avslå ansökning om ansöknings­avgift inte betalats. Utöver den grundläggande lagproblematiken innebär det att lika fall behandlas olika, i strid med grundläggande förvaltnings­rättsliga principer. För ökad transparens och kunddialog finns i dag Prisdialogen. Denna vill vi utveckla tillsammans med Energi­företagen och hoppas att fler fjärrvärme­bolag väljer att ansluta sig. Det gläder oss att vi, som representerar en stor andel fastighets­ägare och hushåll, och Energi­företagen verkar vara överens på tre viktiga punkter: Alla kan bidra till mer transparens och konstruktiv dialog. Men att se över fjärrvärme­lagen och stärka Fjärrvärme­nämnden kräver politisk handlings­kraft. Vi ser fram emot en konstruktiv fortsättning för att förbättra och utveckla fjärrvärme­marknaden. Anders Holmestig vd Fastighetsägarna Sverige Anders Nordstrand vd Sveriges Allmännytta Johan Nyhus förbundsordförande HSB Johanna Frelin vd Riksbyggen Marie Linder ordförande Hyresgästföreningen

fjärrvärmelagen

Debattörer: Fjärrvärmelagen bör ses över – oavsett marknadsläget

SVD

https://www.svd.se/a/5BXPXb/

Vi vet ganska väl vad som krävs för att elever ska bli duktiga på till exempel matematik. Denna forskning bör ligga till grund för nya kursplaner i hela svenska skolan, skriver Johan Prytz, forskare i matematikdidaktik. Den senaste Pisamätningen gick dåligt för Sveriges del. Resultaten i matematik, naturvetenskap och svenska inte bara sjönk, utan skillnaderna mellan olika elevgrupper fortsatte att öka. Det senare en trend som pågått i mer än tio år. Ansvariga ministrar kallar det hela en kunskapskollaps. En fullskalig kollaps är det emellertid inte än. Det som räddar oss från kollapsen är Pisa, TIMSS och andra internationella storskaliga kunskapsmätningar. Dessa mätningar tydliggör att det finns tre avgörande problem: svårigheterna att förmedla kunskaper, det kompensatoriska uppdraget fallerar och olikvärdigheten tilltar. Samtliga tre problem är nu väl dokumenterade och möjliga att åtgärda. För var hade vi varit utan dessa mätningar? Då hade inte betygssystemets stora brister framgått. Ett betygssystem som producerar en falsk förskönande bild av att kunskapsuppdraget klaras mycket bra. Hade vi haft den bilden hade kommunernas så kallade effektiviseringar (läs besparingar och kvalitetssänkningar) framstått som just effektiva. Den påstådda kvalitetsdrivande konkurrensen mellan skolor om elevpengarna hade framstått som uppenbart sann. Covid-pandemins påverkan på skolan hade framstått som obefintlig då betygen inte gick ned; öppethållande av skolorna hade varit en klar succé. Utan Pisa hade vi levt in en reellt försämrad skola, men trott att den var välfungerande. Det om något hade varit en kunskapskollaps, milt uttryckt. Lärosäten och näringsliv hade väl så småningom insett att något inte står rätt till, men ett självbelåtet skolsystem hade nog varit svårare att rubba. Det som räddar oss från kollapsen är alltså en utbildningsvetenskaplig uppfinning från 1960-talet. Den första TIMSS gjordes 1964 och en svensk forskare i pedagogik (Torsten Husén) var en av skaparna. Det kan i sammanhanget nämnas att även tillkomsten av Pisa, med TIMSS som förebild, involverade en annan svensk forskare i pedagogik, Ulf P Lundgren. Att vi idag räddas av en produkt av 1960-talets utbildningspolitik och utbildningsvetenskapliga tänkande borde stämma till eftertanke bland politiker, skolbyråkrater och skolforskare. Inte minst då mycket av den politiken och det vetenskapliga tänkandet har monterats ned och helst ska glömmas bort eller ”skojas” bort som något DDR-aktigt. När hörde du till exempel en politiker eller ledarskribent säga att vi måste vårda grundskolereformen (sjösatt 1962)? Betydligt oftare är de upptagna med att vårda friskolereformen. Jag som skriver den här artikeln är forskare i matematikdidaktik och lyfter därför exempel från matematikämnet på hur utvecklingen kan vändas. I två rapporter – här och här – har jag, med stöd av forskningsresultat, argumenterat för att de försämrade kunskapsresultaten i matematik ska mötas med en ny typ av kursplan. En typ av kursplan som liknar den som var i kraft mellan 1980 och 1994 och då kunskapsresultaten i matematik förbättrades mycket och likvärdigheten var betydligt bättre. Den kursplanen med tillhörande kommentarmaterial var även den en produkt av 1960-talets utbildningspolitik och utbildningsvetenskapliga tänkande: Utveckling fick ta tid, man testade och det man kom fram till resulterade i tydliga riktlinjer till lärarna om vad de ska undervisa om samt i vilken omfattning och ordning. Det är en typ av kursplanedesign som klart skiljer sig från dem vi haft sedan 1994. Dessa senare kursplaner och kommentarmaterial har tagits fram snabbt, är korta och är allmänt hållna

johan prytz

Johan Prytz: Tydligare kursplaner kan lyfta skolan

SVD

https://www.svd.se/a/VPVBn6/

Han satt med i bilen. Men Svea hovrätt anser det inte bevisat att han var en av skyttarna. Därför döms bara två av männen till livstids fängelse för mordet på tolvåriga Adriana. Den tredje ska avtjäna nio år för andra brott. Det var natten till den 2 augusti 2020 som tolvåriga Adriana sköts till döds utanför en snabbmatsrestaurang i Norsborg. Hon hamnade mitt i en gänguppgörelse och träffades av kulorna från gängens vapen. Gängmedlemmarna öppnade eld från en bil som passerade restaurangen. Skotten var riktade mot två män som också rört sig i kriminella kretsar. På fredagen föll hovrättsdomen i det uppmärksammade fallet. Två av de tre män som dömdes till livstids fängelse i tingsrätten för att ha mördat Adriana får sina domar fastställda av hovrätten. Båda är i 30-årsåldern. Ändrar tingsrättens dom Den tredje och yngste mannen frias från mordmisstankarna. Han döms i stället till nio år och åtta månader i fängelse för andra brott. Han är 25 år. Advokaterna har under rättegångarna lyft fram oklarheter om hur många av de åtalade som faktiskt befann sig i bilen, när skotten som dödade Adriana avlossades. Tingsrätten ansåg att alla tre kunde fällas på den bevisning som åklagaren lagt fram. Hovrätten gör en annan bedömning. Den nya domen bygger på att minst två personer inne i bilen har avlossat vapen när Adriana mördades. Men bevisningen anses inte räcka för att säga att 25-åringen höll i ett av dem. Däremot anser hovrätten att det är klarlagt att han varit i bilen som användes. – Det är en samlad bedömning av bevisningen, säger hovrättsrådet Angelica Jonsson till Ekot. Bevisen räcker inte Mer detaljer om hur rätten resonerat ville hon inte ge i radiointervjun. SvD har utan framgång sökt rättens ledamöter för en egen intervju. I ett press­meddelande säger Angelica Jonsson: – När det gäller hovrättens bedömning av åtalet mot den person som nu frikänns för mord och försök till mord anser hovrätten att bevisningen mot honom inte räcker för en fällande dom. Brotten 25-åringen döms för är grovt vapenbrott dagarna innan mordet, en misshandel som begicks i Solna en månad tidigare samt förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse veckan innan mordet på Adriana. Det sistnämnda handlade om en transport av stulna sprängämnen från Uppsala som utförts tillsammans med en av de andra dömda.

adrianamordet

Därför frikänns tredje mannen för Adrianamordet

SVD

https://www.svd.se/a/9z9Gnr/

Vattumannen Jason Momoa är tillbaka, för på någons – oklart vems – begäran har ”Aquaman” från 2019 fått en uppföljare. Efter att ha besegrat sin bror Orm och räddat ytvärlden från att bli attackerad av havsfolken har halvmänniskan, halv-Atlantiern Aquaman (Jason Momoa) nu intagit sin plats som kung över Atlantis. Han försöker styra sitt nya rike och samtidigt ta hand om sin nya bebis. Men allt är inte fina fisken. Hans gamla fiende Manta (Yahya Abdul-Mateen II), som vill hämnas mordet på sin far, håller på att samla styrka. Av en slump hittar han en kraftfull svart treudd, som visar sig tillhöra en urgammal ond kung som sitter i något slags ond kryosömn. För att stoppa Manta och den onde kungen måste Aquaman ta hjälp av sin bror. Tillsammans ger de sig ut på en ytterst charmlös omaka parresa för att rädda världen. Filmens handling är som ett vattnigt hopkok av ”Stjärnornas krig” och ”Sagan om ringen” av någon som såg filmerna medan hen kollade ner i mobilen. Scenerna avlöser varandra utan vare sig känslomässig tyngd eller spännande uppbyggnad, som om någon kommit på alla häftiga saker man skulle kunna stoppa in i en film och insisterat på att allt ska få plats. Jason Momoa är genant som ”tokrolig skön kille” som hellre hade druckit öl och ätit ostburgare än att vara kung. Inte en enda rollfigur är intressant, varken för tittaren eller motspelarna. Det finns noll kemi på duken och ofta är det oklart ifall de ens befinner sig på samma plats. Tid och rum verkar inte vara så viktigt: en karaktär kan vara fem meter eller femtio mil bort, men ändå plötsligt dyka upp i nästa ögonblick. Droppen som får min bägare att rinna över kommer i slutet då den sista, stora kampen ska utspelas. Spoilerkänsliga läsare får blunda, men det är för bisarrt för att inte nämnas. Den onde kungen, som man förväntansfullt fått se glimtar av genom hela filmen, har just tinats upp. Någon sekund senare kastar Aquaman sitt vapen mot honom, varpå kungen omedelbart dör och Det stora hotet är tillintetgjort. Snipp, snapp, snut – så var sagan slut. Om man ska säga något positivt alls om filmen är det är att det är ganska snygg retrodesign på skeppen. ”Aquaman and the lost kingdom” är ett riktigt bottennapp.

aquaman

Recension: Uppföljaren till Aquaman ett riktigt bottennapp

SVD

https://www.svd.se/a/gEq1Ea/

Historien upprepar sig, först som tragedi, sedan som... romantisk komedi? Johannes Klenell tar hjälp av en brittisk sexism-klassiker för att förstå vad våra politiker håller på med. Lisa Magnusson, ledarskribent på Dagens Nyheter, skrev i veckan att feministerna har fel – om den ett par decennier gamla brittiska romcomen ”Love actually”. Vad feministerna har fel om är oklart. Inte en enda feminist nämns nämligen i själva texten. Kanske för att du i dag måste söka med ljus och lykta efter en feministisk take på filmen där Alan Rickman, i rollen som reklambyråchef, har förtroliga HR-möten där personalen uppmuntras att knulla lite på julfesten. Magnusson skriver att det är obegripligt att så många kända britter tackade ja till att medverka i ”detta hantverksmässiga haveri”. Det är inga som helst problem att svara på varför. Britter älskar sentimental och banal skit. Har Magnusson ens hört pojkbandet Westlife? Har hon läst The Sun? Det är en ökultur av ölslattar, våld, tuttar på sidan tre, sport samt berättelser om hur man vann andra världskriget. Att Colin Firth friar till sin portugisiska hushållerska på julafton utan att de kunnat yttra ett ord till varandra är i den här kontexten progressivt. Sa jag att min enda riktiga tradition är att spisa denna sexismens svar på ”Ivanhoe” varje jul? Jag älskar den. Vad Magnussons text gjorde på ledarplats? Absolut ingen aning. Men om hon kan göra diffus politisk analys av ”Love actually” – då kan jag göra ”Love actually”-analyser av politik. Få partiledare har varit så efterkloka som just Magdalena Andersson. Lagom till julhelgen säger hon till Expressen att hon alltid tyckt att om partiet gjort något misstag i invandringsfrågan så var det att inte protestera mot sig själva när Stefan Löfven sa att ”i Europa bygger vi inte murar”. ”Samhällsklimatet var ju så”, säger hon till Expressen. De har alltid velat ha en restriktiv invandring. Och det är alltså inte Socialdemokraterna som har ändrat sig här, utan den ständigt gaslightande pojkvännen ”samhället” – som oppositionsledaren faktiskt alltid tyckt som. Där är hon konsekvent. Lagom till midnattsmässan står en rofylld Magdalena Andersson i en tom svensk flygplatsterminal där inga återföreningar längre sker. Hennes hushållerska från Nicaragua har utvisats. Hon tänker att kärlek, faktiskt, finns överallt. Så varför nödvändigtvis i Sverige? Det har Socialdemokraterna alltid tyckt. Jul i Sagerska palatset. Ulf Kristersson är en lite tafatt statsminister med problem. Enligt Ipsos mätning har Moderaterna 15 procents väljarstöd i tomtesäcken. Övriga regeringspartier klarar inte ens riksdagsspärren. Konsekvensen av att Tidöpartierna gjort sig själva till Sverigedemokraternas underdog är att stödpartiet äter upp dem. Något vem som helst kunnat räkna ut med röven. Men nu får det räcka. På julafton håller Kristersson därför ett tal utan sakpolitiskt innehåll om Sverige, hårdare tag och hur han inte ska låta sig hunsas längre. Rummet är tyst. Moderata riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm reser sig och applåderar långsamt. Presskonferensen exploderar i jublande ovationer. Kents låt ”Sverige” spelas. Sverigedemokraterna vinner en jordskredsseger 2026. I en annan av Lisa Magnussons ledartexter skriver hon om hur Gävle kommun borde acceptera sitt öde och låta julbocken brinna. Jag tror det är ungefär vad våra statsbärande partier håller på med. Veckans dokumentär: Är helt klart ”Sagan om Bolaget” på SVT Play. Aldrig har så lite innehåll om något fått mig att tänka så mycket. Älskar eller hatar jag det här? Jag vet inte. Hjälp. Veckans äldreboende: Är helt klart sociala mediet Threads där alla med ett Instagramkonto ramlat in under veckan

är en ökultur

Johannes Klenell: Love actually är banal skit – jag älskar den

SVD

https://www.svd.se/a/kE5yej/

Vem är människa och vem är monster? Kore-edas nya film rör sig i skolmiljö med komplexa perspektivbyten. Bäst är scenerna som dröjer vid det instängda och karaktärernas futtighet. Vem minns namnet på sin mellanstadielärare? När en flickvän vill trösta sin pojkvän drar hon till med att ingen kommer ihåg sina lärare i efterhand, alltså kan Horis (Eita Nagayama) felsteg inte få så stora konsekvenser. ”Monster” placerar sig inledningsvis i glappet mellan skola och hem. Vem ser hela bilden, när barn och vuxna delar parallella men olika världar? Minato (Sōya Kurokawa) lever ensam med sin mor Saori som spelas av Sakura Andō, välbekant från Hirokazu Kore-edas succé ”Shoplifters” från 2018. Andōs underligt vibrerande energi bär filmens första del när hon väger mellan moderligt överbeskyddande och vänskapligt barnslig. Hennes oro växer när Minato beter sig allt mer oberäkneligt. Han rymmer ut i natten och när hon kör hem honom kastar han sig ut ur bilen. Självdestruktiviteten leds tillbaka till att han trakasseras av läraren Hori. Saori försöker prata med rektorn och lärarna men möts av en kompakt skoladministration som vill be om ursäkt utan att behöva gå till botten med problemet. Det är både komiskt och plågsamt när Saori desperat vill få den bugande personalen att möta hennes blick. Så småningom börjar det krypa fram att den timida rektorn bär på en egen sorg och tyngs av skuld. Vem är människa och vem är monstret? Frågan blir hängande i luften, likt en lite för lågt dinglande julkula på en annars smakfullt pyntad gran. När historien gör sitt första perspektivbyte och återupprepar samma händelsekedja från Horis horisont träder en ny nivå av komplexitet in. Är det i själva verket Minato som är förövaren, som mobbar sina klasskamrater? I takt med att berättartempot höjs börjar jag söka efter den thrillerartade tanken att scenernas sanna innehåll ska avtäckas, vilket tyvärr ställer sig i vägen för en mer känslomässig fördjupning. Japanen Kore-eda slog igenom på mitten av 90-talet med ”Illusioner”, om en ung mor som sörjer sin make som tagit livet av sig. Trots sitt avskalade uttryck har den produktive regissören en tendens att hemfalla åt ett smäktande drag, så även här. När filmen går in på sitt tredje varv och skildrar det hela genom Minatos blick framträder en komplicerad vänskap mellan honom och den utstötte pojken Yori. Deras ömsinta relation villkoras av skolans hårda hierarkier och en oförstående omvärld. Den berömde kompositören Ryuichi Sakamoto som gick bort i våras står för musiken. Det är stämningsfullt även om de mjuka tonerna följer med utan att tala särskilt mycket i egen rätt. De vardagligt vackra motiven suger in blicken när rummens hörn och kanter får rama in människorna. Kompositionerna ger en känsla av djup och instängdhet på en och samma gång. Kore-eda är som bäst när han dröjer i dessa inomhusscener och karaktärernas futtighet. Flickvännen pallar inte med trycket från skolskandalen, hon önskar Hori allt väl och backar ut från lägenhetens trånga hall. Man får lust att säga till regissören, som även klippt filmen, att stanna där och inte hoppa ut i skogen och upp på berget där barnen finner en tillfällig fristad. I jämförelse med de intrikata hörnens begränsningar som skär av människorna från varandra känns naturscenerierna mest platta. Visst finns det behållning i handlingens olika delar, även om ”Monster” svänger och kränger en del längs med vägen

monster film

Recension: Mystiken förblir hos de vuxna i Kore-edas Monster

SVD

https://www.svd.se/a/MoVaEr/

Flera framträdande moderater har ändrat sig om utvisningar. Den som inte sköter sig ska lämna Sverige. ”Riksdags­ledamöter som har börjat prata om bristande vandel verkar ha fått en psykos”, säger Muf-ordföranden Douglas Thor. Något har hänt med Moderaterna. När Tidöavtalet presenterades var förslaget om bristande vandel knappast deras favoritpunkt. Statsministern försvarade det utan entusiasm. Det var Sverigedemokraterna som hade drivit frågan om asocialt beteende i förhandlingarna. – Man måste kunna utvisa människor som bara bidrar till att göra Sverige sämre, som en av partiets centrala företrädare sa. På Tidö slott lyckades Moderaterna byta ut ordet asocialt till vandel, ett begrepp som redan fanns som grund för medborgarskap. Men i bakgrundssamtal viftade de bort hela saken, och sa att det var högst tveksamt om lagen skulle leda till något alls. När vandel försvann som grund för utvisning 2005, var det med motiveringen att det aldrig hade tillämpats. Nu, när förslaget är på väg att bli verklighet, har namnet bytts ännu en gång. I direktiven till utredningen som nyligen presenterades kallas vandel för hederligt levnadssätt. Och flera ledande moderater framhåller nu vandelsförslaget som helt nödvändigt för Sverige. En av dem är migrationsministern. – Jag har själv ändrat mig, säger Maria Malmer Stenergard. Anledningen, enligt henne, är vad hon sett sedan hon klev in på departementet. När människor ansöker om medborgarskap i Sverige händer det att Säpo avråder med hänvisning till svensk säkerhet. Då lämnas ärendet över till regeringen. I år har över sexhundra ansökningar hamnat på migrationsministerns bord. – Jag är förvånad och bestört över hur många det ändå handlar om, ofta är det personer som har samröre med våldsbejakande extremism. Min spontana tanke är att de ju inte bara ska få avslag utan man bör ju också ställa sig frågan: Ska de överhuvudtaget fortsätta att vara i Sverige? Vi ser ju helt andra samhällsfenomen nu än vad vi gjorde när det här togs bort. Migrationsministern från Åhus var förtvivlad i sitt första riksdagsval, 2014, för att partiledningen inte ville låta henne prata om invandringens problem. Nu är det hon som ska genomdriva paradigmskiftet. Vad exakt det är som ska leda till utvisning ska utredas. I direktiven talas det, förutom samröre med terrororganisation, bland annat om samverkan med kriminella nätverk eller klaner, bidragsfusk, missbruk, oärlig försörjning och skulder. Maria Malmer Stenergard har tidigare konkretiserat med några olika saker: LVU-kampanjen, de firande bilkaravanerna efter Hamas terrordåd och kopplingar till gängverksamhet. Det är ungefär fem procent av Sveriges befolkning som behöver förhålla sig till den kommande lagen, enligt Migrationsverket lever det idag 541 783 personer med uppehållstillstånd i landet. Men någon siffra över hur många som kommer att utvisas vill regeringen inte ge. – Det här handlar om grunderna för vår liberala demokrati. Mycket av det är värden som vi har kämpat länge för och som vi ska vara väldigt rädda om. Det handlar om yttrande­frihet, alla människors lika värde, om barns rättigheter, kvinnors rättigheter, om hbtqi-personers rättigheter, säger Maria Malmer Stenergard. Ett centralt begrepp är grundläggande svenska värderingar, som man ska respektera för att få behålla sitt uppehållstillstånd. Men vad som konkret ingår i det begreppet, vill ministern inte svara på. Det blir utredarens uppgift. – En grundläggande princip är ju också en ganska stor grad av frihet för den enskilde att bestämma hur man lägger upp sitt eget liv. Det handlar ju absolut inte om huruvida man äter vissa maträtter eller hur man klär sig. Moderaters bakgrundsviskande för ett år sedan om att vandel antagligen inte alls kommer att användas är fel analys, enligt Maria Malmer Stenergard

bristande vandel

Moderaternas vändning om vandel: ”Sverige är inte ert hem”

SVD

https://www.svd.se/a/dwVa6j/

Det ukrainska folket kämpar för sin rätt att välja Europa, och möts av ett styrkebesked från EU, skriver Alexandra Ivanov Hökmark i Ledarsidans julkalender. Polens nygamla premiärminister Donald Tusk utbrast ovanligt känslosamt på X: ”Jag tillägnar dagens beslut om utvidgning till era hjältar som gav sina liv för ett fritt och europeiskt Ukraina.” Hyllningen kom kort efter att Europeiska rådet den 14 december enats om att påbörja medlemskapsförhandlingarna med Ukraina och Moldavien. Beslutet är historiskt. EU agerar för att värna demokratiutvecklingen i regionen och trycka tillbaka despoterna i striden om Europa. Det är också ett tydligt besked till Ukraina: Ni valde rätt, er framtid finns här. Naturligtvis är vägen till medlemskap både lång och krokig. Ungern har intagit en alltmer fientlig inställning till Ukraina och det var bara veckor sedan premiärminister Viktor Orbán leende poserade tillsammans med Vladimir Putin. Det lär innebära problem när det konkreta förhandlingsmandatet ska beslutas under våren. Men med den nya regeringen i Polen finns förutsättningar för att ta itu med den farliga utvecklingen i Ungern. Vägen till medlemskap ska bygga på att kandidatländer uppfyller alla krav. Det innebär att betydande reformer måste genomföras av Ukraina. EU-kommissionen har särskilt belyst anti-korruption, oberoende rättsväsende och fria medier. Men med tanke på det imponerande reformtempot vi sett från Kiev mitt under brinnande krig är sannolikheten god att de kan klara av den svåra uppgiften. Reformer måste också till för att göra EU redo för Ukraina. Ukraina är Europas i särklass största jordbruksland med 41 miljoner hektar jordbruksmark. Ett teoretiskt inträde den 1 januari 2024 utan reformer skulle slå sönder den gemensamma jordbrukspolitiken. På samma vis skulle flera länder över en natt göra Sverige sällskap som nettobetalare i EU för att finansiera utvecklingspengar till Ukraina.  En del kan naturligtvis lösas med övergångsbestämmelser, men inte allt. EU borde utnyttja det här tillfället att genomföra efterlängtade reformer. Stärk konkurrenskraft och inre marknad, minska omfördelning och enorma subventionsprogram. Precis den typen av reformer som på sikt kan bana väg för ett brittiskt återinträde. Även vi i Sverige behöver förbereda oss för en ny diskussion om EU och vad vi – i denna mycket utmanande tid – vill med vårt medlemskap. Det ukrainska folket kämpar för sin rätt att välja Europa. En strävan så stark att unga människor offrar sina liv för den. Det vi såg förra veckan var hoppet som tändes i Kiev. Men det var också ett enormt styrkebesked för EU. Rysslands brutala och grymma angreppskrig har än en gång visat att ingenting är viktigare för vårt välstånd än ett starkt demokratiskt Europa. Alexandra Ivanov Hökmark, biträdande chef Timbro

alexandra hökmark

Alexandra Ivanov Hökmark: Hoppet har tänts i Kiev

SVD

https://www.svd.se/a/veq9WL/

Bortom kitschiga gudabilder och färgsprakande religiösa praktiker finns en urgammal filosofisk tradition i Indien som inte står västerländsk filosofi efter. I en ny bok om den äldre indiska idéhistorien finns mycket att hämta för öppensinnade västerlänningar. För några år sedan besökte jag ett sjukhus för blinda påfåglar och paralyserade tamduvor. Anläggningen i gamla Delhi sköttes av jainer vars icke-våldsideal, ahimsa, utgör en central del i en etik vars rötter går tillbaka till 500-talet före Kristus. Det handlar om en filosofi som sträcker sig från en övertygelse om att aldrig orsaka att andra skadas till sofistikerade positioner inom kunskapsteori, metafysik och språkfilosofi vilka till stora delar karaktäriseras av ett slags perspektivism. Intill fågelsjukhuset ligger jaintemplet Lal Mandir och en av veterinärerna jag samtalat med ber mig följa med in vilket jag gör utan att ana oråd. Därinne pågår allehanda aktiviteter, men så – vips! – har en ranglig mikrofon riggats framför mig och jag får till min skräck höra att mr Nordin nu ska hålla ett föredrag om jainismens betydelse i svenskarnas land. Det blir dödstyst i salen. Vad i herrans namn ska jag säga? Efteråt hastar jag omtöcknad ut i vimlet på gatan Chandni Chowk där melonförsäljare, heliga kor och dödsföraktande motorcyklar på något outgrundligt vis lyckas dela på utrymmet. En äldre herre knackar på axeln och jag hör honom säga att jag måste vara mr Nordin; strax därefter kommer ytterligare en person fram och frågar ödmjukt om han har rätt i sitt antagande att jag är mr Nordin, den svenske jainisten. Då går det med ens upp för mig att mitt påtvingade prat tack vare stora högtalare förmedlats över hela nejden. Jag flyr fältet. Indisk religion och filosofi är sammanflätade på ett mer intimt sätt än vi är vana vid inom den västerländska tanketraditionen. Fast det är en skillnad som knappast är genomgående och poängen är snarast att det även bakom religiösa praktiker i Indien inte sällan ruvar filosofiska argument. Ahimsa är exempelvis ett begrepp vilket ofta associeras med Indien och som för tanken till vegetarisk kost och friströvande kossor. Men om skälet till att man avstår från att äta kött är rädslan för att själv drabbas – genom att därigenom samla på sig dålig karma – snarare än omsorg om djuren, framstår ahimsa närmast som ett religiöst förbud. För buddhistister som förnekar jagets verkliga existens eller, inte minst, jainer med en holistisk syn på våld är det emellertid uppenbart att ahimsa är ett djuplodande filosofiskt begrepp. Bortom kitschiga gudabilder och färgsprakande religiösa praktiker finns i själva verken en urgammal filosofisk tradition i Indien som inte står västerländsk filosofi efter. Frågan om i vilken utsträckning västerländsk respektive indisk filosofi påverkat varandra är också ett återkommande spörsmål. Uppenbart är att det finns åtskilliga paralleller och att det nog snarare är väst som tagit lärdom av Indien än tvärtom. Antikens klassiska skeptiker, som Pyrrhon och Sextus Empiricus, verkar onekligen ha tagit till sig indiska tankar. Vilket kanske även gällde David Hume – som dock aldrig lät sin skeptiska filosofi lämna studerkammaren. Det senare är faktiskt inte oväsentligt eftersom ett utmärkande drag i åtminstone äldre indisk filosofi var tanken att filosofi i grunden handlar hur man bör leva sitt liv snarare än intellektuellt kontorsarbete. En filosofisk övertygelse genomsyrade sålunda hela personligheten, vilket emellertid komplicerades av genuin oenighet om vad som konstituerar en person. Utmaningarna för den som skriver filosofins historia är många och av varierande art

adamson korsord

Recension: ”Filosofi i det gamla Indiens värld” av Peter Adamson

SVD

https://www.svd.se/a/5B5ox6/

SL vägrar att släppa på tågtrafiken över Lilla Lidingöbron. De rödgröna i Region Stockholm måste ingripa, men inget händer. Det skriver Lidingö stads kommunalråd Daniel Källenfors (M) och Anders Paulsen (LP). Den nya Lidingöbron står färdig sedan i höstas. Bron är byggd efter konstens alla regler av ett av norra Europas mest välrenommerade byggföretag. Den ska hålla i hundra år. Det har varit ett imponerande projekt. Bron blev klar i tid. På budget. På Lidingö stads sida, vill säga. På Stockholms sida, däremot, har projektet gått i stå. Trots att SL har varit med under hela byggprocessen och godkänt varenda steg, vägrar nu SL att släppa på tågtrafiken. Sedan i höstas reser istället SL det ena orimliga kravet efter det andra. Och det är inga små justeringar av den redan färdiga bron som SL vill se. I skrivande stund, till exempel, kräver SL att vi ska gå tillbaka till ritbordet och återinföra ett koncept för jordning som vi sedan länge har varit eniga om att inte genomföra. Beteendet är obegripligt, eftersom SL var med på mötena när vi utformade den säkra och robusta lösning vi har. Kanske beror de varierande beskeden på att SL har bytt projektledare en rad gånger under byggets gång. Stillaståendet kostar skattebetalarna på bägge sidor enorma belopp. Men det verkar inte SL bry sig om. Det hela påminner om i somras när SL plötsligt vägrade godkänna byggplanerna vid Slussen och hotade att stoppa all tunnelbanetrafik över Söderströmsbron för evinnerlig tid. Regeringen skickade till slut infrastrukturministern att ta SL i örat. Problemet med tågtrafiken till Lidingö skulle kunna lösas i en handvändning genom ett ingripande från SL:s överordnade, den politiska ledningen i Region Stockholm. Men där råder rödgrön inkompetens. De ansvariga politikerna skjuter istället ifrån sig frågan. Region Stockholm är ett trafikpolitiskt haveri. De rödgröna lovade bättre kommunikationer och tätare kollektivtrafik. Men de gör tvärtom. De höjer skatten, men det räcker visst ändå inte. De har inte ordning och reda på ekonomin, och skär istället ner på stockholmarnas service. Flödena stryps ett efter ett. Vi går mot trafikinfarkt. Det är uppenbart att de rödgröna inte har de kunskaper som krävs för att styra en komplex verksamhet. Från Lidingö har vi försökt med våra kontakter på alla nivåer, men ledningen för region Stockholm vägrar att ta ansvar för SL. Nu måste trafikregionrådet Anton Fendert (MP) och investeringsregionsrådet Jens Sjöström (S) inse allvaret. Vi från Lidingö stad kan inte slösa bort mer tid på att möta SL:s olika nyckfulla önskemål. Stundtals känns det som att det hade varit lättare att gå med i Nato. För Lidingös och hela Stockholms bästa kräver vi att Anton Fendert och resten av region Stockholm agerar. Låt tågen rulla! Daniel Källenfors (M) kommunstyrelsens ordförande Lidingö Anders Paulsen (LP) kommunstyrelsens vice ordförande Lidingö

lidingöbron nyheter

Låt tågen rulla över Lilla Lidingöbron, skriver Källenfors och Paulsen

SVD

https://www.svd.se/a/l3qmRA/

Är svensken människa? Den frågan har historikern Lars Trägårdh tidigare ställt i en uppmärksammad bok. Nu ska han i stället leda arbetet som ska definiera vad svensk kultur är – en kulturkanon. Tidöpartierna har kommit ett steg närmare en svensk kulturkanon. På torsdagen presenterade kulturminister Parisa Liljestrand (M), tillsammans med företrädare för SD, KD och L, den person som ska leda arbetet med en kanon. Det blir historieprofessor Lars Trägårdh, känd för sin forskning om bland annat det svenska samhällskontraktet och den svenska nationella identiteten. Varför tackade du ja till detta? – Jag är fortfarande lite osäker själv. Men ibland får man ställa upp som medborgare när man får en förfrågan. Och jag har trots allt hållit på mycket med frågor kring svensk nationell identitet, historia och kultur. Lars Trägårdh har bland annat skrivit den uppmärksammade boken ”Är svensken människa?” tillsammans med Henrik Berggren. Att svensken har en speciell kultur är han övertygad om. Du pratar gärna om Sverige som extremt. Kan du utveckla det? – Vi har sedan länge varit speciella i vår fixering vid modernism och det moderna projektet. Från Stockholmsutställningen 1930 och framför allt efter andra världskriget har vi lite lagt historien åt sidan, därför att vi varit så fascinerade av framtiden och det moderna. Det har varit högteknologi och så vidare. Lars Trägårdh har tidigare bott i USA. Han menar att människor i i Sverige, jämfört med USA och många andra länder är relativt ointresserade av det egna landets kultur och historia. Vi ser oss som postmoderna, kosmopolitiska, postnationella, befriade från kulturarvets ok i någon bemärkelse. – För vi ser oss som postmoderna, kosmopolitiska, postnationella, befriade från kulturarvets ok i någon bemärkelse. Det är också en aspekt av svensk kultur, samtidigt som utgör en blind fläck, tror jag. Historikern Lars Trägårdh ska nu leda en kommitté som bland annat ska bestämma vilka konst- och kulturområden som ska ingå i en svensk kulturkanon. Kommittén ska också tillsätta fyra expertgrupper som ska avgöra vilka verk som ska finnas med i en kanon. Vad ska en kanon egentligen vara? – Som jag förstår det ska det inte vara en stängd katekes, säger Lars Trägårdh som menar att en viktig uppgift är att få igång ett samtal om den svenska kulturen. – För givetvis är det så att det existerar en svensk kultur. Vi har en väldigt speciell lagstiftning, vi har speciella institutioner. Vi har traditioner och praktiker som verkligen är en del av en svensk kultur som man måste förhålla sig till, säger Lars Trägårdh som gjort sig känd som en kritiker av det han menar varit ett starkt fokus på mångkultur i svensk politik under många år. Glöm allt ni får höra om Sverige och mångkultur och multikulturalism. – När jag föreläser för nyanlända brukar jag säga: Glöm allt ni får höra om Sverige och mångkultur och multikulturalism. Det finns faktiskt svensk kultur och den måste ni känna till och förhålla er till för att kunna överleva på ett bra sätt i det här landet. De tycker att det är fantastiskt intressant information att få i stället för floskler kring det multikulturella samhället. Nu är vi ganska långt från de olika konstarterna. Det är väl kulturella verk ni ska ägna er åt? – Vi får väl se. Kan vi räkna med att litteraturen kommer att finns med i en svensk kulturkanon? – Ingenting är självklart ännu för min del. Lars Trägårdh säger att inriktningen kommer att klarna under våren. Men han är tydlig med att han själv har ett brett perspektiv på svensk kultur

lars trägårdh

Lars Trägårdh leder arbetet med att ta fram en kulturkanon

SVD

https://www.svd.se/a/KnVKq6/

Hövding ansöker om konkurs. Det efter att Konsumentverket permanent stoppat försäljningen av hjälmen Hövding 3. Hövding lämnade på torsdagen in en konkursansökan till Malmö tingsrätt, uppger cykelhjälmstillverkaren i ett pressmeddelande. Beskedet kommer efter att Konsumentverket i förra veckan beslutade att försäljningen av cykelhjälmen Hövding 3 skulle stoppas permanent. Företaget beskrev beslutet som ”ett myndighetsövergrepp” och meddelade att Hövding skulle överklaga beslutet till förvaltningsrätten. På torsdagen kom beskedet att Förvaltningsrätten bifaller Hövdings begäran om inhibition vilket innebär att Konsumentverkets beslut om omedelbart säljstopp rivs upp, men skadan är, enligt bolaget, så omfattande att bolaget inte går att rädda. Återkallelsen av säljstoppet kommer för sent. Joel Eklund, ordförande i Hövding, är ”ledsen och arg”, säger han till SvD. Enligt honom har Konsumentverkets agerande förstört förutsättningarna för Hövding och ”drivit bolaget i konkurs”. – Skadan av Konsumentverkets helt horribla behandling av bolaget är så stor att vi ändå är tvungna att sätta bolaget i konkurs. Konsumentverkets tillfälliga försäljningsförbud av cykelhjälmen har gällt sedan den första november. – Vi hade behövt få inhibitionen långt tidigare, redan direkt efter den första november, säger Joel Eklund. Vad innebär er konkursansökan för verksamheten och era anställda? – Det är en fråga för konkursförvaltaren, säger Joel Eklund. SvD har sökt Konsumentverkets presstjänst för en kommentar. Hövding är en cykelhjälm som fungerar som ett slags krockkudde. Den bärs som en krage runt halsen och utlöses vid onormala rörelser. Hjälmen togs fram av Anna Haupt och Terese Alstin efter att det blivit lag för barn under 15 år att bära cykelhjälm. Samtidigt pågick en debatt om huruvida det skulle bli lag även för vuxna och grundarna såg ett behov av en ny typ av hjälm, som fler skulle vara villiga att bära. Efter flera års forskning och utveckling lanserades hjälmen i oktober 2010. ”Skyddet skulle bland annat bevara frihetskänslan och inte förstöra frisyren”, kommenterade Terese Alstin i samband med lanseringen 2010. Hjälmen väckte såväl användarnas som omgivningens gillande, bolaget vann flera priser och försäljningen steg. Man har sålt över 500 000 exemplar av sina tre olika modeller . Men någon ekonomisk succé har det aldrig varit. Bolaget har sedan starten gjort stora förluster. Anna Haupt och Terese Alstin var i många år huvudägare i bolaget, men tog tidigt in externt kapital. 2015 sattes bolaget på börsen. Tre år senare köpte Joel Eklund sina första aktier i bolaget. Han är ägare till munhygienskoncernen Tepe, kanske mest känt för sina trekantsformade tandstickor. Bolaget grundades av Joels farfar Henning Eklund och omsätter över en miljard kronor. I dag driver Joel Eklund även en egen investeringsverksamhet, Fosielund. Efter 2018 köpte Joel Eklund på sig fler och fler aktier och i oktober 2021 la han bud på hela Hövding. “Jag är beredd att köpa så många jag får in på 21 kronor”, sa Joel Eklund till Breakit i samband med budet. Då var börsvärdet 600 miljoner kronor. I dag äger Joel Eklund nästan 94 procent av bolaget, vilket gör smällen kraftig, när bolaget nu sätts i konkurs. Det var i våras som Konsumentverket inledde en granskning av Hövdings senaste hjälmmodell Hövding 3. Det efter att myndigheten mottagit en mängd anmälningar om att den inte fungerade som den skulle. Enligt Konsumentverket fanns anledning att ifrågasätta bolagets egna prövningsmetoder

hövding

Hövding ansöker om konkurs – ordförande Joel Eklund ledsen och arg

SVD

https://www.svd.se/a/GMVJy9/

I Norge varnas för orkanbyar när stormen Pia drar fram – och mitt i jultrafiken når lågtrycket Sverige. SMHI varnar för snö och blåst. ”Man får fundera över om man måste ge sig ut”, säger en SMHI-meteorolog. I delar av Norge kan vindbyarna nå upp till orkanstyrka på 35 till 45 meter per sekund. I Danmark evakueras höghus. Stormen Pia väntas slå mot Sverige på torsdagskvällen och kan orsaka stora problem på flera håll i landet. – Vi har börjat få in snöfallet över större delen av Götaland och en bit upp i Svealand. Det kommer att tillta mer här under kvällen, säger Emma Rosengren, meteorolog på SMHI. SMHI har gått ut med en lång rad varningar för södra och mellersta Sverige. I Skåne och sydligaste Halland ligger en gul vindvarning från torsdag kväll till fredag eftermiddag. Där kan det komma stormbyar på omkring 25 meter per sekund. – Det blir ganska besvärligt väder där. Det kan komma en hel del snö framåt fredagen en bit inåt landet i Skåne, säger Emma Rosengren. Risken finns att träd välter och lösa föremål flyger iväg. Däremot räknar SMHI inte med byar i orkanstyrka här. – Det har hunnit tappa lite fart jämfört med Norge och Danmark innan det rör sig in över Sverige. Här ser det mer ut att bli stormbyar. Längs kuststräckan i västra Skåne och södra Halland har en orange varning gått ut för högt vattenstånd med risk för stora översvämningar. Förutom blåsten väntas det snöa ordentligt främst i Mellansverige. I delar av Götaland, nordöstra Svealand och södra Norrland varnar SMHI gult för snöfall och för snö i kombination med vind under torsdagen och fredagen. Natten till lördag blir varningen orange vid Gävlebukten. Enligt Emma Rosengren får man räkna med besvärligt väder ända till lördag. – Det kan blåsa en hel del, yra och ha sig. Allmänt i områdena som har varningar skulle man kunna prata om omkring en decimeter snö. Upp mot södra Norrland kan det kanske bli mer åt två decimeter, säger hon. I Skåne har vissa tåglinjer helt ställts in från torsdag kväll till fredag eftermiddag. Det gäller sträckorna Helsingborg–Eslöv, Ystad–Simrishamn och Lockarp–Trelleborg. – Om de starka vindarna kommer med 25-30 meter per sekund kan det bli risk för att tåg blir stående ute på sträckan, och det vill vi inte, säger Bengt Olsson, presschef på Trafikverket. Även biltrafiken kan påverkas om vinden är mycket hård. Längre norrut väntas de stora snömängderna kunna ställa till problem. Trafikverket har höjt beredskapen för att kunna vara mer snabbfotat i arbetet. Snömaskiner har börjat flyttas från Sundsvall mot Gävle. Ändå kan det ta en stund att komma fram med plogbilar och halkbekämpning. Bengt Olsson råder den som ska ge sig ut på vägarna inför jul att följa väderleksrapporterna noggrant och vara försiktig. Enligt honom är större vägar, som Europavägarna, säkrare att köra på. Det handlar om framkomlighet, halkbekämpning och att körriktningarna är separerade. E18, E16 och E4 går genom området där mycket snö väntas. – E4 är den stora pulsådern som går igenom och den bästa vägen vi har i landet, bredvid E6, när det gäller att vara bred och ha gott om utrymme, säger han. Fastnar man i en bilkö, oavsett väg, uppmanar Bengt Olsson till att följa med kön i hastigheten den håller. – Att köra om kan få rätt svåra följder. Att tappa humöret eller tålamodet då är oftast ingen bra lösning. Även SMHI:s meteorolog Emma Rosengren uppmanar till att fundera ett varv innan man tar sig ut i ovädret. Det gäller både som bilist och fotgängare i områden där det ska blåsa – det kan vara ”fara för att föremål kan komma flygandes”

stormen pia

Stormen Pia når Sverige i jultrafiken – tåglinjer ställs in

SVD

https://www.svd.se/a/WRVXyG/

För 20 år sedan höjde folk på ögonbrynen åt Cayenne, men nu har de andra sportbilstillverkarna följt efter. Den uppdaterade suven kan återigen fås med V8-motor, även om laddhybriden med förbättrad räckvidd och V6 lär bli vanligast på svenska vägar. Beslutet att Porsche, märket med racinggener, skulle bygga suvar möttes inte bara med blida ögon när Cayenne introducerades 2002. I dag är suven inkörsporten till märket och de andra biltillverkarna från finrummen har följt efter. Aston Martin, Ferrari, Lamborghini, Bentley och Rolls-Royce har också svulstiga suvar numera. Vi lämnar storstadens belysta vägar bakom oss och kör in på mörka, slingriga skogsvägar. Så här års är detta det bästa sättet att njuta av en bil – det är du, bilen och vägen. Mörkret skärper sinnena och för en stund glömmer man bort sig själv, bilmärket och ger sig hän enbart åt körningen. Testbilen har, utöver de avancerade Matrix-ledlamporna som är standard, ett tillval som ger 32 000 pixlar som styrs individuellt. Belysningen är knivskarp men ändrar också ljussättningen över landskapet som om det leddes av en dirigent i grillen. Det måste upplevas – strålkastarna far runt med samma precision som på Oscarsgalan. Det är inte långt kvar innan bilarna kommer att kunna användas som filmprojektorer mot en husfasad. Skarp styrning Skärpan i styrningen är ovanligt vass för att vara en bil av den här storleken. Det är inte bara det att bilen svarar lika kvickt som en Tesla, där bara en millimeters rattrörelse gör att bilen byter kurs. Det är snarare så att Cayenne gör det välkoordinerat på ett sätt som får det att kännas som om bil och människa blir ett. Taktkänsla och motorik. I samband med ansiktslyftet av denna tredje generation har man utökat grundutrustningen så att det numera ingår vassare belysning, adaptiv fjädring, backkamera, parkeringsassistans fram och bak liksom induktionsladdning för mobilen. Porsche har gett exteriören smärre uppdateringar, även om det krävs ett vältränat öga för att se skillnaderna – baklampornas design och den lite mulligare motorhuven är tydligast. Interiören påminner nu om den i elbilen Taycan med helt digitala skärmar. Mest krut har lagts på bilens köregenskaper. Dämpningen har fått sig en omgång och bilen har nu bättre spänst – den är bekvämare i komfortläget och styvare i sportläget. Man har även tagit tillbaka V8:an i modellprogrammet, den ersätter V6 som satt i Cayenne S. Laddhybriden som vi kör har fått lite starkare elmotor (plus 40 hästkrafter) och ett större batteri. Förr låg det på 17,9 kilowattimmar, i dag ligger det på 25,9, vilket räcker upp till 6,6–7,4 mil körning på el. Laddningen (11 kilowatt) går snabbare än före ansiktslyftet, men de allra bästa laddhybriderna kan snabbladda med 50 kilowatt. Vi kommer runt 4,5 mil vid blandad körning. Det är med tanke på uppdateringen i kortaste laget, i synnerhet som det har börjat lanseras laddhybrider som kommer upp emot 10 mil på en laddning – det gäller dock något nättare bilar. Rymlig och bekväm Cayenne är ingen lite pjäs med sina 2,6 ton. Utrymmena i kupén är bra och även långa förare sitter bekvämt – det gäller såväl 911 som Cayenne. Baksätet är riktigt rymligt – dock äts stuvutrymmet under bagagerumsgolvet upp av hybridbatteriet. När bilen inte har el i batteriet fungerar den som en vanlig hybrid som blandar mellan bensin och eldrift. Vår testbil är dessutom utrustad med sportavgassystem, vilket ger V6:an möjlighet att sjunga ut ordentligt. Tack vare eldriften blir årsskatten 360 kronor per år, det vill säga samma som för en elbil. Det känns smått barockt i en suv med sportbilsegenskaper. Men sådana är skattereglerna

porsche suv

Test: Porsche Cayenne – en suv med sportbilsegenskaper

SVD

https://www.svd.se/a/P4Va9e/

Flera kommersiella fastigheter är till salu när långivarna kräver pengarna tillbaka. Försäljningarna sker i en minst sagt utmanande miljö. Under 2023 har affärsvolymen i branschen minskat med hela 60 procent. Det är dramatiska dagar i fastighetsbranschen. Det märks i julruschen på Östermalm i Stockholm. Men också innanför väggarna på Nybrogatan 55 där Oscar Properties huserar. Där pågår en nedräkning till den 8 januari. Bolaget som blev känt för sina spektakulära bostadsprojekt sysslar numera enbart med kommersiella fastigheter. Och kämpar för sitt liv. Halva fastighetsportföljen är till salu. Kåkarna ska säljas för att långivaren DNB krävt tillbaka panter för sina lån. ”Kravet kvarstår”, bekräftar Carl Janglin, vd för Oscar Properties i ett mejl till SvD. ”DNB har lagt ut de pantsatta fastigheterna till försäljning via Catella genom så kallad pantrealisation. Enligt Catella ska bud vara inne senast 8:e januari.” Hela 21 fastigheter söker nya ägare. Frågan är vem som vill köpa bland annat ett stort fryshus i Helsingborg som Oscar Properties för bara tre år sedan köpte för en god bit över en halv miljard. När DNB nu kräver tillbaka panten, har största hyresgästen Frigoscandia redan sagt upp hyreskontraktet. Julskyltningen i den kommersiella fastighetsvärlden pågår också några hundra meter ned mot Nybroviken. Där försöker Kvalitena, ett annat fastighetsbolag på Östermalm (för övrigt tidigare ägare till det skånska fryshuset), sälja även sin prestigefastighet Strandvägen 5 med bland andra Svenskt Tenn som hyresgäst. Enligt både Affärsvärlden och Fastighetsvärlden har mäklarfirman Fredegårds fått uppdraget att sälja det stora sekelskifteshuset. Kvalitena har inte återkommit med kommentar om hur det går med försäljningen. Men till SvD bekräftar mäklaren Lars Fredegård att man har förmedlingsuppdraget för Kvalitenas paradfastighet som även rymmer bostäder och fastighetsbolagets eget huvudkontor. – En sådan här fastighet kommer bara ut vart 40:e eller 50:e år, säger han. Bakgrunden är att Kvalitena har ställt in betalningarna på en obligation, varefter långivarna den 11 december krävde omedelbar återbetalning av cirka 800 miljoner kronor. Frågan är hur lätt det blir för Kvalitena och Oscar Properties att sälja sina fastigheter. 2023 håller nu på att gå till historien som ett år då kommersiella fastigheter kunde vara mycket svårsålda trots ägarnas stora behov av att ta in nya pengar. Vid fastighetsrådgivaren Colliers i Stockholm är Mikael Söderlundh analyschef. Han konstaterar att andelen fastighetsbolag i Sverige som är i finansiellt obestånd fortfarande är lågt, men att det ändå finns ett antal bolag som har försökt att sälja fastigheter utan att lyckas.  – Fallet i transaktionsvolym hittills 2023 är hela 60 procent jämfört med i fjol eller 73 procent jämfört med toppåret 2021, berättar han. Samtidigt befinner sig marknaden just nu i en möjlig brytpunkt. Nu inför 2024 innebär de sjunkande långräntorna en viktig ljusning för branschen, enligt Mikael Söderlundh. Samtidigt har lågkonjunkturen blivit allt mer kännbar och hans bedömning från då SvD intervjuade honom i höstas kvarstår: många värderingar i branschen ligger för högt, vilket har bromsat nya affärer.  – När det gäller exempelvis sämre fastigheter ute i landet är det väldigt svårt att ge någon prisbild alls. Det har helt enkelt saknats köpare, men vi tror att marknaden kommer att vakna till liv nästa år, säger Mikael Söderlundh.  Svårigheten att få till affärer illustrerades härom dagen

kvalitena obligation

Oscar Properties och Kvalitena tvingas sälja fastigheter

SVD

https://www.svd.se/a/kE5yyj/

”Maestro” är regissören Bradley Coopers film. Med full energi gestaltar han själv den legendariske tonsättaren och dirigenten Leonard Bernstein, vars kärleksliv var minst sagt komplicerat. ”Jag har legat med båda dina föräldrar!” säger Leonard Bernstein (Bradley Cooper) skämtsamt där han står lutad över en barnvagn i centrala New York. Han har precis sprungit in i sin före detta, David (Matt Bomer), dennes fru – också en gammal bekant alltså – och deras bebis, utanför sin och hustruns lägenhet. Mellan raderna anar man att allt inte är riktigt så glatt och otvunget som det verkar – i en annan tid hade han och David kanske dragit barnvagnen tillsammans. Bradley Cooper och medförfattaren Josh Singer (”Spotlight”, ”The post”) har byggt ”Maestro” kring Bernsteins (1918–1990) relation med skådespelaren Felicia Montealegre (Carey Mulligan), som han var gift med från 1951 fram till hennes död 1978, och fick tre barn med. Trots att han föredrog att ligga med andra män. Men – enligt filmen i alla fall – var det henne han älskade mest, passionerat och hängivet. En fullkomligt magnifik, ödesdiger kärlek som matchade denna grandiosa, karismatiska man, med andra ord, i en film som gör allt för att vara Oscarsvärdig och lika ”larger-than-life” som sitt subjekt – och lyckas ganska bra med det. ”Maestro”, som produceras av Steven Spielberg, är ju tänkt att bli det filmiska standardverket om musikgeniet från Massachusetts (en konkurrerande filmatisering med Jake Gyllenhaal fick lägga ner, sedan man förlorat kampen om musikrättigheterna). Glimtvis men relativt kronologiskt berättas allt genom nedslag i Bernsteins karriär. Gränsen mellan realism och föreställning suddas ibland ut, för att understryka hur passionen för musikens magi genomsyrade allt. Startsignalen går när en yrvaken 25-åring får telefonsamtalet som förändrar allt – han ska med några timmars varsel vikariera för New York-filharmonikernas chefsdirigent. Triumfatoriskt trummar han på sin pojkväns rumpa, rycker undan gardinen/ridån från sovrumsfönstret och dansar ut med morgonrocken fladdrande efter sig, rakt ut till balkongen på Carnegie Hall, som han glädjestrålande blickar ut över. Dessa tidiga år går i svartvitt, medan livet från 70-talet och framåt övergår i färg. En annan gång glider en skymt ur musikalen ”On the town” över i en performativ presentation av vad Felicia har att vänta sig: Leonard blir själv en av de flörtiga, dansande matroserna, och han har verkligen inte bara ögon för henne. De mest uppenbara biopic-fällorna rundas på kreativa, ibland nästan överdrivet listiga sätt. ”West side story”, som Bernstein nog fortfarande är mest känd för, hoppas över så när som på spridda antydningar. En scen där maestron tar med sin unge assistent och älskare Tom (Gideon Glick) till familjens sommarhus i Connecticut, ljudläggs med musikalens retsamma, smygande prolog. Jag kan inte riktigt uppbåda den entusiasm över Carey Mulligan som många andra gjort. Visst är hon skicklig (det har konstaterats många gånger tidigare) men ”Maestro” är Bradley Coopers film. Han lär ha önskat sig taktpinnar i julklapp som barn, och när man ser honom här framstår hans nyinspelning av ”A star is born” (2016) – regidebuten som han även spelade ena huvudrollen i – som ett slags uppvärmning inför denna självlysande prestation. Alla Bernstein-kompositioner framförs av London Symphony Orchestra under ledning av Yannick Nézet-Séguin. Men Cooper dirigerar även själv med glöd – extra imponerande är den sex minuter långa iscensättningen av en Mahlerkonsert. Den där omtalade näsprotesen känns i allt detta som en rätt obetydlig detalj. Särskilt den vithåriga seniorversionen av ”Lenny” är häpnadsväckande skickligt frambesvärjd av maskören Kazu Hiro.

bernstein

Recension: Bradley Coopers Maestro ger liv åt Leonard Bernstein

SVD

https://www.svd.se/a/4oPlKV/

Erfarenheter visar att kärnkrafts­byggen kan genomföras överraskande effektivt om de sker i en serie av överlappande projekt. Det skriver Christian Berggren och Solmaz Filiz Karabag i en replik. Pär Holmberg och Thomas Tangerås uppmanar regeringen (SvD Debatt 14/12) att avvakta med sina kärnkrafts­planer tills kostnaderna har minskat genom satsningar i de tre kärnkrafts­länderna Frankrike, USA och Storbritannien. I stället bör Sverige satsa på mer vindkraft. Denna argumentation brister tyvärr både i bedömningen av vindkraftens och kärnkraftens framtida kostnader. Sålunda visade Mats Nilsson, Södertörns högskola (SvD Debatt 18/12) att ensidig utbyggnad av vindkraft i Sverige riskerar att leda till både väsentligt högre kostnader och större obalanser i nätet. Och kärnkraftens kostnader kommer knappast att sjunka av sig själv, även om USA, Frankrike eller England ökar sina satsningar. Jämfört med Sverige har USA haft betydligt högre kostnader och längre byggtider för sina kärnkraftverk, beroende på antagonistiska relationer mellan myndigheter och industri, och utdragna juridiska processer. Storbritannien har tenderat bygga kärnkraft i enstycks­projekt, vilket omöjliggjort kunskaps­överföring mellan olika projekt. Frankrike har byggt flest kärnkraftverk i Europa med Electricité de France i en starkt styrande roll. Men utanför Frankrike har landets reaktor­leverantörer haft stora svårigheter, senast i det dyra finska kärnkrafts­bygget Olkiluoto 3 som stod klart 2022. I stället för att vänta på att andra länder eventuellt löser problemen åt oss kan politiken lära av vår historia. På 1970- och 80-talen anlade Sverige och Finland 14 nya reaktorer med en genomsnittlig byggtid på fem år och utan stora fördyringar. Det blev möjligt genom det stora antal verk som anlades, vilket skapade stordrifts­fördelar i hela kedjan konstruktion och tillverkning. Lika viktigt var att verken byggdes i en tät serie, där ett avslutat projekt följdes av nästa, och sedan nästa. Därigenom kunde deltagande företag bli allt bättre på att konstruera, bygga, kvalitets­säkra och driftsätta anläggningarna och en industriell infrastruktur kunde utvecklas, med beräknings­konsulter och lokal tillverkning. Den täta serien underlättade också för myndigheter, beställare, projekt­organisationer och leverantörer att finslipa samarbetet kring svåra problem. Vattenfall var huvud­beställare, och Asea-Atom var huvud­leverantör till elva av projekten (inklusive de två finska). Men Vattenfall säkrade också konkurrens genom att för tre projekt ha Westinghouse som huvud­leverantör. En annan viktig faktor var att beställare, leverantör och myndighet hade samma mål – att bygga en ny, säker och effektiv elenergi­sektor. I slutfasen på den svenska utbyggnaden blev Asea-Atom huvud­leverantör också till de finska projekten Olkiluoto 1 och 2. Även dessa höll sin tidplan. Men när industrin i början på 1990-talet planerade för Olkiluoto 3 gjorde politiskt motstånd att det dröjde mer än tio år innan detta bygge kunde påbörjas. Då fanns inte mycket kvar av den europeiska kärnkrafts­industrin och OL3 kom att bli ett stort, dyrt och konflikt­drabbat engångs­projekt. Erfarenheterna visar att kärnkrafts­byggen får problem om de drivs som engångs­projekt, med parter som inte har samarbetat tidigare, inte kan dra nytta av gemensamma lärdomar, och inte har upparbetade internationella leverans­kedjor

karabag

Berggren och Karabag: Kärnkraftverk bör byggas i en tät serie

SVD

https://www.svd.se/a/xgqdgB/

Sverige ska nå nettonollutsläpp till 2045, enligt regeringens klimathandlingsplan som presenterades på torsdagen. ”Klimatförändringarna ska ses som en möjlighet för Sverige att ligga i framkant”, säger klimatminister Romina Pourmokhtari (L). – Vi lägger nu om svensk klimatpolitik på ett tydligt vis. Det sa statsminister Ulf Kristersson (M) när regeringen presenterade sin klimathandlingsplan på torsdagen. Handlingsplanen visar hur Sverige ska arbeta för att klara de uppsatta klimatmålen och har förhandlats fram tillsammans med Sverigedemokraterna. Förhandlingarna har bitvis beskrivit som mycket svåra. – Sverige ska kunna sänka utsläppen och samtidigt säkra en konkurrenskraftig ekonomi. Och omställningen ska ske på ett socialt hållbart sätt, säger Ulf Kristersson. Klimatplanen bygger på tre delar, enligt Kristersson. Den första delen handlar om att det krävs internationellt samarbete, den andra om fossilfri elektrifiering och teknikutveckling och den tredje om att omställningen ska ske samtidigt som den ekonomiska tillväxten fortsätter. Planen innehåller ett sjuttiotal konkreta förslag för att minska utsläppen. Elektrifiering av Sverige är grunden i politiken och satsning på ny kärnkraft beskrivs som den enskilt viktigaste åtgärden. – Sverige ska nå nettonoll utsläpp 2045, säger energi- och näringsminister Ebba Busch. Ett etappmål är att utsläppen år 2030 bör vara 63 procent lägre än utsläppen år 1990. Ett annat etappmål är att utsläppen från inrikes transporter, förutom inrikesflyg, ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med 2010. För att klara målen är den avgörande delen att fasa ut de fossila bränslena, enligt regeringen. Klimatplanen visar även att Sverige ska införa EU:s nya utsläppshandelssystem ETS 2 till 2027, vilket är så tidigt som möjligt enligt regeringen. Regeringen ska även ta fram kompensatoriska åtgärder för företag och hushåll. En utredning ska också tillsättas som tar fram styrmedel som innefattar utsläpp som inte är en del av utsläppshandeln. Några beräkningar av vilka effekter de framtida förslagen kommer att ha på utsläppen finns ännu inte. De kommer när förslagen är klara och tas med i kommande budgetpropositioner, enligt regeringen. – Klimatförändringarna ska ses som en möjlighet för Sverige och svenska företag att ligga i framkant, säger klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. När regeringen presenterade sin höstbudget i september konstaterade man att Sverige missar sina klimatmål både på nationell och EU-nivå med nuvarande politik. Regeringen sa då att det inte ser ut som att Sverige kan nå det övergripande målet som handlar om nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045. ”Den totala effekten av regeringens förslag i budgetpropositionen för 2024 bedöms vara att utsläppen ökar under 2024 och 2025, för att därefter minska”, stod det i budgeten. Detsamma gäller de nationella etappmålen, däribland 2030-målet om att minska utsläppen i transportsektorn med 70 procent jämfört med 2010 års nivåer. Inte heller det såg ut att nås med regeringens politik, enligt beräkningarna i budgetpropositionen. ”Trots att många och viktiga insatser har genomförts bedömer regeringen att befintliga och beslutade åtgärder, både nationella och internationella, inte räcker för att nå de flesta av målen”, skrev regeringen då. Flera experter är kritiska till regeringens klimathandlingsplan, rapporterar TT. Man saknar konkreta exempel på hur utsläppen ska minska på kort sikt. – Det är en väldigt svag klimathandlingsplan som inte levererar minskningar i den takt som krävs, säger Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Utrikespolitiska institutet och Uppsala universitet, till nyhetsbyrån

nettonollutsläpp 2045

Regeringens klimatplan – ska nå nettonollutsläpp 2045

SVD

https://www.svd.se/a/y6ABkx/

Rotlösheten och melankolin delar de. Och kanske längtan efter det upphöjda i tillvaron. När Mikael Persbrandt porträtterar Dag Hammarskjöld lånar han erfarenheter från sitt eget liv. Men när metoo förs på tal förändras stämningen i rummet. Det pågår en sällsam dans i rummet, en tom hotellbar längst upp i centrala Stockholm. I mitten står Mikael Persbrandt, runt honom fyra personer som klär på och av honom olika ytterplagg. Någon rättar till ett skärp, någon annan avråder honom för att ha på sig en viss jacka. Persbrandt finner sig lydigt i situationen. Det gör han även framför Staffan Löwstedts kamera, men nu med en annan hållning, med en stjärnas fulla pondus.  Snart – en timme in i intervjun – kommer han att resa sig upp och lämna samtalet när han tycker att jag ställer för många frågor om hans självbiografi. Den som kom precis efter att hans kvinnliga kollegor tagit initiativ till det allra första svenska metoo-uppropet #tystnadtagning. – Jag borde kanske varit mer sluten jag också. Och det blir jag kanske med åren som du märker, blir bland det sista han säger innan han försvinner och pr-maskineriet sluter upp bakom honom. Men nu har vi precis slagit oss ner i hotellets benvita linnesoffa och metoo har ännu inte förts på tal. Jag ber om att få sitta mer avskilt, utan alla andra i rummet, men frågan avslås. Så blir även vi ofrivilligt uppvirvlade i den hovsamma dansen och jag kommer på mig själv att tänka att det här faktiskt påminner om det jag precis har sett på bioduken i ”Hammarskjöld”, där Persbrandt spelar huvudrollen som den svenske FN-chefen. Även generalsekreteraren var omgiven av lojala trotjänare som skyddade honom mot omvärlden och kanske ibland också mot sig själv.  Kändisskapets utanpåverk delar de, annars är olikheterna mellan dem markanta. Dag Hammarskjöld, en privat sluten och helgonförklarad förgrundsgestalt inom världspolitiken.  Mikael Persbrandt, en hyllad men tidvis skandalomsusad skådespelare som fått se sitt liv berättas på löpsedlarna.  Skildrar Hammarskjölds sista tid Persbrandt lägger armen på ryggstödet och lutar huvudet i sin hand. Han konstaterar att Hammarskjölds värld ”var ett märkligt universum att gå in i”. – Dag växte upp på ett slott i Uppsala. Jag växte upp i en liten lägenhet i Jakobsberg med en ensamstående mamma. Men det här är ju mitt jobb, det ingår i dealen att klä ut sig. Ändå kunde jag i det här fallet uppleva att det var stressande. ”Herregud, hur ska jag axla det här?” ”Hammarskjöld” är en storsatsning med en budget på närmare 80 miljoner kronor som har spelats in i Kapstaden och andra delar av Sydafrika, i New York, Norge samt Trollhättan och på Österlen.  Filmen, som skildrar FN:s generalsekreterares sista nio månader i livet, innan han dog i en flygkrasch i nuvarande Zambia, växlar mellan att vara en politisk thriller och ett stilla kammarspel som försöker mejsla fram människan som gömmer sig bakom världskändisen med hjälteglorian.  – Jag tänkte: ”Vad ska jag göra med en sådan perfekt människa som ville och gjorde så mycket gott?” Men jag försöker alltid hitta luckorna i mina karaktärer och kom efter ett tag på att det kanske inte var så mycket märkligare för honom än det har varit för mig själv. Under många, många år var timmarna när jag stod på scenen eller framför kameran de enda jag hade kontroll över, det var bara där jag var ”on the edge”, säger Persbrandt och fortsätter: – Dag kanske var lite likadan. Hans scen var generalförsamlingen eller presskonferensen då han stod i centrum för världens blickar. Sedan följde ensamheten i lägenheten med hans tama lilla apa och butlern

persbrandt

Mikael Persbrandt om Dag Hammarskjöld: En enastående person

SVD

https://www.svd.se/a/l3qLo7/

2024 ser ut att bli ett tufft år på många sätt, men inflationen bedöms falla snabbare än väntat. ”Det visar att vad vi gör fungerar”, säger finansminister Elisabeth Svantesson (M) på en pressträff. Regeringen är något mer optimistisk i Finansdepartementets senaste prognos om det ekonomiska läget. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) konstaterade på en pressträff på torsdagen att det är glädjande att inflationen faller. – Vi ser att inflationsbekämpningen fungerar. Den är inte över ännu, men vi ser att det verkligen går åt rätt håll. Något som dämpar inflationen under nästa år är lägre energipriser och en stramare penningpolitik. Även konjunkturen i omvärlden viker. Inflationen, enligt måttet KPI, bedöms sjunka från 8,7 procent i snitt i år, till 3,9 procent nästa år. Men det finns flera riskfaktorer och osäkerheten är stor, enligt Svantesson. – Allt från den vinter som ligger framför oss till den geopolitiska utvecklingen. Det kan göra att arbetsmarknaden försämras under 2024. Efterfrågan på arbetskraft är svagare under nästa år och varsel och konkurser kommer att öka, enligt prognosen. – Det kommer att vara lägre efterfrågan på arbetskraft än vad vi tidigare trott, säger Svantesson. – Vi är beredda på ytterligare riktade insatser, särskilt när det gäller arbetslöshet, beroende på hur den ser ut, fortsätter Svantesson. När inflationen gått ned kommer regeringen att lägga mer fokus på en ökad tillväxt. Finansdepartementet räknar nu med att svensk BNP faller med 0,5 procent i år för att sedan växa med 0,6 procent nästa år och 2,7 procent 2025. På onsdagen presenterade även Konjunkturinstitutet (KI) en ny prognos. De konstaterade att Sveriges ekonomi växer nästa år tack vare avtagande inflation, sänkta räntor och en vändning på bostadsmarknaden. Jämfört med KI är regeringen betydligt mer pessimistisk. KI spår att inflationen (KPI) faller från i snitt 8,6 i år till 2,9 procent 2024. BNP bedöms falla 0,2 procent i år för att sedan stiga med 1,0 procent nästa år.

inflationen 2024

Svantesson: Inflationen går åt rätt håll men 2024 blir tufft

SVD

https://www.svd.se/a/l3ql77/

Vägen till fred i Gaza kan bli svår att acceptera för premiärminister Benjamin Netanyahu, enligt experter SvD talat med. Israel kan tvingas erkänna Palestina och ändra sin bosättarpolitik om en vapenvila ska kunna bli bestående – och även byta ut Netanyahu själv. Hamas toppskikt kallades till Egypten på onsdagen för ytterligare ett försök att lösa gisslansituationen och få till ett nytt vapenstillestånd i krigets Gaza. Men möjligheterna till varaktig fred bedöms som små. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu själv pekas ut som ett hinder på vägen, av flera experter SvD talat med. – På israeliska sidan behövs det en annan regering, säger Isabell Schierenbeck, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och Mellanösternexpert. Veckorna efter Hamas angrepp på Israel den 7 oktober handlade stora delar av debatten om vilken sida som egentligen bar skulden för att kriget börjat. Den diskussionen har idag spelat ut sin roll, enligt flera experter. Hur en varaktig vapenvila eller fred ska möjliggöras är en betydligt akutare fråga. De döda i kriget räknas redan i tiotusental efter två och en halv månad av fullskaligt krig. Bara på Gazaremsan kan 20 000 ha fått sätta livet till och mer än 50 000 palestinier skadats, enligt Al Jazeera. Israel uppger sina förluster till ett tusental döda och drygt 8 000 skadade. Siffrorna är dock svåra att verifiera. Israel måste förändra sin syn på Palestina och reformera hela sin bosättarpolitik innan den nuvarande konflikten kan lösas, tror Isabell Schierenbeck. Men det är inte bara Israel som behöver ett nytt styre. – Hamas kan inte sitta kvar som styrande i Gaza. Inte utan att på ett konkret och revolutionerande sätt omstöpa sin politik och acceptera den israeliska statens existens. Det vill säga samma sak som PLO gjorde en gång i tiden, säger hon. Nio eller tio faktorer pekas ut för att nå fred Peter Haldén, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, tror inte att det räcker med maktskiften för att uppnå varaktig fred. – Som jag ser det så finns det minst nio eller tio faktorer som är svårlösta i den här konflikten. Det räcker inte att lösa åtta av dem. Du måste lösa alla nio eller tio om du ska få till en varaktig fred. Det grundläggande problemet är att alltför många ser kriget som en konflikt mellan staten Israel och Hamas och alla andra spelar biroller på krigsscenen, anser han. Kriget berör alla stater i Mellanöstern och får konsekvenser i hela världen. Det skapar stora möjligheter för mindre rörelser som Hamas eller Hizbollah att stjälpa en fredsprocess. Inom freds- och konfliktforskningen brukar forskarna tala om ”spoilers” – mindre ickestatliga aktörer som kan sabotera och omöjliggöra fredsprocesser mellan stora stater eller stormakter. – Hamas har spelat rollen av just en sådan spoiler efter 7 oktober, säger Peter Haldén och fortsätter: – Innan Hamas angrepp var Mellanöstern på väg mot en enorm ljusning jämfört med hur det varit tidigare årtionden. Israels relationer med många Gulf- och arabstater hade förbättras. När oljan är på väg att ta slut har Israel en stabil ekonomi. De andra arabstaterna har idag mer att vinna på att samarbeta med Israel än att ligga i konflikt med dem. Turismen i området blir en viktigare faktor för många av de arabstater som en gång räknade sig till Israels uttalade fiender. Det gäller inte minst Egypten, där de nuvarande förhandlingarna förs under överinseende av Qatar som inte har någon egen gräns mot krigszonen. – Det finns också militära samarbeten som sträcker sig över de gamla skiljelinjerna. Så det handlar inte bara om ekonomi, säger Isabell Schierenbeck. Sammantaget skapar det ett internationellt tryck på Israel att hitta en väg till varaktig fred, vid sidan av de militära lösningar som hittills prioriterats

israel premiärminister

Netanyahu pekas ut som ett hinder för fred mellan Israel och Hamas

SVD

https://www.svd.se/a/WRV3nr/

Lettlands utrikesminister Krišjānis Kariņš varnar för anpassningen till ett ryskt narrativ och uppmanar väst att rusta och fortsätta stödja Ukraina. – Oavsett vad vi vill så har kriget återvänt till Europa och vår främsta uppgift är nu att se till att det inte kommer till våra länder utan att Ukraina stoppar Ryssland i Ukraina. Sker inte det har Ryssland lärt sig att anfall lönar sig och går förr eller senare vidare till nästa offer. Krišjānis Kariņš säger inte ”Vad var det vi sa!” Men han skulle kunna säga det. Balterna varnade, men alldeles för få lyssnade. Den första lettiska vapensändningen till Ukraina kom redan dagen före invasionen. – Mina föräldrar flydde faktiskt till Sverige innan de flyttade till USA, där jag föddes. I veckan var han här för att möta sin svenske kollega och tala på måndagsmötet på Norrmalmstorg. Kariņš är hemvändaren, som med en amerikansk doktorsexamen i lingvistik blev företagare i Lettland, ekonomiminister 2002 och premiärminister 2019. Stockholmsbesöket kommer i en utmanande tid. Åtskilliga västliga medier är på väg att anamma ett ryskt narrativ som formats under en period av osäkerhet, när EU och USA går till val. Det är delvis resultatet av en rysk påverkanskampanj men också ett uttryck för en självpåtagen pessimism inför insikten om att Putin, i valet mellan att förlora makten och fortsätta kriget, oavsett förlusterna väljer utnötningskriget . – Andra skulle tala om desinformation, säger Kariņš. Ryssland är starkt, väst är delat. Allt går bra för Ryssland, inget går bra för väst. De infiltrerar den politiska debatten i frågor som delar opinionen i väst. För att förstärka polariseringen provocerar de från alla håll. – Så låter det från Moskva, men ser vi till realiteterna, har Ukraina återtagit 50 procent av territoriet som förlorades i krigets inledningsskede. De ryska förlusterna är enorma. Men regimen offrar villigt sina soldater, medan ukrainarna tänker som vi och vill spara sina soldaters liv. Kariņš menar att väst tvivlar för mycket på sin egen förmåga, understryker att i stora drag har väst 20 gånger så stora resurser som Ryssland. Och när väst undervärderar sin egen styrka blir det farligt. – Ryssland är på krigsfot och producerar vapen och ammunition dygnet runt, inte alltid den mest sofistikerade utrustningen men i stora mängder. Vi kan tillverka mer men det kräver pengar och en försvarsindustri som producerar för ett långt krig. Det måste finnas muskler bakom våra värden. – Putin vill ersätta en regelbaserad världsordning med våldet som maktmedel. Han drivs av gamla imperialistiska idéer hämtade ur rysk fascism från 1920-talet, säger Kariņš, och hänvisar till Ivan Iljin, som har kallats den ryska fascismens fader. – Från svenska och lettiska utgångspunkter kan det tyckas som galenskap, men det är en realitet och många ryssar tror på det. Putin har allt att vinna och ingenting att förlora genom att fortsätta. I själva verket skulle han förmodligen förlora makten hemma om han avslutade kriget. – Rysslands ledning har begränsad förmåga att möta befolkningens materiella behov, men är skicklig på att identifiera fiender och mobilisera mot dessa. De ser kriget som en fortsättning på andra världskriget, säger Kariņš och understryker att Putin inte lever under samma begränsningar som finns i en demokrati. Han vänder sig mot formuleringen ”as long as it takes” och menar att vi måste orka hålla i stödet till Ukraina intill dess att Ukraina segrar och Ryssland förlorar. – De behöver pengar, vapen och politiskt stöd. Beslutet att börja medlemskapsförhandlingarna med EU var extremt positivt

krišjānis kariņš

Lettlands utrikesminister Krišjānis Kariņš: Vi kan stoppa Moskva

SVD

https://www.svd.se/a/wAoMP5/

När Lene Remåd, 47, slutade med två livsmedel minskade magproblemen. Många reagerar på den här maten, enligt läkare. Besvären började gradvis för cirka åtta år sedan. I början hade Lene Remåd bara lite ont i magen. Men med tiden blev smärtorna värre. Till slut var de så illa att hon ibland både kräktes och svimmade av dem. – Jag förstod inte vad det var. Men det kändes som om jag var matförgiftad, säger 47-åringen från Oslo, som också upplevde att hon var mycket uppblåst i magen. Hon tog flera tester hos läkaren, inklusive för celiaki, glutenintolerans. Men ingen av dem visade något. I stället fick hon diagnosen känslig tarm, även kallat IBS (irritable bowel syndrome). Det är ett tillstånd som runt tio procent av befolkning uppskattas lida av. – Många lever med krånglande tarm. Men eftersom få pratar om det är det en lite osynlig grupp, säger läkaren Elisabeth K Steinsvik vid Haukeland universitetssjukhus. Typiska tecken på irritabel tarm Hon är aktuell med boken ”Skitt, la gå” tillsammans med professor emeritus Trygve Hausken och klinisk näringsfysiolog Cecilie Hauge Larsen. Typiska tecken på irritabel tarm är magsmärta som kan förbättras efter att man har varit på toaletten, eller smärta vid förändringar i avföringsmönstret. Vid IBS är det vissa som växlar mellan diarré och förstoppning, men det finns också många som bara upplever ett av besvären. Symptomen varierar också mycket, enligt Steinsvik. Vissa har svåra smärtor som hämmar dem i vardagen, andra har mildare smärtor. Vissa har besvär hela tiden, andra bara periodvis. Det är heller inte så att samma åtgärder fungerar för alla, enligt Steinsvik. Därför är det också viktigt med bra uppföljning och behandling som anpassas till varje individ, påpekar hon. Samtidigt finns det några saker som verkar hjälpa många med irritabel tarm. Här är råden från Steinsvik och Hausken: 1. Sömn, stress och aktivitet Om du har en orolig mage, är det bra att fundera över om du sover för lite och stressar för mycket. Om svaret är ja kan det vara bra att försöka göra något åt det. Detta kan nämligen orsaka orolig mage för många. Det är också bra att vara fysiskt aktiv. En halvtimme eller mer om dagen verkar vara positivt för matsmältningen, särskilt vid förstoppning. 2. Fis och bajsa Håller du inne fisar? Det är inte bra, berättar Hausken. Luft i magen kan nämligen orsaka smärta. Det är inte heller bra att skjuta upp toalettbesök. Gå när du behöver det. Annars kan du få ont. Experterna rekommenderar också att äta regelbundet och att ta god tid på sig vid måltiderna. Matsmältningen kräver mycket energi, och magen mår därför bäst om man saktar ner tempot, tuggar maten ordentligt och tar det lugnt under måltiden. 3. Dryck och tuggummi Dricker du kaffe eller te? Begränsa intaget till tre koppar om dagen, rekommenderar Steinsvik. Drick i stället mycket vatten, helst åtta glas om dagen (cirka 1,5 liter). Örtte kan också ha en positiv effekt på magen. Alkohol och kolsyrade drycker kan orsaka magproblem, så konsumtionen bör begränsas. Många med stora magbesvär har också nedsatt tolerans för vanligt mjölksocker (laktos). För vissa är det tillräckligt att bara byta till laktosfria produkter. Det finns tre bovar som är värst: vitlök, lök och blomkål. Det kan också vara bra att undvika sockerfritt tuggummi och halstabletter med mycket sockeralkoholer, som till exempel sorbitol. Det har en laxerande effekt och kan orsaka uppblåsthet och diarré, enligt Steinsvik. Kryddig och fet mat kan också öka symtomen för vissa. Om det är ett problem kan du försöka fördela mängden fett på flera måltider eller minska fettmängden något. 4

fodmap

Fodmap-diet – kan hjälpa vid känslig tarm, IBS

SVD

https://www.svd.se/a/O8VzWO/

Medan Sverige väntar på Natomedlemskap närmar sig Donald Trump Vita huset. Vinner Trump presidentvalet kan Nato bli något helt annat än vad Sverige lämnade alliansfriheten för – och vårt skydd mot Ryssland mycket svagare.  WASHINGTON USA:s representanthus klubbade i förra veckan ett regelverk som ska hindra att presidenten på egen hand – utan kongressens godkännande – kan fatta ett beslut om att lämna Nato. Senatorerna Marco Rubio och Tim Kaine, en republikan och en demokrat, har i flera år försökt få stöd för förslaget, och nu gick det alltså igenom. Hans namn nämns inte, men allt handlar om att sätta en tvångströja på Donald Trump. För de amerikaner som värderar Natosamarbetet börjar det nu bli obehagligt, precis som för USA:s allierade i Europa. Skälet är att det omöjliga ser ut att vara möjligt igen, när Trump leder över Joe Biden i de flesta mätningar. I USA surrar det av Natorykten runt Trump – från att han skulle vilja lämna alliansen helt, till att han tänker dra ner USA:s engagemang och försätta Nato i ”standbyläge”. Det är en spridd uppfattning här att det var Trumps medarbetare som hindrade honom från att lämna alliansen när han var president. Och enligt Rolling Stone berättar källor att Trump nu har gjort klart att han inte vill ha några ”Nato lovers” i sin nästa administration. Trump stoppad av fienden En av dem som säger sig ha stoppat Trump på väg mot Natodörren är hans förre nationella säkerhetsrådgivare – och numera fiende – John Bolton, som ofta och gärna förutspår att Trump kommer att förverkliga sina planer, om han vinner valet 2024. ”Ingen nationell säkerhetsfråga är viktigare än att vi snabbt blir medlemmar i Nato” förklarade Ulf Kristersson för snart ett år sedan. Det vore förstås en mörk ironi om Sverige bryter 200 års alliansfrihet med ett Natomedlemskap – vars värde omedelbart devalveras. En USA-exit skulle försämra Sveriges säkerhetspolitiska läge i en farlig tid. ”Vi säger att vi behöver ha högsta beredskap för krig” sa försvarsberedningens ordförande, moderaten Hans Wallmark, häromdagen till SvD. Svensk försvarsplanering bygger på att Sverige blir en del av Nato, som alliansen ser ut i dag. Vad skulle hända om USA faktiskt hoppar av? ”Få saker skulle destabilisera vår del av världen mer än om USA abrupt lämnade Nato. Därmed skulle hela den militära styrkebalansen sättas ur spel”, skriver Kjell Engelbrekt, professor på Försvarshögskolan i ett mejl till SvD. Han pekar på att USA ”bidrar med avgörande militära förmågor på den europeiska kontinenten” och menar att det allvarligaste vore att Europa skulle förlora skyddet av USA:s kärnvapen: ”Det skulle ta många år att bygga upp en kärnvapenavskräckning som fungerar gentemot den Ryska Federationen”. Skrämmer allierade Så här skriver Trump själv på sin kampanjsida, under rubriken ”Preventing World War III”: ”Vi måste avsluta den process som vi påbörjade under min administration att i grunden omvärdera Natos syfte och Natos uppdrag”. Det är inte särskilt tydligt, men räcker för att skrämma allierade som minns Trumps tid i Vita huset. Men kanske sätter det nya kongressbeslutet stopp för Trumps – eventuella – planer på att helt dumpa Nato. Vad säger den säkerhetspolitiska expertisen i Washington? Charles A. Kupchan är professor vid Georgetown University, och knuten till den inflytelserika tankesmedjan Council of Foreign Relations. Amerikaner älskar sina founding fathers, och Kupchan påminner om att George Washington 1793 nobbade en fransk begäran om hjälp – trots att Frankrike var en allierad sedan amerikanernas krig mot britterna. Och han gjorde det trots att Thomas Jefferson och James Madison opponerade sig. ”Men Washington sa bara att det ligger inte i vårt intresse, godnatt och adjö”. Kan köra över kongressen Trump skulle alltså kunna säga något liknande till Nato, även om kongressen invänder

kan trump lämna nato

Göran Eriksson: Trumps tvångströja räddar inte Nato

SVD

https://www.svd.se/a/eJVdVy/

Olof K Gustafsson, vd för Escobar Inc, har gripits i Spanien. Han misstänks bland annat för grov penningtvätt, bedrägeri och konstsmuggling. Nu vill amerikanska myndigheter få honom utlämnad till USA, berättar hans advokat. Smuggling, grov penningtvätt, urkundsförfalskning och bedrägeri. Men också deltagande i en kriminell organisation som sysslar med illegal handel med konstverk. Det misstänks den svenska företagaren Olof K Gustafsson för, visar dokument från spanska myndigheter. Olof K Gustafsson är vd för Escobar Inc, som säger sig äga rättigheterna till den avlidna colombianske knarkbaronen Pablo Escobars namn. Han driver bolaget tillsammans med Pablos bror Roberto Escobar. I ett SvD-reportage från i maj beskrivs Olof Gustafssons lyxliv i Marbella, med dubbla Rolexklockor i guld och en gul Ferrari med frun Svetlanas namn inbroderat i läderklädseln. – Jag har redan gjort allt jag vill göra. Därför behöver jag inte ha några mål, drömmar, idéer eller tankar. Vill jag bygga en villa så gör jag det. Vill jag köpa en bil så gör jag det. Vill jag ha en bra utbildning för min dotter så fixar jag det. Allting löser sig med pengar och med makt, sade han då. I den timslånga SVT-dokumentären ”Olof Inc”, publicerad i december 2021, pratar Olof K Gustafsson bland annat om hur han sålt Picasso-tavlor på vad han kallar ”den grå marknaden”. Hade tre Picasso-målningar i bilen Polisen slog till mot Olof K Gustafssons bostad i Marbella på morgonen den fjärde december. – De slog in dörren, tog mig och Olof och lade ner oss på golvet. Han fick handfängsel. Vår dotter var med oss, berättar Svetlana Gustafsson. Poliserna tog dem från sovrummet till vardagsrummet, där de informerades om brottsanklagelserna. Under sex timmar sökte polisen igenom huset och tog pengar, klockor, smycken, datorer och telefoner. Domstolen i franska Bourg-en-Bresse deltar i den polisutredning som nu pågår. Detta efter en tullinspektion i Frankrike 2020, då tre Picasso-tavlor hittades i bakluckan på en bil som Olof K Gustafssons åkte i. Åklagare Karine Malara skriver i ett mejl till SvD att en begäran om husrannsakan har skickats från domstolen i Frankrike till spanska myndigheter. ”Jag kan bekräfta att en utredning pågår. I den här delen av utredningen har domstolen i Bourg-en-Bresse inte utfärdat någon arresteringsorder”, skriver Malara. Olof Gustafssons advokat, Federico Moglia, säger att han inte vet om tavlorna faktiskt var målade av Picasso eller inte. – Det finns inga dokument som styrker det. Men Frankrike gjorde en stor sak av det, de tog tavlorna och startade en utredning om konstsmuggling. Levererade inte mobiltelefoner Förutom spansk polis deltog också federala agenter från det amerikanska skatteverket i tillslaget. De anklagar Olof K Gustafsson för bedrägeri och grov penningtvätt efter att Escobar Inc marknadsfört och sålt mobiltelefoner. Det ska handla om 500–600 personer som inte har fått sina betalda produkter. Enligt Federico Moglia orsakades leveransproblemen av pandemin. – Det är inget bedrägeri utan ett företag som hade problem med sina leveranser. Han påstår att Escobar Inc försökt betala tillbaka pengarna, men att detta inte gått eftersom betaltjänsterna Klarna och Stripe stängt ner företagets konton. Escobar Inc har också haft en omskriven rättstvist med Klarna, som handlade om vad som hänt med de här pengarna. I somras avgjordes fallet i Stockholms tingsrätt, som gick på Klarnas linje. Anklagelserna om penningtvätt handlar, enligt Federico Moglia, om 1,2 miljoner dollar som Olof flyttat mellan konton i USA och Förenade Arabemiraten. – De menar att det är pengar han fått från bedrägerier, men det är pengar som han haft länge. Det är ingen penningtvätt, säger Federico Moglia. Olof K Gustafsson har nu suttit frihetsberövad i mer än två veckor

olof k gustafsson

Escobar Incs vd Olof K Gustafsson gripen i Spanien

SVD

https://www.svd.se/a/zEqXO5/

SVT bör visa dokumentärfilmen ”Watching the moon at night” – eller förklara varför de avstår. Om allt hade varit som det skulle, skulle vi nu kunna se dokumentärfilmen ”Watching the moon at night” av Bo Persson och Joanna Helander från 2015 på SVT Play. Filmen från 2015 ger perspektiv på Hamas pogrom den 7 oktober. Alltså exakt det som ligger i SVT:s uppdrag: att verka i allmänhetens tjänst. Filmen vrider och vänder på terrorism globalt och i olika utgåvor, inklusive den som är kopplad till antisemitism. Experter talar. Offren får en röst. Men allt är inte som det ska på SVT:s dokumentärredaktion. Rättare sagt, det är tyvärr sig likt. SVT startade som medproducent till filmen, men hoppade av och meddelade sedan prompt att den inte skulle sändas. I juni 2016 dristade jag mig till att ifrågasätta det beslutet. Kritiken handlade dessutom om SVT hade sänt en Putintrogen dokumentär på temat att de folkliga protesterna i Ukraina 2014 var orkestrerade av USA och diverse högerextremister. Svaret i form av ett mejl från Lars Säfström på dokumentärredaktionen berörde bara den senare filmen, gav inget svar i sak och var dessutom aggressivt i tonen. Så kom då den 7 oktober och det gjorde att frågan om att visa filmen kom upp igen.  Efter att SVT:s vd Hanna Stjärne hade blivit uppmärksammad på filmen skickades bollen vidare till Helena Olsson som är ansvarig i SVT:s programledning för genrerna nyheter, samhälle, dokumentär och minoritetsutbud. Beskedet från Olsson var att Persson och Helander ånyo kunde skicka in filmen så att dokumentärredaktionen skulle kunna göra en ny bedömning. Det verkade lovande. Filmarna utlovades få besked i mitten av november, men när vi nu går mot nyår är de fortfarande i väntans tider. SVT har ännu inte svarat. Mot bakgrund av historien infaller därför lätt en förmodan om skälet till bristen på respons: Vill dokumentärredaktionen dra ut på saken för att i tysthet begrava frågan om visningen av filmen? Det är inte public service när det är som bäst, om man säger så. Mot bakgrund av nutidsdramat vore det värdefullt om SVT visar ”Watching the moon at night”. Den hjälper oss att förstå. Ett minimikrav är att dokumentärredaktionen ger ett besked, och vid ett eventuellt nej bör man denna gång tydligt redovisa varför filmen inte platsar som ljuskastare över en samtidshistorisk tragedi.

watching the moon at night

SVT bör visa ”Watching the moon at night”

SVD

https://www.svd.se/a/rlqXnw/

En pojke under 18 år har skjutits till döds i Norrköping. Flera personer ska ha bevittnat händelsen. Det är den andra dödskjutningen i staden på mindre än en månad. Larmet om skottlossningen i stadsdelen Marielund kom in vid klockan 16.20 på onsdagen. På platsen hittade polisen en tonårspojke med allvarliga skottskador. Pojken fick till en början vård på platsen och fördes sedan till sjukhus. Men hans liv gick inte att rädda. Anhöriga har underrättats om dödsfallet. Flera personer blev vittnen till dödskjutningen, enligt polisen presstalesperson Marcus Anefur. – Vi jobbar på olika fronter. Just nu försöker vi säkra så mycket bevisning som möjligt på brottsplatsen. Parallellt med det eftersöker vi efter gärningspersoner. Ingen person är gripen. Ett större polispådrag har pågått i Norrköping under eftermiddagen och kvällen. Ett område har spärrats av för den kriminaltekniska undersökningen. På polisens begäran stoppades spårvägstrafiken mellan hållplatserna Fridvalla och Norr Tull, enligt Östgötatrafiken. Norrköping har under året drabbats av ett antal grova våldsdåd. I slutet av november sköts en man i 20-årsåldern ihjäl i samma område. – Vi är särskilt oroliga för Norrköping. Norrköping har varit på gång länge, uppgav en poliskälla för SvD då. Huruvida onsdagens skjutning kan kopplas till våldsvågen vill polisen inledningsvis varken bekräfta eller dementera. – Det är i nuläget för tidigt att säga, säger Marcus Anefur.

dödsolycka norrköping

Skjutning i Norrköping: tonårspojke död

SVD

https://www.svd.se/a/wAlW1o/

Aya Kanbars språkliga universum skildrar ungas liv filtrerade genom popmusiken och populärkulturen. Det är poesi skapad med en lust till språket som smittar. Måtte hon bara inte kramas sönder av kultureliten. Åh, vad jag önskar att Aya Kanbar debuterade när jag själv var tonåring: hennes diktrader hade prytt många post-its i flickrummet, eller skickats på chatten till vänner som frågade hur man mådde. Det här är nämligen poesi som andas ungdom, liksom förkroppsligar den på det allra mest utsökt kaotiska vis. Kanbar är född 2004 och värjer sig förstås för allt snack om hennes ålder, men vi trötta kritiker i 30- och 40-årsåldern kan inte låta bli att tjata. Och det finns ju en anledning till att vi gör det: det är för att Aya Kanbar har lyckats med de legeringar av högt och lågt, finlitterärt och banalt som så många av oss misslyckades med när vi satt och skrev i kollegieblocket mellan lektionerna på gymnasiet. Att läsa henne är som att få en vitamininjektion rakt in i hjärtat. Hon debuterade 2021 med den tokhyllade diktsamlingen ”Hyperverklighet”. Uppföljaren ”Aftongata” är en berättelse om två vänner, eller kanske två älskande (gränsen däremellan är ofta hårfin i ungdomen), kallade ”protagonisten” och ”antagonisten”. Diktsviten inleds in media res med ”kickade klichéer” och ska sedan sväva vidare genom frostmörka nätter, luciatåg och promenader till Coop ackompanjerade av storheter som Lorde, Olivia Rodrigo, Donia Saleh och Lars Gustafsson – och dödsängeln Azrael. ”Vi flydde / som tveklösa tonåringar / alltid gör”, suckar protagonisten och beskriver sin längtan efter ”att få älska, / värna om ett lika ihåligt hjärta”. Hon är aldrig rädd för det dramatiska eller storvulna, utan låter all ungdomens intensitet blomma ut: ”nuförtiden är jag ensam med monument som restes efter att du bytt telefonnummer” Eller: ”jag vill skära upp dina handleder jag vill göra dig andlöst beroende jag vill att ditt liv tar slut jag vill att ditt liv ska handla om mig jag vill inte minnas dig jag vill ta mig under ditt skinn” När jag befinner mig i Aya Kanbars universum tänker jag ibland på en artikel som cirkulerat på nätet i säkert tjugo år, och vars sanningshalt ifrågasatts lika länge, men som beskriver hur en samling hemlösa ungdomar i Miami skapat sin egen mytologi – neonälskande änglar sitter uppflugna på skyskrapor, den ”Blå Damen” skyddar den som känner till hennes hemliga namn. Kanbar framkallar samma känsla av, ja, hyperverklighet, livet filtrerat genom popmusiken och populärkulturen. Den uppburna kulturen och västerlandets poetiska arv singlar ner som sotflagor eller snöflingor. Någon dricker absint, någon passerar en ”arkadisk gräns”. Den man älskar ”är alla noter i min drömparfym”. I dikten som heter ”Lucia” möts höstterminens veckonummersverklighet och kärlekens overklighet: ”din ljushand kramade min azrael tittade tyst på oss vi var stearintäckta, frostbitna i kylan omgivna av körsång” Och annorstädes går en fest fel: ”i vardagsrumsarenan / rev gråtmilda / & berusade ungdomar / sönder varandra”. Känslor bärs i kroppen, blir kropp; dikten är full av knivar, sår, snitt och remsor. Halsar blottas, blod sugs vampyrlikt. Kanbar hänger sig, men är förstås medveten om leken och dess potentiella konsekvenser: ”exploaterande poesi / som du alltid hatat / ger jag till dig nu”. Den oförställda glädjen och lusten till språket lyser igenom varje rad, och är oerhört smittsam. Det här är en diktsamling att ge till alla tonåringar du känner; jag kan knappast tänka mig en bättre introduktion till vad poesi kan vara

aya kanbar

Recension: Aya Kanbars Aftongata är förkrossande bra

SVD

https://www.svd.se/a/bgVaX5/

Han var Ukrainas mest hyllade idrottsman och först i världen med att svinga sig över sex meter i stavhopp. Men efter affärskontakter med Ryssland anklagas ukrainaren Sergej Bubka nu för att ha vänt sitt land ryggen och sjunkit långt under den moraliska ribban. Sergej Bubka rankades under 1980- och 90-talet som en av världens största idrottsmän. Inte minst för sina sex raka VM-guld i friidrott och sammanlagt 35 världsrekord i stavhopp. Men den explosive nationalidolen har inte haft lika lätt att sväva på hög höjd på senare år. Hans fall tog fart när ukrainska Bihus.Info i somras avslöjade att Bubkas företag Mont Blanc hade registrerats i Ryssland – efter att invasionen inleddes den 24 februari 2022. Företaget ska ha sålt bränsle till den ryska ockupationsmakten i regionen Donetsk. Även om det inte ska ha rört sig om några större summor i den ryska krigsmaskinens miljardrullning passerade de tre kontrakten en röd linje för många ukrainare. Mont Blanc rapporteras äga minst sex bensinstationer i Donetsk. Sergej Bubkas bror Vasilij står som vd på alla kontrakt. Sedan det blev känt har den ukrainska säkerhetstjänsten SBU öppnat en utredning mot Vasilij, som i sin frånvaro åtalats för att samarbeta med ryssarna och därigenom ”assistera en terroristorganisation.” Sergej Bubka, född i nu ockuperade Luhansk, har slagit tillbaka mot anklagelserna och hävdat att det är en smutskastningskampanj. ”Jag har inte besökt de ockuperade områdena sedan 2014 och kunde inte närvara vid min mammas begravning i år. Jag har inget att göra med några affärer där.” Men andra framstående idrottare i Ukraina har inte låtit sig nöjas – om än mer på ett moraliskt plan. ”När kriget inleddes stod alla våra idrottare enade. Vi skrev under ett upprop och visade vår solidaritet och väntade på Bubkas gillande. Men hans signatur kom aldrig,” säger Jaroslava Mahutjich, världsledande ukrainsk höjdhoppare. De ukrainska idrottarna, som var tidigt ute och krävde ett förbud för Ryssland och Belarus i OS-sammanhang, fick inte heller på den punkten något stöd av Bubka – en av Internationella Olympiska Kommitténs 107 mäktiga medlemmar. ”Vi försökte ringa honom och skrev även. Men vi fick aldrig någon kontakt,” säger Jaroslava Mahutjich, enligt Politico. Bubka har hotat med att stämma Bihus.Info, men har ännu inte gått vidare med planerna. Istället har sajten kunnat avslöja två nya affärskontrakt från maj 2023. Huvudpersonen var Ukrainas i särklass mest hyllade idrottsman sedan frigörelsen från Sovjetunionen då han radade upp världsrekord i stavhopp. Bubka hade efter karriären nära koppling till ex-presidenten Viktor Janukovytj som 2014 gick i exil till Ryssland – och önskade precis som denne starkare band till Kreml. De två tillhörde Regionernas parti och bodde i samma bostadshus i Donetsk. Bubka, 63, lever sedan en tid i Monaco. Enligt ukrainska Pravda tilläts han lämna Ukraina en vecka efter den ryska invasionen tack vare ett speciellt tillstånd. Han syns ofta på arenan Stade Louis II när AS Monaco spelar fotboll. Klubben ägs av den ryska oligarken Dmitrij Rybolovlev. Här avgörs även Internationella friidrottsförbundets världsfinal med Sergej Bubka som given ledare i arrangörsstaben. ”Jag respekterar honom som idrottsman, men inte som människa,” säger Jaroslava Mahutjich, som fått reservationslöst stöd av andra ukrainska idrottare som fotbollens Oleksandr Zintjenko och Andrij Sjevtjenko.

bubka

Ukrainaren Sergej Bubka anklagas för att ha vänt sitt land ryggen

SVD

https://www.svd.se/a/Q7Vqx8/

Inflationen avtar, räntorna sänks och bostadsmarknaden vänder. Det är några av många saker som blir bättre i svensk ekonomi från och med nästa år. – Vi ser ljuset i tunneln. Det säger Ylva Hedén Westerdahl, prognoschef på Konjunkturinstitutet som brukar kallas för statens ekonomiska tankesmedja. Myndigheten har precis släppt en ny prognos för svensk ekonomi och den innehåller en rad goda nyheter för svenska hushåll. För det första. Efter ett litet fall i år spås ekonomin återigen börja växa nästa år. Bruttonationalprodukten (BNP), som mäter hur mycket som produceras i Sverige under ett år, växer med 1 procent under nästa år och 2,6 procent året därpå. Utvecklingen ska jämföras med ekonomins genomsnittliga tillväxttakt på drygt 2 procent. Återhämtningen är inte bara runt hörnet. Den är bred. Nästan allt spås växa. Exporten, investeringarna inom industrin och hushållens konsumtion som fallit fem kvartal i rad. Även offentlig konsumtion bidrar till nästa års positiva siffror på grund av satsningar på försvaret, polisen och rättsväsendet, skola och äldrevård. – Det växer lite överallt, konstaterar Ylva Ylva Hedén Westerdahl. En viktig förklaring till varför hushållens konsumtion återhämtar sig är lägre inflationen och fallande räntor. Enligt KI avtar inflationen rejält – från ett snitt på 6 procent i år till under Riksbankens mål på 2 procent nästa år och året därpå. Kronan har stärkts påtagligt Tillbakagången beror på flera saker. Riksbankens räntehöjningar och återhållsamma löneökningar har dämpat hushållens efterfrågan. Dessutom har råvaru– energi, – och fraktpriser fallit kraftigt. Kombinationen minskar företagens behov och möjligheter att höja priserna. – Förut var det många dåliga saker samtidigt som påverkade inflationen uppåt. Nu är det många bra saker samtidigt som istället påverkar inflationen nedåt, konstaterar Ylva Hedén Westerdahl. Enligt henne kommer också kronan att hjälpa inflationen i rätt riktning de närmsta åren. Kronan har redan stärkts påtagligt de senaste veckorna och KI tror att den stärks med ytterligare runt 5 procent de närmsta två åren – mot en korg av valutor hos våra största handelspartners. Det här är bra för inflationen eftersom en starkare krona gör importen billigare. Ylva Hedén Westerdahl radar upp ett antal faktorer som hon tror kommer att stärka kronan. En är att kronan brukar stärkas när världsekonomin går mot bättre tider, en annan att investerares oro för svenskarnas höga skulder både bland hushåll och kommersiella fastighetsbolag avtar i takt med att räntorna faller. Riksbankschef Erik Thedéen lämnade på onsdagen ännu en god nyhet för hushållen. Riksbanken hade tidigare varnat för att räntan kan komma att höja ytterligare en gång i början av nästa år. Sannolikheten sattes till 40 procent. Men i ett tal i Stockholm gav riksbankschefen ett betydligt mjukare besked. – Vår bedömning är att det inte krävs ytterligare räntehöjningar för att nå inflationsmålet, säger Erik Thedéen till reportrar efter talet. Han pekade bland annat på att inflationen blivit lägre än förväntat sedan bankens senaste räntemöte och att även kronan har stärkts. Erik Thedéen ville inte prata om sannolikheten för framtida räntesänkningar. KI spår dock att centralbanken börjar sänka räntan redan till sommaren, följt av gradvisa sänkningar under resten av året och året därpå. Vid slutet av 2025 spås Riksbankens styrränta vara antingen 2,25 procent eller 2,50 procent, jämfört med dagens 4 procent, enligt KI

svensk ekonomi

Ny KI-prognos om svensk ekonomi: Flera goda nyheter för hushållen

SVD

https://www.svd.se/a/l3qOxM/

Rättsläkarna slog fast att 64-årige Stefan dog av en hjärtinfarkt. Men SvD:s granskning avslöjade att det kunde röra sig om ett giftmord. Fem år efter det ouppklarade dödsfallet tar en ny åklagare över. ”Ett starkare bevisläge nu”, säger Anna Johansson. Stefan dog under mystiska omständigheter på Skaraborgs sjukhus i augusti 2018. En läkare larmade om att en förgiftning kunde vara orsaken. Barnen fattade misstankar om att deras pappa mördats. SvD granskade dödsfallet, vilket ledde fram till att det ovanliga giftet antimon upptäcktes i Stefans blod. Nu har Kalla fall-gruppen i Göteborg drivit mordutredningen framåt och en ny åklagare har fattat beslut om att ta över fallet. – Det är ett starkare bevisläge nu, säger åklagare Anna Johansson. Hon säger till SvD att helhetsbilden av händelseförloppet blivit tydligare och att bevisläget stärkts efter Kalla fall-gruppens utredningsinsatser. – Jag ser förutsättningar att kunna driva förundersökningen framåt. Det är fler utredningsåtgärder som ska vidtas, men jag kan inte gå in på detaljer, säger Anna Johansson. Rättsläkarna trodde på infarkt När Stefan kom in till sjukhuset den där natten för fem år sedan hade han häftiga kräkningar, magont och svårt att andas. Hans liv gick inte att rädda och sjukhuspersonalen förstod inte vad som orsakat hans symtom och död. Polis och rättsläkare avskrev Stefans död som ett sjukdomsfall, en hjärtinfarkt, och lade ned mordutredningen. Svenska Dagbladet granskade Stefans fall 2019 och flera tunga experter gick emot rättsläkarnas bedömning och hävdade att en förgiftning är den mest sannolika dödsorsaken. Dessutom kunde granskningen visa flera omständigheter runt dödsfallet som polisen inte utrett. Det ledde till att överåklagare Mikael Björk återupptog förundersökningen på nytt. Giftprofessorn Olle Matsson på Uppsala universitet föreslog att Stefans blodprov skulle testas för fler gifter, bland annat det ovanliga ämnet antimon – en släkting till arsenik. När Rättsmedicinalverket gjorde en sådan blodanalys stod det klart att det fanns en tydligt förhöjd halt av antimon i Stefans blod. – Det är helt unikt. Antimonet gjorde att han dog på lite mindre än ett dygn. Jag känner mig helt säker i den bedömningen, sa överläkaren Erik Lindeman till SvD då. Tidigare misstänkta i Colombia Men trots att det gick att slå fast att Stefan dött till följd av en förgiftning valde överåklagaren att skriva av misstänkta i ärendet och mordutredningen blev ett så kallat ”kallt fall”. Men Kalla fall-gruppen i Göteborg tog sig an förgiftningsfallet och genomförde en rad utredningsinsatser. Deras framgångar ligger till grund för åklagare Anna Johanssons beslutat att ta sig an ärendet. Hon är den tredje åklagaren som kopplas in under de fem år som passerat sedan Stefan avled. Tidigare misstänkta i ärendet befinner sig i hemlandet Colombia. Ett land som Sverige inte har något utlämningsavtal med, vilket försvårar utredningen, enligt Anna Johansson. Men hon ser ändå möjligheter framåt. – Det finns förutsättningar att arbeta mot Colombia och att agera internationellt i ärenden. Det har vi sett flera exempel på, säger Anna Johansson. Är förhoppningen att kunna väcka åtal? – Ett åtal är ju alltid målet generellt, men sen får man se hur långt man kommer. Polisen har tidigare gjort förhör med änkan till Stefan, som återvände till Colombia kort efter att han avled. Dottern Lina: ”Känner hopp” Stefans tre vuxna barn har drivit en långdragen kamp mot myndigheterna. De har varit helt övertygade om att deras pappa förgiftats, men känt sig motarbetade av både Polismyndigheten och Rättsmedicinalverket

giftmordet på stefan

Stefan-fallet: Vändningen i misstänkta giftmordet

SVD

https://www.svd.se/a/y6qRlK/

Demoniska hallucinationer till havs, enormt stort äventyr gjort med kärlek och uppslukande finsk mysskräck. Detta är årets fem bästa tv-spel. Risk of rain 2 – Survivors of the void Plattformar: Windows, Switch, Playstation 5, Xbox X/S Indiespelet ”Risk of rain 2” har, rent tekniskt, funnits att spela sedan 2019 – men eftersom det är så hejdlöst älskat hos en liten men hängiven fanbase byggs det fortfarande ut. Till ytan är det inte något speciellt. Tecknade gubbar som studsar runt i olika landskap (så kallade ”biomer”) och skjuter monster till tonerna av Prince–inspirerad gitarr-rock. Dör du så får du starta om. Igen och igen. Det låter sådär, men är helt otroligt. Framför allt på grund av spelets komplexitet. Många av spelets mekanismer är djupt dolda, hemligheter ruvar bakom varje hörn – och ju mer tid du lägger in i världen, desto mer lär du dig. Om jag ångrar mina 100 timmar? Sjukt nog inte. Dredge Plattformar: Windows, Switch, Playstation 5, Xbox X/S Det går inte att nog lyfta fram H P Lovecrafts inflytande i populärkulturen. Hans sätt att mana fram den suggestiva känslan av att något större, oförklarligt och fruktansvärt som ligger precis bortom det mänskliga sinnets uppfattningsförmåga har rentav ett eget namn. Kosmisk skräck. Det finns mängder av spel som direkt eller indirekt inspirerats av honom. Innan ”Dredge” hade dock ingen som gjort det oväntat lyckade draget att kombinera det med en fiskesimulator. Åka runt på de sju haven, fiska ålar och samtidigt drabbas av demoniska hallucinationer och magiska riter? Det känns så självklart. Pikmin 4 Plattform: Switch Det är över tio år sedan det förra strategispelet i ”Pikmin”-serien släpptes. Detta är eoner i den digitala världen. Så länge att hela generationer inte ens känner till att serien om de pyttesmå rymdvarelserna finns. Trots det släpptes det utan större åthävor av Nintendo i år – och det av en anledning. Detta egensinniga verk är inte som något annat. Barnsligt och charmigt men också vuxet och krångligt. Sprängfyllt med japanska obegripligheter och märkliga referenser till bortglömda delar av tv-spelshistorien. Och, förstås, framtaget med Nintendos patenterade känsla för genomarbetad kvalitet. Zelda: Tears of the kingdom Plattform: Switch Uppföljaren till det tokälskade ”Zelda: Breath of the wild” kom i våras och har blivit minst lika tokälskat. I sig en bedrift. Anledningen är uppenbar. Spelet är lika vackert som det är enormt, lika kärleksfullt utmejslat som det är lätt att ta sig an. För åttioelfte gången i ordningen spelar du Link, hjälten som ska rädda prinsessan och landet. Det där spelar ingen roll. Du är här för att rida över ängarna, flyga över bergen, utforska underjordens mörker och bli störst, bäst och starkast. Bäst av allt? Det är utformat så att du sömlöst kan spela lika länge som du annars skulle lagt på candycrush. Det vill säga – det fulländade spelet för dig som egentligen absolut inte har tid att spela spel. Alan Wake II Plattformar: Windows, Playstation 5, Xbox X/S Årets spel. Utan tvekan. Dels för den otroligt lyckade föreningen av finländsk karghet med ”Twin Peaks” suggestiva mysskräck. Dels för den genuint uppslukande berättelsen om en författare som försöker skriva sig ut ur sin egen mardröm. Men också för att den finländska studion Remedy tar spelmediets berättarpotential till nya höjder. Är detta en film om ett spel? Ett spel om en bok? En bok om en film? Efter ett tag har jag ingen aning längre. Detta är något nytt. Läs SvD:s recension av ”Alan Wake II”.

bästa spelen 2023

Bästa tv-spelen 2023 – Alan Wake II, Pikmin 4 och Dredge

SVD

https://www.svd.se/a/APAJBr/

Kiruna är så illa ute att äldreboendena slutar servera efterrätt. Krisen kan följas av fler när små kommuner tar enorma risker för att möjliggöra den ”gröna industriella revolutionen”. Hålen växer i Kiruna, både bokstavligen och bildligt. För att inte slukas av LKAB:s gruvbrytning, har Kirunas stadskärna flyttats österut under det senaste decenniet. Stadens nya centrum invigdes förra sommaren, samtidigt som byggnaderna i det gamla successivt rivs eller flyttas. 2025 är det dags för samhällsomvandlingens stora final. Då ska Kirunas karaktäristiska och 600 ton tunga kyrka i nationalromantisk stil, utan att plockas isär, lyftas upp på ett specialbyggt transportfordon och köras fyra kilometer till sin nya plats. Men miljarderna som LKAB betalat till Kiruna kommun för stadsflytten har inte räckt. Och nu står staden vid ett ekonomiskt stup. I början av december meddelade kommunledningen att stadens bankkonto snart var tömt, och att man tvingats låna 150 miljoner kronor till löner och driftskostnader. Kommunen har också lagt ett massivt sparpaket för nästa år. Det innehåller allt från stoppade byggprojekt till att de boende i äldreomsorgen inte längre ska få efterrätt på vardagar. Symbolen för den ekonomiska oredan är det nya badhuset. Från början beräknades det kosta 360 miljoner kronor. Sedan lade byggbolaget Peab ett fastprisanbud på 550 miljoner. Det tyckte kommunledningen var för saftigt, så med förhoppning om ett lägre pris valde kommunledningen i stället att bygga badhuset på löpande räkning. Då sa det slurp. Badet skulle egentligen redan vara invigt. Men det är ännu inte färdigt. I början av 2023 hade byggnotan stigit till 800 miljoner kronor. Nu, i slutet av året, står det 1,1 miljard på prislappen. Det är långt ifrån säkert att taxametern stannar där. Det vore en enkel sak att göra sig lustig över detta finansiella fiasko. Över politikers oförmåga att nöja sig med det som är gott nog – ett badhus i en stad med 23 000 invånare kanske inte måste ha 15 olika bassänger. Den ekonomiska isvak Kiruna ramlat ner i, illustrerar vilka risker kommuner måste ta för statens räkning. Men den ekonomiska isvak Kiruna nu har ramlat ner i, illustrerar också vilka risker kommuner måste ta för statens räkning. Kiruna hade redan ett badhus, och behövde egentligen inget nytt. Men statliga LKAB behövde järnmalmen under marken som badhuset står på.  I LKAB:s fall betalade bolaget förvisso frikostigt för stadsomvandlingen. Men det var likafullt Kirunaborna som tog den största ekonomiska risken. Och små kommuner har, till skillnad från ett statligt jättebolag, ingen miljardkassa att ösa ur när saker går snett eller inflationen får fart. På andra platser spelar kommunerna med ännu högre insatser. Boden, Luleå och Skellefteå räknar med att behöva investera 62 miljarder kronor i allt från bostäder till infrastruktur för att möjliggöra den ”gröna industriella revolution” som ska få Sverige att nå sina nationella klimatmål. I Bodens fall, där H2 Green Steel just har börjat bygga ett nytt stålverk, har kommunen redan ökat sin låneskuld med flera hundra procent. De stora lånen gör att Bodens kommun de närmaste åren går med mångmiljonunderskott. Kommunens kalkyl är att lånen och investeringarna så småningom ska leda till tusentals nya invånare och högre skatteintäkter. Vilket är allt annat än säkert. Förra året var nettoinflyttningen 2 000 personer – i hela Norr- och Västerbotten. Stiger inte den siffran drastiskt väntar ett ekonomiskt stålbad för Bodens kommun. ”Jag hör ofta statliga företrädare tala om de stora industrietableringarna och vilka möjligheter som finns. Det är bra

avgrunden kiruna

Kiruna och Norrland är på väg mot avgrunden

SVD

https://www.svd.se/a/rlxg5w/

Han trodde att Ukraina kunde vinna kriget under 2023 – men frontlinjerna är i stort sett oförändrade. Nu har Sveriges mest kände överstelöjtnant börjat tvivla. ”Det ser mörkare ut nu”, säger Joakim Paasikivi i en SvD-intervju. Senast vi träffades var i januari, för nästan ett år sedan. – Ja, din vinkel då var ju att jag var orealistiskt positiv, säger Joakim Paasikivi. Efter tre framgångsrika ukrainska offensiver under 2022 – Kiev, Cherson och Charkiv – var överstelöjtnanten övertygad om att landet kunde avgöra kriget redan i år, förutsatt att det militära stödet från väst fortsatte att komma. Och både stridsfordon, artillerisystem och den så kritiska minröjningsutrustningen dök också upp. Trots det har frontlinjerna i princip stått stilla. Den ukrainska sommaroffensiven för att återta ryska landvinningar i bland annat Cherson och Donetsk misslyckades. Ingen blir gynnad eller glad av att man säger ”å ena sidan, å andra sidan” I dag konstaterar Joakim Paasikivi att han överskattade den ukrainska förmågan. – Jag trodde att de skulle vara bättre. Fattat beslut på osäkra underlag Sannolikt var deras större mekaniserade förband dåligt utbildade, säger han. Dessutom saknades kraft i luftrummet. Samtidigt underskattade han den ryska försvarsförmågan, säger han, och det är möjligen en viktigare förklaring. – Ryssarna hade grävt ner sig i varenda trädridå, och varenda fält var dubbelt minerat mot vad man hade räknat med. De ukrainska fordonen kunde inte ta sig någonstans. Även minröjarna gick på minor. Ångrar du att du uttalade dig så pass optimistiskt? – Detta låg inom möjligheternas ram. Men jag hade större förhoppningar. – Hela min yrkesbana har gått ut på att fatta beslut baserat på osäkert underlag. Man måste kunna sätta ner foten någon gång. Ingen blir gynnad eller glad av att man säger ”å ena sidan, å andra sidan”. Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 fick Joakim Paasikivi tidigt en särställning bland de ”experter” eller ”analytiker” som kommenterade kriget i media. Han har varit omhuldad, omtalad – och omdebatterad. Att han har framställts som den största Ukrainaoptimisten som aldrig försuttit en chans att baktala den ryska krigsinsatsen har han inget emot. – Men i ett mediedramaturgiskt perspektiv får jag den roll jag blir tilldelad. Det blir mycket rubriksättare som bestämmer vad jag har sagt. Är det rättvist? – Ja, i allt väsentligt. – Jag tror att ganska många läser hela artikeln, eller ser hela inslaget, där jag väldigt ofta försöker förklara varför jag tror det jag gör. Men rubriksättarna har sitt jobb. Talar gärna på Publicistklubben Kritiken mot honom har vuxit, särskilt i sociala medier. ”Hatarna”, som han kallar dem, är inte sena att påpeka att hans profetior om ukrainska framsteg inte infriats. – Jag är inte på något sätt neutral i konflikten, men jag försöker vara objektiv i förhållande till hur det går. Det är också crescendot på min professionella karriär. Även DN-krönikören Johan Croneman har haft synpunkter på Paasikivi i en text: ”Vi har hört Joakim Paasikivi odugligförklara de ryska styrkorna i snart två år nu. Vad är syftet? Vad är det han vill berätta för oss?”, skrev Croneman. Sedan dess pratar Paasikivi inte längre med Dagens Nyheter. Orsaken till det vill han inte prata med SvD om. Varför? – Det blir bara pajkastning. Men jag skulle oerhört gärna diskutera det här på Publicistklubben eller i liknande sammanhang. Rent allmänt – tar du åt dig av kritiken? – Det är klart jag vet att jag inte är älskad av alla

joakim paasikivi

Joakim Paasikivi: ”Jag vet att jag inte är älskad av alla”

SVD

https://www.svd.se/a/XbVaMW/

Det finns nu hopp om att utveckla en ny typ av läkemedel som skulle kunna angripa Alzheimers sjukdom på proteinnivå, skriver Kirsten Åkerman i Ledarsidans julkalender. Jag når till min stora glädje och förvåning Lars Lannfelt på mobilen när han är på väg in i en föreläsning i Oslo. Han har av fullt giltiga skäl inte tid med överraskningssamtal från beundrare men ger mig omtänksamt nog chansen att ställa en fråga. Lite starstruck klämmer jag fram den eviga sportjournalistfrågan ”Hur känns det?”. Han svarar mycket övertygande. – Det känns bra, det känns väldigt bra. På de mer än 20 år vi hållit på med detta har jag aldrig tvekat, jag har alltid trott på det här trots att det varit så många misslyckanden. Men man orkar när man vet att man är på rätt väg. Ja, nu känns det mycket bra. Lars Lannfelt, professor i geriatrik, har tillsammans med sitt forskarteam vid Uppsala universitet nått ett historiskt genombrott. Han är framför allt känd för att ha upptäckt den så kallade arktiska mutationen hos en släkt i övre Norrland. De upptäckterna bidrog till att han började utveckla läkemedel som kunde angripa Alzheimers sjukdom på ett tidigt stadium. I somras fick det grönt ljus av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA. Det finns nu alltså hopp om att utveckla en ny typ av läkemedel som skulle kunna angripa Alzheimers sjukdom på proteinnivå. Ett vaccin. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att mer än 55 miljoner människor lever med demenssjukdom i dag. Ungefär 60–70 procent av dessa har Alzheimers sjukdom. Går prövningarna nu bra kan ett fungerande läkemedel finnas på marknaden redan om fem–sex år.  När mamma fick sin diagnos på Akademiska sjukhuset i Uppsala hade hon redan förklarat för oss att det var någonting som inte stod rätt till i hennes huvud och själv bett om att få göra en minnesutredning. Den resa hon sedan behövde göra kände vi att vi hade ytterst liten möjlighet att hjälpa henne med, annat än att bara vara där så mycket vi kunde.  Hon reste bort från sig själv, sitt kända jag och oss, och vid ett tidigt tillfälle sa hon tröstande till oss: ”Dom kommer hitta svaret på det här, vet ni, jag har bara lite dålig timing.” När jag hör Lars Lannfelts övertygande röst i luren känner jag en våg av kärlek till mamma, som orkade se framåt i mörkret, och till alla som forskar och misslyckas – tills de lyckas. 

botemedel alzheimers

Det finns hopp om ett botemedel mot Alzheimers sjukdom

SVD

https://www.svd.se/a/5BXxjK/

Tio av släktingarnas barn får en födelse­dags­peng – nästan ingen säger tack. ”Kan jag sluta skicka pengar?” undrar fråge­ställaren. SvD:s etikettexpert tipsar om en subtil, och en mindre subtil, strategi. Fråga: Jag skickar sedan många år en födelsedagspeng till släktingars barn: fyra familjer med tio barn. I början tackade alla med ett glatt sms vilket gjorde mig glad, men numera är det bara ett föräldrapar som hör av sig, någon enstaka gång ett annat. Det känns inte riktigt roligt att fortsätta, även om jag förstås vet att alla barn blir glada för en peng. Min fråga är om jag bara kan sluta skicka pengar till dem? Bör jag meddela det i så fall? Eller ska jag fortsätta tills alla blir 15 eller bara gratulera men utan peng? Ett alternativ är att skicka till den familj som tackar och sluta med dem som inte gör det, samtidigt känns det lite ”orättvist” mot de barn som då blir utan. Svårt tycker jag! Till saken hör att jag snart själv ska bli mormor. /Snart mormor Sofia Larsson: En gåva är något där äganderätten överlåts från en person till en annan utan motprestation – om man ska tala i torra juridiska termer. Men Fru Justitia är som bekant inte bara blind utan även okänslig för sociala koder. För det är verkligen grundläggande vett och etikett att säga tack när man tar emot en present. I fallet du beskriver är det upp till föräldrarna att tacka om barnen är små och att uppmuntra de lite äldre till att göra det själva. Det kan ske via ett telefonsamtal eller ett sms och det behöver verkligen inte vara något högtravande eller speciellt. ”Hej morbror Carl! Tack för att du tänkte på Elsas födelsedag. Hoppas allt är väl med dig!” eller ”Hej faster Anna, tack för födelsedagspengen! Jag ska använda den till att köpa ett par skridskor. Hoppas du mår bra och att vi ses snart” räcker gott och väl. Ditt mejl förtäljer inte hur pass mycket ni umgås, men eftersom du inte verkar vara med på barnens kalas antar jag att ni ses relativt sällan och/eller bor en bit ifrån varandra. I längre och tydliga relationer finns alltid risken att bli lite för bekväm och glömma små artigheter som att tacka. Det är inte enbart dåligt – det kan ju betyda att man vet och litar på att man kommer att vara där för varandra i det långa loppet. Just vad gäller släktingar är risken kanske extra stor eftersom det är en livslång relation, även om man inte umgås så intensivt. Med det sagt tycker jag ändå att dina släktingar kan ta sig den lilla tiden det tar att skicka ett kort tack. Risken är annars att den som år efter år skickar pengar helt utan respons får känslan av att bara ses som en bankomat. Det du kan göra för att ge en subtil ledtråd kring dina känslor är att fråga barnen nästa gång ni ses, med föräldrarna inom hörhåll, hur de spenderade födelsedagspengen. Ett lite mindre subtilt sätt, som gränsar till det passivt aggressiva, är att skicka ett sms till föräldrarna och vänligt fråga om pengarna kommit fram. Jag vill inte helt rekommendera det, men det borde ge önskat resultat av de flesta – att de kommer på att ett tack vore på sin plats. Om du har samma typ av relation till alla barnen och familjerna är det här nog ett fall där du antingen ger till alla eller ingen. Annars kan känslor av orättvisa lätt väckas och frågor uppstå. Jag tror dessvärre också att den uttalade stånd­punkten ”jag ger bara till de som tackar” inte skulle få dig att framstå i så bra dager. Även om jag förstår tanken kan strategin nog upplevas som lite väl krass. Satsa då hellre på någon form av nedtrappning, där du i stället för pengar skickar ett kort eller dylikt

kan tacka sluta som

Kan jag sluta skicka pengar till barnen? – etikettexperten svarar

SVD

https://www.svd.se/a/dwK3Kj/

Konflikten mellan Israel och Palestina börjar alltmer likna en grekisk tragedi, med sin spiral av konfrontationer på väg mot ömsesidig förgörelse. Kanske finns det något att lära av gudarnas ingripanden i de antika dramerna – eller av dalkarlarnas resa till Jerusalem i Selma Lagerlöfs klassiska roman? Ytterligare en tragedi för världen att beskåda. Ett postmodernt asymmetriskt krig med inslag av både artificiell intelligens och barbari. Dalkarlarna i Selma Lagerlöfs stora epos ”Jerusalem” mötte något annat när de landade i Palestina i början av 1880-talet. Det var ett ”försummat” land, bönderna förundras över de gammaldags redskap som används för att bruka jorden. Men sedan flera århundraden rådde där fred. Folket från Dalarna hade kommit för att se det heliga landet och vandra där Jesus en gång vandrat. De ville också göra gott genom sitt leverne och vara ett exempel för alla sinsemellan oense kristna och verka för försoning mellan dem. Men det senaste århundradet, före och efter Israels tillkomst 1948, har många liv släckts med vapen, våld och sprängmedel i det som var Palestina. Övervåldet och omfattningen av först det Hamas-ledda angreppet den 7 oktober, och sedan det israeliska angreppet mot Gaza, överskrider allt det som föregått. Det brittiska mandatets repression på 1930-talet av det stora arabiska upproret, eller förlusterna i människoliv 1948 i kriget, fördrivningen och flykten, och i de otaliga krig och attentat som följt når inte upp till antalet döda sedan den 7 oktober. Det för snarast tankarna till Jerusalems fall år 1099. Då intogs den muslimska staden av kristna korsriddare. Både i deras egna berättelser och i muslimska källor finns skildringar av hur blodet flöt på gatorna. Ett århundrade senare besegrades korsriddarna av Saladins styrkor och därmed var Palestina inlemmat i muslimska riken, arabiska och turkiska, fram till första världskrigets slut. I Selma Lagerlöfs berättelse träffar man i Jerusalem på amerikaner, tyskar, ryssar, armenier, och brittiska damer. Den lokalbefolkning som uppträder är – som det står – turkar, muhammedaner, judar, beduiner och syrier, varmed menas kristna araber. Likadant var det då britterna 1922 av Nationernas förbund tilldelades mandatet över Palestina efter det osmanska nederlaget i första världskriget. Varken palestinier eller israeler existerade då. Storbritannien hade, för att stärka sina allianser, givit motstridiga löften om vad som skulle ske med de osmanska provinserna: å ena sidan utlovades ett arabiskt kungadöme, å den andra ett ”hem” för judar i Palestina. Vad som redan var på gång, men inte förekommer i Lagerlöfs ”Jerusalem”, är frågan om nationen. Det Palestina som Storbritannien härskade över några decennier blev därför ett ”nationellt” alltmer tudelat samhälle, något som mandatmaktens politik bidrog till. Den politiska bakgrunden till de motstridiga krafterna, de som skulle bli israelerna och de som skulle bli palestinierna, skiljde sig emellertid kapitalt. Sionismen, den judiska sekulära rörelse som skapades för att skaffa ett land åt judarna, grundades i kölvattnet av Dreyfus-affären i Frankrike och pogromer i Ryssland. Idémässigt och reellt var sionismen präglad av detta sitt europeiska ursprung. I den arabisktalande delen av världen var däremot den helt dominerande frågan den pågående koloniseringen. Egypten blev självständigt 1919, men Storbritannien hade fortsatt starkt inflytande. Västerut lydde alla arabiska länder under kolonialmakter. I stället för ett arabiskt kungadöme i området där de turkiska osmanerna härskat delades det i mandat styrda av de två europeiska stormakterna. Mandatmakten skulle utövas bara tills det var möjligt att låta folken utöva sin självbestämmanderätt

palestina

Israel och Palestina – vår tids antika tragedi?

SVD

https://www.svd.se/a/zEpRg4/

Att tvinga fram kollektivavtal är inte en bra strategi. En bättre sätt skulle vara att facken tillsammans med arbetsgivar­organisationerna gör avtalen mer attraktiva, skriver Nils Karlson, Ratio. LO, Unionen, Finansförbundet med flera fackförbund hävdar att den svenska arbetsmarknadsmodellen hotas eftersom en handfull moderna techföretag som Tesla, Spotify och Klarna sagt sig vilja utforma sina egna löne- och pensionssystem, i stället för att tvingas teckna kollektivavtal. Det är minst sagt en överdrift. Att vissa företag väljer att stå utanför modellen kan snarare bidra till dess förnyelse. Kollektivavtalen täcker idag cirka 85 procent av svensk arbetsmarknad. Förklaringen är att arbetsgivarna numera är väsentligt bättre organiserade än arbetstagarna. Inom privat sektor täcks endast 77,4 procent av företagens anställda av kollektivavtal, om de statliga och kommunala bolagen räknas bort. Av de små företagen med färre än 50 anställda har mindre än hälften kollektivavtal. Samtidigt är endast 69 procent av löntagarna idag fackligt anslutna, och bland arbetare endast 59 procent, en historiskt mycket låg siffra. Allt enligt den Arena-anknutna Lundaforskaren Anders Kjellberg. Att modellen behöver bli mer attraktiv är uppenbart. Trots detta väljer LO att med hjälp av strejkvapnet försöka tvinga Tesla att teckna kollektivavtal. LO:s ordförande har till och med sagt att de är beredda att driva företaget ut ur landet. En rad fackförbund som Transport, Fastighets, Elektrikerna, Byggnads, Seko, ST, Målarförbundet, Musikerförbundet och Hamnarbetar­förbundet har gått ut i sympatiåtgärder, som i praktiken kan göra det omöjligt för Tesla att bedriva sin verksamhet i Sverige. El, underhåll, städning, leveranser med mera blockeras. Allt detta är lagligt. I Sverige har de fackliga organisationerna en obegränsad rätt att med hjälp av strejker och blockader tvinga företag att teckna kollektivavtal. Det är till och med möjligt att sätta företag som helt saknar fackligt anslutna medlemmar i blockad för att framtvinga ett kollektivavtal, även om de anställda har bättre villkor än det kollektiv­avtalet erbjuder. Även anställda i företag som redan har tecknat kollektiv­avtal, och därmed har fredsplikt, har rätt att sympatistrejka. Till skillnad från i exempelvis Danmark och Tyskland saknas krav som proportionalitet eller andra restriktioner i strejkrätten. Det mest kända exemplet är salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg som 2006 sattes i blockad av hotell- och restaurangfacket. Blockaden innebar att facket iklädda röda västar stod och delade ut flygblad utanför restaurangen mellan klockan 9 och 18 varje vardag. Även sympatiåtgärder vidtogs. Ägaren som vägrade ge upp såg sig till slut tvungen att sälja verksamheten. Frågan är hur rimligt detta är i ett modernt samhälle. Avtal bör rimligen vara frivilliga och något som bägge parter anser sig tjäna på, och inte kunna tvingas fram. Inte heller kan det vara i arbetsgivarorganisationernas långsiktiga intresse att ha de fackliga organisationernas ombud som medlems­värvare. Det var detta som skedde med Klarna som valde att gå med i banksektorns arbetsgivarförbund BAO, ett exempel av många. Faktum är att enbart hot om stridsåtgärder kan drabba företagen negativt. Forsknings­institutet Ratio har i tidigare forskning visat hur redan varsel om strejk har allvarliga konsekvenser i dagens ekonomi med sammankopplade värdekedjor och global konkurrens. Kunderna vänder sig till andra leverantör vid risk för konflikt. Men även kunder och tidigare led i produktions­processen drabbas. Särskilt problematiskt är det naturligtvis om företaget redan tecknat ett kollektivavtal och ändå drabbas av arbetsnedläggelse på grund av sympati­åtgärder

kollektivavtal tesla

Teslas agerande kan bidra till förnyelse, skriver Nils Karlson

SVD

https://www.svd.se/a/2BWoRq/

Sveriges civila försvar måste stärkas – och det fort. Det är huvudbudskapet i Försvarsberedningens rapport. ”Alla måste inse att vi måste börja planera för höjd beredskap och ytterst kriget och den väpnade striden”, säger ordförande Hans Wallmark (M). Uppbyggnaden av både det militära och civila försvaret måste skyndas på. Det är andemeningen i den rapport med titeln ”Kraftsamling” som Försvarsberedningen – vilken samlar samtliga åtta riksdagspartier – överlämnar till regeringen på tisdagen, enligt ordförande Hans Wallmark (M). – Vi säger att vi behöver ha högsta beredskap för krig. Det är mot detta vi måste bygga totalförsvaret – som ytterst ska kunna fungera som stödfunktion i den väpnade striden, säger Hans Wallmark till SvD. Vad innebär detta konkret? – Det är en signal ut till alla myndigheter om att delta i det här arbetet, för i dag sker det styckvis. Det handlar också om att förstå vad krigets villkor innebär. Pandemin visade på det moderna samhällets sårbarhet, men det är ingenting mot vad ett krig skulle innebära i form av skadeutfall eller hur hela samhället och samhällsekonomin skulle påverkas. Tidigare under tisdagen beskrev en källa för SvD det civila försvaret som ”dött, begravet och förmultnat”. – Det var ju väldigt burleskt formulerat. Jag skulle säga att det nu gäller att bygga upp ett totalförsvar där ett civilt försvar blir en viktig beståndsdel, och där finns väldigt mycket att göra. I sin rapport lyfter Försvarsberedningen fram hur Ukraina trots kriget i hög grad lyckats upprätthålla ett fungerande samhälle. – Ett civilt försvar som är en del av totalförsvaret stärker försvarsviljan. Givet att det regnar missiler och drönare försöker man upprätthålla ett så långt det är möjligt normalt liv i Odessa, Kiev, Lviv. Det bidrar till motståndskraften mot fienden. Försvarsberedningen lyfter även fram vikten av det ekonomiska försvaret, exempelvis genom att försäkra sig om fungerande import- och export. – Det menar vi är uppgifter som MSB får ta sig an. Försvarsberedningen vill omstrukturera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. – Vi säger att man kan överväga att flytta cybersäkerhet, räddningstjänst och befolkningsskydd till annan myndighet, men vi säger inte att det konkret ska vara så. Det är något man får överväga, säger Hans Wallmark. – Om MSB nu ska bygga upp det ekonomiska försvaret och vara en stödfunktion till regeringen, blir en väldigt stor myndighet. Just nu fokuserar vi mindre på formen och mer på innehållet. Men vi utesluter inte att det kan bli formförändringar. Borde man byta namn på MSB? – Det kan man göra, men vi går inte in på vad namnet ska vara. Han säger att myndigheten kom till ”i en annan tid” och att ett namnbyte kan ha symbolisk betydelse. – Alla måste inse att vi måste börja planera för höjd beredskap och ytterst kriget och den väpnade striden. Därför skulle det vara en signal om behovet av en kulturförändring.

fort för försvar

Försvarsberedningen rapport om totalförsvaret

SVD

https://www.svd.se/a/EQVBWo/

Han lurades till Sverige och har dömts till livstids fängelse efter massavrättningar i Iran 1988. Nu misstänks de styrande i Teheran använda svenska fångar för att få hem Hamid Noury. Men varför? Den i dag 62-årige mannen var på den tiden smal, välklädd och hade trimmat skägg. I förhör har han berättat om sin uppväxt i Irans huvudstad Teheran och hur han efter sin värnplikt sökte sig till åklagarmyndigheten. I juli 2022 dömdes Hamid Noury i Stockholms tingsrätt till livstids fängelse för mord och grovt folkrättsbrott – en dom som nu fastställs av Svea hovrätt. Bevisningen gör gällande att han var delaktig i avrättningarna av politiska fångar i det iranska fängelset Gohardasht sommaren 1988. Själv har han hela tiden nekat till anklagelserna. Och ledarskiktet i Iran har inte sett på rättsfallet med blida ögon. – De har kritiserat rättsprocessen och menar att den är politisk. De menar att han har behandlats felaktigt och grymt i fängelset, vilket han själv också klagat på. De har konsekvent varit extremt kritiska. Det säger Iranexperten Rouzbeh Parsi, programchef vid Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet vid Utrikespolitiska institutet (UI). Nu spekuleras det också om att Iran vill använda fängslade svenskar – EU-tjänstemannen Johan Floderus och läkaren Ahmadreza Djalali – som pjäser för att få hem Hamid Noury. – Det finns ett för oss inte helt urskiljbart mönster där Iran tar fast personer från andra länder, där ett av skälen vi kan se är att de tar från länder där det sitter personer som de vill få loss, för att möjliggöra ett utbyte. Vi kan misstänka att det är så de tänker nu, säger Rouzbeh Parsi. Rättegången mot Floderus, som ajournerats, kan komma att återupptas. – Om hela hans fall är ett sätt att utöva tryck mot Sverige, då kommer Iran att svara med att man återupptar rättegångsförhandlingen med argumentet att "ni tycker inte våra rättegångar är seriösa, och vi tycker inte era rättegångar är seriösa", säger Parsi till TT. Floderus befaras kunna dömas till dödsstraff i Iran. – Det är det maximala straffet. Det är inte säkert att de utdömer dödsstraff. Att verkställa det är sedan en helt annan sak. Iran har inte verkställt dödsdomen mot svensk-iraniern Ahmadreza Djalali. Jag tror att Iran inser att ett verkställande av den dödsdomen är en eskalering på en helt annan nivå, säger Rouzeh Parsi på UI. Varför är den livstidsdömda krigsförbrytaren så viktig för Iran? Enligt Rouzbeh Parsi är massavrättningarna 1988 en känslig fråga för den iranska staten. – Iran erkänner inte att det här är ett brott, så de anser inte att Sverige har någon rätt att pröva det. Rouzbeh Parsi kallar det som hände sommaren 1988 för ett slags ”politisk nollställning” på order av Irans dåvarande högste ledare ayatolla Khomeini. – Det är främst personer som själva var delaktiga i revolutionen han ledde, men som tillhörde andra grupperingar, och som sedan fängslades, säger Iranexperten. De som dödades var främst sympatisörer till Folkets mujahedin och vänstersympatisörer. Hamid Noury ska bland annat ha valt ut fångar för avrättning. Det här är första gången någon som misstänks ha varit delaktig i massakern har prövats och fällts, uppger Rouzbeh Parsi. – Det här bryter en potentiell fördämning, det är väl det de är oroliga för i Iran. Det finns massor av människor man skulle kunna identifiera som har varit delaktiga i massavrättningarna i någon form. Om de reser utomlands skulle de potentiellt också kunna anhållas och ställas inför rätta. Hamid Noury lockades till Sverige och greps Det var 2019 som Hamid Noury lurades till Sverige och kunde gripas

hamid noury

Därför vill Iran få hem krigsförbrytaren Hamid Noury.

SVD

https://www.svd.se/a/pQq9MV/

Det civila försvaret ska byggas upp från i princip noll. Men trots larm har inte mycket hänt. Därför vill Försvarsberedningen att MSB görs om, erfar SvD, som Ekot var först med att rapportera. Cyberförsvaret föreslås bli en egen myndighet. Försvarsberedningen har analyserat både öppna och hemliga rapporter om den svenska civila beredskapen. Klockan 16 tisdag eftermiddag presenteras dess rapport, med förslag till regeringen. – Det civila försvaret är både dött, begravet och förmultnat, beskriver en källa läget för SvD. Andra talar om att utgångspunkten i princip är från noll och att beredningen är kritisk mot i princip alla delar av den civila beredskapen. Det handlar bland annat om beredskap att kunna klara sig om drivmedelsleveranser, tillgången till läkemedel och livsmedelsproduktionen påverkas. Inte minst handlar det om vårdens beredskap, där antalet vårdplatser snabbt måste kunna öka. Trots att det i år har larmats om en låg civil beredskap har inte mycket hänt, säger en källa. Det viktigaste förslaget för att få till en bättre civil beredskap är att göra om Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som ska få tydligare fokus på civilt försvar, något som Sveriges radios Ekot var först med att rapportera. I rapporten förs ett resonemang om att det är läge att se över myndighetsstrukturen eftersom MSB är byggd för en annan tid än den vi lever i idag, när Ryssland har invaderat Ukraina. Samtidigt förslås att cyberförsvaret, som idag ligger under MSB, ska bli en egen myndighet. MSB förslås också byta namn, till något i stil med Civilförsvarsmyndigheten, uppger en källa. Rapporten ska också förmedla en känsla av allvar, och att alla delar av samhället måste genomsyras av en kultur där totalförsvaret måste vara en del i all planering. – Rapporten visar att det är på riktigt, säger en källa. Försvarsberedningen består av representanter för alla riksdagspartier. Socialdemokraterna uppges ha en avvikande mening i myndighetsfrågan.

msb görs om

Försvarsberedningen vill att MSB görs om

SVD

https://www.svd.se/a/P4b8l6/

Femton titlar har legat i toppen på SvD:s boklista under året. SvD guidar till de böcker som både läsare och kritiker uppskattat mest under 2023. Inte som lamm till slakt. Judiskt motstånd under Förintelsen av Kenneth Hermele Ordfront Sakprosa Kenneth Hermele skärskådar föreställningen om att judar inte gjorde något motstånd under Förintelsen, och finner att bilden är helt felaktig. ”En genomtänkt och nyanserad bok, och berättar både en judisk och en europeisk historia. Men den rymmer även något tidlöst: det går alltid att göra motstånd”, skrev Ricki Neuman i SvD. ”Systrarna” av Jonas Hassen Khemiri Albert Bonniers förlag Prosa En familjeberättelse som utspelas under trettio år över olika kontinenter, och rör sig kring de tre systrarna Ina, Evelyn och Anastasia. ”Det finns en särskild magi i Jonas Hassen Khemiris sätt att berätta… det är med en slukarålderns förväntan som jag plöjer mig genom sidorna”, skrev. Jenny Aschenbrenner i SvD. ”Mjölkat” av Sanna Samuelsson Albert Bonniers Förlag Prosa I sin debutroman skriver Sanna Samuelsson om Ellen som återvänder till bondgården där hon växte upp. ”145 sidor köttslighet och vemod, alldeles egensinnig i sitt sätt att berätta om längtan och vrede och vikten av att se korna bortom mjölken”, skrev Jenny Aschenbrenner i SvD. ”De hemliga breven. Den politiska familjen och vardagens samtal” av Alva Myrdal, Gunnar Myrdal och Jan Myrdal Inledning av Bosse Lindquist Förord och efterord av Kaj Fölster och Janken Myrdal Albert Bonniers förlag Brevsamling För första gången publiceras ett urval av tidigare okända brev som Alva, Gunnar och Jan Myrdal skrev 1920 till 1980-talet, och som kastar nytt ljus på deras relationer. ”Jag sugs in i breven” … ”en forskningsmässigt spännande utgåva av aldrig tidigare publicerade familjebrev”, skrev Aftonbladets respektive Expressens kritiker. ”Melancolia” av Mircea Cărtărescu Översättning av Inger Johansson Albert Bonniers förlag Prosa Rumäniens kanske störste författare, Mircea Cărtărescus nya roman består av tre längre historier som alla skildrar perioder i ett barns uppväxt. ”Märklig, mäktig och maxad”, ”en mycket sorgsen och mycket vacker bok” och ”jag blir gripen och rörd”, skrev kritikerna enhälligt hyllande. ”Underlandet” av Hanna Nordenhök Norstedts Prosa Författaren och översättaren Hanna Nordenhöks nya roman kretsar kring sanning och lögn i en värld där alla är bedragare, bedragna eller både och. ”Nordenhök är en mästerlig skildrare av det ögonblick då livslögnen krackelerar… Det är en otrolig roman”, skrev Joel Kellgren i Aftonbladet. ”Själens telegraf” av Amanda Svensson Norstedts Prosa Romanen kretsar kring tonåriga Iris som lever ensam med sin mamma i Somerset, England, på 1990-talet. ”En vindlande roman om kärlek, hemligheter, och att försöka hitta förståelse för det obegripliga. Det är en mycket gripande berättelse”, skrev Jonna Fries i SvD. ”Var är papporna?” av Alexandra Pascalidou Mondial Sakprosa I uppföljaren till ”Mammorna”, låter Alexandra Pascalidou de ofta frånvarande fäderna till barnen i Sveriges mest utsatta och fattiga områden komma till tals. ”Jag blir otroligt drabbad av berättelserna i Alexandra Pascalidous bok … hårresande, humoristiskt, klokt och fruktansvärt om vartannat”, skrev Jenny Aschenbrenner i SvD. ”Min egen elds kurir. Harry Martinsons författarliv” av Johan Svedjedal Albert Bonniers förlag Biografier Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap, skriver den första heltäckande biografin över författaren Harry Martinson. ”Imponerande /.../ ett standardverk, helt enkelt

topplista böcker 2023

Årets 15 bästa böcker – läsar- och kritikerfavoriter 2023

SVD