Datasets:
Schibsted
/
svd-seo-title

Dataset card Viewer Files Community
1
article_id
stringlengths
28
28
article_text
stringlengths
1.01k
4.16k
keyword
stringlengths
1
46
google_title
stringlengths
23
96
newsroom
stringclasses
1 value
https://www.svd.se/a/y6W3wK/
Det har varnats flitigt för både oväder och krig i januari. Finns det en risk att allmänheten tröttnar? Regeringen och försvarsmakten levererade ett tydligt budskap på Folk och försvars rikskonferens: svenskarna måste förbereda sig för krig. Efter att den nationella stödlinjen för barn fått flera samtal än vanligt, med oro för krig, klargjorde överbefälhavare Micael Bydén i ”Lilla Aktuellt” att det visserligen kan bli krig i Sverige, men att det inte kommer att ske just nu. Även statsminister Ulf Kristersson förtydligade i ”P1 morgon” att det inte finns något som talar för att kriget står för dörren nu, men att krigsrisken i vår del av världen har ökat rejält. Retoriken, som ska ha syftat till att öka allmänhetens beredskap, har kritiserats från flera håll, bland annat för att vara krigshetsande och skapa onödig oro. Även skribenter som välkomnar en ökad folklig förståelse för det allvarliga läget framhäver vikten av att inte ”ropa varg”. Vargen kommer – kanske Uttrycket kommer från fabeln om pojken och vargen, där den unga uttråkade fåraherden ropar ”vargen kommer!”. Byborna rusar till hans undsättning tills de inser att de bara slösar bort sin tid. När vargen faktiskt dyker upp är det ingen som tror pojken och kommer till hans hjälp, vilket leder till att vargen tar fåren (och i vissa versioner även pojken). Men finns det några vetenskapliga belägg för att exponering för larm – falska eller inte – kan göra oss mindre benägna att reagera på sikt? ”Alarm fatigue”, eller larmtrötthet, är ett begrepp som används inom sjukvården och andra områden där personalen ständigt översköljs av larm eller varningar. Efter att ha upplevt och hanterat ett stort antal larm kan personer börja reagera mindre känsligt på nya larm eller till och med ignorera dem.¹ Larmtrötthet hos allmänheten Larmtrötthet har uppmärksammats som en stor säkerhetsrisk inom sjukvården eftersom det kan leda till att kritiska varningar eller händelser ignoreras eller förbises, vilket ökar risken för misstag och försämrar patientvården. Forskare har uppskattat att 72 till 99 procent av larmen som sjukvårdspersonal exponeras för är falsklarm.2 En viktig strategi för motverka larmtrötthet är därför att minska andelen falska larm. Även allmänheten kan drabbas av larmtrötthet, något som bland annat är en utmaning vid vädervarningar.3 Efter det stora antalet dödsfall till följd av stormen Ida i New York och New Jersey 2021 spekulerades det om att detta hängde samman med alltför många varningar. Federala vädermyndigheter i USA har på olika sätt försökt begränsa antalet vädervarningar till allmänheten genom att införa ett trestegsystem som bara larmar vid mer allvarliga situationer. Att aldrig larma är naturligtvis inte ett alternativ eftersom varningar till rätt personer vid rätt tidpunkt kan rädda liv. Men även i akuta kriser och under pågående krig brottas myndigheter med larmtrötthetens negativa konsekvenser. Ukrainas befolkning vande sig En nyligen publicerad forskningsstudie som undersökte den ukrainska civil­befolkningens beteende i samband med tusentals varningslarm som sänts ut till 17 miljoner mobila enheter visade att allmänheten snabbt reagerade på varningar, vilket innebar att de sökte skydd.⁴ Denna respons avtog dock när civila levt i undantagstillstånd under längre tid, vilket ansågs bero på larmtrötthet. Studien uppskattade att ett stort antal dödsfall undveks tack vare allmänhetens respons på varningssystemet, men att ytterligare 8 till 15 procent av de civila offer som observerades under senare perioder av konflikten kunde ha undvikits om den initialt snabba responsen på varningarna hållit i sig över tid
emma frans
Emma Frans: ”Alarm fatigue” kostar liv visar ny forskning
SVD
https://www.svd.se/a/WREloG/
Ett felaktigt datasystem innebar att hundratals oskyldiga personer dömdes. Det har kallats den största rättsskandalen i brittisk historia. På nyårsdagen sändes första avsnittet i en tv-serie om fallet – sedan förändrades allt. LONDON Han beskrivs som en anspråkslös engelsman, som gillar öl och ogillar att prata om sina känslor. Nu hyllas postmästaren Alan Bates som en brittisk hjälte. I över 20 år har han drivit en kamp mot en brittisk institution, det statligt ägda brittiska postverket. En organisation som enligt brittiska medier i flera år anklagat över 1 000 oskyldiga personer för brott. Det började 1998. Då flyttade Alan Bates till den walesiska byn Craig-y-Don. Där hade han tillsammans med sin partner Suzanne investerat sina livs besparingar i ett postkontor. Många postmästare i Storbritannien är, liksom Alan Bates, småföretagare. En del driver en annan verksamhet, till exempel en bybutik i samma fastighet som postkontoret, andra bor i en bostad ovanför posten. Största brittiska rättsskandalen Många av dessa egenföretagare skulle snart råka ut för det som kallats den största rättsskandalen i brittisk historia. Ett år efter att Alan Bates flyttat till Craig-y-Don deltog han i den första inskolningen i Post Offices nya it-system Horizon. Redan då hade Post Offices direktörer under ett möte diskuterat ”allvarliga brister med mjukvaran”. Det var brister som Alan Bates också märkte så fort han började använda systemet. Det visade sig att tusentals pund plötsligt försvunnit ur hans bokföring. Systemet gjorde det svårt att utreda vilka betalningar som saknades. Samtidigt krävde Post Office att postmästarna måste betala tillbaka de försvunna betalningarna ur egen ficka. Men det var oklart vad som faktiskt hänt. Alan Bates misstänkte att det var datasystemet som strulade. Han krävde att få se noggrannare uppgifter över vilka betalningar som saknades. Det fick han inte. I stället fick han sparken och förlorade motsvarande omkring 900 000 kronor som han investerat i postkontoret. Men han hade tur. Mellan 1999 och 2015 dömdes 736 postmästare felaktigt för bland annat förskingring, bokföringsbrott och stöld. Det är närmare en person per vecka. Ännu fler anklagades och förlorade sina jobb och sitt levebröd. Åtminstone fyra postmästare har begått självmord på grund av anklagelserna. Andra fick sina liv slagna i spillror. Höggravida Seema Misra dömdes felaktigt till 15 månader i fängelse 2010 och tvingades ta farväl av sin tioåriga son på hans födelsedag. Hon är en av drygt hundra personer som nu fått sina domar hävda. Hundratals andra väntar fortfarande på rättvisa. Problemen började 1999 då Post Office införde ett nytt bokföringsprogram. It-systemet kallades Horizon och hade utvecklats av teknikjätten Fujitsu. Avtalet mellan Post Office och Fujitsu beskrevs då som det största icke-militära kontraktet i Europa, värt motsvarande drygt 13 miljarder kronor. Oskyldiga erkände sig skyldiga Men Horizon visade sig ha flera buggar. Bland annat kunde bokföringsprogrammet visa att pengar försvunnit, trots att inga pengar saknades. Men i stället för att anta att det var dataprogrammet som strulade valde Post Office att åtala flera hundra av sina postmästare för stöld. Vad var det som gick fel? ”I grund och botten handlar skandalen om att identifierbara personer inom Post Office anklagade oskyldiga anställda för brott trots att de visste, eller borde ha vetat, att datasystemet de baserade sina anklagelser på var bristfälligt.” Det skriver juristen David Allen Green, som analyserar juridikfrågor på Financial Times. Han tillägger att samma personer inom Post Office sedan försökte sopa misstagen under mattan genom bland annat ”enormt aggressiva rättsprocesser”. ”Det var fråga om personer som trodde att de gjorde sitt jobb”, fortsätter han. En mysig gammal institution visade sig vara full av fördomar och orättvisa
mr bates vs the post office sverige
Rättskandalen vände efter tv-serien Mr Bates vs the Post Office
SVD
https://www.svd.se/a/on5MpB/
En semesterresa är inte mycket att komma med. Jämfört med Marcus Wandts rymdfärd. Vad hände på hans väg, passerade han den himmel där älskade själar kanske samlas? Som nu senast Marie Nilsson Linds. Det är klart vi aldrig åkte på semester när jag var barn. Enligt pappa var det en fullständigt onödig utgift. Inte f-n tänkte han lägga ut pengar i onödan när vi nu redan bodde i paradiset. Så stod jag vid strandkanten till vår skärgårdsö och drömde om andra öar, andra platser. Någon sa, det lät trovärdigt, att det liksom kändes i hela kroppen när man var utomlands. Till och med maten luktade och smakade annorlunda. Drömmar om det okända Å, så mycket jag också ville känna och möta det okända och konstiga. Nu är jag där, på en främmande ö i solen. Flydde mörkret och kylan, om så bara för några veckor. På det lilla torget leker byns barn, utan bevakande föräldrarögon. De jagar varandra under vilda tjut, det bor en frihet i deras kroppar. Jag ser dem och undrar om det är något vi öbarn delar, världen över. Eftersom vi fått växa upp på platser omgärdade av vatten och därför lätta att kontrollera och överskåda. Egna universum. Jag minns att Marie Nilsson Lind från Ainbusk Singers, hon som så tragiskt gick bort för några veckor sedan, talade om just detta sista gången vi möttes. Om öns trygghet och lycka för den som är liten, men också om isoleringen och längtan bort till fastlandet, ljuset och människorna. Detta som vi delade. Tillbaka till rötterna Hon flyttade tillbaka till Gotland efter flera år i Stockholm. Sa att det blev hennes räddning. Själv tänker jag att det krävs mod att återvända till barndomens hav och stenar, särskilt om mycket skavde den gång vi var små. Men Marie var lycklig över beslutet, njöt av stillheten, friden. Och nu? Har hon förenats med sin älskade syster Josefin, och med sin man Magnus, han som dog kort tid före henne? Jag vill så gärna tro att det finns en himmel där vi en gång kan möta våra närmaste, de som lämnat tomrum efter sig som aldrig kan fyllas. Men var finns den i så fall, denna himmel? Rymdens mystik I torsdags sändes den svenske astronauten Marcus Wandt upp i en rymdkapsel från Kennedy Space Center i Florida. Det vill jag kalla en resa! Men vad hände på vägen till rymdstationen, passerade han den himmel, som så många vill tro på? Han själv var tvivlande den dag i höstas när vi möttes på Flygvapenmuseum i Linköping. Nej, han skrattade inte åt frågan, undrade bara lite försynt vilken himmel vi i så fall talade om? Att verkligheten rymmer flera dimensioner kunde han gå med på. Ett parallellt universum såg han som mer utopiskt. En lång stund blev vi kvar i himmel-pratet. Marcus Wandt hann till och med få ihop en teori, mer rymdteknisk än teologisk. Måhända, spånade han, har det varit riskfritt att säga att vi hamnar i himlen efter döden, eftersom det inte gått att ta sig dit. Rymden var oåtkomlig, onåbar. Himmel och hav Det är den inte längre. Därför, sa han, får vi kanske ändra språkbruk, tala om en annan dimension. Det finns så mycket i livet som är svårt att förstå. Enligt Marcus Wandt borde vi se det som mer hoppfullt än skrämmande. Redan som barn var han själv fascinerad av det obegripliga. I dag finns det en massa saker som vi kan beräkna och bevisa, även om vi inte kan förstå dem. Ännu. I en framtid kan vi veta bättre, menade han. Vilket betyder att vi inte ska lägga några begränsningar på oss. Att han själv skulle lämna jorden, med de legofigurer som hans söner byggt, såg han som ett bevis. På att det han aldrig trodde skulle kunna hända verkligen kunde ske
karina wandt
Karin Thunberg: Passerade Wandt himmeln där älskade själar samlas?
SVD
https://www.svd.se/a/8JgP6r/
Attackerna mellan Iran och kärnvapenlandet Pakistan skapade stor oro i veckan. Ska en ny front öppnas i den redan oroliga regionen? Det mesta talar emot det – och kanske var det helt enkelt ett misstag som orsakade den korta konflikten mellan de två länderna. Mellanöstern befinner sig i ett oroligt läge. Vid sidan av kriget i Gaza mellan Israel och Hamas har USA, Storbritannien, Libanon, Iran, Jemen, Syrien, Jordanien, Irak och Pakistan antingen skickat robotar eller drönare mot andra länder eller själva blivit angripna under den senaste veckan. Mest oroande var kanske Irans oväntade attack mot Pakistan i tisdags. Två barn ska ha dödats i angreppet, vilket väckte stor ilska. Pakistan återkallade sin ambassadör från Iran och stoppade Irans ambassadör från att återvända till Islamabad. Pakistan är riskabelt att bli ovän med, eftersom det sedan 1998 är en kärnvapenmakt, men när landet slog tillbaka mot Iran gjordes det emellertid med konventionella robotar och drönare. Nio personer dödades, däribland en kvinna och fyra barn. FN-chefen António Guterres säger sig vara ”djupt oroad” över angreppen och upp­manade på torsdagen de båda nationerna att utöva maximal återhållsamhet för att undvika en ytterligare upptrappning av spänningarna. De ömsesidiga attackerna kom som en chock eftersom de båda länderna i dag har en bättre relation än på länge. Bara några timmar innan den iranska attacken hade Irans utrikesminister ett fredligt möte med Pakistans tillförordnade premiärminister i Davos. Och samma dag genomförde ländernas flottor en militärövning i Hormuzsundet mellan Persiska viken och Omanbukten. Så varför attackerade Iran sitt grannland? De flesta bedömare ser det som att svaret handlar om en blandning av att lugna den inhemska opinionen, avskräcka omvärlden från angrepp och nationell prestige. Det iranska ledarskapet och dess säkerhetsapparat behövde visa folket att de kunde beskydda det. Behovet uppstod efter IS terrorattack i staden Kerman den 3 januari, där 93 personer dödades och över 200 skadades, på toppgeneralen Qassem Soleimanis dödsdag. Det dådet blev också en påminnelse om att den utlovade hämnd mot USA för mordet på Soleimani 2020 aldrig har realiserats. Dessutom hade Iran inte slagit tillbaka mot de baluchiska separatister som i december dödade elva polismän i en stad vid gränsen till Pakistan. Lösningen blev att angripa mjuka mål i tre olika länder – Syrien, Irak och Pakistan – som alla har vänskapliga relationer till Iran. På så sätt kunde man visa upp styrka och handlingskraft utan att riskera nya krig. I Syrien attackerades ett hus i Idlib-provinsen, som befolkas av motståndare till Assad­regimen, som är allierad med Iran. Avståndet till Idlib från avfyrningsplatsen är lika långt som till Tel Aviv, vilket visar att Irans räckvidd når ända dit. Det var kanske det främsta syftet med den attacken, som inte innebar några tråkiga konsekvenser för Iran. I Irak attackerades ett hus i kurdiska staden Erbil, som tillhörde en av Iraks rikaste män, Peshraw Dizayee. Han och hans yngsta barn dödades i attacken. Enligt Iran Dizayees hans hus en israelisk spioncentral, vilket förnekas av det kurdiska självstyret. Irak kallade hem sin ambassadör från Teheran, men relationen mellan Bagdad och Teheran skadades inte nämnvärt i övrigt. I Pakistan attackerade Iran baser tillhörande den baluchiska separatistgrupp som dödade elva polismän i december. Alla ska ha varit iranska medborgare, vilket kanske bidrog till Irans föreställning att Pakistan inte skulle bry sig så mycket om angreppet. Det var ett misstag. Och enligt vissa iranska källor var det dålig kommunikation mellan Iranska revolutionsgardet, som utförde attackerna, och den iranska regeringen som trasslade till allt. Enligt en telegramkanal med koppling till revolutionsgardets ska Pakistan ha informerats om attacken i förväg. Men planen kan ha varit att Iran inte offentligt skulle ta på sig ansvaret
iran krig
Väntar krig mellan Iran och Pakistan?
SVD
https://www.svd.se/a/O8vky3/
Den svenska skotillverkaren Vagabonds grundare skänker koncernen till en nystartad stiftelse. Planen är att stötta forskning, kultur och entreprenörskap. Vagabond-grundarna Marie Nilsson Peterzén och Mats Nilsson har skänkt bort bolagen Vagabond interntional och Vagabond skor Varberg till den nybildade stiftelsen Vagabond shoemakers foundation. Detta var sajten Habit först med att rapportera om. Stiftelsen är sedan årsskiftet bolagens nya ägare och all framtida avkastning kommer att gå till välgörenhet. Marie Nilsson Peterzén uppger för Habit att planerna har funnits med ägarna en längre tid. Hon och Mats Nilsson kommer att sitta med i styrelsen för den nya stiftelsen. – Det känns jättebra. För oss är det inget konstigt, säger hon till sajten. Bolaget Vagabond grundades 1973. Förra året omsatte koncernen 817 miljoner kronor och gjorde en vinst på 98 miljoner. Framöver kommer avkastningen bland annat att gå till stöd till unga och utsatta, forskning inom hälsoområdet, klimat och miljö, främjandet av entreprenörskap och kultur, rapporterar Habit. På Vagabonds egen hemsida står det att bolaget alltid velat stötta ”initiativ och projekt som behövs i vår framtid”. ”En stiftelse innebär möjligheten att ge ett kontinuerligt och substantiellt stöd. Det betyder också mycket för oss att företaget fortsätter att utvecklas i enlighet med uppsatta mål och intentioner”, skriver grundarna i en kommentar. Upplägget liknar det Patagonia-grundaren Yvon Chouinard meddelade sensommaren 2022. Även han skänkte sitt bolag till en icke vinstdrivande stiftelse, Holdfast Collective, som verkar för miljö- och naturvård. Vid tidpunkten var Patagonia värderat till 3 miljarder dollar. Enligt bolagets ordförande Charles Conn ville man sätta ett exempel för andra företag och uppluckra synen på ekonomisk vinst som ett företags enda syfte. Kritiker lyfte samtidigt andra tänkbara motiv bakom den nya ägarstrukturen, exempelvis att undvika skattekostnader. Om ägarna sålt bolaget hade de, enligt nyhetsbyrån Bloomberg, fått betala 700 miljoner dollar i skatt. I och med donationen landade skatteskulden istället på 17,5 miljoner dollar.
vagabonds
Skotilllverkaren Vagabonds grundare skänker bolag till stiftelse
SVD
https://www.svd.se/a/8Jg512/
Med subtil humor och mildast möjliga ironi observerar den walesiske popveteranen Gruff Rhys den begynnande medelålderns alla vedermödor. Walesiska Super Furry Animals förblev alltid ett orättvist underskattat band på våra breddgrader. Kanske var de för egensinniga och högljutt provinsiella för att under 1990-talet på allvar kunna konkurrera med Blur och Oasis ute i världen? Eller så räckte det möjligen redan med att de alltid hävdade att deras största musikaliska förebild var jazztrumpetaren Wynton Marsalis. Gissningsvis gjorde Super Furry Animals det inte, rent kommersiellt, lättare för sig när de envisades att med jämna mellanrum återgå till att sjunga på walesiska.  Deras nu 53-årige sångare och huvudsaklige kompositör, Gruff Rhys, är i dag den som aldrig nämns när kritiker ska räkna upp gästartisterna på Gorillaz senaste album. Men med är han. Trots att få öster om Cardiff märker det. Det tar emot att kalla Rhys för en kult-artist men utanför Storbritanniens – kanske till och med Wales – gränser är det omöjligt att beskriva honom som något annat. Alla som känner till honom tycker väldigt mycket om honom, ingen annan vet vem han är. ”Sadness sets me free” är Gruff Rhys ungefär tjugofemte album – om man inkluderar Super Furry Animals, filmsoundtracks, duon Neon Neon och soloalbum på både engelska och walesiska.  Han verkar i en smakfull och djupt pophistoriskt bevandrad diaspora, närmast japansk i sin sprudlande lekfullhet. Ibland framstår han som en artist som aldrig har utsatts för renodlad rockmusik och liksom själv obekymrat försöker uppfinna den längs intressanta omvägar. Han har samarbetat med nordafrikanska tuareg-musiker och när en stark kärlek till brasiliansk tropicalia samt franska popexperimentalister som Brigitte Fontaine och Jean-Claude Vannier. Rhys har ägnat hela sitt liv åt att utforska allt det som Arctic Monkeys precis har upptäckt inför sina två senaste easy listening-tintade album. Men Rhys slår aldrig på stora trummor, gör bara sin grej i skuggan och vill inte vara i vägen. Minns jag det rätt gav Rhys i mitten av 00-talet ut ett konceptalbum – närmast en försiktig rockopera – om olika sorters hotell-schampon, de där pyttesmå plastflaskorna som ligger i en liten korg på hotellbadrummets handfat. Nästan två decennier senare låter han på ”Sadness sets me free” som man kanske hade hoppats att någon som Badly Drawn Boy skulle utvecklas till eller vad amerikanska artister Bill Callahan faktiskt blev och David Berman var. Vill man vara riktigt vänlig åldras Rhys som en walesisk Jonathan Richman.   En poet som med subtil humor och mildast möjliga ironi observerar den begynnande medelålderns alla vedermödor. Rhys kanstötta röst skänker en klädsam uppgivenhet till vad han än vill säga. Han kallar själv det han försöker uppnå för ”melankolisk eufori”. Ingenstans är den tydligare än på singeln ”Bad friend”, redan nu kanske det knappt inledda årets finaste popsång för vuxna.  Men det hindrar honom inte det minsta från att också vara radikalt politisk. I ”Cover up the cover up” tar han sig ilsket an korruptionen i den konservativa brittiska regeringen. Men när textens uppmaning att revolutionen bör inledas redan på måndag kommer inslagen i en så vackert stråkförsedd ballad, då uteblir kanske något av den ögonblickliga kampandan. Lite längre norrut, i en förort till Liverpool, sker exakt samtidigt något närbesläktat. Bill Ryder-Jones, den forne gitarristen i det – för övrigt fortfarande – utmärkta Liverpool-bandet The Coral, inledde sin solokarriär för ett decennium sedan med att tonsätta en Italo Calvino-roman och hans nya album börjar med en Gal Costa-sampling. Ja, samma fäbless för brasiliansk tropicalia som Gruff Rhys när och Ryder-Jones nya album har dessutom en walesisk titel, ”Iechyd da” (Domino/PGM)
gruff rhys
Recension: Lokko om Gruff Rhys Sadness sets me free
SVD
https://www.svd.se/a/69bPWr/
På mindre än två år har Avanzas aktie nästan halverats. Nu talar ordförande Sven Hagströmer ut om det senaste årets turbulens. Tekniska problem, en sparkad vd, flera tunga avhopp och hotet från en ny konkurrent. Det har varit ett turbulent år för nätbanken Avanza. Så sent som för några dagar sedan gjorde tekniska problem att sajten ännu en gång låg nere, och enligt ordförande och grundaren Sven Hagströmer är Avanzas viktigaste uppgift nu att en gång för alla fixa problemen. – Vi har varit nere alldeles, alldeles för mycket. Och det är högst upp på listan i år för det som ska göras, säger han till SvD. – Det räcker inte med 99,9 procents tillgänglighet, utan det ska vara så nära 100 procent det någonsin går. Det tekniska strulet händer samtidigt som investment- och privatbanken Carnegie väntas lansera en ny investeringsplattform vid namn Montrose. Plattformen blir en direkt konkurrent till Avanza. Sven Hagströmer ser med tillförsikt på den ökade konkurrensen. – Vissa människor blir skraja av konkurrens, men jag får energi av det, säger han och tillägger att det idag finns alltför många hinder att till exempel flytta sina pensionspengar från en förvaltare till en annan. – Rätten att flytta sina pengar borde i princip vara total. Finns det någon som är emot det här? Om jag vore politiker skulle det första jag skulle göra vara att visa för mina väljare att jag tänker på konsumentnyttan. Carnegies planerade intåg på marknaden gjorde att tio tunga namn på Avanza beslutade att lämna företaget – för att hjälpa Carnegie. Sven Hagströmer säger att han har full förståelse för att de lämnar. – De får ju möjlighet att starta något helt nytt på Carnegie. De har jobbat tillsammans och de har blivit ett gäng. Enligt Sven Hagströmer kan en delförklaring till avhoppen också vara att Avanza har haft problem med att rekrytera en ny vd. Arbetet har pågått sedan i våras och när Knut Frängsmyr, tidigare vd på Klarna, till slut fick jobbet i november tvingades han avgå efter bara en vecka då han byggt utan bygglov. – Vi accepterar inte när man gör en sån där sak och dessutom inte berättar det. Då finns det inte plats på Avanza, säger Sven Hagströmer. Han tror inte att avhoppen och vd-incidenten har skadat kundernas förtroende för Avanza. De tekniska problemen är ett mycket större problem, anser han. Avanza släppte på fredagen sitt resultat för helåret 2023. Intäkterna steg med 16 procent till drygt 3,4 miljarder kronor, och vinsten med 19 procent till nästan 2 miljarder kronor. Företaget hade dessutom ett nettoinflöde av nya kunder och vid årets slut var nästan 2 miljoner svenskar kunder hos Avanza. Resultatet var över analytikernas förväntningar, men trots detta föll aktien under fredagen. Avanzas samlade sparande uppgick till drygt 780 miljarder kronor, och under året var nettoinflödet drygt 72 miljarder kronor, en tredubbling jämfört med föregående år. Stockholmbörsen steg nästan 20 procent förra året, men Sven Hagströmer tror inte att världens börser kommer gå lika bra det här året. – Jag tror att det blir ett ganska trist år. Med trist menar Sven Hagströmer att den varken kommer gå bra eller dåligt. Enligt honom är fallande räntor och inflation redan inprisat, samtidigt som konflikter i Mellanöstern kan ställa till det för ekonomin. – Det finns egentligen inte någonting som hittills har blivit bättre det här året.
avanza nere
Avanzas grundare om 2024 på börsen: Blir ett trist år
SVD
https://www.svd.se/a/wA13JA/
ÖB Micael Bydén har startat ett konsultbolag tillsammans med fästmön Linda Staaf, rapporterar Expressen. Detta trots att ÖB:s förordnande löper ut först i september. ”Väldigt olämpligt”, säger arbetsrättsexperten Tommy Iseskog till SvD. Företaget, som går under namnet Byden Ops, ska ägna sig åt konsultverksamhet inom strategisk omvärldsanalys, företagsutveckling och ledarskap. I verksamhetsbeskrivningen ingår även föreläsningar, skriver Expressen. – Han planerar för framtiden och har startat bolaget, men inte påbörjat någon verksamhet. Det avser han inte göra förrän hans förordnande går ut i september, säger Försvarsmaktens presschef Therese Fagerstedt till tidningen. Överbefälhavare Micael Bydén äger hela aktieinnehavet medan Linda Staaf, som tidigare var underrättelsechef för polisens nationella avdelning NOA, sitter med som suppleant i styrelsen. Staaf är numera polismästare på NOA. Räknas inte som bisyssla Företaget skapades den 8 oktober 2023, dagen efter Hamas terrorattack mot Israel och kriget bröt ut. Några dagar senare lämnade Micael Bydén in en ansökan om registrering till Bolagsverket. Bolaget registrerades för f-skatt i december förra året, skriver Expressen. Det skedde då mer än nio månader innan Micael Bydén lämnar rollen som ÖB. En myndighetschef som lyder direkt under regeringen är skyldig att på eget initiativ anmäla vilka bisysslor de har, enligt lagen om offentlig anställning. – I det här fallet pågår det ändå ingen bisyssla eftersom bolaget inte har någon verksamhet, säger Therese Fagerstedt till Expressen. Arbetsrättsexperten Tommy Iseskog säger till SvD att det ändå är ”väldigt olämpligt” av ÖB Micael Bydén. – Om man tittar på juridiken i sammanhanget handlar det om att han inte får ägna sig åt något som kan kallas för en förtroendeskadlig bisyssla. Även om han i nuläget endast förbereder och vidtar åtgärder för att starta ett bolag riskerar det att skada tredje mans förtroende för Försvarsmakten, enligt Iseskog. Allmänheten skulle kunna undra om Micael Bydén agerar utifrån sitt kommande uppdrag, i stället för som ÖB. – Bara att det finns en risk för att allmänheten får den typen av tankar om Försvarsmakten innebär att han har passerat en gräns. Och det är ju synnerligen olyckligt i den situation vi befinner oss i Sverige just nu med den krigsrisk som ÖB själv påtalat, säger Tommy Iseskog. Vad borde Försvarsmakten och regeringen göra i det här läget? – Jag tycker att han borde avgå. ÖB:s framtidsplaner ifrågasätts Tommy Iseskog påpekar även att det är svårt att förstå varför bolaget startats nio månader i förväg om det ändå inte pågår någon verksamhet. – Man kan starta ett bolag på ett par dagar. I princip ska Micael Bydén, så länge han är ÖB, ägna varje vaken stund åt försvaret av Sverige. I ett mejl till SvD skriver Försvarsmaktens presschef Therese Fagerstedt att verksamheten kommer att starta tidigast i oktober nästa år. ”I dag och fram tills förordnandet går ut ligger överbefälhavarens fulla fokus på att fortsätta stödja Ukraina, Försvarsmaktens tillväxt och kommande Nato-medlemskapet. Micael Bydén har anmält registreringen till regeringen enligt konstens alla regler och vad jag förstår har de gjort bedömningen att det inte rör sig om någon bisyssla.” I en kommentar till SvD skriver polisens presstjänst att det är ett nystartat aktiebolag som inte bedriver någon verksamhet. ”Linda Staaf har inget engagemang i bolaget annat än att vara suppleant.” SvD har sökt ÖB Micael Bydén.
micael bydén
ÖB Michael Bydén startar bolag med Linda Staff : "Borde avgå"
SVD
https://www.svd.se/a/kE78Wj/
Att KD nominerar en oprövad toppkandidat illustrerar att partierna i allt högre grad är plattformar för personliga ambitioner – och att Europafrågorna har skräpstatus i svensk politik. Det framstår som en kläggig historia, Kristdemokraternas beslut att peta Sara Skyttedal som toppkandidat i EU-valet. Liksom förslaget att Alice Teodorescu ska ersätta henne. På fredagens hastigt inkallade pressträff var det tydliga intrycket att det nya toppnamnet är partiledarens personliga rekrytering – det var Ebba Busch som bara dagen före ringde upp Teodorescu och erbjöd förstaplatsen på valsedeln. Först därefter kopplades partiets nomineringskommitté in, det organ som enligt KD:s stadgar ska nominera partiets kandidater. På pressträffen påpekades förvisso att även nomineringskommittén stod enad bakom Teodorescu. Men något annat hade praktiken varit omöjligt utan att underminera Ebba Buschs ställning som partiledare. Och möjligen också hennes sociala ställning – förutom att Busch och Teodorescu numera är partikamrater, är de sedan tidigare också privata vänner. Alice Teodorescu är skarp opinionsbildare, som med tiden förhoppningsvis också kan bli en kvalificerad politiker. De politiska partierna är i allt högre grad plattformar för personliga ambitioner. Men nomineringen illustrerar att de politiska partierna i allt högre grad är plattformar för personliga ambitioner. Det är bara drygt tre år sedan Moderaterna antog sitt nya idéprogram, som Teodorescu ledde arbetet med att ta fram. Ett politiskt program som Teodorescu nu rimligen anser stämmer sämre överens med hennes egna uppfattningar än den kristdemokratiska politik hon helt saknat formellt inflytande över. Nomineringen åskådliggör också att Europafrågorna fortfarande har skräpstatus i svensk politik. Att utse en helt oprövad toppkandidat, och dessutom fatta beslutet närmast i panik, vittnar om att KD möjligen prioriterar väljarnas röster framför vad partiet faktiskt kan åstadkomma i det komplexa EU-maskineriet. Strategiskt inget dåligt beslut för KD – Teodorescu kan sannolikt ge partiet en Lars Adaktusson-effekt. Och på tal om Adaktusson, som nyligen vittnade om den mobbning han utsattes för i partiet: I höstas var den nuvarande parlamentarikern David Lega nomineringskommitténs förslag på förstanamn (partifullmäktige valde i stället Sara Skyttedal). Men när Skyttedal nu petades fick Lega inte ens frågan om han var intresserad av att ta hennes plats. Så mycket för den etik och moral partiet säger sig värna om.
ebba busch alice
Det personliga blev politiskt för Ebba Busch och Alice Teodorescu
SVD
https://www.svd.se/a/8Jgqo1/
Vykortet | Neapel Jag firade jul i Neapel, den italienska söderns huvudstad. Kulturellt är Neapel så långt ifrån Norden man kommer i Europa. En brokig och kaotisk stadsbild paras med ståtliga palats och vulgär lyx. Min italienska pappa sa en gång att livets teater utspelar sig på gatan i Neapel. Folklivet är som en ständigt pågående föreställning. Belägen vid en havsbukt är det en viktig hamnstad, och ett transportnav för droghandel till den napolitanska maffian – Camorran.  Här genomsyrar kriminaliteten fortfarande det mesta. Camorran handlar med droger globalt, men investerar mycket lokalt. Restauranger, kaféer och till och med sjukhus ägs än idag av Camorran. Den typ av klankriminalitet vi ser växa fram i Sverige har många likheter med Italiens kriminella organisationer. Ömsom beundran, ömsom hat, präglar därför italienarnas komplicerade relation till denna oordnade metropol. Medan den sicilianska Cosa Nostran är mer toppstyrd så är den napolitanska Camorran och den kalabriska Ndranghetan platta, decentraliserade organisationer knutna till en rad olika klaner som jobbar oberoende av varandra. Frånvaron av centralstyrning har också gjort det betydligt svårare att bekämpa dem. Trots denna dystra bild har Camorran och dess kusiner i Kalabrien och på Sicilien länge varit på tillbakagång. Hårdare straff när brott kan härledas till organiserad brottslighet är en förklaring. En annan är att man beslagtagit maffians tillgångar och gett dem tillbaka till samhället. Kronvittnen och avhoppare har också varit viktiga för att åtala maffians ledare. Tidigare i år dömdes fler än 200 medlemmar av den kalabriska Ndranghetan till mer än 2200 års fängelse. Den viktigaste lärdomen för Sverige handlar också om att undvika Italiens misstag. Centralt är att inte låta tolerans för kriminalitet och en utbredd tystnadskultur slå rot i samhället. Det är vad som gjort maffian så svår att motarbeta. I Sverige är organiserad brottslighet fortfarande en anomali. Så måste det förbli.
andreas birro
Andreas Birro: Neapel är en framtid vi bör undvika
SVD
https://www.svd.se/a/69b3OW/
Tvångsförsäljningen av Oscar Properties fastigheter är i hamn. Affären vittnar nu om kraftiga värdefall kring 30 procent. Det väcker osäkerhet i branschen. Dramatiken kring Oscar Properties har lättat något sedan fastighetsmagnaten Erik Selin finansierat övertaget av 21 pantsatta fastigheter. Men samtidigt ökar osäkerheten om hur omfattande övervärderingarna av fastigheter kan vara. I värsta fall visar pantrealisationen i Oscar Properties att värdefallet i vissa fastighetsbestånd ligger kring 30 procent eller mer. Omständigheterna är förstås speciella, men priset 2,2 miljarder i förhållande till ett tidigare bokfört värde på 3,0 miljarder sänder kalla kårar i Fastighetssverige. – Detta är toppen på ett isberg. Det är just nu Oscar Properties tillsammans med några få bolag som har betalningsproblem och pågående processer, till exempel Kvalitena, Studentbostäder och Fastator. Hur det här kan utvecklas hänger främst på räntorna, säger en av SvD:s källor. Erik Selin har inte gått att nå för en kommentar, men enligt uppgift kan han ha tagit över Oscar Properties fastigheter genom att bjuda så mycket som en halv miljard kronor mer än vad andra anbudsgivare var villiga att göra i den pantrealisation som DNB hade initierat. Inte heller DNB vill kommentera. Oscar Properties bekräftar dock att ”Erik Selin Fastigheter har meddelat att finansieringen nu är säkerställd och därmed kommer tillträde ske snarast.” Prissättningen på Oscar Properties fastigheter är inte transparent. Men som SvD berättat, valde DNB i slutet av förra året att kräva tillbaka sina fastighetspanter, cirka 1,6 miljarder, sedan Oscar Properties visat tecken på betalningsproblem. Anbud fick lämnas till och med den 8 januari i år, men enligt branschaktörer fick DNB inte in tillräckligt höga anbud. Åtminstone inte tillräckligt höga för att även panterna hos en annan av Oscar Properties banker skulle täckas. Oscar Properties kom då överens med DNB och den andra banken – enligt obekräftad uppgift Norion Bank (före detta Collector) där Erik Selin är storägare – att Erik Selins moderbolag fick gå in och täcka båda bankernas pantbelopp, totalt 2,2 miljarder. Fallet Oscar Properties påminner om att fastighetsvärdena i Sverige stod som högst 2022. Till och med september 2023 gjorde Oscar Properties sedan nedskrivningar av sina fastighetsvärden på totalt 840 miljoner kronor. Det senast bokförda värdet för den portfölj som Erik Selin bjöd 2,2 miljarder för, var enligt bolaget 3 miljarder i våras. De fastigheter som Erik Selin tar över är perifert belägna industri-, handels- och kontorsfastigheter. Men enligt uppgift till SvD hindrar inte detta att kraftiga värdefall kan finnas även för andra typer av fastigheter i bättre lägen. Till exempel uppges Kvalitenas paradfastighet vid Nybroviken i Stockholm, Strandvägen 5, ha värderats till 1,5 miljarder kronor för två år sedan enligt Affärsvärlden. Det gamla värdet skulle då ha varit nära 300 000 kronor per kvadratmeter – en nivå som fastighetsvärderare i dag håller för helt osannolik, åtminstone när köparen inte får ta över de hyresrätter som vanligen äldre hyresgäster har med besittningsrätt Lars Fredegård som just nu mäklar åt det krisande Kvalitena – som också ställt in obligationsbetalningar – kommenterar att Oscar Properties är ett exempel på att tvångsförsäljningar kan vara fel väg att gå.  – Jag tror att priset hade varit betydligt bättre för Oscar om han gjort det här i lugn fas. Det hade varit bättre att pausa vissa affärer och i stället göra dem i höst. Felaktiga fastighetsvärden är nu inte det enda som pressar den forna lyxbyggaren. Oscar Properties Holding är kallat till konkursförhandling i Stockholms tingsrätt den 22 januari efter krav från en av sina bostadsrättsföreningar, Brf Innovationen
oscar properties
Tvångsförsäljningen av Oscar Properties visar kraftiga värdefall för fastigheter
SVD
https://www.svd.se/a/wAWylL/
Värnplikten är ett statligt förtryck av värsta slag som genom sin blotta existens förringar våra demokratiska principer och värderingar. Det skriver Rasmus Elfström, Centerstudenter. Vi lever i en mer osäker tid än på länge. Kanske är det också förklaringen till det stora intresse som riktades mot bland annat statsminister Ulf Kristerssons uttalanden under Folk och försvars rikskonferens förra veckan. Det är välkommet att fler intresserar sig för frågan kring Sveriges försvar och beredskap, men samtidigt som åsikterna haglar kring huruvida det faktiskt kan bli krig i Sverige eller inte lyser en debatt med sin frånvaro – den kring om staten faktiskt har rätt att tvinga individer till militär tjänstgöring och ytterst avkräva dem deras liv. Värnplikten har långa anor i Sverige. Införandet 1901 innebär att det är en av de längst bestående plikterna i landet, men att invånarna ska vara beredda att offra sina liv för riket är en mycket gammal idé. Inte minst under 1600-talet, då utskrivningarna decimerade den manliga befolkningen för att göda stormakts­rikets krigståg nere på kontinenten. Även om historien gör sig väl påmind genom det stora ryska hotet i öst även i vår samtid, så har mycket ändrats sedan 1600-talets fälttåg. Det vore därför på sin plats att fråga sig om en modern försvarsmakt på 2020-talet inte bättre tjänas av välavlönade, välutrustade och välutbildade personer. Av människor som på frivillig basis väljer att fatta ett tappert men alltjämt självvalt beslut att tjäna Sveriges försvar. De allra flesta länder i EU, liksom i Nato, har i dagsläget ingen värnplikt. De har som huvudregel yrkesförsvar baserade på just frivillighet. Som lyfts ovan är värnplikten ett illa riktat verktyg för att tillfredsställa det ständigt ökande behovet av specialisering och vidare­utbildning inom försvaret. Dessutom är det förenat med användning av resurser som kunnat nyttjas mer effektivt, i stället för att med tvång tillgodose standardiserade utbildningar som riskerar att vara obsoleta inom några fåtal år. Även om det finns såväl praktiska som pragmatiska argument för att ett försvar byggt på frivillighet skulle vara mer effektivt och kompetent, är det i grunden en fråga vilande på filosofisk och moralisk grund. Är staten till för sina medborgare eller tvärtom? Ska en stat, även en demokratisk sådan som Sverige, med hot om straff kunna tvinga unga människor att i bästa fall avsäga sig flera månader av sina liv – och i värsta fall offra själva livet i sig? När statsministern säger att det som förväntas just är det senare och ”inte mer och inte mindre” är det inte utan att vi undrar vad mer en statsmakt kan avkräva en medborgare än själva livet. Samtidigt är Försvarsmakten och försvars­viljan fundamentala grundbultar i en demokrati som vår. Center­studenter var drivande i att få Centerpartiet att svänga i frågan om Natomedlemskap 2015. Vi har dessutom länge varit drivande, inte minst i Centerpartiet, för ökade försvars­utgifter, fler möjligheter och bättre villkor för personal inom Försvars­makten. I en orolig värld, med ett krig i vårt närområde, är den ståndpunkten lika orubblig nu som innan. Vi är enormt tacksamma för varje individ som väljer att tillägna en del eller hela sitt liv till försvar av vår demokrati. Samtidigt är det ofrånkomligt att en demokrati som respekterar varje individs fri- och rättigheter aldrig borde avkräva medborgarna sådana uppoffringar. I stället borde en demokrati bäras av viljan till försvar av densamma – inte av tvånget att göra så
värnplikten avskaffas
Centerstudenter: Avskaffa värnplikten
SVD
https://www.svd.se/a/APovwA/
Tiotusentals soldater kommer öva tillsammans, berättar man på en pressträff. Samtidigt får ÖB medhåll från Natos högsta militära ledare. ”Han har väldigt rätt och jag har sagt liknande saker själv”, säger amiral Rob Bauer. Natos största övning sedan kalla krigets slut inleds nästa vecka, berättar alliansens befälhavare Chris Cavoli, under en presskonferens i Bryssel. Runt 90 000 soldater från de 31 medlemsländerna deltar. – Och vår goda partner Sverige, säger befälhavaren. Övningen som går under namnet "Steadfast Defender" pågår in i maj och kommer äga rum i ett område som sträcker sig genom Tyskland, Polen och de baltiska länderna. – Alliansen kommer att demonstrera sin förmåga att förstärka det euroatlantiska området genom en transatlantisk förflyttning av styrkor från Nordamerika, säger Chris Cavoli. ”Klassisk artikel fem-övning” Under Steadfast Defender kommer man att öva på att försvara medlemsländer under ett "akut konfliktscenario mot en närliggande motståndare", förklarade befälhavaren. – Det är en klassisk artikel fem-övning, där man simulerar ett väpnat angrepp mot alliansen. Nato gör detta för att markera att man har ett svar på den ryska utmaningen, säger Magnus Christiansson, universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. Storbritannien meddelade tidigare i veckan att de kommer bidra med 20 000 personer, samt ubåtar, hangarfartyg, helikoptrar och attackflygplan till vårens övning. – Det är en mycket stor siffra, säger Magnus Christiansson. Nordiska länderna övar i Nordic response Under våren kommer även de nordiska länderna mötas i övningen Nordic Response, som är en integrerad del av den större serie övningar man kallar Steadfast Defender. Tillsammans övar länderna på att försvara norden och att ta emot förstärkningar av internationella förband, skriver försvarsmakten på sin hemsida. För Sveriges del handlar det om 1 400 deltagare från flygvapnet, samt en brigadstridsgrupp på 3 000 soldater som organiseras tillsammans med en finsk armédivision. – Att öva artikel 5 gör man ganska regelbundet. Det som är skillnad nu är den strategiska kontexten. Det pågår ett krig i Europa och alla millitära manövrar är en temperaturhöjare. Det råder många frågetecken kring hur detta ska utvecklas, säger Magnus Christiansson. ”Bydén har väldigt rätt” Under presskonferensen kommenterade amiral Rob Bauer – ledare av Natos militära kommitté – den svenska överbefälhavaren Micael Bydéns uttalande om behovet av krigsberedskap. – Han har väldigt rätt och jag har sagt liknande saker själv om att vi som samhälle måste förstå att krig inte längre är något som bara rör militärerna, säger Rob Bauer på presskonferensen. Han fortsätter: – Att folk blir överraskade och vaknar till är bra. Man måste ha vatten, en batteridriven radio och en ficklampa hemma för att klara sig själv under de första dygnen. Det är enkla saker. Rob Bauer och Chris Cavoli gick inte in på vilket hot som Ryssland för närvarande utgör mot Natos medlemsländer. I stället poängterade man vikten av att fara förberedd. – Jag säger inte att det kommer att gå illa i morgon, men vi måste förstå att det inte är något givet att vi har fred, säger Bauer. Till TT upprepade Micael Bydén själv sina uppmaningar: – Ställ er den enkla frågan: vad händer där jag bor och lever om det som sker i Ukraina i dag händer i Sverige i morgon? Och så börjar man vidta lite åtgärder och förbereda sig, mentalt men också i praktiken.
nato soldater
Svenska soldater deltar i Natos största övning Steadfest Defender
SVD
https://www.svd.se/a/0QmVz0/
PODD | De står bakom Mellobidrag för Lasse Stefanz, Panetoz och Drängarna. Men de två svenskarna har en hemlighet. Under artistnamnet Granular fyller de Spotify med brus – och håvar in miljarder spelningar. Ytterst få svenska akter har lyckats. Klubben av artister med flera miljarder spelningar på Spotify är både liten och namnkunnig. Där finns akter med internationell publik, som Abba och Avicii. Och den mystiska artisten Granular. Sedan 2017 har denna artist berikat Spotify med olika nyanser av brus. De största hitsen? ”White noise – 500 hz”: 658 miljoner spelningar på Spotify. ”White noise – 145 hz”: 527 miljoner spelningar på Spotify. Tillsammans har dessa två spår fler spelningar än Robyns monsterhit ”Dancing on my own” och Aviciis genombrott ”Levels”. Granular har i skrivande stund 605 spår på Spotify, med totalt 2,2 miljarder spelningar. Man kan med fog prata om ett svenskt brusunder. Trots det vet mycket få vem Granular egentligen är. I rutan där låtarnas upphovspersoner brukar listas gapar det tomt. Hur mycket tjänar man på detta? Vem får pengarna? Och vilka står egentligen bakom artistnamnet Granular? I podden SvD Tech brief tar Erik Wisterberg dig med hela vägen fram till Sveriges okända bruskungar. Hör reaktionen när han ringer upp dem. Vi avslöjar också hur Fröken Snusk rundar Spotifys beslut att låten ”Rid mig som en dalahäst” skulle plockas ned.
granular
Podd: Granular är större än Robyn – brusmysteriet på Spotify
SVD
https://www.svd.se/a/69b3Gz/
Spotify har plockat bort Fröken Snusk-låtar efter misstankar om manipulation och distributören har brutit samarbetet med artisten. Men Melodifestivalen ser ingen anledning att porta Fröken Snusk. Artisten Fröken Snusk ska snart tävla i Melodifestivalen. Samtidigt höjs röster för att artisten, som är känd för att uppträda i rosa luva, borde portas från tävlingen på grund av misstankar om manipulerade strömningssiffror på Spotify. Genom att köpa sig spelningar på strömningstjänsten kan en artist framstå som mer populär. I början av januari plockades låtar av Fröken Snusk ned från Spotify. Strömningsjätten har inte förklarat varför, men antytt att det kan handla om misstankar om fejkade strömningssiffror. Distributören Amuse har också avbrutit sitt samarbete med artisten, rapporterar Dagens Nyheter. Expressens ledarsida har uppmanat SVT att klippa banden till artisten. Men Anders Wistbacka, projektledare för Melodifestivalen, säger att han inte kan agera på spekulationer. – Jag har inget som gör att jag kan agera. Men kommer det några andra uppgifter så får vi naturligtvis titta på det och göra en analys. På vilka grunder kan man stänga av en artist? – Det handlar om att göra en bedömning från fall till fall. I grunden har vi ESC:s regler. ESC, Eurovision Song Contest, har en lång lista med krav på deltagarna. Det handlar bland annat om att artisterna inte får torgföra politiska budskap och att musiken som framförs ska vara ny. Utöver ESC:s lista finns också SVT:s regler som bland annat tar upp bolagets oberoende. 2016 diskades Anna Book från Melodifestivalen, eftersom hennes bidrag varit med i en tävling två år tidigare. 2020 diskades Thorsten Flinck på grund av att han stod åtalad för olaga hot och skadegörelse. Anders Wistbacka säger att han inte känner någon oro för Fröken Snusks deltagande. – Hon är en spännande och duktig artist som agerar i en aktuell genre. Vi vet att hennes låt är jättebra. Hon är populär. Hennes medverkan är inte baserad på antalet strömningar på Spotify. Men kan inte Spotifys lista ge en felaktig bild av hennes popularitet? – Det kan den absolut. Och vi tittar naturligtvis på strömningssiffror från Spotify. Men det är bara en del av vår bedömning. Hon har jättemycket publik på sina spelningar, hon är populär på sociala medier-konton och så vidare. Jag vet att hon är väldigt populär utan att väga in strömningssiffror på Spotify. Årets Melodifestival drar igång den 3 februari. Fröken Snusk tävlar med låten ”Unga & fria” i Göteborg den 10 februari. I år är Sverige också värd för Eurovision som äger rum i Malmö i maj. Kriget mellan Israel och Hamas har lett till en diskussion om Israels deltagande. Israel har i decennier varit med i Eurovision, som arrangeras av den europeiska radio- och tv-unionen EBU. EBU:s medlemmar är public service-bolag i olika länder, framför allt i Europa. Men även länder som Israel, Marocko och Libanon är medlemmar i EBU. I Sverige har Vänsterpartiet krävt att Israel portas från Eurovision, till följd av kriget i Gaza. Men på torsdagen meddelade EBU att Israel inte kommer att uteslutas. Enligt EBU uppfyller det israeliska public service-bolaget KAN alla krav för att få delta i tävlingen. EBU betonar samtidigt att Eurovision är ett opolitiskt arrangemang.
fröken snusk melodifestivalen
Fröken Snusk portad på Spotify – men inte hos SVT
SVD
https://www.svd.se/a/8JgJxE/
Kriget mellan Israel och Hamas har miljoner förlorare. Människor som dödats, skadats, våldtagits, kidnappats och fördrivits från sina hem. Men det finns en vinnare. Rysslands president Putin. Dagen då Hamas utförde sin terrorattack mot södra Israel var inte bara en stor judisk högtid, det var även den ryske presidentens födelsedag. Den 7 oktober fyllde han 71 år. Hösten hade inte varit särskilt rolig för Vladimir Putin. De ryska militära framgångarna i Ukraina lyste med sin frånvaro och den 1 oktober lovade USA:s president Joe Biden att Ukraina kunde räkna med fortsatt amerikanskt stöd i kriget mot Ryssland. Hamas terrorattack förändrade allting. Sett i backspegeln var den och kriget i Gaza den bästa födelsedagspresent som president Putin kunde ha fått. Han framstår i dag som den store och kanske ende vinnaren i det förödande och blodiga kriget. Ukraina i skymundan Terrorattacken och det följande kriget i Gaza har till stor del förflyttat USA:s och Västvärldens fokus från Rysslands krig mot Ukraina till Mellanöstern. En utveckling som förstärkts i och med att våldet och attackerna sprider sig i regionen. USA har skickat dit sin flotta och gett ekonomiskt och militärt stöd till Israel – bland annat granater som ukrainarna lider stor brist på. Tillsammans med att republik­anerna i det amerikanska representanthuset blivit alltmer Ukrainakritiska har det lett till att president Biden inte kan leva upp till sitt löfte om fortsatt stöd till Kiev. För Ryssland är detta goda nyheter. Den ukrainska krigsinsatsen försvagas utan nytt amerikanskt stöd, vilket kan undergräva dess motståndskraft. Dessutom kan Ryssland nu mer ostört skjuta robotar mot civila mål i ukrainska städer – samtidigt som man kritiserar den israeliska krigföringen. Inget saudiskt-israeliskt avtal USA har under Donald Trumps och Joe Bidens presidentskap verkat för att underlätta ett närmande mellan Israel och moderata arabstater, bland annat genom de så kallade Abrahamavtalen. Detta har fått Förenade arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan att erkänna och inleda diplomatiska relationer med Israel. Syftet är att främja fred och samarbete. Men också att skapa en motvikt mot Irans växande inflytande i den muslimska världen. Under sommaren och hösten fördes förhandlingar med Saudiarabien om ett möjligt närmande till Israel och en överens­kommelse ska ha varit nära innan Hamas terrorattack. Men i takt med att dödstalen i Gaza har skjutit i höjden har en sådan överens­kommelse blivit allt svårare att nå. Det gläder Ryssland som ogillar avtalen, eftersom de åsidosätter ryska intressen. Dessutom är Ryssland allierat med Iran, som förser rysk militär med robotar och drönare i kriget mot Ukraina. Ryssland och Iran förenas också i sitt stöd till Syrien och utför regelbundet attacker mot Assadregimens motståndare, framför allt i Idlib, med civila dödsoffer som följd. USA:s inflytande försvagas Ryssland har tillsammans med Kina bildat en allians för att minska USA:s dominerande ställning i världen. Inte minst för att USA har synpunkter på kränkningar av mänskliga rättigheter samt stöder demokratier som Ukraina och Taiwan, som Ryssland respektive Kina gör anspråk på att få styra. Ryssland strävar också efter att underminera den regelstyrda världsordning som framför allt USA och Västvärlden upprätthåller. I stället vill president Putin se en annan världsordning där stormakter, som Ryssland, delar upp världen i olika intressesfärer att styra över, utan inblandning från andra. Ett viktigt led i detta är att hamra in budskapet att USA och EU är lika goda kålsupare som Ryssland. Att den starkes rätt alltid går före den svagares och att det som styr är det egna intresset. Att påstå annat är bara hyckleri. För det syftet har kriget i Gaza blivit ett perfekt verktyg. Redan från början pekade Putin ut USA, och inte Hamas, som skyldigt till utvecklingen
putin krig
Analys Jesper Sundén: Vladimir Putin vinnare när det är krig i Mellanöstern.
SVD
https://www.svd.se/a/JQ0VBR/
Vad säger dubbelgångaren om oss och samhället vi lever i? En hel del, menar Naomi Klein i sin nya bok "Doppelgänger". I stället för att avfärda populistiska rörelser måste vi börja med att konfrontera nazisten i den egna spegelbilden. Naomi Klein är en välkänd kanadensisk journalist och vänsteraktivist som efter en epok av nyliberal politik i väst blev en viktig röst i den kapitalismkritiska rörelsen runt millennieskiftet. Mest känd är hon för boken ”No logo” (1999) som ägdes och lästes av varje nyvaknad vänsterstudent. Det många känner till om Kleins storsäljare är att den kritiserar vår varumärkesfetischism och avslöjar hur marknadsföringens logik letat sig in i alltfler domäner. Det färre känner till är att denna kapitalismkritik paketerades skickligt med hjälp av all den research Klein hade efter bokarbetet. Redan innan hon hade förlagskontrakt kontaktade hon en världsledande formgivare för att hjälpa bokens sprängstoff på traven. Resultatet blev en succé. Vid lanseringen fick Klein ofta frågan om hon inte själv är ett varumärke, vilket hon ihärdigt förnekade. I den nyutgivna ”Doppelgänger. En färd genom spegelvärlden” (övers: Ola Nilsson; Ordfront Förlag), den mest personliga av Kleins böcker hittills, berättar hon denna paradoxala historia. Trots (och på grund av) sin ivriga lust att rasera varumärkeslogiken blev Klein mån om sin image och lika mån om att förneka sin medvetna anti-image. Historien är ett träffande exempel på hur omöjligt det är att ställa sig utanför det system man kritiserar, när systemet (kapitalismen i detta fall) är allomfattande. Men berättelsen handlar även om en förnekad del av personen Naomi som kan kallas hennes dubbelgångare, eller med en jungiansk term: hennes skugga. Det är denna del som bland annat vill få makt och vördnad i toppen av bestsellerlistorna och som hon envist förnekat i intervjuer då frågan om varumärket Klein tagits upp. Anledningen till att historien aktualiserats på nytt är att en ny dubbelgångare och ett oväntat hot mot Kleins (förnekade) varumärke uppenbarat sig: debattören med det snarlika namnet Naomi Wolf. Wolf var en gång en liberal feminist som i början av 90-talet hade framgång med sin bok ”Skönhetsmyten” som handlar om skönhetsindustrins roll i att hålla kvinnor borta från maktpositioner. På senare år har hon dock blivit en tongivande röst inom den alternativa högern i USA, oheligt allierad med Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon och andra konservativa debattörer. I internetepokens snabba läsningar har Klein oupphörligen blivit förväxlad med Wolf på grund av det gemensamma förnamnet, vilket gjort att Naomi Klein ställts till svars för sådant som hennes namne i alltmer ursinnigt tillstånd har uttryckt. Det har ofta varit föreställningar om hur stater genom covidvaccin, covidpass och nedstängningar försöker förslava medborgarna. Detta ställer onekligen till problem för Kleins trovärdighet som skarp vänsterröst. Men det intressanta med förväxlingen är inte hur Klein och Wolf skiljer sig åt, utan på vilka sätt de är lika. Dubbelgångaren är en kuslig uppenbarelse. Sigmund Freud diskuterade denna Doppelgänger som ett exempel på vad han kallar Das Unheimliche; något som är både bekant och främmande och just därför skrämmande. Figuren iscensätter det egna jaget som i en skrattspegel – förvrängt och groteskt men med uppenbara likheter med förlagan. Naomi Klein är nämligen även känd för ”Chockdoktrinen” (2007) – en bok som argumenterar för att tillstånd av chock och kris utnyttjas av politiska beslutsfattare i maskopi med inflytelserika företag för att införa nyliberala reformer. På en ytlig nivå liknar alltså Kleins argument kritiken mot statens införande av undantagstillstånd i pandemins kölvatten
doppelganger naomi klein
Recension: ”Doppelgänger” av Naomi Klein
SVD
https://www.svd.se/a/on5nM7/
”Ett hjärta är alltid rött” berättar historien om det svenska rockbandet Imperiet. Ibland känns det som att bevittna en terapisession. Johan Donners tidsdokument ”Ebba the movie” (1982), dokumentären om Sveriges mest inflytelserika punkband Ebba Grön, hade premiär medan bandet fortfarande var aktivt. Frontfiguren Joakim Thåströms nästa anhalt i karriären, Imperiet, som blev ett av Sveriges största rockband innan det imploderade 1988, har det däremot inte funnits någon film om. Förrän nu. Anders ”Balsam” Hellström har spelat in flera musikvideor med den folkkäre doldisen från Högdalen, och 2012 kom Thåström-konsertfilmen ”Som jordgubbarna smakade...” Han är själv en profil i Stockholms musikliv, och kan Ebba Grön och Imperiet utan och innan. Fördelarna med det överväger, förstås. Kruxet har nog inte varit att navigera i det omfattande, exklusiva arkivmaterial han fått tillgång till, eller att få de före detta Ebba Grön- och Imperiet-medlemmarna att öppenhjärtigt prata minnen framför Jonas Embrings kamera – det gör de gärna, med undantag för Lennart ”Fjodor” Eriksson. (Basisten Christian Falk, som avled 2014, hörs på gamla inspelningar och representeras av sin ex-fru, fotografen Tove Falk Olsson.) Snarare har nog Hellström funderat mycket – kanske lite för mycket – på hur han ska få den här filmen att bli något mer än en vanlig standard-rockumentär: Han använder därför bandets i dag lite bortglömda, onekligen fascinerande roll som maskot i socialdemokratisk utrikespolitik som ram. Filmen inleds med gamla nyhetsbilder från det krigshärjade Nicaragua, dit Imperiet reste på en turné som möjliggjordes av Olof Palme och UD:s dåvarande kabinettssekreterare Pierre Schori (som intervjuas). Imperiet spelade inte bara rock för entusiastiska åskådare i Mexiko, Kuba och Nicaragua i januari-februari 1986, de bussades även från Managua till ett fältsjukhus för att få ta del av det verkliga lidandet vid fronten. Den 1 mars fick de plötsligt agera representanter för ett land i sorg. Den som var med när det begav sig tycker kanske att Hellström stannar oproportionerligt länge i Centralamerika. Men även om Imperiet återigen får representera något annat än sig själva i lite väl hög grad i den här filmen – ett svunnet Sverige där politiker faktiskt tog kultur på allvar – är det ändå en snygg inramning av ett band som föddes ur punkrörelsen och hade ett så tydligt samhällsengagemang. Ironin i att bandet reste direkt från Nicaragua till det USA som försåg contras med vapen, för att skriva skivkontrakt, var uppenbar redan då. Skildringen av bandets lågintensiva metamorfos, där medlemmar kom och gick, driver dokumentären framåt. Den känslomässiga dissonansen verkar ha pyrt nästan konstant – ibland känns det som att bevittna en terapisession, även om de medverkande aldrig möts. Hellström tar vara på humorn som uppstår när minnesbilder går isär. Som när trummisen Gunnar Ljungstedt fnyser över det amerikanske ”hälsofreaket” Jeff Eyrich, som producerade albumet ”Blå himlen blues” (1985). I nästa klipp konstaterar Eyrich torrt att det var ”problem med trummisen”. Under en period ersattes Ljungstedt av en tidstypisk trummaskin, innan den mer pojkbandssnygge Fred Asp plockades in.  Jag kan sakna ett övergripande musikhistoriskt perspektiv. Tillbakablickarna på den misslyckades USA-lanseringen är intressanta, men när man ser videon till den slätstrukna coverversionen av ”Vad pojkar vill ha” – ”Running in the rain” – blir det uppenbart att den amerikanska upplagan av Imperiet var besläktad med samtida storheter som INXS, Midnight Oil och U2. Något år senare slog Roxette igenom internationellt, med betydligt större framgång. Men Balsam Hellström vill framställa Imperiet som en solitär, snarare i nivå med Palme än med andra rockband. Kanske gör han rätt i det.
ett hjärta är alltid rött
Recension: Ett hjärta är alltid rött mer än vanlig rockumentär
SVD
https://www.svd.se/a/BWOWrw/
”Stockholm bloodbath” skildrar den dansk-svenska halshuggningsorgien 1520 med en moderniserad twist. Filmen är varken en triumf eller misslyckande. Det var visserligen den yttersta sluttampen på medeltiden 1520. Men allt som vi numera associerar med perioden ramar in Mikael Håfströms skildring av de novemberdygn vi känner som halshuggningsorgien Stockholms blodbad: mörker, ultravåld och dålig hygien. Håfström och manusförfattarna Erlend Loe och Nora Landsrød har valt att göra filmen på engelska – i hopp om internationell succé antagligen – men det är den gamla vanliga svensk-danska fientligheten som är språngbräda för berättelsen, där Kristian Tyrann och hans bundsförvanter vill ha union under danskt styre medan Sverige vill stå på egna ben. Efter att den hämndlystne biskop Gustav Trolle – Jakob Oftebro i Tom Hanks peruk från ”Cast away” – släppts ur fängelset ger han och några elaka danskar sig ut för att mörda sina motståndare, och först på listan är familjen Eriksson som blir nersablade mitt under dottern Annas bröllop. Annas nyblivne make tas som gisslan och de enda överlevarna är Anna och hennes stumma syster Freja, som efter lite vapenträning i skogen tar sig till det danskbelägrade Stockholm för att hämnas tillbaka – allt medan kung Kristian och biskop Trolle ruvar på planen som kommer att göra att sisådär hundra stockholmare skiljs från sina huvuden. Resultatet är en film som – bokstavligen – köttar på genom den egentligen rätt komplicerade handlingen, men som inte verkar veta om den vill tas på allvar eller inte. Resultatet är inte misslyckat, men inte heller den sprakande triumf den hade kunnat bli. Formatet är utstuderad, slängig våldsaction där ett skrikgult – Tarantino-inspirerat? – typsnitt med namn och beskrivning som smälls upp framför varje medverkande. Denna medvetet moderna dissonans märks också i den engelska dialogen, där man öst på med fuck, fucking och motherfucker i dialogen och också lånat jargong från Trump-administrationen – kungen talar till exempel om hur grymheter minsann begåtts on both sides, en blinkning till dumheterna som uttalades i samband med oroligheterna i Charlottesville 2017. För egen del misstänker jag också att Håfström och manusförfattarna sneglat på nittiotalsversionen av ”Robin Hood”, där Claes Bangs lömske kung Kristian lånat de flesta manéren från Alan Rickmans klassiska sheriffbuse, från det flottiga korpsvarta håret till de koleriska anfallen. Bang har uppenbart roligt med sin rolltolkning, liksom Adam Pålsson som gestaltar Sten Sture som en blåst skolpojke. Även skildringen av Sten Stures strategiskt sinnade änka Kristina funkar fint, och Alba Augusts stumma – påhittade – stridsgeni i Legolas-flätor är en bra figur, för att inte tala om hennes mamma, en luttrad slottshora som sett allt. Däremot hade berättelsen tjänat på att vrida berättarperspektivet hårdare. Varför inte åt kungens sidekick Didrik Slagheck? Ta den briljanta tv-serien ”Wolf hall”, baserad på Hilary Mantels romaner, som fick till en perfekt balans av bildning, brutala fakta och smart underhållning genom att berätta om Henrik den åttonde genom hans trogne underhuggare Thomas Cromwell. Slagheck verkar ha varit en liknande figur för kung Kristian, och medan valet att göra honom till ett blodtörstigt råskinn med daddy issues för all del ger effektfulla filmrutor så räcker det att scrolla Wikipedia för att ana att det nog finns en betydligt större och knepigare berättelse där.
stockholm bloodbath
Recension: Stockholm bloodbath – Alba August i Tarantino-skrud
SVD
https://www.svd.se/a/y6WRa2/
Den chilenska regissören Maite Alberdi Oscars­nominerades för sin förra film ”The mole agent”. Nu är hon tillbaka med en drabbande kärleksskildring om demens. Ett par i övre medelåldern promenerar hand i hand genom Santiagos villakvarter. Det är morgon och hettan har ännu inte hunnit lamslå huvudstaden där de strosar fram i varsin bredbrättad solhatt. Kvinnan högläser ur en bok om en riddare och då och då pausar hon och ställer frågor till sin make: ”Riddaren är ensam, tycker du om att vara ensam?” Han ler och pekar mot sin hustru: ”Nej, jag tycker om att vara med henne.” Båda skrattar och hon fortsätter att läsa. De ser ut som vilket turistande par som helst, men är i själva verket chilenska nationalklenoder – Paulina Urrutia, skådespelare och före detta kulturminister, Augusto Góngora, en framstående tv-journalist som vigt sitt liv åt att ge röst åt dem som inte fick höras under Pinochets diktaturregim. Nu håller hans egen röst på att tystna. 2014 fick han diagnosen Alzheimers sjukdom, och när filmen börjar spelas in befinner han sig mitt i det gränsland där dimman har börjat rulla in, men ångesten fortfarande hålls stången. Han har själv tackat ja till att medverka i dokumentären med motiveringen att han, som ägnat hela sin yrkeskarriär åt att få människor att våga blotta sitt inre framför kameran, måste kunna göra detsamma.  Paulina Urrutia skäms inte för sin makes udda beteende i sociala situationer. Med oändligt tålamod tar hon med honom på repetitioner, demonstrationer och andra offentliga tillställningar. Filmkameran fångar hur han står på scenen mitt bland skådespelarna och släpper loss i ett av deras dansnummer, och efteråt hjälper hans hustru honom försiktigt, genom att hålla i båda hans händer, ner i salongen. Hon väcker honom hela tiden till liv genom att utmana honom – hon får honom att cykla igen och för ett ständigt samtal med honom, och plötsligt kan han glasklart återge hur en nära vän halshöggs under Pinochet. När coronapandemin utbryter innebär det ett skifte i inspelningen och regissören Maite Alberdi lämnar över kameran till Urrutia som själv börjar filma sin make. Hon lyckas aldrig ställa in skärpan, men det gör ingenting för närheten kompenserar det suddiga. Samtidigt är det tydligt att Góngora inte mår bra av isoleringen, han åldras framför kameran och Urrutia gråter efter att en hel dag har gått utan att han har känt igen henne. Orolig över att alla hans böcker ska tas ifrån honom vankar han genom huset, med några av dem tryckta till bröstet, samtidigt som han upprepar att han har många vänner och att de älskar honom. Anhöriga till någon med demens känner igen paranoian, men det tillför en extra dimension att den ångestridne har genomlevt en regim då böcker brändes på bål och vänner försvann, och att han allt sedan dess har ägnat sig åt att återskapa landets kollektiva minne av livet under militärdiktaturen. Góngora var bland annat redaktör för det regimkritiska nyhetsprogrammet ”Teleanalysis” vars filmade reportage spreds via vhs-kassetter, och han var en av dem som direkt efter militärkuppen 1973 tog initiativ till att samla in människors vittnesmål i boken ”Chile. La memoria prohibida”. Men framför allt är det här en kärleksberättelse utöver det vanliga. Det går inte att ta miste på kärleken som liksom ordlöst borrar sig in till själva kärnan av förälskelsens första fas, då när varken skam eller irritation existerar. Att Paulina Urrutia har förmåga att fortsätta befinna där, trots verklighetens jävlighet, och på så vis också gång på gång locka fram sin make ur skuggorna, är både beundrans- och avundsvärt.
the eternal memory
Recension: The eternal memory är en kärleksfilm om demens
SVD
https://www.svd.se/a/9zRvwM/
Ungdomar riskerar att förlora tilliten till institutioner som ska finnas där för att ge dem hjälp när de mår dåligt. Vi kan inte bara fortsätta på samma sätt utan måste hitta vägar till bättre hjälp, skriver debattörer. Många unga lider av psykisk ohälsa. Enligt Folkhälsomyndigheten lider nästan en av fem av alla unga idag av svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. (25 procent av tjejerna och 9 procent av killarna i åldern 16–25). Och tyvärr utmärker sig Sverige jämfört med våra grannländer. Andelen elever i Sverige som slutar grundskolan utan behörighet till de nationella programmen på gymnasiet är den högsta i EU enligt Pisa-undersökningar. Folkhälso­myndigheten bedömer att skolmiljön bidrar till den långsiktiga trenden med ökande psykosomatiska besvär bland barn i åldrarna 13–15 år. Vart fjärde dödsfall i Sverige i åldrarna 10–19 år är självmord. Hos Bris ökar samtalen till stödlinjen stadigt och är uppe i omkring 50 000 kurativa samtal per år, dubbelt så många samtal som för 10 år sedan. Samtalen om psykisk ohälsa ökar mest. Suicidsamtalen har ökat med hundratals procent de senaste 20 åren. Samtal om ätstörningar och missbruk är allt vanligare efter pandemin. Dessa mönster bekräftas av Folkhälsomyndigheten, BUP och Elevhälsan. Existentiell klimatångest, inflation, krig och gängkriminalitet är samtalsämnen som också ökar och den senaste tiden har allt fler samtal handlat om våld och gängtillhörighet. När resultatet från forskning om livsvillkor, stress, motståndskraft och hälsa bland unga i Västra Götaland (STARS) presenterades i slutet av 2023, var både vi som forskargrupp vid Sahlgrenska Akademin, samarbetspartners och representanter från myndigheter, organisationer, universitet, Elevhälsan och näringsliv samlade till rundabordssamtal i Göteborg. Frustrationen runt bordet var påtaglig. Våra studier visar en tydlig ökning av rapporterad oro sedan kriget mot Ukraina inleddes (i åk 7 och 9), vilket ökar psykisk ohälsa. Den nationella ungdomsenkäten LUPP (åk 8 till gymnasiets år 2) visar också en stark trend kring psykisk hälsa som går åt fel håll. Det får konsekvenser för den fysiska hälsan både på kort och på lång sikt. Unga sover och rör sig mindre, vilket påverkar både vikt och blodtryck. Vi ser att ett ökat blodtryck, uppmätt vid 13 års ålder, kan kopplas till BMI hos barn som ligger i överkant av sin BMI-kurva tidigt i livet. Allt är dock inte negativt. Forskning visar att kortisolnivåer i hårprover, som ett mått på långvarig stress, inte uppvisar någon relation till ungdomarnas svar om stress i enkäter. Detta skulle kunna vara ett tecken på att deras stress ännu inte har överaktiverat viktiga biologiska stressystem, vilket tyder på att det går att påverka ungdomars hälsa i positiv riktning – om det görs i tid. Vi är många som arbetar med att skapa strukturer och hjälp för att möta barns och ungdomars psykiska och fysiska hälsa. Sverige satsar mer på skola och hälso- och sjukvård jämfört med EU-snittet. SKR och regeringen har dessutom kommit överens om en satsning på närmare 1,6 miljarder kronor till fler insatser inom psykisk hälsa och suicidprevention under 2024. Sverige var också först i världen med att skapa Elevhälsan och Bris, och först i världen (tillsammans med Norge) att förbjuda våld mot barn, både i hemmet och i skolan. Vi borde ha de bästa av förutsättningar att skapa en bra grund för ungas hälsa. Men – vi kan inte sitta i separata småprojekt och mäta och konstatera läget, år efter år
psykisk ohälsa orsaker
Vi behöver hitta orsaker till ungas psykiska ohälsa, skriver forskare med flera
SVD
https://www.svd.se/a/9zRvnE/
Flera profiler har värvats av en konkurrent, den nya vd:n fick sluta efter en vecka och upprepade tekniska problem. Motgångarna har hopat sig för nätbanken Avanza som i morgon fredag släpper sin årsrapport. Efter ett omtumlande 2023 står Avanza nu utan flera viktiga poster. Bland annat saknas en vd sedan Rikard Josefson lämnade och i november ersattes av Knut Frängsmyr, som fick sluta efter blott en vecka på posten. Det gällde ett bygglov, eller saknaden av ett, och hittills har ingen ny vd tillträtt. Innan dess värvades åtta personer från Avanza till investmentbanken Carnegie, varav flera varit med och byggt upp nätbanken och varit profiler utåt. Bara för några dagar sedan meddelades ytterligare två avhopp till Carnegie – hållbarhetsansvariga Johanna Kull och produktchef Johan Bouzi. Carnegies väntas i år lansera en ny investeringsplattform vid namn Montrose som blir en direkt konkurrent. Satsningen drivs av två tidigare Avanza-chefer och ska erbjuda en tjänst lik Avanzas. Målgruppen för Carnegies satsning beskrivs som kunder som ännu inte är förmögna men som är på god väg att bli det. Den gångna året har också präglats av upprepade tekniska problem där Avanzas hemsida flera gånger legat nere och hindrat kunder från att se sina innehav och utvecklingar. Har Sveriges nöjdaste kunder Samtidigt toppade Avanza återigen Svenskt Kvalitetsindex lista över nöjdaste kunder inom sparande och investeringar 2023. I bankens senaste rapport för tredje kvartalet redovisades också rörelseintäkter som ökat med 15 procent jämfört med motsvarande period året innan. Claes Hemberg jobbade som sparekonom på Avanza från att banken grundades fram till 2017. I dag är han oberoende ekonom och tror att helårsrapporten kommer se bra ut, mest eftersom nysparandet varit högt trots de svåra ekonomiska tiderna. Om avhoppen säger han: – Det är naturligt att byta jobb efter 8–10 år och särskilt om Avanza är ens första arbetsplats. Han tror inte att personerna i fråga har något problem med själva verksamheten utan beskriver nätbanken som ett växthus, där många unga får utrymme att växa för att sedan ta nästa steg i sin karriär. Det är Johanna Kull, som snart lämnar Avanza för Carnegie, ense om och säger till SvD att hon är tacksam över sin tid på banken. I övrigt vill hon inte kommentera mer. – Nu är utmaningen för Avanza rekrytering, men de tar sällan folk från storbankerna utan brukar fokusera mer på yngre och nyexaminerade krafter, säger Claes Hemberg. Haft teknikstrul I en intervju i Dagens industri förra veckan svarade Avanzas grundare och styrelseordförande Sven Hagströmer på frågan om han var rädd för kompetensbrist efter avhoppen: – Nej, men det är enormt viktigt att verkligen ta hand om alla på firman. Sedan ska man komma ihåg att de som har lämnat nu inte ens är en procent av personalen. Vi har en låg personalomsättning, för att inte tala om kundomsättning, sa han till tidningen. De tekniska problemen verkar dock inte vara över. Senast under onsdagen ska nätbankens kunder drabbats av problem, rapporterar Aftonbladet. Avhoppen, vd-karusellen och de tekniska problemen kanske inte påverkar Avanzas flöde just nu, men kan komma att påverka kundernas förtroende, menar Hemberg. – Varje minut av teknikstrul är såklart pinsam för banken och påverkar de mest aktiva spararna. Om Carnegies kommande rival Montrose säger han att det återstår att se när tjänsten väl släpps. Han pekar på att det redan finns tjänster liknande Avanza, som sparplattformen Levler, och tror att nätbanken nu är tillräckligt etablerad för stå sig i konkurrensen. SvD söker Avanzas ordförande Sven Hagströmer för en intervju.
avanza
Avanza pressas av avhopp och teknikstrul
SVD
https://www.svd.se/a/rlwgG8/
Handfasta preppertips, en fascinerande kärlekstävling, inlyssnande om skrivprocesser och folkbildande om konst. SvD Kulturs Alexander Dominici tipsar om fyra intressanta poddar. Att tv-profilen Kalle Zackari Wahlström har en podd om prepping förvånar nog exakt ingen, men ”I väntan på katastrofen” har ändå funnits i två år nu utan att göra särskilt mycket väsen av sig. Konstigt, för Wahlström är känd och hans poddpartner Patrick Sellman pratar på en värmländska som är helt omöjlig att värja sig mot. Oftast pratas det om saker som konservering, vattenfilter och spannmål, men i ett nysläppt avsnitt tar duon ett grepp om omvärldsläget och beredskapen. Ett välbehövligt och jordnära samtal om säkerhetsläge i praktiken, efter ÖB:s skarpa varningar häromveckan. Podd: I väntan på katastrofen Medverkande: Kalle Zackari Wahlström och Patrick Sellman Längd: 40 min – 1 tim långa avsnitt Avsnitt: Släpps på onsdagar Produktion: Kalle Zackari-Wahlström Svenska versionen av dokusåpan ”Love is blind” har blivit vinterns stora lägereld. Jag själv sitter som klistrad hemma i tv-soffan och fascineras över märkliga personlighetsdrag som kommer fram hos deltagarna när de ska tävla i kärlek. ”Love is blind-podden” med Camilla Fågelborg och Joel Opazo Melin är ett ganska perfekt sätt att landa och processa efteråt. Varje tv-avsnitt ska så småningom få ett ackompanjerande poddavsnitt (hittills är bara två släppta) där duon plockar upp och dissekerar små detaljer och stora plot twists. Lustdrivet, lättlyssnat och lagom långt! Podd: Love is blind-podden Medverkande: Camilla Fågelborg och Joel Opazo Melin Längd: 45 min – 1 tim Avsnitt: Släpps efter att avsnitten kommit ut på Netflix Produktion: Camilla Fågelborg och Joel Opazo Melin Författaren Denise Rudberg har sedan slutet av förra året börjat släppa avsnitt där hon intervjuar andra författare som intresserar henne. Bland andra har deckarparet Kepler, Lena Andersson och Agnes Lidbeck medverkat. I senaste avsnittet, nummer sju, gästar Jonas Moström som debuterade som deckarförfattare för 20 år sedan. Moström är till vardags allmänläkare, vilket ger en del kunskaper som går att använda i skrivandet och om det berättar han engagerat. Rudberg är en följsam intervjuare och låter genuint nyfiken på ett sätt som sällan hörs i mer etablerade sammanhang. Podd: Jag vet vad du skrev… Medverkande: Denise Rudberg med gäster Längd: 40 min – 1 tim långa avsnitt Avsnitt: Släpps sporadiskt Produktion: Oh la la Sound Hur kommer det sig att ett modernt museum vill ställa ut en gigantisk tandkrämstub? Och varför är det viktigt med en tavla där hundar spelar poker? Såna frågor kräver svar och idén att avhandla konsthistorien genom nedslag i olika intressanta verk verkar funka på båda sidor Atlanten. Tidigare har jag skrivit om svenska podden ”Verket” som gör just detta och nu har jag upptäckt en amerikansk variant. Tamar Avishai är konsthistoriker och försöker genom  “The lonely palette” att popularisera den stora konsten, eller som hon själv säger ”återföra den till massorna – en tavla i taget”. Återstår att se om hon lyckas - den här podden är minst ett friskt steg i rätt riktning. Podd: The lonely palette Medverkande: Tamar Avishai Längd: 40 min - 1 tim långa avsnitt Avsnitt: Släpps sporadiskt Produktion: Debbie Blicher
love is blind alex sverige
Poddtips: Processa senaste avsnittet av Love is blind här
SVD
https://www.svd.se/a/eJ31va/
Brittisk kuppserie, lekfull fortsättning på ”Oliver Twist” och norsk politisk makt­kamp. SvD Kultur guidar till de bästa nyheterna på svenska streaming­tjänster. The Artful Dodger Dramakomedi, tv-serie, 8 avsnitt, Disney+ Dodger, den smidiga ledaren för de unga ficktjuvarna i ”Oliver Twist”, får här en fortsättning på sin historia. Det är 1850-talets Australien och den unge Jack Dawkins försöker etablera sig som läkare i den brittiska kolonin. Men när en gammal bekant från London dyker upp tvingas Dawkins/Dodger utföra en sista kupp. Den ypperliga karaktärs­skådespelaren David Thewlis gör en oförglömlig Fagin en i fartig och otyglad serie som erbjuder underhållande sällskap. The gold Kriminaldrama, tv-serie, TV4 Play Detta är en serie jag har sett fram emot länge eftersom den hade brittisk premiär redan i februari 2023. ”The gold” skildrar ett av de största guldrånen i Stor­britanniens historia. Det var 1983 som man kom över tre ton guld från en säkerhetsdepå vid Heathrow utanför London. Men stöldgodset, värt 99,3 miljoner brittiska pund i dagens värde, blir snart en belastning för de inblandande. Jag uppskattar en riktigt bra kuppserie. Dit kvalar denna definitivt in. Seriemördaren i Wales Kriminaldrama, SVT Play Veckans andra brittiska verklighetsbaserade kriminaldrama handlar om jakten på en mördare som härjade i Wales på 1970-talet. Klipp till 30 år fram i tiden då ny teknik kan innebära lösningen på ett kallt fall med koppling till seriemördaren. Dramat växlar sedan mellan de två tidsperioderna, som binds samman av kriminalkommissarie Paul Bethell, ansvarig för utredningen av morden. Upptakten på denna visserligen något konventionella men nog så spännande deckare ger mersmak. Veckans höjdare Makten Drama, tv-serie, 12 avsnitt, släpps varje onsdag, SVT Play Röjigt underhållande norsk skröna om Gro Harlem Brundtlands väg till den norska politiska toppen. Här åskådliggörs hela processen och omständigheterna kring att skapa ”autentiskt” historiskt tv-drama. Med självreflekterande grepp – fiktionen bryts effektivt när skådespelarna tar om scener, kameror ses i bild och 1970-talsbygget rivs, medan rollfigurerna i tidstypiska kostymer promenerar runt i dagens Oslo – skrivs en elakt rolig och effektiv politisk satir. Mina tv-favoriter just nu 1. The curse (Sky Showtime) 2. Makten (SVT Play) 3. The gold (SVT Play) 4. I am Ruth (SVT Play) 5. True detective, s4 (HBO Max)
the gold
Äntligen är The gold här – Elias Björkman om tv-veckan
SVD
https://www.svd.se/a/0Qm4Lo/
Nu har Northvolt pengar så det räcker. Lånet på 50 miljarder kronor ska göra att bolaget kan färdigställa den stora batterifabriken i Skellefteå, Northvolt Ett, säger Andreas Pettersson, IR-chef på Northvolt. Finansieringen på drygt 50 miljarder kronor, som Northvolt gick ut med information om på tisdagen, kommer från 23 långivare. Diskussionerna har pågått i ett år, säger bolagets IR-chef Andreas Pettersson. – På lånesidan ska det här ge oss en kapacitet upp till 45 GWh i Northvolt Ett. Vi har byggt in viss flexibilitet vad gäller ytterligare kapacitet men annars ska lånefinansieringen vara färdig vad gäller Skellefteå, säger han. Med kapacitet menas lagringskapaciteten i de batterier som produceras i fabriken under ett år. De 50 miljarderna fördelar sig på 23 långivare, varav de flesta var med i en av Northvolts tidigare finansieringsrundor under 2019. Enligt Andreas Pettersson har långivarna gjort en mycket noggrann genomgång av Northvolts planer, innan de bestämde sig för att låna ut pengar till utbyggnaden av Northvolt Ett. – Det finns en tydlig affärsplan som de har gått igenom. Nu håller vi på att producera i de första två linorna och det kommer att skalas upp successivt i år och nästa år.  Även om lånefinansieringen för Northvolt Ett nu är klar, kan bolaget fortfarande behöva komplettera med riskkapital, säger Andreas Pettersson. Northvolt Ett ska i en första fas nå en kapacitet på 16 gigawattimmar (GWh) i två produktionsenheter, samtidigt som det byggs ytterligare två enheter. På längre sikt ska kapaciteten nå 45 GWh och det finns även planer på att så småningom komma upp i 60 GWh.  Det finns en trygghet i att ha så många långivare med i finansieringen, säger Andreas Pettersson.  – Det är mycket jobb att hantera 23 motparter, alla ska gå till sina kredit- och investeringskommittéer, men det gör att de lär känna oss, säger han. Northvolt har orderstock på cirka 55 miljarder dollar, vilket framför allt är framtida produktion i fabriken i Skellefteå. Det är också den orderstocken som ligger som säkerhet för de 23 långivarna. Även om det finns fördröjningar när det gäller tillverkningskapaciteten i Northvoltfabriken, så är orderstocken säker, enligt Andreas Pettersson. Det bottnar i det täta samarbetet mellan Northvolt och de kunder inom fordonsindustrin som så småningom ska använda batterierna i sina bilmodeller. – Vi jobbar i tre, upp till fyra år med R&D-utveckling med varje kund för att ta fram det de vill ha. Så länge vi levererar har kunderna normalt sett förbundit sig, över sju till åtta år, att köpa de här volymerna från oss.  Modellen att bygga orderstock och därefter använda orderstocken för att finansiera produktion kommer Northvolt att använda i nya fabriker som planeras i bland annat Tyskland och Kanada. – Vi lånar framför allt mot de här kontrakten och så länge vi bygger fabriken så kommer intäkterna så småningom. Samtidigt som Northvolt planerar för långsiktig tillväxt med flera nya fabriker, måste bolaget fokusera på att få upp kapaciteten i Northvolt Ett, som under hösten 2023 var lägre än väntat. Är det skillnad nu jämfört med höstas? – Ja, kapaciteten går uppåt hela tiden, men det är många olika steg och processer som ska synkas med varandra.  Full kapacitet för den första fasen är 16 GWh, när kommer ni upp i det?  – Det ska vi nå under de kommande två åren och samtidigt bygger vi de två andra linorna. Är ni oroliga för att det kan bli nya förseningar? – Nej, man får komma ihåg att vi har ett väldigt nära samarbete med kunderna och vi utvecklar produktionen i nära samarbete med dem. Northvolts orderstock ligger på cirka 55 miljarder dollar, vilket är samma nivå som för ett år sedan
northvolt skellefteå
Northvolt lånar 50 miljarder: nu räcker pengarna till Skellefteå
SVD
https://www.svd.se/a/VPEOzl/
Han är doldisen som slog Mikael Persbrandt och utnämndes till Guldbaggegalans mest gråtmilda prismottagare. Nu berättar Joel Spira om livshotande händelsen bakom tårarna. Det har gått knapp 16 timmar sedan Joel Spira tog emot en Guldbagge för bästa manliga skådespelare i en huvudroll. Men kvällen hade kunnat tillbringas någon helt annanstans. För bara två veckor sedan drabbades han av en akut hjärtinfarkt, 42 år gammal. Därav orden ”Tack för att du räddade livet på mig” i hans tal, riktade till frun. – Hon jobbar inom vården, var väldigt redig och ringde ambulans direkt. Tack vare det kom jag in snabbt och blev opererad inom en timme. Så nu är jag helt återställd, säger han när vi ses dagen efter galan på Cirkus, på ett mindre glamoröst kvarterscafé ett stenkast från lägenheten i Solna. I efterhand är Joel Spira medveten om att de där orden blev hängande som ett stort frågetecken i den glimrande Guldbaggeparty-bubblan. Liksom att tårarna både i talet och SVT:s eftersnack berörde, de som fick DN att utnämna honom till ”Kvällens mest gråtmilda pristagare”. Samtidigt vill han inte göra en stor sak av den livshotande händelsen, men väljer ändå att tala om den nu, ”för att undvika missförstånd”. Han är noga med att understryka att han nu är helt återställd, men att upplevelsen förstås skakade om livet rejält, även om infarkten inte kom som en total överraskning, utan är ärftligt betingad. – Jag hade varit och tränat och så pang, hände det bara. Det är en sak om du har levt rövare i ditt liv, men det har jag faktiskt inte. Då får man tacka för att sjukvården ändå fungerar. Personalen på hjärtintensiven var helt fantastisk! Den borde jag ju också ha tackat i går! Något Joel Spira däremot gärna talar om är den Guldbagge han just har fått för sin första huvudroll i en film, för sin tolkning av antihjälten Dimman i Axel Peterséns noirthriller ”Syndabocken””, en ångerfull lotterisvindlare som söker förlåtelse hos sin för detta affärspartner, numera bosatt i det svenska spelparadiset Malta – en förhållandevis smal produktion (även om Tommy Nilsson finns i rollistan) och som just nu bara kan ses på ett fåtal biografer i Stockholm. Trots uppmärksamheten det sista dygnet verkar Joel Spira ännu inte ha drabbats av hybris. Tvärtom återkommer han flera gånger till ordet tacksam under de fyrtio minuter vi hinner ses innan han måste kasta sig in i en taxi till Radiohuset för nästa intervju kl 15. Tacksam är han också för kollegornas generösa gratulationer. – Det var en riktigt pojkdrömskväll, nästan som en fantasi! Och ett fint bevis på att man kanske i varje fall har försökt att vara schyst mot andra också på vägen, säger han. Joel Spira växte upp i Birkastan och Solna. Med en pappa som var läkare och en mamma som var en konstnärlig allti-i-allo drömde han som barn om att vara ”McGyver”, sedan fotbollsproffs. – Jag sportade mycket, men var också en drömmare. På universitetet började han plugga biologi, med målet att bli läkare som pappa. Teatern hittade han till först senare, genom en klasskamrat som gick på Spegelteatern. Här kom Joel Spira sedan att både spela och jobba en tid innan han kom in på Teaterhögskolan i Malmö. Slutproduktionen handlade om hans tics, de han led av under uppväxten men som sedan försvann helt. Varför det blev teater vet han inte riktigt. – Det får jag väl gå i terapi några år till innan jag kan svara på, men det handlade väl om något typ av bekräftelse
joel spira
Joel Spira om Guldbaggen: Skämdes nästan när jag fick priset
SVD
https://www.svd.se/a/P4M9v7/
De blodiga attackerna sprider sig i Mellanöstern. Pakistans flygvapen har nu svarat på Irans senaste attack. Motanfallet ska ha skett mot en milisgrupp som uppehöll sig utanför staden Saravan och krävt dödsoffer bland kvinnor och barn. Attacken ska ses som en vedergällning på det det anfall som Iran tidigare utförde mot baser disponerade av sunnimuslimska Jaish al-Adl. Gruppen opererar i provinsen Balochistan som gränsar mot Iran. Trakten har en historia av långvariga konflikter mellan separatister och militanta grupper från de två grannländerna. Enligt iranska medier ska vedergällningen ha bestått av robotattacker från Pakistan, som på onsdagen kallade hem sin ambassadör från Teheran. Nio ska ha dött i attacken, skriver iranska medier enligt BBC. Pakistans premiärminister avbryter sitt deltagande vid Världsekonomiskt forum i Davos. 80 personer dödades vid årsdagen Det följer på flera Iranuppbackade attacker i Mellanöstern som skett sedan den 3 januari. Då dog omkring 80 personer när den iranska staden Kerman skakades av två bombdåd. Det skedde vid en ceremoni för att hedra minnet av den militäre ledaren Qassem Soleimani som dödades i en amerikansk drönarattack 2020. Men attackerna i regionen kommer inte bara från Iran. Sedan den 7 oktober förra året, då kriget bröt ut efter Hamas attack mot Israel, har både Israel och dess allierade USA slagit till utanför Gaza. Det handlar om mål i såväl Jemen som Syrien, Irak och Libanon med kopplingar till Iranstödda rörelser. Attackerna med stridsflygplan har riktats mot baser och ammunitionsförråd. Den stora attacken i iranska Kerman för 14 dagar sedan har ingen uppenbar koppling till konflikten i Gaza, men ses av bedömare som det som kan bli den hittills största gnistan som skulle kunna leda till ett mer omfattande regionalt krig. – Även om olika läger vill hävda att dessa händelser hänger samman politiskt gör de inte nödvändigtvis det operativt sett, säger Rouzbeh Parsi, programchef vid Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på Utrikespolitiska institutet (UI). Han fortsätter: – Det vi ser är en samling låsta allianskombinationer på ett eskalerande plan – alla försöker avskräcka varandra genom olika aktioner. Länge sedan en sådan våldsam utveckling Han tillägger att vi får gå tillbaka en bra bit i historien för att kunna skönja en lika våldsam utveckling i regionen. – Situationen är farligare än på länge. Mycket på grund av att stater och icke-statliga organisationer nu har en tydligare och starkare självbild. Och även en mycket större kapacitet, säger Rouzbeh Parsi. Rouzbeh Parsi beskriver de olika attackerna som ”nödvändiga” sett ur angriparens perspektiv. – Insatserna har blivit större. Det räcker inte bara med retoriska fördömanden av varandra genom pressmeddelanden, säger Rouzbeh Parsi. Angrepp från de shiamuslimska huthirebellerna i Jemen har skärpt läget avsevärt kring fartygstransporterna genom Röda havet, vilket hotar världshandeln. – Huthirörelsen har med sina attacker lyckats med vad man föresatt sig – att visa sin förmåga och makt att hota vad de ser som västerländska intressen och vinna poänger på hemmaplan. Resultatet är att försäkringspremierna från Lloyds (världsledande försäkringsbolag inom shipping) går upp, konstaterar Rouzbeh Parsi. Ett 40-tal angrepp sedan i november Ett 40-tal angrepp mot fartyg har registrerats sedan anfallen tog fart i november, vilket har fått många fartygskaptener att i stället styra söderut runt Afrikas sydspets Godahoppsudden, en omväg på minst tio dygn. Senast på tisdagen besköts och träffades ett grekiskt fraktfartyg på väg från Vietnam till Israel utanför Jemens kust, på väg in i Suezkanalen. Februari 2021 klassificerade USA inte längre huthirebellerna som en organisation som utför global terrorism. Under onsdagskvällen svensk tid kom beslutet att USA åter terrorstämplar Huthirörelsen. – USA har förvisso den militära kapaciteten
mål i pakistan korsord
Experter om attackerna i Iran, Pakistan och Jemen: ”Ett eskalerande plan”
SVD
https://www.svd.se/a/APodjn/
Priskriget på elbilsmarknaden trappas upp ytterligare ett steg. Tesla hävdar att de lyckats göra sin produktion billigare och sänker priserna på storsäljaren Model Y som tillverkas i Berlin. Den amerikanska elbilstillverkaren Tesla försöker få ny fart på elbilsmarknaden genom att ännu en gång sänka priserna. Den här gången handlar det om storsäljaren Model Y som tillverkas vid Teslas förhållandevis nya fabrik utanför Berlin. Priserna sänks både i Sverige och på flera andra håll i Europa. Det innebär att den billigaste varianten av Model Y nu kostar 534 000 kronor. Den största sänkningen gäller modellen med längst räckvidd. Den blir 55 000 kronor billigare, en nedgång med 8 procent. Prissänkningen kommer att få stor effekt på hela elbilsmarknaden eftersom Model Y står för en stor del av marknaden. Model Y blev till exempel den överlag bäst säljande bilen i Sverige under förra året. Enligt Teslas egna uppgifter blev Model Y även den bäst säljande bilen i Danmark, Island, Norge, Nederländerna och Schweiz. Andrahandsvärdet på Tesla sjunker Globalt har Tesla genomfört en rad sänkningar det senaste dryga året. I Europa ledde det till att priserna för ett år sedan sänktes med upp emot 150 000 kronor, motsvarande drygt 20 procent. Det ledde till kritik mot Tesla för att de därmed också sänkte andrahandsvärdet för de bilar som kunderna tidigare köpt. Sänkningarna är bland annat en följd av att det börjat gå trögare än väntat på elbilsmarknaden. Många konsumenter tvekar inför att köpa en förhållandevis dyr elbil när de pressas av höga räntor och stigande priser samtidigt som elbilssubventioner slopats, bland annat i Sverige. Enligt analysfirman Schmidt Automotive minskade till exempel försäljningen av elbilar i Västeuropa med 5 procent under sista kvartalet 2023, jämfört med samma period året före. Räknat på hela året ökade däremot försäljningen med drygt 25 procent. Elbilsmarknaden backar Prissänkningarna är ett försök att få högre fart på försäljningen och andra elbilstillverkare har följt efter. Nyligen stod det till exempel klart att Volkswagen i Sverige i praktiken sänker priset för flera av sina elbilar med drygt 15 procent. Sänkningarna är även ett sätt att möta den ökade konkurrensen på elbilsmarknaden. Flera nya kinesiska tillverkare håller på att varva upp försäljningen i Sverige och på de andra europeiska marknaderna. Det gäller exempelvis BYD som under senaste kvartalet gick om Tesla i försäljningsvolym och då kvalade in som världens största tillverkare av elbilar. Tesla motiverar den senaste sänkningen med att de har lyckats göra produktionen mer effektiv vid den nya fabriken i Berlin där Model Y tillverkas. Där införs just nu bland annat tekniken med megacasting/pressgjutning där bilarna på sikt ska sättas samman av bara tre stora delar, i stället för av en rad olika delar. Det sänker kostnaderna och Tesla räknar med att kunna pressa kostnaderna ännu mer när batterifabriken alldeles intill bilfabriken är fullt utbyggd. Volvo följer efter Tesla Flera tillverkare är på gång med liknande lösningar. Volvo Cars satsar till exempel på megacasting vid sin stora anläggning i Torslanda. Volvo Cars har precis också börjat leverera sin nya mindre elbil EX30. Den ligger betydligt lägre i pris än bolagets tidigare elbilar men Volvo räknar ändå med att den ska vara betydligt mer lönsam att tillverka eftersom den byggs på en plattform som helt riktas in mot elbilar.
tesla sänker priserna
Tesla sänker priset på modell Y med 55000 kronor
SVD
https://www.svd.se/a/l3GAKG/
Ebba Busch bjöd in Magdalena Andersson till ett möte på tu man hand – men möttes av en hård replik. ”Det är lögn”, svarade KD-ledaren och gick iväg. Inbjudan från den kristdemokratiska energiministern kom mitt under onsdagens partiledardebatt i riksdagen. – Önskar Magdalena Andersson att sitta ner med mig själv? För det gör jag mycket gärna, sa Ebba Busch. Syftet med ett sådant möte skulle vara att diskutera energipolitiken, och framförallt förutsättningar för ny kärnkraft. Företrädare för näringslivet har flera gånger önskat en bred överenskommelse över blockgränsen. – Jag för samtal med flera framträdande nuvarande och före detta socialdemokrater. De är konstruktiva, det är kunnigt och många svåra avvägningar, sa Ebba Busch och berättade att hon gärna fortsätter tillsammans med Magdalena Andersson. Men S-ledaren var inte särskilt sugen. – Jag vet inte vilka socialdemokrater som Ebba Busch samtalar med men mitt tips... – Fredrik Olovsson! flikade Ebba Busch in trots att det inte var hennes talartid. – ... mitt tips är att tala med dem som är i riksdagen. Fredrik Olovsson har fått möjligheten att titta på regeringens färdiga produkt precis innan den ska läggas fram till riksdagen. Det är inga riktiga förhandlingar. Fredrik Olovsson är riksdagsledamot och Socialdemokraternas energipolitiska talesperson. Enligt Magdalena Andersson har han inte deltagit i regelrätta förhandlingar. – Det är ingen idé att bjuda in mig för att berätta vad regeringen vill, men den dagen som regeringen är beredd att förhandla för att nå en bred och långsiktig energiöverenskommelse då är vi såklart beredda att delta. Efter svaret var replikskiftet slut. – Det är lögn, sa Ebba Busch och gick iväg. Till journalister utanför kammaren sa Ebba Busch att Magdalena Andersson antingen ljuger eller inte har koll. – Möjligtvis att hon totalt har underminerat sin egen företrädare och sitt eget parti. Vad var en lögn? – Att hon påstår att vi inte haft energipolitiska samtal under hösten och att vi inte varit beredda att ge och ta. Jag förstår verkligen inte vad Magdalena Andersson gjorde. Enligt Ebba Busch har Socialdemokraterna haft möjlighet att komma med önskemål, under samtalen med Fredrik Olovsson. – Om S har önskat se något i energiproppen som de inte fört fram, då är det deras problem. De har mött en energiminister i mig som varit beredd att lyssna. Vi har alltså visat dem proppen och varit beredda att göra ändringar innan den gick ut på remiss. Fredrik Olovsson säger att Socialdemokraterna och andra partier bjudits in till möten där de fått ta del av vad regeringen tänker göra., men inte haft möjlighet att påverka politiken. – Något utrymme för förhandlingar har överhuvudtaget inte funnits. Ljuger Ebba Busch? – Om hon menar att det här är förhandlingar skulle jag säga att det är en lögn.
magdalena andersson ljuger
Ebba Busch bjöd in Magdalena Andersson till möte – fick vasst svar
SVD
https://www.svd.se/a/RGWBAx/
Daria Serenko kan inte göra någon skarp och bekväm åtskillnad mellan sig själv och de krigshetsande ryssarna. Det är hennes stora dilemma, men det är också vad som räddar henne, skriver Håkan Lindgren. Daria Serenko dömdes till två veckor i ryskt häkte för att hon under det senaste valet delade Navalnyjs råd om hur man ska rösta taktiskt för att få bort Putins kandidater. Cellvistelsen jämför hon med ”att göra en lång resa i en mycket gammal sovvagn”. Många ryssar har gjort en liknande resa; Maria Aljochina från Pussy Riot satt samtidigt några celler bort. I ”Jag önskar mitt hem aska” har Serenko samlat sina anteckningar om fängelsevistelsen, om kriget och om det Ryssland som hon bestämmer sig för att lämna. På svenska finns tidigare ”Flickor och institutioner” (se min recension i SvD 26/11 2022). Hur reagerar hon på domen? ”Ingen får stjäla dessa femton dagar av mitt liv. Jag måste genomleva dem med en känsla av att vara hel och sysselsatt”, skriver hon. Så tänker en stark människa. Hon hade kunnat vägra acceptera de orättvisor hon utsätts för, men den som vägrar acceptera sin omgivning förbjuder samtidigt sig själv att existera, och amputerar sin egen upplevelseförmåga. Serenko har modet att förbli närvarande i sina känslor. Därför kan hon se att även fångvaktaren är människa: ”ganska trevlig, som om han var lika förvånad som jag över att jag sitter inne”. Och därför behåller hon, trots mordhot och fängelse, förmågan att skriva meningar som den här: ”jag vill vara […] en ren impuls som sätter allt levande i rörelse så att det ska kunna andas in i en enda omfamning och känna hunger, oro, förälskelse, begär, törst, värme”. Anteckningarna varvas med dikter. Hennes prosa är poetisk, men dikterna blir ofta obearbetade uppräkningar. I en av dem listar hon alla sätt på vilka kvinnor tar skada av krig och putinism, tills det verkar som om alla kvinnor var utbytbara, och som om hon hade glömt att hon några sidor tidigare nämnde att även kvinnor stöder kriget. Men just när det är risk att ordet ”kvinnor” förvandlas till en avlägsen abstraktion får Serenko sällskap av två alltför verkliga kvinnliga fångar, som hon snart inte står ut med. Deras samtal ”påminde om en ny, svordomsfylld version av ’I väntan på Godot’”. Den ena har kört rattfull, den andra har knivhuggit sin man. Serenko tar till öronproppar medan hon anklagar sig själv för att vara ”kräsmagad”. Sedan kickar hennes erfarenheter som feministisk aktivist igång, och hon gör sitt bästa för att hjälpa sina medfångar. I fångenskap, skriver Serenko, ”famlar man efter grunden som ens personlighet är uppförd på och i den grunden hittar man för länge sedan begravda budskap från det förflutna till framtiden”. Hon ”kämpar för att hålla tillbaka mina banala och osunda känslor”. Samma mod och samma självrannsakan hörde jag när exilförfattarna Jelena Kostiutjenko och Jana Kutjina nyligen besökte Stockholm. Kostiutjenko, som överlevt en förgiftning, och Kutjina, som fötts med cerebral pares, frågade sig på vilket sätt de själva har bidragit till det nuvarande läget i Ryssland, som enligt dem har blivit en fascistisk stat. Jämför med hur det brukar låta när deras svenska eller amerikanska motsvarigheter skriver om Trumpväljare och sverigedemokrater: fascisterna, det är de andra, de som egentligen inte hör hemma i vårt land. Serenko kan inte göra någon skarp och bekväm åtskillnad mellan sig själv och de krigshetsande ryssarna. Det är hennes stora dilemma, men det är också vad som räddar henne
daria serenko
Recension: Jag önskar mitt hem aska av Daria Serenko
SVD
https://www.svd.se/a/gE8oQB/
Maria Sundbom förmedlar diskret en kvinnas fruktansvärda berättelse i en uppsättning som överlåter känslorna åt publiken. I en av världsdramatikens värsta tragedier dödar Medea sina egna barn för att hämnas sin makes svek. Det är svårt att inte tänka på denna ”främmande kvinna” när Maria Sundbom ger oss en berättelse om en italienska i Schweiz. ”Jag tror det är vår därute” bygger på en sann historia, utifrån vilken den italienska journalisten Concita de Gregorio skrev en psykologisk thriller 2015. Vägen till svenska scener ser lite kringelikrokig ut, med många inblandade, i regi av Gaia Saitta. I grunden är dramat en monolog, men via närvarande statister, som ibland videoprojiceras i fonden, får Maria Sundbom hjälp att berätta historien, i ett slags dialoger. Som om hon skulle behöva hjälp! Senast har jag sett henne på Teater Brunnsgatan fyra i pjäser av Staffan Göthe och Martina Montelius. Skådespelare med sådan komisk begåvning klarar allt!  Liksom uppsättningen går jag omvägar till vad det verkligen handlar om: Irina som blir med barn med Mathias, föder tvillingflickor, som han en dag försvinner med. Och som sedan dess är försvunna. Själv tar han livet av sig på dramatiskt vis. Irina måste alltså leva med en outhärdlig förlust, hon måste också stå ut med att inte veta. Maria Sundboms Irina börjar sin berättelse i ett slags nu för att sedan göra återblickar på ett liv som blir alltmer detaljreglerat av maken. Han slår inte, men verkar ändå vara en riktig hustrumisshandlare. Han styr henne med instruktioner på postitlappar. Parets terapeut tycks anse detta vara litet lustigt. Irina blir alltmer känslomässigt isolerad likt Mia Farrows rollfigur i ”Rosemarys baby” vars skådespelande make gör en deal med djävulen för att få en viss roll. Bland annat verkar det som att Irina inte tas på allvar i makens hemland Schweiz just för att hon kommer från Italien. Det vet man ju hur känslomässiga och överdrivna och opålitliga italienare är!   Kanske för att motbevisa denna fördom skildras Irina här som mycket sansad, ja stundtals återhållen i sina känslor. Känslorna får vi i publiken ana oss till och själva erfara.  Varför då statister och videoprojektioner? En avsikt kan vara att göra berättelsen mer omväxlande och underhållande för publiken. En annan att visa hur svårt Irina själv har att närma sig det allra mest smärtsamma. En tredje att visa på det stöd hon ändå får, av sin farmor, av sin bästa vän. För en poäng med uppsättningen är att förmedla att Irina överlever, trots allt. Vi får tidigt aningar om att hon har börjat läka med hjälp av en ny kärlek. Ändå får hon kämpa mot den del av omgivningen som anser att hon inte bör skratta på avgrundens rand. Men det är klart att hon får, ja måste, för att komma vidare. Det är möjligt att dra paralleller till Irinas situation, både från konsten och verkligheten. På det sättet är hon sannerligen inte ensam. Därför känns det litet hoppfulla slutet något påklistrat. Vi har redan påmints om att det finns andra kvinnor som förlorar sina barn på fruktansvärda vis. Och att Irina har fått nycklar till ett nytt liv. Maria Sundbom har sagt att hon undvikit den verkliga historien för att gestalta en teatertext, helt enkelt. Men jag anar ändå en hänsynsfullhet som jag hoppas hon kan släppa. Då blir det ännu bättre. 
maria sundbom
Recension: Maria Sundbom gestaltar Irinas trauma på Riks
SVD
https://www.svd.se/a/y6PePE/
Romina Pourmokhtari (L) får sitta kvar som klimatminister och säger till SvD att omröstningen ”stärkt” henne. Riksdagsledamöterna som ville fälla henne var långt ifrån majoritet. Strax före jul väckte Centerpartiet och Miljöpartiet misstroende mot klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Anledningen var att partierna anser att klimathandlingsplanen som regeringen presenterade i mitten av december inte sänker utsläppen av koldioxid. Även Vänsterpartiet ställde sig bakom misstroendet. Socialdemokraterna väntade med sitt besked, men meddelade kvällen före omröstningen att S-ledamöterna skulle lägga ner sina röster. Efter omröstningen stod det klart att Romina Pourmokhtari med stor marginal får sitta kvar. Romina Pourmokhtari säger till SvD att en misstroendeförklaring är det starkaste verktyget i riksdagen, och att det är allvarsamt att ett sådant väcktes mot henne. Men hon kände sig trygg när hon gick in i kammaren. – Att man väcker misstroende har mycket med politiken jag genomför att göra. Mer möjligheter för kärnkraften, mer havsbaserad vindkraft, mer laddinfrastruktur. Man vill i stället ha oppositionens politik. Det är ett sätt att använda det här verktyget som också många andra i dag har påpekat är ganska olämpligt. För att fälla Pourmokhtari hade det krävts att minst hälften av alla ledamöter, alltså 175 stycken, röstade ja till misstroendet. Men C, MP och V samlade bara ihop 66 röster. – I praktiken så betyder det här att jag är stärkt av riksdagens kammare, som har gett ett mandat i mitt personliga förtroende och i det arbete som jag genomför som klimat- och miljöminister. Hon fortsätter: – Så nu ser jag att jag har ett stärkt förtroende i att fortsätta genomföra de förändringar i politiken som vi behöver genomföra. Det finns ganska mycket att städa upp efter åtta rödgröna år. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson säger till SvD att hennes parti är väldigt restriktivt med ”misstroendevapnet”. Partiet vill avvakta de anmälningar till konstitutionsutskottet som gjorts mot Romina Pourmokhtari och som ska avgöras i vår.  Att ni lägger ner era röster, kan det tolkas som att ni har förtroende för regeringens klimatpolitik och för klimatministern? – Vi är väldigt tydliga med att vi inte har förtroende för regeringens klimatpolitik eller för klimatministern. Men en misstroendeomröstning handlar inte om man gillar eller ogillar regeringens politik, utan om en minister har misskött sig. Är oppositionen splittrad?  – Vi kommer från lite olika traditioner i våra partier. Jag tycker inte att det är något konstigt. Däremot är vi oerhört enade i hur ansvarslös regeringens klimatpolitik är. Mot svenska folket i dag, mot Sveriges säkerhet, inte minst mot framtida generationer. Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén säger att han är förvånad över att Socialdemokraterna ”inte tar klimatfrågan på större allvar”. – Jag hade hoppats att vi hade en gemensam opposition som kunde gå fram. Att vi kunde sätta press på de liberala riksdagsledamöterna, där vi har många som tycker att hanteringen av klimatfrågan är under all kritik och sannolikt hade kunnat gå med oss.  Visar det här på en spricka i oppositionen?  – Vi tycker att frågan är så allvarlig att det är fråga om ett misstroende, Socialdemokraterna gör en annan bedömning, jag är förvånad över det men så är läget. Centerpartiets ledare Muharrem Demirok säger att det tidigt stod klart att det saknades majoritet för att fälla Romina Pourmokhtari. – Min förhoppning var att alla ledamöter skulle ha sett sig själva i spegeln inför den här omröstningen och insett att det här är allvarligt. Klimatkrisen är här och nu
klimatminister
Romina Pourmokhtari (L) sitter kvar som klimatminister
SVD
https://www.svd.se/a/veMW5p/
Chockeffekten uteblir i SVT:s ”Anal extas”. Hur kan 47 minuter om att ta saker i tvåan bli så tråkiga? undrar Johannes Klenell. Jag förväntade mig så klart inte porr av SVT Edits dokumentär ”Anal extas”. Men när pressmeddelandet utlovat en källa till orgasm ”5 centimeter in i den manliga röven” och producenten Erik Galli påstår sig ställa grovt privata frågor samt hoppas Sverige kan förlåta honom – då vill man ju att det ska bränna till lite.  Missförstå mig rätt. Jag uppskattar verkligen att information av typen ”Ligga med P3” finns. Men människor med den subkulturella identiteten ”väldigt, väldigt intresserad av sex” blir snabbt så fruktansvärt ointressanta. Själva gökandet konverterat till en materialsport. Är deras öde att en dag försöka att gå förbi kön till Spy Bar med argumentet ”känner du inte igen oss? vi är ju carbonaraparet” för att bli bryskt avvisade? Det är mörkt. Det finns också något sorgligt desperat i att ”Gift vid första ögonkastets” Ida och Arvid Stark så fullständigt gått in i rollen som ”carbonaraparet” med hela svenska folket. Tankarna går till managern i ”Extras” vars claim to fame är att ha spelat Barry i såpan ”Eastenders”. Är deras öde att en dag försöka att gå förbi kön till Spy Bar med argumentet ”känner du inte igen oss? vi är ju carbonaraparet” för att bli bryskt avvisade? Det är mörkt. Och synd, för inte minst Arvid Stark är intressant när hans tvärsäkra jägarexamen i tantrisk orgasm-persona får någon sekunds spelrum. Paret har, ända sedan de möttes, skapat en sexuell rovdjursenergi på ”Godzilla vs Kong”-nivåer där städer kan rivas av bara farten. Här finns uppenbart så mycket mer att gräva i än ett svennebananigt kinksnack om pasta. Fonden för dokumentären är parets resa till ”Venusgården”. Där ska de lära sig stimulera prostatan. Men inget får riktigt tiden som behövs. Korta scener varvas i stället med entreprenörers och influencers lösa tankar om pegging. På så vis lyckas man till och med göra scenerna där paret ser en ”Pulp fiction”-gimp i sexgunga få prostatanjutning till en rätt torr upplevelse. Efteråt har paret inte mycket att säga. I stället tar man till tricket att rulla in en B-kändiskavalkad, vilket mest ger känslan av misslyckat Bindefeldmingel på en ungdomsmottagning. Tony Irving berättar att han är ”både flipp och flopp”. Bingo Rimér är där. ”Fräcka fredags” Malena Ivarsson har en nyrenässans bland Stockholms produktionsbolagsmänniskor, hon ska med. Även nyblivna ansiktet utåt för Darkside-medelåldern, Linda Skugge, tittar pliktskyldigt förbi. Trots alla proffs är killen som Kajsa Warg-experimenterat med tandborste och duschtvål intressantast i kavalkaden. Men frågan kvarstår. Hur kan 47 minuter om att ta saker i tvåan bli så tråkiga? Tomhetskänslan gjorde sig gällande även i Erik Gallis tidigare produktion ”SD-bögar”. Han får det aldrig riktigt att skava. Går aldrig på djupet. Då som nu är pitchen hyfsat spektakulär – utförandet högst ordinärt och harmlöst. SVT söker en ung publik med vågade ämnen och 20 år gamla ”Fråga Olle”-format. Det enda som saknas i en nervöst opartisk public service-mix av medverkande i Tidösverige 2024 är en utläggning av Hanif Bali om invandringens konsekvenser i röven. Vad produktionen påstår vara något som aldrig tidigare visats på svensk television blir mest gammal vanlig småputtrig sexologisk utbildningsradio. Säkert bra för folkhälsan, inte speciellt grovt.
anal extas
SVT:s dokumentär Anal extas blir en torr tittarupplevelse
SVD
https://www.svd.se/a/8JyVQr/
Rekordmånga 3D-vapen beslagtas av polisen, men lagstiftningen står i vägen för att döma tillverkarna. ”Vi har definitivt misstankar om att kriminella nätverk tillverkar 3D-vapen”, säger kriminalinspektör Johan Gustafsson. Plastikov är namnet på en automatkarbin av kalasjnikov-typ. Det som framför allt skiljer den från sin förlaga är att den är gjord i plast och utskriven från en 3D-skrivare. Trots sitt material är den fullt användbar. Instruktioner på hur man gör finner man med en enkel googling. Ett par klick räcker för att sätta igång en nedladdning och inom några sekunder har man mapparna med instruktioner på sin dator. I en mapp visas fotografier, i en annan finns ritningar och en shoppinglista. En fjäder, ett rör i stål, några rullar av plasttråd och en 3D-skrivare är allt som behövs. Sedan är man redo att skriva ut sitt vapen. Under 2023 beslagtog svensk polis 29 vapen tillverkade med 3D-skrivare, något P3 Nyheter var först att rapportera om. Det var ett rekordår och mer än en fördubbling från året innan, då antalet låg på 12. Kriminalinspektör Johan Gustafsson arbetar på Nationellt skjutvapencenter hos polisen, ett nystartat samarbete mellan polisen och Tullverket som verkar för att förbättra utredning och lagföring av vapenbrott. – Det är svårt att se var dessa vapen tillverkas. Vi vet inte om de har gjorts inom landet eller importerats utifrån, säger han. Det beror på att 3D-vapen, till skillnad från traditionella vapen, saknar tillverkningsnummer. Vapnen har därför fått namnet ”ghostguns”, spökvapen. – Vi undersöker hur man ur ett forensiskt perspektiv skulle kunna knyta ett vapen till en skrivare, säger Johan Gustafsson. Sverige är inte det enda land där en ökning kan skönjas. I december 2023 publicerade EU:s polisorgan Europol resultaten från en utredning om illegala skjutvapen. Flera illegala 3D-fabriker hittades under det gångna året, bland annat i Kanada, Spanien och Tyskland. Europol beskriver dessa uppdaganden som en markör för den ökade användningen av 3D-skrivare inom illegal vapentillverkning. ”En snabb utveckling inom en avancerad teknologi kan göra detta till en mer betydande hotbild inom en snar framtid”, kommenterade Ina Mihaylova, en talesperson vid Europol. 3D-vapnen är huvudsakligen gjorda av plast. Det gör livslängden betydligt kortare än för traditionella vapen. Samtidigt har Nationellt forensiskt centrum (NFC) hos polisen noterat allt bättre kvalitet på de beslagtagna vapnen, berättar Gustafsson. Metalliska skrivare skulle förbättra kvaliteten ytterligare. Dessa finns redan, men de kostar betydligt mer än plastskrivarna. SvD har testat att ladda ned mappen med instruktioner till 3D-vapen och lyckats utan svårigheter. Inte heller är det olagligt. Att skriva ut vapnet, själva tillverkningen, är inte heller olagligt, så länge det inte bedöms som förberedelse eller eventuellt försök till vapenbrott. Lagstiftningen innehåller flera gråzoner när ett illegalt vapen fortfarande är under tillverkning. I FN:s vapenprotokoll ställs krav på att vapentillverkning ska vara kriminaliserad. Men i svensk rätt har detta krav endast tillgodosetts i lagen om krigsmaterial, en lag som enligt Gustafsson inte går att tillämpa på de enhandsvapen som polisen ser många av i kriminella miljöer. Där har Polismyndigheten uttryckt behov av förändring i lagstiftningen. Innehav av ett egentillverkat 3D-vapen där alla delar är monterade är emellertid olagligt. – Även om man har vapenlicens är det i dagsläget omöjligt att få tillstånd till att inneha 3D-vapen, eftersom de saknar legalt användningsområde, säger Johan Gustafsson. I slutet av 2023 trillade en dom in gällande 3D-vapen
3d vapen
3D-vapen ökar i Sverige – lagligt skriva ut vapnet med 3D-skrivare
SVD
https://www.svd.se/a/WRrnlr/
Bonderevolten sprider sig runt om i Europa. Över kontinenten protesterar bönder mot höga bränslepriser, lönedumping och inflödet av billiga spannmål från Ukraina. På flera håll har högerextrema partier infiltrerat protesterna. BRYSSEL Bilderna på ursinniga demonstranter som försöker storma en passagerarfärja med Tysklands vice förbundskansler Robert Habeck ombord har väckt starka känslor. Politiker i både Berlin och andra europeiska huvudstäder undrar nu om bondeupproren som sprider sig över Europa kan bli våldsamma och om det finns politiska krafter som skulle kunna tjäna på dem. Attacken mot vicekanslern ägde rum i hamnen Schlüttsiel i norra Tyskland den 4 januari. När ministern återvände från en semester på ön Hallig Hooge med sin familj möttes båten i hamnen av hundratals bönder som protesterade mot regeringens planer på strypa bränslesubventioner. Uppståndelsen gjorde att kaptenen länge inte kunde släppa av bilarna. När en utbrytargrupp på omkring 30 personer från protesttåget försökte springa ombord för att konfrontera vicekanslern valde kaptenen att återvända till ön Hallig Hooge med honom. – Det var inte en minut för sent, annars hade mobben kommit ombord, med ofattbara konsekvenser", sa färjerederiets vd Axel Meynköhn till tyska medier dagen efter. Bilden av vad som hände i Schlüttsiel har sedan dess ändrats. Från en bild av arga bönder villiga att ta till våld, till en bild av bönder som visserligen är arga men också kan utnyttjas för andras syften. Ombord på samma färja som ministern fanns nämligen en medlem i Alternative für Deutschland, ett parti som är satt under särskild bevakning av tysk säkerhetstjänst på grund av sina högerextrema åsikter. Enligt en granskning av tidningen Der Spiegel ska denna person ha ringt partikamrater som snart anslöt sig till bondeprotesten i hamnen. De våldsammare inslagen ska högerextremisterna ha legat bakom. Den stora tyska bondeorganisationen Deutscher Bauernverband tar också kraftigt avstånd från försöken att storma färjan. Alternative für Deutschland har i flera veckor i sociala medier uppmanat sina anhängare att infiltrera bondeprotesterna. Samma mönster har redan setts i exempelvis Nederländerna, Italien, Frankrike och Spanien. Även där har partier på yttersta högerkanten lierat sig med, eller försökt dra politisk nytta av, böndernas vrede. Och den vreden ser inte ut att stillas – tvärtom. På måndagen reste uppemot 10 000 tyska bönder i en konvoj med 5 000 fordon från München, genom Nürnberg och till Berlin för att återigen protestera mot regeringens planer på att slopa olika skattelättnader och bränslesubventioner. I Spanien uppmanar nu flera bondeorganisationer, med de tyska kollegorna som inspiration, sina medlemmar att köra sina traktorer in i Madrid den 21 februari för att protestera mot högre kostnader och minskade inkomster. Längre österut i Europa handlar böndernas protester främst om annat. Nämligen konsekvenserna av att Ukraina på grund av kriget fått tillfälligt tillstånd att exportera och sälja sina jordbruksprodukter tullfritt inom hela EU. Bönder i hela unionen, främst i Ukrainas närområde, har slagit larm om att de förlorar stora pengar på grund av att de ukrainska jordbruksvarorna dumpar priserna. På måndagen blockerade även rumänska lastbilschaufförer och bönder för femte dagen i rad motorlederna in till huvudstaden Bukarest. Andra demonstranter var samlade längs med landets nordöstra gräns till Ukraina, där de förhindrade ukrainska lastbilar från att köra in i Rumänien. De rumänska lastbilschaufförerna klagar över höga försäkrings- och skattesatser och över att ukrainska chaufförer med lägre löner tar deras jobb. Bönderna kräver snabbare utbetalning av kompensationer till jordbruk som påverkats av inflödet av billigare, ukrainsk spannmål in i EU
bondeuppror 2024
Bondeuppror i Europa – stora protester
SVD
https://www.svd.se/a/wAWjbP/
Beskedet om att tre Hemköpsbutiker omvandlas till Ica får Konkurrensverket att agera. Myndigheten utreder nu om värvningen innebär brott mot konkurrenslagen. I höstas blev det känt att handlare till tre Hemköps­butiker i Stockholm byter sida. De lämnar Axfood för att i stället bli Ica-handlare. Hemköp Telefonplan ska bli en Ica Nära, Hemköpsbutiken i Hornstull blir en Ica Kvantum, och Hemköps Sjövikshallen omvandlas till en Ica Supermarket, skriver Dagligvarunytt. Skyltbytet sker den 1 februari. Bytet väcker frågor hos Konkurrensverket, (KKV) som undrar om detta kan handla om en företagskoncentration. Myndigheten har öppnat ett granskningsärende gentemot Ica, som en del av sin tillsyn. Ingått nya avtal med Ica Ärendet bär namnet ”utredning av konkurrensförhållanden avseende dagligvaruhandeln” som inleddes i mitten av december. Sedan dess har KKV haft en skriftväxling med Ica som har fått flera frågor att besvara. Mahshid Sepahvand, sakkunnig jurist på KKV handlägger ärendet. Hon säger till SvD att myndigheten i sin omvärldsbevakning har noterat att Ica hade värvat två Hemköpshandlare som sammanlagt drev tre butiker i Stockholm. – De har sagt upp sina nuvarande avtal och ingått nya avtal med Ica. Detta väckte en fråga om avtalen som Ica ingått skulle kunna utgöra en så kallad företagskoncentration, säger Mahshid Sepahvand. I skrivelsen som KKV skickat till Ica, som SvD tagit del av, står att företagskoncentrationer regleras av konkurrenslagen och kan bli föremål för prövning. Myndigheten ställer frågan till Ica om värvningen av Hemköpshandlarna innebär att Ica ”förvärvar kontroll över verksamheterna.” Det vill säga om kontrollen har gått över från Hemköp till Ica. Ica skriver i ett första svar att de två Hemköpshandlarnas anslutning inte innebär detta. ”Handlarna kommer, liksom tidigare, att äga och ha ensam kontroll över sina butiker.” står det i Icas svar till KKV. En företagskoncentration måste anmälas Efter att Konkurrensverket bett Ica om ytterligare svar har matjätten återkommit med ett längre svar. Dock är handlingen så pass maskerat att SvD inte kan utläsa hur Ica motiverar sin sak eller hur de ingångna avtalen beskrivs. En företagskoncentration ska anmälas till Konkurrensverket om de berörda företagen tillsammans har haft en omsättning som överstiger en miljard kronor, och minst två av de företagen har haft en omsättning på minst 200 miljoner kronor. Uppfyller bolagen detta? – Vi har haft en indikation om att omsättningen kan vara över beloppsgränserna. Men nu ställer vi öppna frågor om hur avtalet ser ut, säger Mahshid Sepahvand. Enligt branschtidningen Fri Köpenskap omsätter butikerna nästan en halv miljard kronor sammanlagt. Hur Konkurrensverket ska gå vidare är inte klart. – Detta är i en inledande fas. Vi försöker nu utreda vad som har hänt. I nästa steg ska vi avgöra om vi ska prioritera detta ärende eller inte, säger Mahshid Sepahvand. Granskningen om Hemköphandlarna är inte den enda som Konkurrensverket har eller har haft på bordet den senaste tiden där Ica är motpart. Bland annat har myndigheten en pågående undersökning gällande otillbörliga handelsmetoder. I våras hade KKV ett ärende gällande konkurrensförhållanden där Ica var motpart. Ärende är dock avslutat. Utöver dessa tillsynsärenden gör Konkurrensverket en genomlysning av hela livsmedelsbranschen – från bonde till butik. Och Ica som har 50 procent av marknaden ingår i studien. Uppdraget kommer från regeringen
ica hemköp
Hemköpsbutiker blir Ica – utreds av Konsumentverket
SVD
https://www.svd.se/a/eJjL7a/
Sveriges arbetsmarknad är stel och tyngd av regler och byråkrati. Vi bör sträva efter ökad flexibilitet och avskaffa arbetstids­lagen och semesterlagen, skriver Anton Holmlund och Martin Norrby, Luf. Vi lämnar ett år bakom oss med låga tillväxt­siffror, hög inflation och minskad produktivitet. Bakom oss borde vi även lämna oseriösa arbets­marknads­politiska förslag. Flera framstående socialdemokrater har aviserat att partiet måste driva arbetstids­förkortning med bibehållen lön. Det vore en oroväckande utveckling om social­demokraterna ansluter sig till Vänster­partiets krav på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Den svenska arbetsmarknaden är redan i dag oerhört reglerad och att lagstifta om kortare arbetstider skulle förvärra det ekonomiska läget ytterligare. Det vi i stället behöver är en större flexibilitet på den svenska arbets­marknaden. Vi borde avskaffa arbetstids­lagen och semesterlagen så att det blir upp till arbetsgivare och arbetstagare att själva bestämma. I Vänsterpartiets egen rapport från 2014 om övergången till sex timmars arbetsdag beräknade partiet att BNP då skulle minska med 10 procent, motsvarande 350 miljarder kronor, stillastående reallöner och lägre pensioner. Att vi ska jobba mindre och behålla lika mycket pengar är en lovvärd ambition men ett oseriöst politiskt förslag. Vem vill inte jobba mindre och behålla samma lön? Problemet med politiska lösningar som lovar guld och gröna skogar är att de alltid leder till oförutsedda och oönskade konsekvenser. Ett problem som blir uppenbart direkt är hur det blir med alla timanställda som inte kompenseras på samma sätt. De timanställda är i regel betydligt mycket mer utsatta på arbets­marknaden än den breda medelklassen med heltidsjobb. Om förslaget blir verklighet leder det till att klyftan mellan de som har båda fötterna inne på arbets­marknaden och de som står utanför blir ännu större. Sveriges arbetsmarknad är stel och tyngd av regler och byråkrati, med den tredje högsta arbetslösheten i EU som följd. Ytterligare lagstiftning om arbetstids­förkortning skulle förvärra situationen. I stället bör vi sträva efter ökad flexibilitet på arbets­marknaden och avskaffa arbetstids­lagen och semesterlagen. Det skulle vara att stärka den svenska modellen. Vårt förslag skulle ge arbetsgivare och arbetstagare större frihet att själva komma överens om dessa villkor. Det skulle innebära mer frihet och till skillnad från sex timmars arbetsdag, vara bra för svensk ekonomi. Den svenska modellen bygger på idén att arbets­marknadens parter är bättre än riksdagen på att reglera villkoren på arbets­marknaden. Det finns ingen anledning att den principen inte skulle gälla även arbetstid. Arbetstidslagen har regler om hur mycket man får arbeta per dygn, per vecka och per år. Den tar upp jourtid och beredskap, vilka raster och pauser man har rätt till och vad som gäller för nattvila. Vi tror att människor vet bäst själva hur mycket och när de vill arbeta. I arbetsavtalen borde man själv tillsammans med arbetsgivaren så långt det är möjligt kunna bestämma över arbetstidens längd, schema­läggning, övertid och ekonomiska villkor. Den som till exempel vill koncentrera månadens arbete till tre veckor ska inte möta politiska hinder för att göra detta. Den som trivs med nattarbete i butik ska inte hindras av facket. Den som vill arbeta helger och vara ledig i veckan ska kunna vara det utan hänsyn till fackets synpunkter eller lagens regleringar. Vi alla hade önskat att det var möjligt att vara ledig mer och jobba mindre utan att drabbas av någon ekonomisk förlust, men det går helt enkelt inte
avskaffa
Luf: Avskaffa lagarna om semester och arbetstid
SVD
https://www.svd.se/a/bgpREv/
När vintervädret är som tuffast i Riga blir kollektivtrafiken gratis för de som lämnar bilen hemma. Syftet är att förbättra framkomligheten på vägarna. Några liknande planer finns inte i Stockholm. ”Men det blir intressant att se vilka effekter detta ger”, säger Anton Fendert (MP). Gratis kollektivtrafik – så kallade ”snöbiljetter”. Det är en av åtgärderna som införts i Lettlands huvudstad Riga för att minska trycket i trafiken under vinterns mest snöfyllda dagar. I december drog kraftiga snöoväder in över Lettland. Resultatet blev dåligt väglag och ett svårt trafikläge. Det tuffa vädret fortsatte in på det nya året som inleddes med temperaturer ner mot 16 minusgrader. I huvudstadsregionen har man redan ett besvärligt trafikläge oberoende av väderlek. Där vände sig makthavarna i stadshuset till ansvariga för kollektivtrafiken för att tackla problemen. Lösningen blev att göra kollektivtrafik gratis för alla bilister. Under de dagar det snöar som mest fungerar ägarbevis för en bil som en giltig biljett för att åka buss, tåg och spårvagn. – Tanken bakom det är att minimera antalet bilar på gatan för att förhindra trafikstockningar och underlätta för snöröjningsfordon att röra sig genom gatorna, säger Edīte Matuseviča, presstalesperson för Riga stad. Det offentligt ägda kollektivtrafikbolaget Rīgas Satiksme gör en uppskattning av antalet passagerare som utnyttjade erbjudandet, och Riga Stad betalar för biljetterna med pengar från stadens budget. Varje vinter utnyttjar ”tusentals” personer erbjudandet, uppger Edīte Matuseviča Enligt henne har projektet, som nu är inne på sin tionde vinter, varit tillräckligt framgångsrikt för att det ska vara värt pengarna. – Det är märkbart färre bilar i rörelse och färre bilar parkerade på gatorna, när snöbiljetterna erbjuds. Detta gör att buss och spårvagn har lättare att ta sig fram. Och det underlättar dessutom snöröjningen, säger Edīte Matuseviča. Erbjudandet om snöbiljetter ges några enstaka dagar per vinter. Beslutet fattas utefter rådande väderprognoser och baseras på råd från gatuarbetare, berättar Edīte Matuseviča. Är vädret milt och lugnt finns inte behovet. Men denna vinter har situationen varit tuffare än vanligt, vädermässigt sett. I likhet med Lettland leder det svenska vintervädret inte sällan till besvärliga situationer på vägarna. Region Stockholms trafikregionråd Anton Fendert (MP), ser gärna att fler lockas till kollektivtrafiken. Men i Stadshuset har man inga planer på ett system liknande det i Riga. Anton Fendert skriver i en kommentar till SvD: – Det blir intressant att se vilka effekter detta ger i Riga, och jag är öppen för att vi behöver ompröva gamla sanningar för att bygga en kollektivtrafik som funkar i framtiden, inte minst givet nya resmönster efter pandemin. Med det sagt ser jag inte att en liknande lösning kommer bli aktuell för SL. Att endast rikta stödet till bilister är fel väg att gå, menar han. – Det är helt nödvändigt att locka fler bilister att välja kollektivtrafiken om vi ska klara våra klimatmål, men då inte bara snöiga dagar utan hela året. Han skriver vidare: – Tidigare studier visar att det inte nödvändigtvis är biljettpriset som är den viktigaste faktorn när folk väljer mellan bil och kollektivtrafik, så frågan är om detta är ett effektivt verktyg, säger han. I Europa har ett mindre antal städer och länder prövat avgiftsfri kollektivtrafik. I Estlands huvudstad Tallinn, har man kunnat åka gratis sedan 2013 och det rika lilla landet Luxemburg införde nolltaxa 2020. I Sverige har Sala och Fagersta kommun avgiftsfri busstrafik. I Kiruna testade man nolltaxa mellan 2011 och 2022.
gratis kollektivtrafik
Gratis kollektivtrafik för de som ställer bilen hemma
SVD
https://www.svd.se/a/l3d8g7/
Blir nästa pandemi en sjukdom som är 20 gånger dödligare än covid-19? Scenariot diskuteras på Världsekonomiskt forum i veckan och är inte alls orealistiskt, enligt statsepidemiolog Magnus Gisslén. Sällan har en programpunkt på Världsekonomiskt forum skapat sådan uppståndelse. När världens politiska och ekonomiska ledare samlas i Davos denna vecka står bland annat ”förberedelser inför sjukdom X” på agendan. Sociala medier har fyllts av spekulationer om vad detta innebär. Enligt förhandsinformationen ska en panel med Världshälsoorganisationens generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus i spetsen diskutera hur världen kan förbereda sig om en ny, okänd sjukdom som är 20 gånger dödligare än covid-19 skulle börja spridas över världen. Och scenariot är inte alls orealistiskt, säger statsepidemiolog Magnus Gisslén, som också är professor i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin. – Det är bara att gå tillbaka i historien för att hitta exempel där mänskligheten drabbats av väldigt dödliga pandemier. Pesten och spanska sjukan är bara några exempel, säger han. Gisslén betonar att det redan idag finns flera smittämnen som har potential att orsaka mycket allvarliga pandemier, om de skulle utveckla förmågan att sprida sig lättare. – Ett exempel är nipahvirus och hendravirus som är paramyxovirus, en virusfamilj där också mässling ingår. Och mässling är kanske det mest smittsamma virus vi känner till, säger han. WHO har sedan tidigare en lista på ”prioriterade smittämnen”. Det handlar om sjukdomar som bedöms utgöra de största riskerna för människors hälsa, dels på grund av smittrisken men också på grund av bristen på motåtgärder. Förutom covid-19 finns bland annat ebola, lassafeber och zikavriruset listade, liksom ”sjukdom X”. För ett scenario där en helt ny sjukdom uppstår och skapar en farlig pandemi är något världens hälsomyndigheter, inklusive Folkhälsomyndigheten, kalkylerar med och övar inför, säger Magnus Gisslén. – Det kan vara ett helt nytt virus, eller bakterie, som vi inte alls har tänkt på. För att sjukdomen ska utvecklas till en pandemi krävs flera saker, säger han. – Den måste kunna spridas lätt mellan människor, till exempel som en luftvägsinfektion. Idealt för viruset är att det smittar redan innan man får allvarliga symptom och blir sjuk. Ju längre tid man är smittsam, desto bättre är det för viruset som då hinner infektera fler värdar. Och frågan är om världen är redo för en ännu dödligare pandemi än vad covid-19 utgjorde. Enligt Magnus Gisslén finns det många utmaningar inför framtiden. – En viktig del handlar ju om informationsutbyte. Att länder snabbt delar information om möjliga utbrott och att det går att samarbeta över nationsgränser. Sjukvården behöver ha möjlighet att isolera patienter och att snabbt kunna skala upp vårdplatser. Gisslén lyfter också vikten av att utveckla antivirala läkemedel, som har en bred effekt på olika virus. Det behövs också en struktur för att snabbt kunna påbörja och genomföra kliniska studier av vilka existerande läkemedel som möjligen har effekt, anser han. Magnus Gisslén tillträdde som ny statsepidemiolog i höstas. Han säger att hans arbete framöver kommer att handla mycket om att gå igenom det vetenskapliga underlaget kring olika smittor och hur kunskapen och beredskap kan förbättras. Men finns det inte en risk att skrämma upp människor i onödan med den här typen av diskussioner, som den om ”sjukdom X”? – Bara för att risken finns betyder det ju så klart inte att det kommer hända. Men det är också dumt att sticka huvudet i sanden
sjukdom x
Det är ”Sjukdom X” – Magnus Gisslén om pandemin som diskuteras av WHO
SVD
https://www.svd.se/a/4o2Mlq/
Var tredje person som är aktiv i organiserad brottslighet sitter i styrelser eller äger företag, visar en ny studie. ”Vi blev förvånade över de höga siffrorna”, säger Fredrik Erfelt på Stockholms Handelskammare. ”Detta är något vi alla tillsammans måste försöka få bort”, sade SEB:s styrelseordförande Marcus Wallenberg i höstas. Näringslivsprofilen syftade på den skenande gängkriminaliteten och hur den privata sektorn bör sträcka ut en hand för att hjälpa. Just näringslivet är vad en ny studie om organiserad brottslighet fokuserar på. Hur många från den organiserade brottsligheten rör sig i landets företag? En tredjedel, visar studien som gjorts på uppdrag av Stockholms Handelskammare. – Dessa personer har ett starkt företagsengagemang. De sitter i styrelser som ordförande, medlem eller suppleant, säger Amir Rostami, professor i kriminologi vid Högskolan i Gävle och en av studiens författare. 34 procent aktiva i företag I studien ingår drygt 12 700 personer som polisen bedömt vara en del av den organiserade brottsligheten i Sverige mellan 1995 och 2016. Av dessa är det över 4 300, eller 34 procent, som har eller har haft engagemang i företag. Personerna förekommer i över 21 700 unika organisationsnummer som har blandade former, bland annat enskilda firmor, bolag och hyresrättsföreningar. Varför organiserad brottslighet söker sig till företag kan handla om att det ger en legitim fasad för att dölja den kriminella verksamheten. Det ger också möjligheter att tvätta brottsvinster, enligt Ekobrottsmyndigheten. Studien delar in den organiserade brottsligheten i fem kategorier: Maffia, mc-gäng, gatugäng, partiell organisation och nätverk. – Vi har ingen svensk maffia, utan det är mer av ett begrepp på kriminella organisationer som exempelvis är släktbaserade men framför allt har inflytande över samhället. Det kan vara politiskt eller kulturellt, säger Amir Rostami. MC-gäng mest aktiva Bland de företagsengagerade är kopplingar till mc-gäng och maffia de mest förekommande. Något som kan förklaras med att de varit aktiva under längre tid jämfört med övriga kategorier och därmed kunnat organisera sin verksamhet bättre, enligt studien. De kriminella gängen som ligger bakom den pågående våldsvågen faller under kategorin ”partiella organisationer” och är alltså inte den vanligaste typen av kriminella organisationer i näringslivet, enligt studien. – Det är inte konstigt att den typen av kriminalitet som slutar tragiskt i skjutningar får mest uppmärksamhet, säger Fredrik Erfelt, ansvarig för trygghets- och säkerhetsfrågar på Stockholms Handelskammare. – Men vi får inte glömma den andra sidan av myntet. Finansieringen av den organiserade kriminaliteten. Värt att notera är att studiens data sträcker sig fram till 2016. I dag kan läget se annorlunda ut. Siffrorna förvånade näringslivet Organiserade kriminella använder företag som plattform och som ett slags brottsverktyg, säger Erfelt som förklarar varför Stockholms Handelskammare beställde studien. De ville titta på kriminellas infiltration av företag och menar att det svenska näringslivet visat stort intresse för problemet – Vi blev förvånade över de höga siffrorna men samtidigt har vi länge vetat att detta är ett problem, säger han. I studien föreslår författarna flera lösningar på problemet. Kollektivavtal är en av dem. De förespråkar den svenska modellen och menar att facklig organisering kan fungera som en motoffensiv mot kriminalitet i arbetslivet och mot exploatering av arbetare. Även en samverkan mellan företag och arbetstagarorganisationer kan vara en viktig del i att kunna upprätthålla etiska riktlinjer på arbetsmarknaden och motverka kriminella övertaganden av företag. – Det finns många företag som sitter på otroligt mycket information om brott och samhället i stort
gängkriminell
Studie: Var tredje gängkriminell infiltrerade näringslivet
SVD
https://www.svd.se/a/JQ0K5m/
Sverige har utrymme att låna till investeringar som sätter fart på tillväxten. Och vi behöver rusta upp vägar, järnväg, välfärd, energisystem, försvarsmateriel och krisberedskap, skriver KD:s Ebba Busch och Hans Eklind. Sverige är historiskt ett land av samhällsbyggare. På kort tid lyftes vårt land ur fattigdom för att vi kraftsamlade genom såväl offentliga som privata investeringar. Vi byggde en infrastruktur för att bidra till en växande ekonomi. Vi utvecklade välfärden för att människor skulle bo, arbeta och leva i hela landet. Sedan tog det stopp. I dag är Sverige underinvesterat i det som brukar benämnas samhällsinvesteringar. För att lösa detta vill Kristdemokraterna öka takten i de offentliga investeringarna. Ett årligt underskott i den offentliga sektorn, under en bestämd tid, skulle frigöra miljarder till att rusta Sverige starkt igen. Svenska staten har under årtionden sparat i ladorna. Finansminister efter finansminister har tryckt ned statsskulden till låga nivåer. Detta ger Sverige handlingsutrymme att låna för att investera i tillväxt och framtidstro. Nu är det läge att använda denna möjlighet. Vårt land har en stor underhållsskuld i infrastrukturen. Vi behöver investeringar i vägar och järnvägar. Faktum är att var fjärde väg i landet bedöms vara i dåligt skick. Med illa fungerande transportleder blir problemen stora. Utryckningstiden blir längre för sjukvård och räddningstjänst. Pendlartiden mellan arbete och hem ger ständiga förseningar som berövar föräldrar tid med barnen. Det tär på välmåendet och skapar problem för både människor och företag.  Mälardalsrådet beräknar att trängsel och förseningar i trafik och kollektivtrafik kostar 6 miljarder per år. Bara i den egna regionen. Undersökningar visar dessutom att människor blir mindre benägna att resa med tåg när trafiken inte uppfattas som pålitlig.  Näringslivet beräknar att bara underhållsskulden för Sveriges infrastruktur är 137 miljarder kronor de kommande tio åren. Det handlar om underhåll av vad som redan finns för att befintliga vägar och järnvägar ska ha en acceptabel nivå. Jämför nuvarande läge med hur det var tidigare när järnvägens stambanor och 5 700 järnvägsbyggnader byggdes på några årtionden. Hälften av landets telefonnät kom på plats på mindre än fem år. På 15 år byggde Sverige 14 kärnkrafts­reaktorer (tolv i Sverige och två i Finland). Det går inte lika fort idag. Under de senaste 20 åren har Svenska kraftnät bara byggt 60 mil högspänningsledning. Nuvarande behov är på uppemot 700 mil av nybyggda och uppgraderade ledningar. Vi måste nu se till att vägar, järnvägar, välfärd, energisystem, försvarsmateriel och krisberedskap samt IT-infrastruktur inom såväl offentlig som privat sektor förbättras. Detta för att säkra förutsättningarna för tillväxt, privat och offentlig innovation, grön omställning, investeringsvilja och en god totalförsvarsförmåga. Det handlar om att attrahera och inte skrämma bort företag. Långsiktigt handlar det om att vara en världsledande industri-, tjänste- och tillväxtnation.  Sverige är redan ett av världens mest innovativa länder. Vår samhällsmodell attraherar. Vår natur och kulturlandskapet erbjuder hög livskvalitet. Det är förutsättningar som inte får slängas bort på grund av slarv med grunderna för en god ekonomi och ett fungerande samhällsliv.  Nu måste vi ta igen det tidigare regeringar underlåtit sig att göra. Det kommer att kosta mer än hittillsvarande ekonomiska ramar tillåter. Skattehöjningar är fel väg att gå
bör investering vara korsord
KD: Sverige bör låna till mer investeringar
SVD
https://www.svd.se/a/2B2Qey/
Efter studenten flyttar hon till USA, fast besluten att bli filmstjärna. Men så blir det inte. För att förstå fallet Anna-Karin Eskilsson behöver man närstudera Hollywoods baksida. Om allt varit annorlunda skulle namnet Anna-Karin Eskilsson möjligtvis ha väckt samma associationer som Alicia Vikander eller rentav Greta Garbo: skandinavisk je ne sais quoi korsad med internationell stjärnglans. I stället speglar hennes berättelse en helt annan – mörkare – sida av Hollywood. Anna-Karin Eskilsson flyttar till New York direkt efter studenten, fast besluten att bli filmstjärna. Men så blir det inte. SVT:s dokumentärserie ”Drömmen om Hollywood” är en svindlande skildring av hur långt en person kan vara beredd att gå för att hålla sin dröm vid liv. I stället för att vinna huvudroller hankar hon sig fram mellan provspelningar i 16 år samtidigt som hon extrajobbar som bartender. När hon till slut vinner drömrollen som Greta Garbo blir hon lycklig men verkar inte direkt överraskad. För varje dröm som går i uppfyllelse finns ett mörkertal som krossas – sån är drömfabrikens kostnadskalkyl. I Sverige väcker nyheten om filmproduktionen stort intresse och år 2008 gör hon en omfattande medieturné i hemlandet. Hon ger ett världsvant (för att inte säga kaxigt) intryck. En morgonprogramledare frågar om det är sant att Uma Thurman ursprungligen var tilltänkt för rollen, och Eskilsson nickar skrockande. Uma dög inte, nej. År 2008 är förstås också året då finanskrisen kraschar både börsen och delar av filmbranschen. Garbo-filmens finansiärer drar sig ur och produktionen läggs på is. Om historien slutat där hade den antagligen fallit i glömska. För varje dröm som går i uppfyllelse finns ett mörkertal som krossas – sån är drömfabrikens kostnadskalkyl. Men efter beskedet om nedläggningen träffar Anna-Karin Eskilsson den svenska mannen ”Lars”, som lovar att finansiera projektet. Han blir hennes manager och sedermera pojkvän. De flyttar till Beverly Hills där ”Lars” säger sig ha exklusiva kontakter och storartade projekt på gång. Det låter för bra för att vara sant av den enkla anledningen att det är det. ”Lars” visar sig vara en internationellt efterlyst ekobrottsling. Varningstecknen är många redan från det första mötet, och det är lätt att bli aningen irriterad i tv-soffan: Anna-Karin Eskilsson måste ha haft enorma skygglappar för att bortse från alla röda flaggor. Även efter det sista avsnittet är gränsen mellan blåögdhet och medskyldighet aningen suddig. Men för att verkligen förstå fallet Anna-Karin Eskilsson behöver man lyfta blicken och tolka miljön som det utspelar sig i. För den följsamhet hon visar premieras i Hollywood. I reportageboken ”Burn it down” (Harper Collins, 2023) skildrar journalisten Maureen Ryan Hollywoods skuggsida. Hon har rapporterat om tv- och filmbranschen under flera decennier och djupdyker i dess destruktiva mönster: maktmissbruk, undermåliga arbetsvillkor och en utbredd tystnadskultur. Här framträder bilden av en konform gigonomi där en offentlig utskällning är den lindrigaste formen av bestraffning. En person knuffas ut ur en bil mitt i farten av en hyllad producent, en annan portas från castings efter att ha berömt en skådespelares film. Här finns också skådisar vars rollfigurer dödas av manusförfattarna efter att de föreslagit en replik. Till en början tycks händelseförloppen nästan obegripliga, men bokens stora förtjänst är att den ger läsaren en grundlig lektion i den oändliga mängd oskrivna regler som styr Hollywood. Gradvis inser läsaren att det enda säkra är att lyda den överordnade. Skådespelerskan Evan Rachel Wood sammanfattar den värdegrund hon drillats i från ung ålder: ”Man blir belönad för att inte ha gränser /.../ Ju mer medgörlig jag var, desto fler ville jobba med mig
drömmen om hollywood
SVT:s Drömmen om Hollywood visar Hollywoods baksida
SVD
https://www.svd.se/a/0Q25dE/
Axel Peterséns Medelhavshriller ”Syndabocken” fick rekordmånga priser på årets Guldbaggegala. Men det mest prestigefulla priset för bästa film gick till ”Paradiset brinner” av debutregissören Mika Gustafson. Allt känns lite ologiskt när man summerar vinnarna på årets Guldbaggegala – redan nomineringarna gav upphov till en del frågetecken när de presenterades i mitten av december. Inte minst på grund av den där omtalade regeländringen som stipulerar att enbart ”professionella” skådespelare ”ska” (i stället för ”bör”) nomineras. En diskret omformulering som orsakat het debatt, och som fick Sydsvenskans kulturredaktion att bojkotta galan. Många, inklusive jag själv, har påpekat att problematiken med en sådan skrivelse blev uppenbar direkt, eftersom ingen av de karismatiska förstagångsskådespelarna i ”Paradiset brinner” uppfyllde kriterierna för en nominering. Jag håller inte med Guldbaggejuryn om att ”Paradiset brinner” var 2023 års bästa svenska film, även om jag inte hade haft något emot att den blivit årets nykomling (ett pris som delades ut åren 2016–2020 men sedan togs bort igen av någon anledning). Men självklart är det mycket på grund av de unga ”amatörerna” som Mika Gustafsons intensiva uppväxtdrama har gjort ett så starkt intryck. Det kan man å andra sidan tolka på flera sätt. Det handlar kanske inte främst om individuella skådespelarinsatser, utan om en lyckad castingprocess, en regissör med sinne för personregi och en producent med fingertoppskänsla – Nima Yousefi stod även bakom bästa film-vinnaren på galan 2021, Nathalie Álvarez Meséns ”Clara Sola”. Yousefi själv skulle inte hålla med om den analysen, han tog tillfället i akt och gjorde sitt tacktal till en protest mot regeländringen. ”Våra huvudskådepelare som saknade formell utbildning inom skådespeleri har visat att talang känner inga gränser. Det är på grund av deras enastående prestationer som vi får det här priset ikväll”, sa han, innan han symboliskt lämnade över Guldbaggen för bästa film till Bianca Delbravo, Dilvin Asaad och Safira Mossberg. Om bästa film-baggen var ett utslag av skademinimering från vinnarjuryns sida kan man ändå spekulera om. Efter anklagelserna om att galan blivit en mossig firmafest går det i alla fall att konstatera att påfallande få priser gick till veteraner. Alla fyra skådespelarpriserna tilldelades följdriktigt personer med bakgrund på teaterhögskola, men alla var nominerade för första gången (det var även Lena Olin, som dock fick gå hem tomhänt). ”Hammarskjöld” och ”Motståndaren” hade bägge sju nomineringar, men slutade på en Guldbagge var. Rimligt vad gäller ”Hammarskjöld”, en traditionell, biografisk film där Mikael Persbrandt, trots ansträngningarna att gestalta stor ensamhet, mest gör sin grej. ”Motståndaren” däremot, Milad Alamis stilrena, psykologiska drama om en iransk barnfamilj som slits sönder av inre och yttre konflikter på en dyster flykting­förläggning i Norrbotten, hade varit en mer välförtjänt bästa film än ”Paradiset brinner”. De sju Guldbaggarna till ”Syndabocken”, Axel Peterséns snygga och nerviga thriller om skumraskaffärer och manlig vänskap på Malta, inkluderade bästa regi, ett erkännande som Petersén borde ha fått redan för debuten ”Avalon” (2012). Men det var också talande att filmen kammade hem båda de manliga skådespelarpriserna, igen, precis som under ”Avalon”-året. Axel Petersén är skicklig på att skildra struliga, krisande män och deras inbördes relationer, och han låter verkligen sina väl valda skådespelare komma till sin rätt. I detta fall Joel Spira som ekobrottsling och Christopher Wagelin som hans svikna bästis
guldbaggegalan 2024
Alla vinnare på Guldbaggegalan 2024 – rekord för Syndabocken
SVD
https://www.svd.se/a/692xw3/
Åklagaren Fani Willis har åtalat Donald Trump för valfiffel – men har nu själv hamnat i blåsväder. Hon anklagas för jäv efter ett misstänkt förhållande med en annan åklagare i fallet. Stämmer det kan hon tvingas släppa målet. Förutom tre federala åtal misstänks USA:s ex-president Donald Trump för att ha försökt påverka valresultatet i sydstaten Georgia 2020. Fallet bygger till stor del på det uppmärksammade telefonsamtalet i januari 2021 där den då avgående presidenten försökte övertala Brad Raffensperger, valansvarig i delstatsregeringen, att ”hitta” 11 780 Trumpröster. Fallet drivs av demokraten och distriktsåklagaren Fani Willis i Atlanta. Nu hotar en potentiell skandal att tvinga henne att släppa fallet. Det var i förra veckan som anklagelsen mot henne kom – att hon ska ha inlett ett förhållande med en av sina åklagarkollegor, Nathan Wade. Han hanterar fallet mot Trump och drygt tio av hans medhjälpare. Wade anställdes av Willis 2022 och har hittills fått 650 000 dollar i skattemedel utbetalade i ersättning av åklagarmyndigheten, enligt amerikanska medier. Påståendet att de två har ett förhållande dök upp i ett domstolsdokument i början av januari. Inlagan skickades in av advokaten Michael Roman, som tidigare jobbat åt Trump och som själv är åtalad i fallet om misstänkt valpåverkan. Roman har inte styrkt anklagelserna med konkreta bevis. Men skulle de vara korrekta kan de innebära ett jävsförhållande som tvingar Willis att släppa fallet, konstaterar jurister. I anklagelserna ingår att Fani Willis gynnats ekonomiskt av den ersättning som hon själv betalat ut till Nathan Wade. – Om de här anklagelserna visar sig stämma – och det är ett stort om – så är det problematiskt, säger demokraten och lokalpolitikern Robb Pitts till New York Times. Willis har inte dementerat eller kommenterat anklagelserna. Men vid ett kyrkobesök i Atlanta på söndagen kommenterade hon sin situation i allmänna ordalag. Hon medgav att hon ”har brister” och kallade Nathan Wade för ”en nära vän”, samt hävdade att anklagelserna mot dem har rasistiska motiv eftersom Wade är afroamerikan. – Jag anställde tre åklagare. Det är vad jag har rätt att göra. Jag betalade dem samma timlön. De attackerar bara en av dem, sa Willis i kyrkan. Hon sa också att hon regelbundet utsätts för dödhot. – Numera känns det onormalt om jag inte får två dödshot i veckan, sa Willis enligt ABC News. Oavsett om anklagelserna om jäv stämmer eller inte innebär de ett bakslag för Willis och åklagarmyndigheten i ett fall som Willis själv tror drar ut på tiden in i 2025, då presidentvalet redan är avgjort. Hela 18 personer, inklusive Trump, ingår i målet om misstänkt valpåverkan. Fyra av dem har redan ingått överenskommelser, så kallade ”plea deals”, som innebär att de samarbetar med åklagarna i utbyte mot strafflindring. Trump och flera andra förnekar brott. Juridiska experter tror att Trump får svårt att få åtalet nedlagt med hjälp av jävsanklagelserna. Men de tror däremot att han och andra åtalade kan vinna tid medan saken utreds och en eventuell ny chefsåklagare utses. Något datum för rättegång för Trump i Georgia är inte satt.
fani willis
Anklagelse om åklagaren Fani Willis jäv kan gynna Trump i Georgia
SVD
https://www.svd.se/a/JQ0AR8/
Villaägarna: Det är orimligt att landets samfällighets­föreningar ska behöva belasta Lantmäteriet för att kunna följa de nya kraven på fastighetsnära insamling av förpackningar. Vid årsskiftet tog kommunerna över ansvaret för insamling av förpacknings­avfall från hushållen. Kommunerna ska även erbjuda separat insamling av matavfall från hushåll. Reformen ska vara fullt genomförd senast den 1 januari 2027. Redan i höstas uppmanade Avfall Sverige de samfälligheter, bostadsrätts­föreningar och fastighets­ägare som saknar insamling av förpackningar att börja förbereda sig. De behöver planera och avsätta ytor för att samla in papper, plast, metall och glas i två fraktioner och helst returpapper också. Den här förändringen kommer att ställa stora krav på samfälligheter, bostadsrätts­föreningar och fastighets­ägare. Hur löser man frågan praktiskt? Vi ser exempelvis att det kan bli klurigt att hitta lösningar i gamla flerfamiljshus. Men det finns en stor skillnad mellan samfälligheter å ena sidan och bostadsrätts­föreningar och fastighets­ägare å den andra. Till skillnad från dessa måste samfälligheter först vända sig till Lantmäteriet för beslut. Samfälligheterna får inte själva fatta beslut hur som helst. Det tar lång tid och det kostar mycket pengar. Enligt Lantmäteriets hemsida tar det i snitt 16 månader att ändra ett anläggnings­beslut. Om det är 25 fastighets­ägare som ingår i samfällighets­föreningen kan de räkna med en snittkostnad på 150 000 kronor, det vill säga 6 000 kronor per fastighet. Dessutom tillkommer kostnader för nya sopkärl. Det är framför allt vanligt med samfälligheter i radhusområden och i områden med fritidshus där de boende delar gemensamma ytor och anläggningar, som lekplatser, parkeringar och vägar. Det är fastigheten som är medlem i samfällighets­föreningen. Och husägaren kan inte bara gå ur samfällighets­föreningen om han skulle vilja det. En samfällighet bildas genom ett lantmäteri­beslut; det kallas för anläggnings­beslut. Anläggnings­beslutet styr vad samfällighets­föreningen får ägna sig åt. Föreningen bildas för att förvalta de anläggningar som framgår av beslutet. Något annat får föreningen inte hålla på med. Om de vill ägna sig åt något som inte täcks av anläggnings­beslutet måste de först vända sig till Lantmäteriet och begära att få sitt anläggnings­beslut ändrat. Det kan vara frestande för en samfällighets­förening att fatta beslut ändå, men det är ingen bra lösning. Om samfällighets­föreningen fattar ett beslut på sin stämma som strider mot anläggnings­beslutet kan husägarna aldrig vara säkra. Det räcker att en person klandrar beslutet så kan det rivas upp, och det kan göras långt senare. Det kan till exempel vara en ny person som flyttar in i föreningen och som vägrar att vara med och betala. Frågan handlar inte bara om att ändra anläggnings­besluten så att landets samfällighets­föreningar kan planera för fastighetsnära insamling av förpackningar. Detsamma gäller om föreningen vill sätta upp laddstolpar för att göra det möjligt att ladda elbilar. Eller flytta postlådorna från husen till en gemensam lådsamling i området, vilket föreningen kan känna sig tvungen att göra för att husägarna inte ska tvingas hämta sin post på ett utlämnings­ställe. För att ta några exempel. Den lagstiftning som gäller för samfälligheter tillkom i början av 1970-talet. Det var en tid då det kollektiva var mer självklart än vad det är i dag. Nu har det gått 50 år och lagen behöver uppdateras
ändra anläggningsbeslut samfällighet
Villaägarna: Ändra lagen för samfälligheter
SVD
https://www.svd.se/a/rlQkxA/
Det må vara en kall vinter i år och visst har ett par rekord slagits. Men det är inte så mycket kallare än normalt. Redan för några år sedan noterades liknande kyla i många delar av landet. Minnet är kort. Det konstaterar Gunilla Svensson, professor i meteorologi vid Stockholms Universitet, när hon ska försöka svara på frågan om det verkligen är en rekordvinter i år. – Jag kommer ihåg när jag växte upp på det småländska höglandet. Det var inte ovanligt att det var minus 30 grader på vintrarna, säger hon. När SMHI kartlagt hur kall årets vinter varit och jämfört med tidigare år, visar det sig att det bara är en enda plats som slagit ett köldrekord. Det är Kvikkjokk, där man noterade minus 43,6 grader den 3 januari. I andra delar av landet har vädret visserligen varit kallt, men inte på något sätt extremt. Man behöver bara gå tillbaka ett eller ett par år för att notera liknande köldknäppar i exempelvis norra Uppland. Men en iakttagelse stämmer, enligt Gunilla Svensson. Riktigt kalla perioder är lite mer ovanliga idag än för 30 år sedan. – Det har skett en förändring på grund av klimatförändringarna. Globalt var förra året nästan 1,5 grader varmare (än förindustriell tid, reds anm). Så vi är lite mer ovana med att det är riktigt kallt. Därför kan det bli extra kallt Det är något som syns i SMHI:s långsiktiga klimatdata. När man går tillbaka 30 eller 60 år i tiden var vintrarna kallare och somrarna något svalare än idag. Och det var något vanligare med riktig kalla dagar. Anledningen att det alls blir väldigt kallt en period är enligt Gunilla Svensson en kombination av gynnsamma omständigheter. – Det händer när luft som spenderat tid i Arktis eller i Sibirien och kylts ner, sen rör sig mot oss. Om det dessutom är molnfritt finns det inget som hindrar att den lilla värmeenergi som finns kvar i luften kan stråla ut i rymden, så att det blir ännu kallare. Så länge det inte blåser stannar den kalla luften kvar, men vädret kan snabbt slå om när det antingen kommer varma vindar som blåser bort den kalla luften eller om det bildas moln. Moln på låg höjd på vintern skapar nämligen en växthuseffekt som gör att en stor del av den energi som annars hade strålat ut i rymden i stället stannar på marken. Det finns en faktor till som kan vara gynnsam för ett kallt väder och det är hur mycket snö det finns. En snötäckt yta kyls lättare ner. Man skulle kunna tänka sig att det skapar ett självförstärkande vädersystem, där snön gör att det blir ännu kallare och luften stannar kvar längre. Mycket riktigt händer det ibland att ett högtryck parkerar sig över Sverige och skapar en ”låsning” i vädret. – Det brukar vi kalla för blockeringar. De gör att lågtrycken (som skapar varmare väder vintertid, reds anm) helt enkelt inte kommer fram, utan de går söder eller norr om högtrycket. På vintern så betyder det ofta att det blir väldigt kallt, säger hon. Men Gunilla Svensson tar död på alla teorier om att det skulle vara möjligt att göra prognoser på mer än ett par veckors sikt på våra breddgrader. – Atmosfären har ett kort minne. Det är ett kaotiskt system där väldigt mycket kan hända. Det innebär att man maximalt kan göra prognoser på 10–15 dagars sikt. 2023 slogs värmerekord Men även kortare perioder än så kan vara svåra att förutspå. Den som följt prognoserna de senaste veckorna har noterat att den rekordkyla som hotade att slå till mot Stockholm i förra veckan uteblev
köldrekord sverige
Köldrekord har slagits – men inget extremväder
SVD
https://www.svd.se/a/WRrnQG/
Resandet ökar snabbt men det finns inte pengar till alla järnvägsbyggen. Det hävdar Trafikverket och varnar för att trafiksäkerheten också halkar efter. Dessutom behöver det blandas i mer biodrivmedel i bensin och dieseln igen. Trafikverket, som har hand om alla statliga vägar och järnvägen i Sverige, har precis kommit med en rapport för hur trafiken i Sverige ska hanteras under 2026–2037. På måndagen lämnandes den över till regeringen. SvD Näringslivs Tomas Augustsson guidar till rapportens innehåll. Vad handlar Trafikverkets rapport om? Sverige har ungefär 100 000 kilometer statlig väg och 14 000 kilometer järnväg. Det är Trafikverket som sköter allt. Rapporten är deras syn på hur mycket ny väg och järnväg som kan byggas och hur mycket pengar som bör gå till att underhålla de vägar och den järnväg som redan finns. Däremot säger de inget om exakt vilka väg- eller järnvägsbyggen som bör göras. Hur ser Trafikverket på resandet i Sverige framöver? Bilresandet väntas öka med 25 procent till 2040 och tågresandet med 50 procent. Uppgången är en följd av att befolkningen ökar och ekonomin växer. Trafikverket påpekar att Sverige redan har mycket väg och järnväg. Det gör att ny väg eller ny järnväg inte skulle ge så mycket extra kapacitet. Det viktigaste är därför att se till att de vägar och den järnväg som redan finns underhålls och fungerar bättre. Planerar man att bygga nya vägar och järnvägar? Det säger Trafikverket inget om just nu. Det blir senare upp till regeringen att avgöra om det blir några fler nya byggen. Däremot konstaterar Trafikverket att det nu saknas omkring 100 miljarder kronor för att kunna genomföra de järnvägsbyggen som den förra regeringen beslutat om. Den nuvarande regeringen har sagt att det i stället ska bli mer pengar till underhållet av de vägar och den järnväg som redan finns. Framförallt har de lovat förbättringar för de som pendlar till jobbet och för godstrafiken. För ett drygt år sedan stoppade regeringen också de tidigare planerna på att bygga ny höghastighetsjärnväg på sträckorna Stockholm–Jönköping–Göteborg/Malmö. Däremot ska Ostlänken (Järna–Linköping) byggas och arbetet rullar på med att ta reda på hur det kan bli ny järnväg mellan Göteborg och Borås samt mellan Lund och Hässleholm. Blir det några andra större satsningar? Trafikverket vill skynda på jätteprojektet med att införa ett nytt signalsystem för järnvägen. Det nuvarande systemet är slitet och det är svårt att hitta reservdelar. Trafikverket varnar för att delar av järnvägen kommer att sluta fungera om det inte blir ett nytt system senast till 2040. Enligt de planer som ligger nu blir inte systemet klart förrän 2070 Hur ska vägarna bli säkrare? För att öka säkerheten vill Trafikverket att det byggs fler vägar med ett mitträcke, två filer åt ett hål och en åt det andra. Dessutom behöver hastighetsgränserna ses över så att det blir fler gator där bilarna bara får köra 30 eller 40 kilometer i timmen, hävdar Trafikverket. Som det ser ut nu räcker inte pengarna för att nå målet om en ökad trafiksäkerhet till 2030. Och hur blir det med klimatet och trafiken? Trafikverket räknar sedan tidigare med en snabb elektrifiering av bilarna. Men de tror inte att det kan bli så många elbilar att Sverige når klimatmålet för trafiken till 2030. Enligt rapporten finns det bara två sätt att nå målet. Att öka mängden biodrivmedel, regeringen och Sverigedemokraterna drog ju vid årsskiftet ned på biodrivmedel genom att sänka reduktionsplikten. Det andra sättet skulle vara att på olika sätt tvinga fram en minskning av resandet genom kraftiga höjningar av skatter och vägtullar
trafikverket
Trafikverket i ny rapport: Delar av järnvägen kan sluta fungera
SVD
https://www.svd.se/a/WRrnwd/
Hög inflation stoppade regeringen från att genomföra löftet om en lättnad för skuldtyngda hushåll genom en paus för amorteringskravet. Nu börjar inflationen närma sig Riksbankens mål men någon paus i amorteringskravet är inte i sikte. Det är ett tecken i tiden att inflationssiffror från SCB numera toppar alla de stora svenska nyhetssajterna. Intresset från läsarna är stort eftersom man har lärt sig, den hårda vägen, att hög inflation betyder dyrare bolån. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) väljer att hålla presskonferens om det ekonomiska läget samma dag som SCB släpper sina inflationssiffror. Prognoserna visade att glädjesiffror var att vänta, vilket visade sig stämma. Inflationen, enligt KPIF-måttet, rasade till 2,3 procent i december och ligger nu endast 0,3 procentenheter över Riksbankens mål på 2 procent. – Det var ett glädjande besked. Vi ser att inflationsbekämpningen har haft effekt – och har effekt, sa Elisabeth Svantesson. Även om det finns risker för bakslag räknar hon med att inflationen kommer att fortsätta falla. – Det är väldigt tydligt att trenden går åt rätt håll. Finansministern påpekar samtidigt att Sverige befinner sig i en ekonomisk vinter. – Vi har en lågkonjunktur samtidigt som prisnivåerna för hushållen fortfarande är höga. En av de mest kontroversiella frågorna när det gäller lättnader för hushållen är förslaget om en paus i amorteringskravet på bolån. Amorteringskravet tvingar högt belånade hushåll att amortera på sina bolån och en paus för amorteringskravet var ett av Moderaternas vallöften inför riksdagsvalet 2022. ”Det behöver inte utvärderas eller utredas”, var beskedet. Regeringen valde sedan att aldrig lägga fram något förslag om en paus, med hänvisning till den snabbt stigande inflationen. Logiken var att ett slopat amorteringskrav skulle dämpa effekten av Riksbankens räntehöjningar och därmed motverka kampen mot inflationen. ”Nu har vi och andra länder stora utmaningar kopplade till hög inflation. Många hushåll får just nu betydligt högre levnadsomkostnader. Det skulle dock bli än mer kännbart om inflationen blev kvar på dagens höga nivåer”, sa finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) i december 2022. Nu, i januari 2024, spår finansminister Elisabeth Svantesson att inflationen fortsätter vara låg men hon vill inte ge något besked om, och i så fall när, regeringen kan tänka sig att genomföra vallöftet. – Det vi har sagt om amorteringskravet är två saker: Dels att vi har stöttat hushållen på andra sätt, förra året med 40 miljarder och i år med sänkta skatter, dels att vi har utredning som ser över amorteringskravet. Man ska alltså inte dra slutsatsen att fortsatt låg inflation betyder att det blir en paus i amorteringskravet – du får gärna svara ja eller nej? – Det är inte så enkelt som ja eller nej, ekonomi är komplext. Men det ni har sagt är väl att ni skulle genomföra en paus i amorteringskravet men att inflationen stod i vägen? – Jo, men när det gäller den ventil som ändå finns i systemet, att man kan ha en amorteringspaus för hushåll med ekonomiska problem, där ser vi att den ändå fungerar hyfsad bra. Elisabeth Svantesson har varit kritisk när det gäller de stora vinstlyft som de svenska bankerna har redovisat under 2022 och 2023, även om hon är emot förslaget om en särskild vinstskatt för banker. När nu räntorna har börjat falla uppmanar hon bankkunder att ”rösta med fötterna”, det vill säga byta bank om det visar sig att räntevillkoren är bättre på annat håll. Är du trygg med att bankerna sänker boräntorna i den takt man kan förvänta sig? – Nej, jag är inte trygg med det och det vi inom politiken kan göra är att underlätta för människor att byta bank
amorteringskravet
Svantesson om amorteringskravet: ”Är inte så enkelt”
SVD
https://www.svd.se/a/WRrwWj/
Den frusna terrängen sägs bädda för en rysk vinteroffensiv i Ukraina. Men klimatet kan också leda till svåra hinder för angriparen. ”Det handlar mer om att överleva än att föra krig”, säger militärexperten Jörgen Elfving. I sina senaste inlägg om kriget i Ukraina har tankesmedjan ISW (Institute for the study of war) återkommit till att vinterklimatet banar väg för en rysk offensiv. På den frusna marken blir det lättare för mekaniserade förband att rycka fram. Det skulle också underlätta möjligheten att omgruppera trupper och kunna använda utvilat manskap i större utsträckning. Man citerar flera ryska militärbloggare som säger att en rysk offensiv i östra Ukraina är förestående inom de närmaste veckorna. Men det är inget som Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant som följer kriget på daglig basis, ser framför sig: – Det kan visserligen finnas förutsättningar att enklare ta sig fram vid sidan av vägar. Men vintern för med sig så många andra problem. Man måste ploga vägar och snöröja baser och ha utrustning för att klara kylan, säger han. Elfving fortsätter: – I temperaturer ner mot 30 minusgrader handlar det mer om att överleva än att föra krig. Ett annat skäl till svårigheterna att kunna göra genombrott i vinterkrig är utbildning av soldater. – Kriget har snart hållit på i två år. Stridsvärdet är nu begränsat, jag bedömer att Ryssland inte har förmågan. Dessutom kräver nya förband utbildning och tid att vänja sig vid klimatet. Det är som att skicka stockholmare till Norrbotten för att föra krig utan förberedelser, säger Jörgen Elfving. Även det toppstyrda ryska ledarskapet bedömer han ligger angriparen till last: – Jag ser inget större ”bulleribång” den närmaste tiden. Vi får se vad som händer framåt våren. Han får medhåll av överstelöjtnant Joakim Paasikivi vid Försvarshögskolan: – Det stämmer att tjäle i marken kan medföra en större taktisk rörlighet, men det har ju ryssarna hittills inte lyckats utnyttja oavsett årstid. Och vilken typ av förband avses? Är det värnpliktiga som ska tas fram? säger han. De ryska styrkornas enda stora framgång under 2023 var att man intog staden Bachmut. – Det är en vågad slutsats att man skulle göra framsteg under vintern 2024. Offensiven mot Kupjansk inleddes i januari 2023 och har ännu inte lett till någon avgörande framgång, påpekar Joakim Paasikivi. Han säger att väderförhållanden inte heller påverkat händelseutvecklingen kring till exempel staden Avdijivka i Donetskregionen: – Ryssarna har inte kört fast. De har blivit bortskjutna. Att de nu skulle ha en förmåga till taktiska vinster är inte sannolikt, säger Joakim Paasikivi. Han lägger till att det inte händer mycket på marken i Ukraina. I stället uppmärksammar han nyheten som RBC Ukraine förmedlar om att det ukrainska luftvärnet ska ha skjutit ner två ryska stridsledningsflygplan över Azovska sjön. Det ska röra sig om ett exemplar av det värdefulla radarflygplanet A-50 och även stridsledningsflygplanet IL-22 som träffats. – Radarflygplanet A-50 kan se in i halva Ukraina och är mycket betydelsefullt för det ryska dispositioner. Ett IL-22 opereras av specialtränad personal. Det är väldigt stora förluster för Ryssland, säger Joakim Paasikivi.
jörgen elfving
Elfving och Paasikivi tror inte på rysk vinteroffensiv
SVD
https://www.svd.se/a/EQG6dA/
Genom att stämma in i ett starkt partiskt israeliskt narrativ legitimerar regeringen, liksom Adaktusson och Fält, direkta attacker mot UNRWA:s personal och infrastruktur. Det skriver Johan Schaar i en slutreplik. Lars Adaktusson och Mats Fält från Vänskaps­förbundet Sverige-Israel har replikerat på min artikel om det svenska stödet till UNRWA. De hävdar att min historie­skrivning är orimlig och frikopplad från verkligheten. Efter arabstaternas angrepp på Israel 1948 ”etablerades ett arabiskt flykting­problem”, varför skulle Israel erkänna skuld för detta, frågar de. Palestinierna har gång på gång sagt nej till en egen stat medan Israel sagt ja, påstår Adaktusson och Fält. När de israeliska arkiven öppnades kunde en grupp historiker visa att israeliska styrkor genom terror­handlingar mot civila palestinier tvingade eller förmådde 750 000 att fly. Nya fynd som belägger vad som hände görs fortfarande, så sent som våren 2023 upptäcktes en ny palestinsk massgrav i vad som en gång var fiskebyn Tantura. Israels ansvar för palestiniernas flykt är otvetydigt och väl dokumenterat. Den palestinska ledningen har gjort misstag och felbedömningar, vilket man fått stark kritik för inte minst från den egna befolkningen. Men man har inte ”sagt nej till en egen stat”, som Adaktusson och Fält hävdar. Israel, som den starkare parten i denna asymmetriska konflikt, bär huvudansvaret för att tvåstats­lösningen uteblivit, en syn som delas av premiär­minister Netanyahu. I en presskonferens för en månad sedan, den 16 december, förklarade han att han var stolt över att ha satt stopp för Osloprocessen och förhindrat en palestinsk stat. Enligt Adaktusson och Fält hyllar många av UNRWA:s palestinska anställda Hamas och massakern den 7 oktober. I regeringens pressmeddelande om stödet till UNRWA den 21 december kräver Sverige att ”UNWRA oreserverat fördömer Hamas och att personer som uttrycker stöd till Hamas, terrorism eller antisemitism inte kan arbeta för UNRWA”. Att ställa ett sådant krav på ett neutralt FN-organ skulle inte ske om inte regeringen ville framställa UNRWA som ett redskap för Hamas. Men Adaktusson och Fält, och indirekt regeringen, hänvisar inte till en oberoende källa utan till uppgifter från UN Watch som står nära den israeliska högern. UN Watch har under många år angripit, smutskastat och förtalat de FN-organ som verkar i Palestina, särskilt UNRWA och FN:s särskilda rapportörer om mänskliga rättigheter. Avi Shlaim, en av de israeliska historiker som bidrog till att ifrågasätta den officiella israeliska historie­skrivningen, analyserade nyligen UN Watch och andra liknande organisationers verksamhet. Han beskriver politiskt och ideologiskt motiverade organisationer, specialiserade på att försvara Israel. Vad är då sanningen om UNRWA, som i Gaza verkar i en extremt krävande miljö med en starkt repressiv myndighet? Hamas söker utan tvekan dra nytta av UNRWA:s infrastruktur och resurser. Ibland har UNRWA själv upptäckt vapenlager och protesterat hos Hamas. Och UNRWA:s anställda? Det är inte att förvåna sig över att där finns sympatisörer till Hamas, precis som bland övriga palestinier. Men UNRWA har regler för anställdas användning av sociala medier som förbjuder politiska ställnings­taganden. När överträdelser skett har UNRWA vidtagit disciplinära åtgärder. Allt detta vet den svenska regeringen. UNRWA har en central roll i biståndet till Gazaborna i en ojämförlig katastrof. Efter 100 dagar av krig har 144 av dess personal och 319 civila som sökt skydd hos UNRWA dödats. Genom att stämma in i ett starkt partiskt israeliskt narrativ legitimerar regeringen, liksom Adaktusson och Fält, direkta attacker mot UNRWA:s personal och infrastruktur. Detta är djupt oansvarigt
johan schaar
Johan Schaar: Regeringen legitimerar attacker mot UNRWA
SVD
https://www.svd.se/a/P417z6/
Behovet av humanitära åtgärder för att hejda folkökningen är stort och växande. Låt oss undvika misstaget med klimat­ändringen: att blunda tills problemet blir akut, skriver två ekologer i en slutreplik. Vi beskrev i en debattartikel hur världens folkökning skövlar arter och natur. Collste och Hinton (C&H) anser i en replik att rikas konsumtion är viktigare. Men folkökningen föröder sedan tusentals år biologisk mångfald då vi expanderar över tidigare orörd natur, öar, kontinenter. Följderna liknar dem vid tidigare katastrofer och geologiska förlopp som orsakat massutrotningar. Vi vållar en ny, biologiskt destruktiv geologisk epok, Antropocen. C&H skriver att främst rikas konsumtion föröder jordens natur, och ”Befolknings­tillväxten visar […] en tydlig nedåtgående trend”. Men ökningen fortgår, med cirka 80 miljoner om året. Och FN underskattar tillväxten, maxbefolkningen blir sannolikt högre och senare än vad FN spår. Andra, lägre prognoser är orealistiska då satsningar som krävs för att minska folkökningen inte sker. C&H menar att ekologiskt fotavtryck (EF) visar konsumtionens betydelse, men analys av EF visar även folkmängdens stora vikt. En av EF:s grundare, William Rees, varnar nu för kollaps via ökande befolkning och resursuttag. Och EF mäter inte förödelsen av biologisk mångfald, bara människors förbrukning. C&H påstår felaktigt att vi skrev att det främst är folkökningen som föröder jordens natur. Självklart påverkar både konsumtionsnivå och folkökning vår miljö och totala resurs­förbrukning, R. Ett enkelt approximativt samband är R = P x F, där P är populationens storlek och F är medelförbrukning per individ. P och F har samma multiplikativa effekt på R. Att tro en av dem är viktigare än den andra är som att anta att en rektangels yta beror mer av dess höjd än bredd. C&H pekar på att konsumtionen är orimligt skevt fördelad. Ja, vi skrev ”den rika världens höga konsumtion behöver givetvis minska”. En annan viktig skevhet gäller folkökningen. I ett 20-tal länder (Europa, östra Asien) är födelsetalet så lågt att befolkningen glädjande nog kan gå mot minskning (utan immigration). Men i många fattiga länder, där ekonomiskt välstånd förhoppningsvis ökar, råder höga födelsetal och befolkningen växer snabbt. Det väntas leda till ökat bruk av fossil energi, miljö­förstörelse och minskande biologisk mångfald. Men födelsetalen kan sänkas med humanitära medel som utbildning, frivillig familje­planering och gratis preventiv­medel. Klimatförändringen orsakas främst av ökande befolkning och konsumtion enligt IPCC. Bägge orsakar också skövling av biologisk mångfald. Men i motsats till klimat och konsumtion, som ofta debatteras, belyses sällan folkökningens destruktiva effekter på arter och natur. C&H ser inget tabu, men ett sådant tycks råda hos både Public Service (SR, STV) och organisationer som Naturskydds­föreningen. Folkökningens fördröjning av fattiga länders utveckling förtigs också. Stort barnantal bromsar ekonomiska och andra framsteg, särskilt för kvinnor, men familje­planering kan bidra till ekonomisk utveckling. Och ökat bruk av preventiv­medel, snarare än ökad ekonomi, tycks förklara sjunkande födelsetal i utvecklings­länder. C&H skriver ”…för att befolkningen i rika länder bör minskas, men det finns inga argument för detta i Anderssons och Götmarks artikel”. Jo, se citatet ”overpopulation is at least as much a rich as a poor country problem”. Vi har i forskning och media pekat på att åldrande befolkning kan leda till färre människor och minskad miljöbelastning
befolkning
Andersson och Götmark: Åtgärder krävs för minskad befolkning
SVD
https://www.svd.se/a/rlQz5K/
Jag tvekar innan betalningen. Nakenklänningen är kändisarnas favoritplagg – men när jag väl inser varför är det redan för sent. Där är du, oförlåtlig i all din prakt. Här sitter jag, med öppen kundkorg, öppet hjärta och lön på ingång. Klänningen kan bli min för dryga 6 000 kronor. Några veckor tidigare har den ploppat upp på Jean Paul Gaultiers hemsida. Nylontyget illustrerar en naken kvinnokropp med piercade bröstvårtor och tribaltatueringar runt könet. Grafiska print är ett återkommande inslag i Gaultiers katalog. Trompe l'oeil-, alltså 3D-effekten som uppstår av att lägga en naken kropp ovanpå en klädd kropp, är både lekfull och sexuellt laddad, två egenskaper hos hans quixotiska och postmoderna formspråk. Som Gaultier själv sagt: ”Jag deltar i den totala förvirringen av alla värderingar.” En regel jag försöker efterleva är att aldrig låta vare sig trender eller konventioner styra min garderob, och jag har inga problem med att visa brösten i en bar. Essentiellt är att nakenheten, liksom allt annat, måste tillföra något. Vara en del av ett berättande. Men innan Bank-id-signeringen var det något som stoppade mig: känslan av att ha gått för långt. Plötsligt kom jag på mig själv med att googla ”blottning” och fundera på om jag kan bli arresterad eller drabbas av andra olyckliga repressalier. I nästa svaga ögonblick oroade jag mig för vad folk skulle tycka. Inom mode har nakenhet varit en nyckelingrediens sedan renässansen. Därför frågade jag frenetiskt personer i min omgivning om det hade varit ”okej” att bära den på nästa jobbfest. Nejet skavde, trots att det var väntat. I realiteten riskerade jag förmodligen ett och annat höjt ögonbryn. Ingenting att oroa sig för. Klänningen fick ligga kvar i kundkorgen. Åtminstone tills jag lyckats förstå mina starka känslor. I dagarna postade Kanye West bilder på sin fru, Bianca Censori. Hon syns ofta i trosor och överdelar som med nöd och näppe täcker barmen. Modekommentatorn Chloe Kennedy kom med ett tankeväckande perspektiv på plattformen X, som knyter an till min klänningskris. Hon föreslår att kändisar använder nakenhet som symbol för rikedom och status eftersom det accentuerar att de kommer undan med det – till skillnad från gemene man. Kokar min ångest ner till att jag helt enkelt är en vanlis? Inom mode har nakenhet varit en nyckelingrediens sedan renässansen. Det dröjde förvisso till 1930-talet innan begreppet ”nakenklänning” letade sig in i lexikonet, men 1700-talets it-girls älskade den. Läs: Marie Antoinette och hennes helt genomskinliga muslinklänning. I modern tid har vi artisten Chers utstyrslar på 1970-talet, Carrie Bradshaws nakenklänning i ”Sex and the city” och Kate Moss slipklänning. Numera stöter man på minst en nakenklänning under Hollywoods galasäsong. Även i Sverige är den på frammarsch. Loreen förklarade i en intervju med Vogue Scandinavia att hon trivs som allra bäst när hon bär ”ingenting”. När kändisar får frågor om sina nakenutstyrslar hänvisar de ofta till frigörelse eller kroppspositivet. Gemensamt är att de har en politisk eller intellektuell bäring. Ett tydligt, och ärofyllt, syfte. Jag observerar en anledning som sällan nämns: anspelandet på sex – längtan efter den manliga blicken, snarare än protesterandet mot den. I X-tråden hittar jag en jämförelse mellan outfits på Met-galan och outfits på AVN Awards, porrindustrins svar på Oscarsgalan. Det visade sig att när porrskådisarna klär upp sig, så klär de på sig. Hur värderas en avslöjande outfit, beroende på bäraren? Celebriteter förkroppsligar en fantasi, medan den kvinna som klär sig okonventionellt och samtidigt saknar socialt kapital får sneda blickar
nakenklänning
Därför är nakenklänningen kändisarnas favoritplagg
SVD
https://www.svd.se/a/9z2R8q/
Gaza står på randen till svältkatastrof. Det säger den svenske FN-toppen Carl Skau, som arbetar intensivt för att hjälpkonvojer ska kunna komma in i Gaza. ”Om vi inte får en förändring inom några veckor så kommer vi att se svält.” Läget för civilbefolkningen i Gaza blir allt svårare, och hela befolkningen lider av akut hunger. Det konstaterar svenske Carl Skau, biträdande chef för FN:s livsmedelsprogram WFP. SvD når honom i Amman, på väg till möten i Jerusalem där han ska diskutera situationen med israeliska myndigheter och regeringsföreträdare. – Om vi inte får en förändring inom några veckor så kommer vi att se svält, människor kommer att dö av hungerrelaterade orsaker. I november stod det klart att alla utom ett av WFP:s kontrakterade bagerier i Gaza förstörts eller slutat fungera på grund av bombningarna. Människor söker desperat efter något att äta. Eftersom all kommersiell verksamhet avstannat är det tomt på butikshyllorna. – Det kanske finns lite schampoflaskor och tvättmedel. Men det är tomt på mat. Så det gör att de humanitära insatserna är det enda livräddande. Gazaborna vill ha bröd Bristen på mat leder till att människor blir sjuka – deras försämrade immunförsvar gör dem mottagliga för sjukdomar. I en rapport före jul slog WFP fast att en fjärdedel av befolkningen är i ett katastrofläge som innebär att de inte äter varje dag och riskerar svält. – Läget har blivit ännu värre, särskilt uppe i norr. Det går inte åt rätt håll, säger Carl Skau. Vad är det människor framför allt behöver? – Det människor framför allt vill ha är bröd. För det är en basvara, ungefär som potatis varit i Sverige, och det har också en psykologisk effekt. Men det räcker inte för att bryta den undernäring som inte minst barn har drabbats av. WFP har byggt upp ett stort program för att hjälpa människor i Gaza. – Vi är redo att nå två miljoner människor varje månad om det är så att vi får det tillträde vi behöver. Så vi har kapaciteten, men vi måste få tillträde. Carl Skau beskriver hur olika byråkratiska hinder gör det svårt att komma in med hjälptransporter. Vid gränsövergången Kerem Shalom i Israel finns kapacitet att ta in flera hundra lastbilar till Gaza per dag, säger han. – Men av olika skäl så snittar vi på ungefär 30. Det är olika byråkratiska skäl. Vi får inte tillstånd. Eller så får vi tillstånd men så fastnar det av olika skäl på vägen. Enligt Carl Skau behöver FN få tillgång till hamnar i Israel så att hjälpsändningar kan tas direkt från exempelvis Turkiet. Hur ser du på Israels ansvar för situationen? – Enligt internationell humanitär rätt så har Israel ansvar för att facilitera humanitärt tillträde till alla som är behövande. Och det är helt klart att de har ett ansvar att facilitera stöd på ett annat sätt än i dag. Och de hemlighåller inte heller att det är en svår fråga i Israel just nu på grund av det folkliga stödet. Men internationell humanitär rätt gäller oavsett opinionen. Situationen är desperat Carl Skau besökte själv Gaza i december. Han beskriver situationen som desperat. Hur skulle du beskriva läget i Gaza jämfört med andra konfliktzoner du upplevt? – Omfattningen, brutaliteten och tidsramarna är ganska exceptionella. Nu handlar det inte bara om att få in hjälpsändningar, och att sedan kunna distribuera hjälpen över hela Gaza. – Det kommer inte att vara möjligt att lösa den här situationen bara med humanitärt stöd. Man behöver hitta en lösning där även det kommersiella kommer igång, så att affärerna kan importera mat. Det kommer att vara en central fråga för mig när jag har möten i Jerusalem.
carl skau wikipedia
FN-toppen Carl Skau: Bara veckor från svält i Gaza
SVD
https://www.svd.se/a/APa9lE/
Är tung eller lätt styrketräning bäst efter 40? ”Stressar” man kroppen med för tunga vikter? undrar läsare. Gøran Paulsen, professor i idrottsfysiologi, avlivar några myter. Fråga: Jag är 53 år, har hållit på med träning i många år och har alltid hört att styrketräning är viktigt för att bibehålla muskelmassa, eftersom just kvinnor tappar mycket muskelmassa efter 40. Nu pratas det mycket om att man inte ska ”stressa” kroppen genom att utmana med till exempel tyngre vikter allteftersom man blir starkare, utan att det faktiskt kan ha motsatt effekt. Men hur ska man kunna bygga muskler, särskilt efter övergångsåldern, om man inte utmanar sig med tunga vikter? /Anonym Gøran Paulsen: Muskelmassan och muskelstyrkan är oftast som störst i 20- och 30-årsåldern. Men båda minskar, allt snabbare, ju äldre man blir. För många minskar inte styrkan nämnvärt i 40–50-årsåldern, men vid 60 är de flesta 20–40 procent svagare än när de var som starkast. Och det märks. Styrkeminskningen är ungefär lika stor för kvinnor och män, och det beror framför allt på minskad muskelmassa. För kvinnor kan övergångsåldern förklara en del av muskelsvinnet, eftersom östrogennivåerna sjunker markant. Det är inte bara ogynnsamt för musklerna, utan också för skelettet. Minskad benvävnad kan ge osteoporos och ökad risk för benbrott. Den goda nyheten är att styrketräning kan motverka åldrandets negativa konsekvenser. Det är fullt möjligt för kvinnor och män i 60–70-årsåldern att vara lika starka som 20-åringar som inte styrketränar. Styrketräning är också effektivt för att hålla skelettet starkt och robust. Kvinnor kan få samma effekt av styrketräning som män, i alla åldrar, och det är ingen nämnvärd skillnad på hur kvinnor och män bör träna. Musklerna behöver stress Stress är ett besvärligt begrepp, eftersom det betyder olika saker i olika sammanhang. Vi har psykisk (mental) stress och fysiologisk stress i olika system och organ. Styrketräning ger först och främst en nödvändig stress av muskel- och skelettapparaten. Här pratar vi om två olika typer av stress: mekanisk och metabol. Under träning krävs stress för att våra muskel-, sen- och benceller ska få signaler att stärka vävnaden. Mekanisk och metabol stress gör att musklerna växer och muskelstyrkan ökar eller bibehålls. Stressen under styrketräning är vad vi inom träningsvetenskapen kallar träningsbelastning. Träningsbelastningen regleras främst av motstånd och volym (totalt antal repetitioner): Tunga vikter och många set och övningar på samma muskel ger en hög träningsbelastning (hög stress). Lätta vikter och få set ger en låg träningsbelastning (låg stress). Tung eller lätt styrketräning? Kvinnor i 40- och 50-årsåldern kan träna med tunga vikter – precis som kvinnor i 20-årsåldern. Men det kräver gradvis tillvänjning. Om du är van vid att träna mycket behöver du inte ändra på det bara för att du blir äldre. Men du måste lyssna på din kropp och anpassa träningen. Du kan behöva lite mer återhämtning mellan hårda pass och du kan behöva ändra vissa övningar på grund av ömhet och stelhet här och där. Med tunga vikter menar jag vikter som du inte kan lyfta mer än tio gånger. Riktigt tunga vikter innebär 1–5 repetitioner. Om du styrketränar två eller tre gånger i veckan kan du göra 2–3 set med 1–3 övningar per muskelgrupp. Vilan mellan seten och övningarna bör vara 1–3 minuter. Men du kan också välja lättare vikter, till exempel 40–50 procent av det tyngsta du kan lyfta en gång
bygga muskler efter 40
Professor: Myt att tunga vikter krävs för att bygga muskler
SVD
https://www.svd.se/a/Knwl87/
Över tid är trenden tydlig: antalet militära konflikter minskar stadigt. I sin bok ”A farewell to wars” tillåter sig Hans Blix en försiktig optimism, även om särskilt det rysk-ukrainska kriget och den kinesiska annekteringen av Spratlyöarna riskerar att få ödesdigra globala konsekvenser. Rysslands invasion av Ukraina. Israels krig mot Hamas. Kinesiskt muller om Taiwan. Blir världen en allt farligare plats? Det är en fråga om perspektiv. Sedan andra världskrigets slut 1945, och skapandet av FN samma år, har antalet mellanstatliga konflikter över territorium minskat. Av rädsla för ömsesidig förstörelse har förekomsten av kärnvapen därtill reducerat risken för direkt stormaktskonfrontation. Negativa trender i världspolitiken till trots finns det sålunda anledningar att också känna viss tillförsikt och optimism. Mellanstatliga konflikter har förstås ingalunda försvunnit. Förändrade omständigheter har emellertid påverkat deras karaktär. Bruket av ekonomiska sanktioner och cyberattacker har ökat. Men antalet militära konflikter har minskat, och kommer att fortsätta minska. Detta försiktigt optimistiska argument prövas av Hans Blix, folkrättsjurist, tidigare utrikesminister och generaldirektör för IAEA, i boken ”A farewell to wars: The growing restraints on the interstate use of force” (Cambridge University Press). Det är en märklig utveckling. I historiskt perspektiv har stater sällan accepterat några frivilliga begränsningar i förhållande till omvärlden. Uppfattningen att en potentiell motståndare är starkare, eller den omständighet att andra stater kan komma till motståndarens undsättning, har förvisso tjänat som en återhållande kraft. Men i övrigt har det internationella systemet präglats av den starkes företräde – vad den grekiske historikern Thukydides beskrev som en situation där ”de starka gör vad de kan, de svaga uthärdar vad de måste”. Rättsutvecklingen har förvisso inte förblivit statisk. Augustinus utvecklade på 300-talet principer om det rättfärdiga kriget (bellum justum). Krig, argumenterade han, fick inte initieras för erövring eller vedergällning. Tvärtom var krig legitima enbart som svar på en tidigare skada som inte fått någon gottgörelse. Det vill säga, om fienden var skyldig till att kriget utbrutit, och om en fortsättning kunde åstadkomma något gott och förhindra något ont, var kriget att betrakta som rättfärdigt – justa causa. Vilka krigshandlingar som kan kvalificera som justa causa eller ej har i sin tur varit föremål för en flera sekler lång debatt. Det sägs om den tyske rikskanslern Otto von Bismarck att han på sin tid stod i intim kontakt med Gud, och fann att deras respektive uppfattningar som regel stod i överensstämmelse. Ledare angelägna om att främja sina egna intressen har alltid hänvisat till någon större eller ädlare idé – från en föreställning om gudomligt ingripande till införandet av demokrati eller bekämpandet av terrorism. Först under 1900-talet, genom instiftandet av Nationernas förbund (1920) och senare FN-stadgan (1945), erkändes internationella regler för att förhindra eller begränsa mellanstatliga krig. Kruxet är att regelefterlevnaden sällan varit idealisk. I frånvaro av en genuint global polismakt har stater fortsatt att bryta mot folkrättens aggressionsförbud. Kan en verklig ordning uppstå under omständigheter karaktäriserade av anarki? Hans Blix ansluter sig till den så kallade realistiska skolan inom statskunskapen. Realister är primärt intresserade av hur stater, i synnerhet stormakter, försöker överleva eller vidmakthålla inflytande inom världspolitiken. En grundläggande syn är att nationella intressen tenderar att övertrumfa andra ideal, som folkrättsliga principer, respekt för ingångna avtal och konventioner, eller demokrati
hans blix
Recension: ”A farewell to wars” av Hans Blix
SVD
https://www.svd.se/a/abAAgO/
Poeten och regimkritikern Lev Rubinstein har avlidit, efter att ha blivit påkörd i Moskva. En modig, ensam och bitsk röst har tystnat. Författaren och aktivisten Lev Rubinstein blev svårt skadad när han blev påkörd på ett övergångsställe i Moskva den 8 januari. I helgen meddelade hans dotter att han avlidit. 76-årige Lev Rubinstein var framför allt poet. Men han var också regimkritiker som bland annat spelade in videor mot homofobi och stöttade aktivist- och konstnärskollektivet Pussy Riot. Han tog tydligt avstånd från kriget mot Ukraina. Efter invasionen skrev han under ett upprop mot kriget, och i sociala medier och artiklar kritiserade han regimens lögner. Lev Rubinstein var en av få öppet regimkritiska kulturpersonligheter som valde att stanna i Ryssland efter invasionen. – Han var så ensam i Moskva, en som vågade och orkade säga något väsentligt. Han var en röst man kunde lyssna på utan att känna att det var något falskt. Det finns ingen som man kan jämföra honom med i den ryska litteraturen i dag, säger Lars Kleberg, tidigare kulturråd i Moskva som översatt Lev Rubinstein till svenska. Lars Kleberg säger att den lågmälde Lev Rubinstein inte ville bli någon ledargestalt eller politisk figur. – Men han blev ju en galjonsfigur för dem som tänker fritt och vill tala fritt i Ryssland. Lars Kleberg talar om Lev Rubinsteins modiga kritik av förstörelsen av språket och kulturen i Ryssland. Men det handlade inte om att gå till frontalangrepp mot Kreml. – Han intresserade sig för hur människor talar, och hur staten talar till människor. Det handlar om det förfärliga propagandaspråket som äter sig in i vardagsspråket och om hur människor blir fångna i klichéer. Bibliotekarien Lev Rubinstein blev på 1960-talet känd som en förgrundsfigur inom Moskvakonceptualismen, en avantgardistisk undergroundrörelse som förenade poesi, visuell konst och ljudkonst. Han var oppositionell redan under Sovjettiden. 2015 utkom ”Ryska dagsedlar” på svenska, en samling bitska essäer där Rubinstein konfronterade krigsstämningarna och nyfascismen i hemlandet. SvD:s recensent Jesper Olsson skrev i en recension 2022 om hur Rubinstein ”med humor och klarsyn navigerar genom det post-sovjetiska Rysslands minerade landskap”. Stefan Ingvarsson, analytiker vid Utrikespolitiska institutet och tidigare kulturråd i Moskva, säger att Lev Rubinstein var en viktig förebild för många i Ryssland. – Han hade den här unika förmågan att hålla kompassnålen rätt hela tiden. Från Sovjettiden genom 90-talet genom putinismen och genom det fullskaliga kriget. Det är väldigt få personer som i alla dessa epoker har hittat rätt, och gjort det ganska omgående. Vad betyder det att Ryssland förlorar en person som Rubinstein just nu? – Det betyder jättemycket i denna tid att en så modig och respekterad röst, en som visat sig vara tydlig i alla decennier, går bort. För det är så många som är vilsna just nu och då förlorar man en av de viktiga orienteringspunkterna. Stefan Ingvarsson säger att han med sorg sett hur många av de mer kända ryska författarna efter invasionen av Ukraina varit upptagna av hur deras egen värld rasat samman. – Men Lev Rubinstein har osvikligt alltid pekat på dem som drabbas hårdast, det vill säga människor i Ukraina. Lev Rubinsteins sista bok på svenska blev ”Mor var rar” som gavs ut förra året. När han besökte Sverige 2022 sa han till SvD att han, trots sina kritiska texter, inte fått problem med de ryska myndigheterna. – Men man vet inte vad som händer imorgon eller i övermorgon. Det enda man vet är att det blir värre dag för dag, men än så länge är jag kvar, sa Lev Rubinstein då. Lev Rubinsteins svenske förläggare Ola Wallin säger till TT att författaren var helt öppen med sin kritik av invasionen ”och vi hade hjärtat i halsgropen när han återvände till Moskva”
lev rubinstein
Ryska poeten och regimkritikern Lev Rubeinstein död i trafikolycka
SVD
https://www.svd.se/a/gE89lA/
Europa behöver så fort som möjligt förbättra utveckling, produktion och själv­försörjning av mikro­elektronik och andra vitala teknologier. Det skriver Hermann Grimmeiss och Thomas Johannesson. ”Europa är kanske inte världsledande i fråga om att utveckla framtidens teknik, men vi är minsann världsledande när det kommer till att reglera den”, skriver Karl Sigfrid på SvD Ledare den 2 januari i år. Vi måste tyvärr instämma. Sigfrid ger exempel från det nu aktuella området artificiell intelligens, AI. Det finns många fler områden för innovation där EU släpar efter. Ett av de viktigaste är mikro­elektroniken där Europa på 1980-talet var ledande men där den positionen nu helt har förlorats. Varför har Europa förlorat sin ledande position när det gäller utveckling och produktion på detta område? Mikroelektronik är en teknik som redan är och kommer att bli alltmer avgörande för våra samhällen. Mikro­elektronik baseras på så kallade datachip som innehåller väldigt många transistorer. De enskilda komponenternas storlek är mindre än en tusendels millimeter och allt fler ryms på ett chip. När världens befolkning dagligen använder sina mobil­telefoner eller datorer och kollar till exempel vädret, kör bil eller genomgår medicinska undersökningar så är det mikro­elektroniken som erbjuder dessa ständigt förbättrade tjänster. I över 60 procent av sådana hjälpmedel finns mikro­elektronik. Denna teknik är dessutom oundgänglig för vårt försvar. Världsproduktionen av mikro­elektronik uppgår för närvarande till cirka 6 500 miljarder kronor. Bland de företag som ligger tio i topp i världen, som tillsammans täcker cirka 80 procent av världs­marknaden, finns sex amerikanska, två sydkoreanska och två taiwanesiska företag men inget EU-företag! Alla EU-företag tillsammans täcker mindre än 10 procent av världs­marknaden. Det betyder att EU:s länder är utlämnade till utomeuropeiska leverantörer för att få tillgång till dessa viktiga komponenter. Varför har Europa förlorat sin ledande position inom området så katastrofalt? Det är särskilt svårförståeligt med tanke på att vår europeiska forskning skapar kompetens av hög internationell klass och att vi per invånare satsar minst lika mycket resurser på forskning som våra framgångsrika utomeuropeiska konkurrenter. Dessutom – inom området har vi ett företag i Holland, ASML, som är världs­dominerande när det gäller produktions­utrustning för mikro­elektronik. Men det mesta av bolagets produkter säljs till producenter av mikro­elektronik utanför Europa. Något liknande gäller IMEC i Belgien som är ett internationellt mycket framstående forsknings­institut med cirka 4 000 forskare. IMEC har i sin kundkrets 600 världs­ledande industri­partner men främst från utomeuropeiska länder och säljer därför nästan 80 procent av sina idéer och resultat till sådana företag. IMEC stöds starkt av EU. Är det rimligt att använda de europeiska skatte­betalarnas pengar för att stödja produktionen av nya idéer som vi inte själva förmår utveckla och som stärker företag utanför Europa? Inom EU är man starkt medveten om behovet av innovation och man satsar stort men resultaten är inte imponerande. En orsak är att satsningarna i form av till exempel de stora ramprogrammen för tillämpad forskning utformas med hjälp av lobbyister (vi har själva deltagit i detta) och sedan utvärderas enligt byråkratins metoder. Medverkan av teknisk-industriell sakkunskap förmår inte balansera lobby och byråkrati. Inslagen av entreprenörskap och innovation är svaga
hermann grimmeiss
Grimmeiss och Johannesson: Europa halkar efter inom avgörande teknik
SVD
https://www.svd.se/a/GMdWb6/
Partier kan kritiseras för att de väljer makten framför ideologin. Men de bjuder å andra sidan på god underhållning. Nutidens politik – kulturkriget – skiljer sig på många sätt från äldre tiders. Ta ordningsföljden. Förr utgick man från sin åsikt, för att sedan leta meningsfränder.  I kulturkriget är det tvärtom. Utgångspunkten är vilka man anser ska ha makt. Först därefter börjar jakten på åsikter som förenar dessa. Det sistnämnda kan vara svårt. I kulturkrigets hemland USA utgår man ofta från hudfärg, men de omoderna svenskarna har en ovana att inte bry sig så mycket om sådant. Man envisas med att fortsätta se sig som något slags folkligt kollektiv.  De som trots detta lyckats bäst på den identitetspolitiska spelplanen är Socialdemokraterna. Identiteten ”vi som inte gillar SD” saluförs sedan länge med stor framgång, och varumärkena ”decemberöverenskommelsen” och ”januariavtalet” har mottagits väl av målgruppen. Men sedan är det där med att komma på lämpliga åsikter för gruppen. Risken är att de framstår som… märkliga. Ta bara energipolitiken. Att garantera den svenska välfärdsstaten tillgång till el var ett av socialdemokratins stora 1900-talsprojekt. Svarvaren, svetsaren och mekanikern behövde el. Olof Palme gick så långt att han manipulerade en hel folkomröstning bara för att kunna bygga ut kärnkraften. Men den energipolitik som faller ut ur det projekt som ska samla allt från Timbrokuvösens centerpartister till miljöpartiskägg som inte kammats sedan 80-talet blir något annat. Med sangviniskt lättsinne förhåller sig numera socialdemokratin till det som tidigare ansågs vara en infrastruktur lika samhällskritisk som kollektivanslutningen.  Elförsörjningen är upp till marknaden! Marknaden valde att lägga ner kärnkraften! Marknaden valde elräkningar som liknar springnotor från Operakällaren! Och vem vet vad marknaden kan välja härnäst? Kanske strömavbrott en smällkall januarinatt?  Spännande! Kulturkriget gör kanske politiken dummare, men ibland också lite mer underhållande.
kulturkriget
Andreas Ericson: Kulturkriget gör politiken dummare och roligare.
SVD
https://www.svd.se/a/GMddn4/
Hur tror statsministern att Sveriges många invandrade invånare uppfattar hans retorik? Att ställa grupper mot varandra är inte förenligt med rollen som statsminister, skriver advokaten Anne Ramberg i en replik. Sveriges statsminister och landets migrationsminister, nedan statsministern, skriver den 12 januari på SvD debatt om försvarsvilja. Debattartikeln följer på statsministerns uttalanden under Folk & Försvarskonferensen i Sälen om de förpliktelser (och rättigheter) som ett svenskt medborgarskap innefattar för den enskilde. Som medborgare anmodas vi vara beredda att försvara vårt land, våra värderingar och vår demokrati med vapen i hand. Denna uppmaning är i sak inget att invända emot. Den följer av svensk lag och gäller inte bara medborgare i Sverige. Skyldigheten gäller också för människor som uppehåller sig här. Värt att notera är dock den lagfästa rätten att göra vapenfri tjänst, något som statsministern verkar förbise. Statsministern påminner vidare om det självklara – att medborgerliga skyldigheter och rättigheter gäller både dem som är födda här och för dem som senare kommit hit. Retoriken i artikeln antyder emellertid något helt annat. Det reser frågor om en statsministers roll och ansvar. Skyldigheten att försvara landet kräver enligt statsministern att vi måste börja tala klartext. Kraven för att få bli svensk medborgare ska skärpas. Svenska pass ska inte längre lättvindigt kunna ges till personer som begår brott, inte kan tala svenska, inte förstår och respekterar vårt lands demokratiska värderingar eller som aldrig har försörjt sig själva. Det ska i fortsättningen krävas ett hederligt levnadssätt av personer som har fått svenskt uppehållstillstånd, nolltolerans mot hedersförtryck, extremism och antisemitism. Som det får förstås ska krav ställas på livsstil och de värderingar som blivande medborgare ska vara beredda att försvara. Tidöavtalets världssyn genomsyrar tankemönstren. Till detta skall sägas att nu gällande rätt tar huvudsakligt sikte på formella krav, detta till undvikande av godtycke vid prövningen. Om kriterierna för medborgarskap kan man i sak ha olika åsikter. Många är på ett filosofiskt plan lätta att omfatta. Andra är mer svårtillämpade och möjligen ofullkomliga. Jag noterar att, enligt statsministern, nolltolerans tydligen endast ska gälla antisemitism. Det anmärkningsvärda i statsministerns artikel är anslaget och utpekandet av en stor grupp av svenska medborgare som varande ohederliga och brottsliga (gängkriminalitet och välfärdsfusk anges särskilt som exempel härpå) i en omfattning som motiverar debattartiklar och lagändringar. Vissa vill heller inte bli en del av det svenska fastslår han. Och en del medborgare motarbetar enligt statsministern aktivt det som Sverige står för. Vissa invandrade medborgare påstås även se det svenska medborgarskapet som en garanti för att kunna bo här, men inte som en skyldighet att ställa upp för Sverige. Påskkravallerna och LVU-kampanjen är enligt statsministern övertydliga exempel, liksom de som för ut sina barn till hemlandet för att begå hedersbrott. Samtidigt konstateras att försvarsviljan är god i Sverige enligt en undersökning gjord av Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Statsministern är dock orolig över att mer än 50 procent av de som har föräldrar som är födda utanför Norden enligt en undersökning gjord av Plikt- och prövningsverket inte är beredda att göra värnplikt. Motsvarande siffra för hela i Sverige är 38 procent. Det finns sannolikt en rad skilda förklaringar till denna uppgivna ovilja. Utrymmet medger inte att jag här närmare utvecklar detta
ramberg
Anne Ramberg: Statsministern är skyldig invandrade medborgare en ursäkt
SVD
https://www.svd.se/a/veR43L/
Ömhet, förundran – men också avsky och äckel. Det händer något med oss när vi utsätts för Annika Nordenskiölds promptografier. Kanske är det för att de tvingar in oss i ”den kusliga dalen”, skriver Kristina Lindh. En kvinna i en säng. Endast huvud och armar syns, resten fylls av ett slingrande djur. Ett syskonpar som kramar ett nystan av böljande lemmar. Barn på en strand, en av dem har redan fått tentakler. Två bläckfiskar från Sverige simmar just nu runt i den internationella kulturfloden. Den ena upprör starkt. Den syns i bilden som Greta Thunberg delade till stöd för människorna i Gaza. Bakgrundens gosedjur i form av en bläckfisk, vilken ibland används som symbol för den antisemitiska tanken om en ”judisk världskonspiration”, tvingade henne att snabbt be om ursäkt.  Den andra bläckfisken väcker helt andra känslor.  Förundran. Ömhet.  Den finns i konstnären Annika Nordenskiölds AI-genererade bilder där den dyker upp i olika versioner som ett av många gränsupplösande väsen i en besynnerlig värld.  Det är särskilt bilden med syskonen som lockar. Samlare från London och New York har hört av sig och vill köpa verket. I september vann Annika Nordenskiöld förstapris på Ballarat International Foto Biennale i Australien. Priset kallas ”världens första AI-konstpris”. Bilden heter ”Twin sisters in love”. I somras ställdes hennes bilder ut i Stockholm, mitt i stan där turisterna rör sig. Annika Nordenskiöld var på plats och kunde höra besökarna på olika språk uttrycka sin chock över hur en och samma människa kunnat fota allt detta.  Men det är inte hon som fotat. Det är det ingen som gjort. Ett vant ögat ser omedelbart att bilderna är AI-genererade. Att så många läser dem som autentiska foton säger något mycket illavarslande om de manipulationsmöjligheter som har öppnat sig med den nya tekniken. AI-bilder från det kollektivt omedvetna Termen för AI-genererade bilder är ”promptografi”. Genom att skriva in specifika kommandon i programmet skapas en helt ny, artificiell bild ur den enorma fatabur som internet utgör. Annika Nordenskiöld tänker ut vad det är för typ av bild hon vill åstadkomma. Därefter anger hon hur karaktärerna ska se ut, hur deras hår och kläder ska vara. Hon beskriver den omgivande platsen. Steg för steg växer bilden fram i den riktning hon önskar. Det är på så vis en strikt kontrollerad process.  Samtidigt är resultatet motsatsen. Annika Nordenskiölds universum är gåtfullt och förbryllande. De bilder som träder fram på skärmen förvånar även henne själv.  Av utställningen har det blivit en bok, ”From nothing”. Titeln är missvisande. Att skapa ur intet, eller ”Ex nihilo” som det latinska uttrycket lyder, betyder att man startar med tomma händer.  Annika Nordenskiölds bilder är tvärtom dels rent tekniskt resultatet av ett samlat digitalt minne, dels uttrycksmässigt en form av existentiellt eko från… ja, från vad?  Från ett förflutet som vi aldrig artikulerat. Från det kollektivt omedvetna.  Så skulle man kunna tolka innehållet. Annika Nordenskiöld säger själv att hon jobbar som en arkeolog som tålmodigt gräver sig ner i jorden tills hon funnit det hon vill berätta.  Har påven en gigantisk dunjacka? Har Donald Trump brottats ner i en massiv polisinsats? På de sociala medierna sprids AI-genererade bilder av världens kändisar. Jämfört med Annika Nordenskiölds verk är de banala. Men de har en sak gemensam: de inger en speciell form av obehag. Det handlar om hur vi reagerar när vi står inför något som är välkänt och främmande på samma gång. Obehaget inför det människolika ”Unheimlich” kallade Sigmund Freud olusten som uppstår när det i det familjära plötsligt dyker upp element som inte hör hemma där
väcker obehag korsord
Varför väcker Annika Nordenskölds AI-bilder sådant obehag?
SVD
https://www.svd.se/a/O8M7qV/
På söndag tillträder kung Frederik av Danmark. Och i flera länder i Europa lämnar åldrande regenter över stafettpinnen till nästa generation – skiften som ofta innebär en nytändning för både monarkin som institution och som varumärke. ”Jag tanker varken abdikera eller sluta röka,” sade den danska drottningen när hon fyllde 70. Hon sade det igen när hon fyllde 75. Margrethe II av Danmark, som varit kedjerökare sedan tonåren då hon enligt egen utsago bjöds på en cigarett av sina föräldrar, var i alla år fast besluten att hålla fast vid både sin krona och sin tobak. Kronan höll hon fast vid för att traditionen i Europas äldsta monarki Danmark, som styrts av kungar och drottningar sedan 900-talet, krävde det. ”Han blir kung när jag inte finns mer”, sade hon om sin äldsta son. Cigaretterna höll hon fast vid för att hon inte brydde sig det minsta om vad folk tyckte om ovanan – tvärtom. Hon gav ibland bort askfat med kungligt monogram i botten. 80 procent stödjer beslutet Bägge föresatser är nu brutna. Margrethe, som hunnit fylla 83, överlämnar på söndagen sin krona, mantel och spira till kronprins Frederik. Cigaretterna fimpade hon för gott efter en operation i februari förra året. Ett besked som tycks ha chockat danskarna mer än att hon nu abdikerar. – Tiden sliter, och krämporna blir fler. Man orkar inte längre på samma sätt som man gjorde en gång, förklarade drottningen i sitt nyårstal, märkbart rörd av stundens allvar och beskedets slutgiltighet. Danskarna respekterar hennes beslut. Enligt en opinionsundersökning som nyhetsbyrån Ritzau lät beställa direkt efter Margrethes nyårstal stöds monarkin av hela 80 procent av invånarna. – Hon har stöd hela vägen. Därför finns det också stöd för att hon nu ändrar på traditionen att man förblir monark tills man dör, i stället för att abdikera som de ofta gjort i exempelvis Nederländerna och Belgien, säger den danske historikern och kungahusexperten Lars Hovbakke Sørensen till SvD. Flera regenter har abdikerat De tre senaste nederländska monarkerna abdikerade alla när de nått en viss ålder. Senast våren 2013 överlät drottning Beatrix kronan till sin äldste son Willem-Alexander med hänvisning till att det var dags att ”lägga landets ansvar i händerna på en ny generation”. Bara några månader senare meddelade en tårögd kung Albert av Belgien att han inte längre hade orken att fullfölja sitt uppdrag, och att hans son Philippe skulle ta över. Ett år senare, i juni 2014, abdikerade Spaniens kung Juan Carlos till förmån för sin son Felipe. Men Juan Carlos skäl uppbådade inte samma breda sympati som de andra, åldersstigna monarkerna. Avslöjanden om flera älskarinnor och misstankar om korruption hade gjort honom mäkta impopulär i hela Spanien. Han abdikerade och lämnade landet i vanära. Den danske kungahusexperten Lars Hovbakke Sørensen ser fram emot stor glädje på söndag, särskilt som det danska tronskiftet äger rum till en mer positiv bakgrund än vanligt – oftast sker ju ett tronskifte när en person har dött, den tidigare monarken. – Nu blir det i stället en folkfest då man kan hylla den nya kungen och tacka den gamla drottningen samtidigt, säger Sørensen. På den korta tid som gått sedan Margrethes nyårstal har tillverkarna av souvenirer knappast hunnit få fram prydnadstallrikar eller väggbonader med det nya kungaparet. Men den stora gågatan i Köpenhamn, Strøget, är kantad med danska flaggor, och i butiksfönstren hänger fotografier på Frederik och Mary, som det nya kungaparet kort kallas i folkmun
danmarks drottning
Drottning Margrethe skulle aldrig avgå – fimpade och abdikerade
SVD
https://www.svd.se/a/jlGx9n/
Regeringen vill få landet att sluta upp kring svenska värderingar. Problemet är att vi inte är överens om vilka de är. Men det finns något annat vi skulle kunna samlas kring. Åt helvete med macka! Tror du jag är svensk mamma eller? Här får du riktig mat! Orden kommer från Dijana, bosnisk, pensione­rad städerska i Göteborg – en av rollfigurerna i SVT:s kommande dramakomedi ”Painkiller”. Uppenbarligen har Dijana (spelad av Snežana Spasenoska) en bild av att svenska mammor inte har förmågan – eller orken – att laga ”riktig mat”. För henne är det en hederssak att som husmor alltid kunna erbjuda familjemedlem­mar och gäster en mer genomarbetad och näringsriktig föda än mackor. Och i jämförelse med dessa principer tycker hon att den svenska livsstilen står sig slätt. Troligen var det inte sådana svenska värde­ringar – att inte idas tillreda godtagbara måltider – som statsminister Ulf Kristersson (M) syftade på när han höll tal på Folk och försvar i veckan. Han sa då att alla svenska medborgare måste vara beredda att ”med vapen i hand och med livet som insats försvara Sverige, våra värderingar och vårt sätt att leva. Medborgarskap är inte en resehandling.” Antagligen var det heller inte lättja i köket som arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) ville lyfta fram som ett specifikt svensk särdrag när han för en månad sedan presenterade planer på ”Sverigekursen”, som ska lära ny­anlända invandrare svenska värderingar. Just dessa är nämligen så exceptionellt bra, menar Pehrson, att de ”borde omfatta hela jorden, faktiskt”. Nå, Dijana skulle nog inte helt och fullt hålla med. Själv är jag tveksam till att svenska värde­ringar skulle överträffa exempelvis brittiska, finska eller tyska. Vad gäller värderingar är vi faktiskt mycket ombytliga. Vad betyder ens begreppet ”svenska värde­ringar”? Sanningen är att det har inneburit helt olika saker genom historien. Svenska värde­ringar är inte eviga och inristade i bohuslänsk granit, utan tvärtom föränderliga och förhand­lingsbara. De har sett annorlunda ut i det för­flutna och de kommer att utvecklas även i fram­tiden. Vad gäller värderingar är vi faktiskt mycket ombytliga. Före 1944 var homosexualitet olagligt – i dag tågar i stort sett alla prominenta företrädare för det offentliga Sverige i den årliga Prideparaden. När jag var liten var det tillåtet att aga sina barn – sedan 1979 är det förbjudet i lag. Länge sågs kvinnomisshandel som en privatsak ingen utanför hemmets fyra väggar hade att göra med – först 1982 infördes en lagändring som gjorde att sådana övergrepp började falla under allmänt åtal. Sannolikheten för att vi just nu uppnått de optimala svenska värderingarna är liten. Så barns och kvinnors rätt att inte behöva utstå misshandel, samt alla människors rätt att älska vem de vill må i dag uppfattas som svenska värderingar, men för inte så länge sedan ansågs alltså motsatsen vara det rätta och riktiga. Sannolikheten för att vi just nu skulle ha upp­nått de optimala svenska värderingarna får nog anses vara liten. Och när vi ändå är inne på föränderliga ideal kan det vara intressant att titta på de po­litiska partiernas värderingar – som verkar än mer lättflyktiga än de förment svenska. ”Öppna era hjärtan” (Fredrik Reinfeldt, M, 2014) och ”Mitt Europa bygger inga murar” (Löfven, S, 2015) har som bekant ersatts av ett annat sätt att tala om invandring
svenska värderingar
Anders Q Björkman: Är svenska värderingar bäst i världen?
SVD
https://www.svd.se/a/on0G5V/
Svenskarna är splittrade i frågan om kungen bör abdikera, visar en undersökning från Novus. Och kungligheterna har blivit mer beroende av folkets kärlek, enligt historikern Mikael Alm. ”Monarkin är idag oerhört beroende av opinioner”. På söndag, efter 52 år på den danska tronen, abdikerar drottning Margrethe. Hennes kusin Carl Gustaf firade 50 år som svensk kung förra året, och Margrethes besked följdes av tyckar-rop på att även den svenske kungen skulle träda tillbaka – och lämna över till kronprinsessan Victoria. Men kraven på avgång verkar inte ha rötter i folksjälen. En ny mätning från Novus, som gjordes efter den danska drottningens besked, visar att 38 procent anser att kungen inom kort bör lämna över till kronprinsessan Viktoria. Ungefär lika många, 34 procent, anser att han bör sitta kvar på tornen så länge han har möjlighet. Det innebär att opinionen har rört sig mycket lite jämfört med i januari 2023. Även då ansåg 38 procent att kungen bör abdikera, mot 36 procent som vill se honom fortsätta som kung. – Svenskarna är delade i frågan om kungen ska sitta kvar eller inte. Men det som händer i Danmark, att drottningen väljer att abdikera, har inte påverkat svenskarnas syn på den svenska monarkin, säger Torbjörn Sjöström, vd på Novus. Mikael Alm, professor i historia vid Uppsala universitet, är förvånad att Margarethes beslut inte tycks ha påverkat svenskarna i speciellt hög grad. – Jag var helt säker när det här med Margrethe kom, att nu blir det en jättediskussion. Att nu kommer det ta fart med funderingarna kring om det är läge att göra samma sak i Sverige. Men en sådan diskussion kan fortfarande komma. – Tronskiftet har inte hänt ännu i Danmark. Ser man att det leder till en stor omställning, modernisering och en massa förändringar med den nye danske kungen så kanske det påverkar Sverige, säger Mikael Alm. I Sverige är det väldigt ovanligt med tronskifte före monarken dör. I de fall kungar i praktiken inte kunnat utföra sitt ämbete har tronföljaren gått in i regent-rollen – men utan att det sker en formell abdikation. Så skedde när Oscar I och Karl XIII blev gamla. Kung Carl Gustaf har dessutom, enligt Mikael Alm, en pliktkänsla som talar mot att han skulle abdikera. – Kungarna av Bernadotte-ätten har länge tryckt på det här med plikten. Vår kung har tydligt betonat att det här är plikt. Det är ett uppdrag som han inte bara lämnar. Finns det något som skulle få honom att abdikera, tror du? Spelar till exempel opinionen någon roll när kungen inte tillsätts i val? – Monarkin är väldigt beroende av opinioner. Om kungen skulle ställas inför en överväldigande opinion som tycker att nu är det dags att bereda väg för yngre förmågor skulle det kunna påverka honom. Men han är på intet sätt förbunden att göra det. – Jag har väldigt svårt att se att vår kung skulle abdikera. Men det hade jag sagt om Margrethe också innan hon gjorde det, fortsätter Mikael Alm. Novus mätning visar också att 63 procent anser att kungen är en mycket eller ganska bra representant för Sverige, mot 13 procent som tycker att han är en mycket eller ganska dåligt representant. Hur stor roll spelar vem som är monark för stödet för styrelseskicket? – Det spelar jättestor roll. Vi tror inte längre att kungarna är tillsatta av Gud. Vi vågar titta dem i ögonen. De har klivit ner, och monarkin är idag oerhört beroende av opinioner. Med den processen har regentens personlighet fått större betydelse. – Om man tänker sig en asocial människa, som är lite otrevlig och överlägsen. En sådan person skulle inte klara sig länge som monark idag
kungen abdikera
Opinionsundersökning om Kungen – så tycker svenskarna
SVD
https://www.svd.se/a/8J2d31/
Bostadskön i Stockholm sätter nya rekord. Och nu beror det på omvärldsläget. Kön förlängdes med nära 50 000 personer under 2023 – ändå kan det vara svårt att hitta hyresgäster. När Bostadsförmedlingen i Stockholm sammanfattar 2023, är det fortfarande möjligt att få en hyresrätt i innerstaden som är billigare än en i kranskommunerna – för den som har lång kötid. Till exempel kunde man utan någon kötid alls få en våning på 105 kvadratmeter i Järfälla med knappt 20 000 kronor i månadshyra, medan den som ville bo betydligt billigare i äldre hus på Östermalm behövde ha en kötid på 25 år. Precis som tidigare skiljer hyrorna särskilt mycket mellan nybyggt och äldre bestånd. Och precis som tidigare är därför kötiderna som natt och dag mellan olika bostadsområden i Storstockholm. Men det kanske mest intressanta är att Bostadsförmedlingen nu vittnar om en annan trend 2023: Nämligen att den nyproduktion som ska möta de stora behoven av flera hyresrätter i Storstockholm börjar visa tecken på mättnad. Trots att bostadskön växte från 774 522 personer vid förra årsskiftet till 822 372 personer vid nyår 2024, noterar Bostadsförmedlingen att vissa projekt inte väcker tillräckligt intresse i den rekordstora bostadskön. – Detta är nytt för oss. Det har inte varit så förut men nu ser vi att hyresrätter i flera olika projekt är svåra att hyra ut. Vi har omvisningar på ett sätt som inte är normalt. Det har handlat om nyproduktion i Täby, Sollentuna och Östertälje, berättar Marika Nordström, kommunikationschef vid Bostadsförmedlingen i Stockholm.  Typiskt för de nu svåruthyrda hyresrätterna är enligt Marika Nordström att de ligger i kranskommuner och har hög hyra hos privatvärdar. Ett par exempel är tvåor byggda av JM i Södertälje med 9 800 kronor i hyra, samt ettor i Täby med 9 900 kronor i hyra. – Sådana hyresrätter behöver vi nu förmedla utanför den vanliga bostadskön. Vi lägger ut dem i ”Bostad snabbt”, säger Marika Nordström. Vid Fastighetsägarna Stockholm vill man inte bekräfta Bostadsförmedlingens bild att efterfrågan skulle svikta på vissa håll där fastighetsägare låtit bygga hyresrätter med höga hyror. Men enligt en annan källa inom nyproduktionen finns en trend att färdigbyggda hyresrätter nu oftare går till personer med kort eller ingen kötid, personer som heller inte kan väntas bo kvar så länge. ”Vem hyr det allra dyraste annat än under kort tid”, säger källan, som pekar på att vissa hushåll utnyttjar att uppsägningstiden på hyresrätter inte är mer än tre månader. En annan indikation på att de nu 822 372 köande inte alltid är redo för nyproduktion är att länets genomsnittliga kötid till nybyggda hyresrätter har minskat med nästan ett helt år under 2023. Nu är snittet 6,0 år, att jämföra med 6,9 år vid årsskiftet 2022/23. För befintligt bestånd kvarstår dock de långa kötiderna. Den genomsnittliga kötiden har ökat marginellt till 10,2 år från 10,1 för ett år sedan. Det lägre intresset för perifera smålägenheter med hög hyra hindrar inte att ovanligt många skrev in sig i bostadskön under 2023. Nettotillströmningen blev hela 48 000, en tillväxttakt av antalet köande som ligger cirka 20 000 högre än 2022. – En förklaring är omvärldsläget och den sämre konjunkturen. Många har nog resonerat att de i längden skulle kunna slippa ränteutgifter med hyresrätt, säger Marika Nordström.  Allra kortast kötid hade nyproduktion i Upplands Väsby
nyproduktion stockholm
Nyproduktion nobbas – trots rekordstor bokö
SVD
https://www.svd.se/a/wAWpEL/
Varför respekteras inte svårt sjuka äldre patienters önskan att inte utsättas för potentiell överbehandling vid livets slut? Den frågan ställer professor Johanna Schiratzki som följde vården av sin far i livets slutskede. Att ge, men också att få, vård i livets slutskede kan vara svårt. Ett skäl är att när döden närmar sig, sviktar ofta vår beslutskapacitet, tal- och andra förmågor. Det kan då vara svårt för en döende att ge det informerade samtycke som enligt svensk lag är en förutsättning för att hälso- och sjukvård. I dessa fall är sjukvårdens uppgift att ”söka den bästa tillgängliga viljan”, till exempel utifrån journalförda uppgifter om patientens önskemål om vård i livets slutskede eller patientens uttalade och på andra sätt visade inställning till vården. (Socialstyrelsen, Kunskapsguiden, För bästa tillgängliga vilja). Anhöriga saknar befogenhet att lämna ett rättsligt bindande samtycke för en vuxen anförvants räkning. Enligt svensk rätt kan vi inte utse ett ombud för att förmedla våra önskemål om vård i livets slutskede till vårdgivare. Så kallade livsslutsdirektiv med önskemål om vård i livets slutskede är inte bindande för vårdgivaren. Gällande rätt ställer därför stora krav på vårdgivaren att uttolka, och respektera, en döendes önskemål. I vissa fall kan vårdgivarens beslut innebära att en patients önskemål om ett värdig slut respekteras, och att patienten får tillgång till palliativ vård såsom symptomlindring, livskvalitetsförbättrande vård och anhörigstöd. I andra fall kan vårdgivarens beslut leda till att en patient utsätts för potentiell överbehandling i strid med patientens preferenser, det vill säga avancerade vårdinsatser som gör mer skada än nytta eller avancerade vårdinsatser som patienten har för kort tid kvar för att dra nytta av. I avhandlingen ”Potential overtreatment during life-limiting illness and end of life in older adults” (Karolinska institutet, ak. avh. 2023) visar Máté Szilcz, att uppemot en tredjedel av äldre patienter med solida cancertumörer utsatts för olika former av potentiell överbehandling under sina sista månader i livet. Nya behandlingar påbörjades, potentiellt bortom en punkt där de kunde erbjuda patienten meningsfulla fördelar. Det kan röra sig om operationer, sondmatning, blodtransfusioner eller strålbehandling, ibland så sent som på dödsdagen. Några av förklaringarna till att potentiellt överdriven vård nära döden ordineras, inte sällan på bekostnad av patientens rätt till en värdig död kan vara att: • Kostnadsersättningssystem uppmuntrar insatser. • Läkare är tränade i att värdera omfattande provtagning och diagnostisering. • Läkarna är rädda att felbehandla genom att underbehandla. • Patienter och anhöriga inges uppfattningen att fler vårdinsatser är lika med bättre vård. • Riktlinjer för vård fokuserar ofta på vilka insatser som bör vidtas, inte vilka som bör avstås från. Ytterligare förklaringar kan vara att läkare tenderar att överskatta de positiva effekterna av en potentiell överbehandling, och undervärdera de negativa effekterna. I det ligger att en patients återstående livstid felbedöms och att behandlingar sätts in så sent att patienten inte har nytta av dem (men väl hinner uppleva biverkningar, som sjuktransporter och separation från anhöriga). Till det kommer komplexa system där ansvaret för, men också makten över, en döende patients behandling kan komma att splittras mellan ett stort antal läkare. Men som Szilcz konstaterar: ”Överdriven vård nära döden [är] i allmänhet i strid med patientens preferenser och utsätter patienter för risker för oönskade effekter
att få dö
Johanna Schiratzki: Vi måste ha rätt att få dö i fred
SVD
https://www.svd.se/a/on0kVK/
Varje framgångsrik försäljare kan vara en liten aning bedragare – åtminstone i början av karriären när han främst säljer sig själv. Håkan Lindgren har läst en ny bok om Klarnas framgångssaga. En bok av det här slaget handlar främst om stress. Först behöver du jobba hårdare än alla andra för att du befinner dig i underläge och vill att ditt företag ska växa; sedan måste du jobba lika hårt för att du befinner dig i överläge. I ”Den stora kreditfesten” berättar Jonas Malmborg historien om kreditföretaget Klarna. Det grundades 2005 av tre vänner från Handelshögskolan – Sebastian Siemiatkowski, Niklas Adalberth och Victor Jacobsson. Fanns det något ögonblick på vägen när de kunde säga samma sak som Faust i Goethes pjäs: här vill jag stanna, i det här ögonblicket är jag lycklig? ”I mitt föräldrahem var bristen på pengar en ständig källa till stress”, har Siemiatkowski sagt. Själv har han valt en annan form av stress. Som son till polska invandrare pluggar han hårt för att hävda sig bland de handelsstudenter som kommer från välkända finansfamiljer. Därefter måste han få det ömtåliga nystartade företaget att överleva, vilket betyder arbetsdagar på 10–12 timmar. Klarna lyckas få den mest respekterade av alla riskkapitalister att öppna plånboken, Michael Moritz på amerikanska Sequoia Capital, ett företag som tidigare har hjälpt fram Apple och Google. Det betyder inte att stressen är över. Nu gäller det att etablera sig i fler länder, att lösa de problem som uppstår när tyskar inte näthandlar på samma sätt som svenskar – och därefter att hantera stressen när Sequoia kräver att de ska sparka var tionde medarbetare. I en uppsats de lägger fram 2007 konstaterar Jacobsson och Siemiatkowski att de moderna och uppkopplade svenskarna är sämst i världen på att handla på kredit. Här finns den nisch de vill utnyttja. När näthandeln börjar växa blir Klarna en vinstmaskin. Klarna hjälper nätbutikerna att ta betalt och lockar deras kunder att handla på avbetalning, på så sätt tjänar de pengar i båda ändar. Och kom ihåg: liksom alla företag som samlar digitala data befinner de sig framförallt i övervakningsbranschen. Mest lönsamma är de konsumenter som drar på sig förseningsavgifter och inkassokrav. 2014 visar SvD-journalisten Carolina Neurath i en serie artiklar att Klarna gärna ser att folk missar sina betalningar, och att de ibland ger folk en påminnelse utan att de först har skickat någon faktura. Detta är en av de kriser som grundarna måste hantera, vilket betyder mer stress och mer arbete. De tre grundarna har tackat nej till intervjuer; därför lyckas Malmborg bäst med porträtten av birollsinnehavarna. Jarno Vanhatapio jobbade på norska oljeborrplattformar, men sade upp sig och började sälja underkläder på nätet. Hans sajt Nelly.se blev en av Klarnas första kunder. Jane Walerud har haft ett lika omväxlande liv: student på Stanford och chef på Telia innan hon blir nätverkare och investerare. När hon bestämmer sig för att stödja Klarna är det som om det gamla ingenjörs-Sverige tar det nya entreprenörs-Sverige i hand. Walerud inser nämligen att Erlang, det stabila programspråk som Ericsson har utvecklat för sina telefonväxlar, passar utmärkt även för e-handel. Malmborg menar att Klarna avsiktligt utnyttjar ”ekonomiskt svaga individer – personer som återkommande konsumerar över sina tillgångar eller kanske använder konsumtionen som en ångestdämpare eller mental flykt”. Företaget satsar på att marknadsföra sig mot unga vuxna som fortfarande är osäkra och statushungriga. I Klarnas reklamfilmer har Lady Gaga och Snoop Dogg visat hur bekvämt det är att köpa nu och betala senare
den stora kreditfesten
Recension: Den stora kreditfesten. Historien om Klarna
SVD
https://www.svd.se/a/0Q2ldJ/
Donald Trumps ledning ser ointaglig ut när primärvalssäsongen startar på måndag kväll i ett vintrigt Iowa. Gör de skyhöga förväntningarna Trump sårbar? Det tror vissa valanalytiker – som lyfter fram en särskild omständighet att hålla koll på under valdramat. SvD guidar till primärvalsdramat. Här är vad du bör spana efter i de viktigaste delstaterna när primärvalsdramat startar. IOWA När: måndag kväll lokal tid 15 januari. Iowa är sju timmar efter Sverige. Enbart Republikanerna håller sitt ”caucus” i Iowa nu i januari för att välja presidentkandidat. Ställningen: Trump i ledningen med drygt 50 procent av republikanska primärvalsväljare, med DeSantis och Haley jämsides på cirka 16 procent. Håll koll på: Vädret. Få amerikaner röstar generellt i primärval, oavsett väder. Så extra låg uppslutning på grund av kylan kan få oproportionerligt stor effekt på resultaten. NEW HAMPSHIRE När: 23 januari. Första riktiga primärvalet. Båda partierna håller val här samtidigt i år. Joe Biden är dock i praktiken ohotad hos Demokraterna. Ställningen: Trump leder med drygt 40 procent, enligt ett genomsnitt av flera mätningar. Nikki Haley har klättrat till en stark andraplats med cirka 30 procent – New Hampshire är hennes kanske bästa chans att bjuda Trump motstånd. Ron DeSantis har aldrig gått starkt i New Hampshire. Håll koll på: Vem, om någon, väljer avhoppade Chris Christies väljare att rösta på? NEVADA När: 8 februari för Republikanernas del (Demokraterna två dygn tidigare, 6 februari). Första primärvalet västerut, dessutom en swingstate som kan bli avgörande i november. Ställningen: Få mätningar görs i glest den befolkade ökendelstaten, men Trump leder de som finns överlägset. Ron DeSantis som avlägsen tvåa. Håll koll på: Nevada blir mer intressant i november än den är nu. Men hur delstatens latinamerikanska väljare röstar är generellt något att hålla koll på, liksom i delstater som Arizona, New Mexico och Texas. SOUTH CAROLINA När: 24 februari för Republikanernas del (6 februari för Demokraterna). Ställningen: Donald Trump har drygt 50 procent, Nikki Haley tvåa med cirka 22 procent i den första sydstaten med stor afroamerikansk minoritet att hålla primärval. Håll koll på: I vanliga fall skulle det faktum att Haley inte leder på hemmaplan anses som anmärkningsvärt. Men South Carolinas republikaner har svängt högerut under flera år, samtidigt som tidigare Tea Party-republikanen Haley anses ha vandrat mot mitten. Tidigare i januari svajade hon på frågan om slaveriet var orsaken till inbördeskriget. Det schabblet kan ha skadat henne. SUPERTISDAGEN När: 5 mars. Temperaturen i primärvalssäsongen når klimax när 16 delstater håller republikanska primärval eller nomineringsmöten samma dag. Ställningen: Sett till jakten på partidelegater är stora delstater som Texas och Kalifornien de viktigaste att ta hem på ”Super Tuesday”. Trump leder stort i båda, enligt valanalyssajten Fivrthirtyeight. Håll koll på: Om Donald Trump tvingas infinna sig i domstol i Washington dagen före, den 4 mars. Det preliminära datumet för en federal rättegång om Trumps misstänkta valfusk 2020 sattes i somras, men det är för närvarande oklart om schemat håller. Veckan före primärvalens inledning i Iowa måndag kväll diskuterades en specifik faktor: vädret. – Det är kallt, konstaterade statsvetarprofessorn Dennis Goldford i telefon från sitt universitet i centrala Des Moines, Iowas huvudstad. – Och ändå inte så kallt som det blir på måndag kväll. Man kan fundera över om det håller till exempel äldre väljare hemma. 30 centimeter snö föll över majsfälten och satte stopp för vissa kampanjmöten senaste veckan. Tidigt på måndagen noterades minus 25–28 grader i den platta delstaten
primärval usa
Guide till USA:s primärval 2024 – delstater att ha extra koll på
SVD
https://www.svd.se/a/dw3KzX/
En ny köldfront är på väg in över Sverige. Nordliga vindar med arktisk kyla gör att temperaturen dyker. ”Jag tror att det kryper ner till dryga 30 minus” säger SMHI-meteorologen Therese Fougman. Snöröken från förra veckans köldrekord har knappt hunnit lägga sig. Men nu är det dags igen. Först kommer snö i helgen. Sedan bister kyla från Arktis. – Vi får en högtrycksrygg som växer in över landet norrifrån på söndag och måndag. Det gör att vi får nordliga vindar över landet som drar med sig den kalla luften norrifrån, säger Therese Fougman, metorolog vid SMHI. För måndagen indikerar prognosen minusgrader i hela landet. – Tisdagen blir ännu kallare med kanske minus fem grader i södra Skåne. Överlag blir det rejält kallt. På morgonkvisten kan Stockholm få 19 minusgrader, Göteborg 7 minusgrader och Luleå 13 minusgrader. Högtrycket gör att vädret väntas bli klart. Det är inte omöjligt att Sverige får sitt andra isdygn för året – alltså 24 timmar med minusgrader i hela riket. Därtill kan solen, en ofta saknad vän vintertid, titta fram på flera håll. Det finns med andra ord förutsättningar för idylliskt vinterväder. – Det kan absolut bli gnistrande och fint, säger Therese Fougman. Hur länge hänger kylan kvar? – Så långt vår prognos sträcker sig kommer det fortsatt vara minusgrader även i södra Sverige. Det kommer säkert att variera en del, ena dagen kan det vara tio minus och sedan är det bara minus två dagen därpå. Kan det bli nya köldrekord i veckan? – Det är svårt att säga. Att det kryper ner till dryga 30 minus, det tror jag i alla fall. Om vi kommer ner mot 40 minus som vi hade lokalt förra veckan, det återstår att se. Lokalt i norra Norrland kan det bli nedåt 35 minusgrader.
arktisk kyla
Arktisk kyla drar in – minusgrader i hela Sverige
SVD
https://www.svd.se/a/APOnqx/
Konflikten i Röda havet riskerar att hota den globala ekonomin, enligt företaget Maersk. Att fraktfartyg tvingas till nya rutter och ta långa omvägar runt Afrika kan få stora ekonomiska konsekvenser, både på oljepriset och inflationen. Konfliktläget i Mellanöstern och attackerna mot civil sjöfart i Röda havet kan få stora ekonomiska konsekvenser. Världens leveranser fördröjs när fraktfartyg tvingas ställa om sina rutter och runda Afrika istället för att passera Röda havet och Suezkanalen. Frakter beräknas bli dyrare och oro finns också för att oljepriset kan stiga. Många enskilda företag drabbas. Tesla planerar till exempel att stoppa produktionen vid sin största fabrik i Europa under två veckor, eftersom viktiga komponenter som behövs i produktion inte kommer fram i tid, enligt Wall Street Journal. Ett bolag som påverkas stort av händelseutvecklingen är Danska fraktjätten A.P. Moller – Maersk. SvD har för den här artikeln bett om en intervju. Bolaget avböjer, men skickar en kommentar där de skriver att det inte finns några vinnare i den eskalerande konflikten och konstaterar att det krävs en avtrappning av konfliktnivån i regionen. ”Återställande av säkerheten för handelsfartyg i området är avgörande för att skydda handeln samt undvika den ökande påverkan av krisen på globala försörjningskedjor”, skriver företaget i sitt mejl. Vincent Clerc, vd för fraktbolaget A.P. Moller - Maersk säger till tidningen Financial Times att det kan ta månader innan den viktiga handelsrutten i Röda havet kan öppna. – Det kan potentiellt få betydande konsekvenser för den globala tillväxten, säger Vincent Clerc till tidningen och påpekar att situationen riskerar att driva upp priserna och därmed inflationen. Niels Rasmussen är fartygsanalytiker hos världens största sjöfartsorganisation, Bimco. Han säger att det efter de senaste månadernas attacker har varit upp till fartygsägarna att besluta huruvida de är villiga att ta risken genom Röda havet, eller inte. – Är de inte villiga att ta risken åker de i stället förbi Sydafrika, runt Godahoppsudden. Det är mestadels tankfartyg och torrbulkfartyg som har fortsatt att gå genom området, berättar Rasmussen. Många containerfartyg har bytt till rutten förbi Sydafrika, som förlänger resan med upp omkring sju till tio dagar. – Den förlängda rutten gör också att de kommer hem sent och då försenas även avgångarna. Under natten till fredag utförde USA och Storbritannien attacker i Jemen, som svar på flera månaders attacker från huthi-rebeller mot civila fartyg i Röda havet. Oddmund Berg, analytiker på norska banken DNB konstaterar att oljepriset har fallit under hösten tack vare ett ökat utbud. Men de pågående konflikterna i kan få konsekvenser på priset. – Det man är orolig för nu är att konflikten ska påverka produktionen och frakt så att utbudet minskar. Och som på sikt kan ge ett högre oljepris. Han säger samtidigt att ännu har oljepriset inte förändrats särskilt mycket, sedan torsdagen har priset gått upp runt 2 dollar. – Det är inga stora utslag i oljepriserna ännu. Dock påpekar Oddmund Berg att det är svårt att spå hur oljepriset kommer att påverkas på sikt. – Situationen är svåröversiktlig och det sig har också en påverkan på priset. Warren Patterson, råvarustrateg på storbanken ING Groep, säger att handelsflödena för olja kan komma att omdirigeras. – Det kommer innebära en uppgång för oljepriset, säger han till Bloomberg. En större risk skulle vara om konflikten sprider sig och marknaden börjar se hot mot strömmarna från Persiska viken. Men den risken är låg just nu, tillägger han.
röda havet konflikt
Konflikten i Röda havet: Leveranser fördröjs – fartyg tvingas ta omvägar
SVD
https://www.svd.se/a/xgnW1R/
”Någonting någonting universums mysterium och naturen är besjälad” – det är vad Andreas Hörmark får med sig efter att ha läst stjärnproducenten Rick Rubins ytterst flummiga bok om kreativitet. Rick Rubin är en av världens mest framgångsrika musikproducenter, känd för sitt tidiga arbete med hiphopgrupper som Beastie Boys och Run-DMC, och senare med Red Hot Chili Peppers, Johnny Cash, Slayer och Adele. För att nämna några av de knappt 200 album han producerat. Han är också känd för sin lite udda approach i studion. I en intervju från förra året sa han – förvisso säkert för att spä på myten om sig själv – att han inte kan spela några instrument, att han helt saknar tekniska kunskaper och att han egentligen inte vet så mycket om musik. ”Så vad betalar artister dig för?”, frågade intervjuaren. ”Den tillit jag har till min smak, och min förmåga att uttrycka vad jag känner, har visat sig vara användbar för artister”, svarade Rubin. I producentrollen har han alltså mest av allt varit ett slags guru som leder artister på rätt väg, snarare än att faktiskt ta i musiken. Av den anledningen hamnade han i en konflikt med Slipknot som blev förbannade över Rubins beteende. Han dök, enligt dem, upp i sin anrika studio Shangri-La max 45 minuter i veckan, lade sig på soffan och nickade lite till bandets färdiga låtar. Utan att någonsin ens ta av sig solbrillorna. Huruvida Rick Rubin är ett geni eller en ganska lat och överbetald lallare har alltså diskuterats flitigt på nätets alla musikforum. Båda stämmer nog – men efter att ha läst hans bok lutar jag definitivt åt det senare. ”Kreativitet. Ett sätt att leva” är inte någon självbiografi utan mer en sorts självhjälpsbok för alla som ägnar sig åt konst, i bred bemärkelse. I 72 korta kapitel får läsaren ett koncentrat av Coelho-visdomar som vår ständigt barfota och Gandalf-aktige författare tillgodogjort sig under sitt liv. Ja, en guidebok till hur man bäst förvaltar sin konstnärliga läggning. Råden är av typen: Öppna dina sinnen, se dig omkring. Meditera. Lyssna på träden och fåglarna. Samla kreativa frön. Tackar, tackar. Texternas gemensamma huvudpoäng beskrivs tidigt: ”Att leva som konstnär är ett sätt att vara i världen.” Jag må vara en cyniker som i uppförsbacke rör mig i en avförtrollad värld, men det hela är – ursäkta detta förbjudna ord men Rubin lämnar öppet mål – pretentiöst. ”Tänk på ditt hantverk som en energi som bor inom dig. Den är en del av evolutionens kretslopp i lika hög grad som allt annat levande. Den vill växa. Den vill blomstra. Genom att finslipa din hantverksskicklighet lyfter du på hatten för skapelsen”, kan det exempelvis heta. Eller: ”Det vi skapar är uttryck för ett högre syfte. Oavsett om vi vet det eller ej är vi en kanal för universum. Stoff passerar genom oss. Är vi en öppen kanal blir vår intention en spegling av kosmos intention.” I princip hela boken består av denna outhärdligt platta internetbuddhism skriven på något slags Silicon Valley-prosa. Allting påminner om den där jobbiga gymnasiekillen som under sitt utbytesår i USA provade LSD och verkligen förstod något mycket stort och djupt. Jag begriper inte hur jag ska använda detta till något. Och så ständigt denna rytm. Korta auktoritativa meningar. Man skulle kunna kasta om ordningen på dem alla. Utan att det märks. De är som prydliga citat från Pinterest. Staplade efter varandra. Man undrar vad han vill få sagt egentligen. Det är så tomt. Stilen är så förfärligt sövande. Någonting någonting universums mysterium och naturen är besjälad. Boken fick en prestigefull placering på New York Times bästsäljarlista
rick rubin
”Kreativitet : Ett sätt att leva” av Rick Rubin är full av floskler
SVD
https://www.svd.se/a/Q7L8QV/
Less på att frysa? Jag också! Men som lyckoprofessor vill jag lyfta några oväntade positiva aspekter av ett kallt klimat. Kriminaliteten minskar, kreativiteten tycks öka och kanske påverkas även IQ. Året har ganska nyligen börjat och redan har det rapporterats om alla möjliga köld­rekord runtom i landet. Snart väntar februari, som brukar vara den kallaste månaden. Lyckoprofessorn i mig vet att alla studier på sambandet mellan temperatur och lycka pekar på att en kall vinter knappast gör oss lyckligare. Men vad vore jag för lycko­professor om jag inte hittade något att glädjas åt medan vi fryser? Tillåt mig bjuda på några möjliga ljusglimtar. Först vill jag påminna om att snö, som gärna gör sällskap med kyla, verkar göra oss lite snällare. Som jag skrev om här tidigare, fann jag i ett experiment att snö gör folk lite mer hjälpsamma och välvilligt inställda. Kanske kommer vi slå snällhetsrekord om vintern blir riktigt kall och snörik? Kyla gör oss mindre kriminella Kyla verkar också göra folk lite mindre elaka. Eller åtminstone mindre kriminella. En genomgång av brottsligheten i Philadelphia mellan 2006–2015 som publicerades i Journal of Urban Health visar att förekomsten av alla möjliga typer av brottslighet hade ett negativt samband med temperatur. Från 24 grader, när den genomsnittliga brottsligheten var som högst, sjönk den stadigt ner till den absoluta bottennivån på minus 10 grader (kallare än så blev det inte i delstaten). Om en ska tro brottsstatistiken i England och Wales mellan åren 1947 och 1988, som publicerades i British Journal of Criminology, är köldrekord toppen. Redan när temperaturen kryper två grader under det normala sjunker brottsligheten i genom­snitt med ungefär fyra procent (och skillnaden kan bli så stor som 10–15 procent). Fortsätter det vara kallt kan vi förhoppningsvis oroa oss lite mindre över stölder, vandalisering, rån, misshandel och andra otyg så länge. Samband mellan kyla och IQ Kanske kan vi hoppas på att bli lite smartare också? Eller åtminstone påminna oss hur intelligenta vi måste vara som bor i ett så svinkallt land? Det finns överraskande många studier på sambandet mellan medeltemperaturen i ett land och den genomsnittliga IQ:n, som konstaterar att kallare länder har högre genomsnittliga IQ-nivåer. Den forskningen behöver tas med en redig nypa salt eftersom flera av studiernas slutsatser är kontroversiella, det finns många andra faktorer som kan gömma sig i det sambandet och IQ-mätningar i sig själva inte är universellt tillämpliga och rättvist jämförbara. Men en studie i tidskriften Intelligence, som försökte komma till rätta med flera av problemen genom att jämföra amerikanska delstater med betydligt mer lika förutsättningar under åren 2000–2010, gav i alla fall en korrelation på -0,66, alltså ett till två tredjedelar linjärt samband mellan kyla och IQ. Nu går det förstås inte att dra slutsatsen att vi plötsligt blir mer intelligenta när vintern är extra kall, men vi kan ju låtsas, visst känns det lite bättre? Kyla gör oss kreativa Att göra en sån kreativ koppling kanske också faller sig mer naturligt när det är kallt ute. Det är nämligen ytterligare en ljusglimt forskningen bjuder på, kyla kan göra människor mer kreativa. En jämförelse mellan de största städerna i 155 länder som publicerades i Creativity Research Journal visade att städer med lägre temperatur under årets kallaste månad också hade högre genomsnittlig poäng i World Economic Forums mätning av kreativ kapacitet. Det är förstås ett väldigt trubbigt samband, men varje halmstrå är väl värt att gripa? Om inte annat kan det väl ses som en ökning i kreativt tänkande att drömma sig bort en stund när det är kallt ute. Hoppas tanken på en kall vinter känns lite bättre nu?
micael dahlen
Micael Dahlen: Deppa inte i kylan – du kan vara lite smartare
SVD
https://www.svd.se/a/152zVB/
Sättet Danmarks drottning rökte på säger något om varför hon är så populär. Det menar SvD:s Hanna Johansson – som kommer på sig själv med att ha ett märkligt förhållningssätt till vår egen kung. När drottningen slutade röka borde man kunnat ana vad som skulle hända härnäst. I 66 år rökte hon i snitt två paket om dagen. Hennes favoritmärke var Karelia Agriniou, filterlösa grekiska cigaretter som hon specialimporterade eftersom de innehåller så mycket tjära att de är förbjudna i resten av EU. Tidigare hade hon avlagt ett löfte – hon skulle sluta röka när hon abdikerade, kod för ”aldrig” – men förra året slutade hon plötsligt i samband med en ryggoperation. ”Dronning Margrethe er stoppet med at ryge”, skrev tidningarna. En läkare på Rigshospitalet uttalade sig, ganska krasst, i frågan: ”När det gäller ryggoperationer så finns det helt enkelt platser i Danmark där rökare inte opereras, eftersom de klarar sig sämre än icke-rökare. Det kan man lika gärna säga öppet här.” Rökningen var ett av drottningens främsta kännetecken; DN:s Lisa Magnusson har skrivit flera texter om saken. ”Hon koketterar med att hon kedjeröker speciellt starka giftpinnar”, skrev en ilsken Hagge Geigert i ett kåseri 1997. Och efter att drottningen i sitt nyårstal berättat att hon skulle abdikera lade Politiken-journalisten Lucia Odoom upp en bild på Instagram där Margrethe, iförd röd hatt och sina typiska tusensköneörhängen från Georg Jensen, suger på en cigg. Det är någonting med att hon röker på det där sättet: ganska fult, vant och samtidigt intensivt njutningsfullt. Kontrasten är festlig. Att hon är en drottning och att hon röker. På påfallande många fotografier ler hon stort och oreserverat, med hela ansiktet. Hon klär sig ofta i bjärta färger. Hon har glasögon, och hon är sminkad som en mormor. Blå ögonskugga, rött läppstift. För ett par år sedan satt jag tillsammans med en svensk och en amerikansk vän på en uteservering, och jag minns inte längre hur vi kom in på ämnet, men plötsligt ställde den amerikanska vännen oss mot väggen. Ni två är intelligenta människor, sa hon. Vi hummade instämmande. Så hur kommer det sig, fortsatte hon, att ni inte protesterar mer mot monarkin? Ingen av oss hade något bra svar. Kungen hade en väldigt svår barndom, hörde jag mig själv säga. (Vi hade druckit lite vin.) Efteråt har jag begrundat det där svaret, den impulsen, att jag började prata om kungen på det där sättet. Min väns fråga avslöjade något för mig själv: att jag ens hade reflekterat över kungens barndom. Att jag förhöll mig till honom på detta märkligt familjära vis. Drottning Margrethe – ett annat slags figur än vår kung Att vara undersåte i kungariket Sverige är lite som att ha en pinsam pappa med ett glamoröst förflutet. Man måste le åt honom, och ibland förfäras man över honom. Men när man ser de där gamla svartvita fotografierna, nej, då går det inte att förneka att han brukade vara stilig – i polotröja och pilotglasögon, på stranden i Monaco, med ”Elvira Madigan”-skådespelaren Pia Degermark vid sin sida – och när man ser de ännu äldre fotografierna kan man inte annat än att ömma för honom, bilden av honom som guldlockig och faderlös. Man granskar honom inte som makthavare. Man håller honom inte ansvarig för något. Och även detta – att han inte blir tagen på allvar – väcker ens medömkan. Vilket öde. Drottning Margrethe är ett annat slags figur, också komisk, på sitt sätt, men betraktad med mer genuin värme och sympati
dronning margrethe
Är drottning Margrethe ute ur den gyllene buren nu?
SVD
https://www.svd.se/a/y6PBXr/
Göran Greider agerar i en lång tradition av misstänksamhet mot och misstänkliggörande av försvaret och dess officerare. Överbefälhavaren Micael Bydén längtar efter krig. Han kan naturligtvis inte säga det, men varför skulle en hög officer inte vilja ha krig? Det är ju hans profession att kriga? Denna hisnande tankefigur kastas fram av Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider. Vem annars? I Dagens Nyheters kulturavdelning. Var annars? I Dagens Nyheters kulturavdelning. Var annars? ”(N)är den svenske överbefälhavaren Micael Bydén på Folk och försvar uppe i ett iskallt Sälen slår fast att svenska folket '’mentalt måste förbereda sig för krig’ – då är det nog inte bara jag som hör en hemlig längtan efter att äntligen få pröva de svenska stridskrafterna.” Om man tar sig utanför Dagens Nyheters kulturredaktion är jag tämligen övertygad om att de som hör denna hemliga längtan är få. Är det någon som tänkt igenom konsekvenserna av krig – på ett samhälleligt, mänskligt och personligt plan – är det nog den som valt officersyrket. Ingen människa vid sunda vätskor önskar krig. Vad Greider i praktiken säger är att Micael Bydén inte är tillräknelig. Anklagelsen kunde knappast vara mer grotesk. ”Hur länge ska det dröja innan västvärldens ledare och befolkningar inser att stater kommer att stå där med enorma, överdimensionerade försvarsmakter som dränerat nödvändiga resurser till annat?” skriver Greider. Det stämmer helt enkelt inte. Det svenska försvaret är fortfarande smärtsamt underdimensionerat givet hotbilden (man kan notera att ingen seriös bedömare har ifrågasatt Bydéns uttalande i sak). Beroende på tidigare nedrustningsbeslut och att uppgraderingen tar tid, men också för att vi skickar materiel till Ukraina. ”Många är verkligen livrädda för det ryska hotet, trots att Rysslands imperialistiska krigsmaskin inte lyckats besegra ett svagare land och behållit sina erövrade territorier bara genom att sända sina unga till masslakt.”, hävdar Greider. Han verkar ovetande – vi får utgå från att han inte är likgiltig – om vilket pris Ukraina hittills betalat för att Ryssland ”inte lyckats besegra ett svagare land”. 70 000 ukrainska soldater har dödats. 10 000 civila. Över en och en halv miljon hem är utplånade och miljoner människor har tvingats fly. Barn har kidnappats och kvinnor våldtagits. Göran Greider menar sig "höra" att Micael Bydéns atavistiska krigiska lustar är så starka att de överstiger detta krigets pris. Göran Greider agerar i en lång tradition av misstänksamhet mot och misstänkliggörande av försvaret och dess officerare. Hans text kunde lika väl vara skriven 1924 som 2024. Det är ingen tillfällighet att han hänvisar till den socialistiska stridsskriften ”Det befästa fattighuset” från 1913. Titeln syftar på hur försvarsutgifter tränger ut andra och viktigare behov. Men boken driver också tesen att ”militarismen” är ett kapitalistiskt och imperialistiskt verktyg. Försvaret och dess officerare vill helt enkelt inte folket väl. Det perspektivet fick konsekvenser. Nästa år är det exakt ett sekel sedan ett av de mest ödesdigra besluten i modern svensk politisk historia: 1925 års försvarsbeslut. Bakgrunden var ett säkerhetspolitiskt solskensklimat och politiker som trodde att en ny och fredlig ordning var för evigt. I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skrev en syrlig Torgny Segerstedt (med nedläggningen av Smålands Husarregemente som fond): ”Bort rida Smålands ryttare. Det förflutnas skuggor jaga förbi. Kvar står ministären Sandler och myser i solskenet.” Det var inte det enda beslutet som gjorde att Sverige stod svagt 1939, men det lärde oss att det tar tid att bygga upp militär kapacitet som monterats ner
göran greider
Göran Greiders attack mot Micael Bydén är ett eko från 1913
SVD
https://www.svd.se/a/BW8Pw7/
Fel inställning till husdjur och dåliga stjärntecken. När det inte går att avfärda någon på utseende griper man efter halmstrån. Andreas Hörmark har sett den svenska versionen av succéserien ”Love is blind” – här är hans tio tankar. Kärleken är blind, heter det i denna serie som nu får en svensk variant efter flera mycket framgångsrika internationella säsonger. 32 singlar ska dejta varandra under en begränsad period – men en vägg mellan dem ser till att de aldrig får se hur den andra ser ut. Om de förlovar sig får de träffas – och åka på prematur smekmånad. Det är peppig stämning. Många glada utrop. Alla är less på det svarta singellivet. ”Det allra viktigaste när man ska skapa en långvarig relation är den känslomässiga anknytningen, inte den fysiska attraktionen. Håller ni med?” frågar programledaren. ”Jag hoppas att jag håller med”, säger en deltagare. Det märks snabbt att när man inte kan avfärda någon på grund av utseende griper man efter andra halmstrån. Någon har fel inställning till husdjur, någon har ett dåligt stjärntecken. Johan, en 33-årig säljare, förklarar för sin köttskeptiska dejt att han bara äter blandfärs, för då vet han att minst två djur satt livet till. Han kan nämligen inte dejta en vegetarian. På andra sidan spektrumet får små gemensamma nämnare alldeles för stor betydelse. Att två personer har tatueringar eller är intresserade av inredning verkar vara skäl nog att gifta sig – men tänk om det senare visar sig, när de flyttat ihop och ska leva lyckliga, att killen älskar beige medan tjejen föredrar greige? Husets värsting heter Sergio. Han berättar att han den senaste tiden mognat och inte längre orkar hålla på med ”games”. Han är 37 år gammal och arbetar som DJ och fotbollstränare. Han träffar den frikyrkliga Amanda som tycker att det är viktigt med någon liktänkande. Det är lugnt – Sergio är katolik. ”Religion is a thing”, proklamerar han andäktigt. Hon är glad efter dejten. Han med: ”Det var som att gå från missionären till Viagra. Nu ska jag gå och masturbera”, säger han till grabbarna efteråt. Katolska kyrkans pr-team har uppenbarligen inte lyckats nå ut till alla med att onani är en synd. I en understreckare från i fjol skriver Carin Franzén att programmets idé leder tankarna till de höviska kärleksdikterna från medeltiden. Poeten Jaufré Rudel skrev om sin stora kärlek till grevinnan av Tripolis bara efter att ha hört henne beskrivas av pilgrimer. Men mest känd är kanske relationen mellan Dante och Beatrice, som aldrig fick träffas utan älskade varandra på avstånd. ”Jag själv är jätteytlig och då vill man kanske ändå slinka in på lite detaljer om hur man ser ut, liksom. Det tror jag”, säger den lille fuskaren Rasmus. Varför är han med i det här programmet om han är så ytlig? Strider inte det mot programmets idé? ”Vad gillar du för stil?” frågar han således kvinnan på andra sidan. ”Lite tuttar ibland. Tajta brallor. Typ så”, svarar hon och det verkar räcka rätt långt. Nog tänker man på Dante och Beatrice, alltid. Att kärleken är blind, att det är insidan som räknas, är förstås fina tankar. Men ingen tror väl att det är så enkelt, egentligen? De prövar heller inte programidén på riktigt, eftersom alla som deltar är så himla snygga. Hade de haft med några riktiga fulingar – som sedan ändå tas emot med öppna armar tack vare deras vackra insidor – hade jag kanske köpt konceptet. Det är generellt kvinnorna, om någon, som blir lite besvikna över sina kärlekars utseenden, när de väl får mötas
love is blind
Love is blind Sverige: elva tankar om succéserien
SVD
https://www.svd.se/a/APOMMr/
Rättsläkarna var säkra på att 64-årige Stefan från Skövde dog i en hjärtinfarkt och uteslöt en förgiftning. Men efter SvD:s granskning 2019 påträffades ett ovanligt gift i Stefans blod. Fallet utreds nu som ett giftmord och Rättsmedicinalverket raderar tidigare uttalanden i fallet från sin hemsida. I en artikelserie har SvD berättat om 64-årige Stefans mystiska dödsfall. Han avled på sjukhus i Skövde i augusti 2018. Vårdpersonal och anhöriga misstänkte att Stefan kunde ha förgiftats och en polisutredning om mord inleddes. Förundersökningen lades dock ned efter att rättsläkare obducerat Stefan och konstaterat att han dött av sjukdom, en hjärtinfarkt. Poliserna som ansvarade för fallet gick på rättsläkarnas linje och gjorde inga förhör eller andra insatser för att kartlägga vad som orsakats Stefans plötsliga död. SvD granskade fallet 2019, vilket ledde fram att förundersökningen om mord återupptogs och det arsenikliknande giftet antimon upptäcktes i Stefans blod. Vändningarna i det misstänkta förgiftningsmordet har varit många och tre olika åklagare har varit inkopplade i fallet. I december kunde SvD berätta att utredningen gjort framsteg och att åklagaren Anna Johansson i Skövde tar över ärendet. – Det är ett starkare bevisläge nu, sa Anna Johansson. Hon säger också att mycket arbete kvarstår, men målet är att kunna åtala den eller dem som misstänkts ha förgiftat Stefan. Rättsläkarna vid Rättsmedicinalverket i Göteborg ansvarade för obduktionen 2018. När både svenska och utländska experter ifrågasatte deras bedömning, att Stefan skulle ha dött av sjukdom, höll RMV fast vid sitt utlåtande. Ansvarig rättsläkare hävdade att skadorna på Stefans hjärta omöjligen kunde ha orsakats av en förgiftning. Efter SvD:s granskning 2019 publicerade RMV ett pressmeddelande på sin hemsida där de återigen slog fast att en förgiftning var utesluten. ”Sammanfattningsvis har vi vid den rättsmedicinska obduktionen tydligt sett att mannen avlidit av en hjärtinfarkt som inte varit orsakad av förgiftning”, konstaterade RMV i december 2019. Det har gått mer än tre år sedan giftfyndet upptäcktes i Stefans blod. Men först nu backar Rättsmedicinalverket och pressmeddelandet där man uteslöt en förgiftning har raderats, vilket Göteborgs-Posten var först att berätta om. ”RMV bemöter vanligtvis inte uppgifter om ett enskilt ärende på vår hemsida, men att vi 2019 gjorde ett undantag från den principen – vilket var olyckligt” skriver kommunikatören John Henzlert. Rättsmedicinalverket skriver i mejl till Svenska Dagbladet att man valt att radera tidigare uttalanden utifrån ett ”integritetsperspektiv”, och att de avpublicerat det med hänsyn till Stefans anhöriga. Däremot vill Rättsmedicinalverket inte svara på om de tar avstånd från bedömningen som gjordes i Stefans fall, vilket ledde till att mordutredningen först lades ned. I pressmeddelandet stod följande: ”Sammanfattningsvis har vi vid den rättsmedicinska obduktionen tydligt sett att mannen avlidit av en hjärtinfarkt som inte varit orsakad av förgiftning". Tar ni idag avstånd från den bedömningen? ”Myndigheten kan inte uttala sig om bedömningen i det enskilda ärendet”, skriver John Henzlert på RMV. Rättsmedicinalverket har på uppdrag av Åklagarmyndigheten skrivit ett kompletterande obduktionsutlåtande utifrån nytillkomna analyssvar, rapporterar Göteborgs-Posten. Stefans vuxna barn, som drivit en långdragen kamp mot myndigheterna, är mycket kritiska och kommer anmäla RMV till Justitieombudsmannen. – Deras agerande påverkade vår möjlighet att få till en rimlig utredning, säger dottern Lina.
stefan antimon
Rättsmedicinalverket vänder – raderar uttalande i Stefan-fallet
SVD
https://www.svd.se/a/5B2kXz/
Dags att fatta handkontrollerna och blicka framåt. SvD Kultur tipsar om sex spel att se fram emot 2024. Rise of the ronin Playstation 5, 22 mars En styrka med hyllade ”Red dead redemption 2” (2018) var att det utspelade sig i brytpunkten mellan det som kan kallas ”vilda västern” och den moderna civilisationen och behandlade motsättningarna som uppstår när gammalt tvingas ge plats för nytt. ”Rise of the ronin” ser ut att kunna bjuda på en liknande känsla. Team Ninjas samurajhistoria utspelar sig i ett krigshärjat Japan i mitten av 1800-talet, och baserat på trailern får spelaren hantera såväl svärd som gevär i den öppna spelvärlden. (FT) Black myth: Wukong Playstation 5, Xbox Series X och S, Microsoft Windows 20 augusti ”Black myth: Wukong” blev en snackis i augusti 2020 när den kinesiska studion Game Science släppte en 13 minuter lång trailer som imponerade både visuellt och tekniskt (det här var strax innan den senaste generationen konsoler släpptes). Fyra år senare är det till slut dags att släppa spelet som har inspirerats av 1500-talsromanen ”Färden till västern” i sin blandning av fantasy och action. Vackra miljöer, mytologiska varelser och utmanande strider ser ut att bli en lockande spelupplevelse. (FT) Hades 2 Pc Det var inte helt givet att kombinationen av dejtingsimulator, coming of age-story, rafflande snabb repetitiv action och grekisk mytologi skulle gå hem. Men oj, vad ”Hades” vann mitt hjärta. Ett charmigt, smart och beroendeframkallande roligt spel om att vara sur på sin pappa (även om han är dödsrikets kung) som du genast ska spela om du inte gjort det. ”Hades 2”, en fristående uppföljare, släpps i så kallad early access för de riktiga skallarna senare i år. (BW) Stalker 2 Xbox Series X/S Detta ordentligt efterlängtade spel om att överleva i Tjernobyls radioaktiva zon i ett Tarkovskij-osande universum skulle egentligen kommit ut 2022, men sköts upp. Anledningen: spelstudion befinner sig i krigets Ukraina. Trots detta har det nu färdigställts. Bara det är värt ett köp. (BW) Star Wars outlaws Playstation 5, Pc, Xbox Series X/S När Disney lägger stort krut på filmer och tv-serier om bebis-Yoda kommer ”Star Wars outlaws” förhoppningsvis erbjuda lite mindre debil underhållning. Detta är det första ”Star wars”-spelet som tilldrar sig i en öppen värld (och enligt uppgift en väldigt stor sådan). Tidsmässigt befinner vi oss mellan ”Rymdimperiet slår tillbaka” och ”Jedins återkomst” när vi i form av den fredlösa smugglaren Kay Vess ska försöka genomföra en våghalsig kupp i syfte att starta ett nytt, mer stillsamt?, liv. (EB) Nintendo Switch 2 Ingenting är bekräftat men det verkar högst sannolikt att Nintendo inom kort kommer att berätta att uppföljaren till storsäljaren Switch släpps senare i år. Och visst behövs det en uppgradering av den snart sju år gamla konsolen även om Switch 2 (eller vad man nu döper den till) inte ser ut att bli exceptionellt kraftfull. Det är å andra sidan inte prestanda utan spelupplevelse Nintendo brukar satsa på: får vi ett nytt Switch i år innebär det även ett nytt Super Mario Bros-spel. Räkna med lansering under årets andra halva, lagom till jul. (EB)
bästa ps5 spelen 2024
De bästa tv-spelen 2024 – Star Wars outlaws och Hades 2
SVD
https://www.svd.se/a/pQwjo6/
Tio aktier på Stockholmsbörsen har gett fem gånger pengarna – eller mer – på fem år. Listan omfattar en brokig skara företag och vinnaren har gett osannolika 1 000 procents avkastning. Omni Ekonomi har listat de tio bästa aktierna under de senaste fem åren. Listan toppas av Evolution (spel för online-casino) med en totalavkastning – kursuppgång plus aktieutdelning – på 1 000 procent. Evolution är också det största bolaget på topplistan, med ett börsvärde på 250 miljarder kronor. Topplistan visar att kursvinnare inte står att finna i några specifika ”vinnarbranscher”, spridningen vad gäller bolagens verksamhetsområden är stor. Här syns bland annat medicinteknik (Bonesupport, +880 procent), papperstillverkning (Arctic Paper, +780 procent), bioteknik (Camurus, +850 procent) och fakturering/redovisning (Fortnox, +630 procent). Börsvärdet på bolagen varierar från 1 miljard (it-konsulten Prevas) upp till 250 miljarder. Peter Malmqvist, oberoende finansanalytiker, påpekar att den här typen av kursvinnare blir kursvinnare just för att aktiemarknaden har missbedömt dem. – Det ligger i sakens natur att de här bolagen inte hade varit kursraketer om deras utveckling hade gått att förutspå. Att de har stigit så mycket betyder att ingen trodde att de här bolagen ska gå så bra, säger han. Att försöka blicka framåt och hitta de kommande årens kursvinnare blir därför en gissningslek som Peter Malmqvist inte ger sig in i. Vad gäller den generella börsutvecklingen tror Peter Malmqvist att inflations- och ränteutveckling kommer fortsätta spela en stor roll. – Vi hade en exceptionell utveckling under de sista två månaderna 2023, med kraftiga räntefall i i stort sett hela den industrialiserade världen. Han ser utvecklingen som unik eftersom den inte bottnar i någon förestående kris, som var fallet vid finanskrisen 2009 eller under pandemin 2020. Räntefallet drivs i stället av förväntningar om fallande inflation och att centralbankerna ska sänka räntorna. – Det är unikt. Den typ av mycket snabba fall i marknadsräntorna vi såg i slutet av 2023 brukar historiskt kopplas till att ekonomin klappar ihop. Peter Malmqvist tror därför att det kan komma bakslag vad gäller ränteutvecklingen, vilket i så fall skulle påverka de sektorer som har bidragit till att lyfta aktiemarknaderna under slutet på 2023. – Det gäller framför allt it-sektorn med de dominerande tech-bolagen i USA. Andra räntekänsliga sektorer är bank- och finans och fastigheter, påpekar Peter Malmqvist. Vad gäller de svenska verkstadsbolagen är kronkursen den viktigaste faktorn för kursutvecklingen under 2024, säger han. – Konjunkturen är också viktig men faktum är att industrikonjunkturen är starkare än vad till exempel olika inköpsindex visar. Det måste delvis bero på att bolagen har varit duktiga på att höja priserna. Om man tror att kronan fortsätter vara svag så kan verkstadsbolagen vara en stark sektor på börsen, säger Peter Malmqvist. – Men tror man att den rådande trenden under 2024 blir en starkare krona, då ska man nog hålla sig undan verkstadsaktierna.
bästa aktierna
Aktierna som gått bäst på Stockholmsbörsen – Evolution i topp
SVD
https://www.svd.se/a/LlKR51/
Hotet om ett storkrig i Mellanöstern växer. Huthirebellerna i Jemen kommer knappast avskräckas av nattens attacker. För USA:s president Joe Biden är det ett stort bakslag. I stället är det Iran, Ryssland och Kina som gynnas. Jemen är återigen i världens blickfång. Det är ett fattigt land som under lång tid plågats av krig och konflikter. Riktigt illa blev det då Huthirörelsen tog makten i en kupp 2014. Sedan dess har landet befunnit sig i ett inbördeskrig som har kostat omkring 200 000 människor livet och fördrivit miljoner från sina hem. 2015 beslöt Saudiarabiens nyutnämnde försvarsminister, Mohammed bin Salman, att skicka in trupper i Jemen för att återinstallera den störtade men FN-erkända regeringen. Med en militär som utrustats med de mest avancerade amerikanska vapnen ansågs det inte vara så svårt. Nio år senare kan det konstateras: huthirebellerna vann. Det gjorde de med hjälp av Iran, som under många år smugglat vapen till huthierna och lärt dem att bygga raketer och robotar, som sköts mot Saudiarabien. Vilka är då dessa huthier? Det är shiamuslimsk rörelse som växte fram på 1990-talet och egentligen heter Ansar Allah – Anhängare av Gud. Den kallas Huthirörelsen efter sina ledare, som kommer från huthi-stammen i nordvästra Jemen. De tillhör en gren av shia-islam som kallas zaidism och dess anhängare styrde norra Jemen under tusen år, ända fram till 1900-talet. Idag utgör de en tredjedel av Jemens befolkning. Rörelsen vände sig emot diktatorn Ali Abdullah Saleh när han i början av 2000-talet tillät USA att jaga terrorister i Jemen, som var ett starkt fäste för al-Qaida. Att Salah lät döda rörelsens religiösa ledare 2004 ledde bara till att den blev starkare. 2011 var huthierna med och störtade Saleh under den arabiska våren, men när en ny demokrati skulle sjösättas 2014 tog de istället makten över huvudstaden i en kupp, vilket ledde till inbördeskrig. Eftersom huthierna tillhör en mindre gren inom shia-islam, som skiljer sig från den som dominerar i Iran, var de till en början skeptiska till att knyta närmare band med Teheran. Men de delar samma hat mot USA och Israel som de iranska mullorna. Och för att kunna stå emot Saudiarabien anslöt de till Irans så kallade motståndsaxel, där även libanesiska Hizbollah och palestinska Hamas ingår. Därför var det självklart att huthierna, i likhet med alla Irans allierade, skulle agera till stöd för Hamas efter terrorattacken den 7 oktober. De sköt robotar mot Israel och övergick sedan till att kapa och beskjuta fraktfartyg i Röda havet. Först riktades angreppen mot fartyg med israelisk koppling, men de senaste veckorna har det övergått till urskillningslös beskjutning av fartyg, vilket fick FN:s säkerhetsråd att fördöma attackerna. Det avfärdade huthierna som ett politiskt spel. Beskjutningen av fartyg fortsatte, bland annat av ett som var fullastat med högexplosivt jetbränsle, enligt USA. Därav nattens attacker. Får detta huthierna att ändra sig? Knappast. De vet allt om hur det är att bli beskjutna av amerikanska vapen – från Saudiarabien. Huthierna har har blivit experter på att gömma sina egna vapen och avfyrningsramper. De lär knappast vika ner sig nu. Tvärtom. De amerikanska och brittiska attackerna stärker i stället huthiernas ställning i arabvärlden, där en stor del av befolkningen ser det som att rörelsen agerar för palestinierna i Gaza. Ett av huthiernas krav är nämligen att mat och medicin ska släppas in på landremsan. På samma sätt riskerar USA och Storbritannien att bli sedda som att de nu går in i Gazakriget på Israels sida, vilket inte kommer att vara gynnsamt för deras anseende. Det är också rädslan för detta som gjort att flera länder, som exempelvis Frankrike, inte velat delta i USA:s koalition för att stoppa huthierna
kallas biden
Bakslag för Biden – bomberna hjälper föga mot huthierna i Jemen
SVD
https://www.svd.se/a/XbyB7r/
Josefins son insjuknade hastigt i streptokocker och kördes till Karolinskas barnakut i Solna. Väl där möttes familjen av fullständigt kaos. ”Det är otäckt att akutvården för barn i Sverige kan misskötas så”, säger Josefin. Under söndagskvällen blir Josefins 17-åriga son, som en vecka tidigare hade behandlats för streptokocker, hastigt sämre. Vid 22-tiden kör familjen till Astrid Lindgrens barnakut på Karolinska i Solna. Då har sonen 42 graders feber och andra symptom som kan indikera blodförgiftning. – Vår största farhåga var att det kunde röra sig om sepsis, eftersom symptomen kom så plötsligt, berättar Josefin. I det trånga väntrummet är det proppat med sjuka barn i alla åldrar, allt från små bebisar till tonåringar. Stämningen är utmattad, på sina håll desperat. Josefin förstår att de förmodligen kommer att behöva vänta några timmar. – Men det som hände sedan chockade mig fullständigt. Josefin och hennes son hamnar bredvid ett föräldrapar. De har med sig sin dotter som uppskattningsvis är i tioårsåldern. Flickan har brutit benet på två ställen, vilket man har konstaterat på Danderyds sjukhus. På grund av resursbrist har familjen uppmanats att istället söka vård på Karolinska, där de nu har väntat i fyra timmar. När klockan börjar närma sig 01.00 får sällskapet information som får dem att häpna. Flickan med det brutna benet har 13 barn före sig i kön. Flera av dem med benbrott. På ortopedavdelningen arbetar en enda läkare. Inte heller Josefins son kan vänta sig hjälp innan morgonen. De väljer trots allt att stanna kvar av rädsla för att läget kan bli värre. – Patienterna satt och hostade och kräktes tätt intill varandra. Vi och den andra familjen kröp upp på den stenhårda, breda fönsterbänken vid entrén. Vid 02.00 bad vi om filtar till våra barn. Det finns inte mycket att äta på akuten. Sonen ligger och yrar på en brits. Han erbjuds en Risifrutti medan Josefin äter en medhavd banan och dricker vatten. Utanför ljuder larmsignaler och en allmän känsla av kaos råder. Klockan 04.30 sneglar hon ut i korridoren och får syn på pappan som bär runt på flickan med det brutna benet. Hon har nu väntat på vård i närmare 13 timmar. Själva har Josefin och sonen väntat i över 10 timmar. Vid 08.30 kräver hon att få träffa en läkare och till slut får de gehör. Men även under provtagningen uppstår problem. – Vi överhörde ett samtal mellan två sköterskor där den ena verkade osäker och ställde många frågor. Den osäkra sköterskan kommer sedan in för att ta prover. Hon hittar inte kärlen. När hon har grävt runt och plågat sonen några gånger ber jag henne lämna över till en kollega, berättar Josefin och fortsätter: – Det är fräckt att låta ett barn vara försökskanin för ovan personal, även om han är 17 år. Klockan 10.00 på måndagsförmiddagen kan de äntligen åka hem med ett nytt recept på starkare antibiotika och lugnande besked från läkaren. När Josefin ser tillbaka på händelsen känner hon stor uppgivenhet. Totalt arbetade endast tre läkare under natten, varav en hade ansvar för samtliga inlagda barn. – Det är otäckt att akutvården för barn i Sverige kan misskötas så. Vem tar ansvar för att man ska få vård när det är allvar? Kan man ens förvänta sig det längre? Beskrivs som sämsta julperioden någonsin Johan Styrud, ordförande i Stockholms läkarförening, säger att läget varit fruktansvärt på akutmottagningarna i Stockholm sedan slutet av november och det gäller både vuxna och barn. – Det här är vår sämsta julperiod någonsin med väldigt många patienter och enorma väntetider
barnakuten solna
Kaos på Karolinskas barnakut i Solna: Väntade i 13 timmar
SVD
https://www.svd.se/a/kEkbM6/
Anna Odells utforskande av makt­förhållanden inom psykiatrin ledde till en hätsk debatt för femton år sedan. När hon på nytt utforskar tvångsvården fylls besökaren med tvivel. Redan på 1990-talet lanserade Ny demokrati sig själva och sina anhängare som ”verklighetens folk”, men det var 2009, när Kristdemokraternas dåvarande partiledare Göran Hägglund övertog uttrycket, som det verkligen fick fäste. Verklighetens folk var människor som levde ”ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv”; inte mycket annat var känt om dem, och som alla populistiska abstraktioner glider den undan om man försöker definiera den närmre. Desto tydligare, tycks det, var vilka som inte ingick i gruppen. Och tidigare det året hade en ung konstnär debatterats, någon som förkroppsligade föreställningen om verklighetens folkfiende: Anna Odell, student vid Konstfack i Stockholm, hade iscensatt en psykos på Liljeholmsbron. Med ”Okänd, kvinna 2009–349701” ville Anna Odell synliggöra makt­förhållanden inom den psykiatriska tvångsvården. I efterhand är det lätt att minnas de mest extrema övertonerna (David Eberhard – då överläkare på S:t Görans psykakut – tyckte att Odell skulle klippa sig och skaffa sig ett jobb, förslagsvis på cirkus), men redan från början fanns det personer som tog henne i försvar med en innerlighet som motsvarade kritikernas vrede. Konstverket kommer gå till historien, både den svenska konsthistorien och den svenska psykiatrins historia, menade Åsa Moberg i SvD, bara en vecka efter att verket visats på Konstfacks elevutställning. När det hösten 2015 visades igen, på en hyllad utställning på Kulturhuset, hade Odell redan sommarpratat och vunnit en Guldbagge för debutlångfilmen ”Återträffen”. Odell återvänder till sjukhuset Att Odell blev så folkkär har troligtvis att göra med att hennes konstverk och filmer i grund och botten är tillgängliga. De kretsar ofta kring ganska enkla men inte desto mindre gäckande frågor, som de flesta som någonsin jämfört sina egna minnen med ett syskons kan relatera till. Jag vet att det här hände, men du upplevde det helt annorlunda. Vem av oss talar sanning? Vad betyder det om båda gör det? Detta gäller också för ”Rekonstruktion – psyket”, det tvåkanaliga videoverk som står i centrum för en nyöppnad utställning på Cecilia Hillström Gallery i Stockholm. Stora delar av den timslånga filmen har drag av polisthriller, där kameran omväxlande rör sig genom tomma korridorer och filmar Odells ansikte i ett slags förhörsrum. Likt en tv-detektiv försöker Odell komma till botten med ett mysterium. När hon som 21-åring var tvångsintagen och vårdades för schizofreni inledde hon en relation med en mentalskötare. Rättare sagt inledde han en relation med henne. Själv hade hon aldrig vågat närma sig honom, säger hon i ett parti i filmen, hon hade alldeles för dåligt självförtroende. Det råder inga tvivel om tabut i detta. Så småningom, medan hon fortfarande vårdades, blev hon gravid. Men händelseförloppet speglas överhuvudtaget inte i hennes journaler, som fram till dess har varit utförliga. Varför? Vad var det som hände egentligen? Lämnar en med tvivel Odell iscensätter ett samtal om händelsen med personalgruppen, en fantasi om hur det kan ha gått till, och ringer upp läkare och sjuksköterskor från den tiden för att fråga dem vad de minns. När hon ber dem att beskriva henne återkommer en formulering: du hade långt hår som hängde framför ansiktet. En av sjuksköterskorna, påminner Odell, brottade en gång ner henne för att få undan håret ur ansiktet, få henne att sluta gömma sig bakom det – men liksom på skoj, på ett moderligt sätt
anna odell utställning
Anna Odell återvänder till psykiatrin i nya utställningen
SVD
https://www.svd.se/a/veL1jV/
Kaah dyker upp i rampljuset med ojämna mellanrum men det stora genombrottet har uteblivit – nya albumet bjuder hursomhelst på en verkligt fin blandning av funk, jazz och house. Han gör inte mycket väsen av sig, Kaah. Ibland kommer det ett album – som ofta får lysande recensioner – och ibland kan man se honom på en konsertscen, men annars är han ganska osynlig. Han kanske vill ha det så, eller så vill det bara inte riktigt lossna. Lite konstigt kan tyckas då Kaah alltsedan debuten i slutet av 1990-talet ofta titulerats soulkung av entusiastiska recensenter, jag själv inräknad. Att han framstår som lite obekväm och introvert, både på scen och i intervjuer, spelar kanske in. Alla trivs ju inte lika bra i rampljuset. Nya albumet ”Färger” – som förstås är tänkt att surfa på uppmärksamheten efter medverkan som husband i ”På Spåret” – infogas lätt i diskografin. Det har kort speltid, bara drygt 23 minuter, men här finns ändå allt, och lite till, av det som man gillar med Kaah: Prince-funken, hiphop-beatsen, poprefrängerna, falsetten, den sporadiska jazzfärgningen, de personligt kryptiska texterna. Det som möjligen särskiljer ”Färger” något är ett tydligare inslag av house, jungle och annan klubbmusik. ”Ingen vet”, samarbetet med producenten och dj:n Albin Myers är ett jättefint exempel på det. Jazz, i ren och oförfalskad form, bjuds redan i öppningsspåret ”Intro 97” där ett utsnitt ur en gammal Mats Nileskär-intervju med Kaah satts ihop med slutet av Ekdahl Bagge Big Bands ”Ask me”. Hur man ska få ihop Kaahs något otippade funderingar i ”Soul Corner” kring arbetsmarknadssitutationen för andra generationens invandrare med den luftigt svängiga storbandsjazzen kan jag inte svara på. Men visst är det en lika snygg som oväntad öppning på albumet. Lite mindre oväntad är den tjusigt själfulla samplingen av Per-Erik Hallin i den efterföljande ”Influera mig”. Gospelsångarens ”Open up your heart” bidrar starkt till att göra spåret till ett av albumets souligaste och bästa. Som vanligt har Kaah, som egentligen heter Peter Alexandersson, gjort det mesta själv, från komponerande till framförande och produktion. Ljudbilden är stringent minimalistisk, torr som en biscotti men också varm och liksom skiktad med syntar och programmeringar ömsom mikroskopiskt nära, ömsom svävande långt bakom den i positiv mening manierade sångrösten. Mitt i allt kommer en cover på ”Rosen” – den sorgligt sentimentala kärleksvisan som Arne Qvick fick en monsterhit med 1969 och som sedan dess levt vidare som ett nostalgiskt eko från ett folkhems-Sverige som inte längre finns – inspelad live med Kaahs lysande kompband i ”På Spåret”-studion. Det är en i kontexten minst sagt apart låt men genom att ge den en nedtonat elegant neosoulig skrud gör Kaah den till sin egen. Jag älskar sången i sitt ljuvligt mesiga original från 1963 och har till en början svårt att förlika mig med att Kaah till stora delar frångått melodin och harmoniserat den annorlunda. Men sedd som en självständig och fristående modern tolkning omfamnar jag den till slut helt och fullt.
kaah rosen
Recension: På Färger finns allt man gillar med Kaah
SVD
https://www.svd.se/a/dw30Oz/
En kurdisk familj på flykt går långsamt sönder i Agri Ismaïls debutroman. Jenny Aschenbrenner läser en berättelse om att krossa systemet – eller krossas av det. En kurdisk familj drivs på flykt, först från Irak och sedan från Iran där de fått en respit, när den islamiska revolutionen vill krossa allt som inte är rättroget. I en rask prolog dras de huvudsakliga premisserna för Agri Ismaïls debutroman upp – flykten, pappans marxistiska idealism, mammans sorg över allt som gått förlorat, tre barn som är för små när grundvalarna för deras existens bestäms. De lever sina liv i ett efter. Och sedan – pengarna. ”Hyper” är en fascinerande mix av postkolonial skildring av exilens villkor, mellanförskapets konsekvenser och Europas strukturella rasism, och av finanskrisen 2008 – allt som ledde fram till den groteskt uppblåsta finansmarknaden och allt som fick den att implodera. I ett intensivt och myllrande detaljrikt flöde berättar Agri Ismaïl om fem sätt att angripa en värld som omplacerat en på en plats där de som har makten inte vill ha en. En pappa som skrumpnar fullständigt i det skitiga, bullriga utkants-London där familjen hamnar efter sin andra flykt. En mamma som vänder sin frustration utåt i en evig klagan, men innanför den ström av förolämpningar som hon duschar sin familj med, också kämpar för allas överlevnad. En syster, Siver, på sidan av de patriarkala grundmönster som vill se söner lyckas och döttrar gifta, som till sist inkorporerar den berättelsen så väl att hon glömmer sin utbildning och hamnar som lyxhustru i Bagdad. En storebror som glider in i finansvärldens hjärta, trots sin fruktade identitet som man från Mellanöstern – med ett kort och kärnfullt Mo som döljer ett hotfullt Mohammed som tilltalsnamn så gick det, om än med högst villkorad trygghet, hotad av privatskolepojkarna och deras gränslösa självförtroende. En lillebror, Laika, som fastnar framför familjens dator och till sist trasslar in sig så i algoritmerna att han inte kan ta sig ut, utom genom att krascha hela jävla systemet. Deras historier vecklar ut sig i skilda kapitel, en pusselbit i taget avtäcks helheten, varje berättelse med sitt perspektiv, sin blick på världen, familjen och det förflutna. Steg för steg blir jag också mer och mer övertygad. Vad som inledningsvis känns som en rapp och initierad men onödigt överlastad variant av en sorts roman man läst förut, en samtidssatir med avstamp i nutidshistoriska absurditeter, frejdigt berättad men lite grund, utvecklar sig. Smärtpunkter avtäcks, avgörande insikter flyter upp mot ytan. Om familjebandens mekanismer i samspel med exilen. Hur det som binder oss samman också kan vara exakt samma sak som omöjliggör verklig närhet, det rör sig om alltför hårda, knöliga knutar. Men också om kapitalismens inneboende destruktivitet. Och så är han rolig också, Agri Ismaïl, drastisk och skarp i sin blick på såväl strebrar inom finansvärlden som självtillräckliga kurdiska kommunister med whiskeymod i barm och Marx ”Kapitalet” som godnattsaga. Pengarna då? De är det enda sättet att skapa en fast plats att stå på när allt flyter. När landet man kom ifrån inte ens erkänns som ett land. När läraren i skolan ger en en avhyvling när man påtalar detta på en lektion: nä, jag kan inte peka ut mitt land på kartan, det finns inte där. Tankar går till postkoloniala stjärnförfattare som Zadie Smith, samma tonsäkra närvaro och skarpa maktkritik finns inbäddat i ett expansivt berättande. ”Hyper” har också parallellt kommit ut på engelska, det är lätt att förstå, det är en ovanligt internationellt relevant roman för att vara svensk – eller hur man nu ska se på den
agri ismail
Recension: Agri Ismaïls Hyper skildrar en familjs sönderfall
SVD
https://www.svd.se/a/q15g1m/
När vad som beskrivs som den mest politiskt känsliga Eurovision någonsin ska arrangeras står Malmö och Sverige värd. ”Det är mycket komplicerat vad gäller säkerhet”, säger Karin Karlsson, projektledare för Eurovision Song Contest i Malmö. Sverige står värd för Eurovision Song Contest i en geopolitiskt skakig tid. I Finland har fler än 1 300 personer från musikbranschen skrivit på ett upprop för att Finland ska bojkotta tävlingen i Malmö om Israel deltar. Liknande krav har tidigare rests i Island. Och nyligen samlades demonstranter utanför tv-huset i Oslo med krav på att utestänga Israel från Eurovision på grund av krigföringen i Gaza. Eurovision Song Contest hålls i Malmö i maj. – Det blir väldigt tufft att ordna Eurovision Song Contest i år. Det kräver mycket av Malmö och SVT, säger Ben Robertson som bevakar Eurovision för ESC Insight, en branschtidning på nätet. Han menar att tävlingen i Malmö kan bli den mest politiskt känsliga i Eurovisions historia. – Det handlar inte bara om Israel. Det handlar om Sverige också, om det höga terrorhotet. Ben Robertson konstaterar att detta blir ännu en säsong av Eurovision i skuggan av det ryska anfallskriget i Ukraina. Ukraina deltar i årets tävling. Det gör också Armenien, som i höstas hamnade i fokus på grund av konflikten med Azerbajdzjan. Ben Robertson säger att han inte blir förvånad om artister och låtskrivare i år väljer att ta upp politiska frågor. – Det skulle inte överraska mig om Israels låt handlar om konflikten på något sätt, eller vad som hände den 7 oktober. Han blir inte heller förvånad om fans kräver att artister som åker till Malmö ska ta ställning i Israel–Hamas-konflikten. Eurovision Song Contest arrangeras av den europeiska radio- och tv-unionen EBU. EBU:s medlemmar är public service-bolag i olika länder, framför allt i Europa. Men även länder som Israel, Marocko och Libanon är medlemmar i EBU. Två länder har på senare år uteslutits ur EBU och portats från Eurovision Song Contest. Belarus uteslöts då landet brutit mot tävlingens regler och vägrat ändra en sångtext med allt för politiskt budskap. Ryssland uteslöts efter anfallet mot Ukraina. Nu höjs röster för att även Israel ska portas. Men Paul Jordan, som kommenterar Eurovision för brittiska medier, tror att Israel kommer att delta i år. Han säger att situationen är annorlunda än när Ryssland uteslöts. – När Ryssland uteslöts hade landet portats från andra internationella evenemang. EBU tittade på fotbolls-VM och andra som inte ville ha Ryssland där, och då hade det sett väldigt konstigt ut om Ryssland hade deltagit i Eurovision Song Contest. Idén bakom Eurovision är att länder för en kväll ska kunna lägga konflikter och dåliga relationer åt sidan. I Storbritannien har Olly Alexander, som ska representera landet i Malmö, skapat rubriker med sin kritik av Israel. Paul Jordan säger att det finns en risk att Israel, även om landet inte utesluts, känner att man inte är välkommen att delta i Malmö. – Om kriget fortfarande pågår, och vi ser dessa fruktansvärda bilder från Gaza, så kan det också uppfattas som osmakligt att delta i Eurovision samtidigt som människor dör. Samtidigt är Eurovision en viktig plattform för Israel, som deltagit i tävlingen i 45 år. – För många israeler är det viktigt att synas på världsscenen, att visa att de är ett land som existerar när det finns grannländer som inte tycker att landet ska existera. Karin Karlsson är projektledare för Eurovision Song Contest, anställd av Malmö stad. Hon hade samma roll 2013. Hon konstaterar att mycket ser annorlunda ut i dag. Tävlingens målgrupp har blivit yngre. Sociala medier spelar en helt annan roll än 2013. – Och det är mycket mer komplicerat vad gäller säkerhet, säger Karin Karlsson. Eurovision Song Contest innebär inte bara tv-sända scenframträdanden på Malmö Arena
sverige eurovision
Eurovision i Malmö: ”Mest politiskt känsliga läget någonsin”
SVD
https://www.svd.se/a/LlKPRV/
Dagen före nyårsafton fyllde författaren Carl-Göran Ekerwald 100 år. För SvD:s Karin Thunberg berättar han om sina bästa råd för en lycklig ålderdom – och avslöjar den oväntade fördelen med att bli riktigt gammal. Han säger att åldern ger oss frihet. När man nått 100 år finns inget att varken hoppas på eller oroa sig för. Nuet räcker, varje timme är en gåva: – Det är en befrielse att inte ha någon framtid. En gnutta oro kan dock hålla sig kvar.  Mitt första samtal med Carl-Göran Ekerwald, som fyllde 100 den 30 december, handlade om kvällen när han skulle hyllas på Knivsta bibliotek. Det var ett tag före jul och speciellt ungdomar var inbjudna, med möjlighet att ställa frågor.  Han var glad på rösten, förväntansfull. Samtidigt som han ville varna: – Är man så gammal som jag vet man att det kan bli pannkaka av det mesta. Det blev ingen pannkaka. Det blev ett positivt covidtest. Hans tillfrisknande gick påfallande snabbt – ”jag är full med sprutor” – så snart satt jag ändå där. I det röda huset längs en slingrande väg i Lagga, strax utanför Uppsala. Blev kommenderad att ta plats i finaste stolen, den han satt i när han fyllde 90. Själv slog han sig ner bredvid. Nära, nära. Hörseln är dålig, även om dottern Hedda, som bor tvärs över vägen, laddar hans hörapparat med nya batterier inför viktiga samtal. Nu blev förstås frågor överflödiga, ganska länge. Carl-Göran Ekerwald sprutade fram tankar, minnen, citat och livserfarenheter med ivern hos den som längtat efter tillfället. Som gammal lärare och rektor hade han också gjort sin läxa. Fullföljt uppgiften som jag gett honom i förväg. Att han skulle tänka ut vilka livsregler som fått honom att förbli så vital fram till 100. I somras kom han senaste bok ”Fördelen med att bli gammal”. Efter debuten 1959 (med novellsamlingen ”Elden och fågelungen”) har han kommit ut med över 60 böcker. Efter fyllda 86 – när han blivit änkeman efter sin första hustru Anna – har han hunnit med två relationer. Det kunde ha blivit fler, medger han, bara tillfälle hade yppats. Men nu till hans livsregler. Vårda glädjen Att hitta glädjen i en mörk värld är inte lätt. Carl-Göran Ekerwald håller med. Att han under sitt långa liv upplevt flera krig gör inte uppgiften enklare.  Förstår jag honom rätt gäller det att fånga varje ljusglimt. – Jag läser persiska varje morgon och de rader som fastnade i dag var: ”Se upp så att du inte tittar på det som är fult”. Det är klart vi måste veta vad som händer i världen, följa nyhetssändningarna. Men i går när jag satt framför tv:n och såg hur de dödade i Gaza kände jag plötsligt: Det här är inte bra. Det här ska jag inte titta på mer just nu. Att Israel för närvarande bär sig väldigt illa åt har ju ingenting med judendomen att göra. Judar förlåter sin nästa, det är Mose lag. Carl-Göran Ekerwald beklagar att han inte har några mer konkreta glädjetips. Inte ens några teorier.  – Jag tänker inte analytiskt på det sättet längre, förstår du, jag grubblar inte över mitt varande. Väggarna i hans vardagsrum är välfyllda med tavlor. Han pekar på ett torn som lutar snett, som det i Pisa. Tavlan, målad av den tyske konstnären Anselm Kiefer, heter ”Existens” och ger, enligt Carl-Göran Ekerwald, den bästa bilden av oss människor. Vi är som höga torn med vidöppna dörrar och fönster där andliga vindar kan blåsa in. Ingenting annat.  På en annan bild syns Jakobs stege, med en naken person högst upp.  – Bara den som lämnat allt bakom sig får komma upp
100 åringen
100-årige Carl-Göran Ekerwalds råd för en lycklig ålderdom
SVD
https://www.svd.se/a/WRrK1L/
Vem som helst har kunnat åka till en försvarskonferens i Sälen och säga att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Men det räcker inte längre – tiden är på väg att rinna ut. Efter nio kilometer rycker säkerhetsrådgivaren. Han glider i väg mellan snötyngda tallar, fin skjuts i diagonalen, och lämnar statsministern bakom sig. Ett par grader kallt. Ute på myren hörs bara knarret från stavtagen. Knirr. Knirr. Allt är stilla. Man ska klara åttakilometersslingan på en halvtimme, har en skidglad timbroit sagt. Fast redan i första stigningen hasade Henrik Landerholm och kippade efter andan på krönet: – Jag älskar längdskidåkning! Sedan: – Den kärleken är inte besvarad. På hotellet några stavtag bort diskuterar de tiden – inte statsrådsberedningens spårtider – men månader och år. Hur lång tid tar det att få något gjort? Strax före jul gick presidentkansliet i Polen ut och meddelade att Nato, enligt kansliets underrättelser och analyser, har tre år på sig innan Ryssland anfaller. En tysk tankesmedja har velat dubbla fristen till sex år. På hotellet i Sälen går Patrik Oksanen från svenska näringslivsfinansierade Frivärld runt och upprepar ”att om alla brickor faller fel är vi tolv till arton månader från krig i Östersjöregionen”. Det är kontexten. Den är ny. Hotbilden som kapital är sedan gammalt; den logiken vilar på fenomenet att det i säkerhetspolitiken inte funnits någon riktig korrelation mellan höjd hotbild och höjda anslag, varför hotbilden länge utgjort det billiga kapitalet. Vem som helst har kunnat åka till Sälen och säga att nu minsann kan ett väpnat angrepp mot Sverige inte uteslutas. Eller nu måste ni förstå vad Ryssland har blivit. Och sedan har alla åkt hem igen. Årets konferens – Riksförbundet Folk och Försvars 77:e – har självklart denna ingrediens, men en hetsig debatt uppstår utanför Högfjällshotellet. Överbefälhavaren säger att svenskarna ska ”förbereda sig för krig”, tidningarna fylls plötsligt av rubriker om barn som gråter och krigshets och Göran Greiders fantasier. Beror tonläget på en ny analys av Putins intentioner? Nej. Beror reaktionen på överanvändning av en applikation som den kinesiska diktaturen styr över eller bara på att journalister är lite vrickade i sin längtan efter polemik? Kanske båda. Fast det avgörande är tiden. Att den verklighet som råder är fallande europeiskt och amerikanskt stöd till Ukraina. Att den ryska krigsekonomin överraskat i sin förmåga att återskapa de resurser som förbrukas. Att för varje dag som går med Biden i Vita huset kommer världen en dag närmare en amerikansk president som säger att ”Nato är dött”. Det är det försvarsminister Pål Jonsson menar med att ”säkerhetsläget har försämrats kraftigt de senaste månaderna”. Något flåsar i nacken. – Bo Hugemark, säger Landerholm, lärde mig en gång att skidåkning handlar om att med så liten insats som möjligt få till så mycket framåtrörelse som möjligt. Då har de åkt fem kilometer. Han gnetar på i statsministerns rygg. Knirr. Knirr. Kristersson är bättre tränad, men crawlar fram. Hans yviga stavisättning slösar energi i sidled och åtta kilometer på en halvtimme är inte realistiskt för statsrådsberedningen den här dagen. Hugemark? Det är en överste, en pseudonymförfattare till Sovjetthrillers, en inventarie i det sena kalla krigets nu-måste-vi-in-i-Nato-höger och något av en jätte i spåren på den tiden då skidromantiken från finska vinterkriget och värnpliktsfostran med vita blixten-lagg ännu präglade de här konferenserna. Landerholm vet en del om det. Han har varit på Folk och försvar sedan 1988
flåsar
Hotbilden mot Sverige – verkligheten flåsar i nacken
SVD
https://www.svd.se/a/P41A8e/
Visst är vi beredda att försvara demokratin, skriver Kristoffer Leandoer. Men frågan är vad det är som ska försvaras? En demokrati övervakar inte sina medborgare. En demokrati övervakar inte vissa av sina medborgare på vissa platser men inte andra av sina medborgare på andra platser. En demokrati särbehandlar inte delar av sin befolkning.  I en demokrati kontrolleras inte åsikter. En demokrati villkorar inte medborgarskap. En demokrati ger alla sina medborgare lika möjlighet att utbilda sig, lika möjlighet att berika sig, lika möjlighet att uttrycka sig.  En demokrati ber inte offentliganställda att spionera på eller ange dem de anförtrotts i sin vård. En demokrati ser till att public service har tillräckliga resurser så att alla medborgare nås av viktig samhällsinformation. En demokrati värnar om mångfald i medieutbudet och kulturlivet och säkerställer ekonomiska resurser för att garantera denna mångfald. En demokrati förhandlar inte om sina medborgares yttrandefrihet med andra länder. En demokrati värnar om civilsamhället och kapar inte resurser till ideella föreningar och sammanslutningar på grund av för stunden rådande föreställning om vad som är misshagligt.  I en demokrati säkerställer staten att medborgarna har fri tillgång till böcker, fri tillgång till utbildning, fri tillgång till kultur. En demokratisk stat underlättar möjligheterna för ett rikt kulturliv och ser till att det får kontinuitet: innehållet i detta kulturliv lämnar en demokratisk stat åt medborgarna själva. I en demokrati har staten inga aspekter på vilka böcker som medborgarna bör läsa eller vilken musik som medborgarna bör lyssna på.  En demokrati ska tåla alla åsikter och alla åsiktsyttringar och säkerställa människors möjlighet att yttra dem fritt.  I en demokrati undviker politiker i maktställning att använda laddade begrepp som ”terrorism” om företeelser som är i vägen för den politik man själv önskar genomföra. I en demokrati inför man inte terroristlagar. I en demokrati ger inte staten en främmande makts militär permanent tillgång till platser i landet utan att det uppstår en livlig debatt. I en demokrati börjar inte regeringsföreträdare tala om förestående risk för krig utan att genast bli högröstat motsagda. Det offentliga sättet att beskriva verkligheten och våra valmöjligheter inför den är en inte oväsentlig del av verkligheten och våra valmöjligheter inför den: världen påverkas av hur vi pratar om den. Därför tar jag mig friheten att än en gång citera kyrkofadern Augustinus efter Carl Rudbecks streckare: ”Onda tider, svåra tider – det är vad folk talar om; men låt oss leva på ett bra sätt och tiderna kommer att bli goda. Vi är tiden; som vi är, så är tiden. Ni hoppas på det bästa; var det ni hoppas på.” Det bästa sättet att värna demokratin är med andra ord att vara så demokratisk som möjligt.  I en demokrati är givetvis inte medborgarskapet knutet till beredskapen att dö för sitt land. Inte ens till beredskapen att försvara sitt land med vapen i hand. En demokrati är beredd att försvara alla sina medborgares åsikter, inklusive åsikten att det är fel att gripa till våld.  I en demokrati ska man inte behöva vara beredd att dö för sitt land för att få bo kvar i det. En demokrati kräver inte att bli älskad, framför allt inte villkorslöst. Jag avskyr tanken att någon anser sig sig ha rätt att kräva av mig att jag ska vara beredd att dö för mitt land. Jag tror inte ens att jag är beredd att dö för min och din rätt att slippa dö för det. Jag vill överhuvudtaget inte företrädas av människor som tar sig rätten att stå och säga vad jag eller någon annan ska vara beredd att dö för
kristoffer leandoer
Kristoffer Leandoer: En demokrati kräver inte villkorslös kärlek
SVD
https://www.svd.se/a/RGWp7d/
Robotar har regnat över den ukrainska storstaden Charkiv. Men ryssarna saknar manskap för att kunna ta över staden, tror en militäranalytiker: ”De skulle gärna vilja det”. På parkeringen står utbrända bilar. Hotellfasaden är sargad med krossade fönster och bråte ligger spritt över marken. När två ryska robotar i onsdags kväll slog ned i hotellet i Ukrainas näst största stad Charkiv skadades elva personer. Staden, belägen i nordost, har de senaste veckorna utsatts för en rad ryska attacker. Strax före nyår inledde Ryssland vad som bedöms vara det överlägset största luftangreppet mot Ukraina sedan krigets begynnelse. ”Någon form av terrorbombningar”, menar Johan Norberg, militäranalytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). – Genom bombningarna av ukrainska städer försöker man göra livet jävligt för Ukrainas befolkning, säger han. Efter onsdagskvällens attack uppgav Charkivs borgmästare Ihor Terechov att det inte fanns någon militär personal på hotellet – utan trettio civila, bland annat utländska journalister. Det är fjärde dagen i rad, rapporterar Kyiv Independent, som staden är under beskjutning. Från ukrainskt håll hävdas att flera av de senaste veckornas attacker har riktats mot civila byggnader. Inte heller Johan Norberg kan urskilja något tydligt militärt mål, som järnvägsknutpunkter, med de ryska robot- och drönarattackerna. – Ryssarna struntar uppenbarligen högaktningsfullt i skador runt omkring. När man natt efter natt framför allt skjuter på städer blir effekten att Ukrainas befolkning måste vara redo att springa till skyddsrum. Båda sidorna uttröttade När flera ryska robotar i slutet av december träffade Charkiv kom runt trettio personer till skada, skriver The Guardian, och flera lägenhetshus, ett hotell och en förskola ska ha träffats. Enligt Moskva var det ett svar på en attack mot den ryska gränsstaden Belgorod där omkring 25 personer uppges ha dödats. Attackerna mot Charkiv fortsatte på andra sidan årsskiftet och har i vissa fall beskrivits som ”massiva”. Är det inledningen på ett nytt slag om den ukrainska staden? – Jag tror att man ska vara försiktig med att säga att Ryssland kommer att ta Charkiv. De skulle gärna vilja det, och jag tror att de gärna vill ge en bild av att de kan det, men det är inte snutet ur näsan, säger Johan Norberg. Han beskriver båda sidor i kriget som ”väldigt trötta”. – Det är väldigt svårt att ta en stad. Att inringa och fysiskt besätta en stad konsumerar kolossala mängder soldater, och jag tror inte att Ryssland har det snabbt tillgängligt, säger han och fortsätter: – Dessutom skyddar stadens betong mot till exempel artillerigranater, som än så länge är en rysk fördel. Däremot kan det handla om att Ryssland vill hota Charkiv, resonerar Johan Norberg. – För då tvingas Ukraina flytta dit resurser och man kraftsplittrar de ukrainska styrkorna. Rysk kraftsamling under hösten Charkiv, hem för omkring 1,5 miljoner ukrainare, har flera gånger sedan krigets utbrott varit under kraftig beskjutning. Ryska styrkor slog till hårt veckorna efter sin fullskaliga invasion i februari 2022. Många invånare lämnade för att senare vända tillbaka till sin sönderbombade hemstad. Är Charkiv av särskild betydelse för ryssarna? – Charkiv ligger ganska nära ryska gränsen, så det finns ett enkelt geografiskt argument. Sedan tror jag inte att Charkiv är ett huvudmål, utan ett delmål. Huvudmålet är att få bestämma över Ukraina, säger Johan Norberg. Han poängterar också att ryssarna har attackerat flera ukrainska städer de senaste veckorna. I början av januari dödades minst fem personer och omkring hundra skadades i omfattande robotanfall mot både Charkiv och Kiev
charkiv
Stora ryska attacker mot Charkiv
SVD
https://www.svd.se/a/Knw9JX/
Marvelserien ”Echo” handlar om den döva ursprungsamerikanen Maya Lopez, som också har övernaturliga förmågor. Det är en ambitiös historia – och bland det mörkare Marvel producerat. ”Echo” – en superhjältehistoria där huvudfiguren är en döv, amputerad ursprungsamerikan. Låter det som om någon i något Hollywoodskt styrelserum drabbats av akut representationsnoja? Jo, Marion Dayres Marvel-serie ”Echo” kan för den oinsatte framstå som själva essensen av duktig och tvångsmässigt ”inkluderande” samtidskultur. Men ”Echo” är nu, tack och lov, intressantare än så. Den fem avsnitt korta serien – miniserie, kallade vi det förr – hade väl visserligen lika gärna kunnat vara en långfilm, men här finns en ton såväl som en ambition som sticker ut även bortom den ovanliga hjältinnan. Spelplatsen är huvudsakligen landsbygden i Oklahoma, platsen där den döva choctaw-flickan Maya Lopez (Alaqua Cox, även hon döv) växt upp med sin pappa, kusin och morföräldrar. Första avsnittet ger bakgrundskontext – en som delvis redan synts i Marvel-serien ”Hawkeye” – och visar hur Maya i tur och ordning förlorar sin mamma, sitt ben och sin pappa under blodiga omständigheter. Efter att pappan dött får hon beskydd i form Wilson Fisk (Vincent D’Onofrio), en jättelik maffiaboss i New York som ger Maya ett utlopp för sitt över­jordiska våldskapital och också blir ett slags bonusfarsa, åtminstone tills det visar sig att Fisk varit inblandad i Mayas pappas död. Så Maya skjuter Fisk i ögat och drar hem till Oklahoma för att ta itu med släkten, sitt ursprung, sitt förflutna och förstås en brutal hämnd. ”Echo” har Marion Dayre som upphovskvinna, hittills mest känd som manusförfattare till ”Breaking bad”-spinoffen ”Better call Saul”. För den som letar går det absolut att urskilja släktdrag i stämningen mellan de två, där ”Echo” vecklar ut sig till ett slags Marvel-noir – med mer konstnärlighet än humor, skulle man kunna säga. Serien släpps under den nya underetiketten Marvel Spotlight, vilket i praktiken ska förstås som en sorts Marvel for dummies: historier som inte kräver att tittaren har en herrans massa förkunskaper om det övriga Marvel-universumet för att kunna hänga med. Det underlättar förstås, men den relativa avsaknaden av kontext ställer därför större krav på att storyn kan stå på egna ben. Kan den det? Jovars – och det faktum att hela serien kommer samtidigt till Disney+ underlättar, för det är mer tveksamt hur bra den här täta berättelsen hade tålt en veckas uppehåll mellan avsnitten. Hur väl eller korrekt serien skildrar choctaw-levernet kan jag inte bedöma, men man utforskar en liten del av choctawfolkets historia och mytologi i varje avsnitt och drar också en parallell mellan Mayas ursprung och hennes krafter. Här finns också en scen där två vita välmenande dumskallar kommer in i familjens butik för att köpa ”autentiska” inredningsdetaljer och bryskt blir ivägskickade till möbelkedjan Anthropologie istället – i princip det enda renodlat komiska ögonblicket i en annars ovanligt dyster superhjältesaga. (Det säger kanske något litet att jag direkt efter att ha klämt ”Echo” tittade på det våldsamma åttonde avsnittet av ”Fargo” och inte tyckte det var någon större skillnad i stämningen.) Mest ambitiös är ljudproduktionen, där Mayas dövhet används med både finess och stor effekt. Sekvenserna som klipper mellan slagsmålens blodsprut, glaskross, framrusande tåg och Mayas tysta, hyperkoncentrerade upplevelse av desamma är inte det bästa jag sett, men i gengäld bland de snyggaste jag hört.
echo
Recension: Marvels Echo på Disney+ är ambitiös och mörk
SVD
https://www.svd.se/a/RGWQ5x/
Sydney fick ett operahus – Stockholm en bussterminal. Den senaste inofficiella uppskattningen för bussterminalen ligger på nära 7 miljarder kronor. Det är nästan i nivå med vad operahuset i Sydney kostade i dagens penningvärde. SvD har tagit del av nya uppgifter om det pågående bygget av bussterminalen vid Slussen. I interna beräkningar hos Region Stockholm bedöms kostnaden för bygget bli närmare 7 miljarder kronor, vilket är omkring 1 miljard kronor mer än den senaste officiella beräkningen från februari 2023. Kostnaden för bussterminalen har skrivits upp flera gånger. Ursprungsbudgeten från 2014 på 1,4 miljarder kronor hade 2020 blivit till 3 miljarder kronor och efter en ny genomlysning av projektet under vintern 2022/2023 presenterades en ny budget på totalt 5,7 miljarder kronor. Bygget har också blivit kraftigt försenat, vilket enligt Stockholms stad framför allt bottnar i att man underskattade komplexiteten i projektet. Nu bedöms kostnaden, utifrån slutsatser i interna beräkningar hos Region Stockholm, alltså landa på nära 7 miljarder kronor. Samtidigt lyfter man fram svårigheten i att göra tillförIitliga prognoser eftersom mycket av arbetet med terminalen återstår. Det innebär också, enligt bedömningar inom Region Stockholm, att det finns en uppenbar risk för att bygget blir än mer försenat, och att bussterminalen därmed inte kommer att kunna tas i drift som tänkt i augusti 2025. Ytterligare förseningar kommer med stor sannolikhet innebära att slutnotan blir ännu högre, enligt SvD:s källor. Här påpekas bland annat att entreprenadarbetena i berget – enligt avtalen med Skanska och Bravida – ska vara klara våren 2025. Det är bara några månader före planerad driftstart. Region Stockholm har tidigare kommunicerat att man behöver nästan ett år på sig för att testa anläggningen innan den kan driftsättas. Den nya inofficiella uppskattningen för bussterminalen gör att den närmar sig nivån för en av världens mest berömda byggnader, operahuset i Sydney, som stod färdigt 1973. Slutnotan för det på sin tid mycket kontroversiella bygget landade på 102 miljoner australiska dollar. Det är i dagens penningvärde (2023) cirka 1,1 miljarder australiska dollar, motsvarande runt 7,5 miljarder kronor. De skenande utgifterna för bussterminalen vid Slussen har dessutom lett till osäkerhet vad gäller finansieringen. Stockholm stad är byggherre men det är Region Stockholm som står för merparten av kostnaderna; avtalet mellan staden och regionen innebär att regionen står för 60 procent. Regionen har begärt en omförhandling av villkoren, enligt uppgifter till SvD vill man bland annat ha ett kostnadstak som begränsar regionens huvudansvar för finansieringen, om bussterminalen skulle visa sig bli dyrare än 5,7 miljarder kronor. 880 miljoner Trots att förhandlingarna mellan regionen och staden har pågått sedan i våras har man ännu inte kommit överens. I avvaktan på ett nytt avtal mellan regionen och staden beslutade regionen i maj 2023 om en så kallad bryggfinansiering på 880 miljoner kronor. SvD har bett trafikregionrådet Anton Fendert (MP) om en kommentar kring finansieringen samt uppgifterna om stigande kostnader, men han avböjer. Linna Fredström, presstalesperson hos Miljöpartiet i Region Stockholm säger att det pågår intensiva diskussioner mellan regionen och staden kring bussterminalen och att frågan kommer att hanteras i regionfullmäktige under första kvartalet. – Någon mer info har jag inte i nuläget, säger Linna Fredström.
bussterminalen slussen
Bussterminalen vid Slussen lika dyrt som Sydneys operahus
SVD
https://www.svd.se/a/gE86GB/
Hanna Philipsson från Värmland har valt att bära slöja och be fem gånger om dagen. Hon har nyligen konverterat till islam. ”Slöjan skyddar mig från att bli uppäten av mäns blickar”, säger hon. I lägenheten hänger en tavla som hon själv målat. ”Allahu Akbar”, står det. Gud är störst. I ett rum intill vardagsrummet har hon ett litet bönerum. Där har hon sina muslimska böcker, bönekläderna som hon bär fem gånger om dagen och en rosa bönematta. Men nu förbereder sig Hanna Philipsson, 26, inför den tur i skidspåret hon ska ta senare samma eftermiddag. På sitt Tiktok-konto, där hon berättar om hur hon funnit islam, hade hon i september några få tusen följare. I dag är de 24 000. – Många hör av sig just nu och vill veta mer om islam. Ibland är det svenskar som vill konvertera genom mig och ibland är det födda muslimer som vill lära sig mer. Hanna Philipsson kommer från en familj i Värmland. Hon har alltid tyckt om friluftsliv, träning och hästar. Hennes pappa är den som lärt henne att alltid ha stor respekt för människor tills de bevisar motsatsen. Det, säger hon, har lett till att hon som person är väldigt öppen och intresserad av människor, språk och kultur. Hon har också alltid varit ”praktiskt lagd”, vilket gjorde att hon hamnade på mansdominerade arbetsplatser. – Jag fick skinn på näsan, var tvungen att stå upp för att jag som tjej kan lika mycket som andra på arbetet, säger hon. Mötte islam på nya jobbet På arbetsplatserna var hennes kollegor ofta äldre män. Hon minns en gång när hon kom in till mötesrummet på ett jobb, då hon skulle ersätta vd:n och ge instruktioner till resten av medarbetarna. En man satt på hennes stol och vägrade ställa sig upp. Hanna undrade vad som pågick. Mannen klappade bara sitt ben och undrade om hon inte skulle sätta sig i hans knä i stället för på sin stol. Efter flera års arbete inom produktion där hon upplevde ett visst typ av bemötande kom hon till en ny arbetsplats, i en ny stad. Här fanns många praktiserande muslimer och hon kände en kontrast till bemötandet hon fått tidigare. På jobbet möttes hon av män som gick till moskén på fredagarna istället för att gå ut på fest. De gick för att be istället för att ta rökpauser. Dessa män avstod helt från att röra henne och tog henne inte i hand. De sa att det var av respekt för kvinnor. Hanna Philipsson kände sig trygg och inspirerad. – Under ramadan presterade de som fastade lika bra på jobbet som när de inte fastade. Oavsett vad kom deras tro först. I över två år läste hon på om islam. Hon lyssnade på poddar och tittade på videos på Youtube. I juni 2023 valde hon att konvertera. Det var med tårar i ögonen som hon tog sin shahada, trosbekännelsen inom islam. Hanna säger att tron i dag genomsyrar allt hon är. Vid en spegel som hon använder för att justera slöjan ligger skidorna och stavarna redo inför dagens äventyr. Innan Hanna tar sig ut i skidspåret ska hon be för tredje gången. Den glada och lättsamma utstrålningen byts till ett allvarsamt lugn. Hon sätter på sig en klänning över kläderna. Hela kroppen, utom händer och ansikte, täcks. På fötterna har hon rosa strumpor. Hanna rör kroppen långsamt. Håller först händerna framför magen, sätter sig ned på knä på den rosa bönemattan och låter till slut pannan att nudda den. Positionen kallas sujud. Då är hon närmast sin skapare, säger hon och fortsätter: – Utan bönen är vi inget. Bara några månader efter att Hanna Philipsson konverterat valde hon att sätta på sig slöja och bära den permanent. Poängen, säger hon, är att ingen man som inte är en del av hennes familj ska få se mer än hennes ansikte och händer
hanna philipsson
Hanna, 26, blev muslim – tror kriget i Gaza får fler att konvertera
SVD
https://www.svd.se/a/APOg2E/
Viaplay brottas med stora ekonomiska problem. Nu höjer bolaget priset på sitt mest populära abonnemang. Parallellt med de pågående ekonomiska utmaningarna för Viaplay sker en prisökning på det mest efterfrågade abonnemanget "Viaplay Total". I februari höjs priset från 549 kronor per månad till 699 kronor per månad. – Jag fick beskedet om prishöjningen via media och blev då riktigt irriterad, arg och besviken. Viaplay kommer att tappa mig som kund på grund av prisökningen, som fick mig att känna att nu är det nog, säger Natasja. Hon har varit en lojal kund hos Viaplay ända sedan 2013. Men den senaste prisökningen blev för mycket. – Jag tror att Viaplay tappar kunder genom att de höjer priset så mycket. Ett krisande företag tjänar inget på att höja priserna, genom att sänka priserna kanske de får fler kunder. Det känns som ett sjunkande skepp tyvärr. Det var i början på juni som Viaplay gick ut med en vinstvarning för helåret 2023. Bolaget räknade med en förlust på 1,5 miljarder kronor och aktien föll samma morgon med 60 procent. Sedan dess har Viaplay gjort sig av med sin vd och skrivit ner värdet på tv-rättigheterna med flera miljarder kronor. Viaplays presschef Susanne Nylén avfärdar kopplingen mellan prishöjningen och den pågående ekonomiska krisen inom bolaget. – Prisjusteringar har även skett historiskt. Ett alltmer krävande världsmarknadsläge som resulterar i högre kostnader, räntor och inflation får effekt även på Viaplays produkter, säger Susanne Nylén. Hon framhåller att en prisjustering krävs för att upprätthålla ett exklusivt innehåll. Viaplay har några av de mest populära sporträttigheterna i Sverige, Danmark, Finland och Nederländerna. Bolaget har även investerat i Storbritannien. Därtill har man ett brett utbud av serier och filmer. Det är delvis de omfattande investeringarna i innehåll som ligger bakom Viaplays bekymmer. – Investeringarna i innehåll har inte alls betalat sig, skrev den nytillträdde vd:n Jörgen Madsen i vd-ordet i rapporten för det andra kvartalet. Natasja beskriver sig själv som en verklig sportentusiast och stoltserar med att vara en sportnörd som gärna följer allt som finns tillgängligt inom sportvärlden. Det var just sporten som lockade henne till Viaplay. Att kunna se sport 48 timmar tillbaka, var något hon uppskattade. På så vis kunde hon hinna med att se allt. – Jag och äldsta dottern ser mycket motorsport och älskar Formel 1 och Indycar men uppskattar även motorcyklar, och där har vi varit bundna till Viaplay för att kunna se det med svenska kommentatorer, något vi velat stötta, säger Natasja. Men nu ser hon över andra lösningar. – Vi kommer att gå över till F1 tv nu när priset går upp så mycket på Viaplay, då får vi vara utan våra svenska kommentatorer, men vi får se Formel 1 till ett mycket mer fördelaktigt pris. Trots att Natasja har funnit glädje i vissa serier på Viaplay, är hon inte helt nöjd med utbudet. Enligt henne har det varit bristfälligt när det gäller nya serier och säsonger det senaste året. – Det som skulle få mig att behålla Viaplay är att de inte höjer priset och ger oss trogna kunder ett ordentligt fint erbjudande som gör att man vill stanna kvar, konstaterar hon. Susanne Nylén på Viaplay vill inte säga något om ett eventuellt kundbortfall sen prishöjningen aviserades. – Vi kommenterar inte antal abonnenter per paket eller eventuellt bortfall. Hur ska ni behålla era kunder? – Grunden till att kunna behålla användare och knyta till oss nya är att ständigt vara relevanta och kunna erbjuda en högklassig streamingupplevelse. Vi är medvetna om att varje beslut kan påverka våra kunder
viaplay problem idag
Viaplay brottas med stora ekonomiska problem – men lösningen sågas
SVD
https://www.svd.se/a/kEk1gv/
Anders Hillborgs nya pianokonsert får både klangliga kontraster och värme i vännen Emanuel Ax virtuosa tolkning. Kungliga Filharmonikerna bidrar med lekfullhet och liv. En Fiss-durkaskad i fortefortissimo inleder onsdagens konsert på Konserthuset i Stockholm.  Tonsättaren Anders Hillborg fyller 70 år under våren, och firas bland annat med ett framförande av sin nya pianokonsert, beställd av San Francisco-symfonikerna, av vilka den också uruppfördes under hösten. Den är skriven för pianisten och vännen Emanuel ”Manny” Ax, vars smeknamn den också bär: ”The Max concerto”. Ax kastar sig obrydd ut i virtuosa klangrymder: obehindrat och lekfullt varvas stora svepande arpeggion och glissandi med synkoperade ackord och skarpa dynamiska kontraster.  Konserten är förhållandevis traditionell i sin utformning och frammejslad med konventionella uttrycksmedel. Hillborgska kännetecken dyker upp, som skimrande stråkväv, snärtande bassträngar och tunga koralpassager. Chefdirigent Ryan Bancroft ger Kungliga Filharmonikerna pulserande liv i de tjocka atmosfärerna – utmärkande är hur solistens och orkesterns klanger ständigt speglas i varandra. Tack vare Hillborgs skickliga hantverk vilar klangen i genomlysta gläntor även i den tätaste textur. Verket består av en enda sats, men har insprängda rubriker som beskriver de återkommande klangerna, exempelvis ”Mist”, ”Hard piano”, ”Soft piano” och ”Toy piano”. Sistnämnda avsnitt klingar som ett förstrött minimalistiskt ostinato, medan Bancroft navigerar en fläckvis 20-stämmig stråksektion genom tondimman. Med sedvanlig klangkontroll och stor musikalisk värme lyfter Emanuel Ax fram den nästan improvisatoriska känsla som präglar klangspråket genom hela konserten. Mot slutet söker han sig noggrant fram genom en solokadens av snabba tremolon och skarpa dynamiska kast. Hans ständigt expressiva spel lyser i det skenbart enkla men innehållsrika slutpartiet, där klangerna mynnar i ett statiskt försvinnande. I de jublande applåderna hyllas tonsättaren av en samfälld salong med ett fyrfaldigt leve. Efter paus får filharmonikernas blåsare briljera i musikalisk färgprakt: Stravinskys ”Symfonier för blåsare” från 1920 står på programmet. Verket är tillägnat Debussys minne och beskrevs av tonsättaren som en sträng musikalisk ritual. Med precis, säker klanglig diktion glänser musikerna ikapp med sina instrument i den stilla mystik som präglar den avslutande arkaiska koralen.  Ryan Bancrofts förmåga att med dynamiska och rytmiska medel lyfta fram detaljer och variera uttrycket uppenbarar sig i Mozarts Jupitersymfoni, som får avsluta kvällen.  Symfonins retoriska elegans gestaltas här med gracil lätthet snarare än imposant majestät och ur orkestern frammanas schvung, bett och nerv. Bancroft hanterar fraser och klanger med finess, men första satsens påtagligt elastiska tempon är inte ett helt lyckat grepp.   Andra satsens viktlösa känslodjup ges varsam form, och träblåsarna glimrar mellan stråkarna i en ljuvligt klar detaljrikedom.  I uppeldat tempo framstår slutligen finalens hela mästerskap som den flödande lek den väl var för Mozart, och som den denna kväll verkar vara även för Kungliga Filharmonikerna.
anders hillborg
Recension: Anders Hillborg hyllas med sin egen pianokonsert
SVD
https://www.svd.se/a/xgny1R/
Killar förlorar på allt fler områden – och bör enligt somliga ta sig i kragen. Men den oheliga allians som bildats mellan feminister och Jordan B Peterson är inte vägen framåt. Unga män är modernitetens stora förlorare. Det är ett statistiskt säkerställt faktum. Många misslyckas med sin utbildning. Med arbetslivet. Med kärlekslivet. Detta har nu till och med sossarna kommit på. Det är bra. Etablerade partier har länge blundat för utvecklingen, trots att bevisen funnits där länge. Redan 2011 skrev statsvetaren Bo Rothstein om ämnet i essän ”De dubbelt ratade”. En varning om vad som riskerar att hända när stora grupper män pressas ut från både yrkes- och kärleksliv: ”De ’dubbelt ratade’ unga män som vi med denna utveckling kommer att få betydligt flera av kommer sannolikt också att utgöra en rekryteringsbas för allehanda politiska och religiösa extremistiska rörelser samt olika slags kriminella nätverk.” Med facit i hand kan man konstatera att han gjorde en analytisk fullträff. Det faktum att politiska krafter börjar förstå att samhället måste ta hand om unga män som grupp sticker dock i ögonen hos en del debattörer. Hundra år av kvinnokamp för att ändå landa i att det trots allt är en massa pojkar som det är synd om? Jämställdhet inte ett nollsummespel mellan könen. Lyra Ekström Lindbäck, författare och doktor i filosofi, sällade sig i förra veckan till kören när hon efter att ha tagit del av Socialdemokraternas rapport i en indignerad text i Expressen Kultur (4/1) ställde den retoriska frågan: ”Måste vi börja dalta med de unga männen, bara för att vi äntligen har lyckats skapa ett samhälle med lika möjligheter efter kön?” Det ser ut som befogad kritik. Inte minst eftersom sossarna onödigt väljer att slänga sig med substanslösa begrepp som ”tjejskolan” för att driva hem sin poäng om att killar halkar efter i skolan. Det är lätt att hålla med. Den feministiska rörelsen har till skillnad från alla misslyckade killar varit en viktig del av den moderna demokratins framväxt. Det är generationer av feminister vi har att tacka för dagens jämställda samhälle – där kvinnor nu har möjlighet att genom kunskap och flit allt oftare vinna framgång. Unga män, däremot, verkar om något vara ute efter motsatsen. I stället, dänger Lindbäck till med, borde alla dessa killar ta sig i kragen, plugga mer och sluta spela tv-spel. Men samhället är inte en skolgård på lågstadiet. Jämställdhet inte ett nollsummespel mellan könen. Det är inte så att det antingen är tjejerna som får gråta och killarna som får tårta, eller tvärtom. Målet måste vara att, för att omtolka skolgårdsramsan, alla får gråta, och äta tårta, i ungefär samma utsträckning, oavsett kön. Om det var så lätt som att alla småpojkar kollektivt sa till sig själva på skarpen och slutade spela ”Fortnite” skulle det hela dessutom vara löst för länge sen. Det är nämligen inte bara Lindbäcks utan också Jordan B Petersons grundbudskap. Men så är det inte – eftersom problemet är strukturellt. Det är för det första inte alla som halkar efter. I socioekonomiskt välmående områden klarar också pojkarna tack vare en stöttande hemmiljö skola bra. Det är i stället de från ekonomiskt utsatta, studieovana hem som de klappar igenom. Forskningen pekar också på att skolan i sin nuvarande form tidigt gynnar tjejer. Pojkar är helt enkelt, på gruppnivå, inledningsvis lite sämre på språk och planering. Här finns alltså saker att ändra på utan att störa den modell Lindbäck försvarar
björn werner flickvän
Björn Werner: Unga mäns lathet är inte problemet
SVD
https://www.svd.se/a/rlQybA/
I Japans senaste Oscarsbidrag möter vi Hirayama, som lever ett inrutat liv fullt av arbete och små glädjeämnen. Wim Wenders har gjort en fin film om det stora i det lilla. Hirayama vaknar i gryningen till ljudet av gatsoparens kvast och somnar i skymningen när ögonen faller ihop under boken han läser, Faulkners ”De vilda palmerna”. Dagen har han ägnat åt att utföra sitt arbete – att städa ett antal av Tokyos offentliga toaletter – med största möjliga omsorg. Hirayama tycker om sitt jobb, tycker att det är viktigt för allas trevnad. Nu ska sägas att japanska offentliga toaletter inte liknar till exempel sina svenska motsvarigheter. De varierar storligen i form och färg och innehåller dessutom mängder av tekniska finesser, de är riktiga små konstverk. Särskilt skitiga tycks de inte heller vara. Men en toalettstädare är inte precis någon man lägger märke till. Helst av allt vill kunderna bara att han flyttar på sig när de ska till. Vilket Hirayama mer än gärna gör. Sin lunch tillbringar han varje dag i samma park. Efter dagens arbete gör han sig ren på badhuset. Middag intas på en liten restaurang där han alltid mottas med utropet ”Ett gott dagsverke!” av kocken. På sin lediga dag tar Hirayama fram cykeln och kör genom Tokyo och besöker Tao-templet. Det händer även att han intar en glas på kvällen i en bar där ägarinnan sjunger ”House of the rising sun” på japanska.  Hirayama lever ett väl inrutat liv, med lika väl inrutade glädjeämnen som att lyssna till västerländsk 70-talsrock på kassett i sin blåa skåpbil (självklart spelar han ”Perfect day” med Lou Reed) och att ta dagens foto av lövverket på sitt favoritträd med sin analoga kamera med film som måste framkallas. Hirayama är en man som tycks ha ordnat sitt liv som han önskar. Inte många ord växlas med den fladdrige unge medarbetaren Takashi, som snart tröttnar på jobbet. Lite omruskad blir Hirayama när en systerdotter på rymmen dyker upp, vilket antyder att det funnits en annan och mer välbeställd tid i hans liv, men även systerdottern försvinner och livet återgår till vad det varit tidigare. Det är de små glädjeämnena han lever för, ett hemligt luffarschack på en av toaletterna, en ung flicka som iakttar honom i parken, en ”galning” som dansar för sig själv, trädens grönska, himlens blå, skuggor, reflektioner, det stora i det lilla. Och ett och annat oväntat samtal. Intresset hade kanske varit svårt att hålla uppe om det inte varit den uttrycksfulle Koji Yakusho som bar upp rollen, känd från bland annat ”Geisha”, ”Babel”, ”Får jag lov?” och ”13 assassins”. Yakusho gör med sitt behärskade kroppsspråk och sitt fina minspel Hirayama till en ovanligt mångfasetterad person, utan att avslöja sin inre hemlighet. Inte oväntat vann Yakusho Guldpalmen i Cannes för bästa manliga huvudroll 2023 för sin rolltolkning. Mera oväntat är att tyske Wim Wenders står som manusförfattare och regissör för denna alltigenom japanska film, som också var Japans Oscarsbidrag förra året. På senare år har Wenders framförallt gjort dokumentärer, som den fantastiska ”Pina” om koreografen Pina Bausch, ”Jordens salt” om fotografen Sebastiâo Salgado och kommande ”Anselm” om den tyske målaren Anselm Kiefer. Kanske är ”Perfect days” bara en tillfällig återgång till spelfilm, hur som helst är den en fin kontemplation över tillvarons små glädjeämnen och en hyllning till det lika hetsigt brusande som själfullt lugna Tokyo över vilket radio- och tv-tornet Skytree skimrar hemlighetsfullt dag som natt.
perfect days film
Recension: Wim Wenders Oscarsbidrag Perfect days hyllar Tokyo
SVD
https://www.svd.se/a/KnVvqo/
Charlotte Kalla led av energibrist under delar av sin skid­karriär. Utebliven mens blev varningssignal. ”Att förstå hur mycket kolhydrater jag behöver har tagit lång tid.” Få vet bättre än Charlotte Kalla hur viktigt det är att balansera maten med träningen, för att få ut bästa möjliga återhämtning och resultat i uthållighet, muskeluppbyggnad och prestation. Ändå var det först i efterhand hon insåg att delar av hennes oerhört framgångsrika karriär inom längdskidåkningen påverkats negativt av relativ energibrist. Utebliven menstruation och dåliga blodvärden blev en varningsklocka. – Inte större delen av tiden, för då skulle jag aldrig ha nått de resultat jag gjort. Men i efterhand kan jag se att de symtom jag hade under vissa perioder berodde på detta. Men då sades det aldrig rakt ut, säger hon. I en ny expertrapport, som SvD skrev om tidigare i veckan, har Internationella olympiska kommittén, IOK, lyft fram relativ energibrist, RED, som ett stort problem inom en rad idrotter. Tillståndet kan bland annat leda till hormonella rubbningar av tillväxt och fertilitet. Framför allt pekar experterna på bristen på kolhydrater, vilket i sin tur kan leda till en lång rad besvär. Svårt att återfå mensen I sin nyligen utkomna bok ”Skam den som ger sig” beskriver Charlotte Kalla hur hon under sin aktiva tid i flera år oroade sig över att inte kunna få barn. Menstruationen återkom först efter avslutad karriär. I dag är hon mamma till lille Alvin. – Jag tror att det hade varit svårare för mig att gå ut offentligt och berätta om mina problem om jag inte hade blivit gravid. Därför känns det viktigt för mig att vara en röst även för andra idrottare som är i en liknande situation men kanske upplever det svårare att träda fram, säger hon. Charlotte Kalla hade använt preventivmedel sedan hon var 15 år, men slutade då hon var 29 år. Tanken var att optimera träningen efter menstruationscykeln. Då räknade hon kallt med att ägglossningen skulle komma igång ganska snart, men östrogen­nivån ville inte stiga. Det här ser man i dag som ett symtom på relativ energibrist. Men användningen av preventivmedel kan genom att höja östrogennivån dölja att kroppen reagerar negativt på träningen. ”Fanns en oro i bakhuvudet” Efter ett och ett halvt år tvingades hon börja med preventivmedel igen för att kroppen inte skulle ta skada och bli benskör, vilket kan bli en följd av lågt östrogen, särskilt i samband med hård träning. Charlotte Kalla berättar att hon bar på en blandning av oro och frustration. – Mitt fokus vid den här tiden låg på karriären, men det fanns hela tiden en oro i bakhuvudet. Fanns det någon garanti för att menstruationen skulle komma tillbaka när jag slutade? Galenskap. Det är helt oförståeligt att höra att om du har mens så tränar du för lite. Hon fick också skamkänslor. Hon som alltid hade sådan minutiös koll, varför kunde hon inte klara av det här? – I början såg jag det som en möjlighet till att ta nya steg i min utveckling genom att sluta med preventivmedel och få full koll på kroppen. Men när tiden gick blev det till en stor oro, för jag hade en längtan efter familj efter karriären. Första karriär, sedan bli mamma Hon betonar att alla ledare hon arbetat med varit noga med att en negativ energi­balans bara kan fungera i korta perioder. Men vid den här tiden fanns det också en allmän åsikt bland skidledarna i toppen om att först kom karriären, sedan kunde man fundera på att bli förälder. – Man skulle acceptera att det inte gick att både träna hårt och få tillbaka mensen om man använt preventivmedel under en längre tid. Trots detta beskriver hon kunskapen om relativ energibrist som ganska ny även på landslagsnivå. Tidigare hade problem med menstruationen främst förklarats med överträning. – Hösten 2019 hade vi en digital föreläsning
charlotte kalla
Charlotte Kalla slutade få mens – led av relativ energibrist
SVD
https://www.svd.se/a/4o2K2a/
En stärkt krona och fallande världsmarknadspriser skapar förutsättningar för att matpriserna kan sänkas. Trots detta talar det mesta för att priserna fortsätter upp. Efter år av ständigt ökande matpriser finns nu faktorer som ger förutsättningar för prissänkningar. Det säger Lidls Sverigechef Jakob Josefsson. – Den stärkta kronan är en sådan. Kronkursen är viktig eftersom vi importerar mycket, stärks den leder det till lägre inköpspriser. Det är en stor faktor som kan ge prissänkningar framåt. Han säger också att priserna kan minska för vissa delar av sortimentet, men han ger inga löften om kommande prissänkningar. – Vi jobbar för att alltid hålla låga priser, det är ju en del av vår affärsmodell, säger Jakob Josefsson. Enligt Joakim Wirén, analytiker på HUI, finns annat än en kronförstärkning som i teorin talar för att maten skulle kunna bli billigare, exempelvis sjunkande råvarupriser och lägre drivmedelspriser. – Världsmarknadspriset på mat har gått ned i ett och halvt år, och sänkt skatt på bensin och diesel borde vara en faktor neråt. Men det finns många saker som krånglar till det. Stigit med 29 procent Bland annat hyror och personalkostnader påverkar priserna i en annan riktning, påpekar Joakim Wirén. HUI prognostiserar att matpriserna stiger med 1,5 procent under 2024 och lika mycket 2025. –Matpriserna kommer fortsätta uppåt men med en mer normal utveckling de kommande två åren, säger Joakim Wirén. Vad skulle krävas för att matpriserna ska gå ned? – Kronan skulle behövas stärkas samtidigt som kostnader för personal hyror och andra saker skulle bli lägre. Om allt detta sammanföll skulle det kunna bli en minskning i butiken. Joakim Wirén konstaterar att sedan 2019 har livsmedelspriserna stigit med 29 procent. För vissa specifika matvaror kan man dock vänta sig att priserna rör sig nedåt, i synnerhet sådana som har stigit väldigt mycket i pris. Ett exempel skulle kunna vara olivolja som blivit dyrare, men priset är också beroende av att skördarna blir mer normala än i fjol. – Marknadspriset på mjölk har ökat den senaste tiden. Liksom att vi har sett en lång prisstegring på socker, och det skulle kunna vända ned snart när man nått en topp. Inte heller Ulf Mazor, vd för sajten Matpriskollen, tror på sjunkande priser. Han presenterade under måndagen en sammanställning över det gångna årets matprisutveckling, som var upp 5,2 procent, och spådde att priserna håller i sig. – Det är lättare att höja priset än att sänka det på en vara, sa han i en intervju med TT. Ica: Osäker marknad Joakim Wirén håller med. Han säger att det är svårt för butiken att sänka priser, och ta en marginalminskning. Ska priset gå ned måste det sänkas i tidigare led, exempelvis hos grossister eller leverantörer. Det företag som sänker priserna i hopp om att få öka försäljningsvolymen måste åtminstone inledningsvis leva med en lägre marginal under en tid för att locka fler kunder. – För att kunna backa priserna måste man vara långsiktig, orka ta den ekonomiska kostnaden och vara säker på att man under en lång period klarar att gå dåligt. Och det är långt ifrån säkert att det är värt de marknadsandelar man skulle ta. Även Konsumentverket, som gör beräkningar av ett hushålls utgifter för bland annat mat, räknar med att matkostnaderna stiger i år jämfört med fjolåret. Myndigheten bygger sina beräkningar på en prognos från Konjunkturinstitutet och att hushållet köper samma typ av matvaror som i fjol. SvD har för den här artikeln även sökt Axfood och Ica för att höra vad de tror om matpriserna i butiken
matpriserna
Matpriserna kan stiga ännu mer
SVD
https://www.svd.se/a/3E2g9d/
Krigsvarningen i Sverige ger eko i medier runtom i världen. Newsweek intervjuar en expert som tror att varningen kan kopplas till minskat USA-stöd till Ukraina. Från finska Yle kommer en annan bedömning: ”krigsgalenskap”. GENÈVE Den svenska krigsvarningen uppmärksammas internationellt. Civilförsvarsminister Carl-Oscar Bohlins ord om att ”det kan bli krig i Sverige” har fått flera medier att rapportera om nyheten. Amerikanska tidskriften Newsweek skriver hur svenskarna ”nästan två år in i konflikten mellan Ryssland och Ukraina och mitt under Israel-Hamas krig i Gaza nu uppmanas att vara mer försiktiga och förberedda än någonsin.” För att få mer i klarhet kring varningen har tidskriften kontaktat det svenska försvarsdepartementet. Bohlin svarar att hans ord inte är avsedda att orsaka rädsla utan snarare att skapa en situationsmedvetenhet. Han beskriver det som en medvetenhet hos medborgare att praktiskt stärka ett civilförsvar i en oförutsägbar värld. Försvarsminister Pål Jonsson uppger att varningen till svenskarna delvis kan kopplas till USA-valet och oron för att stödet till Ukraina sinar. Med ett försvagat Ukraina kan hotbilden från Ryssland mot närliggande länder stärkas, menar han. Samtidigt är Sverige inte fullvärdig medlem i Nato och det betonas i artikeln att svenskt Nato-medlemskap vore ”en utmaning för ryska styrkor i havet”. Tidskriften har även talat med Mikhail Troitsky, professor i ryska studier vid amerikanska University of Wisconsin-Madison. Han var tidigare biträdande professor vid det ryska universitetet MGIMO och har uttalat sig kritiskt mot den ryska invasionen. Troitsky kopplar också krigsvarningen till att USA-stödet kan upphöra. Ryssland kan se det som en öppning för "spillover" – spridande – av konflikten till andra länder, menar han. Det är klokt av Sverige med läge i Östersjöregionen och gles befolkning att tänka på eventuell upptrappning från Rysslands sida – särskilt efter Finlands inträde i Nato och Sveriges ansträngningar att gå med, säger Troitsky. Men han menar också att krigsvarningen är ett sätt att mobilisera den allmänna opinionen för att stötta Ukraina. För europeiska regeringar som Sveriges ”är detta en av få tillgängliga strategier” att bekämpa den rutinartade krigströtthet som håller på att breda ut sig efter närmare två års konflikt, menar han. Andra medier som brittiska BBC, amerikanska CNBC, franska tv-kanalen bfmtv samt tidskriften Marianne, Euractiv, The Local Sweden, brittiska Express samt Daily Mail, Hindustan Times och turkiska nyhetsbyrån Anadolu rapporterar också om den svenska krigsvarningen. Amerikanska CNBC tar särskilt upp hur de svenska ministrarna fått kritik för att vara alarmistiska. I Express kan läsarna även rösta: ”Har Sverige rätt att vara oroligt för krig med Ryssland?”. Ja, nej eller vet inte. De skriver även om hur Ryssland reagerar med raljans på varningen och anklagar Sverige för antirysk paranoia. Pirjo Auvinen, som är finländska public servicebolaget Yles korrespondent, uppger att sådana formuleringar inte skulle användas i Finland. Hon reagerade starkt på krigsvarningen och sade till SVT:s Aktuellt: – Det tolkas som anstiftan till krig eller att man är krigsgalen. Man leker inte med ordet krig. I en analys i Yle skriver hon att ”i finländska öron låter krigspratet hårt”. ”I Sälens korridorer har ministrarnas krigstal också tolkats som en väckarklocka för den mer extrema sidan. Regeringens oro kan vara att krismedvetandet hos svenskarna, som levt i fred i hundratals år, inte vill stärkas. En annan tolkning är att krigstalen motiverar en större översyn av det svenska försvaret”, skriver hon.
ger eko
Svenska krigsvarningen ger eko: ”Galenskap”
SVD
https://www.svd.se/a/VPEB4V/
De två elsparkcykelaktörerna Tier och Dott går samman. Ambitionen är att bli ledande i Europa inom mikromobilitet. Befintliga aktieägare skjuter samtidigt till 60 miljoner euro, över 672 miljoner kronor. Den tyska elsparkcykelaktören Tier går samman med nederländska Dott. Det framgår av ett pressmeddelande. Rent konkret har bolagen skrivit ett preliminärt avtal om en sammanslagning för att bli ”Europas ledande mikromobilitetsoperatör”. Affären beräknas bli klar inom två månader och förutsätter att en rad villkor först uppfylls. Affären är ytterligare ett steg i en pågående konsolidering i branschen, där det länge spekulerats i sammanslagningar mellan olika aktörer. I somras rapporterades att Tier förde samtal med svenska Voi. Skälet är att många bolag haft det ekonomiskt kärvt och haft svårt att nå lönsamhet. Tier har tidigare tvingats till nedskärningar och massuppsägningar eftersom bolaget har gått med förlust. Bolaget har skurit ned antalet anställda med en femtedel för att öka möjligheterna att nå lönsamhet. Även Dott går med förlust. Tyska Business insider skriver att de båda bolagen tillsammans redovisade en förlust på 55 miljoner euro. Bolagen är inte ensamma om att kämpa för sin överlevnad. Nyligen meddelade amerikanska Superpedestrian att de säger upp sin personal och lägger ned sin verksamhet. Och aktören Bird ansökte om konkurs så sent som i slutet av december, rapporterar Techcrunch. En mix av befintliga aktieägare till Tier och Dott bidrar med 60 miljoner euro, det vill säga över 672 miljoner kronor, för att stötta det nya företaget Förenade Arabemiratens förmögenhetsfond Mubadala Capital och belgiska Sofina leder investeringsrundan, men även investerare som Estari, M&G, Prosus Ventures, Novator och White Star Capital stoppar in pengar, enligt pressmeddelandet. Tier var en gång en så kallad enhörning och var värderat till två miljarder amerikanska dollar. Men nu ser värderingen helt annorlunda ut. Enligt uppgift till tyska Business Insider värderas det fusionerade bolaget till 150 miljoner euro – det vill säga en rejäl värdeförlust. SvD har för denna artikel sökt representanter för EQT som tidigare investerat i Dott och Northzone som tidigare gjort investeringar i Tier. Lars Jörnow, partner på EQT Ventures, uppger inte hur mycket EQT bidrar med om ens något, men han lämnar följande skriftlig kommentar till SvD per mejl: ”Vi är glada över att kunna fortsätta bistå Henri och Maxim som kommer att leda bolaget efter fusionen, och samtidigt stötta den europeiska vinnaren av hållbara mobilitetslösningar för stadsmiljöer – nu med skalbarhet och effektivitet som inte är jämförbart med något annat bolag i den här industrin. Affären innebär att Tiers grundare och vd Lawrence Leuschner kliver av som vd för att bli styrelseordförande. Dotts nuvarande vd Henri Moissinac tar istället över vd-posten för det nya bolaget. Vid sin sida har han verksamhetschefen Maxim Romain och ekonomichefen Alex Gayer. Dott och Tier har en sammanlagd omsättning på 250 miljoner euro och finns i över 20 länder, bland annat i Berlin, London, Madrid och Tel Aviv. Av de båda har bara Tier verksamhet i Sverige, då Dott lämnade landet i höstas. Tanken är att de båda varumärkena lever vidare på sina respektive marknader.
tier
Tier och Dott går ihop – tar in 672 miljoner kronor
SVD
https://www.svd.se/a/wAWLKA/
Priskriget på nya elbilar är igång. Efter Teslas tidigare sänkningar och intåget av kinesiska tillverkare trycker nu Volkswagen ned sina priser. Analytiker öppnar för ytterligare sänkningar på elbilsmarknaden i år. Elbilar är fortfarande dyrare i inköp än motsvarande bilar med förbränningsmotor. Men nu kommer flera signaler om att priserna är på väg ned. Amerikanska Tesla, som under 2023 var världens största tillverkare av elbilar, har vid flera tillfällen sänkt priserna på sina bilar. Det är bland annat en följd av att bolaget jagas av kinesiska BYD, som under sista kvartalet faktiskt gick om Tesla och under den perioden var störst i världen på elbilar. Men prissänkningarna är också en följd av att konsumenterna tvekar inför att köpa nya elbilar. En kombination av högre räntor, sämre allmän ekonomi och slopade elbilssubventioner i Sverige och flera andra länder har fått många potentiella elbilsköpare att avvakta. För att hantera den försämrade elbilsmarknaden sänker nu även Volkswagen priserna på flera av sina elbilar i en rad europeiska länder. I Sverige blir en ID3 till exempel 16 procent billigare och den lite större ID4 18 procent billigare. Nedgången är en effekt både av att det faktiska priset sänkts och att de nya modellerna fått extrautrustning som kunderna tidigare behövde betala separat för. Sänkningarna kommer trots att Volkswagens ledning tidigare sagt att de inte tänker ge sig in i något priskrig med Tesla. Men bolaget har senare också tvingats dra ned på produktionstakten för en del elbilar eftersom marknaden inte växer lika snabbt som väntat. Hampus Engellau, fordonsanalytiker på Handelsbanken, påpekar att försäljningen av elbilar i Europa tidigare främst drivits av de som har tjänstebil. Nu är biltillverkarna beroende av att även privatpersoner börjar köpa elbilar i större omfattning. – Men elbilarna är fortfarande för dyra och laddinfrastrukturen måste bli bättre, säger Hampus Engellau. Han öppnar samtidigt för att det kan bli fler prissänkningar senare i år. Biltillverkarna måste försöka få fart på försäljningen av de elbilar de satsat många miljarder på att utveckla. – Det kan bli nya prissänkningar på Europamarknaden under 2024. Det är en följd av att konjunkturen mattats av och det har försämrat konsumenternas betalningsförmåga, säger Hampus Engellau. Nu påverkas biltillverkarna rätt olika av det ekonomiska läget. Mercedes-Benz som tillverkar mer premiumbilar har till exempel, enligt Hampus Engellau, inte behövt dra ned på priserna. Detsamma gäller Volvo Cars som också riktar in sig på det övre segmentet. – Vi justerar förstås priserna kontinuerligt, det har vi alltid gjort. Men några generella prissänkningar är det inte tal om. Vi ger oss inte in i något priskrig, säger Magnus Holst, presstalesperson för Volvo Cars i Sverige. De prissänkningar som ändå sker på flera håll kan ses i lite perspektiv. Det är inte länge sedan covidkrisen och bristen på komponenter gjorde att bilföretagen hade svårt att få fram nya bilar och kunderna fick vänta länge på de fordon de beställt. Effekten blev att tillverkarna kunde höja priserna och fokusera på att sälja de dyrare modellerna. – Lönsamheten för bilindustrin har ökat och företagen tjänar mer pengar än de brukar göra. Och det är inte för att de blivit mer effektiva utan för att de tar mer betalt. Så prisnedgången vi ser nu är mer en normalisering där försäljningen styrs av efterfrågan snarare än av utbudet, säger Hampus Engellau. Nu är det en lång rad nya och lägre prissatta elbilar på väg från flera tillverkare
prissänkning elbilar
Priserna på nya elbilar pressas – Volkswagen följer Tesla
SVD
https://www.svd.se/a/veLprX/
KULTURDEBATT | När Al Jazeeras byråchef Wael Al-Dahdouh i helgen fick begrava ännu en son blev det en världsnyhet. Julia Agha, vd för Alkompis, skriver om reportern som blivit en symbol för Gazas journalister. Den 25 oktober, mitt under sändning, får journalisten Wael Al-Dahdouh information om en ny israelisk flygattack. Iklädd sin pressväst, på väg till platsen för att bevaka det inträffade, får han plötsligt besked om vilket hus som har attackerats. Hans fru, två barn och ett barnbarn har dödats i attacken. Han blir intervjuad utanför bårhuset efter att ha sett sina döda familjemedlemmar. Först försöker han hålla den professionella masken, men till slut bryter han ihop.  I helgen hände det igen. Hamza Al-Dahdouh, 27-årig journalist och son till Wael Al-Dahdouh, dog i samband med ett israeliskt flyganfall. ”Hamza var allt för mig, min äldsta pojke, han var min själs själ”, sa en skakad Wael Al-Dahdouh på sin sons begravning. ”Jag vill rikta världens uppmärksamhet på vad som händer i Gaza”, fortsatte han.  Wael Al-Dahdouhs personliga tragedi har gjort honom till en symbol för krigets journalister i Gaza. Hans nyhetsrapportering når privatpersoner direkt i deras mobiler, såväl som internationella mediehus som bevakar kriget. Händelsen blev en världsnyhet. USA:s utrikesminister Anthony Blinken kommenterade attacken i söndags och uttryckte medkänsla för fasan Al-Dahdouh upplevt ”inte bara en gång, utan två”.  ”Jag kände att det var min plikt, trots smärtan, att ställa mig framför kameran igen”, förklarade Wael Al-Dahdouh. Plikttroget, som om hela ansvaret vilar på hans axlar. Som om eventuella krigsförbrytelser förblir osedda om han inte är på plats för att bevaka dem.  Hans oro är befogad. Enligt pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists är kriget i Gaza den blodigaste konflikten för journalister i modern tid. På tre månader har minst 79 journalister dödats.  Wael Al-Dahdouh och hans kolleger i Gaza bevakar ett krig i sina egna hemstäder, utan någonstans att ta skydd. Varje dag de går till jobbet kan vara den sista – för dem eller för deras familjemedlemmar. Samtidigt är de omvärldens enda källa till vad som verkligen händer på plats. Internationella journalister släpps inte in i Gaza för att bevaka kriget. Att utländska medier inte blir insläppta har kritiserats såväl internationellt, som av svenska Utgivarna. Men faktum är att redan år 2009 framfördes samma kritik. ”Det är så tydligt att Israel inte vill att världen ska se vad som sker”, sa dåvarande ordförande för Svenska Journalistförbundet Agneta Lindblom Hulthén. Enligt Al-Jazeera var det en riktad flygattack som dödade journalisten Hamza Al-Dahdouh och Mustafa Thuria, videofotograf för bland annat AFP. Mark Regev, rådgivare till Israels premiärminister, motsätter sig dock uppgiften. Han menar att det är ”löjligt” att påstå att Israel medvetet riktar sig mot journalister eftersom ”vi är det enda landet i Mellanöstern som har fri press”. Men att inte tillåta omvärlden att bevaka misstänkta krigsbrott, är inte att främja fri press. Nu återstår bara den oundvikliga frågan, kommer Wael Al-Dahdouh själv att överleva?
gaza wael dahdouh
Kriget i Gaza: Wael Al-Dahdouh en symbol för krigets journalister
SVD